Vad händer med löpningen när man blir gravid? Vad är det sjuttiotalsbarnen pratar om i inslaget och har egentligen Fredrik och Jeanette cage fights i källaren?! OCH, du anar inte vad som hände sen… Vilket klickbait den här beskrivningen är! Men på riktigt, ett jäkligt spännande ämne – Graviditet & Småbarn 👶!
VM-löparen Johanna Bäcklund berättar om hur hon tänkt med träningen under och efter graviditeten medan Jeanette, Fredrik och Simon pratar om löpvagnar och vad man ska tänka på när man kommer igång med träningen med små barn. Avsnitt 14 är här!
Avsnitt 14. Graviditet & Småbarn
https://podcasts.apple.com/se/podcast/14-graviditet-sm%C3%A5barn/id1539039755?i=1000507713456&l=en
Springa som gravid och kombinera löpning med småbarn – Avsnitt 14 av Löpning & Livet-podden
Är du gravid och undrar hur du ska fortsätta med löpning? Eller kanske du funderar på hur man kombinerar löpträning med småbarn? Då är avsnitt 14 av Löpning & Livet-podden, ”Graviditet & Småbarn”, något för dig! I detta avsnitt diskuteras graviditet, löpning och hur man kombinerar detta med småbarn.
VM-löparen Johanna Bäcklund delar med sig av sina tankar kring träning under och efter graviditeten. Jeanette, Fredrik och Simon diskuterar löpvagnar och vad man bör tänka på när man vill komma igång med träningen efter att ha fått barn.
Lyssna på hela avsnittet här: [Länk till avsnitt 14]
I detta avsnitt pratar värdarna om hur det är att vara gravid och träna. De intervjuar Johanna Bäcklund, en fantastisk löpare som delar med sig av sina erfarenheter och tips för att träna under och efter graviditeten. Dessutom diskuterar Fredrik, Simon och Jeanette löpvagnar och hur man kan komma igång med träningen efter att ha fått barn.
Som förälder kan det vara utmanande att hitta tid och energi för att träna, men det är viktigt att ta hand om sig själv och sin kropp. Löpning är en utmärkt träningsform som kan anpassas efter ens individuella behov och förutsättningar. Med rätt förberedelser och inställning kan man njuta av löpning både som gravid och som småbarnsförälder.
Så, om du är gravid och vill fortsätta löpträna eller om du har småbarn och vill komma igång med löpning, lyssna på avsnitt 14 av Löpning & Livet-podden för att få inspiration och konkreta tips!
Nyckelord: löpning, graviditet, småbarn, träning, löpvagnar, Löpning & Livet-podden, Johanna Bäcklund, Jeanette, Fredrik, Simon
Hela avsnittet i text:
Då är vi direkt från Risch i Stockholm och kör avsnitt nummer 14.
Förlåt, jag har bara skrattat så fruktansvärt mycket över att vi är lite boniga de här kusinerna från landet.
Men vi gör ändå självbeställningstida från förra avsnittet.
Men nu ska vi inte prata om Stockholm och Risch.
Utan nu ska vi istället prata om graviditet och att träna med små barn.
Någonting som ligger mig och Fredrik varmt om hjärtat för att vi har tränat väldigt mycket med små barn.
Men vi har faktiskt inte den bläkaste aningen på hur det känns att vara gravid och träna.
Så därför har vi med oss en gäst idag, Johanna Bäcklund som är en fantastiskt duktig löpare.
Som jag har haft samma coach som, men hennes utveckling gick spik rakt uppåt och min gick spik rakt neråt.
För att jag helt enkelt är en dålig löpare i grunden, men det får ni höra om i ett annat avsnitt.
Vi har dessutom ett trepartssamtal som inte är en terapissession utan snarare ett gott snack mellan mig Fredrik och hans bättre hälfte Jeanette.
Och Fredrik har en jättekonstig lek med en massa barn.
Alltså det går, ni kan inte få missa det här bara helt enkelt.
Så nu är det dags för avställning nummer 14 av Löpning av livet med Fredrik och Simon.
Så nu kör vi!
Musik
Det är jävligt omvänt nu.
Klockan är halv elva.
Det här är det sista vi spelar in på detta avsnitt.
Men det är det första som kommer att sändas i själva podden.
Vi är helt trötta.
Vi tar ingen energi för att snacka upp.
Fast vi har en drink.
Det finns ingen energi för att snacka upp
och ge er inspiration och pepp ni som lyssnar.
Det här kommer att bli ett skitdåligt avsnitt.
Nej, det är det faktiskt.
Det har varit riktigt kul att spela in.
Vi har haft min bättre hälft med i programmet och pratade lite
småbarn, graviditet, löpvagn och allt möjligt.
- Pratade om småbarn, varje allmänhet. Massa olika småbarn här och småbarn där.
- Vi var tvungna att lägga upp det lite olika för att ofta när vi har folk som ska vara med och gästa så har vi ofta dem först.
Men sen så ville vi också skona Jeanette från en sen kvällsmetod.
Sen har vi gjort allting om med en ordning.
Men äntligen, vi sitter här med drinken Fredrik.
Lyssnarna har ju ett fantastiskt spännande avsnitt framför sig.
Och vi måste ju ändå prata.
Vi måste ju ändå prata om det som ingen annan podd pratar om.
Veckansmålkvart.
Men vi kan tillägga, jag har tänkt mig att vi kan till och med be att vi har veckan som kommer.
Istället eller någonting.
På torsdag ska du och jag faktiskt ha lite lunchdejt.
Vi har inte hunnit prata om de första 14 avsnitten av podden.
Vad fan vi ska göra framåt.
För nu kommer det se ut ungefär som det gör nu.
Men utvärdera lite grann.
- Det ska bli jättekul.
Reflektera lite och fundera på framtiden.
- Hur ser din vecka ut? Den som har varit då, Fredrik?
- Jag besväras fortfarande av mitt knä, tyvärr.
Jag blir inte riktigt klok på det.
Ibland så har jag ont när jag börjar springa.
Och ibland så får jag ont och så släpper det efter kanske 4-5 kilometer.
Och sen ibland så har jag ont lite längre in, att jag inte känner någonting i början
och sen kommer det efter 4-5 kilometer.
Så jag vet inte riktigt vad jag ska tro faktiskt.
Men Ny tid är bokad med sjukgymnast Jocke.
Jocke. Vi får se. Det är väl förmodligen helvila i två veckor eller någonting som gäller.
Vi får testa här framåt. Det har varit lite små distanspass och cyklat lite och haft mig.
Helvila är ett ord som ingen löpare gillar.
Nej, att lägga skorna på hyllan.
Det är som att dö.
Lite så bara helvila.
Man bara…
Vill inte.
Ungefär som skilsmässa eller något där.
Fått sparken.
Helvila.
Helvila. Man bara känner att det vänder sig ut och in i magen.
Vill du prata om det?
Nej, vi låtsas som något annat.
Men Simon, du har haft en roligare vecka.
Jag har haft en mycket roligare vecka.
Lite sådant beklagande avslut nu idag tycker jag.
Men veckan som har gått har varit fantastisk.
Jag har kunnat börja springa igen.
Jag tittade på senaste sju dagarna så jag har sprungit fyra gånger tror jag.
Och cyklat en gång.
Så jag tog beslut här till helgen att jag vågade nu.
För jag har ju haft en tanke på att springa varannan dag.
Och det har jag hållit.
Nu till helgen kände jag att nu vågar jag börja springa varje dag.
Men jag håller det fortfarande sjukt kort.
Jag hade mitt test i lördags, jag var extremt osäker på
hur är egentligen flåset?
När man ska springa.
Så jag fick följa med.
Du och jag ligger sist i vår träningsgrupp nu. Alltså långt sist.
Alla andra har accelererat och är i superbra form.
Du och jag är vana vid att vara frontrunner och sådär.
Så jag fick följa med elitgänget.
De som kör 5-4-3 km.
Och stegrande fart.
Jag fick följa med första 3 km och då fick jag be dem att bromsa lite.
Men som en av dem som sätter schemat så sa jag att nu får ni fan du mer solid.
Så får ni hålla nera tempot lite lite grann.
Så jag hängde med dem 3 km i nästan ren medvind längs promenaden.
Men lyckades hålla 4 fart.
Det var liksom min tanke.
Jag hade 3 km på 12 minuter.
Det kändes som att jag hade kunnat klara 5 km.
Det tänkte jag testa nu till helgen.
På lördag ska jag försöka springa 5 120 minuter.
- Du vet ju också Simon att du kommer tillbaka jäkligt fort.
- Så är det faktiskt.
- Det har du gjort förut.
Du verkar inte så orolig.
- Nej det gör jag inte.
Det är lite därmed känslan att komma igång och börja springa varje dag.
Så vi gör ingenting om det är fem kilometer varje dag.
Eller liksom, eller jag kommer inte springa exakt varje dag.
Men känslan av att springa fem dagar i veckan kanske.
Och springa fem kilometer.
Det är nästan det viktigaste för mig.
Nu bara känns det att jag kommer in i kontinuiteten.
Och då var det lite så igår och idag tycker jag att det har känts…
Alltså det är svårt, vi pratade om det.
Jag har inte ont i foten.
Men den är liksom inte…
Ja men jag är lite så…
Aktsam bara.
Men det är svårt.
Samtidigt är min vänsterfot helt jävla ovan också.
Jag är trött i den när jag springer också.
Så det är svårt att veta vad det är som är att jag bara inte har sprungit på jättelänge.
Och om det är så att jag liksom…
Jag lyssnar av kroppen väldigt, väldigt noga helt enkelt.
- Det är lite vanskligt det där med skador.
Vi pratade med Jocke i förra avsnittet om det här med att
det inte är nödvändigtvis så att det är bara där du har ont
som du kommer att ha problem.
Du kompenserar och hittar sätt att springa med den här smärtan.
Så att du kanske sätter i foten på lite annat sätt som gör att du får ont någonstans.
För du aktiverar muskler som du inte brukar aktivera när du springer i ditt löpsteg.
Det är lite så, man får vara lite uppmärksam på det där när man har en skada.
Att verkligen känna efter i hela kroppen också.
Tyvärr är det ju så.
Men det är någonstans, förra avsnittet var väldigt inspirerande, tyckte jag.
Många plan, även när jag lyssnade på det.
Jag tycker det är rutinerat av oss att vi går och skadar oss inför ett sånt avsnitt.
(skratt)
Ja, gud. Man får lägga upp.
