Dear Mr. Guinness. Make my dreams come true. Yeeees, idag är det dags att prata om lederhosen, världsrekord och inte minst träffa hjärnan bakom denna briljanta satsning när Emil P gästar podden! Vi dricker så klart också en oväntad drink och snackar om hur man på bästa sätt förbereder sig inför sitt lopp. OCH… vi premiärspelar bakgrundsstorien till varför Emil kallas för ”the lederhosen guy”. Det här är Löpning & Livet med Fredrik, Simon och Emil P – nu kör vi!!
Förberedelser och världsrekord: Löpning & Livet
Välkommen till en inspirerande och instruerande artikel om avsnitt 33 i vår populära podcast Löpning & Livet! I detta avsnitt pratar vi om förberedelser inför tävling och våra egna erfarenheter av världsrekordförsök. Här får du massor av tips och råd inför dina egna löparutmaningar, och vi bjuder även på en hel del roliga anekdoter!
En viktig del av löpning är att förbereda sig för tävlingar och träning. I avsnitt 33 delar vi med oss av våra egna erfarenheter och ger konkreta tips om hur du kan förbereda dig inför både enkla och utmanande löppass. Vi pratar om vikten av att fylla på med energi mellan passen, hur man kan hantera mentala utmaningar och hur man kan motivera sig när det känns tungt. Dessutom delar vi med oss av våra egna erfarenheter från att träna dubbeltröskelpass, och hur det kan förbättra din löpning på sikt.
Vi går även igenom våra egna försök att slå världsrekord och hur det har påverkat vår löpning och vårt liv. Vi pratar om hur vi har överträffat våra egna förväntningar och vad vi har lärt oss under resans gång.
För att få ut det mesta av våra tips och råd rekommenderar vi dig att lyssna på avsnitt 33 i sin helhet. Du hittar avsnittet i poddformat här: länk till avsnitt
För att följa oss och få fler inspirerande tips om löpning och livet, besök gärna våra sociala medier:
- Instagram: https://www.instagram.com/lopning_och_livet_podd/
- Facebook: https://www.facebook.com/lopninglivet
- Youtube: [https://www.youtube.com/@lopningochlivet
I avsnitt 33 av Löpning & Livet gästas podden av Emil P, hjärnan bakom ett världsrekord och mannen som kallas ””the lederhosen guy””. Tillsammans med Fredrik och Simon diskuterar de förberedelser inför lopp, dricker en oväntad drink och premiärspelar bakgrundsstoryn om Emil och hans lederhosen.
För att förbereda sig inför ett lopp är det viktigt att ha en plan. Emil delar med sig av sina bästa tips för att maximera träningen och undvika skador. Att ha rätt utrustning är också avgörande för att prestera på topp.
Men det handlar inte bara om fysisk förberedelse. Mentalt fokus och motivation är också viktigt för att nå sina mål. Emil berättar om hur han håller sig motiverad och hur han hanterar motgångar under träningen.
Under avsnittet avslöjar Emil också bakgrundsstoryn om varför han kallas ””the lederhosen guy””. Det är en historia du inte vill missa!
Följ Löpning & Livet på Instagram och Facebook för att hålla dig uppdaterad om nya avsnitt och få ännu mer löpningsinspiration. Du kan också se avsnittet live på vår Youtube-kanal.
Taggar: Världsrekord, Halvmaraton
Se hela avsnittet på Youtube: https://www.youtube.com/live/sxG_L-kJJQU?feature=share
Lyssna på avsnittet på Apple Podcast: Avsnitt 33 – Förberedelser & Världsrekord (Gäst E. Pålsson)
Här är hela avsnittet i text:
Dear Mr Guinness, ni har ett sånt avsnitt framför er på avsnitt 33.
Vi kommer att prata världsrekordförsök på en världsrekordnivå av hybris och överambition.
Det här kommer att bli magiskt. Det är löpning av livet med Fredrik Simon och Emil, denna gången en sidekick vi har slängt in.
Som kommer att springa en halmaton iklädd lederhåsen.
Det var lite grann en boll jag och Fredrik kastade upp som vi sen tappade
som någon annan plockade upp.
Vi har nya shit-manager som vi är lite nöjda med.
Vi kommer prata om förberedelser inför tävling och hur i tusan en ginnis smakar
när man slänger ner den i en drink.
Det kan vi få höra att den kan vara varken äcklig eller god.
Men den är väldigt intressant.
Så nu kör vi! Avsikt 33!
[Musik]
Jo, vi ska faktiskt prata.
Nu har vi dratt igång veckans avsnitt Simon.
Förberedelser och världsrekord.
Tänk att vi har kommit så långt nu att vi har börjat få så här
Vad är vår grej?
Eller så är vår grej i podden.
Vi är de enda som dricker sprit.
Det är väl ungefär det kanske.
Men annars är det så att du och jag har börjat hitta våga.
Din grej är ju nu att starta podden utan att säga till.
Jag har lite sådana tvångstankar.
Jag bara trycker på lite knappar som jag inte ska trycka på.
Och det gillar jag också.
Det är bra.
Det var jättekul idag tycker jag.
Jag är lite speedad nu.
Det är alltid kul när vi har gäst med oss också.
I dag har vi Emil Pålsen med oss. Välkommen hit!
Tack så jättemycket!
Vi ska glida in och prata om lite hur livet är.
Och då brukar vi prata om närmsta veckan.
Vill du börja Simon?
För du kommer ju direkt från ett dubbeltröskeldag.
Det gör jag.
Hur känns det?
Jo men det känns bra.
Jag kan väl så här, om…
Alltså, på den här öppningen av livet.
Fan vad glad jag är att vi landade där.
Vi hade ju en tanke från början minns jag att vi skulle slå tärning om
Vad namnet skulle bli. Vi hade tio förslag.
”Vi ska slå av en tärning.”
Så då tror jag vi så här, det landar på någon.
”Äh, inte om jag gillar det.”
Men det här var med. Vi fastnade inte vid det direkt.
Kommer jag ihåg.
Det känns lite så. Jag vet inte.
Men sen när vi började fundera mer och mer på det så var vi så här
”Fan, det är jäkligt bra alltså.”
