Jubileumsdags – 30 avsnitt 🤩!! Och vi firar med att köra ett avsnitt med gott & blandat av era frågor 🤷🏻♂️. Vi går igenom allt från maratonfart, tips på snabba pass och våra favoritdrinkar. Dessutom pratat vi stories från Helsingborg Marathon och har med oss våra sponsorer på Camp Pro som hjälper oss i djungeln av hur man på bästa sätt håller sig skadefri. Nuuu jäklar i det kör vi 💪🏻!
Avsnittet sponsras av Camp Pro som är Ortopedtekniska specialister som med stor träffsäkerhet snabbt kan hjälpa varje individ till en unik lösning för att kunna leva ett aktivt liv. Gång- och löpanalyser, ett brett sortiment av ortoser/stöd för hela kroppen samt alla typer av fotbäddar/inlägg från prefabricerade till individuellt utprovade. Vi finns i Skåne Stockholm och Uppsala men har även mobila kliniker där vi åker ut till olika kliniker för att ta emot patienter.
Gott & Blandat: Jubileumsavsnitt – Tips och Råd för Löpare
Välkommen till vårt jubileumsavsnitt av Löpning & Livet-podden! I detta speciella avsnitt – ”Gott & blandat” – firar vi 30 avsnitt tillsammans genom att svara på lyssnarfrågor och diskutera allt från maratonfart, snabba pass, favoritdrinkar och berättelser från Helsingborg Marathon. Vi går även igenom hur du kan träna på bästa sätt för att hålla dig skadefri med hjälp av våra sponsorer på Camp Pro.
Länk till avsnittet i poddformat: https://podcasts.apple.com/se/podcast/30-gott-blandat-lyssnarfr%C3%A5gor/id1539039755?i=1000523200212&l=en
I avsnittet delar vi med oss av våra bästa tips för att toppa inför en tävling. Ett exempel på ett bra pass för att förbereda sig inför tävling är ”3x Super1000”, som innebär att du springer tre uppsättningar av 400, 300, 200 och 100 meter med 30 sekunders ståvila mellan varje intervall. Detta pass ger dig möjlighet att få upp farten utan att slita för hårt och ger dig en bra känsla inför tävlingen.
Förutom 3x Super1000 finns det fler pass som kan hjälpa dig att förbereda dig inför tävling. Ett alternativt pass kan vara att springa 2000 meter i milfart, följt av 1000 meter lite snabbare och avsluta med två stycken 500 meter ännu snabbare. Detta pass hjälper dig att känna dig stark inför tävlingen utan att överanstränga dig.
Se hela avsnittet live på vår YouTube-kanal: https://www.youtube.com/@lopningochlivet/streams
Kom ihåg att följa oss på sociala medier för att hålla dig uppdaterad om kommande avsnitt, tips och råd:
- Instagram: https://www.instagram.com/lopning_och_livet_podd/
- Facebook: https://www.facebook.com/lopninglivet
- YouTube: https://www.youtube.com/@lopningochlivet/streams
Vi hoppas att du finner våra tips och råd användbara och att du fortsätter att följa vår podcast Löpning & Livet för mer inspiration och motivation kring löpning och träning. Lycka till med din träning och tävlingar!
I avsnitt 30 av Löpning & Livet firar vi jubileum med gott & blandat av era frågor! Vi går igenom allt från maratonfart till tips på snabba pass och våra favoritdrinkar. Dessutom delar vi med oss av stories från Helsingborg Marathon och har med oss våra sponsorer på Camp Pro som hjälper oss i djungeln av hur man på bästa sätt håller sig skadefri.
Camp Pro är ortopedtekniska specialister som med stor träffsäkerhet snabbt kan hjälpa varje individ till en unik lösning för att kunna leva ett aktivt liv. De erbjuder gång- och löpanalyser, ett brett sortiment av ortoser/stöd för hela kroppen samt alla typer av fotbäddar/inlägg från prefabricerade till individuellt utprovade. De finns i Skåne, Stockholm och Uppsala men har även mobila kliniker där de åker ut till olika kliniker för att ta emot patienter.
För att lyssna på avsnittet, klicka på länken till Apple Podcast nedan. Glöm inte att följa oss på Instagram och Facebook för att hålla dig uppdaterad om kommande avsnitt och gäster. Du kan även se avsnittet live på vår Youtube-kanal.
Taggar: Jubileumsdags, avsnitt, frågor, maratonfart, snabba pass, favoritdrinkar, Helsingborg Marathon, sponsorer, Camp Pro, skadefri.
Hela avsnittet i text:
Skatt
Äntligen är det avsnitt 30, jubileumsavsnitt med som vi firar med en fin Highland Eagle på PET-flaska.
Ni kommer få höra allt om denna goa blended Scotch whisky som är en product of Skottland.
Vi är inte sponsrade, de ska jag bara tillägga.
Men däremot ska ni få höra om hur det är att hälsa en inflammation efter att ha sprungit 600 efter ett marathon.
Tillsammans med våra sponsorer på Camp Pro.
Det här är ju ett speciellt avsnitt som blir en frågestund med allt om frågor om veckomängder till kost till whatever.
Ni är bara med här nu på avsnitt 30. Det kommer bli grymt.
Och såklart osensorerade historier från Helsingborg Marathon. Så nu kör vi!
[Musik]
Here we go!
Rakt in och börja prata om denna veckan som har gått, som vi brukar göra.
Och det är ju inte en vanlig vecka rent träningsmässigt Simon.
Det är en magisk vecka.
Det är en härlig tävlingsvecka. Vi får ändå kalla det tävlingsvecka även om det är en time trial som vi själva kokat ihop på lördag.
Fan vad kul det ska bli.
Ja, det ska bli riktigt roligt.
Då anpassar vi veckan lite.
Det gör vi.
Och springer lite mindre volym och inte lika hårt på kvaliteten.
på kvaliteten?
Alltså, det finns ju inga veckor som är så goa som inför tävlingsveckan.
För då kan man med gott samvete inte hettsträna, tycker jag.
Och inte behöva springa fullt ut på kvalitetspassen.
Utan det är så här, lite god nerträffning.
Du behöver ha de här tävlingsveckorna för att liksom bromsa upp din träningshetts.
Ja, men det tycker jag nog.
För att andra veckor, när man säger så här ”Jag ska ta det lite lugnare vecka nu”
så blir det nästan aldrig det.
Det blir lite, lite.
Men träningsveckorna så vill man ju inte bränna benen från till helgen om man ska springa.
Så då tvingas man ju till det.
Precis.
Jag kan ju prata lite om min vecka.
Vi har väl hyfsat lika veckor denna gången.
Skulle du gissa?
Jag skulle nästan säga att de är nästan identiska.
Ja, dagens pass blev ju inte likadant.
Men vi kan börja där ju.
Vi sprang idag.
Ja, just det.
Och vi var nere vid havet.
Det var lite duggregn och en bra dag att springa vädermässigt.
Mycket syre i luften och jag kände inte av allergin som jag brukar.
Pollen i mina baksidor.
I knä, baksidor, rygg och sånt där.
Men det gjorde att idag var det friskt.
Mycket syre i luften och det kändes som att det kunde gå bra.
För det var en kvalitetspass som inte var så hårt.
På pappret var det inte så hårt, men det kändes ganska hårt.
Vi fick lite segare efteråt.
Hela tanken var att få upp lite fart inför lördag.
Då vi ska springa 10 000 på bana.
Så vi körde tre gånger supertusinga.
Tre supertusinga helt enkelt.
En supertusinga är då att du delar upp en kilometer, alltså 1000 meter,
i 400, 300, 200 och 100.
Däremellan har du 30 sekunders joggvila.
Stå och vila.
Stå och vila, förlåt.
Exakt.
Man kan ju jogga också, men man vill göra det lite jobbigare.
Men idag hade vi stå och vila, vilket var tur.
Och tanken där var att vi skulle ner runt 30 sekunder snabbare än milfart.
Och i mitt fall så blev det 3,10.
Och vi sprang ju både i medvind och i motvind.
Mindre gött.
Så vi hade faktiskt en i motvind och två i medvind.
Det är lite så man vill göra inför tävlingen.
Det ska kännas bra.
Det är faktiskt ett bra tips.
Veckan inför ett lopp får man fuska hur mycket man vill.
Det gäller bara att få till en…
Få upp farten lite sista.
Men sen gäller det att hitta den goa känslan.
Och i medvind är det ju en god känsla.
Så kan man hitta mer medvind än motvind
så ska man absolut ta den chansen.
Men det känns ju inte som medvind.
Det känns ju bara som att det inte blåser.
Precis, så känns det idag.
Är det kraftig vind, då känner man det.
Men är det som idag, som man kallar Helsingborgsvind,
kanske fem, sex sekundmeter och lite mer i böjorna,
då känns det som att ”Åh fan, det är vindstilla idag”.
Sen vänder man och så inser man att det inte var det alls.
Det blir ett hårt pass.
Ja, precis.
Vi hade ganska lätt när vi gick iväg där på första supertusningen.
I medvinden.
Sen vände vi och den fyrahundringen var inte kul.
Det är lång då.
De här 30 sekunderna går så fort.
Man kan tänka sig att då får man vila lite grann.
Men ja, det är också precis vad det är. Lite grann.
Ni körde tre stycken.
Supertusen är ju faktiskt ett ganska roligt pass också.
Men för farten.
Tanken är ju att man ska hålla samma fart från fyrahundringar ner till hundringar.
Så det helst kan man inte gå snabbare efteråt.
Utan man ska hålla samma, vilket då gör det mest utmanande på fyrahundringar.
Det kan vara framförallt 300 när man redan är trött.
Men ska man inte köra som tävlingsförberedande så kan man köra fem stycken.
Det är 30 sekunder mellan varje intervall.
Men när du har gjort det första sättet, 400, 300, 200, 100.
Så hade ni, jag vet inte riktigt hur långt ni körde, men typ 1,5-2 minuter ståvil.
Ja, vi körde start var sjätte minut.
Så det blev lite mer än en minut.
Ja just det, precis.
Men det är bra tycker jag.
Det är en och en halv, två minuter så orkar man inte tycka på det.
Det känns som ett lämpligt pass att köra inför tävling i tävlingsveckan.
Slita inte för hårt, du får ganska bra med överfart.
Och förhoppningsvis en bra känsla inför tävlingen.
Hur fick du det för Erik?
Både och.
I medvind, ja.
Men jag vet att heden är ju, du får det både med och motvind.
Så är det ju.
Men jag tyckte ändå att jag höll ihop det.
Vi har gjort det i 3-10 fart.
Det är lite kopplat till…
Vi ska strax gå in på varför vi har temat som vi har idag.
Det är för att vi skulle ha en gäst idag, Erik.
Men han känner sig risig och hans barn kräktes imorse.
Så vi sa att du är jättevälkommen en annan dag.
Han skrev ”Jag känner mig lite hängig och lite ont i halsen”
och sen kom ett sms till
Och nu precis så kräkte min lilla son här på golvet.
Så då fick jag och Fredrik, vi är ju inte så stressade över sånt,
utan då smsade vi bara ”Jaha, vad gör vi nu?”
Men då tog vi tänkt så att det här är ju ett lyssnarfråga-avsnitt egentligen.
Det har kommit in en drös med frågor.
Ja, vilket är kul.
Det är väldigt roligt.
Så nu också kopplat till det där, för jag hugger in här Fredrik.
Den här, nu pratar jag om veckan som har gått.
Vi har en träningstävling på lördag.
Och en av frågorna har ju varit just det där, det var Daniel som har frågat hur man toppar inför tävling.
Och det är precis det du har sagt när det är passet, 3x Super1000 som är 2/3 av den vanliga längden.
Så det kanske kan vara 5 stycken i vanliga fall, det kan till och med vara 6 stycken ibland.
Så det är ett halvt kvalitetspass med lite överfart.
Det är inte dumt att få så här innan tävlingen om man vill toppa. Så jag brukar vid toppa.
Det är jättebra. Men vad har du mer för tips Simon, gällande pass att köra inför tävling?
Inför tävling, de här supertusingen tycker jag är kanonbra.
Sen så är det ju så, om vi tar, vi ska prata vidare lite grann om vad vi gjorde i helgen också.
Men om man tänker sig, när ni sa att ni skulle köra tre supertusinger, vilket jag tycker är ett bra pass,
så kände jag att jag fick pollen i mina baksidor direkt.
Jag kände att jag kommer inte kunna fixa och springa det passet.
Och då kan man säga att om man är lite mer krämpartad, som jag är, eller på väg tillbaka från skada eller problem eller någonting,
så kan det ändå, om man vill ändå få upp lite mer fart, men jag hade tänkt köra ett pass som jag kom på när jag hade kommit ner i princip.
För när jag kom ner insåg jag att jag kommer få springa själv.
Även om vi joggar lite tillsammans.
Så kommer jag få springa passet själv.