Eller hur planerar ni avsnitten?
Nej, men det är liksom samverkan på vad vi ligger till i fasen själva.
Nej, men det känns ändå, jag är väldigt optimistisk och tycker att det känns fantastiskt att ha fått röra på mig lite grann igen.
Vi går ju mot de här, mot ljusare tider.
Vi går mot de här härliga passen på Heden.
I bara split shorts och solglasögon.
10×400 meter i 19 grader, utan tröja, start varannan minut.
Och bara på med spikskorna.
Det kan jag längta efter.
Scrollar igenom bilderna ibland och scrollar ner.
när man vill ha lite inspiration, att man har de härliga bilderna från
de här ljumna sommarkvällarna som man har varit ute och sprungit i vindstilla Helsingborg.
Det är grejer det.
- The Windy City.
Det är ju Sveriges Chicago och Chicago är USAs Helsingborg.
- Vi är snart där igen.
- Det är gött. Men nu Fredrik, nu ska vi rocka igång det här avsnittet.
- Det ska vi. Så nu kör vi väl veckans drink va?
Det gör vi.
Hör du fåglarna kvittrar utanför fönstret?
Det är snart vår.
Jag hör inte riktigt för jag sitter på risch.
Risch.
Risch.
För det var bonet konstigt.
Jag sitter här på Rijs och tittar ut och hör fåglarna och känner att det är vår i luften.
Vi har ju kommit till plats nummer 8 på denna topp 9-listan.
Vi avverkade här lilla minimaren för oss själva utan att spela in det.
- Ja, precis. – På plats nummer tio.
Men nu är vi på plats nummer åtta och vi är fortfarande i Stockholm.
- Kan man väl ändå säga. – På Rijsj.
- På Rijsj. Men vårhuset är ju coolt för att det finns ju en jäkla massa andra städer i Sverige också.
- Det finns nämligen på 20 städer. – Är det?
- Ja. – Bissart.
- Och man börjar i Malmö den 27 april, är det 2021.
- Och sen är det Helsingborg, Halmstad,
Norrköping, Göteborg, Värnäsborg och så vidare.
- Herregud, tänk vilket traveling circus det där är.
Det är eventgänget som åker runt och kör.
- Men är det boxat och klart och så smäller de upp det?
- Ja, både och. Jag tror av den lilla insikten jag har i Helsingborg
så är det så att den lokala klubben arrangerar väl själva
loppet men det är ändå ett gäng som åker runt med en sån här bågen.
Jag säger alltid fel på en massa saker varje avsnitt.
Är det Blåssom Titom som har varit huvudpersonen?
Eller Marie Cernholt?
Cernholt, ja precis.
Så de följer ju också mig i den här resandet.
Hon är fortfarande ambassadör kan man säga.
Eller konferentier.
Eller vad säger man?
Ja, men vad man kallar det för.
Ja, men typ så.
Spokesperson liksom på något sätt.
Så jag tror det är ett litet gäng från vårhuset som jag åker runt.
Men sen är det den lokala klubben på platsbranschen.
Så det är en väldigt snygg och bra setup.
Och jävligt trevligt lopp trots att du aldrig har sprungit.
Och aldrig förmodligen kommer få springa det heller.
- Nej, så är det väl tyvärr.
Men vi kan vara med och heja.
- Det kan vi.
- För att, jag vet inte om jag sa det, men det drar ju upp mot 20 000 löpare i Stockholm.
- Helt gott.
- Malmö är 5 000, så det är liksom inte lika mycket.
Men ändå, något stort lopp.
- Det är det, absolut.
- Kan man säga.
Man kan välja att springa 2,5 km eller 5 km.
- Du hade bra parenthes.
Jag kan tillägga att vi inte kan springa det för att det bara är tjejer som springer.
Det var därför jag inte fick ens på folkundan.
Du har ju tajmat jäkligt fint utan att veta det till att vi pratade om graviditet.
Helt plötsligt pratade vi om vårhuset också.
- Tajming eller med vilja.
- Det är bara tid.
Jag har mina stunder för er.
Men det är ju en fantastisk drink.
Ja, det är det.
Vi ska väl prata lite om den också.
Den heter ju Spring Fling Cocktail.
Ett väldigt bra namn till varuse.
Spring Fling.
Det man gör är att man…
Boston Chicor har ju de flesta tänkte jag säga.
De flesta tänkte jag säga.
Jag hoppas det, annars får man köpa det.
Det är så du skakar is och skakar din drink.
Silvrimetall.
Precis, med ett lock som du kan ta av.
Vet du varför det heter Boston Shaker?
Nej, vet jag inte.
Men jag tar reda på det till nästa gång.
Gör det, bra.
I den ska du muddla jordgubbar och gurkstavar.
Du får ta bort skalet och så muddlar du det i botten.
Sen häller du på lite citronjuice.
Du häller i lite sockerlag och citronvodkan.
Sen skakar du ihop det där.
Häller upp det i ett glas.
Ett highballglas.
Och så i med is.
Sen kan du fylla upp med klubbsoda.
Det här är faktiskt en av de här drinkarna som folk kan inblanda hemma.
Och sen i sann anda som du och jag är ibland när man inte har exakta ingredienserna.
Citronvodkan, borde man ju kunna använda vanlig vodka.
Ja, ta lite extra citron.
Ja, ta lite extra citron.
Men det är ju en ren hälsokur den här drinken.
Verkligen.
Den känns ju ändå fräsch på något sätt.
Den är väldigt fräsch.
Och du kan göra en mocktail på denna ganska lätt också.
Ja, just det.
Du kan ta bort vodka och ha gin istället.
Exakt, alkoholfri gin.
Jag har inte fattat vad mocktail är så jag bara…
Nej, den här är super.
Den här ska vi blanda mycket nu när det blir lite mildare och ljusare ute.
Vad tycker du Simon?
Det känns mer rimligt att dricka den en vårdag,
en lördag klockan två när barnen är nöjda ute i trädgården.
Vi sitter på altanen.
Men nu är klockan halv elva en tisdagkväll i början av februari.
Det funkar nu också.
- Men du behöver inte dricka upp den heller.
- Det kommer ju inte att sluta.
- Härligt.
Vad bra.
Då har vi pratat lite om Vårhuset.
Ett lopp som är väldigt populärt.
Och som kommer förmodligen att genomföras i år.
Det hoppas vi verkligen på.
Så till det säger vi väl bara skål.
Skål säger vi.
Vad kul, superroligt att ha med dig Johanna.
Jag har sett dig på Instagram och sett dig på TV.
Jag tänker att nu får jag se dig på en TV-skärm här hos oss i vår poddkällare.
Varmt välkommen.
Stort tack, vad roligt att få vara med.
Det är superkul.
Jag och Fredrik har ju pratat jättemycket om dig denna veckan och tidigare.
Men vi tänker att du ska få introducera dig själv istället för att jag och Fredrik ska göra det.
För jag tror det blir bättre.
Så snälla berätta lite kort om dig. Vem är du för de lyssnare som inte har koll på dig?
Jag heter Johanna Wecklund och är ursprungligen faktiskt från Åland.
Jag flyttade till Sverige och Uppsala först där jag har läst till idrottslärare.
Sen flyttade jag till Stockholm 2013 när jag fick mitt första barn.
Då tyckte jag att det var läge att flytta till Stockholm, till en storstad.
Så gjorde jag lite bakvägen.
Men då…
Det var mycket på grund av löpningen.
Så jag började egentligen med löpning 2010.
Efter att jag hade slutat med att spela innebandy.
Året innan när jag ville fortsätta träna hade jag sprungit ganska mycket.
Min syster hade sprungit en massa motionslopp.
Jag tänkte att om hon sprungit under 46 minuter så borde jag kunna springa ännu snabbare.
Mitt första lopp sprang jag 2009 tror jag det var.
På blodomloppet i Uppsala och sprang på 42 minuter.
Så tänkte jag att det här kan ju vara rätt roligt.
Men ville jag hellre springa lite längre för min syster hade bara sprungit 10 km lopp.
Då tänkte jag att jag måste göra något som inte hon har gjort.
Så då sprang jag en halvmardag samma hast.
Och sprang den på 1.32.
Wow, det är snyggt.
Men det man ändå tänker så här, det är ju fantastiskt, det är jättebra tider som förslopp.
Men jag började ändå snabbt, jag kan inte låta bli att börja räkna.
Du sa 42 minuter på milen, så jag tänkte det var nästan 12 år sedan då.
Du har ju nästan, inte riktigt, men nästan kapat en minut per år.
Inte riktigt, men nästan bara.
Vad har du gjort nu? Om vi bara snabbspelar och hoppar fram var du är just nu.
Din maraton framförallt tycker jag är imponerande.
Maraton skulle jag säga är det som jag är mest nöjd över.
Där jag sprungit på 2.35.10 i Hamburg Marathon 2019.
Det är galet fort.
Där har jag mitt pärs på halmaren också. Från första halvan av Hamburg sprang jag på 1.15.16.
Sen vill jag ju, jag sprang i milen på 34.50 och där tror jag att jag har mer att hämta men jag har inte riktigt fått till det.
Det där har vi pratat en hel del om jag och Fredrik. Det handlar om utväxling.
Nu är det inte det vi ska prata om idag, men det är så nyfiken.
Det känns som att man har tusen frågor.
Jag vill fråga hur det är att växa upp på Åland också.
Vi får ta ett annat avsnitt om det känns det som.
Men just milen, vi har pratat lite grann om det här med progression.
Om du är snabb i grunden eller uthållig i grunden.
Nu ser jag 34,50 på 10 km, 10 000 kontra då 2,35 på maran.
Det känns som att du är verkligen byggd för uthållighet just nu i alla fall.
Det skulle jag säga. Det är nog min styrka att jag kan hålla på länge.
Det skiljer inte jättemycket i tempo mellan min Mara-fart och min 10-kilometersfart.
Hur kommer det sig?
För din del.
Jag tror att uthållighet alltid har varit det. Jag spelade innebandy.
Men jag var ju bra bara för att jag sprang så in i farlig spårplan än.
Så jag var inte så bra på mig klubbar och boll.
Jag kunde ju hålla på, så jag ville ju aldrig gå och byta.
För jag kunde ju spela hur länge som helst, för jag blev ju aldrig trött.
Det är en riktigt bra egenskap, ja.
Ja, sen är jag ju lite för envis också.
Så jag tror att det är mycket liksom.
Just min Lidingölopps-tid gjorde jag två år efter att jag började satsa lite.