Och det här tycker jag, min dag eller vecka har verkligen varit
löpning och livet som två motsatser.
Som man har fått trycka ihop i en jävla tratt.
Så att det till slut har funkat.
Så att min dag idag kan vi ju börja med.
Jag kommer verkligen direkt hit.
Ni som följde livesändningen på Instagram ser ju att Simon använder några minuter i åtta.
Vi går live åtta.
Ganska svettig och uppe i varv och glad.
Du, Jeanette och Emil insisterade ”ska du inte ta en dusch?”
Jag bara ”nej det är ingen fara, snälla ta en dusch”
Jag bara ”nej jag tar en kattatvätt”
Och skvättar tvätt för er som kommer från Stockholm så är det att man går in på toa och skvätter vatten i armhålorna och tar lite deo.
Så torkar man sig med en handduk sen när man klarar.
Jag älskar att du tror att det är Helsingborg som lyssnar eller är det Stockholmar?
Det är de två, det är inga andra. Det är Rich eller Pugnessi.
Men alla är välkomna att lyssna.
Alla är absolut välkomna.
Jag kommer direkt från att vi har lagt in i schemat att vi närmar oss vårt träningsläger.
Som vi ska lägga ut i morgon tror jag hur det schemat ser ut.
Så att alla kan se det på Instagram. Så kan man se, kan man inspireras lite grann och sådär.
Men den drar igång till helgen. Men vi smykstartar lite grann så har vi tidigare på veckan.
Så vi kör idag, jag har kört idag, du kör imorgon Fredrik.
Dubbeltröskel.
Det låter ju kul. Eller inte?
Men tanken är att det har blivit lite upphypat och aktualiserat med bröderna Ingelbritzen.
Du har kört det här lite då. Så att du kör i princip ett tröskelpass på förmiddag morgon och ett tröskelpass på eftermiddag kväll.
Det har jag gjort idag och ni kommer göra det i morgon.
Så vi körde, jag, Emil Nilsson och Andreas Wahlberg, allihopa från Team World Record biltemagruppen.
Jag körde 20x500m i morse.
Då körde vi 500m, 30 sekunder ståvida mellan 20x helt enkelt.
Så det är 8km, ganska långt.
Men du börjar strax över din milfart, går ner till din milfart,
kanske, kanske, kanske lite snabbare, men inte mycket snabbare.
Det låter inte så jobbigt, men andra halvan så är man lite mör.
Och sen så på kvällen tänker man ”Let’s do it again”.
Då körde vi 4x2km precis.
Men hur är det Simon att gå ut och bara, det här är ändå rätt så tuffa pass.
Mm, det är det.
Alltså hur laddar man däremellan?
Ja.
Hur förbereder man sig för det andra passet?
Ja, precis. Hur förbereder man sig?
Första passet är okomplicerat.
Förutom att jag var tvungen att, jag skulle lämna älgat på skolan,
sen skulle jag hinna få ihop passet och sen skulle Lisa jobba lite.
Jag fick en lite lång uppvärmning.
Jag fick springa med älgat i skolan, springa ner.
Så jag hade 6,5 kilometer uppvärmning.
Lite lite för långt, tar mig tyckte jag.
Så när jag var färdig med första passet, vi gjorde passet perfekt.
Känslan är att man är trött men att man har hållit lite i handvårmsen.
Jag hade 17 km i morse och kände ”undra hur det här känns i eftermiddag”.
Tips är att fylla på med energi löpen under dagen.
Bommar man den så är man körd på kvällen.
Sen är det knepiga att Andreas Wahlberg skrev sen vid fyra
”Är det bara jag som känner så här?”
Klockan tre var det så här ”fan det känns rätt bra inför kvällen”.
Sen kvart i fyra var ”hur ska jag krångla mig ur det här?”
Simulera skada kanske?
Precis så är det.
Alla andra, vi grillade pizza idag på grillen, fantastiskt ut idag.
”Pappa, ska du inte du ha pizza?” ”Nej, jag ska ut och springa.”
”Ska jag dricka en sportdrick och käka en pizzabit?”
Jag har inte ätit därför när jag är in på.
Men sen känns det, känslan när man drar iväg, uppvärmningen känns konstig, benen är skitsäkra, man vet att man ska köra kvalitetspass.
Det som är det lustiga idag, vi ska köra förgång två kilometer med två minuter jord emellan.
Men inte supersnabbt på tvåan utan då kanske.
Man börjar 10 sekunder per kilometer över sin milfart.
Så helt okej.
Men det känns så jävla trögt alltså.
Det känns som att man springer mycket snabbare än man gör.
Man har riktigt tröga ben.
Men sen blir det inte värre än den första egentligen.
Det blir, farten kommer upp av sig själv efterhand.
Men när man är färdig är man rätt mörbultad i hela kroppen.
Och man måste vara lite varsam dagarna efteråt.
Men det här är ett pass.
I bra form.
Kommit upp i mängd på veckorna.
Var tredje, var fjärde vecka.
Skitroliga och bra pass.
Och du får bra volym. Jag ska upp här 32 km i dag.
Jäklar!
Sen kommer jag direkt hit.
Och dricker öl.
Perfekt. Du har förtjänat den ölen.
Nu har jag en lång utläggning om dagen.
Men det får vi summera min.
Annars så spangade jag jättemycket förra veckan.
11 mil nästan.
Det var ett år sedan eller?
Ja, typ ett år sedan.
Så det känns riktigt kul.
Både du och jag har landat in
i ganska stora volymveckor.
Ja, det har vi.
Jag har landat över 10 mil.
Ja, gött.
Och tanken var ju lite att tävla med tunga ben.
Det gjorde jag.
Vi fick blandat utfall.
Det var då din torsdagkväll.
Ja, min torsdagkväll.
Det var lite så här att jag hade en ganska jobbig kväll på alla möjliga sätt.
Mentalt efteråt. Jag sprang alltså, det var en 5000 meter tävling.
Och jag hade siktat på 17.40 i Pers med fyra sekunder.
Men det gick inte alls.
Jag kände efter start, jag kände redan på uppvärmningen att
idag måste det ske ett mirakel.
