800m-mjölksyra och 100km dum-i-huvudet löpning 😅! Om passen som svider och passen som gnider. Över veckans drink (som kort och gott heter ”Stockholm”) så pratar vi om kärleken till att springa snabbt, hur långt vi kan tänka oss att springa som längst och inte minst om hur vi tänker oss att året kommer se ut, från 5.000m upp till maraton. Och så klart har vi inslag om vad som egentligen finns att köpa på Biltema och optimistiskt snack om veckan som gått 💪🏻!
Här lyssnar du på avsnitt 18. Ultrasnabbt & Ultralångt:
https://podcasts.apple.com/se/podcast/18-ultrasnabbt-ultral%C3%A5ngt/id1539039755?i=1000511478064&l=en
Title: Ultrasnabbt & Ultralångt: Hitta balansen mellan snabba och långa löppass
Meta description: Lär dig hur du kan kombinera snabba och långa löppass för att nå dina mål, och få inspiration från podden Löpning & Livet där Fredrik och Simon diskuterar sina träningsstrategier.
Huvudartikel:
I avsnitt 18 av podden Löpning & Livet, ”Ultrasnabbt & Ultralångt,” diskuterar Fredrik och Simon sina träningsupplevelser och hur de balanserar mellan snabba och långa löppass. Här är några av de viktigaste insikterna och tipsen från deras diskussion, som kan hjälpa dig att skapa en träningsplan som fungerar för dig.
- Variera träningspassen: Kombinera snabba och långa löppass för att förbättra både din uthållighet och hastighet. Fredrik och Simon pratar om att köra olika typer av pass, som 800 meter med hög intensitet och riktigt långa löppass .
- Lägg in vila och återhämtning: Att vila är viktigt för att undvika skador och förbättra din prestation. Fredrik och Simon båda förespråkar för att inkludera vilodagar och aktiv återhämtning, som cykling, i deras träningsveckor.
- Anpassa träningsmängden: Både Fredrik och Simon betonar vikten av att hitta en balans mellan träningsmängd och intensitet. De föredrar att köra mellan fem och sju löppass i veckan, men det är viktigt att anpassa mängden efter din egen kondition och mål.
- Sätt delmål: För att hålla motivationen uppe är det bra att sätta upp delmål och kontinuerligt utvärdera dina framsteg. Fredrik berättar om sitt delmål att springa en mil under 40 minuter, medan Simon funderar över att sikta på en tid under 34 minuter.
- Lyssna på din kropp: Om du känner smärta eller obehag under eller efter träningspasset, ta det som en signal att anpassa din träning eller söka hjälp från en sjukgymnast. Både Fredrik och Simon delar sina erfarenheter av att hantera småskador och hur de anpassar sin träning därefter.
- Ha kul och gå på känsla: Ibland kan det vara bra att bryta rutinen och köra ett spontant pass baserat på hur du känner för dagen. Fredrik och Simon båda delar exempel på när de har gjort detta, vilket har lett till både roliga och utmanande träningspass.
Sammanfattningsvis är det viktigt att hitta en balans mellan snabba och långa löppass, inkludera vila och återhämtning, samt att anpassa träningsmängden efter dina individuella behov och mål.
I avsnitt 18 av Löpning & Livet-podden diskuterar Fredrik och Simon om sina träningsveckor och hur de har lyckats kombinera både korta, snabba löppass och längre distanser. De delar även med sig av sina personliga mål för året, som att springa en mil på under 34 minuter och att öka deras veckovisa löpdistans.
Förutom att prata om sina egna träningsframsteg, ger Fredrik och Simon också några träningsråd för att hjälpa lyssnarna att bli bättre löpare. En av de saker de fokuserar på är att variera träningspassen och inkludera både snabba, korta intervaller och längre, långsammare distanser. De menar att detta är viktigt för att förbättra både snabbhet och uthållighet.
Avsnittet avslutas med en rolig och lättsam diskussion om vad som finns att köpa på Biltema och hur deras vecka har varit. Sammantaget är avsnitt 18 av Löpning & Livet en inspirerande och underhållande lyssning för alla löpare och de som är intresserade av att förbättra sin löpning.
Om du vill lyssna på avsnittet kan du hitta det här: Länk till avsnitt 18 – Ultrasnabbt & Ultralångt
För att sammanfatta:
- Variera dina träningspass med både korta, snabba intervaller och längre, långsammare distanser.
- Hitta en balans mellan träning och vila för att undvika skador och förbättra prestationen.
- Sätt realistiska mål för din löpning och arbeta mot dem.
- Lyssna på Löpning & Livet-podden för inspiration, träningsråd och underhållning.
Om du vill läsa mer om löpning och träningstips, fortsätt att följa vår blogg och lyssna på Löpning & Livet-podden. Vi kommer att fortsätta att dela med oss av våra egna erfarenheter och råd för att hjälpa dig bli en bättre löpare
För att lyssna på hela avsnitt 18, Ultrasnabbt & Ultralångt, besök [länk till avsnitt 18].
Hela avsnitt 18. Ultrasnabbt & Ultralångt i text:
Avsnitt 18 av Löpning av livet med Fredrik och Simon.
Vi ska prata om någonting som heter Fat Max.
Vi ska dricka en Stockholm-dräkt från Rish.
Och såklart ska vi prata om SM på 100 km varv.
Och varför man är så dum i huvudet som man ska springa det.
Vi kommer ge er lite träningstips om hur det är att springa kort och snabbt.
När man är gammal som vi är.
Och till slut så kommer vi såklart också ha ett riktigt roligt och härligt inslag med biltema.
Så välkommen till avsnitt nummer 18.
Så välkommen till avslut nummer 18. Nu kör vi!
Vad sa du, Simon? Har du koll på din vecka nu?
Hur letar jag i din antyckning?
Jag tänkte precis gå in och kolla vad har man gjort i veckan?
- Men det vet du ja. – Det vet du, ja men då kan du få börja.
- Är vi sänder nu eller? – Jajaja, absolut.
- Ja vi sänder, vi spelar in. – Sänder live.
Jajaja okej. Hej och välkomna till BingoLotto!
- I direkt från Göteborg. Nu ska vi prata om min vecka som har gått.
- Nej vi är i Stockholm. – Vi är i Stockholm den här gången.
Vi är alltid i Stockholm. Vi sitter ju faktiskt och smuttrar på en Stockholm som vi kommer att prata om snart.
- Alldeles strax. – Men veckan som har gått såklart, det var det vi skulle prata om.
- Ja. – Jag har haft en…
Jag var tvungen att gå in och kolla på min Garmin Connect men jag har haft en fantastisk löparvecka.
Ska jag ändå vilja säga.
Fantastiskt på det sättet att måndag till söndag så sprang jag sex dagar av sky möjliga.
Bra jobbat!
Uppe på, jag sprang sky mil under veckan.
Så jag har kommit över att ha gått från att springa de här smutsiga halvtimmarna
till att nu vara uppe och springa en mil som mina kortaste runder vilket känns jävligt gött.
Det är fan inte dåligt alltså.
Det är inte dåligt.
Nu är det på gång.
Jag känner att det är på gång.
Ner mot 34 på milen.
Ner mot 34 på milen.
Det här har jag faktiskt, och det är just den har jag faktiskt förnerat mycket över.
För jag sprang, du och jag sprang den här, det berättade vi om i förra veckan.
På tisdag sprang du och jag en dödslöpning.
Ja.
På 6 km som skulle vara.
Jag får ångest bara att tänka på det.
Ja det var snuskigt jobbigt.
Och sen så joggade jag lite efter det, jag tog någon vilodag.
Och sen så på lördagen så kunde jag inte haka på er på Heden.
Utan fick bege mig ut själv på eftermiddagen.
Och ni skulle köra 10×400. Det kan inte jag göra själv utan på någon bana.
Jag visste inte vad jag skulle göra för någonting.
Samma som förra lördagen visste jag inte vad jag skulle göra.
Jag tänkte att jag måste jobba på uthålligheten i några sätt.
Så jag tänkte 5x2km tänkte jag.
Ja men jag gör det.
Och så tänkte jag lägga mig runt 4 fart.
Så blev det bra introduktionen sådär.
När jag började springa så kom jag till 2 km och tänkte att jag kör 3×3 km.
Så sprang jag till 3 km och tänkte att jag kör en 5a och sen kanske en 3a.
När jag kom till 5a tänkte jag att jag kanske ska försöka springa en mil under 40km/h idag.
Så det gjorde jag helt enkelt. Det var rätt så jobbigt.
Men jag sprang milen på 39km/h.
Du sprang den helt rakt då?
Helt rakt, ingen vila, ingenting.
Jag var skitnöjd med det, för det har varit ett sånt delmål jag har haft nu efter att man är tillbaka från skadan.
Att kunna springa milen under 40 igen.
Och nu var jag liksom under med ganska mycket marginal.
Så det kändes väldigt väldigt bra.
Och att jag nu är uppe på de här 7 mil på veckan igen.
Jag tittade tillbaka för något år sedan.
2 år sedan.
Då hade jag under ett års tid snittade jag nästan 11 km om dagen över det året.
Det är 77 km i veckan.
Det var ett tag sedan, 2,5 år sen jag gjorde det.
Men det känner jag att jag trivs i att ligga runt 7 mil på en vecka.
När man är inne i goda faser på sommaren kan jag springa upp mot 10 mil.
Och när man är i låg säsong eller är lite småskadad så kan jag springa 4 mil.
Nu ligger jag mitt emellan, känns skitbra.
Vars sjukgymnast ligger jag med min fot, men jag pratade om något om tidigare avsnitten.
Klemde, kände, tryckte och masserade ut den och pratade om rörlighet och sån grej.
Nödslagt, sa han.
Han sa ”Det här kan du ge upp med övningen”.
Nej, han sa att ”Det känns som att den är hellakt som den borde. Jag behöver inte vara orolig.
Kan jag köra mina sådana tempo-pass? Det inte gör ont efteråt framför allt.
Och att det inte gör ont, gör det ändå inte nu. Under passen, om det inte blir sämre så ska jag bara köra på.
Men jag har ändå bokat uppföljningsträff. Jag har lite övningar jag ska göra och sånt.
Men det känns grymt.
Och då kommer vi till den 34 på milen som jag har funderat över.
Förra året, då låg jag lite bättre till samma period som detta året.
Men då fick jag problem med mina baksidor.
Så jag hade rätt dåliga mars och april månader.
Spann ganska lite.
Och så bröt jag reben i april.
Men jag spann ändå milen på 35,22 senare på sommaren.
Med tanke på att jag är i en lite sämre fas exakt nu, där jag är nu, kring förra året.