Och sen har jag inte sprungit snabbare än så på Lidingöloppet, även om jag provar några gånger till.
2014 och 2015.
- Och det var 2.01.11 som du gjorde på Lidingöloppet?
- Ja.
- Vad bra. Jag har gjort en liten fusknotering här som vi ser på skärmen.
Jag vet inte om du ser den också, Johanna?
- Ja, det gör jag.
- Ja, det är en väldigt kul läsning här. Vi har ju din maraton på 2.35 där.
och ledningeloppet 2001 som vi pratade om precis.
Är det maratontiden som du är mest stolt över?
Om du får ta ut någon tid som du tycker är utmärkt att se?
Ja, verkligen.
Planen var ju lite 2020 att jag skulle jobba upp Hallamara och 10 kilometer lite.
Men med tanke på coronan och uteblivna lopp,
jag hade också väldigt mycket problem under 2020.
Första problemet var järnvärdena, sen fick jag problem med fot som krångla.
Sen resulterade det i att jag fick en stressfraktur.
Så jag har precis nu i december börjat springa igen.
Nu börjar jag vara uppe lite mer.
Så man känner att man tränar.
- Hur länge har du varit borta?
- Från augusti till november sprang jag ingenting.
- Vilken ångest.
Hur tar du det mentalt? Både jag och Simon har varit lite skadade.
Han och Simon var borta i nio veckor.
Jag har också stressfraktur i foten.
Vi tycker det är ganska jobbigt att vara ifrån löpningen.
Den alternativa träningen kanske inte ger oss lika mycket behag som löpningen gör.
Nej, men det gör det verkligen inte.
Jag var ju helt knäckt i början.
Jag kan verkligen inte sitta still och inte göra någonting.
Så när jag hade min jävla pjäxa på mig hela oktober, då var det enda jag fick göra.
Jag fick inte anstränga mig, alltså köra någonting för underkroppen.
Så jag satt på en bänk och stakade i en stadsmaskin i en månadstid.
Jag kunde liksom inte gå promenader eller göra någonting för det gjorde så ont.
Alltså det var ju så obekvämt att gå med den där.
Men sen har vi, liksom jag har fått jättebra hjälp och uppstyrning
Både Christian och sjukgymnast som går hos er.
Så det känns liksom som att de har veta hur de ska styra mig.
För att annars, jag tar det lite lätt i lite för mycket.
Men tänk vilket jäkla pannben man bygger av att göra den träningen.
Alltså att alla tröskelpass i världen kommer kännas enkla jämförelser med att sitta och göra de där övningarna tänker jag.
Ja, verkligen. Alla skador är påfrestande.
Det var min första, så jag har inte varit skadad.
Som längst har jag varit borta från löpning i och med mina graviditeter.
Det har rört sig om 4-5 veckor.
Så det är det längsta fram till nu på 10 år.
Galet. Tacksamt, vi har också pratat lite om skador i något av förgående avsnitt.
Vi har haft lite blandade erfarenheter, så det är toppen.
Men det du nämner nu är faktiskt anledningen också varför du är med och jag reflekterar över det.
Jag låg med min dotter här som är ett år och åtta, jag har tre barn men hon är den yngsta.
Jag skickade sms till Fredrik i panik här vid 19.35, idag är hon så sjukt seg så jag måste skynda mig hit.
Och tänkte att dina barn är ju lite större nu men du vet ju precis hur allt det där är.
Men skillnaden mellan män och kvinnor där är framförallt under graviditeten.
Vi män kan ju inte, jag och Fredrik vet inte hur det känns att springa och vara gravid.
Hur har det varit för dig? För du var ju ändå på en hög nivå redan när ni väntade er första.
Ja, egentligen var det efter Lidingöloppet som jag hade sprungit 2012 som jag blev gravid igen så snabbt efter det.
Jag fortsatte springa och träna på precis som ingenting.
Egentligen första halvan av min graviditet.
Jag ville inte tävla. Jag sprang ett banlopp inomhus.
1500 meter och sprang på strax under fem minuter.
Då kände jag att jag inte kunde tävla.
Men träna gjorde jag.
Det känns som att man offrar väldigt mycket.
Med tanke på att hela min fritid var löpningen.
Jag ville ändå kunna springa, men på något sätt flyttades fokus lite från att prestera till att mer göra det för att jag tycker att det är roligt.
Med min första son, Wilhelm, som föddes i juli 2013, så sprang jag till dagen innan han föddes.
Oj!
Det var samma morgon när han sedan föddes.
Jag hade fått reda på kanske två veckor innan att han satt i säte och de gjorde ett vändningsförsök.
Då hade vi också fått reda på att vi skulle få en igångsättning.
Den skulle vara 15 juli och det här var 10 juli på morgonen.
Så sa min man ”ska du springa idag?”
Jag bara ”jag tror inte det”.
Jag hade sagt till min syster att jag kan vara barnvakt till din son.
Han var fyra månader då.
”Ni kan åka och fixa det där på Ikea.”
Jag ringde en timme senare och sa ”Jag tror inte att det här går.”
”Jag tror att vi måste åka in till förlossningen.”
Sedan föddes han fyra timmar efter det.
- Helt galet!
- Har du fått några reaktioner på det?
att du har sprungit så långt in,
alltså nästan hela,
genom hela graviditeten.
Har du fått några reaktioner på det
på sociala medier eller?
Jag har inte lagt upp så mycket på sociala medier
under mina graviditeter.
Men jag fick väldigt mycket kommentarer
och när jag var ute och sprang,
det värsta var nog kanske när min
man, jag tyckte inte att det var så kul
att sluta springa själv, utan jag vill gärna ha någon
Så jag tvingade med min man att springa, för då sprang vi kanske fem kilometer.
Så jag tvingade med honom varje dag, och en dag sa han ”Jag orkar verkligen inte springa”.
Jag ba ”Men då får du cykla med mig”.
Så då fick han cykla bredvid mig, och jag sprang.
Och han sa ”Vi gör aldrig om det, vi sprang genom Tanto-Lunden”.
Så det satt ju hur mycket folk som helst, det här var typ i juni, så det var ju jättemycket folk ute i parkerna.
Och de tittade ju på oss som vi var helt galna.
Jag som hade världens största mage och han som satt på en cykel bredvid.
Den synen är ju lite speciell.
Det är kanske vanligt att se en höggravid kvinna springa.
Jag kan tänka mig att du kanske höll ett ganska högt tempo också för att vara,
om man jämför med en motionär.
Så det var nog ganska uppseendeväckande.
Ja, men jag hade ju väldigt mycket stöd. Min syster är utbildad barnmorska.
Så jag kunde ju bolla mycket med henne.
För det som jag ser som en brist är att barnmorskor idag är kanske nu,
men för bara tio år sedan eller sju år sedan när min son föddes
så var det liksom inte så mycket kunskap om just hur man skulle träna
-under graviditeten.
Det enda jag fick som riktmärke var ”Känns det okej så kan du fortsätta”.
Mycket var ”Du kanske inte ska springa efter vecka 25”.
Men sen när jag kom till min barnmorska och jag bara ”Det känns ju bra”-
-då kan de ju inte säga att man…
Jag hade dragit ner väldigt mycket jämfört med vad jag hade tränat innan.
När det sedan egentligen sista mellan vecka 30 och vecka 38 när han föddes.
Då hade jag dragit ner löpmängden betydligt.
Vilken mängd låg du på då i vecka 38?
Jag sprang ju runt 5 kilometer.
Dagen innan sprang jag 5 kilometer.
Då hade jag väl kommit ner.
Precis veckorna innan hade jag sprungit i strax över 5 fart.
Så någonstans mellan 5 och 5.30 var de passen i mina fem kilometer.
Jag tänker att det måste vara knäckande att bli omsprungen av dig.
Det är ju någon så här lite medelålders man som försöker komma igång.
Kommer du glider om där lite snyggt.
Ja, men så var det ju. Man anfall sig hela tiden också.
Jag sprang ju… Jag tyckte att det var svårt att springa i backe.
På slutet fick jag välja runder som var väldigt flacka.
Så jag sprang samma runda varje dag.
Men jag har inga problem med att det är monotont och tråkigt.
Nej, precis. Alla marathonlöpare har det gött där.
Men jag tänker just med vad, förutom det uppenbara att det är ett barn inne i magen och magen växer.
Vad händer med kroppen för din löpning och sådär?
Hur känns det att träna när man är gravid?
Det som jag tycker är att det blir inte så att man går upp i vikt fem kilo på en gång.
Utan det går ju successivt.
Så kroppen hinner ju ändå med att vänja sig hela tiden.
Jag tror att för just det här med trötthet.
Det finns ju så mycket som kan hända i kroppen när man blir gravid.
Att man blir illamående eller trött.
Då är det ju så lätt att man inte vill fortsätta träna.
Oberoende om det inte handlar om att man ska springa som jag gjorde.
Men att träna tror jag också är en sån grej.
Ju mindre man tränar, desto lättare tar man ursäkten.
”Jag är gravid så nu är jag så trött så jag orkar inte träna.”
Det tror jag nästan är värre.
Men att man successivt hela tiden känner att kroppen ändras-
-så blir det inga drastiska.
Man får anpassa efter hur utvecklingen blir.
Sen vet jag ju att det är en del elitlöpare som får problem med foglossning.
Likadant andra och de kan ju inte träna vidare.
Så jag hade väl tur under mina graviteter att jag varken mådde illa eller haft problem med någon foglossning eller andra saker.
Så jag har inte haft så mycket gravidkrämpor.
Och det har väl gjort att jag har kunnat träna på ett annat sätt än vad många andra klarar av.
Var båda graviditeterna lika varandra?
Kände du liksom att du kunde träna lika mycket med båda barnen?
Ja, men det skulle jag säga. Det var lite tyngre på slutet med det andra.
Och det är ju…
Jag tror att jag… Alltså generellt var man ju tröttare när man redan har ett barn.
Så att…
Det tar ju lite mer energi.
Så att…
Jag var lite… Sista veckan med andra så…
körde jag lite cross-trainer istället för att sprang.
Så jag sprang väl till veckan innan med andra barnet.
- Det har du alltså tränat igenom hela…
- Fåda kvaliteterna.
- Ja, jag har tränat helt rakt igenom.
- Johanna, jag tänker sen efter förlossningen,
hur har dina…
Jag tänker både dels hur dina tankar har gått,
eftersom du har ju ändå liksom en…
Du har ju andra ambitioner än vad många motionärer har
med sin löpning med tanke på din nivå.
