31. 10000m & Milen

-Vad gör du på milen?
-Vilken mil?

Vad är egentligen skillnaden mellan 10.000 meter på bana och 10 kilometer på asfalt? Och hur förbereder man sig på bästa sätt? Vi blandar ihop en Sidecar (med punch eftersom cognacen var slut) som något långsökt tar oss in på SM 10km i Anderstorp. Och så klart blir det berättelser från badtunnan i lördags! Avsnitt 31, nu köööör vi!

Avsnittet sponsras av Camp Pro som är Ortopedtekniska specialister som med stor träffsäkerhet snabbt kan hjälpa varje individ till en unik lösning för att kunna leva ett aktivt liv. Gång- och löpanalyser, ett brett sortiment av ortoser/stöd för hela kroppen samt alla typer av fotbäddar/inlägg från prefabricerade till individuellt utprovade. Vi finns i Skåne Stockholm och Uppsala men har även mobila kliniker där vi åker ut till olika kliniker för att ta emot patienter.

Avsnittet sammanfattat i 10 punkter:

1. Utmaningen med 10000m: Diskussion om hur 10000m-loppet kan vara en utmanande distans, eftersom den kräver både uthållighet och hastighet.
2. Träningspass inför 10000m: Samtal om vikten av fartlek och intervallträning, samt att blanda in långpass för att förbereda sig för 10000m.
3. Värdet av tävlingsplanering: Betoningen på att ha en plan inför tävlingen och att anpassa sitt tempo och strategi under loppet.
4. Vikten av att sätta realistiska mål: Att sätta mål som är utmanande men ändå realistiska för att hålla motivationen uppe och förbättra sina prestationer.
5. Återhämtning och balans i träningen: Diskussion om vikten av att lyssna på kroppens signaler och ge tillräckligt med tid för återhämtning mellan träningspass.
6. Loppsspecifik träning: Anpassa träningspassen för att likna tävlingsförhållandena, t.ex. genom att träna på bana eller den terräng som tävlingen kommer att äga rum på.
7. Utrustning och skor: Vikten av att välja rätt löparskor och utrustning för tävlingen och att vänja sig vid dem under träningen.
8. Mentala förberedelser: Fokus på att stärka den mentala kapaciteten genom att visualisera loppet och förbereda sig mentalt för utmaningar som kan uppstå under tävlingen.
9. Gemenskap och stöd: Dela erfarenheter och tips med andra löpare, både för att få inspiration och för att stötta varandra i träningen och tävlingen.
10. Att hålla långsiktigt perspektiv: Ha tålamod och acceptera att förbättring tar tid, och fokusera på att bygga upp en stark grund som kan hjälpa dig att nå dina mål på lång sikt.

Dessa 10 punkter ger en överblick över de viktigaste teman som diskuteras i podcast-avsnittet ”31. 10000m & Milen” och erbjuder värdefulla insikter för löpare som vill förbereda sig för att tävla på denna distans.

I avsnitt 31 av Löpning & Livet diskuterar vi skillnaden mellan 10.000 meter på bana och 10 kilometer på asfalt. Vi tar även upp hur man kan förbereda sig på bästa sätt inför dessa lopp. För att krydda upp avsnittet berättar vi om vårt besök på SM 10km i Anderstorp och delar med oss av roliga historier från badtunnan i lördags.

En av våra sponsorer för detta avsnitt är Camp Pro, som är experter på ortopedteknik och kan hjälpa dig hitta en unik lösning för att leva ett aktivt liv. De erbjuder gång- och löpanalyser, ortoser/stöd för hela kroppen samt alla typer av fotbäddar/inlägg från prefabricerade till individuellt utprovade. De har kliniker i Skåne, Stockholm och Uppsala men kan även åka ut till olika kliniker för att ta emot patienter.

Vi har även en spännande gäst med oss i detta avsnitt, men vi vill inte avslöja för mycket än så länge. Följ oss på Instagram och Facebook för att få reda på mer om vår gäst och få uppdateringar om våra kommande avsnitt.

Några nyckelord som är relevanta för detta avsnitt är Milen och 10000m. Vi hoppas att du kommer att ha nytta av våra tips och råd när du förbereder dig för ditt nästa lopp.

För att se avsnittet live, besök vår YouTube-kanal. Du kan även lyssna på avsnittet på Apple Podcast. Glöm inte att följa oss på sociala medier för att hålla dig uppdaterad om våra senaste avsnitt och gäster.

Instagram: https://www.instagram.com/lopning_och_livet_podd/
Facebook: https://www.facebook.com/lopninglivet
Youtube: https://www.youtube.com/live/ah4CHO12Wuc?feature=share
Apple Podcast: https://podcasters.spotify.com/pod/show/lopningochlivet/episodes/31–10000m–Milen-e1phqh5

Se hela avsnittet live på vår YouTube-kanal: https://www.youtube.com/@lopningochlivet/streams

Kom ihåg att följa oss på sociala medier för att hålla dig uppdaterad om kommande avsnitt, tips och råd:

• Instagram: https://www.instagram.com/lopning_och_livet_podd/
• Facebook: https://www.facebook.com/lopninglivet
• YouTube: https://www.youtube.com/@lopningochlivet/streams

Vi hoppas att du finner våra tips och råd användbara och att du fortsätter att följa vår podcast Löpning & Livet för mer inspiration och motivation kring löpning och träning. Lycka till med din träning och tävlingar!

Hela avsnittet:

Hej, hallå! Då är det dags igen med Löpning i livet med Fredrik och Simon.
Vi ska idag prata om hur det är att springa 25 varv på banan 10 000 meter.
Men också skillnaden mellan att springa 10 000 meter och milen.
Varför kan man inte bara säga ”Vad gör du på milen?”
Varför får man alltid motfrågan ”Vilken mil?”
Vi ska dricka en sidecar som tar oss hela vägen bort till Anderstorp där det om sex veckor ska springas SM.
Vi kommer att prata om hur det är att ladda inför de här sex veckorna.
Vad gör vi? Hur tränar vi?
Hur tänker vi? Vi har såklart också en massa frågor som vi kommer ta upp från våra
lyssnare så att det här blir ett fullspäckat avsnitt.
Nu kör vi.
[Musik]
Nu kör vi igen.
Nu kör vi igen. Andra tagen igen Simon.
Det är lite ovan tycker jag.
Jag har gjort en retake.
Retake. Takeover.
Hostile takeover.
Jag kan inte ha ljudkorv i den där, utom att jag vet i pålarn.
Jag ställde en fråga till dig, hur det är med dig?
Det är bra.
Det är lite fortsatt som jag pratade om hektiskt på mitt jobb.
Jag svarade till dig idag när vi utsprang.
Jag tror nog att det är så här.
Det blir inte så här, nästa vecka blir det bättre.
Jag tror lite grann.
Det kan nog vara med övrigt.
Löpningen går framåt som en ångvält och det mår jag väldigt bra på.
Sommaren är på väg.
utan utomhus.



Avsnitt 31 i text:

• Ja, snyggt har du blivit.
• Ja, jag har köpt en likadan grill som dig.
  Så nu börjar man ju må på något sätt.
  Det är väldigt bra med mig.
  Lite så många bollar i luften på jobbfronten.
  Det går framåt i alla fall.
  Så det tycker jag är roligt.
  Det är min generella. Hur är det med dig generellt sett, Fredrik?
• Generellt sett är det bra.
  Det är jättebra.
  Jag känner att jag har landat i en
  någon form av ganska bekväm stress.
  Stress.
  Det låter väl bra.
  Jag vet inte hur jag ska förklara det.
  Det är en positiv stress.
  Det säger alla som går rakt in i väggen.
  Det är positivt.
  Det kändes väldigt bra fram till jag bara ”boom”.
  Lånar på golvet.
  Nej, usch.
  Det känns riktigt bra.
  Jag är harmonisk med
  mitt jobb och mitt privatliv
  och löpningen just nu.
  Sen vet jag att det kan förändras
  ganska fort också. Men just nu njuter jag av att jag känner mig i balans.
  Det är ju gött när man har… Det är gött för det är ju precis som att när alla stjärnor infaller sig rätt
  och inte minst som på väg mot sommaren, det är ju någonting vi svenskar pratar om hela året.
  Underbart.
  Fram till semestern börjar ta slut så bara ”Gud vad sommaren är kort”.
  Men det är ändå skönt. Det där är… Man tar ju verkligen vara på det flowet på något sätt.
  Man mår ju verkligen upphöjt till 10 när man går in i de dagarna så att det är en god period.
  Och när det kommer till löpningen där och väder och ljus och temperatur och så är det ju faktiskt mycket enklare att genomföra träningsveckorna nu än vad det är mitt i vintern såklart.
  Fy fan.
  Det spelar också en stor roll i mitt liv med hur mina humörsvängare är. Jag är mer balanserad nu, mer stabil.
  Alla minns vi november, klockan halv tio på kvällen i två grader och snålblåst. Det är ju sånt man är glad med att det är över.
  Och nu är det split shorts och linne och ibland inget linne alls.
  Det har varit en fin vecka för lätning nu.
  Det har det, det har varit superbra.
  Och vi kommer ju prata lite om, veckan som har gått innehåller ju ett time trail som vi körde på Heden, 10 000 meter.
  Och det är ju det temat vi har idag, 10 000 meter och även 10K, alltså milen, på olika stadslopp.
  Det är ju så Fredrik, är inte det samma sak?
  10 000 meter.
  Nej det fick jag lära mig ganska fort, att det inte är.
  När jag skulle vara lite social i början och ställa frågan kring
  ”Jaha men okej, vad gör du på milen?”
  ”Vilken mil då?”
  Fick man till svar bara ”Den som är en mil”
  ”Den som är en mil”
  Jaha okej, förlåt.
  Menar du på bana, alltså den som är exakt 10 000 meter
  Eller menar du en flack mil?
  Eller menar du en knixig mil?
  Med lite kuperat?
  Nej, jag menar bara milen.
  Nej, milen liksom.
  Fick du också det i början när du…
  Ja, men det tycker jag.
  Det svarade tillbaka.
  För mig var det också så.
  Det är en mil.
  GPSen, 10 kilometer,
  och så har du en tid.
  Det är väl liksom så det är.
  Och sen så, jag tror först för mig
  att det var när jag sprang
  springtime första gången.
  Det var första gången jag reflekterade.
  ”Men det här är en jättesvår och jättejobbig mail.”
  (skratt)
  ”Det här kan inte jämföras med något annat, tänkte du?”
  ”Det där var för fan inte rätt.”
  Då börjar man inse att frågan kanske inte är så bra ställd.
  Jag kom dessutom på mitt första springtime att jag bara hela tiden tittade på GPSen.
  ”Fan vad gött, det här kommer att bli bra, det här kommer att bli bra.”
  Och sen så kom jag till Kullagatan för upploppet och jag bara
  ”Men nu visar min klocka 10 kilometer”
  ”Jag har ju 300 meter kvar”
  Så jag bara ”Nu med detta blir det ju”
  ”Det blir inte så bra tid som jag hade tänkt mig”
  Det var också en sådan chock
  ”Det är inte så här så kan det också se ut”
  Vi ska ju glida in på det ämnet sen
  Eller det gjorde vi nu, men vi sparar lite
  av go-bitarna
  Vi har massa att prata om där
  Men annars så har veckan som har gått, vi har haft en tävlingsvecka Simon
  Fy fan vad gött
  Vi kallar det ändå tävling för vi var ganska nervösa
  Jag var det i alla fall, i lördags.
  Ja men det var väldigt, väldigt tycker jag, kul att få ta ut sig rejält.
  Det är inte så ofta man kan göra det nu med tanke på pandeminsituationen som nu håller på att bli bättre.
  Precis.
  Det finns inte så mycket tävlingar så vi valde att slänga upp den här träningstävlingen istället.
  Och det var ju så jobbigt, precis som det är i andra fall.
  Precis.
  Det var ingen riktig tävling, det var jätte jättejobbigt.
  Men det var fan gött att bli trött alltså.
  Det ska vi prata om längre framåt.
  Var det verkligen det?
  Ja, det var så här.
  Jag tycker ofta på tävling att,
  ja som sagt, vi ska spara lite till godbitarna sen.
  Men innan tävling är det ju mest ångest.
  Det är inte så jävla roligt.
  Sen när väl starten går,
  och man bara hinner dra iväg,
  då känner man sig bara ”fan vad det här ska bli roligt”
  eller ”gött”.
  Och sen så efter några varv så känner man sig mest att ”ta mig härifrån”.
  Vi ska fixa din mic lite Simon.
  Så ska vi bara göra en liten break här.
  Nu har vi tagit bort det här knastrande ljudet.
  har vi tagit bort det här knastrande ljudet, Simon.
  Och då är vi ju nyfikna, Fredrik.
  Hur har egentligen den här uppladdningsveckan sett ut
  inför den här goa 10 000 meters-tagen?
  Ja, jag tror jag redogjorde för tisdagspasset sist.
  Det var ju, vi körde tre gånger supertusningar.
  Vad supertusningar är? 400, 300, 200, 100.
  Och så springer du ganska fort.
  Du får lite överfart i benen.
  Det var så vi laddade.
  Och det gjorde vi tisdags då.
  Det var ganska många dagar innan såklart.
  så att man inte drar på sig trötta ben till tävlingen.
  Däremellan hade jag tre dagar med distans.
  Onsdag, torsdag och fredag hade jag fyra 7 och fyra k.
  Tre dagar med distans, det låter som en jävla jackpot tycker jag.
  Hattrick.
  Man bara längtar till lördagen.
  Och inte, på något sätt.
  Precis.
  Så laddade jag och sista dagen, alltså måste jag säga fredagen där
  Så körde jag lite såna här strides efter också.
  Lite fartökningar. 100 meter.
  Och jag tror jag spangde dem i 3-10 fart eller nåt sånt.
  Snyggt.
  Och sen var det lördag.
  Och då klev man upp och så tänkte man
  ”Nu har jag ju fått en lugn vecka”
  ”Så nu har jag ju pigga ben”
  Men det hade man inte.
  Jag tänkte skilja det.
  Hur kände du dig inför?
  Vi pratar lite om inför tävlingen och vi kommer prata lite kort.
  Om våra…
  Ja, det gör vi.
  Och prata lite grann om tävlingen i sig också.
  Sen ska vi ha en liten drink efter det här för då får man ju…
• Exakt. – Bira.
  Men hur kände du när du kom ner, Fredrik?
  För då har du ändå haft en lite lugnare vecka.
  Tycker du har gjort alla rätt? Trappat ner,
  ändå hållit igång lite grann med kort distans,
  kört dina strides. Det som du säger, då bara tänker man att
  ”Fan, nu smäller det på lördagen
  och benen är fräscha”.
• Men det sa jag inte. – Nej, alltså
  den veckan för mig,
  Jag har inte pratat jättemycket om det men jag var inte riktigt hundra.
  Janette hade haft en förkylning.
  Corona testade sig, hade inte corona.
  Jag fick nog något likadant.
  Det var lite begränsande.
  Plus att jag kände att jag hade din barmas ursäkt.
  Men jag hade pollen i baksidan.
  Det är svårt att blåsa av mig kan jag säga.
  Nej men pollen är ju, för mig är det begränsat. Jag märker det nu när jag sover på nätterna att jag har problem att andas.
  Jag måste ta nässpray mitt i natten och sånt för jag får ingen luft.
  Så jag har, jag blir lite svullen i halsen, alltså andningen begränsas.
  Så att ja, det är väl bara att köpa läget helt enkelt.
  Hur känner du att det påverkar dig under loppet sen?
  Det är ju att det blir tungt att andas under själva loppet.
  Nej, egentligen inte. Jag tar ju nässpray så innan så andas jag ju bra.
  Men jag känner att jag presterar inte på 100%.
  En regnig dag eller det har regnat innan så känner jag att jag brukar ha bättre utväxling.
  Jag hade på det här passet innan som jag körde,
  det här 2800, 1600 och så vidare,
  där vi körde 10 000 med jogg,
  då kände jag att jag var betydligt mycket starkare.
  Så är det helt enkelt.
  Jag hoppas det kommer regna på andra stopp.
  Fy fan det hade varit gött.
  Duggregn.
  Ni var några stycken som hade bestämt här
  för utgångsfart 340.
  Du skulle vara den slutlig på 3640.
  och den som kan de där fartszonerna.
  Och då var ni, ni blev ganska många i den gruppen.
  Ja det blev vi.
  De som vi kände att ni borde kunna klara det,
  det var ju Emil Nilsson, Patrik Delamotte,
  du från vår träningsgrupp,
  och sen hade vi en kompis bekant också som hette Andreas Jansson
  som också kändes man ta i form.
  Andreas Wallberg, som vi kände, är det någon som kanske klarade på uppstuds?
  Så är det han. Men han har också haft en liten dipp.
  Men han sa, jag testar att gå ut så får vi se hur länge jag orkar hänga med.
  Och både du och jag blev ganska överraskade över den mentaliteten och den inställningen till att gå ut på 10 000 meter.
  Det är en sak på 1500 eller 800 eller någon distans där du bara säger, ah jag chansar.
  Men 10 000 är så mycket tid du ska lida i en fart som du kanske inte riktigt känner att du behärskar.
  Så jag är djupt imponerad. Vi kommer att lägga in ett litet inslag från After Run där vi sitter i min jacuzzi och pratar om loppet.
  Och då kommer Andreas Wahlberg att berätta lite mer ingående vad han tänkte om just att gå ut i en fart som inte är bekväm.
  Och du och jag skulle aldrig göra det.
  Det finns inte på kartan.
  Alltså då…
  Alltså så här…
  Det är typ bara litlöpare som gör sånt.
  Eller om man är…
  Den enda gången jag skulle få för mig att göra det
  det är om jag är i så här att det bara känns in i märgen
  att jag är i riktigt bra form, i överraskande bra form.
  Då kanske jag hade kunnat tänka mig det.
  Men de dagarna är passé.
  Ja, de dagarna är fan om är passé.
  Man sitter uppe i sängen och bara känner,
  sätter fötterna i golvet och tänker
  ”Nej, jag har blivit äldre alltså”.
  Nej men du, det är exakt så.
  Jag tror på förra året, under hela den sommaren
  ändå kände att ”oh nu flyter det på”.
  Det kan vara tre eller fyra dagar
  av 60
  som jag kände ”idag
  hade jag nog kunnat trycka på från start”.
  Jag gjorde ändå inte det.
  Jag gör inte det.
  Nej men både du och jag är progressiva löpare.
  Vi vill gärna känna att vi har
  övertag på loppet på något sätt.
  Att vi inte känner att vi håller på att tappa det,
  utan mer att vi kan ge mer kanske på andra halvan.
  Men, nej jag är imponerad.
  Och Walberg är 42, 43.
  Så det är inte så att han är ung och naiv på något sätt.
  Utan han känner sin kropp väldigt väl.
  Absolut.
  Och, ja. Han kommer berätta lite mer hur det gick.
  Det ska jag. Men först innan vi hoppar ner i,
  Jag sa badtunna. Innan vi hoppar ner din jacuzzi, Fredrik, så måste vi ha någonting med oss.
  Ja, och då ska vi såklart i vanlig ordning blanda veckans drink.
  Men nu har vi glidit över och ska prata om veckans drink, Simon.
  Ja, det har jag längtat efter i veckan.
  Jag ställde frågan till dig innan om du kunde lista ut vad kopplingen var till den här drinken.
  Vilket lopp och så vidare.
  Det är en Sidecar.
  Och det här kan man tycka är lite långsökt.
  Men car, bilar, racing, understop.
  Så vi hamnar på SM i understop om sex veckor.
  Och side det är liksom bara…
  Side, att man…
  Sidas.
  Ja.
  Sidas in i hiten.
  Exakt.
  Side…
  Side by side ska vi springa där.
• ”Sidecar”
• Så det är en ”sidecar” och den innehåller ju…
• På Youtube har jag lyckats inte uppdatera receptet så jag tar bort det igen.
• Men jag kan läsa här innantill.
• Då är det 6cl färskpressad citronjuice.
• Fan vad gott.
• Väldigt gott om man vill ha en lite sur drink såklart.
• Contreux, en lite apelsinlikör är det ju.
• Du, man kan ta en annan apelsinlikör. Det går bra.
• Men den är en klassiker. – Den är bra.
• Den känner många igen. – Ja.
• Och sen ska det vara konjak i den.
  Men vi kände oss lite ”wild and crazy”.
  Eller så hade vi inte konjak hemma.
  Man får bedöma själv utifrån vad man tror.
• Vi hade inte konjak hemma.
• Så det blev… – Jag tror det var det.
• Det blev det istället Simon.
• Punsch! – Punsch!
• Punsch har jag aldrig…
  Jag ska inte säga ”fattat”.
  Utan jag bara så här, jag vet inte när man ska ha det hemma.
  Kognak fattar jag, det kan man dricka efter kaffe.
  Men spontant, så är det så här punsch.
  Den här är fantastisk, tycker jag. Den här varianten med punsch.
  Den var riktigt god faktiskt.