Och då tänkte jag, jag kan väl köra någonting i milfart och sen så öka lite efter hand.
Sen var det du som tipsade om att gå ner och våga köra några 500.
Så jag körde istället 2000m, 1000m och sen 2x 500m.
Totalt sett 4km.
Så jag spang en 2000…
Min tanke var att springa 2000 i milfart.
1000 lite snabbare och 500 lite snabbare.
Inga tempo, han gav det så.
Utan bara lite snabbare.
Och så en och en storvila mellan varje.
Kollade du inte tempo alls?
Du körde upp känsla eller hur gjorde du?
Jo, jag kollade ändå lite tempo.
På 2000 kollade jag tempo, på de andra körde jag lite mer på känsla.
Och då ville jag bli trött, men inte slut.
Det var liksom tanken.
I procent, hur många?
Ja men säg, jag ville bli 90% trött kan man säga.
Så jag hade kunnat trycka på mer eller köra fler intervaller.
Men jag valde att inte göra det, för man ska inte slita ut sig samma vecka som tävling heller.
Sen det beror litegrann på vilken tävling man ska köra.
Jag tycker att om det är ett maraton till helgen, jag har flera gånger kört en snabb, 90%ig snabb 5000.
Jag har kunnat köra mitt på veckan som tävlingsförberedande för jag tycker det är schysst.
Men i detta fall när vi ska köra milen, då vill jag gärna komma upp i fart, precis som ni gjorde.
Men jag klarar inte att springa riktigt så fort.
Så jag körde progressivt för då börjar man lite lättare och så kan man öka lite efterhand.
Har man dåliga baksidor så kan det vara schysst.
Så jag skulle sprungit i runt 250, det blev 250.
Oj, nu är du snabb.
350 per kilometer, det är ungefär vad jag tänker att jag ska klarhålla.
250, 255, 350.
Fan, jag tänker att jag ska springa under 30 minuter på milen.
Det ska jag inte, under 40 tänker jag.
Nej, men det gick lite snabbare. Jag hade 344.
Det var i medvind.
Sen vände jag runt och så sprang jag tusingan i kanske 333.
Och sen sprang jag 500 greger, det gick lite snabbare, 1 mot 3, 25 mot 3, 20 fart.
Och det är så snabbt har inte jag sprungit på, jag kommer knappt ihåg.
Vet du, det är också ett bra pass om man har lite mer krämpat.
Sen i slutet på veckan inför en tävling tycker jag att man ska ta det ganska lugnt.
Jag är inte den som gillar att ”nu vilar jag tre dagar”.
Det tycker inte jag är min grej och inte din heller egentligen.
Vi kör ju hellre 30-40 minuters joggar i så fall om vi vanligtvis kör 50-60 minuter istället.
Och varför?
Varför tänker vi så?
Jag tycker så här, det här är smaksak.
Vi hade ju Andreas Gartner här om veckan.
Han kan ju vila i flera veckor.
Men vissa tycker om att verkligen ta mycket vila samma vecka.
Här får man känna sig fram.
Jag tror sådana som du och jag som har, vi har kanske vanligtvis en veckovolym på mellan 6 och 9 mil.
Och då att gå ner och helt plötsligt springa 15 kilometer på grund av till fredag.
tror det är lite för mycket för kroppen.
Det blir för stort kontrast.
Jag skulle känna att jag…
Det hade nog smyggt sig på en osäkerhet kring
var jag är, var jag står.
För att det är rätt så skönt att känna också
att om man kör 40 minuter jogg och känner sig stark.
Ja, absolut.
Jag känner mig stark på distans.
Absolut.
Det får en att känna att man har lite…
Att man får lite mer självkänsla kring det.
Ja, absolut.
Skulle jag vila för länge
Så hade den börjat krypa in en osäkerhet kring ”Är jag i form?”
Det är rätt.
Att man får lite kvitto så här inför tävlingen även på distanspassen.
Det är helt rätt.
Och den delen kring det mentala är skitviktigt.
Lite graf för det.
Det är faktiskt inte bara skämt utan mycket allvar när vi pratar om medvinden.
Det har jag också kört.
Vissa sådana pass när det är…
Tävlar man på lördagen på torsdagen, då har jag ibland sprungit ner på strandpromenaden.
och så har det varit vind från hållet in mot målet för hälsningsmålmålet.
Och sen sista då kanske man kör en fartökning på 1500 meter in mot mål i full medvind.
Och bara ”Åh jäklar vad fort det gick!”
Och det är vindstilla bara.
Precis, det är bara vindstilla. För det är en känsla. Det är skitviktigt med det mentala.
Gör du något annat med kost och sömn i tävlingsveckan eller hur tänker du då?
Ja, i de bästa av världar.
Du kan inte styra ur skälet.
Nej, precis. Jag har ju tre barn så det går ju alltid åt helvete.
Nej, men alltså jag tror att i de bästa världar absolut så tycker jag att man ska försöka få lite extra sömn.
Åtminstone normal sömn.
Alltså så.
Kosten, jag har faktiskt en ritual.
Jag käkar alltid lösgodis dagen innan tävling och dricker två bars.
Jämnt antal?
Jämnt antal, ni vet reglerna. Jag har mina principer.
Hur mycket lösgodis?
Jämt antal, två kilo.
Ja, men det kan vara…
Mycket?
Ja, det kan ju vara så mycket så jag känner ”Åh, det här är nog inte bra”.
Då brukar jag stanna i och för sig, men det brukar funka tycker jag.
Absolut.
Du då Fredrik?
Nej, men jag försöker fokusera på att få lite extra sömn.
Det kan vara att man går och lägger sig en halvtimme tidigare.
Ja, absolut.
Och kanske försöker sova lite längre på morgonen också.
Sen är det svårt att styra såklart utifrån att man ändå har barn som kräver en del på morgon och kväll.
Men annars försöker jag väl tänka på att jag dricker ordentligt.
Att jag inte blir uttorkad under veckan utan att man fri sig.
Både salter och tillräckligt med vatten varje dag.
Salter pröver du?
Ja, men din kramp också.
Ja, men det hjälper ju inte.
Men det är ju faktiskt ett bra tips.
Förhoppningsvis får jag inte kramp på lördag.
Hoppas det.
Då är det ett problem.
Nej, men annars så tänker jag väl också
med volymen går ner
kanske 30%
av den normala volymen.
Och försöker få till, som idag,
om vi tävlar på lördag så försöker jag få till kvalitetspasset på tisdag
så jag har några extra dagar.
Så den inte kommer att få tätt in på torsdag för sent, onsdag på gränsen.
Tisdag perfekt.
Annars är det bara att tänka positivt.
Gå tillbaka i Instagram-flödet också och kolla på när du har lyckats.
Och se, den dagen vill jag ha.
Man kanske målar upp en målbilden, hur ser det ut när jag går i mål.
Men också den mentala biten att bestämma sig för att när tröttheten kommer,
Ja, för det gör den. Alltid.
Tyvärr gör det sig.
Man behöver inte bli förvånad flera gånger utan den kommer.
Att man har bestämt sig redan innan, att vad gör jag då?
Hur tänker jag då?
Hur tar jag mig igenom det?
Och så vidare.
Vad vill du ha för resultat?
Att man börjar förbereda sig mentalt på hur det kommer kännas och hur det kommer vara.
Det är bra Fredrik, för det du är inne på nu, det glider in till nästa lyssnaflaga
som fortfarande är på tematveckan som har gått, men vi håller på med tävlingar.
Det från Staffan Dahlgren kopplat till ”Vad har vi för mentala strategier under tävling?”
Vi har pratat lite om det här i något tidigare avsnitt också, men det är det du glider in på nu, hur man tänker.
Då tänkte jag faktiskt att vi ska gå tillbaka till i lördags, när vi sprang pass, på tal om mentala strategier.
Fan vad jag kände mig taskig i lördags.
I lördag så var det en vecka kvar till den här träningstävlingen vi har satt upp.
Det är ju bara vi sex som ska springa så snabbt som vi bara kan på 10 000 meter på hedern.
Då hade jag lite grillkväll med svågron och dem på fredagen.
Jag insåg nu tidigare på veckan att jag tror vi ska byta passet på lördagen.
Jag tror jag sa till dig under veckan att jag tror vi ska byta så jag får skriva rad om det i tråden.
så blev det liksom aldrig av att jag bestämde pass.
Nej.
Så i fredags, dagen innan vi ska köra passet,
så tänkte jag ”får jag inte sagt någonting?”
eller bestämde vi vilket pass vi ska köra.
Det är ganska ovanligt att vi inte vet vad vi ska springa.
Det är ganska ovanligt.
Och då, det är lite grann så för mig att
där är ju vissa som har väldigt enkelt för att bara
anamma ett nytt pass.
Du är sån.
Ja, du bara ”ja, okej, då kör vi det”.
Där är många andra grupper som har lite större kontrollbehov
och det kan ju också ta sig på tävlingarna.
Det är två med samma namn men de har helt olika inställningar till saker och ting.
Exakt, ja.
Och det är också…
Så jag…
Jag…
Jordansson gått och blandat hos mig själv.
Jag har ju en del av mig själv som tycker det är lite kul att vara lite dryg ibland.
Till en viss gräns.
Till en viss gräns, ja.
Sen tar du stopp, liksom.
Och sen har jag en annan del av mig som är ganska seriös i att
”Är fan ska du klara springa 25 varv på bana, då måste du ha ett jävligt starkt pannben
för att åka och ta dig igenom.”
Så på fredagkväll skrev jag…
”Jag kommer inte säga vad det blir för pass” tror jag jag skrev.
”Ni får reda på det imorgon i staten.”
Och då var det en Emil, vi säger inte hans fulla namn, vi kallar honom E. Pålsson.
Han blev lite stressad över det och uttryckte det.
”Det här känns ju liksom inte riktigt bra.”
Och då gick jag igång på det och sa ”Nej men då…”
”Nu har jag bestämt pass” skrev jag.
Du tänkte egentligen berätta det här?
Utifrån hans reaktion så kände du att det blir lite roligare om jag inte berättar det nu.
Precis, fram emot kvällen så kände jag att nu får jag skriva vad det är för pass.
Men så såg jag att han hade skrivit att han kände sig lite stressad av att han inte vet vilket pass det var.
Då tänkte jag att ”Äh, då skiter jag i att berätta det”.
Så jag skrev bara ”Nu vet jag vilket pass det blir, vi ses imorgon”.
Hur många gånger tänker du göra så här? Är det någonting du kommer även göra framåt?
Ja, det är det.
För att jag tror faktiskt, och det låter hemskt, men jag vet att jag har pratat med min svågru Johan som bor i Stockholm,
som är en duktig återvändslöpare. Han har ju haft som sagt, en gång i tiden hade han en spansk coach på 800 meter.
Han tävlade på 800 meter och var duktig och har gjort 1,51.
Han har berättat om några av de träningarna, då de kunde komma till träningen och så fick alla i det här teamet, de spang,
De heter Tim Rusta.
Det är inte som Tim Biltema.
Fick alla olika lappar inför passet.
Så den första kunde få så.
Du ska ligga främst.
Den andra kunde få spurta när det är 400 meter kvar.
Den tredje kunde få, du vet, du ska ligga sist.
Sen ska du upp och dra efter 200.
Så alla fick olika instruktioner.
Men det var ju bara för att kunna hantera
att en 800-meterslopp kan bli precis hur som helst.
Jag tycker det är jättesmart. Utifrån en tävling, du vet ju inte hur dina medlöpare springer.
Hur de tänker, strategier och så vidare.
Exakt.
Det är perfekt att förbereda sig på det sättet. Det får vi göra någon gång.
Det får vi. På elitnivå är det ju så att det inte alltid går efter att du ska springa på den här tiden.
De springer ju för att vinna.
Eller pallplats eller vad det än är.
Vi springer så otroligt mycket efter tid.
Så när det inte går riktigt som vi har tänkt oss så bara sänks vi totalt.
Där tyckte jag att det var en fin övning att kunna se hur hanterar vi att få passet när vi är fem minuter innan vi ska dra igång på plats.
Så det gjorde vi.
Hur kände den här personen som jag har valt att kalla E. Pålsson?
Nej, det är för tydligt. Vi kallar hon för Emil P. istället.
Så vi inte avslöjar vem det är.
Han tog det ganska så bra.
Först sa han ”Hade jag vetat detta så hade jag inte kommit” eller något sånt.
Det var nog lite mer på skämt, men han gjorde det i fakt, han klarade hela passet och körde så himla bra.
Och passet i sig var också ett pass som var utformat för att träna psykiskt helt enkelt.
Det är klart ett jättebra uthållighetspass, men det var rätt hårt.
Alla klarade inte det.
Men alla som lyssnade, det här måste ni testa, det här passet är ju riktigt kul.
Gick vi igenom passet? Eller vi har inte nämnt vad det var för pass.