Men det är lite så uppövningen ibland att man tänker att det är riktigt risigt.
Men det var lika risigt som det kändes när jag drog iväg.
Hur motiverar man sig då Fredrik?
Du hade ju sagt, hur tänkte du innan loppet?
Alltså innan loppet, jag har haft lite så här jobbigt med kidsen i veckan.
Mycket bråk och man springer runt och säger nej hela tiden.
Och sen när de går och lägger sig så ångrar man allting.
Och sen så gör man likadant den efter.
Ni vet kanske hur det är där ute.
Går det runt bra.
Som mig så sätter det sig på energin.
Och motivationen framförallt.
Jag var lite omotiverad när jag kom ner.
Och blev ännu mer omotiverad när jag kände hur risigt det kändes i benet.
Jag tror att jag har haft ganska tunga veckor.
Jag har ju tränat ganska bra.
Vilket är liksom tanken.
Med facit i hand så känner jag väl att det gör inte så jävla mycket.
att jag sprang in på 18.30 några sekunder över det jag tänkt.
Men det är ändå, alltså, en reflektion är att det är ju starkt att du fullföljer.
För du hade, det var tungt rätt snabbt.
Men det andra är faktiskt att det är kul hur långt du har skjutit upp din lagsten.
Jag var ju också 18.30 på en dålig 5000.
Det gillar jag med dig Simon, att du försöker alltid vända dig till en puss-tid.
Det spelar ingen roll.
Nej men 25 minuter, det var bra.
Det var 8 minuter sämre än vad du tänkte.
Det är sämre än vad du tänkte.
Men det är bra ändå, tycker jag.
Det var ju liksom indelningsvis där i loppet.
Camilla Lindholm, hon frågade ju innan ”Vad ska du springa på?”
Ja, men jag har siktat på 1740, så när jag sa det så kände jag att det aldrig kommer att gå.
Men det är det jag ska gå ut med.
Jag hade redan förlorat på startlinjen.
Det är ett tips.
Så ska man inte tänka på starten.
Så ska man inte tänka. Det är fel.
Det är fel tänkt.
Men efter några varv, Camilla fick ju dra för hon var mycket starkare än mig.
Så frågade hon ”Ska vi växeldra?”
Så blev det ett sånt Wahlbergs svar ”Jag ska fan inte dra en meter”
Jag sa till henne på något snällt sätt ”Nej, tyvärr, jag är redan trött. Jag pallar inte.”
Så jag halkade ner och sen kom Wahlberg och mig också som var då bakom mig och
drog iväg, tittade lite över axeln ”Frejk ska inte du med?”
Jag springer här bak. Jag känner för det idag.
Så det var i torsdags.
Däremellan har det varit…
Och nu har vi ökat upp distanspassen lite grann.
Så det är 15… Jag har sprungit
någonstans kring 12-16 kilometer på distansen.
Och det är klart att det kanske ger lite tunga ben.
Men fredagen därefter körde jag ut distans 15 kilometer.
Och sen revanschen på lördag.
Lördagspasset.
2×3 tusen plus…
Vi körde lite tvåhundringar också på slutet.
Tryckte på lite.
Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi hade på 3000-arna.
Vi sprang första…
Det var kul. Första 3000 sprang vi allihopa ihop.
Till och med hela vägen
till Team Rehab
upp till Team Sprint.
Det var ju sex personer i ett tåg
och vi drog ett varv var ungefär.
Första 3000 sprang vi ihop
och den hade vi tre…
Vad kan vi haft?
En i snitt. Kan vi ha efter Emil?
Ja, men de tror jag. Någon 351, 353 någonting.
Ja, precis.
Andra trean så fick de som var lite taggade öka farten.
Och det gjorde ni Fredrik, jag tror ni hade 343.
Ja, det kan stå.
Och det blåste rätt hårt.
Ja, det gjorde det.
Det var nog en 10 sekundmeter eller något.
Säkert 35 i byarna.
Minst.
Nej, men så var det himla skönt. Jag fick ett pass direkt efter.
Det är också ett tips om du gör en dålig tävling och känner att ”fan men jag är dålig”
som man kan känna när alla andra presterar förutom du.
Så upp på hästen och testa.
För det kan vara så att några dagar efter så kan du ha riktigt pigga ben.
Rätt.
Vilket jag hade.
Så det är verkligen dagsform hela tiden som man brottas med och tampas med när man tävlar.
Så var inte så ledsen för det utan det kommer fler chanser.
Det var verkligen 36 timmar däremellan.
Då har vi nog med ett 15-kvm-pass insprängt där.
- Ja, men det är helt sjukt. – Ja, det är helt sjukt.
Men barnen blev väl lite snällare också därefter.
Det är bara det det handlar om egentligen.
Men Emil, du har ju också sprungit i veckan.
Du har ju sprungit med oss ganska mycket också.
Ja, lite mer än vanligt i alla fall.
För tyvärr har jag blivit ensam i Team Rahab nu nästan. - Är du kvar i den gruppen? – Ja, det är bara jag kvar.
Simo, du har ju tänkt, du har inte berättat om din tävling än.
Nej det har jag inte.
Men det gick bra.
För mig gick det bra från mina förutsättningar.
Bättre än vad vi hade hoppats på.
Men jag är en bit efter där och Jossman är också distans med dagen efter.
Och sen passet på lördagen.
Och jag var inte lika fix som Fredrik var.
Du gjorde lite på torsdagen, du behövde inte göra något på lördagen.
Men vad gör du Emil om vi glider in på, du ska få prata om din vecka som har gått.
Du ska berätta om din tävling också tänkte jag.
Du har ju haft lite knäproblem.
Och de är över nu va?
Knäproblem är över.
Nu är det bara flås och kontinuitet.
Men det har du ju också kommit in i.
Lite bättre i alla fall.
Förra veckan var min största vecka sedan februari.
Sen var jag på 59 kilometer.
Så det är en bit kvar till nivå 9.
Jag kommer inte upp till nu.
Men kan jag komma upp till 7-8 mil i veckan.
7-8 mil i veckan, så är jag jättenöjd.