Men nu har jag en uppåtgående trend.
Förra året vid samma period hade jag en nedåtgående trend.
Så jag räknar med att jag borde kunna klarspringa 34 minuter på middagen under detta året.
Om jag inte förlorar mig.
Men jag har en fundering.
Är det här att komma på passen, alltså under passet.
Är det en ny grej som du har börjat med?
Har du fått inspiration av någon?
Nej, alltså nu är man i vägen.
Nej, jag vet inte.
Nu har det blivit två lördagar i rad.
Nu ser vi ett dåligt mönster i det där.
Jag är ju mycket för att planera passen.
Det enda jag vet att de här två lördagen är att
alltså fördelen med där man är nu
det är att jag vet att all kvalitet jag kör
så länge jag inte kör för mycket, jag kör två dagar i veckan
det kommer vara bra för mig.
Oavsett, det spelar inte roll vad jag än kör för pass.
fördel med fasen jag är i nu.
Så jag har kört båda de på känsla bara.
Lite på uppstuds.
Men, om fyra veckor
så kommer inte det funka längre.
Då kommer jag att lägga lite struktur för att gå framåt.
- Det är lite förvånansvärt.
Det är inte riktigt du.
- Det är ganska långt ifrån mig.
- Jag går på känsla.
- Det är ganska långt ifrån mig.
Men det är min vecka. Jag har en uppåtgående trend.
Känslan är god.
Löpningar börjar rulla på.
- Ja, jag är 740 på milen igen, nu jäklar i det.
- Och hur har det med dig, Fredrik?
- Jo, men det är bra tycker jag.
- Jag har slutat gnälla över mitt knä, för det gör inte ont längre.
- Det är ni väldigt glada över, bägge delar, började med gnället och med knäet.
- Exakt. Jag är en rätt så gnällig person annars, generellt.
- Hatar allt.
- Nej, men det har varit en riktigt bra vecka löparmässigt.
- Och fått in både lite mix mellan löpand, cykel,
- fått in det här 10×400 som du pratade om på hedern.
Kunde hänga på gazellerna där i 320.
Så jag är supernöjd.
Inte sista varvet, där hängde jag inte på.
Jag såg ju också var de sprang på sista varvet.
Jag tror de hade 70.
Ja, precis.
Vilket är ganska fort.
Jag skyller på att jag inte vågar belasta mitt knä.
Snyggt!
Jag höll igen.
Det tänker jag göra alla gånger jag inte hänger med en hevla.
Lite orolig för fot och baksidor.
Precis.
Jag känner att jag kan köra på hårt med löpningen utan att få problem dagen efter med knäet.
Det känns som att jag kan trycka in två kvalitetspass, köra en dag med vila och kanske ersätta ett löppass med cykel.
Så det känns som att jag också är på gång, på väg uppåt.
Hur många pass fick du denna veckan Fredrik?
Jag har vilat torsdag, det här har jag kört varje dag.
Imponerande.
Så onsdag 8 km, sen har jag 10 km löpand på fredag.
Torsdagen då vilar jag där.
Sen tidgång 400 på lördagen.
Och sen söndagen körde jag 30 km cykel på en timme.
Och löpand igår och löpand idag.
Det är lite distans.
Jag tänker det, vi har ju pratat en del av vår egen träning.
Men det känns som ljusår sedan.
för nu har jag bara gnällt och varit skadad en del veckor.
Men att innan vi lämnar veckan som gått, tänker jag att det är lite kul för att du och jag, vi gillar ju ungefär samma mängd.
Jag tror att sex pass i veckan är där vi trivs.
Och det är inte alltid vi hinner med det, men det är nog där vi gärna vill ligga.
Alltså mellan fem och sju pass i veckan, då mår man rätt bra.
Hell skulle jag ju sprungit varje dag faktiskt.
Det är någon form av aktivitet, men det handlar ju om att få bort stress, att få upp pulsen lite grann.
Det mår jag riktigt bra av.
Så ibland så är de här vilddagarna när du får total vila, att du inte gör någonting.
De är inte lika bra som när du får ett distanspass eller någon form av träning.
Min dröm är på sommar, nu ska vi snart gå vidare till veckans drink.
När jag har semester och kan springa 7 eller 8 pass i veckan men fortfarande med en eller två viledagar.
En eller två dagar med dubbelpass. Det har vi pratat om tidigare.
Det här 30-minuterspasset på kvällen när solen går ner.
Vi startar i mars nu.
Och vi bor i Skåne.
Så här är det redan 17 grader.
Ja, precis.
Strandhäng.
Ja, men det kändes nästan så i lördag.
Ja.
Jag tyckte det var fantastiskt väder.
Lite kallare idag.
Det är lite, lite, har ställt om lite igen mot vintern.
Jävlar ass.
Men våren gör comeback nu i nästa vecka, tror jag.
Det är vinteret, jävlar ass.
Och våren gillar vi.
Men något vi gillar ännu mer än väder…
Det är Stockholm!
Så nu kör vi.
[Musik]
[Skratt]
Vad var det för ljud?
Det är ett ljud man gör efter man har druckit Stockholm.
Man bara njuter sånt som en katt som jammar.
Det här var en riktig höjdare Simon.
Ja det var skitbra.
Riktigt, riktigt bra.
Har jag aldrig blandat en cocktail med?
Nej, och jag visste knappt vad det var.
Förrän jag frågade dig.
Nej, och jag kunde inte riktigt svara på det heller.
Men det är någon…
Det känns väldigt svenskt.
Det är ju till och med tillbaka till Bellmans tid.
Det skulle jag säga.
Han har druckit punch.
Han var marinerad i punch.
Hahaha.
Ett klassiskt punchnylle brukar jag säga.
Exakt.
Punchface.
Punchface, precis.
Det är det som gjorts.
Men det som var…
Du och jag hade en kort diskussion när vi höll med varandra här.
Det är en fantastisk god drink.
Ska vi berätta snabbt vad som är i den?
Ja, vi gör det för det är bra.
Vi har en fläderlikör, vi har en vodka, vi har en punch, vi har citronsaft, vi har äggvita.
Och vad har vi mer? Har vi något mer?
Har du någon sockerlag?
Vi har sockerlag. Bra Simon!
Det är alltid någonting jag glömmer och så kommer du ”du, du glömde nog” ”jag vet”
Nej men fan, det jag gillar, vi pratar om det här, vi är ju hemma hos mig så blandar jag ju ofta drinkarna och så frågar jag alltid Lisa
”Vad är du sugen på?” och så säger hon ”nej men det vet du” och så blir jag så här ”ah fan”
Då går jag på rommen, Lisa gillar romdrink.
Ljusrom eller?
Det är det hon gillar.
Majoriteten av våra drinkar hemma är gjorda på rom.
Mohito, dekori och lite sånt.
Har du köpt rom på Bagging Box?
Nej.
Du kanske har funderat på det.
Jag har faktiskt druckit vodka på Bagging Box.
En sådan här Gelsin-vodka.
Det är inte bra.
Där finns några bilder från när vi var på festival
och haft maskerad där det ligger under tappen på sådana här Bagging Box-vodka.
Och nu gör jag inte det längre förutom när det är påsk.
Man ska vara påskpyssel så tycker vi det är kul att göra sånt.
Nej men just i tanke med att vi dricker rum. Det här är ju vodka drink.
Och jag sa såhär, fan vodka känns bara som att man slänger i.
Det ger liksom ingenting men du sa ju ändå en klok grej.
Ja men det är ju ändå en, alltså sprit det är en smakbärare.
Mm just det.
Även i mat.
Ja just det.
Men ibland blandar man in lite konjak eller något annat för att stärka och bära fram de smakerna som du har smaksatt med helt enkelt.
Så att den är inte helt onödig.
Nej det är den faktiskt inte.
Här var det ju en jävla hit tyckte jag.
För att det känns som att hela drinken består av punch och fläderrikör.
Men det är ju vodka också.
Ja precis, en stark sup där av vodka.
Superfin drink och vi har ett superfint lopp.
Det är det.
Lidingö.
Ja, Lidingö-loppet menar jag.
Stockholm-loppet.
Du bara ”Nej, det är drinken Simo som heter Stockholm”.
Lidingö-loppet.
Och det har du sprungit Simo?
Det har jag sprungit.
Där finns en mer, för de som är intresserade av hela min upplevelse,
hela den här storyn, så finns det på vårt avsnitt en trailer-terräng.
Kort version är att jag drack lite mycket kvällen innan,
fan vad det passar bra i den här veckans drink,
och sen så total-crashade jag sista milen.
Men skithäftigt lopp tycker jag.
”Don’t drink and run” så är vi.
”Don’t drink and run” kan jag säga, det gäller framförallt på Lidingö.
Om du ska klara de här backarna i slutet.
Ja fy för helvete.
Där är ju Arborbacken och sen kommer Karinsbacken som jag upplever.
Vilken är värst?
Jag tyckte Karinsbacken.
Den kommer efter Arborbacken.
Ja, och jag visste inte om att den kom.
Hade jag vetat det så hade jag…
Det är ju kuperat hela vägen, de sista milen.
Men jag tror det är tre backar.
Jag tror att Arborbacken och Karinsbacka är de värsta.
Och det är där du ska spota och röka.
Röka med farten.
Jag kommer inte ihåg riktigt.
Karinsbacka kommer ganska tätt in på slutet.
Det sista två kilometer och sånt.
Arborbacken är några kilometer innan dess.
Det kan vara fyra, fem kilometer kvar kanske.
Men det var kul att vi snackade om det innan också.
Att vi kom på att vi har en klubbkompis i Göta.
Eller nu har han faktiskt bytt klubb.
Sami Russom som har barnrekordet på 15 km på 45,38, det är strax över 3 minuters fart.
15 km terräng.
Vi pratade i veckan som gått om vår utveckling nu, att vi är på väg uppåt.
Samis utveckling.
Det säger någonting om den.
Det har varit lite skarpare.
Du spöar honom på 1000 meter.
Det var 2017 och 2018.
Det är helt galet vilken utveckling han har haft.
Han vann SM i halvmaraton, han blev tvåa i SM i maraton, han vann ledningen på ett 15km/h-slubbanrekord.
Det gjorde inte jag.
Han var för övrigt på Heden och tränade nu också när vi var där och körde tidigare.
Jag såg det på några bilder.
Herregud, vad fort han springer.
Jag tror de körde…
Vad körde han för pass?
En uppdelad 5000 tror jag.
Lite i Osaka.
Men det gick fort. Riktigt fort.
Jag såg ju honom när han sprang på Kullaspring när han nu parsa på 10 000.
Det ser inte ut att gå jättefort men det går ju jättefort.