Nej, det har vi inte gjort, utan det var fem minuter kvar.
Cliffhanger.
Just det, jag hade sagt kvällen innan, det kommer bli någonting som blir totalt.
Någonstans mellan 8000 och 10 000 meter.
Det var den enda instruktionen.
Jag tänkte att folk kanske ville ha med skoval och sånt där.
Och sen så sa jag, det här blir det som kallas för tortyrpasset.
Du har ju i citat sagt att det är ”mentalt nedbrytande”.
Ja, jag tror jag nämnde det nu sist.
Ja, det tyckte jag. Det här är ju ett pass vi borde köra.
Så att man kör 2000 meter, 1800 meter, 1600 meter, 1400 meter,
nu backar de röd tråd, 1200 meter, 1000 meter.
Så varje intervall blir det 200 meter kortare, vilket är jävligt lite.
Det är jättelite.
Och allting ska gå i milfart.
Och sen har du en minutjogg mellan 200 meter i alla fall.
Så det blir totalt 10 000 meter.
Du får 9 000 meter i milfart.
Det är rätt kort.
Det är ett ruskigt bra pass.
Du får en brutal uthållighet.
För det känns inte för jäkligt förrän du kommer ner på 1600.
Då inser du att det inte blir kortare de här intervallerna.
De här 200 meterna du drar av, det betyder nästan ingenting.
Nej, precis. Nästan ingenting.
Men det är ett bra pass ändå för att även om det blir långt och det blir en bra 10 000 meters tid
så sliter det inte så hårt men det kräver otroligt mycket av det mentalt sett.
Det är verkligen en simulation av hur det är att springa.
Du satte ju passet till punkt och prickade för en.
Jag är supernyd.
Du skulle ligga runt dig i 40 fart, som är din tänkta milfart.
Med joggen så sprang du in en 10 000 på 38.33.
Fantastiskt bra tid.
Men det är också en indikation att man springer en 10 000 i ungefär 2 minuter över vad du gör på en tävling.
Jag hoppas det, för då blir det pers!
Det är ju målet.
Det är målet.
Kanske därför jag tycker att det är så kul att passa också, för jag satte passet.
Såklart. Hade jag brutit passet så kanske jag hade känt att det var ett riktigt dåligt pass imorgon.
Att du får…
Exakt, så det har varit soter på dig.
Jag hade skilt på dig.
Vad fan tänkte du på det där när du satte det här fem minuter innan?
Det är bra, tänker jag. Så kan man förbereda sig mentalt för tävlingen inför.
Man kan faktiskt göra ett antal sådana pass och lite övningar och sådana grejer.
Och i vårt fall, vi brukar ha en vilddag i veckan.
Jag gillar att lägga in en extra vilo då när det är tävlingsvecka.
Samma.
Och ändå hålla kvar de här distansen upp med 10-12.
Men att du lägger in en hel vila istället.
Helt klart.
Sen är det ju liksom, jag har inte receptet på vad man ska göra för att toppa formeln.
För den kommer lite.
Du kan inte riktigt beställa den till exakt den dagen.
Och jag tror inte du heller har riktigt koll på exakt vad man ska göra.
Jag tycker det är ganska individuellt.
Jag tycker man ska prova sig fram och hitta det man tycker…
Alltså de sakerna som jag gör nu,
det är ju sånt som jag antingen har fått tipsat om och jag har provat,
eller där jag faktiskt har haft ett riktigt bra lopp
där jag har tittat ”Vad fan gjorde jag den här veckan?”
och så har jag bara gjort copy-paste.
Så länge det funkar så tänker jag inte ändra det.
Kollar du Instagram då?
Vad gjorde jag den veckan?
Eller hur kommer du ihåg vad du gjorde dagarna innan?
Vissa gånger kommer jag faktiskt ihåg.
Förra avsnittet pratade jag om första gången jag sprang 135 minuter.
Jag minns passet samma vecka.
Det sprang jag på tisdagen.
Det är också ett klassiskt uppladdningspass vi brukar ha.
Ibland springer man 2000, 2000, 1500, 1500.
Med en minut ståvilda mellan. Alltså i milfart.
Jag kommer ihåg att jag sprang den själv på heden.
Och på tisdagen sprang jag den och bestämde mig för
”Det här känns så bra så jag ska satsa på 135”.
Så det var ett sånt där jag kände att det passet gav mig självförtroendet att jag visste att jag är i form att kunna göra det.
Och sen dess har jag använt det passet eller 3x Supertusen eller någon form av…
Jag har kört fartläk ibland också. Lite minutintervaller, typ såhär ute i skogen.
Jag vet att någon gång har jag blivit stressad när vi har varit ute på Lisas sommarställe ute i skogen.
Jag känner mig som om jag vänder i tävling till helgen.
”Amen fan, här är böljande väg, jag kan inte mäta någonting här.”
Men då har jag kört 90 sekunder, 60 sekunder, 30 sekunder med joggmedel.
Är man lite risig och inte riktigt i form så kan det också vara bra att man inte får sådana här definitiva passen.
Utan att du tar in något annat pass.
Där du inte riktigt kan jämföra att du springer i skog eller springer på lite kuperade vägar.
Det är som fartlek på känsla.
Alltså ett 90/30 eller bara på känsligheter hållet.
Det är också bra.
Här är faktiskt också ett bra tips jag fick från ni vi pratade om.
Det var Lotta som har frågat efter en bra löparanekdot.
Vi kan väva in den nu när vi pratar om löparfabrieller.
Jag var jäkla oflytt.
Det var när Christian Munt tränade med en ReaRot.
Det var en jäkligt bra form.
Jag hade gjort 35,5 i februari månad när vi var i Köpenhamn.
Och nu kom vi fram till maj tror jag detta var.
Det hade varit några sådana lite halvknagliga veckor.
Men jag var ändå i form, absolut i form att kunna göra under 35 minuter.
Och jag blev jävla matförgiftad.
Jag åt någonting, en dålig jävla macka.
Jag ska inte säga vilken kedja det var men skitsamma.
Jag åt en dålig jävla macka.
Och ja, ni vet vad som händer när man…
Det är ingenting som stannar kvar i kroppen.
Det kommer upp på alla möjliga håll helt enkelt.
Och så, det var typ tidigt på veckan.
Jag var dålig hela vägen fram till…
Tävlingen var på torsdagen tror jag.
Ja, precis. Det var någon helgedag.
På torsdagen när man springer 10 000 meter i Lund.
Så på tisdagen var jag liksom precis där jag kände
”Nu kan jag nog kanske yoga”.
Då vet jag att Christian skickade till mig.
”Jag vill ändå testa” skrev jag.
Då var det sånt. ”Ja okej, men då får du ta…”
Det finns ju ett sånt här tablett där man kan ta…
Och det här är dubbelt sånt här, jag kollade faktiskt lite med läkare också.
Det är sånt här, vad fan heter det?
Imodium.
Ja precis, så att det inte kommer ut i fel håll när man ska spela.
Det lugnar ner lite.
Så jag tog något sånt här Imodium.
Sen så sa han passet dagen innan.
Det var, jag skulle köra typ fem gånger 60-60.
60 sekunder snabbt, 60 sekunder i åk.
Och sen en kilometer i min tänkta milfart.
”Du vet ju om att det kändes skit”
och då skickade jag det till Christian
och så sa han ”bra, för det är bättre att det känns skit idag än imorgon”
”så nu har du avklarat det”
Han har svar på varje känsla
han vet hur han ska formulera
Det var ändå bra inställning
att är du så risig eller har det dåligt
det är bättre att du har en skitkänsla dagen innan
och bara för dem så här ”så, nu kan jag släppa den”
och så kan du se fram emot att
”ja, jag klär av för att du skiter i sig, men det spelar ingen roll”
”ja, det gick inte hem än”
Gick inte hem än då.
Men det var bra, tyckte jag. Tips ändå.
Nej, alltså magförgiftad tävlingsveckan.
Det är väl lite av mardrömmen?
Det är inte det man önskar.
Man tappar rätt mycket energi.
Ja, det gör man. Hade det varit en vecka senare
tror jag inte det hade spelat så stor roll.
Men när det är så att jag fortfarande
dagen för tävlingen känner så här
”Åh, det är inte riktigt bra”.
Ska vi vara så smarta så att vi glider in på en av frågorna
också som handlade om kost och
Det gör vi.
Det var en som frågade kroppsvikt och kost utifrån matförgiftning och intag och uttag.
För min egen del så fokuserar jag inte jättemycket på min vikt.
Jag vet om att när jag är i bra form brukar jag väga mig.
För jag tycker det är intressant att se när jag har bra tider, vad väger jag då?
Alltså när jag är i toppform.
Och jag brukar väga mig när jag är off-season.
Jag vet skillnaden på min maxvikt, om man ska säga,
och när jag är i riktigt bra form.
Men annars tänker jag inte jättemycket på vad jag stoppar i mig.
Jag vill inte att löpningen ska påverka mer än vad den gör i dagsläget.
Den ska inte påverka mig och mitt liv mer än att jag lägger tid på det.
Jag äter allsidig kost, varierar väldigt mycket mellan fisk och kyckling och så vidare.
Jag tänker inte att jag ska deffa mig i form på något sätt, utan jag njuter av god mat och dryck.
Men jag är ändå intresserad av vad jag väger när jag är i riktigt bra form.
Jag vet inte vad du säger, Sebo.
Jag håller helt med dig Fredrik. Det var långt tillbaka i tiden sen men jag vet att jag skrev ett stort reportage, bland mina första reportager som jag skrev var det om ätstörningar i löpning på både här och de sidan.
Och på en elitnivå är det knepigare.
Löpning är ju en viktbärande sport.
Du kommer inte kunna väga 100 kilo och springa ett maraton på 2.01.
Tittar man på många av de maratonlöparen så är man ju lite mindre…
Inte så mycket fett.
Men från vår del kan jag säga att jag tycker det är…
Det spelar nästan ingen som helst roll vad man väger viktmässigt.
Jag har samma tanke som dig.
Jag har ett spann, när jag har legat på lite övre kurvan under en ganska lång period.
Jag stressas inte över det, utan jag har ett viktspann mellan 73 kilo.
Då är jag, det vet jag när man springer i höga perioder, 10-12 mil i veckan.
Då hamnar jag lätt där, även om det är knepigt att få i sig tillräckligt med energi.
Ja, absolut.
Och sen så kanske ligger jag upp mot 80 kg, jag har ändå 7 kg och sånt sprand fram och tillbaka ungefär.
Och där vet jag att jag tror att mina snabbaste matorn, då har jag legat på 76,
så jag vet att jag har legat mina lägsta vikter när jag har sprungit mina snabbaste tider.
Jag reflekterar inte så mycket över det heller, utan mer av nyfikenhet som du säger.
Det är ändå kul att se.
För mig handlar det om att jag lever ju, jag ändrar inte min kost på något sätt.
Men jag ändrar ju träningsvolymen.
Ja just det.
Och därför är det ändå kul att följa
vikten vid de tillfällen du vet att jag var inne i denna perioden, nu är jag här.
Och det som är intressant också, du och jag har ju
mer eller mindre exakt samma viktspann.
Ja det har vi.
Vi har exakt samma pulsspann.
Och vi är 1,81 eller 1,80 också.
Så vi kan följa varannan ganska lätt.
Vi har samma drinkspann också.
Jag vet inte om jag gillar den här Highland Eagle.
Den var okej.
Nu när hela isbiten har smält ut.
Den är 20% i den.
Men vad härligt Simon. Nu har vi betat av lite frågor.
Vi har fått med, veckan annars bör vi inte gå in på mer.
Det var lite distans, lite vila.
Och förra tisdagen körde vi 90/30-passet.
Det har vi redan pratat om.
Absolut. Så vi är ju förberedda.
Du ska springa ditt livs snabbaste 10 000.
Och jag ska springa 10 000.
No pressure.
Däremot kan jag garantera
att vi kommer att utlova att det kommer att finnas livesändning på lördag.
Men det kommer det inte att bli.
Så ni kommer att få någon form av bilduppdatering på lördag.
Det blir ingen livesändning?
Nej, jag brukar säga det som brukar aldrig bli av.
Så tänker jag att jag skitsvinner.
Men däremot så ska vi faktiskt ha lite after run på lördag.
Så ni kan räkna med att det kanske kommer någon bild på vad vi dricker
och vad vi har sprungit på på lördagen.
Och när vi är ändå inne på dryck, Simon.
Det är dags för…
Veckans drink.
[Musik]
Wohohohoho!
Jävlar vad härligt, nu kom det med också, Sim.
[Skratt]
Det är ingen fara. Jag tycker bara det är skönt att skölja ner med någonting.
Efter att jag har pratat.
Du har dricka sprit generellt när du har pratat.
Nej, men din Highland Eagle, att skölja bort den.
Minnesligt. Du har fortfarande kvar.
Ja, jag vet. Jag kämpar.