  Punsch, du som har lite bättre. Punsch är ju samma.
  Ställ inga frågor.
  Punsch är gott, helt enkelt.
  Har ni inte kognak i hemma så testa punsch. Det kan vara tipset.
  Men det är gott.
  Jag tror det är större fördel att jag inte kan så mycket om att dricka.
  Många har inte så mycket grejer hemma så man kanske inte ska bli för avancerad.
  Rätt.
  Ska vi dra någon lärdom eller så? Det här med att du valde punch i stället för konjakt nu.
  Vi har pratat om det lite i den tidiga avsnitten.
  Har man koll på the basics här, där det är så att du har sockerlag,
  har du något surt, eller typ lime eller citronjuice och du har någon sprit.
  Det är väldigt sällan det där blir fel.
  Om man blandar det.
  Det finns en sådan regel, 5-3-1-regeln.
• Det är en centimeter då? – Ja, precis.
  Fem centiliters sprit,
  tre centiliter citronsaft,
  eller… vad heter det?
• Lime juice. – Lime saft.
  Och sen en centiliter av
  antingen en likör, eller att man kör en sockerlag,
  och så vidare. Så kan du blanda vad som helst.
• Det blir fan alltid bra. – 5-3-1.
  Det som är där, så är 1-1-2 i förskolan.
• Vilken film är det? – 1-1-2 då.
  Vad är det du gör när du bara dricker?
  531!
  ”Jag har lärt mig här hemma, 531.”
  Det känns riktigt bra för dig tycker jag.
  Hör upp det på utvecklingssamtal.
  531, det är egen part.
  Han kan inte numret till SOS.
  Men han vet att man blandar en bra stark drink.
  Ja, det är viktigast.
  Det är exakt helt rätt.
  Och sen, det vi har gjort här med glaset som vi visar på Youtube
  det är att vi har doppat den i socker och strösocker.
  Och det man gör då är att man bara tar och skär en liten klyfta av citronen
  och sen så drar du den runt kanten så du får lite fukt i kanten
  så stannar socker där det ska vara.
  Superfint.
  Så att en strawberry daiquiri, om man undrar hur socker stannar…
  Alla googlar ju idag så alla vet ju.
  Alla kan allt.
  Det ser ju helt tråkigt ut.
  Man sitter här bara ”Ja, så kan man blanda en sidecar”
  Alla har redan receptet framför sig.
  Så fort en fördebeka springer sig så bara googlar ”sidecar”
  Blanda ingredienser. Det var fan onödigt med andra.
  9 minuter när de babblade om det.
  Men det var ju för att blanda en drink som tog oss in på Anderstorp.
  Ja.
  Vi ville prata lite om Anderstorp.
  Det är ju en 10 000-meters-träning.
  Och i detta fall så är det inte 10 000 meter.
  I detta fall så är det faktiskt 10K.
  SM10K.
  Jävla skillen.
  Landsväg och racingbana.
  Varför säger man landsväg? Det tycker jag är lite konstigt.
  Ja, du vet vad jag tror att det har att göra med?
  Jag har ju av uppenbara skäl av att arrangerat och sånt där va.
  Och då finns det liksom en regelbok som Svenska Fridhetsförbundet tar fram varje år.
  Så jag har upptäckt en av reglerna och sånt.
  Och där är ju, förr i världen var det ju så, då var det ju tävling på arena.
  Och sen fanns det vissa, vissa moment som var tävling utanför arena.
  Och då tror jag man har velat särskilja, det där är nog tydligare så att det är landsväg.
  Nej det är det inte.
  på asfalt eller någonting utanför och sen så har man på inne på arenan.
  Så det är ju så man har särskilt det så.
  När man läser regler så är det också så att
  du har tävlingar på bana och då har du liksom regler kring spikskor
  och elektroniska stator och jäde jäde.
  Och sen så har du den andra delen som ofta då är kanske
  från början kanske då maraton framförallt eller halvmaraton.
  Men nu, jag menar både SM på 10 kilometer landsväg
  Det fanns inte förrän för åtta år sedan.
  Då var det bara 10 000 meter på bana.
  Det fanns inget SM på 10 km landsväg.
  Så jag tror att jag sprang den första upplagan av 10 km landsväg som var SM-milen i Malmö.
  Det var första gången man arrangerade SM på landsväg.
  Och sen nu har man även 5 km landsväg fanns det inget officiellt svensk rekord på förrän ett eller två år sedan när David Nilsson tog det.
  Det missminner mig helt.
  Det är liksom i modern tid de har dykt upp.
  Du är som ett uppslagsverk Simon.
  Mitt mål blir det nya länat Arjulin, den här sydlokal experten i statistik.
  Du är på väg dit.
  Det är målet.
  Eller så blir det Elliot, din son.
  Han är ju aningen här, Rain Man.
  Du brukar fråga honom grejer ibland.
  Hur är det med det egentligen?
  Han kollar på Lille Aktuellt.
  Han är precis fyller nio nu.
  Han kollar på Lille Aktuellt.
  Han har bättre koll än vad jag har.
  Det var sån, vilken dag röstar de genom Brexit?
  ”Kunde han det?”
  ”Jag har fan inte jävla aning.”
  ”Jag vet inte vad resultatet blev.”
  ”Vilken dag!”
  Då börjar man bli lite oroad.
  Han har stängt hållet.
  Han har fått en del gener från dig.
  Du gillar ju statistik och information och teori.
  Ja, det gör jag.
  Men Anderstorp, det får ju faktiskt du prata om också
  för jag har inte sprungit där.
  Det har ju du gjort.
  Det är en varbana.
  Ja, det stämmer.
  Såklart.
  Det är en racingbana.
  (skratt)
  (skratt)
  Nu ser man hur jag tänker.
  Fan du har det.
  Tänk dig till det.
  Men är det 3, hur många kilometer är det?
  Man springer
  ska vi se här, jag sprang ju SM på 10 km
  förra året på Månestorp.
  Och då sprang vi ungefär
  2,5 varv.
  Så då är varje varv ungefär
  4 km.
  Det är en ett varv på banan.
  Alltså det ligger ju mitt ute i skogen, så som min känsla är.
  Sen är det ju rätt så öppet där omkring så att det blåser.
  Så det är ändå lite så vindkänsligt.
  Men det ligger ju inte som Helsingborg nere vid havet.
  Eller just därför, den 400-metersbanan.
  Helvete alltså.
  Ja, den är lite vindkänslig.
  Alltså det är ju inte riktigt pandorstopp.
  Så det är ju en fantastisk bana på det sättet.
  Det är ju en häftig setup för att
  oavsett om man är intresserad av
  Racing i övrigt, det är inte jag alls egentligen, jag har inget intresse av bilar och så.
  Förutom den här serien Drive to survive om Formel 1 på Netflix.
  Otroligt spännande om man tycker det är kul med sport och sånt så kan ni checka in.
  Men oavsett, jag kunde ju känna så här historiens vingslag när folk börjar prata om alla loppen som har körts här
  och legendarer som har dratt de där kurvorna så känner de ”va fan vad coolt det är att vara här”.
  Inramningen är skitheftig på det sättet.
  Och det är så att starten går ju, man joggar ju först bort ungefär två kilometer in i banan kan man säga.
  Så man startar mitt ute där i tystnaden.
  Nu var det ju ingen publik där överhuvudtaget, förra året var det bara de tävlande för att det var corona.
  Nu kommer det väl jätte lite grann på receptionen så vi kan nog kanske räkna med lite
  av de andra löparna och medhavande publik som kommer att hitta oss så.
  Man börjar ju mitt ute på den här banan, långt bort, och det är helt knäpptyst.
  Det är bara alla de här tävlanden och den här Raceway-banan.
  Svincoolt.
  Där är ju noll höjdmeter, min jomskatt.
  Sen är ju kurvorna rätt doserade.
  Det är ju ändå racingbilar som ska dra dem.
  Långa, stora kurvor som är ganska doserade är att man brantar dem i vinklar.
  Du kan ju ha en kurva där du springer 100 meter snett.
  Så det är det enda nackdelen.
  När vi sprang blåstad lite grann, så då hade vi,
  vi började ju kanske med lite mer än en kilometer motvind.
  Det är ju lite säggt.
  Men sen får du, när vi rundade och kom in på målet vid varvning,
  så kom det en kilometer i medvind, rak sträcka på långsidan.
  Och den var ju go.
  Härligt.
  Så jag kan varmt rekommendera alla som är sugna.
  Skithäftig upplevelse.
  Men är det ett lopp som har fötts utifrån coronakrisen eller?
  Ja, skulle jag säga.
  Det fanns inte tidigare, alltså innan pandemin?
  Nej, till vete inte.
  Nu ska jag inte säga det med full säkerhet.
  Det var ett smidigt sätt att lösa tävlingsmomentet på.
  Ja det var det.
  Med stor yta och lite folk.
  Ja men exakt, och framförallt där var ju motivationen.
  Förr har man gjort så här att det har ju funnits SM-milan.
  Nu är det ju, faktiskt jag sprang ju premiärbolagen av den.
  Då ville man ha ett svenskt mästerskap på tio kilometer på landsvägen.
  där eliten är och det tror jag var i SM-klassen kanske det var 40, 50, 60 tävlande.
  Men sen utökade de till att det var ett motionslopp också så att de öppnade ju upp.
  Det var det som var häftigt. Jag tyckte de var de duktigaste manchörer och att
  då tror jag det var kanske 1200 startande totalt.
  Så det fanns ju motionsklass och sen fanns det elitklasser men alla sprang ihop.
  Så att de fick ju starta bara, precis som på de stora maten, men lite längre fram helt enkelt.
  Så de lyckades ju kombinera folkfestkänslan tillsammans med ett svenskt mästerskap.
  För det har man inte gjort tidigare på det sättet.
  På bana så är det ju inte så att du och jag startar med Musso, Napoleon, Sollermann och fan.
  Inte än.
  Då springer de ju sitt hit på 10 pers och 15 pers.
  Det är ju liksom ingen så.
  Men det som var kul på landsväg var att allihopa kan springa till svensk mästerskap.
  Lik man har haft på Göteborgsvarvet eller Stockholm Halvmarathon.
  Där hade det också varit svensk mästerskap.
  Så det var så det började från början.
  När man kom nu, med tanke på pandemin, ville man ändå genomföra det.
  Då fanns det möjlighet under försommaren.
  Då var det under förutsättning att det inte kan vara någon publik.
  Det måste vara extremt avgränsade hit i så fall, så att det inte samlas för mycket människor.
  De hade hit om typ 20 personer ungefär.
  De hade starter från morgon till kväll.
  Kvällen avgjordes egentligen elitdelen.
  Sjukt bra uppstyrt, inte en kottig per se på publik, men det var en jävla rutin kring själva förfalandet i arrangemanget.
  Jag tror de livesände också från loppet va?
  Jättebra livesänder.
  Ja, det är en stor… Jag minns att jag skrev det till dem också när man såg tittar.
  Där är få som kan tillgoda sig behovet av att…
  Vi är vanliga dödliga. Jag hade aldrig fått möjlighet att springa till SM annars.
  Springer du på 35 minuter, visst är det jättebra, men du kommer inte få tävla i ett SM.
  Du ska donera ännu snabbare.
  Nu öppnar de ju upp lite mer, även för oss som är i en…
  Lite… Vi är inte elitlöpare, helt enkelt.
  Men vi får ändå få möjlighet att springa till SM.
  Det tycker jag är en fin anda för hela svensk löparsociety.
  Och du har den så jäkla fint. I varenda hit har de en bil som följer med kamerakruv
  med öppen baklucka på några vännen som filmar, streamar och kommenterar varenda hit.
  Och riktigt bra.
  Jävligt schysst alltså.
  Så det är alltså bara där släkt och vänner kunde titta på när jag sprang och de filmade med
  ”Simon Wikström från IS Göteborg”.
  ”Var fan händer det?”
  Nu gjorde de inte det.
  Men de hade möjlighet.
  Hade din mamma kollat kanske?
  Min mamma kollar, och några andra får göra.
  Men jag tycker det var väldigt fint.
  Otroligt stort av dig att du går för arrangemangsbiten också.
  Shoutout till… vem var det som anordnade?
  Helle Edia.
  Kanske inte tillsammans med någon annan, men ja, det är Helle som gör det.
  Är du taggad, Fredrik? Och springer du i sparring?
  Du var inte med förra året.
  Jag är supertaggad.
  Det blev ju lite…
  Hade det varit en 10 000-meters-tävling på banan igen,
  så hade jag känt att…
  ”Ah, det har jag nyligen gjort, men det här är något helt annat.”
  Och det ska bli skitkul att se vad man kan prestera då.
  Vi har några veckor kvar.
  Vi kan toppa formen och få in de här goda passen innan.
  Så jag känner att, ja, jag är taggad.
  Det kommer bli supernice.
  Passen var gött.
  Och från, det är rätt så lämpligt, för nu har vi haft veckans drink.
  Nu har vi avnjutit en god sidecar.
  Vi är lite så här, ouff, nu börjar man lite så här ladda din föranderstopp.
  Precis.
  Och i lördags sprang vi 10 000 meter.
  Ehm…
  Vi säger… Ska vi berätta vad vi sprang på fredag?
  Ja, men det kan vi göra.
  Det inslaget som kommer nu kan vara lite stökigt.
  [Skratt]
  Det är slåetins från jacuzzi.
  Ja, jacuzzi.
  Vi sitter och vi dricker öl och det är Team Biltema helt enkelt som sitter och
  ljuger ihop en liten historia kring…
  Eller egentligen, allting var sanning.
  Men det är en liten återberättelse från lördagens time trial.
  Så vi kan väl avslöja som sagt tiderna då. Du har väl bäst koll på tiderna men jag vet ju att Paddy längst fram 36-30.
  Fantastisk.
  Och sen har vi ju faktiskt Emil Nilsson som…
  Ja, alltså vi hade kunnat ta ett helt avsnitt om den händelsen att han spang 24 varv av 25.
  Och tog beslutet då som han kände var klokt där i det läget att bryta med ett varv.