Och där låg vi i kanal i februari, där låg jag som bäst.
Då var faktiskt ni två skadade. - Ja just det.
- Men då sprang vi vid hjälp av ett tjänstplats med jag, Emil Nilsson och Walberg.
Och trots att det då var -10, så fungerade det skitbra.
Och sen kom den här onödiga skadan. - Varför var den onödig på vilket sätt?
- Alltså gjorde du något? – Nej, jag har ju nästan i tre års tid legat på fem mil i veckan.
Och sen nu så testade jag att gå upp till sju-åtta mil.
Sen om det var det eller att det var ren slump.
Så det går ju aldrig att veta. Och det är så det som jag pratar om.
Det behöver absolut inte vara bara för att öka. - Är det ett hopp av knä eller vad var det för något?
- Löparknä. – Löparknä? Fy fan.
- Tydligen för att jag är alldeles för svag i vissa av musklerna.
Så jag har ju jättemånga övningar som jag bara ska göra.
Så ska det inte bli problem igen.
Vi kan komma in på det sen, hur du jobbar med att komma förbi skador och förbereda dig för träning och så vidare.
Men berätta lite om din vecka och passen annars som du har kört.
Ja, min vecka är väl lite lika er såklart.
Men jag har också, efter ökningen så har jag lite problem med en vard.
Då fick jag rådet att du måste öka kadensen.
Du har lite problem med att du sträcker ut det ena benet för långt
och det är för att du tar lite för långa steg för dig.
Så om du ökar kadensen så kommer det mindre tryck på benet
och då kommer din problem med vardagen inte vara några problem längre.
Alltså öka kadens är alltså markkontakt.
Alltså du ska fler steg.
Så det blir mindre markkontakt så det blir mindre tryck.
Och det är ju att det gäller mina distanspass.
För innan har jag tänkt att polariserad träning,
jättelugnt med distansen.
Men så jag skulle få upp kadensen, för att jag ska lyckas med det så har jag behövt öka.
Från något punkt i 25 på distansen.
Då har jag gått ner till att springa alla mellan 4,30 och 4,45.
Det förklarar jag!
Det delade jag om förra veckan.
Ja, det har jag sett på Strava. Jag har inte fattat det.
Ja, men det var lite analytiskt.
Ja, absolut.
”Vad fan gör jag? Vad ska jag nu?”
”Jag ska springa lite snabbare.”
Ja, smart.
Det blev en hyfsad effekt till tävlingen i alla fall.
För det gick ju ändå för det var lite så.
Nu kan jag slita en blad för att jag snabbat på lite.
Men det gick ju bra då.
Sen på lördagen kanske effekten tog ut sig att nu är jag trött.
Men det var ju fantastiskt. Loppar det i torsen tycker jag är jätteimponerande.
Det är bara att fläcka in en sak på det här med kadens.
För CamPro hade ju faktiskt ett förslag som jag inte har tänkt på.
Det är att lyssna på musik som har lite snabbare takt.
För att ta fler steg.
Jag vet inte, metronom va?
Ja, metronom. Det är det som det heter.
Har du testat det?
För jättelänge sedan.
Men…
Det blåser, hör det ännu.
Men det är som du säger.
Då ska man ju ta en musik med ett bit.
Där den är i rätt liksom.
Ja, det är bara ”dance” på ”baby”.
Man kan ställa in en tempo man vill att den ska gå på,
”beats per minute”.
Och så slår den i den.
Och då kan man ha den i örat.
Långpass, tre timmar.
84 kilometer kvar.
Fy fan! Nej, det vill man inte göra.
Hur går det med löpning? Jo, det går bra.
Men min mentala hälsa är totalt förstört.
Svårt att höra. Jag lyssnar på min metronom här i örat.
Ja, gott.
Men Emil, ditt lopp, du har ju haft lite som sagt,
om vi säger att du har ju gjort runt
strax över 37 minuter på milen.
Du har varit ett mål att gå under
och dessutom tycker jag att du har varit i form
att kunna springa ännu snabbare stundtals.
Du har ju en jäkla
speed och spurt i grunden också.
Och sen nu när du har fått ett knäskadat
har du varit, du och jag har ju varit
tillsammans i Team Rehab.
Och vi har ju,
vi har ändå gått ganska fort.
Vi, för några veckor sedan tyckte jag vi kände
Fan, bara klara milen under 40 just nu är ju en vinst.
Och så gjorde vi det.
Och vad hade du på 5 000 i torsdags?
Jag hade 18 34.
Ja, fan.
Svinbra.
Skitbra ju.
Jag tog mig friheten att kolla lite på din Instagram innan.
Vet jag förberedande.
För att vara stockhåll.
Ja, stockhåll.
Jag kollar alltid på din Instagram.
Då är det bästa att vara så.
Repost från Simavik-samtidigt.
Nej, jag hittade lite intressant.
Jag ska kolla tillbaka.
Nu får du rätta mig om jag har fel.
Min telefon har jag inte här.
Så jag tog ut dem från din Instagram.
Men 2016, kan det vara där vi börjar springa? Eller 2017?
2016, springtime.
48 minuter.
Min första mail någonsin.
Hade du 48 minuter?
Det är fem år sedan.
Och sen 2017 gjorde du halvmånen på 1.40.
Någonting. Var det Göteborgsvarute?
Ja, helt rätt.
Bra call.
Stenkrog.
Alltså det är ju sjukt.
Det har ändå gått galet fort. Känner du sig själv också att det har gått fort framåt?
Ja, det gick ju jättelångsamt första året.
Att jag använt det till att börja springa var ju för att min sambo jobbade på gym
och de hade löpkurs och som hon höll i att vara löpinstruktör.
Så för att jag skulle röra på mig och träffa lite nya människor i min nya stad
så tog hon med mig på den här passen.
Och jag var ju så, som jättemånga andra därute säger,
”Är det ingen boll att jaga så ska jag inte springa.”
Nej, så sa jag också. Men då hängde jag med där.
Och sen så tränade de ju då för att springa i springtän.
Men jag skulle absolut inte göra det.
Men det blev ju en sån här, vad heter det, sista minuten emellan.