Jag vet inte om det har kommit med i podden, men det har kommit med på Youtube i alla fall.
Att vi har druckit en Highland Eagle som du har med dig i PET-flaska.
Den här kommer jag nu ha med mig varje tisdag nu, förrän det tar slut.
Jag skulle vilja säga, Erik, du dricker den här.
Ja, det var därför du tänkte på den idag kanske.
Du förresten, tänkte jag på, vi ska prata om vilka han strinkade strax.
Erik, det är vår gäst som tyvärr inte kunde bli sjuk och inte kunde gå med den.
Han kommer komma om två veckor.
Han är ju ganska uppe med att han älskar mjölk.
Ja, och boj också.
Jag tänker att vi skulle ju egentligen…
Mjölk, det är en white Russian.
Exakt.
Men nu avslöjar vi det.
Han lyssnar inte på oss.
Han lyssnar ju även här på nätet.
Han bygger om huset och tar hand om kräkbarn.
Men nu ska vi inte prata om hans kräkbarn.
Vi ska prata om…
Highland Eagle!
Nej, vi pratar om veckans drink.
Tanken var ju att vi skulle ha Erik här.
Erik är ju en av dem som är med och krigar och kämpar för Helsingborg-marathon.
Det är det.
Då hade jag ju tänkt att vi skulle blanda en drink på Helsingborg.
Fint.
Tänkte jag, jag vill inte ändra.
Man har lagt in på mathem, du vet, har köpt hem det som du behöver.
Helt rätt.
Så vi håller kvar vid Helsingborg.
Tänkte att vi kan köra Helsingborg mer än en drink.
Vi kan väl köra tre, Simon? Du gillar tre.
Jag gillar tre och jag gillar Helsingborg, så då kör vi.
Den här drinken var det första jag tänkte på när jag tänkte på Helsingborg.
Att det är så jävla blåsigt alltid.
Det är det faktiskt.
Det är faktiskt så blåsigt så att när det inte blåser så tänker man
”Oj, någonting är fel här idag”.
Det är verkligen ett undantag när det inte blåser.
Och man njuter av varje sekund.
Men den här heter alltså ”Slightly Windy Cocktail”.
Förlåt, man njuter av varje sekundmeter.
[Skratt]
Nej, jag vet. Förlåt.
Det var roligt.
[Bryter]
Det är bra, du.
Jag var tvungen. Jag kunde inte säga det direkt och så kunde jag inte heller släppa det.
Nej, men det var faktiskt kul.
Nej, jag vet. Tack.
Och i den Simon så har vi, vi har en mörk rom.
Det var den du inte riktigt kunde gissa när vi smakade in den.
Nej precis, jag tänkte fan är det herb?
Ja, det är mörk rom och där är angustlöva bitter och det har vi på toppen.
Men vi har sockerlag, vi har lime juice och vi har en ginger soda.
Ja, men du tog en ginger beer.
Ja.
Vad fan är skillnaden på det?
Inte mycket.
Jag tror att gingerbeer är mer rund i smaken.
Soda är mer frisk.
Lite som ett mosserande vin och kanske en prosecco.
Lite skillnad där.
Nu gissar jag, killgissar jag ratet.
Det får man göra när man har egen podd.
Ja, exakt.
Men fan ska synade.
Ingen.
Ingen kommer synade.
Och till det äter vi rysk kaviar.
Och dricker en Highland Eagle.
Ja, precis.
Det är kontrasterna.
Och Helsingborg Marathon, Simon.
Har du någon anknytning?
Nej.
Vill du säga någonting om Helsingborg Marathon?
Någonting nytt kanske?
Någonting som du inte har sagt?
Jag tänkte på det också.
En av de här gott och blandat avsnittet var ju
Anekdoter och löparehistorier.
Jag har ju
tusen stories
från Helsingborg Marathon.
Jag tänker att jag kan dra någon varje gång nu,
kopplat till Helsingborg Marathon.
Jag tänkte att jag kunde ta en
och då får vi inte…
Den här är väl
kanske preskriberad
vid detta laget.
Det är inte svårt att veta hur…
hur…
hur…
hur mycket kan man berätta om det?
Vi kan klippa bort det här sen, Simon.
Det är sju år sedan, så jag tänker att det är ändå okej.
Det finns nog absolut mest stories från första årets Helsingborg Marathon.
För det var ju ändå kaos.
Om jag ska säga ett ändå.
Internt kaos?
Internt kaos, yes.
Upplevelsen var absolut bra.
Förutom att de som sprang stafetten,
så tror jag att första växlingsstationen såg ut som Roskildefestivalen.
(skratt)
Asså det roliga är att…
Det är två berättelser.
Så roligt.
Vi är de första som startade i Hamburg och andra tyska länder.
Så det har varit ganska medeltaget.
Man har stafetter, komplett i maraton.
Det fanns tidigare, Hamn till Hamn, Helsingborg, som var typ ett maraton.
Man spang i stafettform.
Sen när vi startade Helsingborg Marathon så sa vi ”Fan, vi borde ha en stafett också”.
Men det är fyra personer som springer ungefär en mil var då.
Det var en växlingsstation som ligger nästan en mil från starten.
Man springer ju i princip 7-9 kilometer rakt dit mot ena hållet.
Vi hade ju aldrig gjort det där innan.
Vi hade i teorin testat de här växlingsstationerna med typ 20 pers.
Det är bara det att nu blev det 400 pers, eller rättare sagt 400 lag.
Det var ju 1200 personer som skulle springa.
Så det var ju 400 personer som väntade på att 400 löpare skulle komma på en yta som vi hade testat för 20 pers.
Alltså vi hade ju ändå skalat upp det, men det var ju…
- Bara en liten fråga innan vi går vidare.
Hade ni tankar på att det skulle vara färre personer?
Alltså ni tänkte inte att det skulle vara mer än…
Alltså hade ni tänkt 100 dagar eller har ni tänkt 50 dagar?
- Vi trodde nog inte att det skulle bli så många som det blev.
Det trodde vi inte.
Och sen, det var lite svårt att beräkna.
Vi tittade ut och bara såhär, ”ja men här är ju en stor yta”.
Där måste jag ändå bli förvånad.
För du är väldigt analytisk.
Absolut.
Och det är Excel med allt.
Jo men det kan jag säga, det fanns.
Men det var bara det att såhär, vi hade ju aldrig arrangerat något arrangemang.
Så att det man inte tar i aspekt,
Det var så här, när människor så fort en sak börjar gå fel och människor blir stressade
Det räcker att en av de 400 börjar så här
”Då skiter jag nu på mitt sätt”
Då hänger en till på och tio på
Sen är det de 50, sen är det 100
Och sen till slut så är det bara så här
”Då vafan gör den det så gör jag också det”
Så att vi hade ju ett system där det var förspanare
Som stod 500 meter innan
Och rört herade in med walkie talkie. Nu kommer nummer 32, 74, 92 och så ropade en speaker upp där.
Nummer 74 på vägen, nummer 92, nummer 53. Det var bara det att 400 personer.
Det blev ett ganska stort sorg.
Ingen hörde.
Det kan vara att vi inte hade de vassaste portablarna, hade inte kunnat ta några mikrofoner.
Så det roliga var att när loppet, vi hade ju inte en blekaste aning om vad som hände ute på banan mer än rapporten vi fick in.
Vi hade ju walkie talkie kontakt, mobilkontakt med alla områdesansvariga och växlingsansvariga och allting.
Men jag tror när vi så bilderna från första växlingsstationen, det första jag tänkte var så här,
”Ja men det här är Roskilde 07”.
Det var bara jävla damm, folk stämmer skyltar, det var ingen växlingsordning.
Folk hade gått in och kissat i någons trädgård.
(skratt)
Det var så jävla roligt.
Det var lite så jobbigt då.
Ni hade ju drömt om att arrangera ett stort lopp.
Ja.
Under väldigt många…
Jag vet inte hur länge ni planerade, men ett år?
Två år nästan.
När ni var mitt uppe i det,
och stod i detta,
vad tänkte ni då?
Tänkte ni att ”Det här var det vi drömde om”
eller tänkte ni ”ah, var fan, vi ska bara ta oss igenom det”?
Ja, men om jag en sån här superkort summerar så var det…
Men det var ju kaosart, vi sov ju en och en halv timme.
Sov vi, natten mellan fredag och lördag.
För att?
Ja, för att vi hann inte förlova allt.
Nej, nej, alltså det var inte så att ni ville vara oroliga,
”Åh, vad ska hända?” utan det var mer att ni hade saker att göra.
Ja, precis. Alltså, vi var ute och märkte banan till klockan halv två på natt.
Det var helt jävla kaosartigt det.
Och det är en massa domino-effekter.
Men grejen är så här, jag minns ändå att när klockan var kanske, vi träffades nere på Gröning klockan fyra på morgonen,
starten gick vid tio kanske, halv tio, tio.
Så fyra på morgonen träffades vi med tävlingsledningen, körde igenom allt, fyra eller fem, skitsamma.
Och jag minns ändå så här när klockan var närmast sju, åtta, kände jag ”fan, vi kommer nog ro ihop det”.
Sen vid åtta och nio var det fan inte mer kaos igen.
För då började de säga ”vi saknar de här grejerna, de har inte kommit ut i banan”
för det är ändå 42 kilometer och 11 ton med utrustning som ska ut längs banan.
Det är rätt kaosigt.
Vi hade aldrig gjort det där innan och det var typ 3000 anmälde, det var helt galet.
Men då minns jag också att när starten gick, när vi väl hade släppt iväg dem
så kände jag och Andreas att ”fan, vi kommer fixa det”.
Ja, ni hade den känslan där.
Men, så gick det en kvart och sen började folk ringa in om att saker saknades fortfarande.
Och då var det så, ”Jas och Nyle är uppe och är iväg”.
Så nu har vi, ska vi säga, 23 minuter på oss att fixa detta innan de är vid den stationen.
Tidsspritt senare.
Min bästa kompis hade, nu kör jag lite grann.
Min bästa kompis, han ställde upp, vi hade ju en massa vänner som ställde upp på viktiga positioner.
Han var växlingsansvarig uppe på Fredriksdal som var den andra växlingen.
Jag vet, han ringer mig, han är stencool, han stressar inte upp sig över det minsta.
Han ringde mig när det var en halvtimme kvar till löpande och någon skulle komma.
Han bara ”Du, jag saknar ditt utrustning”.
Jag var ju svinstressad när jag var där vid gröningen, där vid målet.
Jag bara ”Ja okej, men vad saknar du?”
”Jag har inga båd”.
Jag bara ”Ah okej, det var ju typ sånt där man ska vätska”.
Jag bara ”Ah okej, det är okej, jag får fixa någon som kör upp med det”.
”Och sen har jag inga muggar heller”.
Och jag bara ”Nej okej, det känns ju inte riktigt bra, man får fixa det.”
Sen säger han ”Sedan gör du ju inte det så mycket för du har ju inget vatten heller.”
Han har ingenting!
Det var en sån 100-liters eller 1000-liters tank som skulle dit.
Ja en sån i plast, sån stor.
Som typ NSV och vattenbolaget skulle komma och ställa.
Det var ju inte heller där liksom.
Och då fick jag sån ”Fan, är det ett AK?”
Och så ringde han och sa ”Jag har sett inga skyltar heller”
”Men det är ju det minsta i sammanhanget” säger han.
Han hade typ ingenting.
Vet du vad? Vattnet kom två minuter efter första löpande han sprungit in.
Så allting löste sig, men det var ju kaos liksom.
Och då minns jag att när allting bara höll på att falla ihop som ett korthus
då står jag och Andreas nere vid målområdet.
Vi står kanske med 30 meter mellan varandra.
Då är det så här att vi hade två telefoner var, en nödtelefon och en vanlig telefon.
Vi hade en walkie-talkie.
Då ringer bägge telefonerna hos oss, bägge två samtidigt.
Walkie-talkien bara skriker.
Vi har bara blickat, bara möts i det här kaoset.
Båda våra blickar bara säger så här ”Det här gör vi aldrig om igen”.
Nej, fan alltså. Vilken jävla grej.
Ja, det var helt sjukt.
Man vill ju ha en kortfilm på det här liksom.
Ja, det var helt sjukt.
Så här en klipp från den dagen när ni startade.
Jag kommer aldrig glömma när jag och Andreas, när jag bara tittade ner på mina telefoner och tittade på också.
Det är så här att under kanske 20 sekunder blev jag helt paralyserad.
Jag bara ”Nu släpper jag allt och går”.
Och precis när jag tänkte så tittade jag upp och så var det så att Andreas stod i exakt samma situation och tittade på mig.
Men det blev ju en jättesuccé ändå.
Ja, det blev det. Och uppmaningen får ju bli.
Ni kämpar igenom de här åren i början. Ni lärde er.
Men utåt sett var det ju en succé.
Absolut.