Han sprang helt själv på typ 29 minuter.
Han var 50 meter före alla andra redan efter 200 meter.
Ja, precis. Då vet man att det går fort.
Galet.
Men leading-loppet är ett skitkolt lopp i alla fall tycker jag.
Jag tycker att alla, du borde springa det.
Ja, jag måste göra det och det är nästan så när jag berättade att jag inte har sprungit in.
Va?! Är det sant? Varför inte det?
Är du en löpare eller?
Precis. Tycker du inte om löpning?
Tycker du inte om löpning? Jag har inte sprungit in i ledningsloppet.
Nej, så det måste jag göra.
Och du måste köra Vasaloppet har vi kommit fram till.
Nej, fy fan. Det tänker jag aldrig göra.
Men då kan du inte göra en svensk klassiker?
För den här loppet ingår ju en svensk klassiker också.
Men jag kan köra en svensk mesklassiker. Det är bara ledningsloppet.
Nästan klassikern.
Det skönt är att det blir så här mes-varianten.
Det är bara springa tre mil i terräng.
Då har man ju ändå lite märkliga referensramar.
Och du bara har kört lydgruppet.
Men hur är det Simon med längskidor och simning för din del?
Simningen är den…
Alltså jag kan ju bröstsimma.
Jag kan ryggsimma.
Kan inte kråla.
Så jag skulle nog ta väldigt lång tid på mig.
Ryggsimma hela vägen.
Här kommer jag, Lundin.
Här kommer Skåning.
Får man ha de här armpuffarna.
Precis.
Längdeskidorna
tror jag att jag skulle få syra i armarna.
Men jag tror att konditionen finns i dag.
Hållesten finns ju inte i dag.
Du då Fredrik?
Jag tror att du skulle kunna klara det på Vasaloppet.
Ja men jag har kört det fyra gånger.
Just det.
Jag tänkte att du har väl kört det en gång?
Fyra gånger.
Jag gillar längdskilar, tycker det är kul.
Det är väldigt likt löpning.
Tycker det är kul.
Jag körde 90 mil fyra gånger.
90 mil är lite långt.
Kanske lite långt, 9 mil.
Det känns som 90 mil.
Det kan jag säga.
Det räcker med 9 mil kan jag säga.
Men det var första gången jag gick i mål.
Öppet spår, 10 timmar tror jag jag körde på.
9,40.
Men det är väl bra för en?
Det är väl bra för att vara…
Det var mörkt när jag startade, det var mörkt när jag gick i mål.
Men då grät jag på upploppet.
Jag fattar det.
Jag var så slut, men då var det också extremt jobbiga förutsättningar.
Det var vattenskidor i vissa backar.
Nej, det där, jag håller mig till det.
Men nu svävar vi ut lite.
Vi är i Stockholm, vi är på Lidingöloppet och vi har druckit en Stockholm.
Jag älskar det.
Finns det något mer?
Bara Stockholm.
Vi kan väl summera det här med att det är ett väldigt kul lopp.
Och det var en väldigt god drink.
Så ut och köp Punsch.
Och blanda i och laborera lite med Punsch och fläder.
Vilken jävla grej.
Det är en varm och bra mix.
Skål!
[Musik]
Jag älskar den här gingen.
Jag älskar den.
Det känns som att man är Gipetto, Pinocchios pappa.
Eller vad han ska kalla det.
Står och så här, ”dini, dini, dini”
och så här med marinett-dockor.
Den är outstanding.
Den kommer jag att ha kvar.
It’s a keeper.
En sak jag måste lyfta Fredrik.
Som jag tycker är fruktansvärt roligt.
Det är att vi fick en liten återkoppling från Biltema.
Och Johan där att man kunde se en ökning av mäthjul i Helsingborg.
Efter dess att vi hade haft vårt avsnitt där vi pratade om grejer som man kan köpa på Biltema.
Som har att göra med löpning som man inte trodde hade att göra med löpning.
Det är ju faktiskt otroligt roligt.
Vi fick inte hur många men det är säkert flera tusen procents ökning.
Det är min killgissning.
Men det tyckte jag var fruktansvärt roligt.
Många av dem har sålt.
Alla är ute och mäter saker nu.
Det är det roliga nu när man är ute på lunchen och sånt springer man.
Fan, det är en timme mäthjul.
Förr var det löpvagnar och så.
Men nu är det mäthjul man springer runt med.
Fantastiskt roligt.
Allt kommer att vara uppmätt här runt Helsingborg.
Vilken lyx alltså.
Vi ska leka en sak.
Vi har ett tema, ett biltema tema.
Ja, jag har valt att kalla det en ”skallbort”.
Det här känner jag att jag borde kunna klara.
Jag kommer nämna fyra saker för dig Simon.
En hör inte hemma på biltema.
Oj, oj, oj, oj, oj, oj. All right. Här med. Nu kör vi. Fan vad taggad jag är. Okej, då börjar vi med första fyra. Ja. Stängsel. Ja. Ridspö. Ja. Konstgräs. Ja. Läsplatta. Ja, men fan. Spontant säger jag att läsplattan ska bort. Bling! Yes! Pannbagget! Nu ska jag få anteckna. Jag älskar att få poäng. De andra gångerna vi haft lekar så har vi alltid sagt att vi ska hålla ställning.
sen har ingen av oss klarat det.
Precis, vi håller koll.
Ridspö har man på bildtävlingen.
Ja, man har ridspö. Konstgräs också.
Ja, men det kunde jag ändå känna såhär.
Men det fattar jag.
Är du med? Ja, jag är med.
Tripodstativ.
Det vet jag vad det är. Greenscreen.
Jaktkniv.
Pannlampa.
Ja, pannlampa.
Skulle vi haft med den gången. Det måste finnas där.
Jaktkniv måste finnas där.
Jag tror Greenscreenen ska bort.
Rätt!
Jag är så bra och så ödmjuk.
Okej, men vi fortsätter.
Det blir svårare och svårare.
Det blir det.
Kanske.
Okej, är du med?
Jag är med.
Kylskåp.
Ja.
Trisslott.
Mm.
Toalettsits.
Ja.
Gamingmus.
Fan, den här var knepigare tyckte jag.
Jo okej, kylskåp kan de ha.
Jag tänker att det kan vara något litet mini-kylska som man har i villmarken eller i sitt ytterrum.
Kylskap tror jag på att de har.
Vad sa den andra, Fredrik?
Trisslott, Toalettsits och Gamingmus.
Ja, det tror jag också att de har.
Gamingmus eller Trisslott?
Spontant, jag skulle säga att Gamingmusen ska bort.
Men sen blev jag såhär, ”Vad fan, Trisslott?”
Nej, jag tror Trisslotten ska bort.
Alltså jag är så jävla bra.
Alla ni som lyssnar, ni kan skicka era bostad till mig.
Okej, jag med.
Okej, är du med?
Stylinghuvud, leksaksgrill, monopol, tågbana.
Fan.
Jag sa det förut, stylinghuvud.
Stylinghuvud.
Det vet jag inte ens vad det är.
Och det känns som att du kommer hjälpa mig här heller.
Hade Vera varit två år äldre.
Ja.
Så hade du vetat vad styling huvud är för någonting.
Det kanske någonting med.
Man sminkade lite och.
Ja och kan.
Det kan jag tänka mig att de kan.
Ha.
Monopolet sa du också.
Ja men det kan jag nog tro att de har också.
Sen sa du, vad sa de andra två?
Tågbana.
Leksaksgrill.
Ja men vafan.
Nej jag tror de har leksaksgrill.
Den är jag ganska övertygad om.
Jag tror absolut att de har tågbanan.
Jag tror inte de har monopol.
Rätt!
4 av 4.
Riktigt, riktigt bra. Jag är imponerad.
Jag har sagt att jag inte rustar.
Så jävla bra jag är.
Jag tänkte att jag skulle köpa en korv på Biltema.
En på Ikea.
Så du ska få testa och se vilken som var i Biltema.
Det var snyggt.
Då kör vi nästa gång.
Musfälla, snigelfälla, silvorfiskfälla, klisterfälla.
- Åh, det där har jag ingen aning om.
- Vad sa den sista då?
- Klisterfälla.
- Ja men, vad fasen är det?
Det är en fälla för klister.
- Det är insekter, flugor och sånt.
- Ja, okej, ja, ja, du fattar, du fattar.
Okej.
Ja men, fan den här kommer att gå fel.
Klisterfälla tror jag de har.
Musfälla tror jag de har.
Vad sa du, snigel och?
Silverfisk.
Silverfisk tror jag de inte har.
Rätt!
Asså jag…
Du har fem poäng va?
Fem och fem.
Ja, och det kan jag säga att det här är rekord.
Ingen har tänkt så mycket poäng i det här.
Det här är riktigt bra.
[Skratt]
Du leder än så länge.
Ja, jag vet.
Okej, är du med då?
Jag är med.
Pizzasten.
Ja.
Pastamaskin.
Ja.
Smoothimixer.
Ja.
Rökbox för fisk.
Jag vet inte ens vad det är.
Om någon ska basta fiskarna så lägger man dem där.
Väldigt varmt.
Sjukt varmt.
Jag tror den där fiskgrejen.
Rökboxen.
Nej, fel.
De har ingen pastamaskin.
Det skulle jag ju resonerat med.
Helt.
Pastamaskin för en fet.
Jo, visst fan gör vi det.
Vi kallar det för det.
Okej, ett fel Simon.
Vi räknar fel istället.
Ett poäng.
Okej, det var det.
Fågelholk. Simfeno.
Siren.
Insexhotell.
Men, vafan.
Insexhotell.
Men, det har de.
Har de det? Jajamän.
Men, det har de inte. Det är simfeno.
Fasen också.
Okej.
Jag är ingen tävlingsmänniska, men det här gillar jag inte.
Men du har bara två fel.
Ja, jag vet.
Fin spackel.
Boston shaker.
Trimmer för öronhår.
Mandolin.
Jag tänker på mandolins.
”They don’t make that shit up.”
Den tror jag de har. Varför det?
Boston shaker.
Rätt!
Snyggt Simon!
Du är tillbaka nu.
Där finns en och en gräns tänker jag.
Sådana som mandolin.
Nej, men det kan du inte ha hittat på.
Du har bara kommit på Österlimman.
Du ska nu googla mandolin sen och kolla vad det är.
Ja, men det är en sån man spelar på.
Nej, det är ett köksrättskap.
Ja, okej.
Det var tur då.
Massagekudde.
Ståltvål.
Stötskyddskeps.
Värmepump?
Värmepump tror inte jag de har.
Helt rätt.
Fan vad gött. Jag vet inte ens vad den andra grejen var men det lät bra.