Alltså både rent mentalt vad det gäller att sätta mål och sådär,
men även liksom hur du har kommit igång.
Har du känt dig liksom stressad och kommit igång
eller har du alltid känt att det har funnits en lugn plan,
lyssna på kroppen och sådär?
Hur har du resonerat efter förlossningarna?
Alltså, jag har ju tyckt att jag gärna vill ha kommit igång ganska fort.
Och jag har ett liksom,
Jag är en sån person som inte kan inte röra på mig.
Min första son är född med tjejsarsnitt.
Så där fick jag promenera.
Men det var ju redan första två dagarna så kunde man knappt gå, ens inne på sjukhuset.
Och sen när vi kom hem så bara ”du kan ju gå kortare runder”.
Men det tog ju en vecka så gick vi ändå fem kilometer.
Jag bara ”nu känns det bra” och jag fick ju liksom inga problem av det.
Men jag kunde känna att jag kanske fick bromsa mig några gånger.
Men jag tycker ändå att jag var mer försiktig andra gången när jag hade en normal förlossning.
-men en vanlig förlossning.
Då hade man haft mer tryck neråt.
Det gjorde att man var rädd för framfall och andra saker.
Jag hade slarvat efter första graviditeten med styrkan.
Jag hade inte kört så mycket bäckenbottenträning-
-eller fokus på magträning och att få ihop.
Och inte så mycket styrka.
Så det kände jag efter andra graviditeten att nu ska jag verkligen fokusera på att jag ska bli stark.
Så jag börjar ju…
Första gången började jag springa efter fyra veckor.
Och då började jag springa varannan dag.
Och så gjorde jag det.
Redan i början så blev det tre-fyra pass i veckan.
Och sen fortsatte jag med det och byggde på.
Och så blev det upp mot normala efter några månader.
att man kom upp i lite mer mängd.
Passen var inte så långa, men just där att man gjorde någonting varje dag.
Medan med…
Efter min andra son så körde jag styrka och lite alternativ träning
de första fem veckorna.
Mm.
Tog du in någon speciell hjälp för just styrkedelen?
Alltså specifikt för…
Alltså efter förlossning, om man säger.
Det jag gjorde var att jag körde den där mamma-mage.
Så den körde jag en hel del.
Den var lite för basic för mig.
Så jag fick göra samma sak tio gånger.
Och det var ju väldigt sekt.
Men jag körde den i alla fall.
Det enda jag hade läst var att man ska vara lite försiktig med att inte köra så mycket enbensgrejer till att börja med.
Utan att man inte särar för mycket vad jag förstod.
Inte så mycket i en ben utan man ska försöka fokusera på två.
Sen bollade jag i en del övningar med min syster.
Jag bara ”kan jag göra den här?”
Hon bara ”ja”.
Så hjälpte hon mig lite så.
Så vi körde en hel del styrka utomhus.
För hon var föräldraledig samtidigt som mig.
Med båda barnen.
Så då körde vi en del styrka utomhus.
Då kunde jag kolla lite med henne om det var någon övning jag skulle undvika.
Så det var väl den enda jag gjorde.
Vilken lyx att ha henne i familjen och kunna skicka ett sms och få tips direkt.
Ja, det var ganska praktiskt.
Just det, det finns ju ingen som vet exakt hur träning påverkar.
Och om det kan vara någon fara under graviditeten heller.
Det är mycket, precis som du sa, att man får känna efter.
Man kan springa så länge det känns bra.
Det är väl ett bra tips egentligen att man verkligen
känner efter hur kroppen reagerar på löpning.
Kroppen är ju ganska smart, det kommer väl olika signaler.
Ja, men sen skulle jag säga att en sak som är viktig är att man tänker på vad man har gjort innan.
Jag skulle ju aldrig rekommendera någon som har blivit gravid att gå ut och springa om man aldrig har sprungit innan.
Då är det bäst att man håller på med annan typ av träning.
Första halvan av grariteten är att man kan träna på som man gjort tidigare om man mår bra.
Det är efter det som man behöver tänka.
Det som jag tycker är en fördel är att man får ett avbrott från prestationstänket.
Både under graviditeten och efter.
Då är det som att man är ingen…
Alla krav har ju sänkts på en efter graviditeten.
Jag presterar mina bästa lopp när jag kommer tillbaka efter mina graviditeter.
Och tager personbästan sex-sju månader efter dem.
För att man just har tappat pressen på sig själv.
Det är spännande. Vi har en lyssnarfråga kopplat till det.
Just hur du har lagt upp din träning för att komma tillbaka efter förlossningen.
Nu har du berättat lite grann, men jag tycker det är spännande för nu gav det ändå ett visst tidsintervall.
Jag hade sagt att efter 7-8 månader har du gjort kanske några av dina bästa resultat.
Hur har du tänkt med att trappa upp träningen för att inte göra det för snabbt?
Men man vill ändå komma tillbaka in i någon form av vanliga rutiner.
Men egentligen innan…
Först låg jag på runt sex mil i veckan.
Så jag hade en ganska liten träningsdos.
Och den var ganska enkel att komma upp i relativt fort.
För att jag hade tränat hälften av den mängden i veckan innan.
Så jag tränade runt tre mil i veckan fram till förlossningen.
Så när jag körde igång så kunde jag börja på 2-3 mil.
Och kom ganska fort upp i distansen.
Sen var det tempo. Jag vågade inte dra på och köra tuffa intervaller.
Så jag tränade väldigt mycket tröskelträning.
Låg mellan 4-5 fart. Så man krävde ner lite där.
Och sen smög det upp och blev lite snabbare och snabbare.
Men att man försökte istället bygga lite mängd och distans och inte förhålla sig de här tuffaste intervallerna.
Så det tog jag kanske efter tre, tre, fyra månader som jag började köra mer tuffare intervaller.
Sen har jag sprungit väldigt tidigt med mina barn i vagnen också.
Som första så sprang jag efter tre månader.
börja springa med han.
Det var ju ett så himla bra sätt att få, istället för att promenera när han skulle sova, så kunde jag springa.
Så det blev ju väldigt effektivt.
Det är jättepraktiskt.
Det är nästan farligt att det kanske blir för mycket i vagnen så att barnet vänjer sig bara vid att somna i vagnen.
Jag vet inte om du har haft de utmaningarna?
Jag hade inte de problemen, för mina barn har inte tyckt om att åka vagn
om de är vakna.
Så jag fick ju springa på deras premisser.
Så det var såhär, min första han sov garanterat en halvtimme.
Så jag kunde alltid springa en halvtimme, men efter en halvtimme måste jag vara i närheten.
För då fick jag ju ta upp han i bärsel och gå hem.
Om det riktigt vet sig liksom.
Om jag var för långt hemifrån.
Så han tyckte mest, alltså han kunde sova en halvtimme i vagnen.
Så det var ju, det visste jag att det kunde jag få.
Men sen blev det ju bättre.
Och bättre liksom att han började sova lite längre.
Och min andra så tänkte jag så här, det här verkar ju bra i början och han sov gott och jag var och tränade på gymmet och tog med han in där i liggdelen på vagnen.
Men det tog ju också så här, så första månaden så gick ju det bra.
Men sen efter typ två månader så ville inte han sova så då fick jag ju också avbryta pass för att han skrek i liggdelen.
Och sen började jag springa med han ute.
Men han var sån som så länge jag sprang och vagnen rullade då sov han.
Ibland fick man anpassa sig så ibland blev det 15-20 kilometer bara för att jag måste springa.
Då visste jag att om han har sovit länge så var han mycket bättre att hantera efteråt.
Man lärde sig att hitta men sen var det ju så att om inte de ville ligga i vagnen så tog jag upp dem.
Så det blev ändå efter deras premisser.
Det var inte så att jag hade svårt att ha dem skrikande i vagnen.
Det var det.
Det tycker jag man känner igen.
Det finns en gräns när man har sprungit med dem i vagnen.
När de börjar skrika känner man att snart kommer de bara att somna.
Sen kommer det efteråt någon minut och känner man att nu är jag bara den där dåliga föräldern.
Så nu får jag ta upp dem.
Ja.
Men det är ju också så himla intressant.
Jag fick en kommentar. Man kunde inte ens se hur gammal min son var i vagnen.
Men jag sprang med han och så är det en som kommer gående och säger bara
”Stackars barn ska få hjärnskakning från start” och han var ju liksom…
Det är så lustigt hur man har rätt att kommentera.
Det är ingen som skulle säga så om man var ute och promenerade med vagn.
Nej, precis. Exakt.
Det är bra. Och Johanna, vi vill ha en sista innan vi ska avrunda här.
så vill vi ha en sista take-away från dig.
Om du har någon tips du vill dela med dig av kring gravid träning eller löpning och sådär.
Vad är det man ska tänka på om man ändå vill hålla igång under graviditeten?
Jag tror att man ska sänka kraven.
Alltså man ska göra det, fortsätta träna och sedan successivt anpassa sig i efterförhållanden.
Att inte hålla på och stirra på att man ska köra samma tuffa intervaller.
Jag tycker att det var superbra att köra tröskelpass, fartlekar när jag var gravid.
För det var inte så här mätbart.
Skulle man köra tusen metersintervaller då visste man ju exakt.
Men just det där att kunna köra fartlekar på tid.
Köra tröskelpass där man bara ökar farten lite grann.
Så fick man ändå det här lite bra känslor som man får av sådana pass istället för bara mata på distans.
Men inte pressa sig.
Det var en viktig sak, speciellt efter halva graviditeten.
Jag ville inte pressa mig.
Det är viktigt att ha med, att man inte ska pressa sig för mycket.
Det kan påverka. Då behöver man reglera kost.
När man är gravid behöver man se till att barnet får tillräckligt med energi.
-Jag tyckte det var ett superbra sista tips. Johanna, vi har ju liksom tvingat dig till att vara med en vända till lite längre fram, eftersom du också poddar om löpning.
Vi fångade upp dig direkt och sa det också, eftersom du är väldigt engagerad i Run Academy.
Så det ska bli superkul att få ha dig med oss längre fram också.
Men tack så jättemycket för att du tog dig tiden till det här.
Det var jättekul att få prata med dig om detta.
- Ja, stort tack. Det var jätteroligt att få vara med och prata med er.
- Äntligen har vi fått med min drömgäst i det här avsnittet.
Och det är ju ingen mindre än Fredriks bättrehälft, Jeanette.
Välkommen ner till poddgråtan.