Och loppet kommer att bli av nu till hösten.
Gud vad det är längt av.
Så in och anmäler.
Det är bra. In och anmäl till Helsingborg Marathon.
Har ni inte sprungit så är det kaos bakom men fint utanpå.
Exakt.
En sminkad bajskorv.
Kör!
Och så säger vi…
Skål säger vi.
Skål.
[Musik]
Vi har också våra nya sponsor på CamPro.
Otroligt stolta att ha dem med oss.
De som har lyssnat och tittat har fått lära känna Jonas i förra avsnittet.
Det är en kul koppling tycker jag till Hälsingborg Marathon.
Jag lärde faktiskt känna honom under min tid på Hälsingborg Marathon.
Minns jag att du var en lunch på Roys fiskkrog.
Fin krog.
Fin krog, men han har också gjort en löpstegsanalys av min eminenta löpstil
som hade stor förbättringspotential.
Men trots allt en snabb löpare tror jag faktiskt att jag fick höra.
Men så här vill CAM Pro själva beskriva sig.
Och då är de ortopedtekniska specialister som med stor träffsäkerhet
snabbt kan hjälpa varje individ till en unik lösning för att kunna leva ett aktivt liv.
De gör igång löpanalyser som jag och jag själv har fått genomgå.
Det tyckte jag var väldigt spännande.
Det var ett brett sortiment av hårtåsor, stöd för hela kroppen samt alla typer av fotbäddarinlägg från prefabricerade till individuellt utprovade.
Det kommer Jonas att prata om och har pratat lite grann om det här också.
De finns ju i Skåne, Stockholm och Uppsala men de har även mobila kliniker där de kan åka ut till olika typer av kliniker för att ta med patienter.
Men det vet jag, Jonas när han var här och spelade in förra veckan så hade han haft 12 patienter den dagen tror jag det var.
Otroligt att han orkade med dem.
Med den energin också.
Ja, fantastiskt.
Så Fredrik, men då är frågan, när vi pratar om förberedelse, vad är det vi kommer att titta på nu då?
Vi kommer att lyssna till en inspelning från när vi pratade om saker som man kanske inte riktigt ska göra efter ett maraton.
Och det handlar såklart om, du är ju väldigt bra på att göra rätt saker men i detta fallet så gjorde du inte 100% rätt.
Vi lyssnar.
Nu är vi mitt uppe i maratonträning här nu Fredrik och vi har ju bestämt oss för höstmara.
Ja, mysigt!
Du är taggad eller hur?
Jag är taggad och jag känner en viss oro också samtidigt.
För att jag vet hur det är, hur jobbigt det är och hur mycket insats man behöver lägga in.
Det kommer bli jätteroligt.
Det kommer bli bra, jag är helt övertryggad.
Som gamla maritålöpare så tänker jag ju tillbaka på mitt snabbaste maraton som var 2014.
Jag hade precis sprungit och köpt maten. Jag sprang på 2,53.
Jag hade en fantastisk känsla.
Jag kände nästan direkt när jag gick i mål att jag kommer att göra under 2,50 nästa år.
Det är grymt ju.
Sen kommer ju den här lilla faran några dagar senare.
På onsdagen var jag igång och morgonjoggade.
Torsdag sprang jag.
Fredag vilar jag.
Lördag tog jag det kloka beslutet att springa 600 på hedern.
Jag sprang mina snabbaste 600 någonsin.
och kände ”fan vad gött” men jag minns på sista sexhundringen så började jag få en liten verk nästan.
Det stramade lite grann ovanför ena hälen.
Då tänkte jag ”det är nog ingenting”.
Så jag brände på en vecka till och sen efter det så var det lite sån ridåkänsla.
Sen började min hälsena att gno under fyra månaders tid helt enkelt.
Kroppen kanske ville säga dig någonting där när den började signalera lite smärta i hälsena?
Äsch!
Hälsena.
Det tror jag inte.
Nej.
Men jag tänker att vi kan ju ställa frågan till Jonas istället.
Vad tror du det kan bero på?
Är det smart att springa 600 gram en vecka efter ett marathon?
[skratt]
Nej, det är ju ganska tydligt att du har gått på lite för hårt, helt klart.
[skratt]
Äsch, jag önskade ett annat svar.
[skratt]
Generellt så ska ju hälsena och nedre delen av vadmuskulaturen kunna återhämta sig.
Det är helt normalt egentligen att det blir lite mikrobristningar.
Mm.
Men uppenbart fick du en rejäl skada där och du skulle ha tagit det mycket lugnare direkt efter.
Det är väl en bra medskick tänker jag.
Men hur kan det arta sig med hälsan? Det finns ju hälsa i en inflammation.
Vad är det värsta som kan hända om man får hälsa i en inflammation?
Hur länge är man borta? Vad gör man åt det?
Hur vidare det egentligen är en inflammation, det dividerar man egentligen inom forskningen.
Men oavsett så är det lättast att förstå att det är någon inflammatorisk överansträngning.
Sen kan det också vara otroligt, blir det kraftigt och kort smärta så ska du direkt sluta.
För det kan ju faktiskt vara så att den kan gå av.
Det kan ju inte vara så typiskt för löpning men när man tänker andra snabba sporter som padel eller så
då behöver man faktiskt söka vård direkt om man känner en brännande smärta direkt.
hade du den under en längre tid.
Och du kunde dra dig till minne så att
”Jo, jag sprang faktiskt dagen innan.”
Lite över mina begränsningar.
Det var ju även sista intervallen så då måste man ju…
Då måste man göra färdigt den.
Var du publik också?
Nej, men det var många löpare på plats.
Man ville ju inte kliva av då.
Men är det samma överansträngningar?
Jag tänker så här, vi har ju en viss liksom
fåfänga och lite prestation och så där.
Man bränner gärna på att får i gränsen när man egentligen känner
”här borde jag kanske tänka till”.
När blir det långvarig problematik och när är det något som kan behandlas snabbt?
Vad har ni för personer som kommer till er?
Jag tänker att när vi träffar de här personerna så är det väldigt intressant att höra
är det här en skada som bara hänt nu, nyligen?
eller kan man dra sig till minnes att det här har faktiskt hänt återkommande de senaste åren?
Och i vilket sammanhang är det då?
När jag kör en viss typ av förträning inför en MARA,
ja då kan det vara själva träningsupplägget som är helt enkelt för monotont och ensidigt.
Kan det vara, vi springer ju en hel del på banor.
Du belastar ju, vi springer ju åt samma håll, om man säger.
Ja, vi provar att springa åt andra håll.
Vi värmer upp på andra hållet ibland.
Men jag bara tänker, belastar det?
Kan det belasta inomhusspringen?
Vi är med doserade kurvor också.
Jag bara tänker, är det extra farligt på bana?
Har du någon uppfattning om det där?
Jag tänker lite så här att underlaget påverkar oss mer än vad vi tror.
Och då handlar det också vilken sko du väljer att springa på.
Nu när du är på bana, jag refererade till tidigare när jag höll på med barn och frigidrott.
så vill vi inte att de skulle springa med spiksko för tidigt innan de hade utvecklats muskulärt.
Och bana är ju härligt, man kanske dras till att ha den här lite snabbare skon.
Nu har det kommit väldigt bra skor som inte har dobbar men väldigt bra grepp.
Men de är ju också väldigt tunna.
Och nu kommer vi in på ett område när det gäller dropp.
Alltså hur är höjden i förhållande till framfoten?
Många av de här lite snabbare skorna har lägre dropp.
Tänker man biomekaniskt så kommer det att utsätta hälsena för större belastning i det läget.
Så jag skulle tipsa om att man kanske under en veckas tid har lite olika typer av träning, det har ni säkert, och olika underlag.
Ibland har vi det.
Man drar oss ju lätt till det man tycker är roligt, tycker är sugen.
Jag och Fredrik har pratat om att vi tycker det är skitkul att springa på banan.
Vi tänker ofta på det, hade det kanske varit bra att springa lite i skogen?
Eller lite med blandade skor?
Vad gör man mer?
Om man känner av en sån där problem, eller man börjar få rejäla problem en hel scen.
Vad ska man göra för något?
Förutom att gå till er såklart.
Och förutom att vila.
Ja men precis.
Det finns faktiskt nya produkter som har kommit ut på marknaden.
Nu är det ju det här podd som ni kommer inte se.
Vi kommer kunna ta en bild på den här skon som jag har tagit med mig.
Det här är ett klassiskt sätt för att minska påfrestningen på hälsena.
Då bygger man om skon och har den som en gungbräda.
Det innebär att du kan röra foten när du springer utan att du behöver vinkla den så mycket.
På så sätt minskar man också belastningen på hälsena.
Nu menar inte jag att man ska gå iväg och köpa en 2 000 kronor sko direkt.
Men det skulle kunna vara ett alternativ till den som har mångåriga hälsenebesvär.
De har gått till sjukgymnast, kanske kört sina övningar.
Excentristräning pratar man mycket om.
Då kommer Joakim att prata mer om hur man töjer ut scenen så att den verkligen är så lång som möjligt.
Så att den inte är för kortad.
Men med hjälp av vissa specialskor så kan man då fortsätta med lite lågintensiv träning
trots att man kanske har en sliten hälsena.
Och det lät väl positivt?
Det är ljudmusik för väldigt många lyssnare.
Det är så himla fint. Du nämnde Joakim och Joakim är vår sjukgymnast som vi kommer att bolla över vissa frågor till.
Som är mer på sjukgymnastbordet.
Superbra.
Vi får återkomma med att spela in en liten film där du kan visa upp den här skon också och förklara lite mer ingående.
Något mer om hälsigener eller är vi nöjda med hälsigener Simon?
Jag känner mig hoppas aldrig igen när jag tänker på min hälsena.
Det känns lite som att om man får en skada på hälsenan så är det ganska lång rehabilitering.
Det känns som en allvarlig skada.
Men så hör du ju Jonas.
Jo men det är det. Man ska inte bagatellisera den.
Sen finns det ju många andra varianter.
Det kan vara slemsäckarna runt omkring hälsenan som är problem.
Det kan vara så att man får en stor knöl i anslutning till hälsenan mot hälbenet.
Vi kallar det för extra stås.
Då kommer det ett annat problem.
Hur får jag ner min fot i en sko där hälkappan kanske ligger och trycker på?
Vi som ortopedtekniker gillar att hjälpa kunden.
Ibland bygger vi om häldelarna på skorna.
Helt enkelt skär bort så att det inte ska ligga och trycka hård plast på själva hälsenans fäste.
Fan vad coolt, det första drömjobbet.
Jag tror inte annat liv hade varit mitt drömjobb Jonas.
Att sitta och pilla med skor och bygga om dem och grejer.
Det är väl inte för sent Simon?
Nej jag känner det.
Det finns kanske en öppning.
Exakt.
Härligt, tack för den informationen.
Det känns ändå som att vi kommer att få ihop ett avsnitt.
Vad tror du att vår gäst ute blev?
Det är ju fördelen med att kunna…
Jag sa ju till dig innan vi utesprang.
Jag tänkte först att vi slår tillbaka.
Vi ber folk på att skicka in teman.
Sen under uppsnacket så bara drar vi ett ur en skål.
Men det kändes lite väl…
Vad var det du sa där? Löparmage?
Ja, tänk om vi drar…
45 minuter.
Och ingen av oss har haft det.
Nu pratar vi om det. Nu har du inte alls.
Men vi har ju liksom glidit in
Vi har tidigt insnyggt på några frågor, om vi får säga det själv.
Men vi har en del frågor kvar, Simon.
Vi har fått in ungefär…
300.
Jättemycket frågor!
Vi fick in ungefär 30 frågor.
När vi var ute i morse och sa att vi var gäster i sjuk- och fröjoftarfrågor
fick vi in ungefär 30-35 frågor.
Och då sa vi att några av dem är sådana som vi känner
”oh, det här skulle vi kunna göra en hel avsnitt på”
typ som ”Att prata danska”.
Det var inte ”Att prata danska”, det var ”Lopp i Danmark”
men det tolkar vi som att prata danska i en och en halv timme.
Och vi kommer göra det. Vi kommer ha ett avsnitt som är på danska.
Fy fan, det kommer bli ett avsnitt att glömma kan vi säga.
Men däremot, frågorna och friheter. Vi har fått in en massa frågor.
Vi tänkte först, ska vi strukturera upp dem i olika delar?
Vi bara testar och bara beta av dem i en frågestund.
Men nu sitter vi kvar. Vi är ju lite grann kvar här i det gottiga landet
med vår Slightly Windy-drink.
Och Henrik har ju faktiskt frågat dig innan vi kommer in på löpningen igen.
Svära favoritdrink.
Det tyckte jag var spännande fråga.
Vad gillar du?
Mycket tid har vi.
Nej, vi har
723 minuter kvar för en viss.
Vi har ju
pratat lite om att vi har hamnat
på äldre
dagar, om jag nu ska säga så.