Jaha, just det.
Och redan då i loppet så kände jag att
det här ska jag fortsätta med.
Okej.
Där måste vi prata mer om sen.
Ja, det ska vi. Vi ska glida in på det.
Vi behöver ju nästan någonting innan vi börjar glida in på det där, känner jag.
Jag vet inte vad du menar Simon, men det jag tänker på i alla fall är veckans springtän.
Jag med.
Kör vi det.
[Musik]
Nu ska du få säga Simon, vi har ju mellansnack på Youtube.
Men Simon sa jättemånga bra saker som han inte kommer att upprepa igen.
Men han kommer att säga något annat klokt.
Vad säger du om drinken Simon?
Jag vill bara säga först och främst, jag är sjukt speedad just nu.
Vi pratade om dubbeltröskel, sen fick man något litet gott att dricka.
Sen får man en Guinness Black Magic.
Och så smakar man på den.
Och så är det, som du sa Fredrik, oväntat.
Oväntat smak.
Inte äcklig.
Jag kan inte heller säga god.
Jo, lite artig och gott.
Intressant.
Men den smakar precis som den heter.
Ja, det gör den faktiskt.
Det är lite magi.
Ja, det är magi.
Ja, faktiskt.
Vad tyckte du Emil?
Jag tyckte den var häftig.
Nej, men…
Han kommer att ha kvar den hela kvällen. Han kommer att dricka upp den.
Den smakar lite mörk och blodig.
Ja, men det tycker jag.
Blodig vet jag inte.
Även om du har fram, jag ser här…
Grenadine.
Det är ju den man har när man…
Vi kan gå igenom lite snabbt bara.
Det är ju såklart, vi har ju…
Ja, vi kan ta Guinnessen på slutet.
Men det är bourbon, grenadine, sockerlag eller vanlig sockerlag.
Det väljer man själv.
Grenadine tycker jag är lite kul för det är lite frukt i.
Och det är den man har någonstans.
Ja, den är slut.
Min är slut, så långt tillbaka.
Sen är det lite limejuice.
Jag skulle kunna tänka mig att ta lite mer.
Receptet finns på Youtube om ni vill gå in där och prenumerera och likea.
Gilla, dela!
Sen är det lite brånbär som vi har dekorerat med på toppen.
Och det ska vara en lime wedge också, men den glömde jag.
Så den skiter vi i.
Sen häller man på Guinness på slutet och fyller upp.
Det är ju Guinness, alltså startöl.
Då du fyller på med det.
Det känner du ju verkligen i smaken, att det är Guinnessen.
Den plockas ner lite grann.
Den kommer lite i eftersmaken, Guinnessen.
Och det ska den göra ju.
För att den är baserad på den ölen.
Emil, vi konstaterar att du är ingen drinkkill i grunden.
Eller så?
Jag har ingen riktig expertis i det här området.
Det har inte jag heller.
Det behöver man inte ha.
Jag är en väldigt enkel man.
Det gäller även mina drinkar.
Så det är så.
Jag håller inte med om att du är en enkel man.
Det kommer vi komma in på sen.
Jag samlade på mig lite information i går
när jag var hemma hos dig.
Det var inte bara film jag gjorde.
Det var en research kring dig.
Det var egentligen huvudtanken.
Jag har valt denna drinken.
Det är Guinness.
För vi ska prata om Guinness World Record idag.
Så jävla bra.
Och alla roliga saker vi kommer göra till hösten.
Och då tyckte jag det här var passande.
Kommer du blanda denna och bjuda på nära och kära?
Nej.
Nej.
Men alltså, det är inte negativt.
Det var inte positivt.
Jag hade absolut kunnat tänka mig att göra den själv.
Jag tycker det är spännande att kunna blanda både bourbon och Guinness.
Skit, jag tycker jag gillar den.
Jag skulle lätt kunna göra den om man bytte ut Bourbon mot Jäger.
Och så istället för Guinness tog man Red Bull.
Då hade den ju varit perfekt.
Det är din favorit, Anders.
Jäger och Red Bull.
Absolut.
Och gärna skåpvarmt.
Nej, Jäger måste ju vara fryspunkt.
Så jag kan se en sån Emils drinkbok som hela skåp fram.
Ska inte vara easy, nej nej nej.
Gärna att det är ljummet. Skåp varmt.
Snabbt ska det gå.
Quick and dirty.
Men jättegod.
Och det är roligt. Jag tror inte, jag är ju subspelt nu som sagt,
men jag tror inte att folk fattar hur kul det här kommer att bli.
Alltså hela detta avsnitt, hela den här hösten och sommaren.
Jag tror inte att folk har fattat än.
Nej, men det viktiga är att vi har fattat det.
Det viktiga är att vi har roligt att vi har fattat det.
Fattar att det är sex världsrekord som ska slås?
Ja, det är sjukt.
Det kommer bli grymt.
Ska vi bara rycka plåstret?
Det gör vi. Vi skålar för Mr. Guinness.
Ja, det gör vi.
Ska vi prata med honom sen?
Cheers Mr. Guinness!
Äntligen! Äntligen ska vi köra igång det här avsnittet.
Lite speedade allihopa.
Kanske mest jag.
Men alltså, där kommer en fråga från Henrik.
som frågade ”Är detta Emil P?”
Och då svarade jag ”Nej, det är E. Pålsson”
Men yes, det är ju Emil P som jag pratade med under många avsnittar
en av våra goda löparvänner som vi ska prata om med här.
Och hur introducerar man då Emil denna ökända, det vet inte om det är positivt ord,
känd, ökänd, beroende på vem man frågar,
Emil P in i detta avsnittet.
Fredrik, hur vill Emil ha sitt köttgrillat?
Av sig själv.
Det är liksom, det är inget annat alternativ än att du grillar dig själv känner jag.
Jag kände igår också när vi var hemma hos dig, du stod och liksom skyddade grillen.
Det är ingen annan som får vara i närheten.
Nej men det är fina ståp brev, det är helt okej.
Men behörigt avstånd.
Ja, absolut.
Kronavstånd.
Nu kommer hon sådär Emil, nu hoppar vi bara rakt.
