2020 och 2021, år som på många sätt inte blev som vi tänkt oss. Och vi har aldrig längtat mer efter att få trängas med svettiga tyskar i Hamburg som just nu! Vad är fördelarna med att inte kunna tävla? Vilka lopp längtar vi extra mycket efter och varför i helskotta är det så sjukt många ingredienser i veckans drink?! Detta och mycket mer pratar vi om i avsnitt 21 av Löpning & Livet 🌟!
Här kan du lyssna på avsnittet:
https://podcasts.apple.com/se/podcast/21-t%C3%A4vling-pandemi/id1539039755?i=1000514263209&l=en
Titel: Springa under en pandemi: Längtan efter tävling och hur löpning hjälper oss hantera utmaningar
Ingress: I avsnitt 21 av Löpning & Livet-podden diskuterar våra värdar fördelarna med att inte kunna tävla under en pandemi, vilka lopp de längtar extra mycket efter och hur löpning hjälper dem hantera utmaningar i dessa svåra tider. Läs vidare för en sammanfattning av avsnittet och lär dig hur du kan göra det bästa av din löpning under en pandemi.
Huvudtext:
2020 och 2021 var år som inte blev som vi tänkt oss, och våra poddvärdar har aldrig längtat mer efter att få trängas med svettiga löpare i internationella lopp. Trots detta diskuterar de fördelarna med att inte kunna tävla, såsom möjligheten att fokusera på att bygga upp sin grundkondition och förbättra teknik. De delar även med sig av sina egna erfarenheter av att träna och tävla under pandemin.
Göteborgsvarvet är en av de tävlingar som våra värdar längtar extra mycket efter, och de delar anekdoter om hur det är att springa dagen efter att ha stått på en mässa en hel dag. De pratar också om sin längtan efter att få stå i startfållan på ett stort marathon och krama en svettig tysk.
I avsnittet diskuteras även hur många maraton man kan springa i veckan om man är ”helt sjuk i huvudet” och hur löpning kan hjälpa en att hantera utmaningar under dessa tider. Våra värdar delar med sig av sina egna träningserfarenheter och hur de har anpassat sina rutiner för att fortsätta springa och hålla sig motiverade under pandemin.
Under pandemin har det varit extra viktigt att anpassa sitt löparträningsschema och respektera gällande restriktioner och rekommendationer. Våra poddvärdar lyfter fram hur de har kunnat fortsätta träna genom att delta i små, lagliga löpargrupper och genom att köra virtuella tävlingar eller tidstester.
Slutsats:
Att springa under en pandemi har inneburit utmaningar och förändringar i hur vi tränar och tävlar. Löpning & Livet-poddens avsnitt 21 ger insikter i hur våra värdar har hanterat dessa utmaningar och längtat efter att tävla igen. Genom att anpassa träningsrutiner och hitta nya sätt att hålla sig motiverade kan vi fortsätta att njuta av löpningens fördelar och längta efter dagen då vi åter kan stå i startfållan på ett stort marathon.
Här är hela avsnittet i text:
Avsnitt nummer 21.
På grund av sjuka barn så sitter vi på varsitt håll och spelar in denna gången.
Men vi kommer köra på som vanligt med veckans drink.
Vi är på plats nummer 1 och det är Göteborgsvarvet.
Simon har lite historier hur det är att springa dagen efter du har stått på Expun en hel dag.
Vi pratar även om hur stor längtan är att få stå och krama en svettig tysk i startfålan på ett stort marathon.
Men även lite rolig fakta om hur många marathon man kan springa i veckan om man är helt sjuk i hudet.
Så här har ni avsnitt nummer 21. Nu kör vi!
[Musik]
Vi ska prata om veckan som gått.
Det brukar vi göra efter varje vecka.
Och det ska vi göra även denna gången.
Jag väntar fortfarande på något sjukt innovativt.
”Veckan som är nästa år” eller nånting.
Men tills vi har kommit på den här knäckorna och nöten så ska vi prata om
”Veckan som gått” istället.
Och idag så är det lite speciellt.
Inte ”Veckan som har gått”
Men att vi faktiskt, vi sitter ju inte tillsammans idag.
Nej, det är lite så här, det känns lite tråkigt på ett sätt.
Men å andra sidan så får vi ihop det ju helt enkelt.
Jag har en sjuk liten dotter med feber och lite husta. Vi vågar inte chansa.
Jag skickar med dig en mic. Du sitter där och har fått till och med en kamera.
Bilden är faktiskt bra. Ljuset är inte lika bra. Men du jobbar på det.
Va fan! Det är skitbra ljus. Det kallas för skärmljus.
Då ser man tio år äldre ut och riktigt sliten. Det är det jag är ute efter.
Det är tur man inte har så många teams-möten nu där man blir exponerad för det här skärmljuset.
Mitt mål är så här, folk försöker hela tiden se så jävla fräsch ut och unge.
Jag försöker se jättegammal ut, så när jag springer säger de ”Åh jäklar, kolla vad den gamlingen är snabb!”
Jag fattar inte varför ingen har knäckt den nöten, att det är så man ska göra, tänker jag.
Hör gubben mig bra?
Jag hör dig svinbra, kan jag säga.
Kan du börja med veckan som gått?
Du tycker jag ska gå vidare?
Jag ser ut att somna. Det börjar bli sent.
Gubben, nu får du köra på.
Vi sitter på var och sett håll och ska prata om veckan som har gått.
Men den här veckan har vi faktiskt inte varit så mycket på var och sett håll.
Vi har sprungit jättemycket ihop, vilket jag tycker har varit jäkligt kul.
Vi pratade i förra veckan om det här förnedrande dödspasset
som du satte och jag bara kortade ner mina ett av fyra-fem pass på ett år.
Och jag kan väl säga att jag var inte jätteoptimistisk för resten av veckan efter det passet.
Men det blev fan så mycket bättre alltså.
Jag gjorde så sen att jag tog en vila på onsdagen,
för att tisdagen var jävla bedrövlig förutom poddningen var rolig.
Och då tänkte jag, så, vila, gör ingenting, även om jag vill springa.
Torsdag blev det bara en sån här, ursäkta skånskan, men en rövdag helt enkelt.
Jag hann inte någon löpning.
När klockan var, när jag och Lisa hade kommit på serien och sånt där, så kände jag bara ”Nej, fan”.
Nu kör jag det som jag brukar göra, som jag pratade om tidigare. Jag kör min jävla nattamil.
Så jag drog ut vid 20 över 10 på kvällen, så sprang jag en timme.
Och det var någonting som knäcktes där den torsdagskvällen kände jag.
För att det var ett sånt där distanspass som jag vanligtvis hatar som kändes jäkligt lätt och jäkligt bra.
Och den känslan fick jag med mig.
Och lördagen kan vi ju prata om ihop sen.
Men om vår lilla 10 kilometer time trial.
Men även på söndag när jag så springer dit.
Jag hade bara tänkt springa en timme då men det blev faktiskt nästan 1.45.
Jag sprang en halvmara på söndagsscenen med likadan känsla som på torsdagen.
Så någonting känner jag att det har börjat lossna rätt rejält nu vad det gäller den här allmänna känslan i löpningen.
Tycker jag känns svimbart.
Så det var fantastiskt bra.
Jag märker verkligen det på dig också.
När vi börjar springa mycket ihop så märker jag ju varenda utvecklingssteg.
Och det går ju fort för dig.
Du har ju varit där nere på 34 minuter på milen och harvat.
Och det märks att du har rätt lätt för att komma tillbaka ganska fort i löpningen efter skada.
Sen är du skadad ganska ofta.
- Ja, det var faktiskt rätt. Nu ska vi inte uppta för mycket tid.
Det här är nästan en uppföljningsavsnitt på skador, för vi har längre fram.
Vi kanske till och med har någon lämplig som kan vara med och prata om det också.
Vi får se om vi kan boka in det lite längre fram.
Men en tanke där var ju också… – Vi kan ha big news.
- Ja, vi bara serverar upp det på fatet nu.
Vi snackade om det när vi var ute och sprang.
Ni hakar på en sväng i söndags också.
En del av mig känner att jag kommer tillbaka jävligt snabbt.
Nu är jag nere på runt 38 på milen igen.
Men en annan del av mig känner också att
jag har fyra månader kvar innan jag är tillbaka på 35 på milen.
Det var ungefär där jag var när jag skadade mig.
Och då har det gått sammantaget åtta månader
Från att jag skadade mig till att jag är tillbaka på samma nivå.
Så där kan man också känna sig, oh, hade någon sagt det vid kilometer 11 på Krutmaran när jag kände min
begynnande stressfaktor, då hade jag nog klivit av direkt faktiskt.
Men nu känns det gulligt.
Då hade jag springit, ja det var fan, jag bommade ju E19-gränsen med
15 sekunder, vad är det för trams?
Du då Fredrik? Du hade mer idag, du hade mer kvar tyckte jag.
Nej, men det har varit en…
Vi kör ju onsdag till tisdag i vecka.
Utifrån podden.
Nej, men jag tycker väl ändå att den har varit bra.
Jag har haft en vilo dag.
Jag har haft fyra dagar av distans.
Och jag har haft en liten träningstävling, får man ändå säga, som vi körde på lördagen.
Den här 10K-aren som vi körde runt Varvetmilen.
Det var spännande. Vaknade upp på morgonen och bara ”Fasen, idag är det dags. Titta ut. Snöar.”
Jag bara ”Det finns inte. Det ska vara vår. Det ska vara sol och tio grader och vindstilla. Det är det jag har beställt.”
Men så blev det inte alls.
Det blev tre, fyra grader och vind.
Det var blåsigt och det var snöfall.
Och ja, inte perfekt förutsättningar.
Men vi var ett härligt gäng.
Team Biltema-gruppen som drog iväg där på en härlig tia.
- Det var ju en jäkla tur kan man säga.
Ett, att vi hade löparkväll från Biltema.
Nummer två, det är lämpligt att vi ska prata om tävlingar och pandemi idag.
Det blir skoja om det när vi står på startlinjen och bara ”varvet med i den 2021, det är fyra stycken i snöoväder”.
Man bara ”fan vilka jävla pissår”.
Det var väl till och med lagligt va? Antalet fyra där är väl helt okej att springa va?
Absolut, upp till åtta.
Upp till åtta, så vi hörde oss.
Jag kände väl ganska fort när jag drog iväg att vi skulle maxa.
Vi skulle köra vad vi kunde.
Det hade varit ganska tydligt med också Simon dagen innan.