Hur känns det att vara här? Har du varit här tidigare?
- Det är första gången, det känns skitbra.
Jag kommer få äran att få introducera dig, för att jag tycker det känns fel att introducera dig som Fredriks bättre hälft.
Jag skulle snarare vilja vända på dig och säga att om jag skulle introducera Fredrik skulle han vara din sämre hälft.
Jag skulle liksom hellre vilja utgå ifrån dig och säga att Fredrik är en parentes.
För enligt rykten så är det faktiskt du, Jeanette, som fick in Fredrik på löpning från första början.
Stämmer. – Stämmer? Hur gick detta till?
- Ja, jag har ju springit i väldigt många år faktiskt.
Börjar med att jag spelade fotboll egentligen.
Och när jag slutade med det så fick jag fortsätta röra på mig.
Och då fortsatte jag att springa.
- Var spelade du fotboll någonstans?
Jag har ingenting med sakerna i armen, jag är ju nöjdfiken.
- Först i Borslöv och sen i Rå.
- Borslöv. – Jag har också spelat i Borslöv faktiskt.
- Ja just det, så är det.
Så då har vi alltså, du har spelat fotboll i Borslöv,
du kommer från en hål och jag kommer från en annan hål.
Så vi har ändå gemensamma nämnare, alla tre känns det som ändå.
- Jag var ju tvungen att börja springa för att kunna
charma in mig på Jeanette.
Jag var tvungen att hänga på där.
Men Jeanette, riktigt, ni träffades ju inte i Lufthavsbåret.
Nej, verkligen inte tänkte jag säga.
Vi träffades på en nattklubb.
Det är så fantastiskt.
Ja, det är fantastiskt. Shoutout till Sirocco.
Jag vet inte om det finns längre, men vi är så gamla nu så det gör det kanske inte.
Nej, det är nog nedlagda.
Jag tror inte det.
Coronatider är alltid nedlagda.
Hur lätt var det för mig att få Fredrik på en löprunda?
Nej, men det var enkelt.
Du är inte så svår att höra göra mig, tänkte jag säga.
Hur såg din relation till löpning ut då?
Det var inte så att du satsade på springtime på en tid då?
Nej, verkligen inte.
Ursäkta.
Jag har egentligen alltid varit barn som springer
för att det är skönt att röra för sig och komma iväg.
Jag bara springer för att må bra egentligen.
Men när jag träffade Fredrik så tyckte vi ganska snabbt att det var kul att springa ihop.
Det tog ungefär en vecka sedan var han mycket bättre än jag var.
- Inte lite typiskt Fredrik, att har man ett intresse så tar han över det.
- Lite så. Jag vet vad du tycker.
- Jag vet vad jag är på väg med. Jag har ett sms jag vill läsa upp från Elijah Kipchoge.
Nej, det var inte alls svårt att få med honom faktiskt.
Det var enkelt och sen har det egentligen fortsatt på det sättet.
- Med träning får det ju för dig har det alltid varit egentligen naturligt eller så.
Och löpning har varit det du har fastnat för.
- Absolut.
Det är svårt att toppa det på något sätt.
Man börjar direkt när man sätter foten utanför dörren och sen när man är färdig när man sätter foten utåt på trappsteget.
Det är svårt att slå av känslan.
- Men din relation till löpning är ändå…
Jag har fått ta del av det här från sidan.
Du har gjort en resa med din löpning.
Inte bara…
Vi kan ju nästan hoppa fram till…
Vi satt och försnackade här innan.
Och du har sprungit back i dag.
- Ja.
- Ja, 10 gånger 300 meter ishöjd av Jordbodalen.
- Ja, strax under.
- Ja, precis.
Det är till och med så vi är nere på meter nu.
Härligt kort av avsnitt.
Och du pratade innan om att du spang i Maria Park.
Och det var jobbigt för att du råkade trycka på fel grej på klockan.
Ja, det är så frustrerande.
Alltså just det här med att inte kunna analysera och titta.
Speciellt för det är drygt under tiden jag spang.
För jag kunde inte riktigt ha koll på.
För det är ändå ett pass man vill sätta.
Man har någonstans en plan innan man gör passet.
så kan jag inte se om jag riktigt håller planen.
- Nej.
- Då blir det lite jobbigt.
- Jeanette, du låter som en löparmörd.
- Hon har blivit det.
- Jag har faktiskt till och med kallat mig själv för det en gång.
- Jag har gått om mig i hästlängd också när det kommer till att sitta och analysera pass och räkna på tider och planera veckor och chatta i träningsgrupper.
Jag ligger ju verkligen i länen.
- Och du är extra yngk nu för att du är lite småskadad också.
- Vad säger du? – Jeanette accelererar iväg nu.
- Jag kommer mest runt och är lite för upp faktiskt.
- Det förvånar mig inte ett dugg.
- Jeanette kommer hem och frågar, ”Gick passet bra?”
”Jag vill egentligen inte höra.”
- Men du har väl inte frågan?
- ”Tragiska lilla man” säger jag om Kedrik.
Men Jeanette, egentligen, en av anledningarna till att du är med här också,
vi tre delar ju en sak,
och det är att vi allihopa har tränat ganska mycket.
med små barn.
Men det som är kul och spännande med er tänker jag är att ni är ju båda
löpintresserade.
Och vilket år träffade du Fredrik?
2013.
2013 och sen fick ni Cornelis
2015.
Tvåten till jag fick de här frågorna.
Jag kände att Fredrik hade tagit det som ett quiz, snarare än bara ett vanligt samtal.
Fick jag rätt?
Precis, fick jag poäng? Nej, det var fel på ett år.
Men hur resonerar du, Jeanette?
För du som har haft fotboll och löpning sen när ni fick Cornelis.
Hur tänkte du kring din träning och löpning då?
Vi skaffade löpvagnen när Cornelis var sex månader ungefär.
Jag började springa igen efter förlossning och så vidare när han var fem månader.
och då kände jag ganska snabbt att det här var ju, det gick bra första gången jag sprang och jag kände att det här ville komma in igen.
Utifrån att ha varit borta ifrån det rätt så lång stund.
Ursäkta.
- Nej, det är lugnt.
- Tillsagd, jag skulle säga det.
- Ja, precis. Vet du etikettregler? Man måste säga ursäkt efter man har hackat sig.
- Alla har översendemän nu att man går runt och hostar.
- Ja, precis.
- Extravarning.
Nej, och det var ju ett väldigt bra… Jag menar när Fredrik var och jobbade så ville inte Robb vänta på att han ska komma hem.
Det var att ha möjligheten att gå ut när man vill på dagen och kunna natta Cornelis vid vagnen.
Eller vad det nu kan vara. Att inte vara upphängd på Fredriks rutiner och tider.
Och sen framförallt möjligheten att kunna springa tillsammans
var ju den största anledningen till att vi skaffade vagnen.
- Men det var självklart från början. Löpvagn kändes rätt naturligt från start.
- Absolut. Det tycker jag det var. Nu var det lite så att vi måste testa Cornelius lite
för alla barn är ju inte… alla barn vill ju inte.
- Nej, precis. – Så det återstår ju att se lite grann hur barnet reagerar i vagnen.
Vi sa ju ganska tidigt att det är rätt så vettigt att försöka vänja honom vid att man är ute och springer lite då och då.
Han kan sitta med och titta på lite bilar och spana efter fåglar och lite annat.
Spela lite musik och sådana saker. Så vi försökte få in honom tidigt på att vänja sig vid att det där är en del av, det är liksom en del av livet och en naturlig del.
- Någonting man tvingas till att förvänja sig vid. – Muta med godis och sånt.
- Ja, absolut. Vi gjorde vad vi behövde för att vänja honom.
- Jeanette, kan du minnas någon sån här? Har ni haft några riktiga drömrunder?
Och har ni haft några sån här mardrömsrunder?
- Ja, men det har vi haft många drömrunder. Det måste jag säga.
Jag måste säga. Vi har haft lite tur med Cornelius också.
Han har inte varit så bångstyrig och har inte varit så gnällig.
Han har haft perioder, absolut.
Men i mesta del har han varit ganska enkel när det gäller vagnen.
Han var rätt så enkel att vänja in och blev aldrig för fast eller festvid
att somna i vagnen, så som jag vet att vissa barn har blivit.
Men definitivt har vi haft mardomsrundor också.
Vi hade en lång runda i Palma.
Vi skulle springa från Puerto Portals till Palma och tillbaka.
Min absolut längsta runda jag någonsin har sprungit.
Så vi packade vagnen väldigt tidigt på eftermiddagen.
Skulle hålla honom vaken i någon timme eller sådär.
Han fick ha ansvar för musiken och lite snacks och lite grejer att göra.
Och sen vet jag att det slog lite bakyt där, för han blev rätt så missnöjd.
Och jag var jättetrött.
Så jag kunde inte bidra med så mycket hjälp just där och då.
Det slutade med att Fredrik bara typ sjunger hela vägen hem.
Julen på bussen, de går runt…
Och Mora 3 ska…
Mora 3 körde igenom alla kunder.
En halvtimme in i den sångstunden
så är man inte så jävla…
Det är ganska kuperat på
Mallorca också.
Och uppförsbacken med vagn
är ju ingen höjdad.
Och liksom
sjunga samtidigt också
i backen.
Men gjorde det bra?
Vi lyckades ta oss tillbaka i alla fall.
- Jag tycker ni sa en spännande grej här också, det här med, för det är lite olika när barnen är i olika åldrar,
är syster med löpvagnen och sånt. Så vi har några frågor tänkte vi plocka upp komplett innan man börjar springa med vagn.
Men det här är ju någonstans också mellanperioden, eller jag kallar det den här avgörande vägen.
När de kommer till två, tycker jag, då är det nästan så här, antingen kommer de fortsätta att älska att sitta i vagnen,
Eller kommer han aldrig sätta sin fot här igen?
Men det här tyckte jag var fint, att ni liksom lite grann
involverar honom på något sätt.
Så han fick välja musik och snacks och så där.
Så ni har sprungit mycket med honom, han har varit vaken också.
Men hur har ni resonerat där, fått det att funka?
- Alltså det har varit lite från gång till gång.
I början var det ju mycket enklare att få honom att tycka det var kul med pyssel.
Han fick välja leksaker och någon gång vet jag att vi köpte leksaker på vägen.
Så det blev en grej då.
Nu var detta specifikt i Spanien, när vi var i Spanien mycket.
Precis mellan när han var ett och ett halvt och två.