Jag vet att vi ska prata lite mer om det sen.
Något tidigare avsnitt berättade jag om att jag tyckte det var kul att trycka på dina knappar när jag inte sa vilket pass vi skulle köra för fem minuter innan.
Det tyvärr kan tycka lite jobbigt.
Gillar du att ha lite kontroll eller sådär över vardagen och struktur, förberedelse?
Ja, men absolut.
För inom vissa grejer, vi pratade ju en hel del om det igår.
Men det är som inom vissa grejer, men som här, som pass och så.
De såg det som förberedde mig både liksom mentalt och fysiskt.
Och sen kommer du liksom och kollar.
Jag har funderat, jag tänkte att vi kör ett annat pass.
Så det funkar inte.
Så jobbar vi inte.
Vad händer då? Blir du arg eller osäker?
Jag skulle säga så.
Eller för känslor?
Då kan ni köra det. Så kör jag det som skulle vara.
Du blir lite bitter?
Ja, absolut.
Sur?
Nej, inte så. Jag ställer till mig så.
Jag kör det passet.
Okej.
Lite så. Men lite kontroll på vissa jag gör.
Som Hemma och Sör säger så är vi ganska uppdelna.
För min sambo Sara är också lite kontrollbehov.
Jag måste bara flika in, förlåt.
Det här är så riktigt, jag kom på det precis.
Jag behövde ett strykjärn. Ni kommer se det i filmen sen, varför jag behövde ett strykjärn.
Och då frågar jag Emil så här, han är på overvåningen, jag är där nere.
”Emil, kan du ta ner ett strykjärn?”
Så bara… Jag får inget svar liksom.
Bara…
Från overvåningen.
”Sara”, skriker Emil då.
”Var har vi strykjärn?”
”I strykjärnet någonstans.”
”I tvättrummet, om du vet var det är någonstans.”
Så där är en uppdelning.
Jag tyckte det var jätteroligt.
Ja.
Jag är lite som vi snackade om att
antingen så har man kontroll eller så kan man släppa den helt.
Skulle vi åka på en löpares tillsammans
och du tar lead, jag fixar hotellet, jag fixar sånt
då har jag inga problem med att bara släppa det.
Då har jag inga problem, så skulle jag aldrig klaga.
Men om det är lite så här, här vill någon kolla, här vill någon kolla
Då tar jag det. Då kan jag inte handla om det så har jag koll på det.
Så här, har du gjort en schema? Det tycker jag är jättebra.
Då följer vi schemat igen.
Vi älskar det här. Du och Fredrik är lite olika när man pratar just med att förbättra sig inom förpass och tävlingar.
Fredrik är ju sån som bara, jaha, om jag ändrar bara. Okej, vad gör du nu då?
Det var rätt roligt när du kom hit efter dubbeltröskeln idag. Så frågade jag, vad körde ni förpass?
Du bara tittar på mig.
Jag tänkte varför han inte kollade på mig?
Du vet ju vilka trösklar vi körde.
Ja…
Du kommer att kolla imorgon, precis innan man börjar närma sig.
Exakt. Jag vet fortfarande inte riktigt vad vi ska köra.
Men så lever jag.
Jag tror att ditt tankesätt där är nog ganska bra att förbereda sig inför det mesta.
Då blir det oftast bättre, faktiskt.
Kanske.
Jag jobbar på det.
Men vi får ändå få någon sån här, vi har ju pratat en del om dig i podden.
Det låter ju konstigt när jag säger så.
Men du är ju en del i Team Biltema, vi tränar ihop.
Även koordinatorn.
Du är en koordinator för podden, jag har ju gett om den titeln.
Vi får ändå, Fredrik, prata lite grann om din bakgrund.
Här också, innan, om det var i medansnacket eller veckan som gått.
Jag kommer faktiskt inte ihåg, allting flyter ihop.
Men det jag sa var att det har gått väldigt fort för dig.
2016 sprang du springtemp 48 minuter.
2017 sprang du en halvmara på 1,40.
Göteborgsvarvet.
Och sen har det gått jäkligt fort.
Eller därefter gick det fort, sa du.
Första året så hände det inte så jättemycket.
Redan på första loppet så blev jag helt fast.
Jag fattade inte att det här…
Alltså nu fick man tävla igen liksom.
Och det har man inte gjort sen jag började fotboll.
Så då fattade jag att det här ska jag göra.
Så började vi träna.
Vi skulle springa stafeten på Helsingborg Marathon på hösten.
Jag var helt säker på att jag hade blivit sjukt mycket snabbare. - Vilket år var detta? – 2016.
- Törr. – Inte 2014, Roskildeåret.
- Roskildeåret, ja. – Så sprang vi ju det.
Så var jag ännu långsammare än vad jag var på våren när jag inte hade tränat.
Så det var så. ”Nej, det här var inte bra.”
Men sen fortsatte vi ändå och gick med i Göta.
Klubben här i Helsingborg.
Och då började det hända grejer liksom.
Sen var vi på en bussresa till Kalmar.
Och det var första gången det hände grejer.
För då koppade vi tre minuter på färset.
Och sen var det från och till.
Var det 10k då?
Vad sprang du på då?
Då hade jag ju alldeles mått under 45.
Så då sprang jag från 42,5.
Kommer jag ihåg.
Så det året gick egentligen från 45,5 till under 40.
Och hur tränade du då den perioden?
Då tränade jag typ alla pass med Göta.
Så körde du två gånger i veckan?
Ja minst två gånger i veckan, alltså tre gånger när det inte var tidningspull.
Då gissar jag fyra, fem mil i veckan.
Tre pass kan jag tänka mig.
Men körde du distans där emellan?
Ja, men lite absolut.
Jag körde nästan, sen jag körde skytten så har jag gjort fem mil i veckan.
I snitt, nästan konstant.
Vi ska bara tillägga så här.
Hur gammal är du Emil?
32 år gammal.
Du har barn?
Ett barn, tre år gammalt.
Och en bättre hälft.
Mycket bättre hälft.
Men när du började springa var du
då var det bara ni två egentligen.