Stötskyddshuvud.
Det är en sån som elektriker har på sig typ.
Man kan inte få stöt där uppifrån.
Du kan gå in i högspänning.
Jag kan ingenting om världen.
Skulle någon släppa ut mig skulle jag kunna dö.
Du kan en hel del om vad biltemmar har i sitt sortiment.
Ja det kan jag. Det gör jag bra på.
Okej.
Solceller, varmvattenberedare, biljardkö, datavla.
Men de kan inte ha solceller tänker jag.
Nä, va? De har solceller.
Fan vad kult.
Kan väl inte sådana som du har på ditt tak?
Nej, det är klart.
Men andra typer av solceller.
Det är lite mindre varje gång.
Okej, nästa.
Dagbok, elmotor för båt, släpkärra, whiteboard.
Jag älskar att det är såhär, dagbok, elmotor för båt.
Jag har blandat friskt här i kategorierna.
Nu har du gått ifrån till såhär kategori.
Jag kommer tillbaka till det såhär.
Dagbok har de absolut.
Jag tror ändå att de har en sån båtmotor.
Vad sa de andra två vara?
Släpkärra och whiteboard.
Whiteboard tror inte jag de har.
Nej.
Ja men va?
De har inte dagbok.
Nej men sluta.
Det är sant.
Jag tror det ändå att.
Vi kör vidare.
Ja.
Badrumsfläkt.
Ja.
Flugfiskesätt.
Mm.
Polrobot.
Ja.
Hus för robotgräsklippare.
Hus för robotgräsklippare.
Nej.
Nej men sluta.
Det har de.
De har inte polrobot.
Nu får du skärpa dig lite här.
Du har kommit ur din vinnande.
Men nu kommer det.
Ja, nu kommer det igen.
Ångstrykjärn.
Mangel.
Elektrisk torkställning.
Kompass.
En mangel.
Det har du inte, det är helt rätt.
Snyggt.
Kommer nästa. Är du med?
Brevvåg, dokumentförstörare, lamineringsmaskin, konferenstelefon.
Konferenstelefon.
Rätt.
Yes! Det finns väl, det är väl ingen som har det längre?
Okej, sista nu.
Allt eller inget. Du har all-in här nu.
Allt eller inget.
Skysst. Kommer du lyckas eller inte?
Växthus, hundkoja, kattkoja, fågelbur.
Men vafan?
Fågelbur, kattkoja, hundkoja, vad var det första?
Växthus.
Jag tror inte de har växthus.
Nej.
Men sluta, jag var så nära.
Du förlorade allt Simon.
De har inte fågelbur.
De gillar inte stänga in djur så på det sättet.
Men varför är det så tråkigt att få avsluta med sånt?
Ja, okej.
Nej, men jag tyckte du var jätteduktig.
Du hade typ 5-6 fel.
Det säger man alltid till förlorarna.
Ja, precis.
Du var inte riktigt godkänd.
Men nästan.
Du kämpade väl.
Mitt straff är att nu får jag åka ut till Bildtema.
Och så får jag gå runt i flera timmar.
Och lära mig alla artiklarna.
De här artiklarna du har.
Ja, men det är faktiskt helt okej.
Och så tar du deras bok och deras katalog.
Just det, jag gör det faktiskt.
Det kan jag göra.
Jag ska springa dit till Bildtema och kalla det så.
Gör det.
Snyggt jobbat! Tack så mycket.
[Musik]
Swoosh, så är jag rakt in i temat.
Lite så här avslutning på gingen här.
Jag är väldigt så här, woof, nu hoppar vi in på temat.
Simon, vi ska prata om någonting som vi har valt att kalla ultrasnabbt och ultralångt.
Och vi är inte riktigt överens om vad är det egentligen?
Och vad är det vi ska prata om?
Men det blir nog bra tror jag.
Jag tror att vi kommer hitta våra grejer i detta temat också.
Det här är ju ett gott snack i en källare en tisdagkväll.
Kan det bli mysigare?
Ja, men det är ju så här liksom.
När vi började, när vi skulle sätta teman för de nästkommande veckorna så bara kände vi så här ultrasnabbt och ultralångt.
Det låter spännande.
Sen började vi prata om det att det vi tycker är kul är ju att ibland har vi en gäster som pratar om vissa saker vi inte förstår eller inte.
Och ibland pratar vi bara om saker.
Vad vi tror om grejer.
Det här blir något sånt.
Vad är ultrasnabbt för dig och mig?
Man kan inte skulle kunna tänka sig att det är folk som springer 100 meter, 60 meter.
Jag har aldrig sprungit.
Jag tror faktiskt inte jag har sprungit någonting under 800 meter.
Du har inte ens testat?
Nej.
Är det dina svaga baksidor som?
Ja, nu är det ju, jag vet när jag började såhär, när jag var 25-26 då tyckte jag att jag var ganska snabb på de här sprintarna liksom och sådär.
Och även jag vet mina bättre tider på 800 sådär att då vet man vad man gör på en snabb 400 och sådär.
Men 200 meter har jag tror jag som minst kört liksom 20 gånger 200 meter och sådär.
Så aldrig varit nere och kört såhär snabba, jo en gång, en gång kom jag ihåg.
Vi skulle springa 3000 meter.
Det var tredje året vi skulle springa 3000 meter.
Och BG, ordförandeklubben, han sa såhär
”Ja, nu till uppvärmningen här.”
Så körde vi liksom den vanliga uppjågen.
”Ja, nu är det 3×100 meter max!”
”Ska ni köra?”
”Ja, bara tåga dem på.”
”Du, jag tågade dem på.”
Jag hade fan huvudvärk på tredje hundringen.
Alltså jag hade mjölksyra och huvudvärk.
Den där 3000 gick inte bra.
Jag tror inte han menade max. Jag tror han skräkte.
Men jag tror inte han menade det.
Man ser ju på intervjuer och sånt, när de intervjuar olika utövare som har sprungit 200 meter eller korta 100 meter och så vidare.
De är ju anförda i 20 minuter efter.
Så det är verkligen uttömmande.
Man behöver mycket vila emellan om man ska köra den typen av träning.
Jag kommer ihåg, jag läste en intervju med Johan Wisman, han var aktiv och fortfarande bra.
Det är väl 200-400 tror jag han har vass på. 200 tror jag var hans bästa.
Han hade ett pass som han inte hade klarat någon gång.
Och det var typ sånt, 3 eller 4 gånger 400 eller något sånt max.
Och då hade han typ 10 minuters vila mellan de här.
Men han hade aldrig klarat, han fick alltid avbryta på tredje då.
Det är helt sjukt att det inte ska gå.
Du jobbar fan med sig.
Ja, för sen har du väl inne på det här varvet och ska springa så fort som möjligt på en fridrottsbana.
400 meter.
Då inser man också när vi har sprungit och tävlat på 800 meter att jäklar, man förstår att man inte kan ligga och träna på den så nära max.
Utan att ha väldigt mycket vila emellan.
En sak jag tycker är cool, vi har aldrig sprungit kortare än 800.
Jag har läst, när jag höll på med 5000m träning och sånt, så läste jag lite grann om det här med hur mycket, hur stor andel är fart och hur stor andel är uthållighet.
För att när man springer 800 så tänker jag att det är bara fart, man ska bara vara snabb.
Och sen börjar man fundera.
Jag vet, Johan Minnsfogar från Stockholm, han var med i juniorlandslaget på 800 meter när han var ung.
Han sprang en juniorlandskamp.
Och det roliga var, efter han sprungit en fullsatt på stadion och en massa andra tävlingar.
Så tyckte han att när han var färdig, jag drar lite tidigare nu, jag kollar inte klart på allt annat.
Så man inte behöver dra ut när det är rusning och alla andra ska dra.
Så han går ut och på vägen ut hör han lite jubel, det är Patrik Sjöberg som hoppar på stadion.
Han står själv vid busshållplatsen när han ska ner till pendeln.
För han var tidigast ut. Då hör han världens jävla vrål när Patrik Sjöberg sätter världskort.
Det ångrar inte han så biter på det.
Det är så fantastiskt roligt.
Inget kvar att säga här, jag går hem.
Det var en parentes men jag tyckte det var en ganska rolig story.
Han berättade, när de tränade när han var yngre, han hade någon spansk tränare vid någon tillfälle.
Det här har jag varit sugen att utsätta träningsgruppen för, nu tänker jag outa det här, jag tänker göra det vid någon tillfälle.
De hade bland annat ett pass där de var fyra-fem stycken.
Och så fick alla en, och alla var 80-nomenslöpare.
Och Johan, min svaga, han har sprungit på 51 som bäst.
Så det är ju liksom snabbt, det går ju undan.
Då fick alla vars en lapp i den här gruppen. Ingen visste vad som stod på varandras lappar.
Så den ena kunde stå så ”upp och dra” ska lägga sig först.
Medan då en annan fick ”ligg sist, fram till 200 meter kvar” då ska du upp.
Medan den tredje ”släpp inte denns rygg” du vet alla fick olika instruktioner för att simulera tävlingskänslan.
så ingen visste vad de fått.
Så fort de drog iväg, då är det någon som sticker.
Och då kanske någon annan fått följ den ryggen.
Någon har sagt, du vet så här,
så blev det hela tiden en dynamik i träningen.
Det är sånt man brukar ha på fester,
då kommer man få, du ska vara,
du ska upprepa dig själv och du ska säga det här.
Du ska omtala dig själv i tredje person och så vidare.
En liten löpningsvariant på det här.
Det är precis, det är kul.
Cool, ja.
Så jag hade faktiskt en tanke om att någon gång…
Du ska bryta efter två.
Men det hade varit roligt att ge alla den, vi ska ligga först.
Så får alla den och så bara…
Det blir alltså en panikmjölksyra rysning och alla bara däckar efter ett varv.
Men det är rätt kul, oavsett.
När jag pluggade lite grann och läste på om det här så slog det mig att…
I vårt fall, Fredrik vad har du för pars på 800?
Jag har 2,15.
2,15, det är bra. Det är ju en bit under tre minuters fart ändå.
Jag behöver ner på 207 för att ta SM-medalj.
Är det så?
I veterankassa.
Snyggt, good to know.
Men det här är också så här att
när man väl, om man springer så snabbt man kan
så orkar du inte så länge.
På 800 meter du ska hålla ut
fan i över två minuter
ska du springa i fruktansvärt obekväm sol.
Jag kommer inte ihåg exakt
men jag tror att det var så att på 800 meter var det 50% uthållighet
50% fart.
När du är uppe på 5000
Då är det nästan 80% utehållighet på 20% fart.