Jag vill inte se några jävla kommentarer efteråt, att ni har hållit igen.
Jag brukar vara en snäll kille, en schysst kille.
Jag fick ett sånt ryck dagen innan och kände bara ”Nej, vad fan, jag måste vara övertyglig här och skriva den här tråden här på.”
Jag vill inte höra någon som yttrar ordrarna imorgon.
Det kändes kontrollerat.
[Skratt]
Allt ska ut, alla ska bli snortötta.
Hur gick det för dig Simon?
Jag är jätte, jättenöjd.
Vi hade ju snackat lite grann innan och vi hade, jag tror vi kände att vi ligger på ungefär samma plan.
Vi hade lite utifrån 5 km och det andra hade vi en tanke av att jag kanske brukar få ut lite mer på tävling
och du brukar få ut lite mer på träning när vi kör ihop oss.
Jag blev ju också här, men vi hade ju en tanke av att en riktigt bra dag då kanske vi är under 38
och en dålig dag då är vi under 39.
Så det var liksom en minuters spandar vi hade spanat in och förutsättningarna var ju inte klockrena.
utan du och jag hängde ihop först där vi hängde ihop 7-8 kilometer nästan.
Och sen så fick jag upp farten lite grann på slutet.
Men jag kände mig rätt trög mellan kilometer 4 och 6, där du kändes pigg.
Och sen så växer det ganska fort där uppe vid skian någonstans.
Jag var faktiskt medvetet att jag höll igen på lite pep-talk som jag vet kan ta sig emot på olika sätt.
Men då kände jag mig riktigt stark.
Då tänkte jag, kom igen nu, det är inte så långt kvar och så vidare.
Men jag var tyst istället.
Jag kände att det passade bättre för stunden med det här snöfallet.
Ganska tungt flås som vi hade i gruppen.
Ja det hade vi.
Jag vet, vi hade 1922 ungefär på första femman.
Och där vi sprang egentligen enbart på känsla första femman.
Det var så vi hade resonerat.
Med tanke på snöfallet och blåsten så sa vi att vi springer fullt ut på känsla.
Och sen efter det så kan man börja ta lite beslut när man kommer till kilometer 5 och 6 hur det känns.
Men vi blev ju rejält trötta, båda två.
Så vi lyckades göra målet.
Jag var seg flera dagar efteråt också. Kände att det tog ganska hårt.
Men det är en härlig känsla faktiskt att verkligen trita sig och det är någonting jag har saknat.
Sen är det ju det som det är. Vi kommer prata om det i podden här också med hur det är att tävla på detta sättet.
Och inte ha publik och inte ha den här inramningen som man kanske längtar efter och vill ha.
Det var extremt osexigt, tyckte jag. När vi hade strungit tre kilometer kände jag såhär, vad fan är detta?
Det snöar, man måste kisa hela tiden och får ändå snö i ögonen.
Det är två-tre grader kallt och nu ska vi bli aströtta. Jag fattar inte.
Men man var sjukt nöjd när man kom i mål och hade avverkat ytterligare en mil under 40.
Och en bra bit under 40 också för oss allihop. Superbra pass var det verkligen.
- Ja, vi får ju nämna tiderna. Du glädjer in på 38, 37.
- Ja, exakt.
Jag hade 38,12. Hade lite mer gas i sista två.
Fick ju lite draghjälp där också.
Vi hade ju Emil Nilsson i gruppen också.
Han skulle gå ganska aggressivt.
Men vi insåg allihopa vid starten att vi kommer inte kunna gå så aggressivt som vi hade tänkt oss.
Men han och Andreas Wahlberg drog iväg i en klunga och slå du, jag och en.
Men någonstans där vid fem, när man runde upp på andra varvet, så helt plötsligt så kliver Emil av.
Han ställer sig med händerna i huvudet.
Det är kilometer sex.
Jag blir lite provocerad.
Jag har låtit peppan.
När vi närmar oss säger han ”Emil! Emil! Häng på oss!”
”Ja, ja, okej.”
”Jag har brutit!”
”Nej, det har du inte. Hoppa in igen.”
”Jag har stannat klockan.”
”Ja, precis. Det är skitsamma. Hoppa in igen.”
Han sprang med oss och hjälpte till att vi höll uppe farten också.
Så det var extremt tacksamt.
Men det var kul ändå. Vi ska komma tillbaka till Larme med hur det är att tävla på träning med tanke på det här pandemiåret.
Hur kul det är och hur inspirerande det är att tävla på träningsperiod.
Härligt! Det var väl det och det får väl summera veckan som har gått.
Vi drar vidare i podden.
- Nums.
- Jag älskar att vi sa förra gången att vi spelar in direkt.
Det är one takes alltid.
Förutom idag.
För idag var det tredje gången.
Nu har jag tryckt på alla knappar och det lyser rött överallt.
Det är ett gott tecken.
Det är som en sån film om man börjar trycka på en, sen två och sen bara drar man handen och väljer kontrollpanel.
Nu är den igång tror jag.
Vi tar det igen. Vi är alltså i Göteborg.
Den här fantastiska hamnestad.
Äntligen.
Det roliga är att vi har tagit om den där i tredje gången för att det var svårt att hitta rätt knapp.
Men det är roligt att vi pratar om olika saker varje gång vi tar den här.
Nu kom jag på en sak. Jag tänkte så här att om det är Rish i Stockholm så kom jag inte på vad det skulle vara för motsvarighet i Göteborg.
Det enda jag kom på var Haltalottas krog som jag har sett Eurovision-finalen i.
Det är ju oerhört populärt.
Det finns väl något brädspel också. Ödelspelet tror jag.
Så där kan man gå om man vill titta på Nard Lordy vinner Eurovision.
Det har jag gjort en gång i tiden.
Har du?
Ja, vi satt där inne och kollade.
Inga följdfrågor på den.
Men fantastiskt kul att vara i Göteborg och med en drink där det är sjukt mycket ingredienser.
Vi kan ta det upp från ner.
Det är citronjuice, det är passionsfruktssockerlag, det är punsch.
Vi är där igen, Bellman-punschen.
Punctuen. Akvavit, blandar du i det Simon?
Jag hade så mycket akvavit hemma så jag tog vodka istället.
Tog fram dunken.
Honungssockerlag, skallavari och sen är det där ju en
sjuårig blended rom.
Rom.
Den har man också hemma.
Den hade du också hemma, ja.
Den fick den mig.
Jag sponsrade.
Angestura bitter, det hade du.
Det hade jag, absolut.
Och soda hade du ingen.
Jag hade mer skete i hela hitten.
Men det roliga var
när du skickade den här listan så är det bara
pensionsfrukt från Såkerlaget.
Ja, det har jag faktiskt.
Det inser jag också,
när man har gått till next level
i blandningen så är det så här att
du har inte längre flaskor med etiketter.
Det är bara massa etiketter med ingenting på dem.
Men du vet, det är min myntasockerlag, det är min passionsfruittsockerlag.
Det är nog ett tecken på det.
Du är rätt duktig på det där. Du brukar göra lite olika sockerlag.
Sockerlager bara.
Det är alltid en fryd att komma till dig och få en drink.
Det är en speciell härlig sockerlager.
Ja, och det är ju billigt. Så jag gör ju det.
Det är min trix.
Kommer du inte om du tar med en sprit, Fredrik, så kan jag fixa det andra.
Ja, det är billigare så.
Vi har ju den här topp nio listan Simon.
Ja, precis. Klassiska. Äntligen känner jag att vi är framme på Göteborgsvarvet.
Dels så älskar jag Göteborgsvarvet, men sen så tycker jag det är coolt för att den är ju med hästlängder störst.
Den är gigantisk. Över 60 000 löpare.
Det är helt utskjult. Det är världens största tror jag.
Ja, det är sjukt mycket. Jag har sprungit den tre gånger, kanske fyra.
Tre gånger tror jag nog.
Jag försöker minnas exakt. Någon gång har det varit lite dimmigt.
De andra gångerna var det mer att man bara var så jävla slut.
Men det jag tycker är coolt varje gång jag vattnar är starten.
Det är mäktigt. Det som är coolt är att vid starten är det ju startfoll och så långt ögat kan nå.
Det är startar mellan, jag minns faktiskt inte när första starten gick av, men det är startar över 6-7 timmar eller någonting.
Så när du kommer i mål, då är det fortfarande, de har inte kommit igenom halvvägs in i startfältet än.
Och det är rätt imponerande. Vilken jävla logistik.
- Det är bara att sätta det i relation till New York Marathon till exempel, som har 50 000 löpare.
Det här är alltså större. – Ja, det är rätt galet.
en galen storlek på evenemanget och det är klart att det måste vara mäktigt att ge sig iväg.
Vasadoppet kan kanske vara något liknande.
Där kanske det är runt 50 000 också.
Men det är häftigt med så mycket människor samlade, särskilt nu när man saknar just den delen.
- Det ska vi ju snacka om i podden, det här med att man är sugen att trängas med massa tyskar.
Det vill man kanske inte i vanliga fall, men nu känner man ju verkligen ett sug efter att dra sin arm mot en kall tysk.
En konstig längtan kan man lugnt säga.
Vissa känner igen den instinktivt, andra tycker det är lite konstigt.
Men det saknar vi.
Varvet är ju definitivt sånt.
Jag har ju varit iväg några år med, när jag jobbade på Helsingborg Marathon, så var vi ju med New Balance och jobbade på Expo.
tre år så har jag jobbat 12 timmar på expo på torsdagen, 12 timmar expo fredag och sedan sprungit det då dagen efter.
Hur är det att springa? Jag vet ju när man går på mässor och sånt i Tyskland och på stora mässor, man går ju flera mil om dagen känns det som.
Hur är det att springa dagen efter?
Det är en jättedum idé.
Jättedum idé. Om man inte får VIP och står längst fram och slipper kul.
Precis. Men andra året så köpte jag sådana här kompensionsstrumpor som gick över vadorna.
Så de hade på mig andra året. Och det hjälpte de första 12 kilometerna på loppet.
Och sen var det skitsamma, kan jag säga, efter det.
Ja, för fan.
Ja, men Göteborgsvarvet är någonting tycker jag. Alla måste springa, jag längtar verkligen till.
Det är en av de få…
Vad ska man säga?
Även om vi pratar om Jörg Marathon och andra som har storlopp
så är det att de är ganska svåra att komma.
Göteborgsvarvet är otroligt lätt att komma ändå.
Alltså det…
Allmänt om man ser tid finns det plats.