  Jag vet inte vad jag ska bryta med. Jag ska inte ”random” det för det gjorde jag under halva lördagen.
  Jag minns när jag kom, han var ju ett varv före mig då, när jag kom mot upploppet och såg honom lägga sig ner
  så först blev jag förvirrad och tänkte ”har jag räknat fel?” Det var min första tanke.
  Sen kom jag lite närmare in så jag ”Nej, det är ju för fan han som räknas med det.”
  Då började jag skrika på honom ”Emil, upp! Du har ett varv kvar!”
  Och då började han kravla bort och då tänkte jag ”Fan, han kanske är skadad.”
  Jag kände ”Nej men klokt Emil, klokt.”
  Sen hörde jag efteråt ”Nej, han bara bröt. Han bara bröt med ett varv kvar.”
  Folk kom ju fram till honom och sa ”Håller på att svimma, jag ska dra socker.”
  Jag hörde någon som förslår att de skulle dra honom runt, alltså hjälpa honom runt sista varvet.
  Han var väl inte jätteglad i den stunden?
  Nej.
  Och du, jag sa till mig i bilen ”Jag tror att han kommer ångra detta”.
  Ja, alltså första känslan är verkligen att se bara ”Ja men vafan, han kanske var skadad”.
  Sen så hörde han såhär ”Det var han inte” och bara ”Han kommer ångra det”.
  Ja, precis.
  Ja, så Emil hade kanske haft en tid runt 37 blankt där omkring när man hade sprungit vidare sista vappnet också.
  Ja, och sen kom jag där med en positiv split på 37/16.
  Ja.
  Och sen hade vi Wahlberg på 37/24 va?
  Ja, och där hade ni, alla ni hade som ambition på 36/40.
  Ja.
  Du, Emil Nilsson och Paddy hade vi ändå känslan att ni ligger nog rätt på där.
  Andreas Wahlberg var lite gamla och det kommer vi att få höra mer om i själva inslaget från Jakutsin.
  Och sen efter det var det nog jag inne på 38-28 med en negativ split.
  Sprang 20 sekunder snabbare på andra halvan. Det var planen.
  Mitt guldmål var under 130.
  Du har mycket mer alltså.
  Ja men jag tror kanske att jag hade haft lite till.
  Och sen Emil Pålson. Han sprang i princip helt enligt plan.
  Kanske lite för enligt plan.
  39 blankt på hundradelen.
  Han hade 39,00,0.
  Och då kan man ställa sig och fråga, hade han inte lite till?
  Jag tror han hade en hundradel till.
  Det hade han, men där var planen.
  Vi sa innan, vi håller 3,54 och han höll ju den kanske lite för nitiskt.
  Han hade kunnat trycka på lite så han hade haft 38,53.
  Så nu när vi är i den här feststämningen, som vi är i, så säger vi skål
  och så lämnar vi över ordet till poolpojkarna.
  Det gör vi.
  (Musik)
  Fredrik, ska jag hoppa över där eller?
  Nej, nej, det är lugnt.
  Det är en liggstol här borta.
  Det är inte det.
  Fan vad gött.
  Det är fan vad gott.
  Jag har nog också någon här.
  Simon Kretti, jag har någon sötare vidde.
  Kommer du rinna över nu när jag hoppar i?
  Det är bränt här.
  Det finns risk.
  Det är inte så jävla godis här.
  Nej, skål gammal.
  Om vi säger skål så får vi säga…
  Jag tänkte säga grattis för att det är en jävla trist låt.
  Bra jobbat till Paddy och Andreas.
  Som har gjort nya, innovativa pass.
  Snyggt jobbat!
  Mycket bra!
  Och tiden blev…
  Vad sa du?
  Vad hade Paddy nu? 36-30?
  Yes!
  Och 37-24?
  Yes!
  Snyggt val, Borg.
  Snyggt. Mycket bra.
  Skål!
  Jag kör ungefär samma uppning som på min.
  Jag går på en halva direkt.
  Så får vi se.
  Så det är lite längre hållet.
  Då blir du trevlig nu.
  De får skjuta.
  Jag är så sjukt imponerad av det, Andreas. Det är galet.
  Vad säger du? Större än 33?
  Ja, det har aldrig blivit knäckt rent mentalt.
  Att bara veta att jag kommer inte hänga med hela, men vi ser det väl nu, ja.
  Men det är väl rättgjort, som sagt.
  Det hade varit ännu jobbigare som en själv.
  Men det var ganska gött att du hjälpte till att dra något i alla fall.
  Vi frågade ju Valberg innan. ”Ska du vara med och växeldra?”
  ”Jag drar fan inte mer.”
  Så jävla bra med tydligheten då.
  Nej.
  Ja, nej. Det var nog bra. Jag blev lite nervös när första kilometer gick 3,38.
  ”Ja, det här var inte riktigt lite hård om jag hade tänkt.”
  Det är också det. Man vill ändå inte släppa det här.
  Du har ju hjälpen med motvinden och ligga bakom och allting.
  Men nu hade du, vad heter det när det är inte progressivt?
• Regressivt heter det. – Det är aggressivt.
• Det måste det vara. – Det är aggressivt, ja.
  Sprang du långsammare och långsammare och sänkte du farten helt och höll den tempot in sen när du släppte?
  Jag har inte koll på…
  Du har inte koll på?
  Nej, i alla fall.
  Det känns jobbigt tycker jag.
  Det var rätt många som hade tid.
  Ja, men jag fattar inte vad det är.
  Egentligen är det helt rätt. Du sprang ut efter att du sprang så snabbt du kunde.
  Jag sprang med klockan.
  ”Coach, han ska hålla nu.”
  Du klarade att gå ner i tre, tjugo, fyra farten.
  Jag var ung.
  Egentligen är det ju rätt.
  Jag tror att jag tog ner lite grann.
  Inte ganska direkt.
  Och sen försökte jag hålla.
  Sen tror jag jag försökte öka lite i slutet.
  Snyggt.
  Det var nog mest känsla. Jag tror inte Riksdagen gick snabbare i slutet.
  Precis.
  ”Nu ökar jag!”
  ”Nu går det fort!”
  Jag kommer aldrig glömma den kommentaren.
  När du och du var ute och spang i 357.
  Vi spang för ögon och två. Vi spang i 357-fart.
  Och då känner man sig ”fan, hur går det fort”
  Sen så filmar man efteråt ”fan, vad långsamt det går alltså”
  Hur kan det vara så?
  Hur kan det kännas att det går så fort när det går som det ser ut?
  Ja, det ser så jävla långsamt ut
  Det är helt sjukt
  Jag har sett det tillsammans genom filmerna idag
  När den håller före
  Jag ser både tjock och långsamt ut
  Jävla jogging-tempo det här
  Ja, men det driver viljan till förändring
  Riktigt bra idag, Emil.
  Jo, men alltså jag är nöjd faktiskt.
  (skratt)
  Det var ett bra 24 gånger 400.
  Det där blir det.
  Okej, det går ju vidare.
  Men när började det kännas segt då?
  Du tyckte inte att det kändes bra idag?
  Känslan från start var ju ändå att
  det blev tufft idag. Jag får hänga på
  och hjälpa till så länge jag kan.
  Men sen där vid
  sju, när jag fick släppa Patrik och Andreas Jansson.
  Så tappade jag mer och mer och sen räknade jag varv efter varv.
  Jag håller ut ett, nästa bryte.
  Och så blev det att jag bröt vid 9,6.
  Här har jag nästan glömt var det var någonstans.
  Det måste vara fullkomligt unikt att bryta ett varv kvar.
  Det är inte många som har gjort det.
  Nej, det har jag inte gjort.
  Men jag är ändå nöjd.
  Det skulle ställas en fråga till podden till tisdag.
  ”Är det någon som känner någon annan som var ute?”
  ”Har du hört talas om det?”
  ”Är det så att han har en rekord?”
  Ja, det var…
  Ni vet, Samy Nackarväl som sprang i Göta.
  Han bröt i Hesseboj-Maraton efter 41 kilometer.
  Men då blev han skadad.
  Ja, men det köper ju.
  Det fick han ändå höra mycket sedan.
  ”Varför är inte det 42 egentligen?”
  (skratt)
  Där kan jag känna att jag är ett levande bevis på att
  ibland kan man skada bryt även om det är långt in.
  När man har skadat.
  Som jag sa, du kunde gå ett sista kilometer
  och aldrig komma tillbaka.
  (skratt)
  Långt in och bryta också på en månad.
  Vad kände du där när du insåg
  vad du hade gjort?
  I efterhand?
  I efterhand?
  Direkt efter var jag inte vid
  mina sinnesfulla bryt.
  Jag var typ allmänt ärligt otrevlig.
  Men sen efter så kröpte på sig en likadan guest och jag kände att
  ”Fan, kunde jag inte bara ha kört ett varv till och joggat in liksom?”
  Ångrar du dig då?
  Jag ångrar mig nya.
  Det som ska tilläggas också är att du hade ju crossat ditt pers på bana på T-tuten också.
  Jag hade sprungit i sex.
  ”Rub it in”
  Tänkte du inte bli röda när du klev av?
• Du hade ett pass möjligheter. – Nej, jag tänkte nog enbart på mitt pass på 10 km.
• Jaja. – Så jag tänkte inte, det var bara guld som gällde.
  Men ja…
• Jag gillar ändå tankesättet, att det är bara det bästa som hjälper. – Ja.
  Så, Fredrik i bilen. Där kommer han i ångra sen.
• Det är stoligt. – Ja…
• Men du lärt dig något, du är erfarenhet rikare. – Exakt.
• Du kommer känna dig som 96 %-mannen. – Du måste bryta tidigare nästa gång.
  Ja, jag är med mig på SM.
  -Sju kilometer är helt okej. -Då tar vi det.
  Vad är målsättningen på SM? Har ni funderat på det efter dagen?
  Min målsättning är att komma dit över huvud taget.
  -Du har ett nytt jobb? -Ja, precis.
  -Har du ett nytt jobb? -Ja, precis.
  -Jag börjar ju första juli. -Jag fattar.
  Jag sticker iväg den trettone. Jag fick introduktionsprogrammet.
  Jag har försökt få tag i arrangörerna
  Ja, så jag kan byta dock
  Ja, ja, ja!
  Lägg dig i mjukhet!
  Lägg mitt hit, inte seda!
  Det är precis tio tusen, rätt bra här i vattnet
  Ni kan väl veta hur det är, ni kan väl se mina resultat?
  Det är Paddy här
  Ni kan väl ha hört av oss om man är på podden, Tim Biltema
  Då fick jag väl en länk där
  Ordförande
  Det gick inte riktigt
  Kan ni missa tiden?
  Nej, det jag ville veta var vilken tid exakt.
  Jajaja.
  Det kunde de inte svara på.
  Men det står preliminärt 18.00.
  Så det är ändå sent.
  Sen så tänker jag, är det en start eller flera startar?
  Du kan jobba på distans, alltså få en understopp.
  Ja, eller bilen i alla fall.
  Eller om du ber kemierna att råda sitt larm så får alla utrymme i området.
  Har ni inga kunder där som behöver lite, vad är det, borstig?
  Lite stackel och lim.
  Jag tror att det är lite tidigt. Vecka två.
  Att dra in en ny kupp?
  Vilken dålig inställning alltså.
  Jo, Anders-toppen är ju fult med kunder.
  Det är liksom… The place.
  Men precis, nu vill jag höra vad alla har för tankar om tider efter dagen.
  Så blir det sex veckor dit. Fem veckor. Sex veckor.
  Sex.
  Vi har fyra bra träningsveckor.
  -Vem är Paddy? -Paddy.
  -Vem är han för? -Haha.
  -Drömmen är väl under 36? -Ja.
  -Så vet jag inte om det är realistiskt. -Jo, det är absolut.
  -Tror jag är helt rätt. -Rätt.
  -Ja. -Målberg.
  -Rätt svar. -Rätt!
  -Ja! -Man hör en sån…
  -Bing! -Ja, rätt.
  -Från Målberg. -Emil Nilsson ska göra 10 000.
  -Haha. -Ja, jag har redan bestämt.
  -Det är ingen 10 000 som… -Det är rätt eller fel.
  -Haha. -Haha.
  Jag ska ta distans.
  Det är mitt mål.
  Bolberg, vad ska du springa för?
  Ehm, ja men säg…
  Nu har jag fått in mig här starkare lite så då kör vi 36-30 då.
  Ja, bra! Snyggt!
  36-29 kanske då?
  Ja, jag känner som Pålstad idag som är 39-0.
  Ja, det är snyggt.
  Det är tio delar.
  Jag tyckte du följde instruktionerna lite väl hårt på tempot.
  Nej, så har han sagt det. Så har han sagt det.
• Jag har sagt det redan. – Precis.
  3,54 prick. Yes sir!
  Yes sir!
  Ja, det tycker jag är rimligt.
  Emil, om du klarar hela distansen, vad är målsättningen?
  Målsättningen är tydlig.
  Subpaddy.
  Nej, det är oavsett.
  Det spelar ingen roll vad han har sagt. 33,5.
  Subpaddy.
  Jag har väl också en liten dröm om att göra under 36.
  Sen om den är rimlig eller inte, det får vi se.
• Och Fredrik? – 36,20.
  Kontant, skulle jag säga.
• Ja! – Ja!
• Var det för snabbare? – 10 sekunder före dig.
• Det var ju inte för lite!
• Spannet är ju rätt, tycker jag.
• Ja, det kanske kan gå.
  Det blir en stor bra dag.
• För du min, vi ska snart också i EVA så…
  Jag tänkte för dig, men när jag var på annars ställe var det att du kan hitta draghjälp.
  Alltså, du behöver ju inte dra en meter. Kolla på dig, Varumär.
  [Skratt]
  Man behöver ju inte göra det, för de funderar ju pite och jävligt bra.
  Jag tycker det är ganska bra.
  [Skratt]
  Perfekt.
  Hans ursprungarfag med idag.
  39 blankt idag.
  Ja, precis.
  Alltså, jag har ju satt in 36,59 i anmälan.
  Ja.
  Det känns lite bråttom att komma upp i en fartynd.
  [Skratt]
• Men det får väl vara det tills…
  Får vänta någon vecka till innan man börjar justera mer.
• Ja.
• Det kommer bli tufft.
• Jag tror på dig, Emil. Får du få rymma nu så tror jag på dig.
• Absolut.
• Dess allokhet är hög.
• 77,00.
• 0,0.
• Du unkar din. 15 mil i veckan och håller du igång.
• Känns inte så himla bra den du…
• Jag såg din uppvärmning idag.
• Tre kvällsdagar.
• Ja, det är ju…
  (skratt)
  Två kvalitetspass.
  Jag tror du ska träna stenhårt nu.
  Jag har kört tre kvalitetspass i veckan.
  Som Andreas i normal. Ska jag köra två långpass i veckan?
  Nej, det är ingen bra idräng.
  Jag är så jävla stressad.
  Så här har du bestämt dig?
  Nej, men jag tror att hade jag sprungit lite snabbare från början eller rakt,
  kanske hade jag kunnat klara 15 sekunder snabbare idag.
  Det är 38-15. Jag är ganska analytisk.
  Ja, det kan jag.
  38,15.
  Så på sex veckor tror jag att jag kanske kan komma ner…
  36,59 tror jag är tight.
  Det hade varit en dröm att göra en 36 mil i anderstort, men jag tror det var tight.