För det är ändå så länge kroppen ska jobba.
Det tyckte jag var lite upplyftande med tanke på att du och jag har lite gubbkroppar nu.
Alltså att man ändå känner det.
Men det är ändå lite olika träningar du gör.
Men vi fick en fråga om vad vi har gjort på 200 meter.
Var det inte 2000?
Nej.
200?
200 var det.
Ja, för 2000 har varit ganska orimligt utifrån temat.
Ja, precis.
Jag hade rätt i det.
Du har sprungit 200 meter snabbt ju.
Ja men 26 har jag gjort.
Med egen klocka och utan startblock och så.
Och jag måste göra 25 för att ta en SM-medalj.
Okej shit.
Lite spikskor och lära mig startblock.
Har du startat i startblock någon gång?
Aldrig.
Det ser rätt svårt ut.
Ja det gör det.
Kasta sig ut och få en bra ben pendling från början.
Det känns som det är mycket teknik.
Ja, jag har testat någon gång.
När jag var ungdomstränare.
De fick träna i startblock.
Då testade jag bara någon gång.
Jag tyckte det var skitknep.
Jag sprang ju inte själv. Jag testade bara att starta någon gång.
Men när man ser de riktigt snabba, de släpar ju fötterna de första två stegen.
Ja, precis.
Jag bara, varför det?
Sen tänker jag, gör alla dem det.
Finns någon anledning.
Men vad har du gjort på tråden? Har du testat något?
Nej men jag vet, jag minns ett pass, jag körde 20×200.
Där jag ändå tyckte att jag höll ett bra snitt.
Och då låg jag kanske på 31 sekunder.
Jag skulle tippa att jag kanske har sprungit på 29 kanske.
Visar liksom sådär.
Jag vet, jag har gjort 207 på 800.
Ja det är riktigt bra.
Då vet jag att jag på en av halvan hade på 400 hade jag 63 sekunder.
Så jag tror att jag skulle vara under en minut på 400 när man är i bra form då givetvis.
Riktigt jämnt.
Ja, men det hade jag.
Det minns jag också var en sån här grej, Johan min svåger som var duktig på 800.
För första gången jag sprang bra på 800, då tror jag också jag hade 2,15 någonstans där omkring.
Då hade jag 4 sekunder snabbare på andra 400 igen.
Och då kom jag ihåg att han skrev till mig, ”ja men du vet, då är det ju inte bra fördelat.”
Alltså en bra fördelad återordning, då tappar du någon sekund på andra 400-ringen.
Och då bara, ”vad? Ska man inte springa jämt?”
Han bara, ”nej, nej, men är det riktigt bra, då går det snabbt första 400-ringen.”
Sen bara hoppas du till gud att det håller så länge det bara går i slutet.
För att, ja, det är så det funkar.
Och det kom jag ihåg, första gången jag skulle tävla inomhus på 800 meter,
kom du fram till mig så sa du så här, öppna nu riktigt lugnt.
Ja just det.
Jag bara, ja men jag ska springa jättefort.
Nej men alltså det är 800 meter är mycket uthållighet.
Och det var då jag gjorde 2,15.
Ja precis, ja.
Jag var ju totalt sist i början.
Exakt.
Säkert 500 meter så låg jag långt långt bak.
Men sen hände någonting med de andra som hade öppnat lite hårt.
Jag hade möjlighet att komma ifatt och komma om.
Och det är svårt att inte lyckas med det här i början när starten går.
Och det känns ju bra första 150-200 meter känns det bra.
Sen börjar det komma.
-Fy fan vad man är rökt. -Mjölksyra i benen ser inte mycket göra.
-Nej, jag minns också första gången jag sprang 800 inomhus.
Det var också så att efter 400 tänkte jag bara, men gud hur långt är det kvar?
Alltså det är klart att jag kunde ju räkna hur långt det var kvar, men det är bara känslan var jag såg.
Jag minns att man var så lite yr och så tittade jag ner i marken så såg jag att det stod 120, alltså 120 meter kvar.
Och jag bara sa, nej men det går inte.
Alltså jag kan inte springa 120 meter till.
Det var så sjukt, kroppen bara helt.
Kan man bryta när det är 100 meter kvar?
Det var så jag bara, det kommer inte fysiskt att gå och ta 120 meter till.
Det är en sjuk, för dig och mig som gärna springer lite längre ändå liksom.
Det är, fast både du och jag, vi har en hatkärlek till det.
Vi tycker ändå det är jävligt kul att tävla på 800 och 1500.
Alltså roliga distanser.
Men fy fan vad det är vidrigt alltså.
Så vidrigt.
Och så lätt att missbedöma hur man ska fördela energin.
Dyr i bonkat någon gång på 1500.
På 3000 också. 1500 var fruktansvärt.
Storbror vide tänkte sig sista 500, nu kommer det.
Och sen bara, fan nu tappar han ju tid.
Det var som när man ska lägga i en växel i bilen.
Manuell växellåda och så råkar du lägga den neutral.
Så kommer du liksom inte, du får inte i den inom växel utan det bara…
För där finns ju två olika sätt man kan ta slut på när man springer så här ultrasnabbt.
Det ena är ju faktiskt att man får ett sånt gorillaflås och bara dör.
Men det andra, det du hade var att du tänkte så här, nu växlar jag.
Och sen finns det ingenting i benen.
Alltså, hur känns det?
Det var sjukt. Det var en väldigt konstig känsla.
Jag tänkte, nu ska jag ut.
Jag tror jag gick ut och skulle gå om också.
Men det hände ingenting.
Jag gick ut i bana två och liksom, nu ska jag springa om alla.
Jag skulle springa om alla, men det var ingenting kvar.
Jag var totalt slit och kunde inte växla upp farten.
Det var någonting konstigt med kroppen det tillfället.
Men det är väldigt vanskligt, precis som du säger, på den här korta distansen.
Du kan ju verkligen vägga totalt.
Det blir väldigt uppenbart att du är trött.
Nu ska jag inte hänga ut en av våra löparkompisar, men jag ska prata om Martin Åkerv.
Det minns jag också, det året, jag längtar tillbaka till det.
Inte till det året, det är inte så att jag längtar tillbaka, men jag längtar till…
Alltså den formen jag var i den våren när jag var som bäst på 5000.
Det är fan målbild för detta året.
Men oavsett, då hade jag tränat jättemycket pass för 5000 meters, men då var…
Jag tror jag pratade om det i något av de tidigare avsnittet, men då gjorde vi cykler med…
Ett fartpass i veckan som allting blev strax över 5000 meter.
Man gjorde det i intervallform med väldigt kort jogg.
När alla intervaller gick i tävlingsfart på 5000.
Så när vi började var det 12×400 meter och sen är det bara 20 sekunder jogg mellan varje.
Men 400 går inte snabbare än i 5000 metersfarten.
Så börjar man på 12×400.
Veckan efter det så är det typ 8×600, sen är det 6×800, sen 5×1000, sen 4×1200.
Så de blir längre och längre.
Så får du lite mer i jogg, men det är hela tiden kortjogg.
Lugn kortjogg och sen allting i tävlingsfart.
Det är vidriga pass, men fy fan vad man är uttryckad.
Det var riktigt bra när vi körde den snurran.
Ja men det var så roligt.
Man kunde kolla liksom.
5000 meters tiden, nu har vi sprungit så här.
Ja exakt.
Så här snabbt på 5000 uppdelat.
Och vi förbättrar det med 20 sekunder varje pass.
Det är skitkul.
Det är en jävligt rolig snurra.
Ska vi köra den igen?
Ja, jag hade lätt kunnat tänka mig att dra igång den till våran ena.
Du, då bestämmer vi att vi gör det.
Lite på uppstort snurrar vi, tycker det är kul.
Men det är roligt för att du och jag ligger ändå så långt efter i träningsgruppen.
Så vi kan lika bra göra det.
Men vi ska till och skriva några rader om den här snurran på Instagram också.
Det roliga är som du säger att kunna jämföra från vecka till vecka.
Om man vill köra den varannan vecka eller var tredje vecka så har du hela tiden lite jämförelsetider.
Så oavsett om de springer 400, 600, 800, 1000 eller 1200 så lägger man ihop det och tar bort joggvilen.
Så får du en teoretisk tid på 5000 meter hela tiden.
Så det är ett kul sätt att hålla det.
Men när jag var som jävligt bra form då den våren, så hade jag inte sprungit någonting snabbare än 5000m fart.
Och sprang och ställde upp och då kanske jag låg i en fas där jag kunde göra 5000m på runt 17 minuter.
Det är ändå hyggligt bra ändå.
Men då vet jag att då sprang jag 800m på 2.09.
Jag hade inte tränat någonting i fart under.
Men jag hade sån, och då sprang jag nämligen med Martin Jokkola, han var ju snabb på 400.
Ja, just det.
Och vi drog iväg och jag var lite förvånad att han hängde på ändå.
Sen drog han om och sen så dog han i 500.
Jag kan säga att Martin är skitduktig, han är på uppgång nu igen också.
Men jag tyckte det var ett intressant perspektiv i hur mycket det ändå är som handlar om uthållighet.
Jag hade som en annan sån parentes, jag vet, veckan innan London Marathon var jag iväg och tränade i Göteborg.
Jag har snackat med Suldan Hassan och Uffe Fribergs träningsgäng.
Det var en 800-metslöpare som heter Vida någonting. Han är jätteduktig.
Då sprang jag och snackade lite grann med honom och med Suldan.
För Suldan spränger ju upp till 5000 meter och han, Vida, tror jag var 800-1500 meter.
Och snacka med dem om just så här att dom är uppe och springer mängder, upp mot 10 mil i veckan, dom springer långpass, dom springer långa trösklar.
Och det krävs, den uthålligheten.
Sen är det ju ändå fartpass man kör.
Jag tror det handlar om att man måste ha, du måste ha uthållighetspassen, du måste träna lite, som det vi pratade om, den här snorren som vi pratade om.
måste man lägga till. Du lägger till strides, du lägger till att du tränar i trappor, att du tränar lite teknik, att du får in de här riktigt korta, hårda passen.
Och sen hålla tummarna för att man håller. Det måste vara lite grejen för det sliter extremt mycket såklart.
Dra på sig ett par spikskor och köra 200.
Det är klart att det sliter.
På gamla kroppar.
Det är där jag tycker det är så skönt.
Att man då faktiskt kan träna.
I 5000m fart men ändå blir snabb på de korta.
Men sen är det som du säger.
Jag vet när vi körde sommar så också.
Vi skulle springa.
Det var ju positivt med Corona som var att.
Det landade ju så att DM-tävlingarna på 1500m.
distriktsmästerskap då.