Precis. Så vi tror att jag bodde i Malmö
träffade jag då Sara uppe i Helsingborg
så flyttade jag upp väldigt snabbt
så i början av 2016 flyttade jag upp
och då hade jag slutat spela fotboll och innebär
det allt som jag gjort innan.
Gymma lite så halvhjärtat
var enting i mitt livs form.
Alla känner igen den, gymmat halvhjärtat.
Precis, och
Jag och min fickvän jobbade med träning, så hon körde 12 pass i veckan ungefär.
Så det var ju lite diff på hur bra jag tränade i år.
Men så hade hon en löpgård då hon var löpinsorterare.
Så då försökte hon få med mig där.
Så det var så det började med själva löpningen.
Sen var det så att även hennes mobror och bror hade börjat springa.
Mycket av mobrorna hade redan sprungit ett antal morgonen.
Så då blev det så att jag började träna med dem.
Så att fram till jag började springa med er till en bildtema så var det Göta och sen så var det med dem på hela den här tiden.
Så vi sprang ju sjukt mycket ihop.
Så det var liksom så det tog fart egentligen.
Så varenda gång så hade han ”Släcka, jag klarar sånt, pottar vi bara löpning”.
Så det gjorde ju också att det är som,
om man är väldigt intresserad av någonting så går det ju väldigt snabbt.
Jag håller ju fast på saker.
Innan liksom, spelar man golf.
Men här plötsligt kollade man på alla golftävlingar i hela världen liksom.
Och sen så hittar man löpning, släpper golfen och bara…
puff
puff
Alla är nöjda på att få en golftag.
Alltså så här, någonting som inte har någonting med detta att göra.
Eller nästan, jag bara tänkte på…
skratt
Ja, jag är där nu.
Jag vill prata om den här bussresan till Kalmar.
Jag minns det när jag var faktiskt med där också.
Och det var ju en busslast med göta löpare.
Typ 30 personer tror jag.
Jättetrevlig resa, men det är ju fan jag minns nu.
Som du sa, du var så här, jag vill springa under 45 minuter och springer på 42 eller vad det var liksom.
Du var ju långsammast i den bussen.
Jag tror att det var första gången vi träffades.
Du var så snöt ut att med dig perspers till dem som skulle pers.
Jag var långsammast i bussen och kom typ sist nästan.
Men jag stod ju pers och jag fick ju en ödevakt till bara jag och en till som skulle pers.
Jag hade faktiskt med mig perspers till lite fler.
Jag hade med mig så jag kunde bjuda liksom.
Men det var samtidigt klimat.
Det var typ 30 i bussen och det var typ två som slippa.
Men det är en märklig händelse.
Jättemånga av oss andra kräver det.
Men en rolig parentes också där.
Det låter som att jag skryter, och det gör jag.
Jag är ju gammal maritolöpare ändå, trots allt.
Exakt.
Där stötte vi på Mosse vid starten.
Vi tjoa och heja på varandra, så stod man där och sånt.
Där finns en…
Det här får vi nästan skriva upp, för det här måste vi lägga ut på Instagram.
Det är så jävla roligt.
Micke Andersson var med.
Och Micke är ju sån som skriker sådär.
Det där är en film från starten.
Alla står så där, Mosse står längst fram så att…
Notera det nu, Emil.
Ja, just det.
Och så står de sådär och gungar till startlinjen.
Så hör man Micke alldeles står och skriker så.
”KOM IGEN NU, GÖTA!”
Och då tror Mosse att det är startsignalen.
Så han rycker fram.
Och så får han hoppa tillbaka.
Han blir nästan tagen på tjuvetsvamp.
Det finns på filmen jag sa.
Hjärnan är så jävla rak.
”KOM IGEN NU, GÖTA!”
”Hu, hu, hu!” Då får han fram här.
Här så skrattar han lite och backar.
Men han är ju snäll, Musse.
”Håll käften!”
”Håll käften, Micke!”
På tal om Musse, så får du ju
tavlan. Tavlan måste du ta hit.
Åh, helvete! Den har jag glömt.
Jag har hittat den här hemma nu.
Jag fick av, också en parentess, men skit i det.
Av Atea, på den tiden
de var sponsor på Hälsing och Mat.
Så fick vi, de sponsrar
det svenska fridåtslandslaget.
Jag fick en tavla på mussen där det stod ”Marathon-expert”.
Det stod Mustafa Muhammed ”Marathon-expert”.
Det var det första jag såg och det var ”fan vad coolt”.
Det var då jag började jobba aktivt för att få den där Mr. Marathon-namnet.
Det var en coolare än Marathon-expert.
Det måste ha blivit kallat för Mr. Marathon.
Du måste jobba för att behålla det lite grann.
Jag vet, jag känner att jag tappade mer och mer för varje år jag jobbade sämre på Marathon.
Mr. Vad?
Det var han som gick in på Helsingborg va?
Jo jag minns honom.
Så är det.
Det var lite grann om mig.
Kul att du var här.
Jag visste att du ville höra mer från mig så jag tänkte jag tar några stories.
Du vet hur det är.
Nu är vi ju här.
Vad har hänt?
Vi har börjat springa ihop i det här gänget som är fantastiskt härligt.
När bestämde du dig? Jag tänker efter Kalmar.
Då sprang vi för två minuter.
Så är det drömmål under 40 minuter eller har du resonerat kring löpningen och målsättningen?
40 minuter var det större målet.
Redan när man sprang där på runt 45 så fattade man att dit kan man komma.
Sen visste man inte om det kunde komma så mycket lägre.
Sen började folk se riktigt vältränade ut.
Men man fattar lite när man är till 40 kommer man ofta om du är hyfsat ung och springer 5-6 mil i veckan.
Men däremot tar sig det vidare därifrån. Det är ju det svåra.
Sen bara såhär, jaha, men ska man satsa på milen eller alla andra springer i maraton?
Ska man inte?
Är man löpare så får jag ju bara, jaha, har du sprungit i maraton?
Det var ju så fel, jag bara, nej jag har inte det än.
Hur var din första maratonupplevelse?
Det vet jag, det vet jag.
Oh, pick me, pick me.