  Men någonstans däremellan.
  36,59 och…
  37.
  Hur många veckor är det kvar?
  Den frågan?
  Typ.
  Det var en 13, så det borde vara ganska säkert sex veckor.
  Sex veckor.
  Har du någon idé eller tanke om hur vi lägger upp träningen?
  Jag tänkte vi kunde prata lite om det.
  Är alla…
  För det är så…
  Alla börjar bli så snabba nu så man får individenpass som man vill.
  Men har alla trids med upplägget hittills?
  Med den typen av pass och den här…
  Lagom mycket fart och lite uthållighet.
  Man får lov att säga nej också om man tycker det.
  Det är helt okej.
  Det är en vackra fysisk öppnings faktiskt.
  Och just tisdag och lördag, med att man kör kvalitet.
  Det passar med utmärkt i alla fall.
  Bara hittills.
  Men för att klara 96 procent av passet.
  (skratt)
  Vi ska få lite fler uthållits fast, tänker jag.
  Jag vet inte om det händer när vi tar reda på passet i förväg.
  (skratt)
  Du ska få det du håller med om nu.
  Jag tycker det är så fan bra.
  Jag tycker det är samma sak. För yttersta förra året kändes det väldigt bra.
  Men det här är mycket tuffare när vi går till halvmatträning.
  Som vi kör nu känns väldigt bra.
  Ja. Jag tror kanske att du och jag kommer nog kunna börja snart gå in i lite mer vanlig träning.
  Du kommer nog kunna gå in i vanlig träning snart.
  Ja, men ditt knä är okej nu.
  Ja, knäet är okej.
  Bra, jag ville bara höra det.
  Jag känner också att min baksida blev helt okej ändå.
  Ja, jag är lite pessimistisk att du bara ska gå 15 sekunder snabbare.
  Du blir så bromsad första fem kilometerna.
  Det är inte så att man plockar upp 2-3 sekunder per kilometer.
  Först är 5.
  Nej, det kan man inte.
  Då är vi uppe där mycket närmare 38 blankt.
  Jo, det är klart. Där kan man få det.
  För min tanke är det lite grann en nyhet.
  Nu har vi fått så här bra status. Paddy, du fick ut det mesta av ditt idag.
  36,5 och det är nog rätt rimligt.
  Jag tycker det är rimligt en halv minut till Ystad.
  Balberg, du har ju snabbt kommit tillbaka efter din dipp tycker jag.
  Ja, det var bättre.
  Absolut.
  Fredrik är fortfarande på uppåtgående, han är lite tuffare idag.
  Han är lite platonare känner jag.
  Du briljerade på passet förra helgen och fick sota för dig idag.
  Jag ska fundera på det till schemaläggningen.
  Jag hade krav.
  Precis, jag sa det.
  Jag funderade på om du klippte gräs.
  Det var lite tufft.
  Det sa jag ju för Jorgen Helm.
  Jag har haft en liten förkylning nu, typ för en vecka sedan också.
  Jag har väl fått ett litet bakslag.
  Men det var inte alls, det går inte att jämföra med fasset som jag tror.
  Alltså 38-42 med jobben.
  Då hade jag en fantastisk dag.
  Idag hade jag nattsommar.
  Men det är också skönt att veta att min lägstanivå är typ 37,5 kanske.
  Det är ändå viktigt att jämföra hur känslan inför de olika bästa.
  Jag kände redan efter en tvåkilometer dag att det var tufft.
  Tuffare än vad jag hade förväntat mig.
  Det är också en del av filosofin.
  Tittar man på Götas träningar så har du en bra dag på loppet.
  Då kan du springa lite snabbare än vad du gör med den filosofin vi har.
  Vi har men nu är den här filosofin tycker jag är schysst.
  Det bästa och sämsta trycks mycket mycket mer närmare varandra.
  Har du en dålig dag så gör du som du.
  Då har du 37 16 istället för 36 30.
  Jag tycker det är goa att konstant även dåliga dagar göra ett bra lopp.
  Om man springer färdigt.
  Jag känner inte mig så.
  Men jag tänker att kanske är det dags att köra lite mer farträning i så fall nu.
  För att nu har vi kört så sjukt mycket uthålligt.
  Vi ska ju inte i femman också.
  Nu är alla skadade förrän vi kommer i femman.
  Ja men precis.
  Alltså jag tänker att där är både Hillesborg, där är 5000 och där är 2000.
  Så jag tänker att jag lägger in det här med schemat för de som vill springa det.
  Annars lägger jag ett alternativt pass för de som inte vill köra det.
  Så kan man köra något annat.
  Men att vi satsar på att få upp lite fart och sen så har vi ett pass i veckan som blir
  lite mer som det här vi har kört innan.
  12 kilometer tempo eller
  Långa intervaller som inte tappar tröskfilträningen heller.
  Men att vi får upp lite fart nu också.
  Så blir det grymt i andra stopp då.
  Kan ju.
  Så fyra tuffa veckor tänker jag.
  Eller tuffa.
  Alltså två av dem kan bli tufftuffa.
  Det blir fyra bra träningsveckor.
  Så när vi lugnar veckan nu där man kan köra lite mer volym om man vill det.
  Men ganska lugnt och sen veckan förloppet där det går för fronthoppen.
  [Musik]
  Idag fick jag skriva ett inlägg på Instagram, vilket inte är så vanligt.
  Fick du?
  Fick du?
  Nej, okej. Du gjorde inte det, så jag var tvungen…
  För du har ju suttit och tatuerat dig.
  Ja, och det roliga var att det var så här…
  Jag brukar ibland skriva lite av inläggen, och så var Fredrik ute idag.
  Det hade jag glömt, jag hade inte tänkt på.
  Ofta brukar vi skriva in på måndagen,
  vad vill man plocka upp för frågor om morgondagens avsteg?
  Det hade jag inte riktigt hunnit det.
  Så sa Fredrik på lunch, vi kan vara väldigt snäll,
  vi kan ha lagt ut någonting.
  Folk har frågor som ”du är en skitbra det”
  ”Jag gör det direkt när jag kommer hem”
  Så sa jag till Fredrik.
  Sen så du och jag sprang distans ihop.
  När vi gled av från varandra så hade jag fyra kilometer kvar.
  Först ringde min gamla chef
  Sen direkt efter det ringde min nuvarande chef.
  Och sen så jag drog över.
  Så jag var tvungen att gå in i mitt teamsmöte direkt efter det.
  I mina svettiga träningskläder.
  Jag hade inte dusch eller äta lunch.
  Nej men det brukar du inte hinna.
  Så brukar det vara.
  Sen direkt efter jag fanns hade jag tio minuter tills min syster skulle hämta mig.
  Och vi stod och tatuerade oss.
  Och då skickade du till mig.
  Jag kan lägga ut någonting om du kanske sitter och gäddar dig.
  Jag tycker det är lite jobbigt att skicka de sms:en.
  För jag vet ju om hur det är.
  Att säga att man ska göra någonting och sen att man inte hinner.
  Och du pressar dig själv till ditt yttersta.
  Du är så snäll Fredrik, jag uppskattar jättemycket att du gör det.
  Det ska du veta, det ska du fortsätta med tycker jag.
  Jag är bara väldigt tacksam att du gör det.
  Sen gick du in och sa ”redigera inlägget” att det var fel.
  Så kan man inte formulera sig.
  Det inlägg som Fredrik la, det är inte kvar längre kan du säga.
  Du är en Fredriks inlägg längst upp.
  Jag har inga kontrollbehov, men jag har kontrollbehov.
  Ja, precis.
  Men det är kul, vi har skjutit in fantastiskt roliga saker kopplat till vad känslorna är
  kring milen och tiotusen.
  Jag tänkte det för de flesta kan relatera till distansen på olika sätt.
  Kan man.
  Tror jag. De som springer i alla fall.
  Ska jag ta någon stycken?
  Ja, ta den. Läs upp lite.
  Vi tar en kompis till oss, Anneli Blomqvist.
  Tycker jag var fint att möna.
  Att det är otroligt hur en sträcka kan vara så lång och kort samtidigt.
  Den kommer vi glida in på. Det känns så.
  Vi har ju en sån som Paddy som parsade här i lördag, så han skriver ”glädje och pb”
  Direkt efter det så har man Björn Hardin ”ångest”
  Sen har man Karroknall ”jobbigt men en bra motstock”
  Man har Malins väg tillbaka, skriver ”om jag ska vara ärlig, det väcker hatkärlek”
  Vi har Karoline Avkläen ”brrr”
  Det är väldigt mycket blandade känslor.
  Här är flera andra. Avski, mjölksyra, ångest, smärta, någon annan bara glädje.
  Vad är det som gör den här?
  Det känns som att det är en, som du säger, alla har någon form av referens till den kanske som springer en del.
  Men vad är det grejen med milen?
  Varför gillar vi den och hatar vi den?
  För min egen del så tänker jag att varför jag hatar den och gillar den i samma andetag är för att den är tillräckligt lång för att vara så jobbig.
  Alltså det gör ont så länge.
  Vilket gör att när du väl har klarat det och kanske klarat din måltid så blir du väldigt stolt över dig själv och du blir väldigt glad att det är över.
  Det är väl så jag känner. Den är tillräckligt tuff för att verkligen göra ett avtryck.
  Alltså ett smärtmässigt avtryck för att då känna att…
  Det gillar du Fredrik!
  Ja, nej… Som sagt efteråt så bara ja!
  Fan vad gött att jag också kan klara detta.
  Så vad känner du Simon?
  Smärtmässigt avtryck. Fan sjukt att man drivs av sånt.
  Man gör ju ändå det. Jag är helt med det.
  Men jag tänker faktiskt så här.
  Det finns två delar av det här som jag både gillar och älskar och även hatar.
  Den grejen jag älskar, men jag får vara lite narcissistisk ändå.
  Så är det ändå så, när man säger ”jag springer” eller ”ohur mycket springer jag springer mycket”
  eller ”jag tycker om det här”.
  Frågan som ändå kommer kanske ofta är så här, vad gör du på en mil? Eller vad gör du på milen?
  Det är ju liksom en referens och en måttstock som väldigt många har av de som kanske springer lite mer eller regelbundet.
  Så är det ofta den som är jämförelsepunkten för att, halvmatan är ju ofta för långt att jämföra utan det är ju en bedrift att genomföra för många.
  Men fem kilometer är lite kort för många, utan det är ju milen. Den här legendariska milen.
  Så det kan jag gilla, att det är en referenspunkt för många.
  Sen det jag hatar med är att det är så jävla jobbigt.
  Det är faktiskt en fruktansvärd distans.
  Det är det som du är inne på, att springer du, även om 5000 är en jobbig distans, men springer du 5 km,
  när det börjar bli jävligt jobbigt så är det 10 minuter kvar, eller typ, där omkring kanske.
  När milen börjar bli jobbig, så du kan ju ha en halvtimme kvar.
  Det är jättelång tid.
  Jag tyckte annorlunda, att den är både lång och kort.
  När starten går känns det så att farten är inte blodig när man drar iväg.
  Och det kan jag gilla.
  Men sen blir det ju ganska ändå snabbt, liksom ansträngt.
  Hur snabbt brukar du säga att du känner att det är ansträngt?
  Är det två kilometer eller fyra kilometer eller är det olika varje gång kanske?
  Ja, men jag tycker att det är lite olika grundformar i form.
  Jag tycker ofta att det finns ju mil, och vi ska glida in på det också, skillnaden mellan mil och 10 000.
  Vi pratade om det lite tidigare i några tidigare avsnitt.
  Om vi tänker oss en generell mil, man springer på landsväg, som då är ut och spring på gatan eller var fasen du vill.
  Inte på en bana helt enkelt.
  Då är det lite så att är man i en dålig form, då är det jobbigt oavsett hur snabbt man än försöker springa.
  Är du i en okej form eller en bra form, då tycker jag att är man i en väldigt bra form och har väldigt bra koll på var man ligger till,
  då kan det bli ganska tufft redan efter 3 km.
  Men det blir kanske inte så mycket värre än om du är uppe mot 6-7 km.
  Sträckan mellan 3 km och 6-7 km är en transportsträcka där du mentalt behöver bara landa i att
  nu är det faktiskt ganska jobbigt, men det kommer nog inte att bli mycket jobbigare om vi är uppe på 7 km.
  Då kommer det att bli jävligt, men där behöver du bara hålla i.
  Det har jag funderat på lite grann det där du säger med att
  är du i dålig form så känns det alltid dåligt. Är du i bra form så kan det kännas bättre.
  Det där är ju lite… Jag funderar på det för att du sätter ju…
  När du blir bättre, du känner dig bättre tränare och du gör bättre resultat
  så sätter du också högre målsättning. Du springer fortare.
  Borde inte det således också betyda att du alltid pressar dig lika mycket?
  Ja, jag kan väl jämföra med…
  Jag kan jämföra med de milloppen jag har gjort när jag varit i bäst form.
  Det har inte alltid varit… Ofta är det sammanknippat med sina bästa resultat.
  Det måste ju inte vara det. Men…
  Jag vet första gången jag sprang under 35 minuter, den pratar vi om här om avsnittet.
  Jag sprang på 34,59. God marginal.
  Under 35.
  Men där kom jag ihåg att jag redan veckan innan kände att jag är i så pass bra form.
  Jag tänker ”go for it” liksom.
  Och jag kommer ihåg, första kilometern vi drog iväg, då hade jag 3,29.
  Och jag skulle ju hålla 3,34.
  Så jag var en sekund efter, och det var lite mer på känslan.
  Då kände jag ”shit vad det här kommer att gå så jävla fint”.
  Det kommer jag ihåg också vid kilometer två eller tre.
  Det var en vägval.
  En del av klungan hamnade och började sacka efter.
  En del ville springa lite snabbare.
  Så jag var så här ”ska jag ligga i ett ingemansland nu?”
  Eller ska jag bara våga haka på dem framför mig
  även om det går lite snabbt.
  Då kände jag att jag är i så pass bra form.