Vi har hamnat i varmutträsket.
Första varmuttrinken
så kände vi
att det finns fördelar
med den här typen av drink.
Den är stark.
Den tar inte slit så snabbt.
Man sitter och njuter av den lite längre och så vidare.
Jag måste säga att jag har verkligen fallit för
Vermouth.
Jag tror att det finns hur mycket som helst att uppleva där, tror jag.
Torr Vermouth, söt Vermouth, de blandat och olika kombinationer.
Men kokar man ner det till en klassiker
med Vermouth så är det ju Negronin.
Ja, du fan, ja. Jag ser på det.
Där du får i ginnen, du får i den söta varmutten och du har Camparin.
Ja.
En fulländad cocktail inuti mig.
Du Fredrik, nu när jag tänker på det, för övrigt, det är en av världens mest beställda drinkar.
Ja, ja.
Topp två eller topp tre, det brukar vi göra en sån topplista varje år.
Det är en av världens mest beställda.
Men ljuger jag nu, eller du har väl träffat någon som var någon sån här i,
vad var det fan med Berlin? Du måste berätta den storleken.
Alltså det är så sjukt.
Vi åker ju till Berlin varje år förutom nu när det är pandemi för att gå på en stor mässa.
Som handlar om det Bosch som visar upp all ny teknologi.
Vi åkte dit, det måste ha varit 2019 då.
Då kollar man upp lite cocktailbars när man har lite tid över på kvällen.
Det och lopp.
Ja exakt, och det och lopp.
Inte så mycket loppfara då, men det var mycket fina cocktailställen.
Alltså riktigt hög klass.
Vilket är kul, man går dit, man har råd med en drink, sen går man hem.
Så köper man öl istället.
Men så sladdar vi in på ett ställe som vi gillar ju, eller jag och Peter som är min kära kollega på jobbet,
gillar ju lite udda ställen.
Inte bara gå på de här klassiska, utan man ska hitta de här…
Smultorställare på gränsen till lite weird.
Är det verkligen en cocktailbar?
Man får titta in och fråga nästan.
Men vi hamnar på ett sånt ställe och det var där en kille som satt i baren.
Det var typ fem, sex pers inne.
Men de hade fått så sjukt höga betyg på TripAdvisor.
Så jag tänkte att någonting är speciellt på det här stället.
Och de var ju mästare på bland annat old fashion.
Det är också en av världens mest beställda och uppskattade drinkar.
Det är en whiskydrink.
Ja, det är bourbon, whisky och sockerlag och lite så.
Och så finns det ju olika teorier på hur man ska blanda en pesto och så vidare.
Men det var en kille där inne som satte i baren och såg ut som en stammis.
Man ser ju ändå att folk är en stammis, visst gör man det?
Så vi landade där i baren, jag och Peter, och sen började vi prata lite med den här killen.
Han var väldigt social.
Och då börjar han berätta om sitt yrke.
Hans yrke var då att åka runt och dricka old fashions.
(skratt)
I samma veva som han säger sitt namn så tittar jag ner på bardisken
och då är det ingraverat.
En sån här som en pokal.
Hans namn.
Han hade liksom sin plats på den här cocktailbanan.
Och hans dagars…
Det gick ut på att han skulle åka runt på olika ställen
och göra olika recensioner på old fashion.
Bara old fashion.
Alltså… Förlåt.
Det är så…
Tänk dig bara så här…
För det där är…
Jag har tänkt på det mycket…
Förr i världen var jag mycket på Muntes krog.
Det är alltså ett av mina stammeställen.
Favoritställen liksom.
och ha sitt namn ingraverat.
Fan vad kul det är.
Är det kul? Tycker du det är kul?
Det är lite läskigt att få ut det så.
Men jag tycker att det är två phalanger här.
Antingen så kommer man in på ett ställe
och så säger folk så här
”Ska du ha det vanliga?”
Och då känner man så här
”Nu byter jag ställe.”
Så är det på systemet.
Då känner man så här
”Okej, hit kommer jag inte igen. Nu är jag färdig.”
Eller så är det ju snarare så här
”Vill du ha det vanliga?”
Man bara ”Yes, jag har kommit till den punkten.”
Det gör antingen ändå.
Så var det för mig på Muntes, för där beställde jag alltid en Weissbier som heter Blue Moon.
Så faderet sen till sist kom och sa ”Vill du ha det vanliga?”
Och då kände jag bara ”Fan vad gött att kunna gå till ett ställe där han säger ”Vill du ha det vanliga?””
De heter ju Pub Nessie nu kan jag tillägga.
Men det här är ju Next Level ska man ändå tillägga för sitt namn ingraverat.
Både jag och Peter blev ganska starstruck.
Starstruck?
Ja, det var som att träffa Freddie Mercury Queen.
Du bara ”Ska du ha det vanliga eller ska du ha din Highland Eagle, Fredrik?”
[Skratt]
Han kunde föra allt i bevisning också.
Alltså, han kunde verkligen visa upp.
”Amen, kolla här. Nu var jag i Norge och gjorde detta.”
”Sedan var jag i England.”
Alltså, han reste runt hela världen och testade old fashion.
Och han hade så högt resumé.
Tänk inte bara det var sommarlige eller sånt som dricker vietkrovar med.
”Jag dricker old fashion. Det är en. Alltså, det är coolt.”
Det är coolt tycker jag.
Men det är ju världens mest blandade cocktail.
Ja det är så, absolut.
Jag tror det är den.
Eller en Negroni.
Old Fashion, där är det någon stycken som alltid ligger högt på listan.
Så den lite åt och värm ut hållet, det har jag på senare dag fräskat mig.
Men vad känner du Simon?
Innan jag har svar på min, det är ändå roligt tycker jag för att i min värld,
både Negroni och Old Fashion, det kan vara fort och även,
Det är ju faktiskt en av världens mest blandade och beställda drinkar.
Men det är ändå kanske ingenting som känns som att det ligger i svensonhemmet.
Alltså, ska man blanda en fredagsdrink?
Man kan ju inte blanda en old fashioned, utan det är så.
Det är gin och tonic eller en rum och cola.
Jag undrar om vi är lite mer…
Är inte det groggiga, ska jag inte säga?
Det jag tror är att när vi väl blandar cocktail så gör vi det i sällskap.
Vi kan ju inte gå och bara ”jag ska blanda en drink för mig själv”.
Nej, det är rätt.
Jag blandar nästan aldrig en drink till mig själv.
Utan man vill hitta någonting som man kan bjuda på ett sällskap eller sin sambofri.
Då blir det ofta ”ska jag blanda två drinkar?”
Eller ”ska jag blanda en som vi båda tycker om?”
Då kanske man landar i någonting lite mer lätt.
Ja, jag helt med det.
Men man kanske ska tänka om lite då.
Man kanske ska lägga lite extra tid på att blanda det som du verkligen själv tycker om.
Eller kanske blanda i ett sällskap också, om du nör tiden.
Du kan förbereda lite innan så du blandar lite olika drinkar.
Så får man välja själv.
Vilken alkohol gillar du?
Jag är mycket för ljus rom.
Okej, då har vi den här drinken här.
Jag är förlöst med startskakorna som bara ”har du Heileniegel?”
[Skratt]
Alltså vi måste ju göra drinktips till dem där.
Vad fan dricker man med en Highland Eagle?
Någonting som tar ut smaken totalt.
Jag skulle säga mycket ingefära.
Mycket angestura.
Det är bra för jag tänkte dela med mig av min favorittdrink.
Det är en Highland Sugar Eagle.
Jag har liksom vondrats litegrann vad jag gillar för någonting.
Jag får dela med mig av en kanske lite mer åt svensk och mallorca hållet men twist.
Jag är jävligt svag för mojito. Jag tycker det är jättegott.
Jag tycker det är den ultimata drinken, för den är ändå lite meckig att göra.
Den tar lite tid att göra med krossad is, och du ska muddla själva lajmen och myntan.
Du ska i sockerlag, du ska i ljusrum och sådär.
Men, för Guds skull, gör det med en passionsfrukt-twist.
Det jag kan dricka resten av livet varje dag så är det den kan jag säga.
Hur fan vad gott det är.
Men hur då?
Egentligen är det ganska enkelt men det är många steg.
Du behöver krossa is för att den ska bli riktigt schysst tycker jag.
Men i grund och botten du ska ha ljusrom, du ska ha sockerlag, du ska ha lime.
Det är standard i mojiton.
Och sen ska du även ha i det och muddla tillsammans med typ en halv lajm skivad i fyra delar.
Så du muddlar i och trycker i sönder dem istället för att du bankar dem eller krossar dem tillsammans med myntan också i.
Så får du ut allt det gottiga där så har du i lite krossad is.
Du häller i allt det där gottiga som jag precis nämnde.
Sen så har du i lite krossad is till och sen fyller du upp med lite soda.
Här kan man också som ett svenskt tips, man kan också ta Svepes Mojito.
Det här är ju drinkmixen.
Drinkmixen, det är faktiskt den enda drinkmixen jag har druckit som jag tycker är okej att ha i som en drinkmix.
Svepes Mojito är faktiskt rätt schysst, annars är det soda i alla fall som det gäller.
Men, du vill ha passionsfruktstwisten.
Ja, det är så jävla coolt.
Då ska du ha Pasao, heter ju den. Den här är ju en passionsfruktlikör.
Den kostar 170 spänn för en halv liters flaska, men det är värt den.
Och sen kan man köpa frysta passionsfruktkuber, typ på Ica.
Så då tar du och langar ner den. När du muddlar allt det andra,
egentligen ska du göra det i en shaker. Du skakar runt allting i en shaker.
För då löser sig den upp så att det blir passionsfrukt.
Det är egentligen smidigare att köpa det färska.
Det är som iskuber med passionsfrukt.
Det är egentligen smidigare att köpa de såna och köpa de färska tycker jag.
Och jag tycker smaken är…
Med saften från passionsfrukt.
Precis, som fryst. En sån kub med passionsfrukt.
För saften är inte så lätt att få ut ur en passionsfrukt.
Nej, precis. Utan det blir nästan bara fruktköttet.
Dekoration nästan.
Ja, exakt.
Så att chauffanér, det, skakar runt egentligen i med den också.
Om du vanligtvis tar fem centiliter rom så tar du istället tre eller fyra centiliter rom
och så tar du typ två centiliter sådana här Passau i.
Du tar den här passionsfruitskuben.
Jag lovar dig att du kommer vara himmelriket när du smakar på den.
Fy fassen vad gott det är alltså.
Det är min favoritdrink.
Den är fantastisk, tycker jag.
Nice. Trevligt.
Så vi har frågor på drinken och nu kan vi glida över på löpning.
Vad har vi fått för frågor där, Fredrik?
Ja, vi har ju en som jag tycker vi behöver ta upp utifrån poddens generella inriktning.
Och det är löpning och livet.
Absolut.
Och det är en fråga från Osberget.
Osberg kanske han heter.
Och han undrar, hur får man till löpning med livet?
Alltså hur kombinerar man löpning och livet?
Jag tänkte när jag såg den här frågan, hur ska man svara på detta?
Men då tänkte jag att jag delar upp det i tre olika saker.
För det gillar vi. Det är temat idag. Tre olika saker.
Och det är nummer ett, utan inbördesordning, placering.
För mig så handlar det om att bestämma, vad är viktigt i mitt liv?
Och kanske ta papper och penna och skriva upp att de här sakerna tillför saker i mitt liv.
Jag får energi av de här sakerna. De är viktiga för mig.
För mig är det familjen, jag har mitt jobb som jag måste sköta.
För att må bra så måste jag gå bra på jobbet också.
Med familjen måste jag på min tid med familjen umgås med barnen,
umgås med min sambo och så vidare.
Vänner, sådana saker. Man skriver upp, de här sakerna är viktiga för mig.
Och sen kanske man ska tänka, vad tar de i tid?
Hur mycket tid tar de här sakerna som är det viktigaste för mig?
Löpning kommer ändå inte långt ner för mig, men det kommer under rätt så många saker.
Och sen tittar jag på, vad är rimligt för mig i tid att lägga på löpning?
Och så vara ärlig och rationell i det tänkande när det gäller tider till löpning.
Och så tittar jag, är jag beredd att investera den tiden, de tidpunkterna på dygnet för att träna så här mycket?
Kan jag finnas här med många pass? Kan jag springa i morgonpass? Kan jag springa på kvällen?
Om svaret är ja så sätter jag det schemat att jag är beredd att springa på lunchen, kanske offra lite lunchtid, kanske äta lite annorlunda, springa på kvällen, springa på morgonen för att de viktiga sakerna måste få plats.
Jag försöker bygga någon form av… Jag skriver inte veckoscheman, jag bokar in vissa pass och så.
Men jag bara rent allmänt tänker att det här måste jag få in i mitt liv, det här måste jag lägga tid på.
Vad finns mer för luckor?