- Just det, för ni var ju i, det kan ju tilläggas, ni hade ju,
hyrde ju ett ställe där och var där i princip var det var femte vecka?
- Ja, en vecka i månaden.
- Ja, precis. Vi var väldigt mycket där då under det året och han fick hänga med på en del runder där.
Så kan man väl säga.
Men sen har vi väl resonerat lite så också, vi har varit ganska respektiva med paddan i övrigt i hans liv.
Men eftersom vi ville få till det här tillsammans, att komma ut och springa tillsammans, så har det varit lite grann,
Är inte han nöjd med något annat så får han paddan och så kan han sitta med den en stund och så får vi en möjlighet att komma ut och snacka lite och springa lite tillsammans.
- Skysst.
- Så en gång, han har varit ganska enkel men han har fått styra en del för att vi ska få den tiden tillsammans.
Vi har resonerat ganska mycket så att om vi bara får vår tid att springa den här en och en halv timmen eller timmen,
så kan vi ägna resterande tid åt honom eller familjen sen.
Alltså det handlar ju om att få ihop en helhet, där alla blir nöjda.
Det går inte bara att göra exakt så som ens barn vill alltid, utan man får lära dem också att lite uppoffringar,
uppoffringar i vissa lägen. – Ni kan ju ta, absolut.
- Och det har väl Cornelius köpt också, att nu är det vår tid.
Du kan göra detta och detta när vi är ute och springer, men nu ska vi springa en runda,
och sen så ska vi göra det här roliga och åka iväg och göra den här utflykten och så vidare.
Det har alltid funkat. – Precis.
- Jag har ju sprungit med er trion, väldigt många gånger,
Det funkar jättebra, sen ibland får man stanna och byta skins på Minecraft.
Eller stanna till vid ett pokestop.
Men det blir en rätt skön feeling kring det.
Jag kör på det resonemanget också, just att…
Ja men då gör man kompromiss längst rundan.
Okej, då stannar vi vid det här pokestopet.
Eller byter den här skinnen och sen springer man vidare på något sätt.
Men att alla får ändå vad man vill i slutändan av det.
Det kan jag tycka är superschysst.
Nöjda föräldrar är bra föräldrar.
Det kan man lugnt säga.
Hur har ni resonerat?
Är det någon gång det blir någon sån där…
Jag vet inte varför jag tänker att ni har någon cage fight här nere i källaren.
Men är det någon gång så där,
Vems tur är det att dra ut nu?
Det är inte tillfället att alla tre drar ut.
Eller har ni någon sån här tillfällen?
Alltså, jag…
Förlåt.
Alltså, verkligen.
Jag tycker verkligen att vi får ihop det riktigt bra.
bra och det har väl varit att man kompromissar inte så mycket
utan jag tar vagnen utan bara jag får springa så är jag nöjd.
Jag kan ta och gå ner till vagnen så kan jag komma ut.
Så kan jag springa första timmen med honom och sen så kanske jag kan lämna
av honom och springa, men jag ska ju nu springa långt pass.
Så kan jag fortsätta utan vagnen en stund eller att du tar över
vagnen en viss sträcka.
Jag håller med, jag tycker inte vi har så mycket
fighter kring det liksom. Det kan väl vara ibland när man är på Heden alla tre.
Ja just det, i 400-metersbanan höger i Sibborg.
Och så är det ju lite för att du har ju haft, Fredrik, du har ju haft dina
dina träningsperioder med dina planerade pass och så vidare.
Så kanske inte jag har haft riktigt lika uppstyrt.
- Nej, precis. – Då har han ägt det tillfället på morgonen.
Till exempel då är den klockan nio eller vad.
Och då när Cornelius vill ha hjälp, då är det den andra som får hoppa in.
- Hörde du det, Simon? Hon sa ”han har haft”.
- Jag vet ju, men det är bra skeddhet. – Har nu!
- Då har hon claimat den. En gammal gubbe som sitter här skadad.
- Snyggt. – Ja, precis.
- Ja, precis. – Nu är det…
Precis, skulle det varit Heden på lördag så hade det varit Erik som fick hjälpa komma in.
- Mm, men det är rätt… Det här är faktiskt kul, för där kom in en…
Där kom in en lyssnarfråga på, inte specifikt detta, det här var egentligen den som har frågat.
Hur får man med partnern på sin satsning mot maran?
Men den är ju kopplad till… Man fattar ju vad meningen är med den,
i syst med små barn.
Här är gissningsvis då att partnern inte är heller uppintresserad.
Det jag tycker är fint med er, eftersom ni båda är löpintresserade, men ni turas om att äga tiderna, om man säger så.
För det är ändå lite dragkamp, just kvalitetspassen är ju, kan jag tycka, kniviga och skjupa ibland med bagnen.
Där en får ha förtur eller inte.
För där vet jag, jag resonerar på samma sätt hemma och när barnen har varit små med löpbagnen med Lisa.
Det känns, jag minns framförallt när vi hade fått Leo också, det kändes aldrig superfett att lämna.
Lämna de två kvart i sex en lördagmorgon när alla var vakna, barnen skrek och jag bara ”jag ska ut på långpass nu”
”Det blir ett snart handbo i maraton” Det var liksom inte så, det här kändes ju inte skitbra.
Då känns det ju bra att kunna faktiskt bara, som du sa Fredrik, bara jag får komma ut en runda
sen kanske jag får kompromissa om det blir ett kvalitetspass eller blir ett distanspass.
men då får jag se det som att jag kommer åtminstone ut
och då tar jag en av barnen i vagnen och sticker ut och springer runda med dem.
Så det blir på deras premisser, men jag har åtminstone rört
fått röra på mig dem och de har fått frisk luft för att komma ut också.
Så har vi också resonerat här hemma med ägandet av tiderna.
- Nej men alltså tipset där, om man ska få igång sin partner på löpning,
det skulle jag säga är att sälja in.
Det är som att man får kvalitetstid ihop.
- Sälja in.
Vi behöver ändå ha den här stunden tillsammans.
Så ska vi inte göra något riktigt hälsosamt och nyttigt för oss samtidigt.
När vi väl kommer i den formen så vi kan prata med varandra så kan vi ha den här familjestunden då också.
Snyggt.
Jag har faktiskt bland de enda gångerna som Lisa har sprungit,
så har hon faktiskt gjort det med löpvagn.
Hon sprang lite i sommar, sen får hon också lite ont i knäet.
Du också Fredrik som fick skärningar lite.
Jag tror att Lisa är en ”natural born runner”.
Hon sprang utan att träna ett dyft.
Hon sprang med Leo i löpvagnen under nattloppet.
Hälsomorgon Nightrun.
Hon sprang på 33 minuter eller nånting.
Det kändes bra liksom.
Leo skitnade i vagnen.
Så känner man att det är ett bra sätt.
Även om man vill komma igång med löpningen.
att göra det med löpvagnar som blir dursäkta också.
- Jag vet, jag har gjort någon gång,
sprungit en lekplatsrunda, det tror jag ni också har gjort.
Alltså då kommer man ju ut en liten stund och barnet får stanna till och leka på olika lekplatser.
- Det är också vidare på, jag tänker så här med,
för den frågan tror Fredrik hade bra där.
- Koninus är vaken bara.
Vi lyssnade precis på det segmentet.
Jag insåg att jag försökte starta meningen på tre olika sätt.
Jag fattade att det var någonting som hände som jag inte riktigt fattade.
Så Fredrik pekade mot taket och bara ”Cornelius är vaken”.
Jag bara hör uppifrån så här ”Aaah”.
Han springer runt. När han är kissen springer han upp.
Så är han fortfarande liksom, han sover fortfarande.
Och han vet inte var han ska ta vägen.
Han hittar inte någonstans.
Man måste leda in honom på toaletten.
Och det var ju det som hände.
Jag ville springa upp och leda in honom på toaletten.
Så nu sover han och går till igen.
Fantastiskt roligt med tanke på det vi pratade om, att man får göra lite på barnens premisser.
Så det är lite grann samma vi fick avbryta podden här nu.
Hjälpa Cornelius att gå och kissa.
Roligt tyckte jag.
Men vi hade ju snackat lite grann här innan i pausen, nu också kissepausen.
Och även när vi tittar på frågorna, det har kommit in mycket frågor kring löpvagnar. De är verkligen högt och lågt.
Från det generella till det nördiga.
Men alla tips om löpvagnar, och där är många som pratar om att de är sugna att komma igång och börja springa med löpvagn.
Hur gjorde ni Jeanette? Vi snackade lite om det här innan. Ni har haft två vagnar.
- Ja det har vi, och vi har faktiskt en sista kvar.
Men vi började ju, som jag sa innan, med att vi ville känna lite på hur Cornelis gillade att sitta i en löpvagn och vara med på runderna.
Så vi testade ju, vi köpte ju en ganska prisvärd, billig löpvagn till att börja med för att testa honom lite.
Som sagt när han var sex månader och sen
så sålde vi den och köpte en lite vassare variant helt enkelt.
Som var,
vi ville ju också ha en vagn som vi kunde både springa med och använda
hela tiden.
Så då köpte vi ju en vagn med sånt här, det främre hjulet så att man kan lossa det och fixera det så att säga.
Så den fungerade väldigt bra både till löpning och in i city och på skogspromenaderna och så vidare.
- Det känns som att vi har resonerat lite samma. Jag har gjort samma, jag fick ju en löpavagn av mina föräldrar i julklapp.
Då hade jag ju varit, då var jag ju ner i träsket.
Så de fattar ju att det här får vi ju stå och supporta.
När träsket löper av träsket.
Men det var också lite grann särsamma.
Det var ju lite mer åt basic hållet.
Jag tror faktiskt inte det är en dum tanke på alla som funderar på att börja springa.
Som inte riktigt vet hur barnen hanterar det.
Jag har haft ganska olika upplevelser med mina tre liksom sådär.
Där Elliot han åkte ju nästan fram till han var, ja.
Men hade vi inte plockat ur honom hade han nog suttit och rökt sig när han var 8 år.
I den liksom och fortsatt.
Medan Leo var liksom inte alls intresserad efter han fyllde 2 år.
Alltså sådär.
Men jag tycker att ett bra generellt tips är att är man sugen på det men inte riktigt liksom vet så är det faktiskt bra att köpa en lite basic vagn.
Eller faktiskt en begagnad vagn som första vagn.
Funkar den, man trivs med den.
Så kan man ifall faktiskt liksom växla upp.
