Första 17 km var helt klart loppets bästa. Då kände jag mig ganska stark och sprang och pratade med sambon och en kompis. Började känna mig lite sliten i b...
Första 17 km var helt klart loppets bästa. Då kände jag mig ganska stark och sprang och pratade med sambon och en kompis. Började känna mig lite sliten i ben/rumpa efter monsterbacken vid Högfjällshotellet. Fick krampkänning redan vid km 24, men lyckades få det att stanna vid känningar som återkom med jämna mellanrum. Sprang ensam från km 27 och fick kämpa rejält mentalt från typ km 30. Stumma ben och smärtande fotleder. Lyckades behålla kontrollen över kroppen i den sista långa branta nedförsbacken och sedan uppbåda alla kvarvarande krafter för att försöka se lite värdig ut den sista biten med publiken vid målgången.
Besök sidan