Göteborg är ändå lätt att ta sig till.
Nästan var du än bor på något sätt.
Och de har liksom en så otroligt imponerande logistik.
Och…
Ja…
De är så professionella ute på fingerspetsarna.
PO Edsberg som var varvet generalbytnämnd till världens bästa tävlingsledare.
Det är världens största halvmaraton, de är outstanding.
Det är ett lopp som jag tycker att alla måste uppleva.
Antingen som minimaraton, trailermaraton, halvmaraton.
Nu har de ju maraton som ska gå detta året också.
Det är bara ”do it” alltså, för tusan.
Fasten vad coolt.
Det är väldigt imponerande att de får ihop det överhuvudtaget med så många deltagare.
Om jag förstår det rätt så är det ganska smidigt ändå.
Allting funkar och klaffar och löper på på ett bra sätt.
Absolut.
Jag brukar säga att jag måste springa det här loppet.
Jag har inte sprungit Göteborgsvarvet heller.
Det är horribelt dåligt, jag vet.
Men jag har väl några år till jag kan springa.
Så jag får försöka anmäla mig.
När det är två tips från coachen jag kan dela ut Göteborgsvarvet.
Den första är, när man springer i mål, kan det vara jättebra om man ska synka med någon,
att man bestämmer var man ska ses efteråt.
Det har jag gjort minstens.
Men vi ses efter målgång, så kommer man in och bara, här var det jättemycket folk.
Och sen så går man en timme innan man hittar rätt.
Och ju längre man går, desto mer festivalartat blir det.
Samlingsplats för du skulle beskriva.
Du springer väl med lurar och headset. Det gillar väl du?
Mm, jag springer så fort jag kan och vill bara höra mitt eget flås.
Härligt. Men du, ska vi säga något mer om Göteborgsvarvet?
Inte mer än att det andra tipset är att det går uppför vid avenyn.
Så få fan spara lite krafter till sista femkilometerna.
Och så får vi avsluta som vi brukar.
Jag säger skål!
Skål!
Om det är en massa saker som låter konstigt idag så får vi be om ursäkt.
Fredrik är ensam i studion idag.
Han bringer in hjälp av mig.
Jag brukar få så mycket hjälp med tekniken.
Jag brukar sitta här och bara ”Fredrik du måste trycka på den där gröna knappen där borta när vi ska börja spela in battle”.
Jag älskar att du pratar stockholmska när du ska vara dryg.
Men jag tänker, storkollar gör ju samma sak när barnen kollar på massa filmer och så fort de ska ha någon som är lite trög eller lite dryg, då är det skånska de lägger in.
Vad fan är det liksom?
Det funkar ju, det funkar så jävla bra.
Jo, men jag tänker att de ska vara tvärtom.
Jag fattar inte vad du menar.
Det passar ju.
Det går fan bara tvärtom kan jag säga det.
Jag bara, jag fattar inte vad du menar.
[Skratt]
Kommer du in på Rish?
Jag kommer knappt hit.
[Skratt]
Ingen som ens vet vad det betyder men det är ändå roligt.
Det var så jävla bra.
Fantastiskt roligt.
Bra inledning.
Nu ska vi inte prata om det, eller ja, det kommer vi också göra.
Men vi ska ju prata om det här fantastiska ämnet
som vi ändå är lite hatkärlek till det hela, som är tävlingar om pandemi.
För att nu har vi ändå pratat om Göteborgsvarv, och du och jag har pratat det.
Alltså, Tim Biltema-gruppen, du och jag har pratat.
Alla pratar om det här ämnet, och vi är alldeles oändligt trötta på det.
Att prata om pandemin och vad fan det innebär, och
när kan vi se tävlingar, när kan vi inte se tävlingar?
Så vi känner att då pratar vi om det.
Det har gått så jävla lång tid nu så man börjar liksom tappa tron helt lite grann.
Kommer vi någonsin komma tillbaka till ett normalt samhälle, vad det nu är?
Ju längre tiden går desto mer tappar man hoppet kanske. Eller så funkar jag i alla fall.
Jag håller med dig Fredrik. Det var lite grann det vi resonerade med.
Vi måste nästan prata om det här ämnet. Vi pratar ändå så mycket om det.
Vi resonerar lite så att vi skiter i all politik.
Vi tänker inte prata om hur vi tycker.
Folk har så jävla mycket åsikter om folkhälsomyndighet, politiker, Svenska friluftsförbundet, ministrar.
Det skiter vi fullständigt i.
Det är ingenting som vi kan påverka på något sätt i vår löpning, utan vi vill snarare prata om hur tänker vi kring det där.
Som du var inne på Fredrik, jag vet idag på jobbet så hade jag snack med projektledaren för coronakommunikationens fråga
”Hur är läget med coronan?” Det är en fråga som brukar ställas i läget.
”Nu är det jobbigt, för förra veckan var det ner 13%, nu är det upp 17%.”
Man ligger liksom på en platå och då resonerar vi båda två och bara shit, det är fan den 23 mars 2021.
Nu är vi liksom ett år efter när det här började bryta ut och vi är liksom fortfarande i något form av läge där det är
liksom kritiskt eller vi går och balanserar det. Det tror jag liksom ingen av oss hade tänkt överhuvudtaget.
- Nej, det är klart att man inte tänkte det när det här viruset kom.
Det kändes lite som att det kommer att vara kvar fram till sommaren tänkte man.
Sen kommer det att släppa. Men nu känns det lite som att man har slutat tänka lite på hur länge det kan hålla på.
Det går liksom inte att spekulera. Visst, vaccinet är på gång och så vidare, men det händer andra saker med det.
Men just det handlar nog om att förhålla sig till vardagen som den står i nu så mycket som möjligt för att inte bli
deprimerad och gå in och bli alldeles för isolerad. Så att det är bättre att göra en anpassning istället så att man
Så man kan leva vidare med de sakerna som man ändå vill göra helt enkelt.
- Ja, och så har vi resonerat också, man tänker med
träningsuppläggen, liksom hur vi har tänkt, du jag snackar om det,
jättemånga börjar anmäla sig till maror här i senhöst och folk har flyttat lopp till sommaren och
jag tror du, jag har börjat likadana, liksom någonstans, jag hoppas
hoppas till Gud, jag har inte ens tronat, men jag hoppas och ber till Gud att man kommer kunna stå med
10 000 svettiga tyskar och stå och tränga sig i startkolla någonstans.
Det är just tyskarna du längtar efter.
Jag vet inte varför, jag bara längtar efter att stå med tyskar.
På start, det är också lite oväntat.
Exakt.
De värmer upp mycket längre i Tyskland.
Jag har aldrig längtat mer efter en tysk industristad i april än vad jag gör nu.
Någonstans är det ändå så, jag kan inte…
När folk säger sånt, jag kommer inte ihåg om det var Hamburg eller Stockholm,
men vi kopplar ner så vi tar emot en tredjedel.
Det kan vara Hamburg eller någon tysk resa, men vi tar 8000 löpare i oktober.
Jag tror inte det kommer att hända.
Det kanske det gör, men det som du är inne på Fredrik, att jag tror att man har varit inne i den här snurran så länge nu,
att man bara accepterar kanske en annan form av vardag.
Då har det varit så på vård att vi har lagt ut träningen på det sättet också,
att vi tränar för att träna och för att bli bra.
Och träningstävlar med fyra på startlinjen en snöig dag i mars.
Och har vi svintur, ja fan, då får vi stå på startlinjen till ett marathon i höst.
Men det är en vardagsteg att gå långt härifrån.
- Det känns lite som att man får hitta, man får längta efter det som är möjligt på något sätt.
Hur det ser ut just nu för att det är alldeles för osäkert även nu till hösten.
Tycker jag. Så att hitta alternativ och kanske anpassa sig litegrann utifrån hur läget ser ut.
Det är därför vi ställer oss fyra pers på startlinjen till varvetmilen och springer i snöstorm.
Inte riktigt så illa, men man får göra det som man kan just nu.
Vad tycker du Fredrik?
Jag tycker det är lysande att komma in i känslan av att träningstävla.
pandemi eller inte så tycker jag, jag älskar ju tanken om att träningstävla och träna sig på det.
Men vad tycker du har varit det bästa med att inte kunna tävla liksom under det här
året, pandemiåret som har gått på något sätt?
Vad har du sett för upsides med att inte kunna tävla på det sättet?
- Nej men alltså träningstävlingar blir ju inte samma nerv.
Det blir inte samma press.
Så någonstans så kan man slappna av lite mer i det tävlingstillfället tycker jag.
Man inte har massa publik och nummerlapp och allt som kanske påkallar en viss stress och nervositet.
Så det är nog fördelen tycker jag. Du presterar så bra som du kan.
På en tävling så kan du faktiskt kollapsa och inte prestera utifrån att du spänner dig.
Du kanske har hög puls på starten och så vidare.
Där kan finnas olika anledningar till att du inte presterar på topp.
Men träningstävlingarna är väldigt ärliga.
Det är liksom rakt ut.
Det här är så här bra eller dålig är du.
Precis.
Och det är väl det.
Sen är det ju svimbra för plånboken.
Det kostar ingenting att träningstävla.
Fan, du har inte tänkt på det rättigt Fredrik.
Du behöver inte betala en massa dyra danska dollars för att åka över sundet och tävla.
Den danska dollarn står här.
Den danska dollarn har skjutit till höjden.
Så det är väl det.
Du kan lägga in fler tävlingar. Du kan ju bestämma själv hur mycket du vill tävla.
Men där är nog fan inte fler fördelar.
- Kommer du på något mer? – Jag vet också att du är inte unik där, Fredrik.
Alla som springer om träningstiden, mellan kilometer fyra och sju, så är det alltid jobbigt.
Det är det oavsett tävling också.
Jag tycker nästan att det är det svåraste med träningstiden.
Jag tycker det är svinbra utifrån att, säger du att det är en träningstävling,
så du tränar dig själv på att ta ut dig lite mer på vissa träningspass.
Det förbereder dig bättre inför en tävling tycker jag.
När du ställer dig på startlinjen där så känner du dig lite tryggare med att pressa lite till på något sätt.
Men samtidigt är det jävligt svårt också.
Som i lördags när man kommer ut och det snöar.
Jag håller med dig att pressen släpper lite grann från hans axlar, vilket jag tycker är positivt.
Och det negativa är just den anledningen. Vi är fyra pers i mars där ingen som tar tiden på oss.
Det är nackdelar med det som jag tycker är lite knepigt.