  Så jag hänger på dem framför mig.
  De sprang kanske, då var andra kilometer på 3,26.
  Det är fyra sekunder snabbare än tänkt.
  Det är ju ganska mycket när man är där.
  Det är en hel del.
  Men då kom jag ihåg att jag hade första…
  Jag minns det som att första fyra kilometerna
  de var ansträngda men vi gled ändå igenom dem.
  Första fem, ja då låg jag kanske, hade jag kanske tio sekunder till godel
  eller någonting så lite snabbt gick det.
  Men sen kommer man ju där vid kilometer sex.
  Ja, det kom en fråga på det.
  Ja, precis.
  Hur var den, Fredrik?
  Är det alltid kilometer sex…
  Är det alltid kilometer sex jobbigast
  när man försöker persa på milen?
  Och det är Daniel som ställer den frågan.
  Ja, precis. Daniel från Bollnäs.
  Alltså jag tror såhär, om jag bara ska
  fullständigt killisla och generalisera
  så är det svårt ja.
  Men jag tror det är där för många
  så att är du, om du har en hög ambition
  och du vill klara någonting
  och du har bra koll på din form
  och du vet att ”ja men jag klarar
  att springa milen under 40 men då ska allt sitta
  det ska vara en bra dag, jag är där jag har tränat”
  Då ska du kunna springa 5 km i den farten, även om det känns jobbigt.
  Sen så fort du kommer över den, ofta är det km 6 och 7, där är det sen bara ”Nu blev det jättejobbigt”.
  Och det känner du också igen, för jag misstänker.
  Ja, absolut.
  Hur känner du? Men det är en dip, vi kallar det för km 6-7-dippen.
  Ja, och jag har ju verkligen den. Jag hade den denna gången också.
  Det är där jag börjar tvivla på mig själv. Jag kommer aldrig fixa detta i fyra kilometer till. Det finns inte. Jag måste gå ner i fart.
  Där tror jag nog att jag behöver träna mentalt. Jag tänker mig nog att det kanske inte blir så jättemycket jobbigare om jag bara håller kvar samma fart.
  Det är bara det att jag måste genomlida den smärtan jag har då i fyra kilometer och det kanske det jag inte riktigt vågar.
  Jag bara tänker för dig, nu hoppar jag in lite grann. Vad tycker du är skillnaden om vi tänker oss kilometer sex,
  om vi tänker oss på en landsvägsmil, det vill säga ett vanligt sådant millopp utanför bana och inte tänker att den är kuperad utan en hyggligt flack sådan.
  och när du tänker att du springer på bana, då är det ju runt runt runt i 25 varv.
  Hur tycker du att det är någon skillnad till att komma till kilometer 6,
  6 000 meter på bana och kilometer 6 ute på en landsväg?
  Ja, det tycker jag.
  Jag gillar bana när du känner dig stark,
  för då har du full koll på att du är stark.
  Är du med?
  För du har full koll på tempot hela tiden.
  Det är en väldigt lätt sätt att kolla av.
  ”Oh, jag tog en sekund till.”
  Och så nästa hundra meter.
  ”Oh, jag tog liksom… Jag ligger på tiden.”
  Men det är också en jättestor begränsning
  när det går lite trögt.
  För då märker du att du tappar en sekund.
  ”Oj, nej, jag håller inte tempot.”
  För du blir hela tiden påminn om
  var du står och var du är.
  Och sen, när du springer stadslopp eller landsväg så händer det saker som kan ta bort ditt fokus från tröttheten.
  Det kan vara att du kommer in och behöver, det kanske är någon knix i bana eller det är någon nedförsbacke eller någonting som gör att du liksom…
  Publik?
  Ja, men publiken och sådana saker som kan göra att du får lite andra tankar.
  På banan så är du liksom lämnad åt ditt öde att vara slut för de här 25 varven.
  Och det kan vara lite knäckande.
  Men det kan också vara upplyftande om du känner att ”ja men idag har jag min dag”.
  Då kan du ha full koll på exakt den tiden du kommer springa in på.
  Det kan du, du kan inte riktigt på ett traditionellt vägslopp.
  Nej, rätt.
  Hur tänker du där?
  Varför räddar du springa milen och 10 000 på?
  Det är en jättebra fråga.
  Jag skulle nog säga att jag har sprungit en gång under.
  Jag jämför ofta mina bästa lopp för det är det som ställs på sin spets.
  De har varit i bra form.
  Jag vet, jag sprang min bästa lopp på bana på 34, 48.
  Det loppet kommer jag ihåg, det har jag berättat om tidigare när Mats Ahlman drog 82% av passet och sen sista 18% stack jag.
  Men där kommer jag också ihåg att det var verkligen så där tuffare på oss.
  Man har kontroll, du springer i princip i exakt samma fart från början till slutet så länge det går.
  när du har full koll på din potential och du vet hur du ska gå för tempo.
  Där minns jag till exempel att vi passerade 5000 på prick.
  Alltså på pricken 17.30.
  Och då kom jag ihåg och tänkte bara ”fan, vi ska springa andra halvan på exakt samma tid”
  för då började jag känna mig trött.
  Så då kom jag ihåg att BG var där också, ordförande vid vår klubb, och det stod ”skräktiderna”.
  Och jag kommer också ihåg såhär vid 7000 så minns jag bara ”nej men nu är jag så trött så att det går liksom inte längre”.
  Men ändå har du någonting att bara ”med ett varv till”.
  Okej, efter det så bara ”med ett varv till klarar jag”.
  När du är stark och i bra form tycker jag att bana är att föra dem.
  ”Okej, men ett varv till. Jag bara tänker ett varv till”.
  Och sen till slut så är det så. ”Fan, det är bara fyra varv kvar”.
  Och då helt plötsligt bara ”jag kan öka lite grann”.
  Medan du för fyra varv och sen bara ”jag kliver av”.
  För det är en aktiv med bana. Du kan ju kliva av när fan som helst.
  och du har max 170 meter bort till målet.
  Det är en jävla fara.
  Jag hittar på att det är lättare att få fler som bryter på en bana
  som du är inne på när det går dåligt.
  Hade Emil Nilsson brutit på 10 km landsväg?
  Det kan han ju inte ha gjort.
  Han hade haft 400 meter kvar till målet.
  Man ser målet här framme.
  Nej, jag går av här.
  Det hade han inte gjort.
  På något sätt så fick han en flip och stannade och så bara ”Åh, kan inte springa sista varvet”.
  Men hade du stannat på Kullagatan nere på springtime-milen?
  Nej, det hade du ju fan inte gjort.
  Jag hade nog joggat in i så fall.
  Oh, glass!
  Jag ska ha en korv på Petters korvshås.
  Det är ju inte vart så liksom.
  Så det tycker jag är en skillnad.
  En annan som du är inne på tycker jag är på Landsväg.
  Jag kan minnas min bästa 10-kilometer på Landsväg.
  Det var varvet-milen när jag sprang på 34,27.
  Då kom jag ihåg att jag sprang, det var också målsättningen under 35.
  Jag hade första av på exakt 17.29.
  Jag höll liksom tempo till pricka.
  Sen gick jag in på andra av, det var en kille som var före mig.
  Och jag hade blicken på den personen.
  Det var publik, funktionärer som hejade.
  Då började jag klocka hur långt jag låg efter.
  Folk hejade på, ”ge honom en match nu, säg fan, du hinner ju kapp på honom”.
  Och det tror jag inte att jag hade fått på bana.
  Alltså den, för att det är hela tiden olika typer av publik.
  nya ansikten, gamla klubbkompisar som jag känner och vet.
  Jag visste om att det var ett stort sånt här fanzone
  när det var 600 meter kvar innan upploppet.
  Ja, just det.
  Så la jag en mental bild.
  Jag ska vara i kapp när vi kommer till fanzone
  för då vet jag om jag inte kommer få sista peppen in.
  Det får man inte riktigt på bana tycker jag.
  Då springer man bara runt, runt, runt.
  Men här får du som du säger den här omväxlingen i scenarion.
  Du får liksom nya funktionärer, ny publikstöd.
  Så det tycker jag är, där finns en jäkla charm med landsväg på det sättet.
  Så att, bana om du gillar att bara stänga av allt.
  Och är i bra form.
  Är du i sämre form tycker jag då är det ändå lättare att springa landsväg tycker jag.
  För att man vill ändå ta sig i mål.
  Men på bana så har ju både du och jag haft erfarenhet av.
  Men vad har du gjort på bana och vad har du gjort på landsväg?
  Jag har gjort, tre gånger har jag sprungit under 35 minuter.
  Jag har sprungit på 34, 48 på bana.
  Sen har jag sprungit på 34.59 och 34.27 på landsväg.
  Så jag har faktiskt mitt pers från landsväg.
  Men däremot hade jag fått draghjälp och sprungit på bana
  tror jag att jag hade sprungit snabbare på den tiden på bana.
  Jag sprang en halv minut snabbare på andra halvan.
• Jaha. – Men jag var första.
  Men det var för att jag hade sån jävla vittring på vinsten i det loppet.
  Så jag liksom tog ut mig lite extra.
  Men på bana hade jag varit lättare att planera den kanske på ett annat sätt.
  Mina ligger ganska nära oss.
  Jag har ju i Höganäs 36-44, sen har jag ju Ystad, DM där, 37-10 tror jag.
  Det är också ganska nära varandra.
  Men jag kan nog tänka mig att 10 000 meter bana kommer jag nog göra de bästa tiderna på.
  Eller Andersdort kanske.
  Vad baserar du det på?
  Jag tänker att när jag är i bra form så kommer jag ha väldigt mycket nytta av att springa på banor.
  Helt platt, jag har helt full koll på vad jag går ut i för tid.
  Det är lättare kanske att hitta, skulle det vara så att jag har en rygg att hämta när det är tre kilometer kvar så kanske man kan pusha sig själv och komma upp och utmana och så vidare.
  Så det är lätt att se och mäta fram. Ja men jag har 10 sekunder att plocka in på de som är framför.
  Det är mycket svårare på landsverk. Alltså avståndsberäkningen och kunna mäta.
  Det vet jag på tal om andra strop nu. När jag spang förra året då kände jag att jag är absolut i form för att kunna göra under 35 minuter.
  Jag hade gjort några testrace veckan innan. Jag har ju mina testpass.
  Jag minns att jag hade den här klassiska, vi lade ut en som ett tips för några veckor sedan också.
  Då sprang jag 4 km distansvart och sen direkt in och sprang 4 km i tänkt milfart.
  Och 4 km distansvart direkt efter det.
  Då kom jag ihåg att jag sprang, det var en av mina bästa sådana pass någonsin.
  Jag hade 3,24 på de fyra i mitten så jag kände att jag är nog god för 34 låga.
  Men det är om du har dagen.
  Det var det jag tänkte när jag åkte ut till Anderstorp.
  Jag började värma upp och kände att idag är inte dagen.
  Men jag vet att med den träningsfilosofin som vi har i gruppen så handlar det mycket om att
  Det handlar om att höja sin lägsta nivå.
  Så det kanske inte alltid är att du får den här exceptionella raketdagen
  när allting stämmer.
  Men däremot när du har en dålig dag så kommer du fortfarande att ha en bra tid.
  Det är vår filosofi, vi pressar upp den.
  Så känner jag på uppvärmningen, det här är inte den dagen jag hade velat ha.
  Har du känt dig stark på uppvärmningen någon gång?
  Första gången jag spang 135 minuter på den här SM-middeln
  Då minns jag faktiskt…
  Sköt det en gång!
  Vi har sprungit tio år!
  Det är sjukt!
  Då minns jag när jag värmde upp,
  jag bara ”fan, jag tror det kommer gå rätt bra idag”.
  Men oftast så känns det ju riktigt risigt.
  Du kanske har en högre puls utifrån att du är nervös,
  du känner inte igen din kropp utifrån att du går runt oroad
  och tänker massa saker om loppet och så vidare.
  Det känner jag ju.
  Särskilt inför de korta distanserna,
  om du ska springa 800 eller 1500,
  Jag känner inte alls igen uppvärmningskänslan.
  Å andra sidan så är det väl så här att du tänker mer på hur det känns.
  Som idag, jag sprang 14 km distans.
  Jag funderar ju inte på ”Är jag stark idag?” eller ”Hur känns det i kroppen?”
  Du skulle bara avverka det i det första.
  Ja, jag skulle börja så att jag lyssnar på en podd och spränger runt.
  Så att det är en helt annan sak när du har fokus på prestation.
  Och vi fick in frågan också att måste man?
  Nej det fick vi inte alls.
  Bara jag som hittar på en fråga.
  Om det handlar om att måste man tävla eller inte tävla?
  Det var nog någonting jag läste på nätet.
  Men det är också en intressant frågeställning.
  Om tävling är för alla eller om det är någonting som bara är ämnat för få.
  Jag kan tycka att jag har pushat Jeanette till att börja tävla, till exempel.
  Och nu har hon börjat känna det här suget efter att anmäla sig till tävlingar och prestera.
  Men jag vill också säga att det är nog en liten tröskel att komma över.
  Och det krävs nog några tävlingar där du kanske inte riktigt mjuter av själva momentet.
  Jag har två svar på dina frågor. Jag tänkte på den första frågan, för jag har också pratat om uppvärmning innan vi lämnar den frågan.
  Så kan jag också säga att jag minns när jag sprang in här DM, jag har sprungit här DM också vid någon tillfälle.
  Och det var när jag var i ganska bra form för ett antal år sedan.
  Då värmde jag upp på uppvärmningen och jag har alltid på mig mitt pulsband.
  Och då gav ju den här jävla coach Garmin mig sånt minus sex eller något sånt.
  Jag hade 10-15 slag höger, vad jag vanligtvis har, när jag värmde upp.
  Då kände jag att det blev skit idag.