Istället för att köpa kan man värsta vagnen direkt.
För att förmodligen har man ändå en annan vagn.
Alltså som man redan har lagt ganska mycket pengar på.
Jag tror andrahandsvärdet är ganska bra på vagnar också.
Så det är nog inte jätteriskabelt att investera lite.
Det är väl någonting som jag, den första vagnen vi köpte var ju en 1500-kronorsvagn.
Och den var ju ganska skränglig.
Den hade en handbroms, men ja, det var väl det enda den hade.
Den var ändå bra.
Ja, men inte att jämföra, men vi köpte ju till Urban Glide.
Det är klart, man tar ju lite vad man betalar för, men jag tyckte ändå den,
där var handleds, handleds, den här säkerhetlinjen runt handleden.
Det var ändå bekvämt för honom att sitta.
Det var fjärdringar.
Alltså jag tyckte ändå den var fempunktsbält och så vidare.
Så ändå okej.
Jo, absolut.
För pengarna så är det ju, det blir mycket vagn för pengarna, men sen är det, den var ju mycket mer stötig och inte alls
Du sprang inte lika mycket med den som jag kanske gjorde.
Så jag kände mer på den.
Du är utbehaglig nu, Fredrik.
Kommer du ihåg vad vi pratade om?
Jag zoomar ut igen.
Gå tillbaka.
Jag gjorde samma också, men jag googlade ju ”world’s fastest running stroller”
Jag googlade ju när jag skulle köpa min andra vagn.
Där kan man också se skillnaden eftersom Lisa inte använde den överhuvudtaget.
Så blev den ju bara min.
Då kände jag att då ska vi se till att springa snabbt med den här jäkeln.
Så är det så jag resonerar.
Vad heter Thyles Racingvagn?
Den heter ju…
Den heter Thyleglide.
Våra är ju syskonmodeller till varandra.
Urban Glide är ju mer den.
Om man utefter kunde använda den i några andra sammanhang också
så är den modellen ni har svinbra.
Kunna svänga runt i en butik utan att slå ner allting.
Precis, men vill du ta kurvan i långvinken
vid kilometer 7,5 på springtime, jävligt fort under loppet.
På ett hjul.
På ett hjul.
Jag har nog aldrig varit så nervös i mitt föräldraliv någonsin
Någonsin som under den loppet när vi höll på att välta i trefart ner från backen.
Det tar vi kanske lite längre fram den storyn.
Det är väl lite olika vägval man kan ha för det är med vagnar och sådär.
Jag tycker egentligen kan ni ha valt det mer sunda valet.
Man vill ha en till användning till någonting annat.
Men lite grann som du var inne på, andrahandsvärdet är faktiskt väldigt bra också.
Även när man säljer det så är det kanonbra.
Förstår köper skulle man mycket väl också kunna köpa en begagnad
bra sådan vagn då kommer man ner några tusen lappar också.
Och glöm inte pumpa hjulen innan du ska ut och springa.
Oh my lord.
Kolla hjulen.
Vad helvete alltså.
Tips.
Ja, jag kommer ihåg.
Varför var det så jobbigt idag?
28 kilometer, vi kom här och så bara
har jag ingen luft i däcken?
Ja precis.
Kanske har man någonting med det att göra.
Exakt.
Fy.
Men vi har också fått frågan, tänkte så här kommentera på det.
Jag vet, jag har fått frågan om, jag har sprungit mycket med lötvagnen
tidigare också mina barn och så har fått frågan ofta när man vill komma igång
om man inte vill köpa en löpvagn kan man springa med en vanlig vagn?
Vi har resonerat lite grann här att om du inte ska springa.
Hur långt var ett långpass i Palma Jeanette?
Vad fick skrapande ihop det sist?
- Tre mil blev det längsta va?
- Mm, jag tror det var 30.
Vi ville slå så här ditt distansrekord.
- Ja, det var inte Palma tillbaka i alla fall.
Jag tror det är 30.
Ja, 30 kilometer.
Om man ska göra 30 km rekommenderar vi en löpvagn.
Vi rekommenderar att springa utan vagn egentligen.
Men om inte det är ett alternativ så ska du ha en bra löpvagn.
Precis, så konstaterar vi.
Men är man därmed uppe på stadiet att man kanske…
Ja, man vill bara komma igång och testa.
Varva jordgång.
Alltså testa med en vanlig vagn och bara se hur det känns.
Ofta är vagnarna så jäkla bra nu tycker jag.
De är inte så skrangliga.
Då kan man faktiskt testa det.
Om man är nyfiken kan man gå ut och kolla begagnatmarknaderna på Vagnar.
Det skulle kunna vara nästa steg.
En skyskare.
Vi har fått jättemycket frågor om specifika pass.
Hur springer man intervaller?
Kvalitetspass?
De flesta frågorna kommer från män.
Jag vill inte säga att det är så.
Jag bara undrar, är det så?
Jeanette och Fredrik, har ni sprungit?
Vad är det för typ av pass ni har sprungit med Vagn?
Och vem har sprungit vad?
- Ska jag börja?
- Det känns fel att jag börjar svara på den här frågan.
- Bra, du lär dig Fredrik, ja precis.
- Pratar jag ändå, så nu är jag tyst.
- Nej, men alltså jag börjar ju springa mycket med vagnen för att komma igång igen.
Så det var ju korta pass, några gånger i veckan.
Och sen har det varit om jag har skullet ut någon gång när Fredrik har varit på jobbet, eller om jag inte har kunnat komma ut på övrigt.
Och jag ändå har velat gå ut och springa.
Så har det bara blivit någon distansrunda.
Så mina passer har ju varit väldigt, ja men inte så långa och inga fartpass liksom.
Det är väl mer, du har väl med mig på något fartpass någon gång.
Mm.
När jag har haft någon intervall.
Variant och så har du.
När det inte finns någon utväg så har jag fått ta med.
Jag kör, jag testar med att springa i fyra fart med vagnen.
Det är ganska mycket jobbigare.
Särskilt om det lutar lite upp för.
Så att helst kvalitera utan vagn.
Ja.
Men som sagt, det är jobbigt och då ger det väl också ganska bra resultat om du kan genomföra det.
Men anför min del så har det blivit att det är distans och långpass.
Ibland så kombinerar, som jag pratade om innan, att man kombinerar att man springer en del av långpasset med vagn och sen att man lyckas lämna över vagnen eller lämna hem vagnen och fortsätta.
Väldigt lite kvalitet har jag kört.
Men det har hänt att man har fått klämma in det.
Man hämtar ihop logistiken och tar med vagnen.
Men du har väl också kört lite kvalitet Simon med vagn?
Ja, jag är väl en av de här männen.
Jag är en av de här männen som skulle kunna ställa frågan.
Jag har sprungit riktigt mycket kvalitetspass faktiskt.
Men det var lite utifrån…
Jag tror också det här är intressant beroende på vilken relation man har till sin partner.
Om de vill öpa eller inte.
Jag tror lite grann att ni som båda springer har en förståelse för att man inte vill springa kvalitetspassade med vagn.
Det väljer man gärna bort.
Medan för mig har det varit ett sätt att avlasta Lisa.
Men då har jag ganska tidigt valt att då får jag köra en del kvalitet med vagn.
Och sen är man ju all in person och då har jag tänkt att då ska jag ju springa skitsnabbt med vagn.
Så jag har ju faktiskt tränat och satt mål och sådär med löpning i vagnen.
Så jag har kört väldigt mycket kvalitetspass med vagn och har ju som snabbast sprang, det har vi en video på.
Kan vi kanske också tanka upp i tillfälle.
Jag sprang 10km landsväg med Leo i vagnen på 36,57.
Han var vaken andra varvet, sista 5 km var han vaken.
Det var tur att jag inte visste det, för då hade han fått lite panik.
Jag trodde han sov hela vägen, men det gjorde han inte.
Det insåg jag sen.
Han tyckte det var väldigt mysigt i alla fall.
Men det finns en hel drös.
Men om man ska ge konkreta tips på pass så tycker jag att
ska man köra kvalitet så antingen…
Det finns ett sätt man faktiskt kan fuska.
Det är om man springer på 200 meters bana eller kort backe.
Då kan man ställa vagnen när de sover.
Och bara kuta upp och ner.
För då kan man köra så många som man hinner.
Jag har sett också en kille på Instagram som heter Running Casper.
Som har tagit med barnen till…
När de kör löpand.
Ställer dem vid.
Utmaningen är att se hur många intervaller jag hinner medan de sover.
Så någon gång blev det 3x tusen, någon gång 8x tusen.
Men jag tycker också att det är ett kul förhållningssätt till det.
Där det blir på barnets permission.
Men de flesta kvalitetspass som jag har kört har jag siktat på att under uppvärmningar så göra det när de ska sova.
Alltså faktiskt bara köra asfalt, bara köra så här långa cykelrakar så man slipper kränga för mycket med vagnen helt enkelt.
Jag har kört jättemycket fartlek.
Typ så här 10 gånger 60-60.
Alltså 60 sekunder snabbt, 60 sekunder lugn jogg, 60 sekunder snabbt, 60 sekunder lugn jogg.
5 kilometer, man har kört så här 90-30.
90 sekunder snabbt, 30 sekunder långsamt.
Grejen är också, skulle de vakna så tycker de det är kul.
För det händer någonting med ganska frekventa medelrum.
”Åh, nu springer pappa snabbt!”
Eller ”Nu går det långsamt.”
”Åh, nu springer han snabbt!”
”Pappa är trött!”
Ja, så här 10 kilometer tempo.
Inte skitfett när de vaknar efter 3 kilometer.
”Pappa har bara 7 km kvar.”
Det brukar bli lite utmaning i det.
- Alltså, 1000 frågor.
”Vad är det för något?”
”Varför är det så?”
Ska man försöka svara nyanserat.
När man är supertrött och anford.
- Ja, det var också gott.
Jag har faktiskt testat att spela supertusningar.
Alltså, ja.
På strampomodaden med älget, kom ihåg.
Då är det alltså, man kör 500 meter.
Och sen så vilar man 30 sekunder eller vad det är.
Eller en minut.
Sen kör du 400 meter, 300 meter, 200 meter, 100 meter.
100 meter, men det är sjukt ryckigt med det här.
Man stoppar, stannar, stoppar, stannar med vagnen hela tiden.
Så generellt tips med pass och sådär.
Vi kan ju faktiskt lägga ut någon såhär bra, fem bra pass för löpvagn.
Men det är lite grann såhär fyra kilometer tempo eller fartlek eller någonting.