De landade i kronologisk ordning uppåtgående.
Så att först var det 1500,
sen var det 3000, 5000, 10 000.
I vanliga fall har man inte sån tur.
10 000 meter,
fem dagar senare så är det 1500.
Det är omöjligt att lägga en träningsupplägg
för att matcha alla.
Men vi hade turen att ha det så.
Då la vi in ett antal
kortare fartpass.
Bland annat en som träningsgruppen
kör nu ikväll när vi sitter här på det.
som är 4x1000m i sin 3000m-fart med 90 sekunder och jogga och vila.
Det låter inte så jobbigt, men det är det.
Det är det.
Jag vet hur vi körde den på Heden.
Jag tror det var du och jag och Patrik Delamott.
Vi höll jämna steg. Patrik sackade på sista tusingen tror jag.
Men det är som du säger att man ska vara lite försiktig där.
Och så lägga in det här med styrka, trappor, strides.
Det är viktigt att man ska ner och köra de farten.
Ja, men det räcker inte med att du bara kör fartpassen och sedan kör distans.
Du måste träna någon form av uthållighetsträning.
Att få in, ska du springa 800, ja du behöver träna för typ 5000 meter.
För att kunna orka det.
- Hur mycket time får du lägga till de här specialistpassen?
Som är inriktade mot den distansen som du ska köra?
- Det var ju typ så som ni gjorde också nu i helgen.
Tanken var nu till helgen att vi skulle ha 3000m test.
Men alla var sugna på 5000 så vi ändrade till 5000 istället.
Men det var ju också anledningen till att ni körde 10×400 nu.
Nu behöver vi få upp speeden lite grann också.
Och det är ju sådana pass som både du och jag med tanke på att vi har varit skada, man blir lite stressad inför ett sådant pass.
Där kan man också lägga upp det, man kan köra det, som vi sa, man kör lite längre uppvarmning, strides innan kanonbra.
Sen kan man köra det lite progressivt också. Första permanent ösa ur sig.
Det kan man göra mot slutet till och med.
Ja, och kanske också försöka hålla i tempot så att du inte rysar iväg på sista.
Nej, det kändes sist.
Du gjorde alla andra det och jag kunde dänga på oss.
Du var duktig, jag är stolt över dig.
Hur många gånger man har sagt till gruppen,
ska man dra tidigare,
så är man rusant på sista.
Sen kollar man på Garmin Connect efteråt.
Vem fan sprang på 70 sekunder på sista?
Vi sa 80.
Jag tyckte det var föredömligt av dig, Perrik.
Jag sköter mig.
Men nu har vi pratat lite ultrasnabbt.
Du har ju faktiskt gjort lite sådana här tester kring det där också.
Ja, jag gjorde ju 2019, två år sedan är det, gjorde jag ett V2 Max.
För jag ville veta lite, jag ville få lite tips.
För jag tränade mycket mer då, jag är fortfarande, men då var det ganska stor skillnad på var vi låg rent prestationsmässigt.
Jag kände att jag behöver veta lite. Jag tränar kanske lite hårt, jag kanske kör lite för tufft.
Jag borde veta lite, var ligger mina tröskelzoner?
Det här blir lite nördigt så, men laktat?
När börjar min kropp producera laktat?
Alltså mjölksyra?
Det är det man inte vill ha. Man vill inte ha sweetspot.
Precis innan den började göra det.
Och det kallar man ”fatmax”
och det tycker du är ett roligt uttryck.
Jag hade inte hört det tidigare,
jag har lite dålig pale, men när du sa
”fatmax” så tänkte jag på
det är ju jag på en lördagkväll
med nättergod.
Fatmax, det kan jag redan.
Det här är ju vad du förbränner
mest fett
utan att
bygga mjölksyra
och laktat.
Det här VO2 Max test kan du få fram din Fat Max tempo.
Vad var du i? Då gjorde du milen på runt 37.
Ja precis.
Då låg du mellan 340 och 345 km/h på milen.
Och ditt Fat Max tempo blev då?
435 km/h.
Just det, där ligger du och förbränner bra med fett, men du producerar inga mjölksök.
Nej, precis.
Om jag springer fortare än det så sticker laktatet, kan man säga.
Så att VO2 max testet går ut på att man springer på löpan, då ökar man belastningen och så tar man blodprover.
Alltså man tar sticker i fingret och så gör man det kanske 10-12 gånger.
Då pausar du från löpan?
Nej, du springer fortfarande och tar det samtidigt.
Men vad springer du för tempo på löpan då?
Ja men där, FatMax är ju 13 km/h typ.
Och sen ökar du upp då och testar, alltså du kör ju upp tills att du inte orkar mer helt enkelt.
Yes!
Så då är en arobatröskel som man kallar det liksom, du kommer upp i en väldigt, där laktatet sticker.
Där du har fått en exponentiell ökning på laktatet.
Så kör du vidare på det tills du har syra i hela kroppen, där du inte kan ta upp mer syre.
Du kan inte tillföra mer syre i musklerna. Då har du fått ditt VO2 max.
Som är då milliliter genom vikt och så vidare.
Ett värde.
Och eliten börjar mäta någonstans mellan 60-65 och uppåt.
Och ja, Kipchoge kanske har 90 eller något.
Off the fucking charts, säger han.
Och motionärer mäter från 35 upp till 60-65.
Men hela grejen för mig var att veta, okej, var någonstans ska jag träna?
Vad ska jag köra för typ av trösklar?
om jag ska köra en längre tröskel, vilket tempo är rimligt för mig att springa i stället.
För det är lätt att ryckas med.
Om man tränar med någon annan, man kan väl köra lite för hårt,
man får inte riktigt den återhämtning man behöver,
man kör för tufft helt enkelt och sen blir du skadad och så vidare.
Så det är viktigt att hitta ditt tempo där du kan köra utan att det är för hög belastning.
Men det är en lagom tröskel utifrån din förmåga, din kondition och så vidare.
Så det var väldigt viktigt att se.
Sen kan man göra lite uppföljning på detta och testa det här flera gånger och mäta och se och jämföra.
För dem som gillar att mäta och jämföra och gillar att nörda det här så kan du rekommendera att göra det.
Jag är ju skitsugen.
Men du har gjort det någon gång för länge sen.
Jag har gjort det en gång, sånt V02 Max test också.
Jag tyckte det var skitroligt att göra det.
Jag tänkte på två saker där kring det.
Det ena är, om man vill verkligen nörda ner sig i det här ämnet,
så kan man rekommendera Marathonlabbet.
De nördar ner sig rejält.
De kan det här. Vi svamlar lite så här fram och tillbaka.
Jag och Fredrik, vi är amatörer, men tycker det är kul.
Vi tycker det är spännande och kul.
Marathonlabbet går hela vägen.
Podden Marathonlabbet.
Det är ett bra tips.
Och sen så, jag tyckte det här var bra som du var inne på det här med att prata om tröskelträning och sånt där.
Det är ju absolut inte så att vi är några experter på det heller, men jag tycker det som du säger där är
det jag absolut oftast upplever, jag kommer inte ihåg om jag pratat om det här tidigare eller inte ofta, men
det finns en duktig lärare på Stockholm som heter Andreas Karlborg, som är, Dr. Karlborg kallas han också.
Det är en av Maralos kompisar, han är med och tränar med oss lite då och då. Han är läkare.
Och även en av Sveriges bästa i klassen M45.
Han ligger på runt 33 minuter på milen.
Rätt bra.
Men jag vet, jag frågade honom när han var nere nu somras.
Så jag frågade just när han kör dubbeltrusk eller sånt där.
Så frågade han, vad ligger du i för tempo när du kör trusk?
Och då springer han ju, då håller han ett tempo på du vet.
3,20 någonstans på milen.
kör han 10 gånger 1000 meter med 60 sekunder vila och 30 sekunder vila.
Alltså i tröskelfart.
Han ligger ju 335-340.
Alltså det är ganska långt över milfarten.
Men det är som du säger, det är så lätt.
Att ryckas med tränaren om man pratar om tröskelträning.
Jag har också hört vissa, jag kör tröskelintervaller.
Så är det svinsnabbt.
Ja just det.
Och målsättningen, det är lite som du är inne på där.
Utan att vi är några experter.
Målsättningen är ju att du vill ju hela tiden pusha gränsen.
så att din kropp inte producerar för mycket mjölksyra.
Men om du tränar förbi den gränsen så tappar du syftet med det.
Du kan gärna få någon form av utveckling men det är inte syftet med det på något sätt.
Här får du fram också din AT-tröskel, anaerobatröskelfarten.
I mitt fall när jag gjorde milen på 37 så var den 3,55.
Det är också ett värde innan det börjar sticka daktatet.
Det är där du kan ligga och köra din tröskelträning.
Och sen har du ditt Fatmax som du kan köra mer maratonträning.
Om du ska springa 35 km till exempel.
Du ska inte springa fortare än så helt enkelt.
Då kommer du bränna ut dig totalt.
Här ska du ligga för att få optimalt ut av den typen av pass.
Fan vad kul.
Det är varmt rekommenderat med andra ord.
Ja, absolut.
Men nu glider du in här liksom och börjar snacka om maratonträning.
Nu känns det som att vi börjar naturligt glida in på det här ultralånga.
För när vi pratar väldigt mycket om att springa snabbt och att du och jag tycker att det är skitroligt.
Nu har vi dessutom på uppsluts bestämt att vi ska börja köra den här 5000m-snurren igen.
- Yay! – Det är faktiskt skitkul.
- Det är kul, det känns inspirerande tycker jag. – Ja, absolut, det gör vi.
Men var går din referensram när vi pratar om din egen?
Vad är ultralångt för dig och vad är ultralångt när du tänker på det?
Om man delar upp det man har sprungit i kort, medel och lång distans.
Så är ju maten det längsta jag har sprungit.
Så det är väl ultralångt för mig helt enkelt.
Precis.
Sen är det klart att man sneglar ibland på andra som springer 16 mil.
Känner du dig sugen då?
Jag sitter och skakar på hur 16 mil…
[Skratt]
Nej, men det gör jag väl inte.
Eller någonstans finns det ett intresse av att
någon gång göra en så här
helhjärtad satsning
mot typ Vasan
eller någonting, att man springer 9 mil.
Nej, men det kan jag köpa.
16 mil kommer jag nog aldrig…
Jag kommer nog aldrig ge mig på att springa
alltså fler…
alltså springa ett helt dygn
eller något sånt.
För jag tror att
Det finns stor risk att man blir skadad.
Att det sliter så pass mycket och man kanske får efterdyningar av det här blir att du får problem längre fram.
Det är bara en gissning.
Det är min egen kropp.