  Precis innan jag startade kände jag att jag inte kan låta ett jävla pulsband om kloppen.
  Jag bestämmer hur jag ska känna mig på starten.
  Så jag slet av med pulsbandet och slängde den.
  Sen sprang jag på 35-14, vilket var skitbra.
  Det var ungefär där jag hade hoppats på att jag skulle landa.
  Det är det ena jag tänkte koppla till uppdraget och helt rätt.
  Känn inte efter för mycket.
  Nej, precis. Känn inte efter för mycket.
  Titta inte för mycket på puls och skit om ögon.
  Utan bara, gör ditt jävla race.
  Hitta ett sätt att tagga igång på startlinjen.
  För du och jag har upplevt alldeles många uppföljningar och känt skit.
  Där man nästan håller på att bilda sig i uppfattning.
  Men sen när man väl står på startlinjen bestämmer man sig.
  ”Fuck it, det här ska fan gå bra idag.”
  Så jag gör det ibland och ibland inte.
  Men det är det andra.
  Det andra är att man ska tävla. Det inser jag.
  Min erfarenhet, precis som du säger, är att om man inte är van vid att tävla och tycker att det känns som en läskig grej.
  Det du och jag pratar om, att springa 10 000 på bana, dit kommer man ju efter tag.
  Jag tror att, vi har pratat om det tidigare också, att välja lopp som Helsingborg Marathon, Göteborgsvarvet, den lokala Stadsmilen.
  Det är så mycket publik. Sätt inget tidsmål eller sätt ett försiktigt tidsmål.
  Bara springa och ha kul första gångerna.
  Och bara överraska dig själv i hur kul det kan vara att springa med andra.
  Framförallt nu, nu är snart pandemin överallt.
  Det är så jävla gött att kunna börja tävla igen.
  Bara ha roligt.
  Folk som skriver, tänk om ”Det vet jag inte om jag kommer våga göra nu”.
  Nej, armbågar folk bara.
  Jag har en bild från när jag springer halvmån i Linköping där jag high-fived fem kids på rad.
  Nu kom man bara såhär ”oh jag vill inte ta det igen”.
  Hej hej vinkar lite som drottningen.
  Armbågarna upp, ja.
  Men det är liksom hela den här känslan med publikstöd och sånt.
  Det är ju fantastiskt roligt att springa med folk.
  Så att fan, vi tycker ju båda två bara ”go for it”.
  Men det är också så här, jag har min kära sambussyster springer ganska mycket, två-tre pass i veckan.
  Och hon hade en, hon var hos oss någon vecka sedan och frågade såhär ”Fan, jag tycker det är så jävla jobbigt varje gång jag springer.”
  ”Jaha, okej, hur springer du?”
  ”Ja men jag tycker att ska jag gå ner där det känns bekvämt så är det så himla långsamt.”
  ”Jaha, vadå?”
  ”Ja men då är det typ sex tempo.”
  ”Ja fast det är liksom, det är helt okej.”
  ”Spring så det känns okej först och sen bygg på.”
  Då var det en uppfattning om att så långsamt kan du inte springa utan du måste springa ett visst tempo.
  Det är samma sak som du säger, anmäla dig till ett roligt lopp och bara njut av själva grejen.
  Ta bort prestationsdelen, det kommer sen.
  Det är där vi är inne nu, där vi har upplevt alla de här grejerna med att vi har sprungit loppen.
  Där vi kanske inte har haft den här prestationsdelen, utan mer att ta sig igenom.
  För oss så blir det naturligt att titta på nästa steg.
  Okej, vad gör vi nu? Hur snabbt kan vi springa en mil? Hur är det att tävla på 3000 meter?
  Men börja där du står någonstans och ta det lugnt.
  Bra, och det tycker jag också är kopplat till diskussionen kring vilket tempo man håller och sånt där.
  Det är också, vi har också pratat om det innan, men det är fortfarande sådant som provocerar mig ibland när folk…
  Jag vet, det var en massa år sedan, men då såg jag en artikel där det var så här ”Ja, Mustafa Mohamed, då…
  … mannen som springer en återhämtningsmil på 40 minuter.”
  Så folk bara ”Åh, springer på 40 minuter återhämtningsmil?”
  Så blev det så bra.
  Ja, fast det är inte så konstigt.
  Han springer ju en tävlingsmil på 29.
  Så han springer ju 11 minuters långsammare i så fall om han springer en distansmil.
  Om du själv tänker det.
  Jag har aldrig varit med om alldeles för många som har av sig.
  ”Shit, springer så snabbt” eller ”Det här måste slita”.
  Allting beror på var du står.
  Ja, precis.
  Om jag springer en mil på 35 minuter, 3,30 fart.
  Om jag springer en distans-mail på 45 minuter, 10 minuter långsammare.
  Det är inte så konstigt. Jag tycker att det är alldeles för många som har alldeles för tight däremellan.
  Exakt.
  Så är det såhär, vad springer du en distans-mail på? 47 minuter.
  Vad springer du en snabb-mail på? 44 minuter.
  Då är det inte så.
  Det är liksom, det är för tight.
  Ja, men det är exakt det jag menar.
  Och istället kanske, bara så här, var ute och spring en timme.
  Och så ska det kännas bra.
  Exakt.
  Skit i, alltså du behöver inte ens ha klockan.
  Alltså ta dig med en bil och bara så här, var ute en timme.
  Jag håller helt med dig.
  Bry dig inte om tempot, utan det ska bara kännas okej.
  Då blir löpningen så mycket roligare.
  Tänk om vi skulle springa, varenda pass,
  skulle vara 85-90 procent av vår kapacitet.
  Alltid!
  Jag förstår varför folk slutar springa och tycker det är tråkigt.
  Man springer alldeles för hårt i början.
  Och sen har jag tänkt på det flera gånger, om man pratar om prestationsdelen då.
  För det har vi pratat mycket om också, att det här med att det finns ju en nackdel.
  Inte minst på bana.
  På bana finns det en nackdel i att du har sån jävla koll hela tiden på var du ligger till.
  Att vi känner att vi tittar för mycket på klockan.
  Det är som du säger, det är väldigt lätt såhär, ja när vi tappar två sekunder.
  Och så blir man stressad.
  Och det är bara två jävla sekunder.
  Fan kom igen liksom.
  Där jag vet att jag har haft, jag har faktiskt testat att springa en lopp på 10 000
  och springa ett lopp på 10 000 på ett landsväg där jag faktiskt inte har haft klocka.
  Det går ju väldigt mycket mot min grundläggande, själsliga upplevelse i löpning.
  Det gör ont.
  Men båda gångerna har det funnits en och en viss,
  även om jag har ett stort kontrollbehov när det gäller den delen.
  Det är väldigt mycket annat om jag pratar chefskap eller annat i mitt liv
  där jag har väldigt lite kontrollbehov.
  Men i min löpning, det är det jag kan kontrollera, det jag vill kontrollera.
  Jag vet när min gamla tränare Christian tvingade mig, han uppmanade mig,
  jag lyssnade på honom, att springa.
  Jag vet vår säsongsöppnare i Köpenhamn, en tio som heter Lansberg och sa han
  ”Du, jag tror du hade mått bra av att springa utan klocka.”
  Jag bara ”Mm, du har fel.”
  ”Jag tror inte det, jag tror jag har mått dåligt av det.”
  Då tejpar jag min klocka.
  Men det sjuka är…
  Vänta lite.
  Varför tejpa den?
  Jag vill ändå ha statsen.
  Jag menar efterloppet vill jag ändå ha statsen.
  Kadens och puls?
  Framförallt puls och vad jag har sprungit kilometerna på.
  Det är väl splittaren?
  Jag vet, det är skitnördigt.
  Så du kör autolap och så tejpar du den?
  Ja, precis.
  För då kan jag ändå få upp en strava.
  Det är så jävla dumt egentligen.
  Men där vet jag också att det sjuka var att även när jag sprang så gissade jag ungefär vad jag låg i.
  Det var inte så att jag bara ”nu känns det bra i kroppen” utan bara ”ja men jag nu, kanske jag nu”
  ”Nej, tror jag inte, tre år” så började jag ändå gissa på de här tiderna.
  Och även när vi kom till, det kom ju en sån passering där det var en stor klocka när man sprang förbi målet
  så visste jag ”det här är inte prickselmeter av fem, det är typ 4,6”
  4,6 hela på den tiden.
  Så försökte jag räkna ut ungefär vad jag låg för tempo.
  Jag fixar inte att bara totalt släppa det.
  Jag frågade om du springer.
  ”Vad står din koka på?”
  Efter en kilometer hamnade jag i ett gäng där jag frågade.
  ”Vad ska ni springa på för tempo?”
  Alltså sjukt!
  Kan inte släppa det.
  Gå på känslan. ”Nej, det tänker du inte göra.”
  En gång på bana har jag gjort samma sak.
  Det var också sådana här GGPS med
  Göta Grand Prix.
  Det var klubbens träningstävlingar.
  Då spangade jag med Lukas Brandt som är en duktig löpare här lokalt också.
  Vi låg under en period ganska jämnt på typ 10 000 och 5 000.
  Sedan var han mycket snabbare än mig på korta distanser.
  Då skulle vi spinga 10 000 på den här Göta Grand Prix.
  Grand Prix?
  Grand Prix, typ en torsdagkväll.
  Och då, ja, jag typ hade en tanke.
  Jag kanske ligger på 36, 30 eller någonstans däromkring.
  Så började vi springa och så bara sa jag till Lucas ”Nej, det går för snabbt för mig”
  Så sa han ”Ja men du kan ju fortfarande prata, du hänger ju med”
  Då var vi typ 600 meter
  ”Du kan inte avgöra om det går för snabbt nu”
  Jag bara ”Nej men jag tycker det går för snabbt liksom”
  Så bara säger han till mig efter 2000 ”Men släng klockan”
  ”Släng klockan”
  Så blir jag så här bara ”Eh, eh, eh, ah?”
  Så bara tänkte jag ”Fan han kan få rätt”
  Jag bara testar, så slängde jag klockan i 2000
  Och sen när vi kom ett varv till så stod en kille som hette Mattias och han skrek ”Tider”.
  Så jag bara ”Vad har vi för tid?”
  Så Lucas bara ”Ge honom inga fler tider!”
  Skriker han till Mattias.
  Han bara ”Äh okej”
  Så jag bara ”Nej” så kommer jag runt nästa varv, kom vi i 3000.
  ”Vad har vi för tid?” Han bara ”Nej du får inga tider”
  Nej, jag fick inga tider resten av loppet.
  Men jag sprang faktiskt på 3550.
  Och var skitnöjd.
  Hade aldrig sprungit så snabbt om jag hade haft blockaren och koll.
  Så det väcker lite tankar tycker jag med hur viktigt det är att hålla koll på klocka och tempo.
  Men du anser väl också att det är ganska kul att ha koll på det?
  Det tar bort en del av glädjen kanske för dig om du inte har koll på tidåren.
  Ja men det är helt rätt. Jag tycker det är kul att inslag då och då.
  Men jag skulle inte fixa det. En del av mig för att springa milen och det legendariska milen och coolt.
  Jag älskar att det är en måttstock för många.
  Vi hoppas ändå att ha B.G. Nilenschöar här som gäst också, som är chefredaktör för Spring och ordförande i vår klubb.
  Han har ju ett rykte om sig, och jag har fått en besannad första gången jag träffar honom att den första frågan han ställer till nya löpare han träffar är ”vad gör du på milen?”.
  Han har ställt den till sin dotters kille och sånt där.
  ”Vad gör du på milen?” är den första frågan.
  Det var faktiskt jätteroligt.
  Men det är ändå, tycker jag, även i alla sammanhang, så är det ju det som är frågan.
  Jo, men den ligger lite i mitten också om du tittar på alla distanser.
  Absolut.
  Alltså upp till, okej, Maran ligger lite för sig själv, men Halmaran och Milen, ja visst, det är en bit ifrån.
  Men ändå liksom, gör du 35 på Milen så vet du att du kan göra kanske en 19, en 18 på Halmaran oftast.
  Sen är ju, vissa har bara en växel och kan springa i en fart och så vidare.
  Och sen är det ju ändå, du kan gå ner till 5 000, 3 000, ganska lätt att gissa tid.
  Så miden blir liksom någon form av mall för var du placerar in löpare.
  Ja men det är helt rätt.
  Lite så.
  Lite så, vad röstar du på för parti?
  Det är samma typ av fråga.
  Jag gillar Bönor.
  Ja men då är det ju centrum.
  Lantmännen, inget parti.
  Nej men det är rätt, det är ju en motståndsvisning för att jag tycker ofta att halvmaraton, maraton, det är så här ”oh vad häftigt att du springer det” eller så här.
  Maraton absolut och även halvmaraton tycker jag ändå är den, alltså det är så häftigt att kunna springa så långt oavsett.
  Och sen såklart även när du rutinerat springer mer då kanske det är intressant med tiderna men neråt sett om man säger så här ”jag brukar springa min 5km-runda” så är det först så här ”oh vad springer du bara för tid?”
  Men när du är uppe på milen så kan det ju ändå vara så att det är intressant att han har kanske en egen…
  Vet du vad jag springer på?
  Jag springer inte upp på något sådant.
  Att man börjar jämföra och så.
  Men…
  Men ja, jag vet inte.
  Det är ju någonting som har ettsatt oss fast i våra medvetanden kring det här med milen.
  Men vad tycker du, Fredrik, är det bästa och det sämsta med milen?
  Det bästa med milen är just att det är en motstock.
  När du presterar bra så har du möjlighet att…
  Du kan ha det som en grund i din träning.
  ”Jag vet att när jag gör detta på milen så kan jag göra det här på halvman.”
  Du kan utifrån din miltid ganska lätt se var du står.
  I vilken form du är i.
  Det sämsta med milen är att det är ganska långt.
  Det är ändå ganska långt.
  Och du får genomlida mental påfrestning och smärta ganska länge.
  Wow, insult.
  Insult. Så spring milen, det blir roligt.
  Sen tänker jag också att träna för, om man nu tänker sig 10 000 meter på bana, så är det ju att springa en jävla massa varv.