Men stora uppsidan tycker jag som du också att man lätt kan lägga in det träningsschemat.
Du kan välja vilka distanser och du kan i princip köra det på uppstuds.
Är du sugen på om tre dagar, fan bara se vad jag gör på en femma så gör du det mer naturligt än vad du kanske gjort annars.
Men vad är det som skiljer det mot ett hårt pass?
Hur ska man tänka om man ska dra ihop en träningstävling?
Du som ändå har gjort en hel drösa gånger.
Ja, precis. Det är faktiskt en bra fråga.
Jag tycker att de fyller lite olika syften.
Jag tycker att när man kör den tuffa kvalitetspassen,
intervallerna, trösklar, tempolöpning eller vad det än är,
så handlar det lite mer i syfte av att du ska utvecklas.
Och då är det ju att utveckla din förmåga, din prestation, din syrupptagningsförmåga
eller vad det än är för någonting, pass du tränar.
Du vill ju bli bättre då.
Träningstävlingar tycker jag fyller ett syfte,
det är klart att du får ut någonting rent utvecklingsmässigt
av att köra en träningstävling, men det är ju snarare för att mäta
var är jag just nu?
Alltså få en bra nulägeskoll.
För det kan vara svårare om du ska springa 6x1000m.
Ja, det är klart att få en tid på passet, men det kan vara ändå svårt att översätta vad det innebär.
För många är det så, vad gör jag på en mil eller vad gör jag på 5km?
Träningstävlingen ger ju det ändå ett kvitto på ungefär vad du står just nu.
Den andra delen som jag tycker är absolut viktigast med träningstävlingar
är att den tränar dig i den mentala biten.
Alltså att faktiskt ta ut dig.
Och det vet jag när jag tränar mycket inför 5000m att
Då körde vi ju det här dödspasset vi pratade om när vi körde förra tisdagen, den här 5000m-snurren.
De är ju fruktansvärt ärliga pass.
Det är ju nästan som att köra en träningstävling varje vecka tycker jag, för de är rätt tuffa de passen.
Men då är det så, du ska ligga i en obekväm zon i 20 minuter.
Det är ju där liksom.
Och det är samma med träningstävlingarna.
Du ska springa femmal, du ska springa en tia.
Du tränar i kroppen att du under längre tid vara i en obekväm zon.
Och om vi ska bli lite grunta nördigt i detta, så är det okej.
Vi ska inte gå in på Marathon-labbet nördigheter, de är mycket bättre på det än vad vi är.
Men det finns något i hjärnan som gör att du har en kapacitet i din kropp,
om vi säger att det är 0-100%.
När du kommer till 100, vissa har varit där, då bonkar man.
Då bara kroppen stänger ner, du kraschar liksom.
Men ofta det finns någonting som är en regulatory limit.
Hjärnan sätter ju en gräns kanske vid 95%,
för den vill ju aldrig att du ska nå 100.
Hjärnan och kroppen vill ju skydda dig.
Så när du når 90-95% och säger den ”stopp”,
då är det den upplevda tröttheten.
Men där finns mer i tanken.
Och det är elitlöparna duktiga på.
Det är att träna att vill de få ut de där sista 5-10 procenten, då kan de få det.
Vilken jävla tävling som helst, det handlar om att bombalansera på rätt linje.
För träningarna vill man, det kan man inte gå hela vägen och bli 100% trött för igång, för då skulle man ju…
Skadoriskor mår dåligt och allt sånt där liksom.
Träningstävlingar tycker jag att träna hjärna och kropp på att…
Liksom flytta den gränsen. Jag kanske vill på alla tävlingar kunna nå 98% i alla fall, minst liksom.
Och så 100% om jag har tur precis när jag springer över mållinjen.
Det är där eliten är duktiga, att de kan ligga så extremt nära sitt max under så lång tid.
Och där tycker jag att träningstävlingarna är sjukt bra.
De tränar dig att kunna pressa dig lite till.
Även om det låter hemskt.
Men det är grymt, tycker jag.
- Men hur får man med sig?
Hur får du med dig en träningsgrupp på att det är tävling och inte vanlig träning?
Är det en sån kommentar som du skrev i gruppen?
Imorgon så vill jag inte se
att ni gör detta och detta eller att ni kommer med mål och säger att ni hade en kontrollerad
känsla och så vidare.
Man måste göra någonting för att det ska skilja sig från
själva träningen.
Jo men det har du rätt i Fredrik.
Det är faktiskt en bra poäng.
Nu kan man ta mitt tips om att lägga en sån här hård rad i tråden.
Men jag tror att man ska börja med det.
Det här är mycket för att jag känner gruppen.
Att man känner så att jag vet hur de här två olika utfallen kommer att tesa imorgon.
Antingen kommer alla att bli skittrötta.
Eller kommer folk att säga ”Ja men det kändes bra, det fanns lite till men jag tog mig mål på ett bra sätt”.
Och ibland kan det, tycker jag, det kan vara en schysst ingång.
kör man de här träningstävlingarna så tycker jag kanske i början, de första gångerna man kör dem så kanske man inte vill bli sådär dödstrött för det är inte kul utan då är det snarare att man kanske går i mål på en femma och känner att ”ja men jag hade nog 30 sekunder till”.
Det är ändå ett ärligt test även om man går 90-95%. Men när man har kört den några gånger på den, alltså som den här gruppen vi kör, men vi är ju rätt så dedikerade, vi tycker det är kul, vi vill utvecklas.
Då är det ändå vissa tillfällen när man måste tagga till.
Och som du säger, det ska ändå kännas att ”fan, jag har ingen nummerlapp på bröstet”
men det här är så nära, vi kommer just nu.
Och då tycker jag just det här att, liksom…
Positiv pepp så långt det går, men någonstans också…
Alltså, inte sätta ner foten, men så här ”nej, vad fan, nu skriver vi alla under här och nu”
”att imorgon ska vi fan bli trötta” och när den här…
Känslan kommer vid kilometer fyra, jag har sagt ner lite.
Nej, vad fan, idag ska vi se var vi står någonstans.
Så det är så tänker jag.
Om man inte har en träningsgrupp, Simon, om du ska simulera det här själv på något sätt.
Hur ska man resonera då?
Du har väl också sprungit i lite tävling på egen hand?
Ja, det har jag.
Jag har faktiskt kört, jag minns något, när jag tränade inför Mara i Hamburg.
Jag gillar ju ofta när man tränar inför Maraton att man lägger en riktig tävling, 10 km kanske.
Två veckor innan Maran så har man en riktig 10 km tävling man använder sig till för att få upp farten på slutet.
Eller om man springer en riktig halv Mara som vi gjorde med Prinsens minne inför Hälsingborg Maraton.
När det är tre, fyra veckor kvar till loppet.
Jag tycker det är bra med riktiga tävlingar inför nästa tävling.
Och ska du tävla på 5000 meter så är det kanske en 3000-meters-tävling du anmäler dig till.
Men när du är i vissa lägen, det årt på handbruket, jag hade ingen sån lämplig, så kände jag att
två veckor innan vill jag ändå få upp den där farten. Då måste man komma i ett mode själv
där man känner att man är villig att ta ut sig så långt det går på egen hand på träning.
Jag tycker att en av de absolut viktigaste grejerna är att ladda upp som om det vore en tävling.
Det har vi pratat om lite innan, men det här med de ritualer man har inför en tävling.
Du gör exakt samma sak och behandlar den på exakt samma sak den dagen.
Nylördag, jag gick till och med upp tre timmar innan och låg och stretchade på golvet och drack sportdryck.
- Det är galna resultat, Simon.
- Ja men det gjorde det.
De grejerna tycker jag är viktiga, sen rent praktiskt under dagen, när man ska springa loppet, tycker jag det är två grejer.
Det ena är att jag brukar tipsa om att är man osäker så spring det progressivt.
Alltså börja långsamt och öka efterhand.
Och det var ju vår plan också. Första fem kilometerna, det blir på känsla.
Och sen sista fem då känner man, nu vet jag hur mycket jag kan trycka på och köra skiten ur mig.
Och sen den sista delen är, alla kommer bli trötta mellan kilometer fyra och sex.
Då har jag ett hemligt trick. Det är bara vissa som kommer gå igång på den här.
Då brukar jag tänka mig posten på Instagram.
Ja just det.
När jag går och mår.
Det är det bra där.
Jag vill inte posta att jag vek mig.
Jag vill posta att jag…
- Emil Nilsson tackade dig nu att han kunde lägga upp att han ändå kom i mål och inte bröt tian i lördags.
- Ett fåfängt tips. Men du Fredrik, jag tänker sen när vi pratat lite grann om de här
sakerna som är bra med träningstävlingar och det vi diggar med den delen, men
vad är det du verkligen saknar med att tävla på riktigt då?
Alltså de här vi har pratat om, du har ju varit och sprungit Hamburg-maraton,
vi har varit och sprungit i Köpenhamn, vi har sprungit i allt möjligt.
Vad saknar du?
Jag saknar den här riktiga nerven igen.
Den här inramningen, när du verkligen
tränar för det stora målet.
Köpenhamn, Halvmara, Hamburg högmaraton,
New York-maraton. När allting kokas ner till
en stor start med massa löpare.
Det är en viss tid du drar iväg och allt ska stämma då.
Det saknar jag. Verkligen bli nervös.
Och så här, att du pushar dig själv lite extra.
I träningstävlingar absolut kan du pusha dig, men inte som när det står
”100 000 fulla danskar” tänkte jag säga.
Och liksom bara skriker på dig.
Då kan du bli så här orimligt trött som man bara kan bli när man springer i Danmark eller i något annat härligt land där de har stora maten och så vidare.
Man brukar ju säga det att man kissar inte på sig på ett upplopp om träningsnärvning.
Kan man göra det, Simon? Ingen aning.
Lyssna på avsnitt fyra, där tror jag jag går igenom.
Bums!
- Just att kunna sätta ett stort mål igen, att man ska klara, att man siktar in sig på ett lopp där man verkligen satsar allt.
Det saknar jag väldigt mycket. Nu är det ganska flyktigt. Jag vet inte om jag ska springa halvmar eller 10 eller om jag ska satsa på veteran-SM på korta distanser.
Vad ska jag egentligen satsa på? Det finns inte direkt något huvudmål.
Det är osäkert, det är så det ser ut nu i samhället.
Det är klart att det har en mörk baksida tycker jag.
Så att de här stora målen, den här stora inravningen, nerven
och att verkligen uppleva publik igen, det är väl det som jag saknar mest.