Precis, jag tror också det där är individuellt.
Om du bara ska hoppa och göra det.
Jag tror det krävs rätt många år att vänja sig vid den typen av distans.
Men för mig så är det maraton.
Och jag sneglar lite på de här, ultravasan och den typen av lopp som jag tror att jag hade kunnat tycka om.
Jag har ju kört vasaloppet och så, skidor.
Ja precis, tänkte säga, femte gången så får du vara till fots.
Men om du skulle träna för ultravasan, Fredrik, att springa den, det är 90 kilometer i…
Fatmax.
Om du skulle springa 90 km, ditt första ultralopp.
Hade du tränat för att klara det?
Eller hade du börjat träna med en tidig beaktning?
Jag hade tränat med en tidig beaktning, helt klart.
Det är ändå mer än dubbelt så långt, för att du har någonsin sprungit.
Jag måste ändå fundera.
Jag hade kollat upp vad en bra tid är.
3 timmar.
Nej, men jag hade nog tagit reda på lite hur, vad som hade varit rimligt att göra rent tidsmässigt.
För jag tror att springa, för min del så tror jag att jag behöver ha någon form av prestationsmål.
Alltså någon tid att sikta på.
Sen vet jag att många ute springer för att, ja, de här långa tradeloppen.
För att må bra, för att bara njuta och så vidare.
Jag är inte riktigt den typen av person som…
Va?
Men du är kanske simmande, vad säger du?
Nej!
Men det är faktiskt…
Alltså på tal om det, jag tycker det är fantastiskt.
Vi har en…
Ja, en super…
Jag säger super…
Supergammal kompis.
Hon är inte supergammal.
Men…
Vi träffades precis när jag hade börjat springa och skulle dra igång en simvårdmaraton.
Så vi träffades första gången i kvällen 2013, 2014.
Hon heter Lotta Sjöberg.
När jag och Andrea startade Runners Club här så frågade vi henne om hon ville vara coach.
Som hon fortfarande är idag också.
Hon kommer från trail världen.
Hon har lärt sig uppskatta intervall och stundtas.
Sen har hon varit skadad under en lite längre period och cyklat mycket.
Men Lotta är superhärlig och superbra.
bra och hon förstår inte riktigt varför man ska springa snabbt och allt det här liksom så.
Eller hon fattar det, men det är inte hennes grej liksom.
Hon älskar att vara ute i skogen jättelänge.
Så där så där som man själv skakar på huvudet och känner det där bara konstigt och så.
Men hon hörde av sig från lyssnar på podden.
Vi tycker superkul.
Hon hörde av sig och skrev.
Hon skrev en lång text till det som jag tyckte var så härlig för att hon sa att hälften av grejerna ni
Ni pratar om det här med tid och sådant där.
Jag köper inte det.
Men jag älskar att lyssna när ni pratar om det.
För även om jag inte är där så är det så kul att höra att folk har så olika liksom.
Infallsvinklar till övning och varför man springer och vad man tycker är roligt och sådär.
Men då kommer jag faktiskt ihåg en sak med Lotta.
Som jag tyckte var lite roligt.
Eftersom hon inte är en sån där som intervall springer och tycker att det är.
Hon gör det ibland men inte tycker att det är det roligaste.
Jag har berättat förr om att vi arrangerade SM på 100 km.
Nere på strampromenaden, tror det var 2018.
Det är ju ren asfalt.
Alltså en 5 km slinga.
Den var inte den roligaste.
Man springer ner vid strampromenaden i Helsingborg.
Springer 2,5 km längs havet.
Du rundar en kon.
2,5 km tillbaka igen.
Så fanns det en tidtagningsmatta längst bort.
Så man kunde inte fuska heller.
Fantastisk vy och superbra publiksynpunkter.
Där var det lite gott och blandat.
Folk som ställde upp.
Folk som aldrig hade sprungit längre än ett marathon.
Som ville testa sina gränser.
Där var den yttersta eliten i Sverige.
Som skulle springa.
Och så Lotta fick på uppstuds.
Jag kan väl testa det här.
Hon tog SM-silver.
På 100 km.
Och hon sprang om fyran och trean i loppet.
när det var, jag tror det var runt 30 respektive 10 km kvar i loppet.
Vi var ju arrangörer men det var ju ett ganska långsamt arrangemang.
Så det var en av de få arrangemang vi haft där man kunde stå och heja på lite grann och vara delaktig.
Men det kan jag säga, där var fan tävlingssinne i händerna.
När hon har småring 90 km, att såhär, nu jävlar ska den få.
- Ja, sista tio. – Men du vet, det var ju folk som var helt förstörda.
Jag fattar inte att springa 100 kilometer.
- Jag kommer ihåg att jag var där nere och tittade en liten stund.
Det tar ju rätt lång tid ju. – Precis.
- Men då var ni på ganska bra humör. – Vi tyckte det var jättedoligt.
- Jag kommer ihåg att du sa till någon som sprang, jag märker att han sprungit två mil.
”Kom igen nu, inte så många varv kvar.”
Han bara tittade på den och sa ingenting tillbaka.
Det var roligt i början.
Jag kommer ihåg att jag gjorde det på en löpare kompis som heter Jens Andersson.
Världens snällaste person.
Jag sa det till honom när han springit 80 km.
Det var lite så. Ska han bryta eller inte?
”Ja men kom igen, det är bara fyra varv kvar”
sa jag lite så.
Och han, jag har aldrig sett honom arg.
Han blev arg på mig.
Och då kände jag så här, det var lite olämpligt att lägga den där.
Men det måste ju vara extremt påfrestande mentalt att springa så långt.
Alltså det är ju en helt, det är klart att det är jobbigt att springa 10 000 meter
eller 5 000 meter, 3 000 meter.
Men det är på ett helt annat sätt.
Här får du, du lämnas ju med dina tankar så lång tid.
Du är trött så länge.
Du måste verkligen ha en enorm mental styrka för att ta dig vidare i det här.
Jag tänker jämför med oss då, vi har ju sprungit ett maraton på runt tre timmar liksom.
Det är tre timmars fokus, där du ändå har en hög puls och allt det där.
Men man tänker på 100 kilometer.
Det innebär ju att för sådana som dig och mig.
Det skulle ju vara minst liksom då tre, sex, minst sju timmar.
Från den där kanske åtta eller nio liksom.
Alltså vad tänker du på så länge?
Vad händer?
Hur kan du vara själv med dina tankar så länge?
Jag skulle inte fixa det.
Nej, jag tror att man behöver.
Det där måste man ju träna upp på något sätt.
Du har ju din löpträning, sen har du din mentala träning som du måste jobba med.
Hur ska man tänka och hur ska man resonera och hur ska du stänga av hjärnan?
Försöka ta dig igenom alla de här milen.
Någonting i det där tilltalar mig.
Att ta mig igenom en sådan sak.
Att utmana mig själv mentalt, det är ju någonting som jag skulle vilja bli bättre på.
Att kunna klara av det, för jag tror att man springer väldigt mycket och man tränar mycket löpning, men den mentala träningen, hur får du den?
Du måste tävla mycket och så, du måste utsätta dig för de här sakerna för att lära dig det.
Men det kanske finns andra sätt, jag vet inte.
Jag köper då Fredrik på teoretiskt plan.
Alltså när jag tänker på det.
Så håller jag helt med dig.
För det är lite grann därför vi går igång på att köra så här.
När man är i hygglig form så är det så.
Nu springer vi en timme i fyra minuters fart.
För då vet vi om att det är rätt obekvämt sista 40 minuter.
För då vet vi om att vi utvecklas.
Och så jag köper det så här.
Det är samma som jag tänker på varför jag springer en mil ibland klockan elva på kvällen.
Jag bara ”ah du vet” såhär.
Men bara såhär, ja som försöker ändå praktiskt tänka.
Ja men ändå springa 8 timmar.
(skratt)
Det är en helt annan dimension.
Ja det är det, det är det.
Jag tänker också här att det finns liksom, i det här med att springa ultralångt.
När vi pratar om här distanserna så tycker jag att det finns en del som är.
Och den håller jag med att, alltså jag kan också tilltalas av.
Undra vad fan jag skulle göra på 100 kilometer.
- Vad bör du tänka tid? – Ja, men det kan jag hålla fem minuters fart.
Nej, det kanske jag inte kan. Men det är så här att jag kan också utmana så den tanken.
Sen så finns det en annan del i de som springer i skogen bara svinlänge.
Så där, alltså där det inte handlar om tid utan bara…
Man har ju vissa sådana… Vi har ju ibland en kompis som jag pratade om innan.
Erik Ahlbrovic, han och hans fru Anna är också jätteduktiga löpare.
De hade ju… Jag vet inte om jag har tittat över något år sedan, eller två.
2002, när Anna bara la upp en bild på sitt Instagram.
Bara, ”Ah men gött, vi gjorde lite tokig grej här, vi lämnar ifrån oss barnen idag.”
Och sen så körde mina föräldrar oss till utvärdning.
Sen sprang vi 70 kilometer.
Ja precis, bara.
Jag bara, ”Har hon skrivit fel?”
Ja, jag fick läsa det tre gånger.
”Va?”
Sen bara, ”Ja, jo, fan det gjorde de.”
Och när jag såg det, nu är det klart, oavsett om det är med ens pator eller inte.
Så var det när hon visade upp lite bilder från slingan.
Så jag kan ändå liksom köpa in på grejen.
Det hade varit gött att, okej jag skulle aldrig slänga klockan, men kanske inte titta på den åtminstone.
Men bara, vi har sju mil hem, vi ska jogga hem liksom.
Jag tror det är för mycket i dig Simon där som tänker, vad vinner jag på det här?
Hur uttryckas jag?
Det första jag tänker är att det skulle paja min träning.
Är det bra träning?
Ja precis, det skulle paja min träning. Det är det första jag tänker.
Nej, nej, nej, kroppen är förstörd.
Min här baksida, hur tycker du?
Jag vet inte ens om jag tänker på det och det skulle tjäna sig efter ett tag.
Men jag kan förstå njutningen och känslan med det.
Jag gillar ju lite kontrasterna också, att det ena året kör vi snabbt.
Det gör vi.
Och andra året kör vi lite längre.
Absolut.
Vad är det hos dig som tilltalas av den variationen?
Vi har ju faktiskt fått någon fråga på det där.
Och det är lite så här för oss motionärer, som tycker att det är kul att träna lite överambitiöst eller bara ha lite så här mål.
Det här är liksom million dollar question.
Kan du lyckas under en säsong att både springa snabbt och långt?
Och det är den jag gillar.
Alltså de åren där vi har sprungit vårmaraton, och det har varit de flesta av åren vi har sprungit vårmaraton.