  Och vi tränar ibland i hallen, vi springer många varv i hallen.
  Och då finns det också en risk att man kanske drar på sig lite skador.
  Om man tränar hårt satsande på milen så är det ganska skadebenägen också.
  Och vi har ju lite inslag, vi har ju pratat med Jonas på Camp Pro som är vår nya sponsor.
  Så vi ska också bolla in ett litet inslag där med problem som du har upplevt med ditt löpsteg
  och kanske relaterat till att du springer mycket på banan Simon.
  Det är, mina fötter har ju formats därefter om vi ska säga så.
  Så vi kan höra mer om inslaget och du har ju helt rätt som ett inspelare att
  ska du bli snabb på milen i början så räcker det med att springa en viss typ av pass.
  Sen när man kanske kommer förbi den här lite drömgränserna, du springer ofta, så är det ju, det krävs ju en bra kombination av både uthållighet och snabbhet i form av intervaller och så.
  I vårt fall som du ser det är ju inomhushallen på vintern, en 780 meter lång bana med doserade kurvor och springer man mycket på bana så kan man få olika Harry Potter namngivna syndrom som vi alldeles strax ska få höra i vårt inslag.
  Ja, så vi lämnar över till Jonas som kommer berätta lite mer om det.
  Han kommer här.
  Hallux Rigidus!
  [Skrattar]
  Det kändes fördött.
  Jag kände att jag var tvungen när vi tittade på lite olika av de här
  felställningarna man kan ha så såg jag liksom
  Hallux Valgus känner jag igen, för det har jag.
  Hallux Rigidus tänkte jag direkt på Harry Potter.
  Det lät som nånting…
  Det är nån som i Slytherin har gjort nånting med ens fot med trollstaven.
  Men det är det ju liksom inte riktigt.
  Men vi ska prata lite grann om felställningar.
  Vi brukar skoja om att jag har haft det mesta.
  Du är klar att det har hänt så länge, Fredrik.
  Hyggligt bra för de här grejerna.
  Jag tänkte säga att jag är ju ung.
  Men du är några år yngre till och med.
  Så jag vet inte riktigt…
  Du har ingen åsikt.
  Jag är en ung man i en gammal kropp, kan vi säga.
  Här Luxe Valgusen kom jag ihåg, jag tror det var två år sedan,
  och så stod jag och min fru ut på altanen och så tittade jag ner på hennes fötter
  och så bara tänkte jag ”fan vad är det dina fötter ser konstiga ut, de är ju helt raka”
  och så hon bara ”ja, vadå?”
  ”ja men titta på dina fötter” så sa hon ”ja men det är ju dina som är konstiga, de pekar helt inåt”
  så jag bara ”oj, det gör de ju faktiskt”
  tänkte ”fan det där ser lite konstigt ut”
  hade liksom en stor knöl eller så
  och sen så att stortårna pekar inåt
  och sen ungefär ett halvår, ett år sedan så började jag faktiskt få lite bekymmer med det också.
  Så fick jag få lite inlägg och sådana grejer till det och lite hjälp med det.
  Nu har jag inte problem med det längre.
  Men vi ska bolla över frågan till Jonas.
  Man kan ju ha hallux regidus, men jag har inte ens vet vad det är.
  Det låter som Harry Potter-formel.
  Man kan ha hallux valgus, plattfot.
  Sen finns det ju mer så här pronation.
  Det är ju nog desto fler som känner igen vad det är för någonting.
  Det är många som funderar.
  Hur funkar det här med felställningar och vad kan man göra åt de här olika typerna?
  Felställning är ju, om man tänker på ordet, det är ju en position eller en rörelse som inte är normal.
  Och när du säger det här hallus valgus, det är ju lite komiskt för det är ju oftast du har ärvt det av någon släkting som har en felställning på sin tå.
  Fan det är fassan alltså.
  Ja.
  Och det är ju helt klart som du har beskrivit en peka inåt i ett V.
  Och där var valgus med latinet.
  Sen är det långt ifrån alla som faktiskt har problem.
  Problem för mig är ju att du kan inte springa eller den smärtar i vissa tillfällen.
  Och det är ju då vi som ortopedtekniker, ingenjörer har mängd med lösningar i bagaget.
  Ja just det.
  Det gillar vi. Lösningar i bagaget gillar vi.
  Quick fix gillar vi också.
  Ja, quick fix. Men ofta finns det inte bara quick fix.
  Man får anstränga sig lite själv, men sen kan man få lite hjälp också.
  Men Jonas, jag tänker så här. Jag gillar ju att hitta lösningar på problem.
  Och om man då har fått HALUS Valgus, vad ska man göra?
  Vad är lösningen? Vad är det bästa sättet att få bukt på problemet?
  Jag tänker det att, framförallt om den här leden är väldigt öm,
  så kan det vara ett klassiskt trick att man köper någonting som heter Pilot.
  Det är en kudde som ska ligga precis bakom där tårna böjer.
  Och genom att lyfta upp mellanfoten eller det främre valvet
  så kan det i sig minska smärtan.
  Har man en väldigt kraftig hallus valgus så såg jag faktiskt här Simon ibland lösgodiset
  så hittade han en sån här liten geléråtta.
  Nej, det är faktiskt en silikondutt som man kan lägga i mellan tårna så här.
  Och på så sätt skapa lite plats.
  För många har ju då problem med att det skaver i mellan tårna.
• Exakt, de springer långlångt. – När tårn vinklas inåt så skarvar den mot de andra tårna.
• Ja, den trycker mot. – Och det tredje är också att tänk på vilken typ av sko du köper.
  Köp en sko som har väldigt bra töjbart tyg, just där du har din hemska knöl.
  Så att du inte har en fancy sko som har en snygg plastikal just där, där du vill att det ska vara flexigt
  så är det den här snygga loggan på skån och trycker.
  Så att de tre tipsen klassiska för Hallus och August.
  Men Simon, du har ju kört några övningar hemma också.
  Du har suttit med lite gummiband och allt möjligt.
  Ja, precis. Just den här silikonduten som Jonas skrev, den har jag ju haft hemma.
  Jag gjorde det så också. Jag fick ju hjälp på alla möjliga nivåer.
  Den finns på Hemmakväll.
  Ja, precis.
  Det är hektisk.
  Jag prövde den stora folioråtan och den jag prövde.
  Grönast i år.
  Men jag känner igen mig där som Jonas säger med skorna, som jag är så otroligt skointresserad.
  Jag hade ju också ett antal par under en period inte kunnat använda,
  just på grund av det du säger att de är.
  Så det var ju också en tanke att jag fick införskaffa lite andra typer av skor,
  som var lite bredare och lite mjukare där framme.
  Och ett litet hållbarhetstips.
  Många av kunderna som har sådana här stora knölar sliter ju sönder sina skor väldigt snabbt.
  Och det är ju mitt tips att gå in till en skomakare och be dem laga den.
  limma lite på ett nytt galon eller något så kan du…
  För skon är ju inte fel på det.
  Det har blivit ett litet hål.
  Så du inte slänger en sko som bara är en månad gammal.
  Då tänker jag på de stackarna som har stora problem.
  Ja.
  Ja.
  Ett fantastiskt bra sista tips tycker jag.
  I allvar ett avstecken.
  Det är sådant som vi uppskattar också.
  Grymt, tack.
  Nu börjar det lida mot sitt slut det här avsnittet Simon.
  Och vi har pratat om
  Ganska mycket gällande 10 000 meter och landsvägslöpning och skillnader.
  Att det är kul, det är jobbigt, men någonting som alla har en känsla kring egentligen.
  Jag tycker det är sjukt Fredrik.
  Varje gång vi är färdiga med ett avsnitt så känner jag att vi inte har hunnit prata om allt.
  Jag pratar till en och en halv timme.
  Jag fattar inte att vi kan prata så mycket om en och samma sak.
  Jag hoppas att alla som lyssnar tycker att det är bra.
  Men det tror vi inte alls.
  Nu har vi en trogen skara här.
  Så förbannat kul att prata.
  Milen har vi kunnat prata om i flera timmar känns det som.
  Det kändes lite som när vi satt oss här idag.
  Så kände vi att det kan bli lite hur som helst det här.
  Vi hade inte riktigt förberett.
  Det är klart att vi har våra tankar.
  Vi går och funderar i vardagen.
  och så vad vi ska prata om.
  Men idag så kände jag att det var ganska öppet
  men det var ganska skönt på ett sätt att vi bara
  tog det på uppstånd. Så det är ju verkligen
  någonting som vi båda kan relatera till ganska djupt.
  Så jag gjorde lite anteckningar som jag har inte använt dem.
  Nej, precis.
  Jag har inte ens tittat på dem.
  Det säger ganska mycket att det kommer.
  Och det är lite därför vi startade på dem
  för början också. Att det ska vara
  Det ska vara någonting vi brinner för och någonting som kommer från hjärtat.
  Och det är ju det varje gång vi sitter här så är det ju bakt från hjärtat.
  Ja, absolut.
  Som sagt, milen kommer vi att ha anledning att återkomma till.
  För att det är ju en av de mest lättillgängliga, härliga distanserna där du…
  Även om du har sprungit en vecka så pröver du inte återhämta dig i flera månader.
  Du kan inte springa näst, utan det är en kul distans.
  Man kan ha det både som publik, kan komma och titta, man kan springa en avsläppnad,
  man kan springa en svin snabbt och krascha, eller så kan man klara sitt drömmål.
  Så vi kommer absolut att prata mer om det, inte minst efter vi har sprungit anderstrop såklart.
  Så är det.
  Och är man inte sugen på att springa milen så kan man ju springa halvmaran och maratonet.
  Det kan man.
  Och Helsingborg, maraton är ju ett fantastiskt jobb där du kan bara gå i mål
  och sen gå rakt ner i havet och bara svalka dig och dricka en god alkoholfri öl.
  Ja, sluta. Jag är såld för Erik.
  Vad är detta för ett fantastiskt låp?
  Precis. Det kommer vi kanske hoppas att vår gäst kan komma till nästa avsnitt
  så att det inte finns några hinder där på vägen med sjuka barn och folk som kräker i hans närhet.
  Precis.
  Så då kommer vi ha Erik Arlnowik här.
  Det ska bli väldigt roligt och kopplat till så här att
  Om vi lägger en liten sån här teaser, en hook här nu också.
  Jag vet att det är många som är sjukligt intresserade och har ju väljt in så mycket frågor.
  Det har kommit fysiska brev.
  Vad är det brevet?
  Fysiska människor.
  Fysiska människor har stått upp på ”Vad händer med världsrekordförsöket?”
  Guinness är på oss.
  Guinness bara.
  De har ringer ner oss och bara ”Vad händer? Vad händer?”
  Men det blir inget.
  Det enkla svaret är ”Vi skiter i det.”
  Nej men så här, vi har ju skojat om det här världskortförsöket.
  Och det har inte funnits några lopp att springa och så här.
  Och det är ju att vi vill slå ett världsrekord på halvmaraton utklädda till någonting.
  Och vi ska prata mer om detta nästa gång.
  Mm.
  Gången efter det.
  Gången efter det.
  Gången efter det.
  Och det gör nu så Fredrik att vi har bestämt oss för att vi ska försöka slå det här världskortförsöket under hälsonivå i halvmaraton.
  Ja.
  Och vi kan väl ändå outa att en av anledningen är att vi kommer nu bli flera som ska försöka slå det här världskordet.
  Eller, rättare sagt, olika världskord i olika kategorier.
  Fler än fem och färre än sju.
  Fler än fem och färre än sju, tror jag.
  Det som är roligt och det som har tänt lite grista hos mig och Fredrik att göra det här till något lite större
  är att en av de här fler än fem eller färre än sju
  har faktiskt fått tillbaka från Guinness World Records, alltså organisationen,
  att ansökan om att försöka slå världsrekordet är nu godkänt.
  Så att det kommer att vara en av de här sex personerna, kan vi outa det åt det,
  där jag och Fredrik är.
  Två av dem har fått tillbaka från Guinness World Records
  Det världsekortförsöket i den outfiten, vilken ska vi inte outa, det kommer att bli godkänt och kommer att göra sådana här som går i halvmåten.
  Så det här kommer att komma mer om detta kan vi säga.
  Mycket, mycket mer. Vi har också en rolig sponsor som har valt att hjälpa oss på denna resa.
  Syftet också, det är en jävligt rolig grej, men vi kommer också samla in pengar till välgörenhet och specifika saker kring det.
  Vi kommer att involvera alla lyssnare som vill vara med, alla YouTube-tittare och alla i vårt nätverk egentligen.
  Vi kan göra detta till en superrolig grej.
  Sån här post-pandemi-välgörenhets-kul-grej.
  Bara fest rakt igenom.
  Det är någonting som vi verkligen ser fram emot att involvera alla i.
  Det kommer att bli…
  Episkt.
  Ja, episkt.
  Jag tror Nara kommer att skriva sång om detta på huvudet.
  Spelar för Bellman på krogen.
  Lätt.
  Man kommer att sjunga om det här.
  på riktigt om det här världsrekursraget.
  Det kommer bli sjukt roligt och jäkligt coolt.
  Och mer information kommer komma,
  jag tror nästa avsnitt eller nästa igen
  så kommer vi att komma med lite större plan för detta.
  Så är det.
  Stort tack för att ni har lyssnat.
  Och vi är som sagt tillbaka, som vi brukar säga, nästa vecka.
  Det kan man lita på.
  Och då har vi Erik Arnavik med oss.
  Det ska bli fantastiskt kul.
  Tack till alla som har lyssnat.
  Tack till våra sponsorer på CamPro och god natt säger vi.
  God natt. Hej!