Det är den.
Och sen är det att kombinera saker.
Att springa… Om vänner är viktigt, spring med dina vänner.
Och tvinga dig även.
Ja, men också så här.
Är familjen viktigt? Kan du springa med din familj?
Ja, just det.
Okej, jobbet är viktigt.
Du behöver ta dig till jobbet, du behöver ta dig hem från jobbet.
Kan du springa till jobbet? Word.
Det är väl det.
Och sen är det att hitta rätt ambitionsnivå.
Att inte sikta för högt.
Utan att, okej, jag vill vara här.
I praktiken säger jag några steg ner.
Börja där och fokusera på att i alla fall genomföra den delen.
Så kanske du kan växla upp när du känner att det finns möjlighet.
Det är väl dom sakerna jag skulle vilja tipsa om.
Tyckte det var bra.
Jag vet vi har en…
Man har många löparbekanta vid det här laget.
Jag vet av en som vid ett tillfälle skrev så här
”Nej, nu har min partner sagt stopp, nu får jag inte springa mer än detta.”
”Jaha, nu får jag lägga om.”
Jag tänkte just precis det du sa med ambition och hur mycket tid man har.
Jag tror det är rätt viktigt att landa ganska.
Jag tror som du och jag har ju varit igenom hela cykeln mentalt och med tid och allting där vi har landat i.
Jag kan inte, vill inte, orkar inte springa mer än detta.
Man har hittat en balansgång. Var mår jag bra? Det är min löpning också.
Det är klart du och jag hade velat springa en mil under 30.
Det har varit fantastiskt.
Men vi kommer inte att springa 18 mil i veckan.
Det är bara så där att det är lite grann bara att acceptera det.
Ja, det är klart att jag hade velat springa snabbare än Kipchoge.
Men det kommer jag inte att göra.
Det är inte möjligt.
För min del så tror jag inte att tjusningen ligger i det.
Jag tror inte det handlar om att bli bäst i världen.
För det har man insett ganska tydligt.
Han är bäst i Helsingborg.
Bäst i Thin Bilt är han.
Det! Nu börjar vi snacka.
Du dubblade ordförande i klubben.
Ja, precis.
Nej, så det är ambitionsnivån.
Det är viktigt att du liksom
att vara realistisk med det
från början.
Det tror jag är klokt.
Så det var väl det.
Vad säger du med löpning och livet?
Annars Simon?
Jag kan väl egentligen bara hålla med.
Alltså jag har egentligen inget annat
så tanket.
Jag har tänkt mycket på
bara att
Jag tror att alla nästan alltid vill ha mer.
Det är grundinställningen hos många.
Hittar man något man tycker är kul eller man trivs med, som löpningen i detta fall.
Jag tror de flesta som lyssnar på detta på ett eller annat vis tycker att löpningen är gött.
Möjligen, liksom för vårt förra avsnitt, kanske nån har gett upp.
(skratt)
Det är sämst med löpningen.
Det var lätt att skriva ”sämsta lista”.
Men du har ju ändå varit…
Jag tycker att du har varit på många olika nivåer med din ambitionsnivå.
Du har SM-satsat och du har insett att du ska springa för att det är kul.
Allt däremellan.
Absolut, jag har varit i många faser.
Inte minst när man jobbade med löpning, då gick man ganska långt i löpartanken hela vägen.
Jag har fått uppleva både kroppsligt och mentalt i att här går min gräns, hur mycket löpning jag vill ha i mitt liv.
Och även på andra hållet, i stunder där man bara har sagt ”Nu skiter jag i löpningen” men så kommer man till en gräns där man känner ”Nej det kommer jag aldrig göra”.
Jag tänkte på det här om veckan, Fredrik, när vi tycker det här är så jävla roligt.
Jag har tänkt mycket på de senaste åren. Från att jag började med Helsingborg Marathon som var runt 2013, nu är vi framme vid 2021.
Även när jag började mitt jobb i kommunen. Jag har ju under hela den tiden, nu är vi inne på åttonde året,
På ett eller annat sätt, även om det här inte är ditt och mitt jobb,
det är ju ett passionsprojekt som är av en större rang än att vi bara går och tänker på löpning.
Innan dess hade jag ju hållit på att freelansa på Runnersworld och skriva en bok om löpning.
Jag skriver skeman till folk.
Jag har nu konstaterat att jag kommer nog, det är en sak jag har landat i,
jag kommer alltid ha löpning i mitt liv mer än bara min egen löpning.
Och det ger mig, för det är också tid som gråter.
Jag hade ju kunnat vara ute och springa nu.
Men jag vill hellre sitta och dricka och drinka och ta en löpning med dig.
Jag tror man får göra sådana vägval i livet.
Och jag har nog landat i att löpning kommer alltid vara en del av mitt liv.
Mer än bara att jag själv springer.
Och det tycker jag kan vara en skön tanke att landa i när man är skadad eller annat.
Du kan växa ut på ett annat sätt.
Så löpningen tycker jag är fantastisk på många sätt.
Man kan titta på löpning och trivas med det också.
Man får hitta sin egen ambition och se hur man själv vill hantera den.
Men då får man se fram.
Mitt tips är att titta på hur du lever nu.
Det tror jag är bra.
Och få in löpning där det finns möjlighet i ditt nuvarande liv.
Ersätt inte saker.
Börja inte så här ”Jag har pass klockan sex och jag kan inte vara med och käka en dag i veckan med familjen.”
Börja inte där.
Utan börja med att du har en pension för löpning, du vill utföra dig och springa mycket.
Var finns det tid?
Det tror jag är en bra utgångspunkt att titta på.
Det tror jag också.
Härligt!
Fler frågor?
Vi tar dem lite ur luften nu.
Vi har Hanne Svensson som frågar hur man kommer tillbaka till löpningen efter fem veckor skadad som har kört cykel och cross trainer.
Och då sa vi, ja, då gör vi skratt lite lättare, vi säger bara ”där har man vart”.
Men egentligen, där finns ju lite avsnitt, om vi går tillbaka tio veckor i tiden,
så finns det lite avsnitt där vi pratar om just detta.
Men några korta tips, Fredrik, om du har varit skadad, du hade ditt knä,
spökade fram och tillbaka.
Jag hade ju min strexfraktur i foten också, som var långdragen.
Hur resonerade du när du började känna dig redo att
att nu kan jag påbörja löpningen igen.
Hur tänker du med upptrappning och komma tillbaka?
Jag tänkte utifrån att testa successivt.
Jag ska springa två kilometer.
Får jag inte ont så springer jag vidare.
Man lägger på lite hela tiden.
Men att man verkligen ser till att
gör det ont, då stannar jag.
Och så gör man en alternativ träning.
För mig handlade det då med hopparknäet att förstå vad var orsaken till att jag hade fått det från början.
Och hitta de övningarna som har fokuserat, bygga den styrka jag behöver för att inte få det igen.
Det är lätt att vila och säga ”Nu är jag skadefri”.
Sen går det fyra månader och så har du samma skada igen.
Att du inte går till roten av problemet.
Där till jag hjälp av en sjukgymnast som hjälpte mig med övningar.
De här övningarna ska du göra, för då bygger du styrkan här i baksidan.
Vi gjorde en spanish squat som det heter.
(skratt)
- I och med att man dricker mot corona samtidigt.
San Miguel.
- Ja, exakt.
Nej, och den skulle stärka mina baksidor så att jag inte skulle få det här problemet.
eller egentligen runt knäet, muskulaturen runt och så vidare.
Så det är väl det.
Att inte gå för fort fram med löpningen utan känna av.
Känner du av skadan, stanna och gör dina övningar istället.
Det är väl ett bra tips överlag, en långsam övergång.
För att ofta det är precis som du säger att
jag har varit skadad,
i de bästa fall är man ju duktig och kör någonting alternativt.
Sen känner man att ”nu kan jag börja springa igen” och då slutar man ju helt med det alternativa.
Och bara springer och så springer man sig in i förarvet igen.
Utan en långsam övergång.
Jag hade ju samma med min fot.
Jag gjorde det över fem, sex veckors tid.
Övergång från dess att jag var 100% i cykel till att jag var på 100% löpning.
Så var det ungefär sex, sju veckor.
Har du alltid varit så att du har tagit det lugnt och
I överlappningen där till att du är helt skadefri.
Jag tror faktiskt det.
Jag vet inte.
De andra gångerna jag har varit allvarligt skadad, eller långtidsskadad ska man säga.
Det var ju med min hälsineinflammation.
Det var när vi hörde med Jonas och Camp Pro-gänget.
När jag var lite kockad.
Då vet jag att jag körde sjukt mycket cross trainer.
Då hade jag ju tur att det var flera som skadade samtidigt.
Så Erik var ju en gäst som blev sjuk.
Det var han, jag och en kille som hette Kent.
Vi körde tre gånger i veckan.
När Kent var inte skadad, han var bara duktig med alternativ.
Han var ändå död.
Erik var skadad.
Så vi körde tre månader i veckan.
Vi körde på Field Warner och Cross Trainer.
Så det var schysst. Vi körde en långsam övergång.
Så jag tror att jag har varit hyggligt duktig med det.
Men det är för- och nackdelar.
Antingen i början är man sjukt på att bara byta.
Eller så blir man sämre med åldern.
För man bryr sig inte riktigt.
Men är man duktig på den biten så kommer det att gynnas av dig längden.
Så det tycker jag är ett bra tips.
Om vi hoppar vidare Fredrik.
Vi tar lite sådana här frågor nu som sagt uppslutsad.
Hummelgiten tror jag.
Att det väntar. Visst det gör den.
Tips på era bästa snabba pass.
Högt och lågt nu alltså.
Har du något pass du gillar Fredrik som går fort?
Alltså det är fort över.
Fort över.
Tre supertidsningar.
18 minuter.
Du uppskattar pass som är lite komprimerade?
Ja, men det kan jag göra. Absolut.
Nu kommer vi tillbaka till livet och löpning och livspusslet.
Då är det bra att kunna slänga fram ett pass som är över på 18 minuter.
Intensivt, men att man kanske är färdig på 50 minuter.
så hinner du med att slänga i dig en sliten macka innan teamsmötet.
Innan teamsmötet och klockan tre-dippen.
Men annars gillar jag ju din 5000-meters-snurra som vi har kört.
Ja, fantastiskt.
Där du kör 5000 uppdelat på olika sätt.
Vilken är det man börjar med, Simon?
Det är 400. Jag tror det är 12,400.
Då är det inte mer än 20 sekunder lugn joggvila.
Men du springer inte snabb, allting ska gå i din 5000m-svart.
Så de första två, tre, fyra hundringar är rätt okej.
Sen…
Det är jobbigt.
Och sen ökar du upp distansen så du går upp till tolv hundringar tror jag det är mest.
Till slut, ja.
Så du har fyra hundringar, veckan efter sex hundringar, veckan efter åttahundringar,
tusingar, tolv hundringar.
Och hela tiden så att du tar bort distansen.
Det ska bli 5000.
Så det blir typ så här,
12×400, 8×600, 6×800, 5×1000, 4×1200.
Och det känns som att det är ett bra fartpass.
Du får ju bra fart på de här olika intervallerna.
Riktigt bra.
Du då Simon?
Jag har ju lite samma typ av tips.
Jag älskar ju 5000-meters-träning.
Och när det gäller att få in saker på lunchen
Så tycker jag att de här som vi har pratat om för 5km 90-30, 5000m snurran, absolut skitbra pass.
Jag gillar att köra typ 5km progressivt.
Alltså att du kör 5000m där du börjar kanske i din milfart och sen jobbar du dig successivt ner.
Så kan vara sista tusingen går i din 5km-fart.
Det är jättejobbigt.
Det är jävligt kul.
Jag tycker att det är pass som ger, det är bra uthållighet, det är bra fart, det är komprimerat på lunchen.
Är det ingrediensen till ett bra pass?
Det är bra fart, det är superjobbigt.
Vad mer har man i en god cocktail?
Passcocktail?
Vi tänker ju ofta utifrån att om vi har två fartpass per vecka,
så vår filosofi tänker jag ofta att ett av passen ska ju vara lite längre.
Det är ofta de vi kör på lördagarna.
De är gärna upp mot 10 km i fartpass i olika konstellationer.
Vi körde härom veckan 15 km, till och med då.
I 4-minutersfart och strax under.
Sen vill man ha ett som är lite mer speed.
Men vi är kanske inte riktigt i fasen.
Nu börjar ju alla bli lite skadefria igen nu.
Vi har kanske inte varit i fasen att kunna köra korta intervaller.
Då tycker jag de här passen som går kanske som snabbast i 5000-metersfart
Kanske till och med ner mot 3 km/h.
Det är ungefär där gränsen går innan kropparna ser till.
Men man orkar ju ofta inte längre att de blir kanske 20-25 minuter.
Alltså i själva fartpasset.