Jag har liksom lite grann känt ibland att man liksom pajar lite av året.
För att då kör du all maratonträning där på våren.
Så är du lite sliten, tar lite tid att komma tillbaka.
Och sen så liksom, ja vad gör jag nu? Nu vill jag börja springa snabbt.
Det känns som att det är fel ordning.
Jag vill gärna tänka mig en trappa där jag börjar bygga fart.
Eller först grund och sånt i vintern.
Och sen blir jag lite snabb, uthållig, springa på bana.
Efter sommaren kan jag tänka mig att springa ett maraton eller lite längre.
Jag tilltalas av tanken att som sagt, forskningsmotionärer, vi är inte elitlöpare.
Det är den distansen och så kan jag kanske springa de två närliggande distanserna.
Jag är 5000 meter tränare men jag klarar 3000 och 10 000.
Och så satsar jag på det över ett helt år.
Alltså vi motionärer, vi vill ju göra allt.
Vad var det du persade förra året? Du tangerade pers på 800 och sedan persade du på alla distanser uppåt.
Ja men det blev väl lite sådant grej att, I still got it. Jag fick väl lite en 40 års kris kanske.
Jag tänker att det är det vi vill namna också.
Vi är motionärer, fan vad gött att kunna springa alla distanser på en säsong.
Och lite grann göra det för att man tycker det är gött.
Sen fick jag hoppakne och det kanske inte var så bra och så vidare.
Sluta nu, det gick ju jättebra. Det tog ju bara 100 veckor för det.
Hade jag varit 25 så hade jag kunnat svara på din fråga där.
Din million dollar question.
Ja men det går att vara bra på allt.
Men jag är lite tveksam. Ju äldre du blir desto svårare blir det.
Ja så är det.
Jag tror skillnaden också är färdig.
Förr, när man var yngre, då tror jag man hade kunnat vara bra på alla distanserna samtidigt.
Samtidigt, det tror jag inte man kan vara det.
Nej.
I vår ålder.
Nej, det är tufft.
Jag tror man måste tänka trappa.
Alltså jag tror ändå så som du byggde den.
Nu tog det i och för sig halvmånen ganska tidigt på våren ändå.
Men där hade vi ändå en tanke sådär av att bygga den uppåtgående.
Det tror jag kan vara ganska, för de som inte har testat det.
Är man sugen att testa alladidistans för något år.
Så tror jag det är lite så man ska tänka.
Alltså att man börjar, grundträning alltid, viktigt tänker jag liksom.
och så där att man bygger en bra grund och det har vi gått igenom i de förrgående avsnitten.
Men sen så där, är du sugen? Testa 1500-3000, kör lite försiktig farträning, kör det.
Sen så då sikta på att springa längre efterhand och bygga upp kroppen.
Det går liksom, man springer 800-1000 maraton på ett år liksom.
Men man får vara lite försiktig.
Men Simon om du bara får välja en av de här två distanserna som jag kommer presentera för dig nu
2.30 på maran eller 31 minuter på milen?
Jag trodde den skulle vara lätt.
Men det är den fan inte.
Lite jobbigt.
Satte dig på botten.
Hade du sagt 5000 meter om maraton så hade jag valt 5000.
Under 16 då eller?
Ja, absolut.
Men, alltså så här,
grejen med maraton tycker jag är så här,
alltså jag har sprungit
nio maror,
jag tycker på mig att jag har sprungit så många, men jag har sprungit nio stycken.
Jag har haft ett
antal misslyckade försök.
Jag tycker,
när man är i bra form,
när man är bra maratränad,
framförallt om man ska komma ner mot dom tiderna du nämner där,
alltså det är,
alltså du blir ju automatiskt bra
på lite av de andra distanserna också.
Och då också kan jag tänka, fan vad kul.
Det är ju gött att vara riktigt bra maratränare.
Alla långpassen går snabba, allting blir bättre.
Det känns som att du får så mycket mer tillbaka
än när du springer bra 10 000 meters träning.
Jag håller med dig.
Jag tycker faktiskt att den belöningen är riktigt stor
när du är bra maratränare.
När du är bra miltränare så är det ändå fortfarande jobbigt.
Jag vet inte, jag skulle kanske välja Maran på den.
Men hade du sagt 5000, så hade jag tagit 5000.
Jag väljer Maran alla dagar i veckan.
Hur fan kom detta sig? Du har lurat in oss på det här på något sätt.
Jag är inte färdig med Maran alls.
Jag är rätt så nöjd.
Jag vill ju klart prestera bättre på 10 000 eller 10000 men jag är verkligen inte nöjd med min maratid.
Nej men jag fattar.
Alltså någonstans 10 000 eller 10000 har man ändå gjort en hyfsat bra tid.
Absolut.
Det har man kanske på maran också beroende på vem man pratar med men någonstans så känner jag att där vill jag och jag tror att det är någonting man kan hålla i längre tid också.
Alltså ju äldre man blir, du kan prestera riktigt bra när du är 50 på maraton.
Absolut, du har rätt i det.
Så att någonstans så finns det en framtidssäkran med att satsa på en maraton.
Men tror du inte lite grann har, det jag tänker på nu spontant också,
för nu funderar jag både på mitt svar och på ditt svar.
Jag tror att det lite grann har att göra med att man har vissa,
I vårt fall med tider, det är det vi tycker är roligt när vi tränar för.
I min vardag handlar det lite grann om drömtider.
Jag har gjort min drömtid på tio, jag har ju sprungit under 35 minuter.
Och det är för mig, jag vet efter första gången jag gjorde det kände jag,
det känns lite grann som oavsett vad jag än springer på nu snabbare,
så är det ändå, jag är liksom, det är klart att vi blir snabbare,
men jag känner mig klar, att jag har gjort min drömtid.
Så liksom, på maran, det är samma för dig där, när du gör under tre timmar, det tror jag kommer vara en sån uppfylld, asså fan du var så jävla nära på krutmaran.
Du kommer ju klara tre timmar, det är bara en fråga om när liksom.
Men det är samma, nu hade jag, på milen känner jag 34, 33, 34, det spelar inte så jävla stor roll.
Men jag har ju fått min dille på 2,49 på maran.
Och den känner jag också att jag har lite så här…
Jag har en unfinished business med den.
Efter att ha försökt fyra gånger och misslyckats känner jag att jag inte är klar där.
Nej, du är så värd att klara det tycker jag.
Ja, men ändå.
Ändå gör vi båda det.
Men jag tror inte heller att det är det för din del, Fredrik.
Att så här att du får från en bit kvar till en sån 35 minuters gräns på mil.
Ja, precis. Det har ingen sån direkt drömgräns i närheten.
Du sitter på maran, du är så jävla nära.
Nej, men så är det säkert.
Det är spännande nu, för nu sitter man här och funderar på vad gör vi i år?
Och vi har inte riktigt bestämt vad som är huvudsyftet.
Och det känns inte som att det är någon som har bestämt det.
Och därav så är det också svårt att lägga upp träningen.
Det som du säger, grund, lite fart, uthållighet och så vidare. Vi kommer ju följa det upplägget.
Och det i den ordningen.
Men vi vet ju inte om det blir några maror i år.
Det är det som är så jävla lurigt ju.
Det är lite grann därför, det tycker jag är sån här generellt bra tips att vi tränar ju nu för att bli bra på 5-10 km liksom.
Och jag tycker att är man bra där, det är klart att växla upp till maran tar ju lite längre tid.
Men det som du säger, det är så jävla osäkert nu med hur allting ligger där.
Så då har vi resonerat lite grann, ja men då kanske man hellre att det blir till eftersommaren.
Då har man det som en säkerhetsnivå och ska man bygga upp bra grund tills dess.
Men det tycker jag, alltså fördelen med att vara bra tidsnivås tränad,
är att då har du väldigt, du kan klara en halv mara, liksom på nästan vill jag hjälpa för lite.
2-3 veckors extra träning. Du kan springa snabbt på 5000.
Sen klart att upp till maraton så behöver du ju i ditt fall 8 veckor.
Men kanske 10 veckor i alla fall behöver du ha för att växla upp kanske.
Men jag hoppas faktiskt att jag börjar mer och mer känna mig jävligt sugen på en höstmara.
Ja, det är väl det man sitter och drömmer om också.
Att man ska få möjlighet och chansen att springa någon riktigt bra mara på hösten.
Men det är precis som du säger också att lägga sig på en 10 000 meters träningsupplägg är nog bra i detta läge för att kunna växla upp och även ner mot de kortare distanserna.
Om man nu får chansen att göra det på något veteran-SM eller något annat som kanske kommer.
Det tänkte jag på här om dagen nu eftersom man inte alls vet hur det blir i år.
Jag tyckte det var så fruktansvärt kul förra året att vara iväg och springa SM.
Det var…
Jag är nöjd med tiden och sånt där också, men det var fan coolt.
Där var ju veteran SM inräknat också, det är mitt första år som veteran i M35.
Ditt första år i M40.
Hoppas till Gud att det är lite veterantävlingar.
Vi ska fan plocka några medaljer i år.
Min bättre hälft, Jeanette, frågar mig så här.
Du fyller ju 40 i september.
Vad vill du göra?
Springa till natan.
Vem vill du ha med dig?
Simon.
Ja, det sa jag faktiskt.
Men Fredrik, klart vi ska fika och prata om det.
Välj ett lopp Simon, så kör vi.
Det här är väl Berlin och Hamburg, allting läggs väl i september typ.
Ja, men det var någon som skrev det här om veckan också.
Ja just det, det pratade jag om förra avsnittet.
Hur ska man resonera när man lägger alla loppen där?
Det kommer nog inte gå att prestera på alla de här.
Man får välja någonting och förhoppningsvis,
ska vi inte prata för mycket Corona,
Men det känns som att, jag kommer inte ihåg vad Sverige sa senast,
det är väl att man siktar på att i juli ska man ha vaccinerat majoriteten.
Så man hoppas ju till efter sommaren att läget ligger bra till för att kunna bespringa lopp.
Härligt, jag hoppas att vi har lyckats summera både saker om snabba, korta distanser och lite längre.
På ett bra sätt att ni har fått lite tips och råd kanske utifrån våra tankar här.
Så maraton Fredrik, det blir det till hösten har vi bestämt.
Det blir det.
Och att det blir 5000m träning nu under våren.
Ja.
Och tack för att ni har lyssnat.
Tack för att ni har lyssnat och snart så gör vi en rapport när vi tränar på 5000m.
Träningen i pyjamas.
Ja just det.
Jag tror inte de har glömt det där.
Ha det fint.
Ha det gott.
Hej.