Alldeles underbart från startlinjen. Jag kände mig stark. Jag hade Lindha vid min sida som kändes erfaren och trygg. Vi hade roligt. Vi bjussade på oss sjä...
Alldeles underbart från startlinjen. Jag kände mig stark. Jag hade Lindha vid min sida som kändes erfaren och trygg. Vi hade roligt. Vi bjussade på oss själva och lät oss följas med av publikstödets glädje. Jag ropade och skrev av eufori. Ibland så mycket att pulsen steg, men det var det f-n värt, för vilken familjefest!!! Den berömda väggen infann sig aldrig. Det var absolut tufft på sina ställen men fantastiskt att vi aldrig var trötta på samma ställen. Vi pushade och peppade varandra. Så himla vackert i sig. Familjen som stod där mellan kilometer 33 och 34 och igen vid 39 kilometer. Det gav mig en inre kraft! Jag ville bara NJUTA hela vägen in mot mål. Ta in det vackra upploppet, flaggspelet, publikens jubel. Hans i hand sprang vi över mållinjen och den känslan där och då. Svår att sätta ord på. Jag är fortfarande så lycklig. Nu kan jag tituleras ”maratonlöpare”.
Besök sidan