Alltså kortare intervaller.
Eller inte kortare intervaller, inte sådana 500, 400.
Men liksom ändå såhär, ja, där man hela tiden håller igång vagnen.
stannar man för mycket finns risk att de vaknar eller är de vaknade tycker de att det är tråkigt.
- Man ska gunga lite och man ska vara igång hela tiden.
- Stå och vila är inte rekommenderat när man kör med vagnet generellt sett.
- Och klima din rätt när du springer i en grupp och du har löpvagn så får du alltid välja runda.
- Helt rätt.
- Det tycker jag. Det är liksom en oskriven regel på något sätt att man får välja löpvagnsvänliga cykelstiger.
- Det är bra, då får man den rätten.
Vi fick också någon avslutande fråga, vi släckte över till en lek som Fredrik har förberett.
Man alltid känns lite stressad över.
- Jag också, denna gången.
- Jeanette, när du har sprungit med löpvagn, har jag fått en fråga om man upplever att löptekniken påverkas?
eller om det finns någonting som är annorlunda, förutom det uppenbar att det är tyngre med vagn,
om det finns någonting annat som känns annorlunda med att springa med vagn?
Alltså, man springer ju inte med båda armarna fria.
Det är framförallt det i så fall, skulle jag få säga.
Att man får vänja sig vid att kanske försöka byta arm,
Den man kör med så att säga.
Jag gjorde aldrig det. Jag körde alltid med samma vagn, men jag tyckte inte det var något problem.
Även om man får en annan liksom
ett annat rörelsemönster så tyckte inte jag att det påverkade särskilt mycket.
Kom du snabbt in? Tyckte du det var
första rundan känns skitbra eller var det liksom
sägt från början att börja springa i vagnen?
Jag kommer inte ihåg.
Det var ett bra tecken, då kändes det mer ganska bra.
- Ja, men precis, det kan det vara.
Jag kan inte säga att jag kommer att ha så mycket ihåg.
- Jag tror ändå det är kopplat till ditt tips också, som du sa innan med det här,
om man kör lite kortare under.
Alltså lite grann till risken är, en gång man ut och kör ett 30 km långpass direkt på Palma,
så kan det bli ganska jobbigt att springa med vagn.
Men kör du 5 km så kommer det kännas ganska schysst.
- Det är nog ett bra tips att börja kort, ja.
- Ja.
- Det är lite känsligare med väder, och så är det.
Om det regnar så måste du ha regnskydd.
Och om det också blåser samtidigt så tar ju…
Det tar ju ganska…
Det blir som ett segel nästan.
I vissa lägen.
Med vinden är okej.
Ja.
För det kan hjälpa dig nästan.
Men vind och backar är…
Nej, det är inget kul.
Nej, direkt när du säger det.
Jag kommer ihåg att jag sprang i ett pass med Vera i…
Höstas.
Det var precis när jag var på väg tillbaka från min armbågs-
- Ja, vinter måste det vara.
Där jag har känt att det känns rätt bra idag, känns lugnt.
Och sen kommer insikten när man vänder ut på Etterkulen, helt vidöppet bara.
Jag har sprungit i medvind.
Alltså det var fan mer horribelt att springa tillbaka med vagnen i motvind.
- Ja, vagnen fångar rätt mycket vind alltså.
Så flätten åker upp och blir som en parachute liksom.
- Ja, exakt.
- Ja, nej.
Det ska vara vindstilla och sol.
- Och varmt och skött. – Med alla andra löpningar också.
Fredrik, nu är vi nyfikna. Vad har du förberett för någonting?
- Det blir ”Lekande lätt”.
(Musik)
- Vi ska alltså leka någonting som heter ”Lekande lätt”.
Kommer ni ihåg det där barnprogrammet? – Nej.
eller det var inget barnprogram, det var barn med i programmet, förvuxna.
Man ska gissa vad barn
pratar om och beskriver.
Jag är med.
Ja, så vi gör ett test här. Vi har en, två,
tre, fyra,
fem,
sex
ord
som ni ska gissa
eller vad barnet beskriver.
Är ni med? Då börjar vi med första.
Den är fyrkantig.
Om man behöver den.
Den är alltså fyrkantig om man behöver den.
Är det någon som vill gissa?
Jag kan gissa.
Det låter som att barnet är från 70-talet och därför blir man gissningtveksam.
Men jag säger så här, mobiltelefon.
Det är fel. Det är samma ord.
Ledtråd nummer två.
Ja, det är som man har för att…
Det är någon peng.
Ja, som man…
Fast det är en lapp. Fast det är bara papper.
Det är någon peng, fast det är en lapp, fast det är bara papper.
Ja, alltså…
Det låter som när Fredrik försöker förklaga er i vanliga fall.
Vill ni gissa eller ska vi köra sista ledtråden?
Du har inget gissat?
Jag är inne på sedel.
Ja, ni är nära där.
Men det är inte sedel. Det är något annat som är i papper och man behöver den.
Och peng.
Ja, men vad fan. Man betalar och så kan man få den lappen.
Men kvitto är det ju.
- Ja, det kommer kvitto, men här kommer sista ledtråden.
- Ja, först är lång, avlång.
Sen när man ska gå in på bion, då river de av sig.
Och så får man en halv.
- Okej, hörde ni ledtråden? – Ja.
- Alltså, först, den är lång. – Ja.
- Och sen när man går in på bion så river de av den och så är det en halv.
- Vet du vad det är, Jeanette? – En biljett.
Ja! Snyggt!
Jag älskar att den går från att den är fyrkantig om man behöver för den…
Det är ju rätt.
Det är ju rätt, ja. Jag älskar att den landar till en biljärn.
Ja, men det är snyggt. Här kommer nästa.
Kroppet orkar inte göra mycket mer.
Den orkar inte göra nånting.
När man har blivit så gammal.
-Okej, kroppen orkar inte göra något mer.
Kroppen orkar inte göra någonting när man blivit så gammal.
-Och det ska finnas ett ord för detta?
-Ja, det ska det. -Vad fan är det?
-Kroppen orkar inte göra någonting.
Här kommer ledtrund nummer två. Den är svår att ta på första.
Här kommer nummer två.
Man ligger bara så.
Eller så kan man ligga så.
Ibland kan man titta så här.
Men det ger ju ingen klarhet.
Man kan bara ligga, så visar hon att man ligger på golvet så här, stilla.
Eller så kan man ligga med huvudet neråt.
Eller så kan man bara ligga så med öppna ögon.
Men vad fan? – Och man är jättetrött, tänkte jag säga.
Men så? – Ja, lite djupare än så.
Lite djupare än sömn.
Död? – Ja!
Alltså, yes!
Snyggt!
Är det ett-ett?
Det är sjukt när man hör barn beskriva det så glatt.
Alltså, sitter man och skrattar.
Död. Är det ort vi söker?
Ja, det är underbart. Den var svår.
Men här kommer nästa.
Bra jobbat, Simon.
- Den är liksom, det är en vit knapp på.
De kan vara runda och lite så här fyrkantiga.
- De kan vara runda, de kan vara fyrkantiga och det har den en knapp på.
Ja men det har jag inte en jävla aning om vad det är.
- Jag har inte det heller.
- Ja, kom nästa.
- Den brukar ha en knapp.
Och så kan den ha batteri i hörnet i hallen.
I hallen där det är batteri i den, det är en ringklocka.
Yes! Snyggt!
Det är riktigt bra. Här kommer nästa.
Okej, den är som en bil, fast den är lite mindre.
Och så… Fast man kan inte tuta heller.
-Så man kan… Och så är det ett rep på den.
-Han får kolla. ”Och så är det ett rep på den.”
-Okej.
-Så det är en bil, fast mindre. -Ja, fast mindre.
-Den har ingen tita. -Nej, exakt.
-Och det är ett rep på den. -Ja.
-Men what the fuck? Det är ingen aning om vad det är.
-Ingen aning. Då kommer ledtråd nummer två.
-En skidärv är fram.
Och två skidståsor.
Och sen finns det en platta som man sitter på.
Och så finns det sån här rött väg.
Och så finns det bromsar på den.
Och så kan den vara blå.
Jag har en blå och gul.
Okej, det är skidor där fram.
Och så är det broms på den.
Och den kan vara blå och han hade en gul.
Jag gissar på Snow Racer.
Åh! Snyggt!
Riktigt bra.
Jag tänkte först på sexgungor.
Men tänkte att det hade varit jättekonstigt i ett sånt här hus här.
Så jag tänkte, det blir nog Snow Racer.
Den kommer senare, Simon.
Var med på den.
Här kommer nästa.
De måste hinna allting, säger de.
Det var lättare.
De måste hinna allting, säger de.
Jag tror på föräldrar.
Mamma och pappa.
Ja, det är så nära. Det är jättenära.
Men det är något annat vi söker här.
Vi kör nästa.
Först är man ganska liten, så som jag är nu.
Och sen då blir man större.
Ja, sådär.
Man blir ganska mycket större och större och större.
Och så så, till slut är man störst.
Ni är inne på rätt sak.
Sen blir man lite större och sen är man störst.
- Man är vuxen. – Ja, rätt.
- Sista ledtråden på den var… – Varför är du lederstyrd?
- Jag vet, men det var tack vare att du sa det.
Annars hade jag sagt föräldrar eller mamma eller pappa.
- Sista ledtråden på den var så här…
- Stora.
- Då kan man gå in i nånting.
- Man går på jobbet och så. Man kan vara ledig.
Är det Langerbjörn när han var liten?
Man kan vara liten.
Han var liten.
Här kommer sista nu, okej?
Är ni med?
Den är fyrkantig och så är det ett glas som ser ut så här.
Och så är det 100 och 100 och 100 och 120 runt den.
Den är fyrkantig och så är det ett glas så här.
Och så är det 100 och 100 och 120.
Jag har ingen aning.
Okej, en liten till.
Den är lite platt och så kan man stå på den.
Och så kan det längst under vara en knapp som man kan trycka på.
Så kan det starta.
Jag vet vad det är.
Du vet vad det är?
Det är en våg.
Yes!
Jag har exakt den hemma, precis så hade jag beskrivit den.
120 eller vad han sa.
120, men det är lite off-season.
Snyggt jobbat!
Tack för den härliga lekstunden i Lekande Lätt.
Det är vi som tackar.
Och stort tack till alla som har lyssnat.
Vi är självklart tillbaka i nästa vecka.
Så ta hand om er. Ha det bra. Hej.