Åh, publi… Alltså det är så sjukt när jag tittar på…
När jag tittar på filmer från när man har sprungit maratonlopp och man kommer på upploppet.
Eller när det är någon som har filmat att man drar iväg i starten.
Jag… Alltså man har varit iväg från det så länge.
Jag kan inte ens föreställa mig att man skulle någonsin…
Alltså det är ju så här… Jag vet ju om att det är fullt rimligt att vi kommer ha…
Vi kommer att springa ett maraton igen med hur mycket folk som helst.
så det kommer bli en jävla ketchup-effekt tror jag när alla är vaccinerade och alla kan börja köra sådana här lopp igen.
Jag tror att det kommer bli en superuppsving på alla de där grejerna, men jag kan inte ens föreställa mig,
jag står i en startfolda med tusentals svettiga tyskar. Jag längtar efter dem, men jag kan inte ens föreställa mig det.
Alltså man är så invandrad i att man ska hålla avstånd och ha munskydd och sprita händerna och fan, jag vill bara kladda på en tysk.
En stor krama som en stor tysk.
Det är det enda jag vill just nu.
Att vara så här, ”good luck”.
”Åh, vad svettig du är”.
Ja, precis.
Så gnida axeln i åtta grader i Hamburg.
Fan vad gott alltså.
Jag tror alla håller med oss där ute.
Ja, helt övertygat.
Och det är nästan som du sa Fredrik, med Köpenhamn-Halmart.
Jag har nästan glömt vilket jävla evenemang.
Man längtar efter att springa.
Det kanske är 100 000 fulla danskar ändå.
Jag tror det är fler.
Det är ju söndag på förmiddagen.
Det är klart det är en massa fulla danskar.
De går till hem från utgången dagen innan.
Det är underbart.
Det saknar jag jättemycket.
Jag blir upprymd och glad när jag pratar om det.
Jag vet att det betyder mycket för mig.
Och jag vet att det betyder mycket för dig också.
också i hela träningsgruppen så låt det bara släppa så vi kan få komma iväg hela gänget.
Det hade varit underligt.
Det känner man liksom, den planeringen vi har nu för det är ju lite grann
jävligt knepigt med grundträningen och våren tycker jag är lite lättare.
Då är det ändå sådär, ja okej vi ska köra backträning och vi ska bygga upp
liksom volym och vissa sådär, det skiljer sig inte jättemycket.
Man har inga förväntningar riktigt då och ändå.
Nej, precis. Man ska bara bygga en bra grund och börja komma i bra form här på våren.
Men nu tycker jag, när vi har varit ute både i Söndes och i Gran och när vi var ute och sprang så var det ändå gränsfallskortsväder och solen var framme.
Och då börjar man bli så här bara ”Åh, alltså vårmarorna och halvmarorna och barnlöpningen på sommaren”
och då börjar man bli så här bara ”Fan, om inte det här släpper snart”
för att det är, alltså nu när vi sitter med träningsupplägget så är det så här, vi tränar mot, ja vad säger ni?
Det är inga naturliga tävlingar så här bara ”Jag är sugen på att springa detta och detta”
Problemet tycker jag är att det inte är så många som känner att de bränner en maraton på träning.
Ofta är det att man blir snabbare på 5-10 km och så ser vi när det börjar lossna.
Maraton och halvmaraton känns lite lidande i målsättningen och hur man vill träna.
Det är intressant också. Vi ställer frågan i gruppen vem som hade anmält sig till understopp.
Det är en racingbana man springer över. De manorna har i juni, säger man.
-Juli, ja.
-Och då ställde du frågan, vad har ni anmält er till? Vad ska ni springa?
Jag har anmält mig både till Tian och Halmar.
Man får inte missa. Hoppas jag kommer med på någonting så jag kan få springa och tävla igen.
Det är verkligen den här längtan, den lyser igenom ganska tydligt.
Jag har mält mig inte båda. Det är för säkerhets skull.
Men Fredrik, vad är det?
Vi hoppas att det lossnar, tänker jag.
Om vi säger att nu i juni så bara så här shit, man kommer väl kunna springa riktiga tävlingar igen under hösten.
Vad är det du helst och alltid skulle vilja springa om allting öppnar sig till hösten?
Du får springa vad fan du vill.
Nu tänker jag inte på specifik tävling, utan distansinravning.
Vad skulle du pinpointa att du skulle vilja göra då?
- Om det blir stora lopp till hösten så vill jag gärna göra en mara till hösten.
Jag älskar att springa mara. Det är nice.
- Jag älskar att springa mara.
- Jag älskar kramp efter 25.
- Det är det bästa.
- Nej, men då är det mara.
En stor mara i Hamburg till höst är det ju inte.
i så fall. Ja, du kan flytta fram det i och för sig.
Alla kommer väl bli till hösten i så fall.
Så att, då hugger jag någon Mara helt enkelt.
Där det finns plats. Och komprimerad åtta veckors Maraträning.
Det sjuka är Fredrik, jag…
Ni vet att jag har en bakgrund av Marathon.
Borde vara en större del av mitt liv.
Men det är det ju inte. Jag tycker egentligen inte Marathon är…
Jag tycker maten är det coolaste man kan springa, men jag tycker egentligen inte det är…
Ja, hatkärlek.
Men fan, jag hänger lätt på.
Alltså så här att 5 kilometer, 10 kilometer halvmara, det känner jag att det kan man springa, man kan springa det okej lite all around.
Men fan, en fet mara. Det finns inget som slår en fet mara.
Du vet, jag fyller i år, jag fyller i 40 i september.
Det gör du.
Det är så här att om det är lopp så kommer jag bjuda dig, bjuda med dig på resan.
Yes!
Jag betalar loppet, bara du hänger med liksom.
Det är min stora dröm nu, att åka iväg med dig, springa, ta med respektive hela familjen om det behövs, så kör vi.
Så jävla gött att Dubai Marathon går där och att vi har fixat sportpasset.
Jag ska hitta något billigt hotell.
Jag hittar en sån här…
Deras bakgårdar är fyrastjärnigt.
5000 kronor per natt.
Det där är jag faktiskt riktigt sugen på.
Det där låter roligt.
Som sagt, tanken av att maraträna under en sommar
med ett mål av att äntligen kan vi springa
de stora loppen igen till hösten.
Jag vill knappt prata om det, för det låter så jävla gött.
Men om du ska vara helt ärlig Simon, du som ändå är lite insatt, jag vet inte hur insatt du är, men det är väl ingen som riktigt vet.
Men vad tror du själv om hösten? Alltså om du ska vara helt ärlig.
Alltså så här, ja men okej. Jag har, där finns såklart alltid tre, där finns en skala.
Och då tänker jag att det finns pessimist, optimist och sen så finns det, oftast sätter man realist i mitten.
Men det är ungefär så det är.
Jag är ju alltid lite mer åt det pessimistiska hållet.
Jag drömmer gärna stort, men när det gäller till sådana här konkreta grejer så är jag ändå lite dragen åt det.
Jag tänker om man tittar bakåt, det enda vi har lärt oss av det året som har gått är att saker och ting har tagit längre tid.
Det blev inte som vi hade tänkt oss och det är knivigt det här läget.
Så jag är sjukt tveksam till om vi kommer springa några stora lopp i hösten.
Jag tror inte det.
Jag tror att, och det är inte så att jag har någon inside information eller att jag har så här, utan det är bara mina egna tankar.
Jag tror, i hösten tror jag vi har tur om vi har lopp med 500 deltagare.
så tycker jag med de här årets mått så känner jag bara att 500 deltagare är ju svin mycket.
Det är skit.
Det är som VR.
Det gör jag vilken dag som helst känner jag.
Men jag tror inte på denna sidan i året att det blir några sådana här 10 000 på startlinjen.
Det känns ju liksom, jag vet inte, jag hoppas verkligen men jag tror inte.
Vad tänker du Fredrik?
Jag vill inne på samma linje.
Som jag sa innan också att man har tappat tron lite.
Eller hoppet. Inte hoppet på att vi kommer att klara det såklart.
Det är inte så att man går runt och tänker att det är kört för mänskligheten.
Men någonstans så tror jag att det är lite som ett stort bygge.
Jag ska ha en renoverad hus. Man tänker sig en viss tidsplan.
Det här är rimligt. Dubbla den, så är det liksom. Då är du hemma.
Någonstans där. Vi sa att alla skulle vara vaccinerade till midsommar.
Dubbla det. Dubbla tiden. Lite så. Lite pessimistisk.
Även om jag är väldigt drömmande i mitt sätt att tänka vanligtvis så känner jag att det här, det är nog realistiskt att tänka dubbelt så lång tid som man kanske har kompenserat i början.
Men vet du vad Fredrik? När jag tänker på maraton i hösten.
Jag fick en ping häromdagen från Facebook.
Jag sprang min snabbaste maraton 2014.
Jag sprang på 2.53.07.
Det är liksom mitt äldsta pers.
där jag känner att det är sju år sedan jag satte mitt pers på maraton.
- Galet!
- Alltså jag, ja, nu är jag faktiskt riktigt trött på att leva på gamla mariter.
Alltså jag är så jävla motiverad just nu till att plocka det där jävla perset.
Men vi måste liksom, och jag kan känna så ärligt att det hade varit svinkel och klar perset,
men jag känner just nu eftersom det var så länge sedan jag sprang ett bra maraton, tycker jag.
Jag har bommat av olika anledningar.
Att springa ett mat om tre timmar igen.
Hade jag sprungit på 2.59 hade jag varit en sån, nästan som en livsdröm igen.
För jag tycker det är så jävla coolt att springa ett mat om tre timmar.
Jag känner Fredrik att det öppnade sig en lucka i höst.
Så fan vi ska…
Jag är inte säker på det.
Det är så jävla tråkigt.
Det är verkligen en dröm för mig också såklart.
Så du talar ju rakt till mitt hjärta.
Och det slår lite hårdare just nu.
- Ja, det gör det. Jag tycker vi ser till att under sommaren,
under juni och juli, så kan vi få upp lite fart,
springa någon 1500-meters-tävling, 3000 och sånt där.
Och sen efter det så bara bygger vi upp.
Så har vi 12 veckor innan denna gången,
så kör vi jävligt fett maraträning.
- Och vi ska vara 2,45 tränade.
Det ska vi lätt svara på. Erik har 2,44 i pars. Erik Wollnervik.
Det är ett rimligt mål tycker jag.
Ja, det är härligt. Jag skriver under på det direkt. Jag är på allt.
