Det är varmt. Varmt varmt varmt. Det känns ändå okej och jag håller energiplanen bra. Söker skugga och duschar när det går. Känner mig så glad vid Fredriks...
Det är varmt. Varmt varmt varmt. Det känns ändå okej och jag håller energiplanen bra. Söker skugga och duschar när det går. Känner mig så glad vid Fredriksdal när familjen dyker upp och hejar. Jag high five:ar med mina barn och känner att det känns så mycket bättre än förra året. Vid 25-26 säger min klocka att det är dags för en gel, men jag känner att det inte kommer gå. Springer vidare och tänker att det nog funkar om en stund. Passerar 27 och träffar en kompis. Han ser så sliten ut och jag känner mig pigg. Vid 28 känns det plötsligt skittungt. Jag tänker att jag springer till 30, kom igen! Vid 29.5 måste jag gå. Jag har så ont i magen. Efter 30 börjar jag förhandla med mig själv. Det är tufft. Mitt pannben vill fortsätta. Jag bryter ju inte, jag fullföljer! Vid 31 måste jag sätta mig på en sten. Där sitter jag. Det känns skönt. Jag tänker på förra årets lopp. Sista 12 var fruktansvärda. Vet inte ens hur många gånger jag spydde på den biten och hur dåligt jag mådde. Fortsätter jag nu...
Besök sidan