Det tycker jag är en bra mix överlag när det gäller att få till snabba fartpass.
Tempopass älskar jag också.
6 km som ligger strax över milfart.
Till exempel fantastiskt bra pass där du bygger motor, uthållighet, ändå fart.
6×1000 klassisk pass. En minuts vila mellan.
Fan, det är mycket goa pass som man kan köra.
Ni vet, jag har kört inför 3000 meter.
Har ni kört 4×1000 som ska gå i 3km/h.
Så det är snabba tusingar.
Men en och en halv minuts vila.
Jättemycket goa sådana pass. Man kan få farten på.
Vi har ju de Oregon-passen också.
Fy fan.
De är kanon.
400, 400.
Eller vad kör man?
200-200.
200-200 är det faktiskt.
Så 200 meter som går jättesnabbt.
Och 200 meter som går…
Snabbt.
Snabbt också.
[Skratt]
Och så springer du tills du inte orkar hålla farten längre.
Ja, precis.
Och målet är alltid att nå 10 000 meter.
Men har man planerat passet rätt så kanske man inte orkar mer än 8 000.
Men det är jobbigt.
Och hela tiden behöver jag känna att jag fortsätter så länge jag kan hålla farten.
Det finns ingen angiven distans.
Och ett tips till dem som ska springa det passet. Gör inte det själv.
Spring med någon annan.
Spring i en grupp. Stor grupp.
Har vi fått in fler förfrågor, Fredrik?
Har vi på din lista?
Vad har vi mer?
Ja, vi har ju det här.
Det här är lite intressant.
Hur mycket ska tempot sjunka under ett maraton?
när man håller samma tempo under hela maten.
Det är ju lite kul.
I de bästa av världar
så kan man ju hålla ett jämntempo hela vägen.
Men hur ser verkligheten ut, Fredrik?
Hur ser det ut för dig?
Kampen har gjort att jag riktigt har hållit samma tempo.
Jag har ju inte en negativ split.
Jag har snarare en väldigt positiv split.
En väldigt positiv split.
Och i löpningen är det inte positiv split.
Det är en negativ split.
En positiv split innebär att du tappar tid.
en negativ split inom att du springer snabbare på andra halvan.
Men jag har nog aldrig gått ut med resonemanget att
”ah, jag tar in tiden på sista tio”
När det gäller marathon.
När det gäller 10 000 meter på bana, ja absolut.
Gör ingenting 3-4 sekunder efter första kilometerna.
Gör inte så mycket.
Marathon, jag skulle säga att det är ganska bra om du kan ha den jämn fart genom hela.
Absolut.
Men jag har aldrig lyckats med det.
Men har du gjort det någon gång Simon?
Har du haft en negativ split?
Eller har du hållit jämnt en hel del?
Köp en hand.
På mitt första marathon när jag svang på 3.13
då hade jag en negativ split med två minuter.
Jag var två minuter snabbare på andra halvan än första.
Men därmed sen i, om man kallar för modern tid
eller där mina snabbaste marathon ligger
så har jag ju oftast haft en
ett tapp på mellan två och fyra minuter.
eller två-fem minuter till och med. Min bästa maraton både utifrån känsla och tid är nästan på två-fem till tre.
Då tror jag att det tappade en minut och tjugo sekunder på andra halvan.
Det är nästan vad eliten gör. De springer helt jämnt.
Jag tänkte säga att de springer nästan snabbare.
Men däremot tror jag att för oss som är, är man i god form och ligger upp runt våra tider,
alltså runt tre timmar kanske då, då tror jag att det är rätt så vanligt att du kanske tappar en minut på andra halvan.
Alltså det är, man siktar på att springa jämnt, men man vet om att man kanske tappar lite, så man öppnar lite snabbare.
Däremot den här positiva splitten, jag har ett minne, vet jag.
När du och jag sprang Hamburg, då det regnade, du sprang på 3.10, jag sprang på 2.55 tror jag.
Då kom jag ihåg att Lars som var gäst här för några veckor sedan, han var ju där och han hade inte tränat riktigt.
Han sa att han skulle springa med och så hade han lite, jag kommer inte ihåg när det var efter hans operation med hälsen och sånt.
Jag tror han sprang 14 kilometer sedan bröt han.
Ja, jag klappade honom på ryggen.
Du sprang igenom.
Ja, jag sprang igenom.
Han öppnade kanske lite hårt.
Men han bröt där någonstans.
Han fick ju se, han beskrev ju när han såg David Nilsson komma på andra halvan, sista fem kilometerna.
Det var på den tiden David Nilsson sprang på två, jag tror han sprang på två femtonde året.
Nu har han varit en, två, tio liksom.
Men han sa att hans snabbaste femma var sista femman i Hamburg.
Så mellan kilometer 37 och 42 var den snabbaste femma han sprang.
För dig och mig låter det ju…
Det går inte.
Perfekt.
Det går ju liksom inte.
Jag tror att har du inte sprungit så mycket maraton,
då kanske du kan klämma ur dig en snabbare andra halva.
Men när du väl har kört några gånger och har ganska bra koll på din kapacitet,
så tror jag det är rätt svårt att springa med negativ split.
För då öppnar du ju en fart där du är mer rimlig, där du kan klara hela vägen.
Det är liksom mina tankar tror jag.
Räknar man att tappa kanske, är du bra i form så räknar man att springa jämnt eller tappa någon minut kanske.
Det är svårt att öka på slutet.
På en maraton.
Räknar inte med att du ska ta in en massa tid i alla fall.
Så är det.
Nej, fy för tusan. Det ska man inte göra.
Ja men vad härligt.
Ja.
Har du någon mer fråga Simon?
Så tycker jag vi avrundar det här lite speciella avsyntet.
Du har en fråga till, säger jag.
Ja, ett sista.
Ett sista.
Och sen ska vi få säga mums mums.
På kväll.
Och det är så här, jag tänker det är Thomas Davidsson som har frågat
Hur tycker ni man springer långpass och hur ofta?
Hur ofta tror du jag har en ganska enkel och gemensam uppfattning?
Långpass är en gång i veckan.
Det är ett långpass.
Bra fråga. Den här har jag faktiskt sett.
Jag tror vi har samma kilometer i huvudet.
Jo men det är ju det jag tror.
Jag tror att man definierar, jag har tittat lite på Anders Salkaj, han är ju gur i ämnet, på något sätt.
När du kan börja springa eller springa lite mer kontinuerligt, då kan det vara så att 60 minuter kan vara ett långt pass.
När du har kommit upp och springer lite mer regelbundet, springer en mil eller så här, då är det 90 minuter.
Och 90 minuter är ju det som du och jag har när vi inte maratränar.
Men det känns ändå lite smutsigt att skriva ett långpass när vi har 90 minuter.
För vi rör ju oss i den löpakretsen och på den mängden att
komma tillbaka efter 18 kilometer känns det lite jobbigt att skriva långpass.
Ja, det är lite på gränsen faktiskt.
Måste jag ändå erkänna.
Är det inte att du och jag vill upp på 20-21 för att vi ska skriva en halvmara?
För att skriva ett långpass?
Jag tar emot att skriva 18 kilometer.
Längre distans.
Jag vet.
När vi var inne som värsta maraträning så ser man kompisarna på Stavas som också är maraträare.
Så sprider de 20 kilometer och skriver ”distans”.
Lungförlöpning.
Lungförlöpning.
Det är lite så provocerande.
Nej, det är ingen långpass.
Men det finns lite olika definitioner.
Jag har en, han som var gammal barnchef på Helsingborg Marathon, Johan Lundgren.
Han sa det, ingenting under två tredjedelar av ett marathon.
Det är inget långpass.
Så 28 kilometer, det känner jag så.
Det tycker jag är lite tej.
25 är ju absolut långpass.
Det tycker jag också.
Det är definitionen.
Men det tror jag också ja.
Är du lite ny på det.
Egentligen är det så här att
det längsta passet du springer under veckan
är ditt långa pass.
Man ska vara krass.
Men du och jag är väl lite så att på den nivån där vi är och springer så är det upp mot en 20-körning som vi tycker är.
Sen är vi nöjda med 18.
Och vi brukar ju ha ett långpass i veckan.
Och sen handlar det ju lite om, längder på det kan ju handla om i vilken fas du är i träningen.
Ska du ma-träna så är det ju viktigare att få till det här långpasset än att du får till dina snabba pass.
Definitivt.
Utifrån uthållighet.
För det är väl det som är den största utmaningen med maten,
det är ju uthållighet.
Oftast inte farten.
Så att är du i matträning så kanske man ska tänka att
huvudfokus, långpasset, och sen att du bygger utifrån det.
Idag, nu när vi tränar inför tiotrisen, så känner jag såhär
Långpasset, det gör inte jättemycket om det blir 12, 13, 14, 15 kilometer på söndag.
Om du känner dig lite sliten, då kan man ta ner på det.
Då har du annat resonemang.
Springer du inför maten, då är det viktigast.
Det är rätt.
Just inför maten, det är precis rätt som du säger Fredrik.
Jag vet att det är inför 10 000 nu, så då springer vi kanske mellan 15 och 18.
Och nu i lördag körde vi ett tufft pass.
Då joggade vi ner till Heden 5 kilometer.
Vi körde ett pass på 10 km och joggade den så vi skrapade ihop den på 20 km på lundan.
Så på söndag, jag kommer inte ihåg hur långt vi sprang till sist, var det då?
12-13 km.
Vi kände att vi orkade inte mer.
60 minuter.
60 minuter, precis. Vi hissade att vi lika precis skrapade ihop det.
Men däremot så maraton, jag vet när du och jag kör sista tio veckorna,
till exempel, ni har fått maraton på,
om man siktar på mellan 2,50 och 3 timmar,
som vi ofta gör då,
det är ju absolut över 30 km på de passen.
Och sen kan vi ju mycket väl ha något längre kvalitetspass på veckan som är upp mot 20-22 kilometer.
Men där ändå vi definierar ändå inte det som ett långpass, utan ett långt kvalitetspass.
Det låter ju lite grann som någon som också frågar kring referensramar, att man skjuter dem framåt.
Förklarar man det för någon ny som ska…
Jag ska springa mitt första maraton och vi bara ”Nej, springer jag 20 kilometer fartläkt, det är inget långpass.”
Det låter ju dumt i huvudet.
Men det beror ju såklart på vilken tid man satsar på och vilken ambition man har.
Nej, men alltså…
Maträna…
Det är ju egentligen…
Du måste verkligen ha tiden till att maträna.
Du måste lägga in mycket tid.
Och då blir det ju lätt att…
Du börjar någonstans…
Du kanske springer 25 kilometer och sen på slutet så kanske du är uppe mot en 40.
Liksom springer väldigt långa långpass.
Men det kan du inte göra direkt.
utan det där bygger du på successivt.
När vi pratar om marträning generellt så känner jag
”Fan vad gött det ska bli att börja komma igång”
och nu är ju loppen,
det börjar bli verklighet med loppen igen nu till hösten
så det ska bli skitkul att komma igång
och köra de här långa, långa passen.
Jag tyckte, även i lördags var jag rätt slut på när jag joggade hem
efter att vi hade kört de långa passen.
Men man fick ändå så att när man kom hem
Man hade fått 20 kilometer på det passet så kände man bara ”vad gött det är”.
Alltså det är en god känsla.
Och det ska bli roligt, jag tänker också, nu ska vi börja avrunda Fredrik.
Nästa vecka har vi inte riktigt bestämt vad vi ska prata om.
Men en sak är ju säker, vi sa att vi ska springa 10 000 meter på lördag.
Det låter att vi har jämna uppdateringar under lördagen.
För jag vet att alla sitter som på nålar och är nyfiken på vad vi gör för tider.
Så såklart jämnar vi uppdateringar på det.
Men också att vi kommer att ha hela Team Biltv på en liten ”off the run”.
Ja just det!
Vi ska försöka spela in någon liten snutt från alla de här kändisarna
ni har hört talas om alla de här veckorna.
Det är Paddy och Wahlberg och det är Emil P. och det är Emil N.
Ja precis!
Det är 890, det är…
Och det är synd, Anna är ju med i den här gruppen också.
Hon är ju jättegrabbig nu.
Hon springer ju inte jättemycket, men hon…
Jesus vad hon har hållit in på.
Hon kommer nog bli det då!
Jag vet, jag vet!
Det kommer att bli en livesändning idag.
Det kommer att bli en livesändning idag.
Så såklart ni ska få att det kommer säkert att bli en hel halvtimme
skulle jag gissa om vårt träningstävlingslopp på lördag.
Om jag får gissa så kommer det bli väldigt mycket snack om drinkar på lördag.
Det tror jag också.
The Diplomat och Highland Eagle.
Vi hade 36-30, 37-10 och sen så drack vi old fashion.
Och en Highland Eagle.
Skål säger vi!
Skål och tack för idag. Vi ses alldeles snart igen.
Hej då!