Om det finns möjlighet så kör vi. Det gör vi verkligen.
Skål på den, säger jag.
Skål! Ska vi summera temat nu Simon?
Eller har du något annat att tillägga?
Jag tycker att det är ingen som vill prata om en pissig pandemi längre än vad det behövs.
Gå vidare, gå vidare!
[Musik]
Nu kunde man tro, Fredrik, att jag skulle förnedra dig efter förra veckan.
Titta vad jag gjorde där sist!
När jag fick invitera Fruttju, det är jäkligt!
Jag älskar skruvdragaren.
Den gjorde du bra.
-Wii! -Haha, det är inte bra.
-Det var fläkten. -Wii!
-Allt lät jag inte ut. -Tålingslätet.
-Wii! -Eller…
Vad jag har för ljud. Det är mitt repertoar.
Jag ska spara det. Jag tänkte hijacka även nästa vecka när vi sitter ihop.
Då tänkte jag att jag skulle få ner dig.
Nu när vi sitter på varsitt håll tänkte jag mer att jag skulle…
Nu tänkte jag faktiskt att jag skulle vara lite schysst istället.
Jag tänkte faktiskt att vi skulle dämma av en liten klassiker med en twist, om man säger så.
Ja, kul!
Jag har liksom lite nära fem snabba till dig, Fredrik, som kallas för ”Okej då, om jag måste välja”.
Ja, okej. Nice!
Så jag kommer att ha fem frågor till dig, och du kommer att få välja en eller det andra.
Och sen har vi kopplat tillbaka frågan, är det en quizfråga?
Och sen är det en liten kuriosa.
För det är ju sådant som jag är helt enkelt.
Jag tycker det är kul.
Quiz och kuriosa.
Ja, precis.
Vill du ha lite musik i bakgrunden?
Ja, varför inte?
Och ett random…
Har du något random citat från Langebjörn?
Vi kan se.
Jag hör vad du säger, men jag håller inte med.
Ja då, det har vi.
Nu känner jag att stämningen är inne, Fredrik.
Okej då, om jag måste välja.
Fråga 1.
Vissa är kopplade till temat, andra är bara tagna av luften.
Du har ett val.
Att aldrig få springa New York Marathon.
Eller att aldrig igen springa Helsingborg Marathon.
Oj, eh…
Den är svår, den är svår.
Jag skulle säga att jag skippar New York.
Va? Gör du det?
Ja det gör jag faktiskt.
Jag har fortfarande inte bestämt mig.
Jag tänker att ”local is the new black” på något sätt.
Fan vad snyggt Fredrik.
Det är typ pluspoäng till dig för att det är fint bara tycker jag.
Jag hedrar min stad.
Ja, fint Fredrik. Det är faktiskt också veckans uppmaning.
Hade du varit i New York hade du fått veckans uppmaning.
Plock upp ditt skräp efter dig och låt inte hunden bajsa överallt.
Snyggt Fredrik, mycket bra.
Då har vi ett quiz kopplat till det här, som givetvis är kopplat till mig, eftersom jag inte får noga av mig själv.
Så är det så här, jag har ju sprungit på både New York-maraton och Helsingborg-maraton.
Vet du vad jag har haft för tider på de loppen?
Mm…
Ouff…
I New York gick det ju inte jättefort.
Om jag minns rätt.
Jag tror att du hade…
Vad fan hade du där? 3.25?
I New York, gissar jag.
3.21 till 3.25.
Men vad exakt måste det vara?
Det är okej, det är timmar och minuter tycker jag.
Och Helsingborg då?
Helsingborg har du haft…
Vad fan har du gjort där då?
Det var ju bara att springa in en gång.
Det var bara att springa in en gång.
Då hade du 3…
17.
Så gissningarna är 3, 21 och 3, 17.
Jaja, ganska bra Fredrik. Snyggt.
Jag var tre, arton i New York. Missade släktrekordet med arton sekunder.
Det insåg jag efter jag hade gått i mål.
Min svågar har…
Eller nej, vad blev det? Min mammas bror har faktiskt sprungit den på typ 80-talet.
Och sprang den 18 sekunder snabbare än mig.
Det insåg jag efter jag hade gått i mål. Det kändes lite jobbigt tyckte jag.
Ja, precis.
Och sen i Helsingborg hade jag tre och tjugoåtta.
Denna värmens år.
där jag höll en sub-3-fart första halvan och sen efter det så, ja, vet vi aldrig.
- Sub-3 per kilometer?
- Precis, ja.
- Gick ut lite hårt.
- Nej, det gick ut lite hårt första 400 meterna.
Sen så kraschade jag.
- Åh shit, ja, ja.
- Då har vi lite kuriosa också, som jag tycker är roligt att koppla till.
Ni har pratat om, det står på engelska men jag ska försöka snabbt översätta det.
Det var ju Fred LeBau som startade Northampton.
Och han gjorde det egentligen för att han ville komma i form.
Han höll på med tennis och sådär.
Sen var han en smart liten marknadsgärna där också.
Första loppet 1970, då var det 127 löpare som sprang.
De sprang i Central Park i varv då.
Men det var bara 55 av dem som gick i mål.
Gary Merck som vann det första lopet.
Han sprang på 2.31.
Det är ju en anseendelig tid tycker jag.
1970, det är bra. Men det blir extra imponerande för att kvällen innan så jobbade han som brandman.
Kvällen innan, eller natten innan var han ute och jobbade, hade skift i Queens.
Och han sa i Runners World 2009, han sa så här att han sket nästan i loppet. Nu läser jag på engelska.
”I had called my wife at about 8.30 in the morning” och då ringer han från jobbet då och säger
”You know I don’t really want to go. I think I’m going to home and take it easy. I don’t want to run a marathon.”
Säger han då till dig.
Och då kommer föräldern här.
”I heard a disappointment in her voice because we had three little children.”
”I said, ’Alright, we’ll go. Let’s go. Pick me up. We’ll go.'”
Och så har han kört nattskiftet som brandman.
Ringer hem till sin fru och säger ”Jag vill inte springa något smarat.”
Hon låter besviken och så springer han och vinner på 231.
Har det hänt dig någon gång, Fredrik?
Det har aldrig hänt, faktiskt. Kommer aldrig hända heller, faktiskt.
Min sambo låter besviken i telefon, det har hänt några gånger.
Men det har ingenting med detta att göra.
Det är mer en daglig basis.
Det är det som kallas för livet.
Handlar det om lönsmör som du sa att det skulle?
Ja just det, fan också.
Det är det.
Den heter löpning och livet.
Och 50% av det är den här besvikelsen.
Vi pratar att det kallas för livet.
Löpning, komma, livet och besvikelsen.
Precis.
När folk klagar på vad heter podden,
”Löpning och livet” brukar jag säga.
Okej, bra Fredrik.
Okej, bra Fredrik. Fråga två.
Ja.
Att spela in löpning och livet med OK-ljud eller inte spela in den alls?
Sjukt för den. Jag sa inte dåligt ljud, för då vet jag om du valt att inte spela in den alls.
Det är alldeles för roligt här att gå ner och gömma sig i källaren en tisdagkväll.
Så jag skulle säga att det får bli OK ljud och att vi fortsätter.
- Och om det hade varit att spela in löpninglivet med dåligt ljud?
- Då kan du lika gärna skita i det.
- Snyggt!
- Då får du live-framträda på den.
- Snyggt.
Och då är quizfrågan, Fredrik.
Hur många poddar om löpning finns det?
- Oj, i världen?
Jaha, i Sverige.
Det finns…
11.
Jag har ingen aning.
Men jag tänker att det är någon som lyssnar som vet så får ni gärna höra.
Det är ju Rodlinus, det är ju löplabbet, det är många.
Jag tror, av det lilla, för det finns ju ingen summerad lista.
Men om jag googlar, jag tror att…
Ja, 11 är en bra gissning. Jag tror det finns 15.
Så finns det nog en massa små, men är det någon som har svarat eller för övrigt tips på andra löpapoddar så lägg dem gärna helt enkelt.
Här är en rolig kuriosa Fredrik som jag inte hade en aning om förrän när jag satt och googlade här på lunchen.
Jag hade först tänkt att kuriosan skulle vara så här ”Vad säger Google?”
Och så googlade jag så här ”Löpning och livet” och så hittade jag ju, ja de översatt träffarna var ju bara av vår avsnitt.
Sen det roliga är, sen såg jag en resultat som var
Evelöver Månström, alltså Malin Evelöver och Petra Månströms förparpodd
Vet du vad deras beskrivning av podcasten är?
Nu ska jag notera att de startade innan oss.
Vet du vad deras beskrivning är?
Lötning och livet.
Ja, podcast om löpning och livet.
Med Malin Evelöver och Petra Månström.
Det finns en blogg också som heter så.
Vi har också ”rippat”
Vi har ”rippat” detta utan att veta.
Du vill att du ska ha dåligt samvete över.
Det har vi, Fredrik.
Jag visste det.
Det gjorde jag också.
Det gjorde jag också.
Nej, men vi var lite naiven i början.
Lite så här stolta också, kan man säga, när vi startade podden.
Att vi ska fan inte lyssna på någon annan nu när vi startar.
För att inte bli inspirerade av andra.
Det var lite så.
Vi ska gå vår egen väg.
Precis, vi ska gå vår egen väg.
Och det var det vi gjorde. Så vi hade ingen aning.
Men det är väl kul.
Löpning och livet är bra.
Det sammanfattar mycket.
Rätt.
Fan, diplomatiskt så finns det.
Jag hade varit med och sådär.
”Nej, skit i Petra Malén!”
”Nu är det vi som äger löpning och livet.”
Skulle vi inte ha med Petra i podden också?
Jo, Petra. Det är bra.
Petra ska faktiskt vara med i ett avsnitt längre fram.
eftersom hon också är en poddar inom döpning.
Då får vi be om ursäkt in person.
Det var det jag tänkte.
Vi sparar den tiden till senare.
Förlåt.
Gott Fredrik. Nummer tre.
Om du skulle få välja.
Skulle du springa distanspass resten av livet?
Eller intervallpass resten av livet?
Intervallpass resten av livet.
Alla pass?
Ja, för det är utvecklingen man vill åt.
Du ska inte springa fem dagar i veckan.
Det behöver jag inte, det sa du inte.
Nej, det sa jag inte.
Jag har köpt två kvalitetspass och resten cykel.
Okej, det kör jag.
Jag hittade ett kryphål där innan, inser jag.
Då finns det en quizfråga till detta, Fredrik.
Den här är nästan en halvsanning.
Vilken är då det effektivaste intervallpasset?
Oj, effektivaste intervallpasset.
Det här är inte en 100% i sanning svaret, utan du får bara gissa vad du tror.
Det är ganska effektivt att springa fem kilometer rakt, skulle jag säga.
Och det är stenhårt. Så det är mest utveckling per minut.
Det som, vad heter den, APK, alkohol per krona.
Som man mäter i öron.
Vi måste ha en egen sån.
Vi kan säga den är björnebryggd.
Den har 7,2, det är mest APK i den. Den är billig.
En rak femma bara, rätt ut, utan uppvärmning.
En rak femma utan uppvärmning, tempo.
Men det är inte helt dumt, tycker jag.
Det finns inget rätt svar på den frågan, men
Fyra gånger fyra minuters intervaller finns det en massa forskning på.
Då har man framförallt tittat på cyklister och skidåkare.
Jag tror ibland det kallas för norska intervaller också.
Fyra gånger fyra minuter.
Det är liksom…
Ja, om man inte bränner på dem för hårt så är det liksom…
Ligger man mitt mellan Tröskel och allt du kan
då är det liksom en bra zon och du får ut mycket av dem och utvecklas.
Och då kommer kuriosan kopplad till detta.
Just det, jag skrev som en egen notering.
Detta kanske skidåkarnas dubbeltröskel.
Det är 4×4-mulitern.
Det är en sån som är bra.
Det är ingen stoltsare att man kör en trippeltröskel på en dag.
Men det är ändå.
Men kuriosen så här, Marit Björgren, hon är ju norsk skidåkerska som är duktig.
Det har du koll på som kan vinterstudion.
Björgen heter hon.
Björgen, förlåt.
Björgen, ja.
Är du nackar i hur bra skål jag får med det?
Det finns ju en hel drös med skidåker som har kört några 4×4 minuter.
Hon har kört, och det här är inte något världsunik,
men bara ett utdrag i hennes träningsschema var att
hon körde vid ett tillfälle 18 stycken pass
med 5×4 minuter, det är ungefär samma då,
på 14 dagar. Så hon körde 18 stycken 5×4 minuter på 14 dagar.
Det är mer än en gång per dag i snitt som hon har kört den.
Fy fan!
Tänk dig, Fredrik, 14 dagar i rad så ska du köra 18 stycken sådana pass.
Det längtar jag inte till.
Det är inte samma längtan som till en stor mara till hösten.
Så jag tänkte att med de här 4×4 minuterna tänkte jag att du och jag skulle utforska lite grann och kanske köra under träningsläger
att vi kör några stycken under två veckors tid och se vad det ger för någonting.
Jättegärna.
Gott. Nummer fyra Fredrik.
Om du får välja.
Att all din Garmin-data
någonsin registrerad försvinner.
Eller
att springa helt utan
klocka resten av 2021.
Nej men då
springer jag utan klocka.
2021.
Jag tänker så här, jag springer nästan aldrig ensam.
Nej, men det är ju fullskiktigt.
Då kan jag bara kopiera ditt pass och så har jag det.
Tänk om du ska bara träna utan klocka Fredrik.
Du har ingen aning om du ska springa på.
Du ska bara träna med mig Simon.
Jag behöver ingen klocka, du är min klocka.
Jag kan fråga dig, vad gjorde jag på passet i tisdags?
Du var 38-37.
Tänk om jag ljuger, jag var 43 minuter.
Så länge jag tror att det är rätt så är det okej med mig.
Det kändes som en 37 mil, nej det var 43 minuter.
Du är skithårlig.
Okej, då kommer quizfrågan.
Ja.
Och temat är om att springa mycket distans och regga.
Där finns en fransk ultralöpare som heter Serge Girard.
Han har världsrekordet för den längsta distansen sprungit under ett år.
under ett år eller 365 dagar då.
Han sprang varje dag för ett år, sprang igenom 25 länder och hur många
kilometer avverkade han per år?
Du kan också, ja du kan, eller på det året då, hur många kilometer?
Om vi tänker oss att vi som springer mycket kan få ligga på 3000-3800.
Du kan också få svara om du vill hur många
då tror han avverkade per dag under ett år.
Det är lättare liksom.
Han avverkade…
Oh, fan vad svårt.
Jag ska se.
Han avverkade 6500 kilometer.
Du är ju riktigt långt ifrån.
Alltså det här är så sjukt, jag har svårt att greppa det.
Han avvacklade 27 000 kilometer.
Alltså lyssna här, 74 kilometer om dagen.
Det är ju fan helt omöjligt.
Vem fan har kontrollerat det?
Det är Garmin, det är coach Garmin.
Men det är så 74 kilometer om dagen. Hur i helvete orkar du det alltså?
Det är nästan två morgoner va, Tonje?
Tänk dig att det är en morgon på förmiddagen och en på eftermiddagen i ett år.
Du vaknar upp en dag och bara ”ja, min mage är mer än orimligt”.
Det är långt mer än orimligt.
Det är sjukt.
Och då kommer kurioserna som jag tyckte var ganska roligt.
Jag har ju googlat vad det här med Garmin är för jag är så frustrerad över den här notisen man får hela tiden.
Jag hittade lite forum. Hittade bara en kommentar som jag tyckte var ganska rolig.
Kuriosa i tveksamt. Citat kan vi väl kalla den för.
Jag hittade ett citat på hur någon uppfattade Garmin på engelska.
”My Garmin tends to always count downstairs but not always upstairs.”
man får de här, man kan få steg för att byta trappor.
Så sa jag.
”But not always upstairs, so I get annoying.
Take the stairs up to Insights.
So freaking annoying.
I never take the elevator, you asshole.”
Och det är då en kommentar han lägger till sin Garmin-klocka.
”I never take the elevator, you asshole.”
Snacka om att man behöver få utlopp från sin aggression på något sätt.
Ja, precis.
- Jag var lite beroende av coach Garmin som bara ”Aj, bara teknik”.
- Jag älskar när han slutar kommentera. ”I never take the elevator you asshole”.
Det är fantastiskt roligt.
Vi väntar som sagt. En dag kommer vi ha ett tema som heter ”Coach Garmin” och så kommer vi ha en ingenjör från Garmin med.
Det kommer bli jätteroligt.
Okej, sista frågan Fredrik.
Här har du.
Om vi bortser, nu med tanke på att det är ett tema pandemi och sådär, om vi bortser från allt det dåliga med covid och sjukdomen och allt det eländiga, så är det såhär.
Skulle du kunna tänka dig att ha pandemi vardagen ett år till?
Eller att aldrig mera persa?
Aldrig mer persa. Den är ju liksom kill me now.
Jag vill ju inte att människor ska fara illa.
Om man bortser från det så låter man ju ha pandemivardagen ett år till.
Så jag kan få persa och dricka persbärs?
Jag kör på det, vi har faktiskt valt samma sak.
Vi har valt samma sak. Ett år till helt utan tävlingar.
För att få persa i år, efter det så är det helmet.
Aldrig mer persa, det är ganska jobbigt.
Då kommer en jättesvår quizfråga kopplad till pandemilöpningen.
Och då är det en kille som heter Nochovi Nocho-Movitz i efternamn.
För honom har jag ingen aning om.
Det är en löpare i Frankrike som sprang.
Han har sprungit 36 maraton sedan tidigare.
När pandemin slog till och lockdownen var ett faktum så tog han utflykt.
För då fick man inte gå ut. Där fick man verkligen inte gå ut på gatan.
Då gick han ut på sin balkong.
Och så sprang han ett maraton på balkongen.
Det kan man tycka är lite sjukt och det var det också.
Det var ingen stor balkong.
Han sprang 3000 varv där på balkongen för att få upp sitt mat.
Det kan man ju räkna på.
Det måste ha varit typ 14 meter eller nånting på balkongen.
Men hans tjej stod innanför och matade honom med energi.
Vad var det han fick för någonting under sin balkong, Mara?
Vad fick han i en skivägg?
Det kan väl ut, Fredrik?
Vad hette han?
Han hette något.
Nocio-Movitz.
Nocio-Movitz. Han fick knödel.
Tjeckisk knödel.
Nej, det fick han inte.
Han fick M&M’s och cola.
Det är ett inspirationsort, tänker jag, till vår träning framåt.
Det där skulle man ju kunna ha sig.
Och som en sista då, avslutande kuriosan på den här frågan då.
På tal om att springa många maraton så har vi pratat om tidigare med något avsnitt.
Det finns ju en klubb som heter Klubb 100 här i Sverige.
Det är alltså människor som har sprungit mer än 100 maraton hamnar i den här klubben.
Och den personen som har sprungit flest maraton i Sverige
Vet du hur många, och det är officiella maraton vi pratar om, vet du hur många maraton en person som Lennart Skoga har sprungit?
Ja, det vet jag.
[Skratt]
Nej, jag vet inte.
Han har sprungit 84.
[Skratt]
Han har sprungit 961 maraton.
- Ja, det var det. – 960!
- Jag tar tillbaka min 84-gissning, den var ju jättedålig.
- Det är helt sjukt, 961 stycken. Så då har du någonting att slå, Fredrik.
Kan du tända på det? – Ja, fy fan.
Tack för det här, det var en rolig quiz.
- Det var roligt. – Roligt inslag.
- Tack så mycket, Fredrik. – Tack själv.
-Ja, nu har vi precis garvat i säkert fyra minuter för att jag råkade säga att
Biltema har bilkläder och sen kunde vi inte sluta skratta efter det.
Men det är faktiskt fantastiskt roligt.
-Det kan vara ett konkret tips till Biltema att ta fram en kollektion med bilkläder också.
Om man nu behöver det.
-Nu har man kört löparkläder och nu har man kläder när man är ute och springer.
Man verkligen saknar. Det är kläder man ska hämta barnen på förskola och skolan.
Man tar bilen. Jag måste få bilkläderna nu.
Nej, du kan inte hoppa in i bilen för du har inte rätt kläder på dig.
Du har inte bilkärnorna på dig. Gå in och byt om.
Ni får kolla på vår Instagram. Vi ska släppa en blooper där.
Gud, jag skrattar torrt nu.
Men i alla fall, grejen är så här att Fredrik och jag är ganska lika och ganska olika på många sätt.
Vi är lika i att vi älskar löpning och vi är nu efter att ha utvärderats och stormtrivs
för väldigt mycket i bildtemas löparkläder.
Men också också att din svett luktar ju ingenting.
Min svett luktar i gubbe.
Det är ju en skillnad mellan oss.
Men det har ju blivit ett jag kom på ett hack här eftersom jag måste direkt efter jag är klar
så har jag och Lisa kommit överens om att jag måste tvätta kläderna och hänga upp dem ganska omgående.
Nu har jag ju kört, jag har ju sprungit i samma biltemma kläder och sett nu typ tio pass i rad för att
när jag har sprungit, tvättat och hängt upp dem, då hänger de ju på tork där.
Så då slipper jag gå in i min låda och gräva upp nya. Så när jag springer ner på det så driver jag ner dem från stället
och så tar jag på mig dem igen. Så att vi har börjat bli piff och puff nu.
Alla börjar ju faktiskt säga att vi kommer i samma kläder hela tiden.
- Ja, det känns ju bra tycker jag.
De kläderna vi har, där finns ju en uppsättning för alla väder just nu.
När vi spang i snöstormen, den här havssippen som vi körde i långärmade.
Den är helt fantastisk. Lagom varm.
Vill man ha lite mer värme kan man ta t-shirten.
Det är också väldigt tät. Alltså den är ganska varm.
Den är riktigt varm.
Så ha den under och sen havsippen.
Det är helt perfekt just nu.
Du, fan, du isade din klädsel kände jag i lördags.
För vi hade ju både ett underställskitt, långa underställ.
Och sen hade jag tog havsippen och du tog t-shirten.
Och jag var lite avundsjuk på dig.
För jag trodde du prickade den perfekt för oss.
För de som vill vara lite hårda så här i vintern.
Så hade du bildtema mössan, bildtema handskar och sen hade du bildtema t-shorten över ett underställ.
Jag körde havslippen och jag var väldigt nöjd.
Men när jag såg dig i t-shorten kändes det både snyggt och hårt, tyckte jag.
- Ja, men sen var du snabbare Simon.
- Ja, just det. Havslippen är snabbare kan vi inte säga.
- Som klädde dig rätt.
Det är lite ”Jeopardy” det där att klä på sig nu.
Är det sol och fyra grader? Hur kallt är det i vinden?
Det är inte helt lätt, men det är därför man…
Du kan också investera i ganska mycket kläder på Bildtema.
För en billig peng kan du få en stor jäkla garderob.
så du kan välja och testa.
- Det vi pratade om innan också, när vi pratar om kläder och väder,
så kan man ju lyssna lite mer på det avsnittet som du var inne på Fredrik,
att det är ju en fantastisk uppsättning som du kan få på Biltema
för ganska billig peng, där vi har, framförallt
Havsippen har gått varm här hemma
hos dig. Vi kallar oss för piff och puff nu för att vi kommer
Jag har verkligen förälskat i den.
Men det är verkligen de har super schysst och även nu när jag har tvättat mina
super många gånger eftersom jag har kört samma sätt och de håller väldigt bra.
Så att Biltema slöpa kläder absolut rekommenderat för mig och Fredrik efter att
testa nu i ett rödsrunder och även ett stort stort tack till Biltema som är
sponsorn på den att de tror på två sådana små spiff och puff
på den här resan som vi är på gång. Det tycker jag är häftigt också.
Vi ska göra vad vi kan för att prestera fantastiska tider och
vi hoppas på en mara till hösten under
tre timmar också så vi kan liksom
bevisa att vi är att räkna med även i
biltema-upplägget.
Exakt, och då tänker vi att det
kanske vi kan slänga ihop någon sån
klubbrekord för de små Biltema-kläder så äger vi den.
Ja, precis.
Ödmjukt.
Ja, precis. Vi är bra på det där med ödmjukheten, Simon.
Det är vår främsta förmåga som vi har.
Vi jobbar på den. Men stort tack till Biltema.
Vi säger i alla fall också som sponsrarna på dem.
Stort tack.
Vet du vad vi har glömt, Simon?
Vad har vi glömt?
Vi har ju lovat en sak till allmänheten.
Vi ska slå världsrekord.
Ett litet lufte tycker jag.
Hur fassen går det med det?
Har vi glömt bort det lite?
Eller vad händer där?
Har du någonting att komma med?
Utifrån status.
Exakt, det här är lite lämpligt också även när vi pratar om tävlingar och pandemi.
Eftersom vi inte vet, för att det här ska bli ett giltigt världsrecord ska man ju springa på en av de stora loppen.
Och man ska ha någon Guinness World Record-nisse på plats som gör det.
Det är ju ytterst tveksamt detta året.
Men däremot så vill vi inte släppa det, för vi gillar ju båda pyjamas.
Och vi gillar ju både att springa halvmaraton.
Så tänk er det igen och säg ”Nej, what the fuck?”
Vi ska åtminstone träna och springa i en pyjamas, något tröskelpass.
Vi ska testa det. Jag tror att vi konstaterade att det var 1.27 som vi ska klara i pyjamas.
Då får man ändå ha vanliga löpaskor.
Så jag tänker en fet sådan här Seedan pyjamas och ett par Alfa Fly på fötterna.
Men Seedan pyjamas borde vara skitbra utifrån friktionen i luften.
Att luftmotståndet borde inte vara så högt in Seedan pyjamas.
Exakt. Så det är ju lite grann så här att nu, det vi efterfrågar nu är så här, är det någon som har några tips på pjamasar?
Så ska vi använda våra, för vi har nämligen också en liten ny sponsor på ingång.
Och då, nu har vi ju liksom lite grann så här att Biltem har ju sett till att vi har rustat upp den här styrningen och har magnifikt ljud.
Då sa vi, vad gör vi med om det kommer fler sponsorer in och vill vara med?
Då sa vi att en pyjamas vore ju på sin plats.
[Skratt]
Och kanske en liten nattmössa, eller vad heter sånt?
[Skratt]
Jag tror faktiskt att en nattmössa, för jag såg, den som slog Wärtsö College förra gången,
Den hade en sån här.
Ja men det tror jag, gör de inte det?
Nattmössa, ja men det är funktionsnattmössa, finns det?
[Skratt]
1.27, Fredrik. Jag räknar lite snabbt på det också.
Det där är ju ett tempo vi utan tvekan ska kunna klara i en hygglig form.
Så ett rekordförsök på Heden eller runt äppelodlingarna i Pjamas, det ska vi kunna klara, tycker jag.
Det ska absolut vara görbart, som man säger i Skåne.
Så vi ska hålla oss skadefria, säkerligen med hjälp av en ny sponsor.
Vi behöver en Siden Pjamas med en funktionsnätbösa som vi ska införskaffa.
Sen ska vi göra ett världsrekordförsök.
Lite grann med det glider vi in på att vi skulle behöva hjälp med
hur vi ska ladda upp i form av att hålla oss friska och krya nu under corona.
Nästa avsnitt ska vi ju faktiskt ha ett skitroligt tema som heter ”Läkaren och löpning”.
Och det är ju egentligen lite grann utifrån…
Och han kommer att sitta där borta.
Jag sitter ju som ni ser… Ni som tittar ser att jag sitter helt plötsligt inne hos Fredrik med hjälp av teknisk magi.
på något sätt. Ni som lyssnar så kan jag säga att Fredrik har klippt in mig in i sin egen
poddstudio på något sätt.
Men det roliga är att en av våra absoluta favoritmänniskor och favoritlöpare kommer att
gästa. Det är ingen mindre än Henrik Orre som är en otroligt duktig marathonlöpare som
har sprungit under 230 på marathon, vunnit Helsingborg marathon ett antal gånger
som hejade på Fredrik som funktionär när han hade superkramp på kruksmarrang.
Det var några kilometer kvar.
Han är läkare och han är en otroligt duktig maratonlöpare.
När Fredrik och jag började prata om något temat var att
det vi har noterat, och som flera på internet och i forum har noterat,
att det är väldigt många duktiga läkare som är maratonlöpare.
Det var vi lite nyfikna på. Vad f*n beror det på?
När man är läkare och maratonlöpare, finns det några tips och tricks?
på någonting man kan ta med sig, några superpillar eller något man kan få hjälp med.
- Laglig doping, finns det?
- Precis, så det ska vi prata med Henrik om.
Henrik är förutom en duktig matlätare en riktig jävla good guy får vi ändå säga.
Supertrevlig kille, ska bli kul att ha med honom.
- Härligt, ska vi ha några avslutande ord?
Jag ska bara se om jag kan få tillbaka mig själv så jag kan titta in i kameran på något sätt.
Så har vi dig där också. Härligt!
Man vill ju ändå kunna följa allting vi gör, Fredrik, är det inte så?
Det är väl klart man vill. Det vill väl alla.
Den här setupen, det här blir bra, Simon, tror jag.
Det här är next level.
Verkligen.
Det är sjukt bra.
Men vi får väl summera detta avsnittet Simon.
Vad säger du?
Ja det tycker jag. Det har varit ett jäkligt kul avsnitt.
Och det funkar. Tack vare din magnifika tekniska brillians.
Så kan vi lösa det här även på distans på ett jävligt snyggt sätt.
Och vi finns ju på en rad olika kanaler nu i de sociala medierna som man brukar säga.
Instagram finns vi ju i princip på dagligdags, men nu finns vi även på YouTube Fredrik.
Ja, jag har lite information där.
Jag tänkte så här att vi skulle visa hur operfekta vi är med att dela med oss av
behind scenes, oklippt, rakt ut bara, hur saker och ting går till när vi
står och poddar helt enkelt.
Så att vi startar kamerorna när det är dags och sedan bara kör vi.
så får ni vara med och ta del av alla härliga felsägningar och underbara bloopers.
Det är väl gött?
Det kommer bli grymt och vi kommer börja nästa vecka när Henrik är med.
Så då kommer ni få en sändning från poddgrottan.
Även i våra pauser när vi klipper och stannar och hämtar någon liten drink.
Eller något sånt där.
Så på Youtube kommer det vara som Big Brother fast bättre.
Inga sovrumskameror bara.
De har vi tätt bort.
Det är bara poddstudio-kameran.
Men sök bara på Löpning och livet på Youtube så hittar ni oss där.
Please subscribe and like!
En tumme upp!
Eller en subscribe!
Ja, precis!
Härligt, tack för idag Lenno.
Vi hörs och ses.
Hörs på torsdag. Ses på löppass runt om i Helsingborg.
Om ni vill hänga på.
Det är inte för många bara.
Fyra stycken max.
- Tack.
- Ha det fint.
- Det är kul.
- Håll hand om veckan.
- Hej!