Jag hade förberett mig så extremt bra. Jag tyckte själv att på den nivån så hade jag förberett mig bättre än alla andra inför sitt första marathon.
För 2018 så skulle de här Jesper och Micke som jag sparringar jättemycket med, de skulle springa och köpa den här marathonen.
Det kommer inte jag att vara rädd för nu, men jag gör marathon-träningen med dem som de gör. Och så springer jag det ett år senare.
Det tycker jag är jävligt stort att göra så.
Jag hade ju aldrig gjort det.
Jag hade aldrig investerat så mycket tid.
På så lång horisont.
Att springa ett matrum.
Men det gjorde ju oss att
jag kunde ju hoppa ett pass
för jag skulle ju ändå inte springa det sen.
Men det var ju kul så jag hängde ju med på deras
trämlingspass och så här.
Man var med på det så man fattar grejen.
Men tjatade de inte på det då?
”Hack, jag tycker att jag springer!”
”Ja, men du sliter, varför ska du inte göra det?”
Ja men det är inte så.
Men så då hade man ju redan så att säga
när väl då 2000
inför 2019 jag skulle springa det
så gjorde vi en jättebra uppladdning
kopierade från året innan
och dom som skulle springa då också
så körde vi det hela vintern
gick ut på att försöka lägga upp det lite så här
blockat. Sex veckor var det liksom
bara långt sedan var det lite fart
och så var det lite så här liksom. Så jag var ju sjukt förberedd.
Så läste man ju på jättemycket
på alla forum allting om nyckelpassen man ska göra innan
som man gör innan, när man ska bestämma vilken fart man klarar.
Så jag sa det idag, att 3,15 är det jag siktar på.
Och det är ju typ 4,37.
Ja, det kan du stämma, ja.
4,30 är 3,10.
Precis.
Och så där står man till att, om jag ska sätta nyckelpass där jag ska bestämma vilken fart jag kan hålla.
Så är det om jag kan gå ut en helt vanlig torsdagkväll, mitt i en vanlig träningsperiod, ensam,
om det inte är på lodlingarna.
Den fart jag kan hålla där, 20 kilometer, det blir min maratonfart.
Men det låter rimligt.
Så jag gjorde det.
Och då höll jag 4,30 hela vägen.
Och det kändes bra. Alltså jag var trött.
Det kändes bra. Så därför bestämde jag.
Det är 3,10 jag går för.
Jag berättar inte det, men det är 3,10 jag går för.
Så vi åkte dit. Allting hur bra som helst.
Gick ut.
Helt hur bra som helst. Alltså fantastiskt.
Då var jag bara flöds på och höll nästan exakt.
4,31 i snitt.
Kom till halva. Hade 1,35,10.
Så liksom 10 sekunder back med den.
Hur var känslan då?
Hur bra som helst. Jag skulle bara öka.
Så det kom till 25.
Och då skulle jag så. Nu är det dags att lägga in en växel till.
Och då liksom bara började hanverera.
Jag bara såhär, det här börjar bli riktigt jobbigt.
Så då började jag sen vid 28, kom krampen.
Första gången.
Första gången.
Och då var det liksom en chock i mig.
Och jag har liksom energiplan, 100%.
Jag läste alls på Mara vad jag behövde.
28, fick stanna med kramp.
Jag tar upp ena benet och försöker få bort krampen, för kramp i andra benet.
Jag har 14 kilometer kvar och jag har kollat in hur banan går.
Det är inte närmare att gå åt ett annat håll, jag måste bara fortsätta.
Så jag stannade där och gick till vätska, tryckte i mig bananer, apelsiner, glickor, allting.
Så fick jag försöka ta mig vidare och så tänkte jag ”men bara klara 3,20”
Det är ändå godkänsligt, det är helt okej.
Och så, nej, 3.30 är ändå okej.
Då är det ändå så. Det funkar.
Så jag kom in på 3.41. - Jesus. – Så andra halvan hade jag på 2 timmar och 6 minuter.
- Åh, helvete. – Och först hade du på 1.35.
- Fy fan, en halvtimme långsammare.
- Det är ju inte en negativ split.
Det är ju en positiv split, men det är inte positivt, tänker jag.
Men hur kände du tvivlad någon gång sen på det här med att förbereda sig så mycket som du gjorde?
Är det verkligen värt det eller har du funderat på det efter den här kraschen?
Ja, det var precis den känslan att ”fan vad lönt att lägga ner ett halvår” och sen blev det så här.
För du sa innan att när du körde igång med träning så var du nästan bättre när du inte tränar också.
Är förberedelserna verkligen så viktiga som du kanske tänker att de är?
Det är det man undrar, man blir nästan varje dag bättre på träning.
30 kilometer i den här farten har jag hållit på träning utan energi.
Nu har jag toppat, fyllt på med energi och så går det inte alls.
Men ganska direkt därpå så bokade vi Valencia samma år.
Det var ju i december och ett halvår bort.
Så jag ska springa i den och jag skiter i hur sätt det går men jag ska inte vägga.
Det blir målet snabbt.
Det är en helt annan teknik där.
Så då åkte vi ner och så var det tre familjer.
Fantastiskt lopp.
4.40 så jag ska inte springa en sekund snabbare.
Och det ska hålla hela vägen.
Och då gjorde vi det. Så jag kom in på 3.16.
Och var skitnöjd.
Så jag hade lägre mål på det andra maten än det första.
Jag var sjukt nöjd och det var världens bästa avschermag.
Ska ni någon gång springa ett maraton och inte vet vilket, så ta vad det ens är.
Det är jättemånga som har sagt det.
Jag ska inte springa nu.
Nej, det ska inte jag heller.
Men tack för tipset.
Jag har tänkt jättemycket, vi har pratat om det förr också, Fredrik.
Min snabbaste maraton var 2014.
Det jag sen tänker tillbaka på är att det var inte så att jag maratontränade.
Jag gjorde ju ett jättegott jobb och jag sprang och så men jag har nog varit bättre förberedd när vi pratar maraton 2015, 2016, 2018, 2019 och fan ändå.
Och då blev jag också såhär att jag tvivlar och tänker hur jävla viktiga är förberedelserna?
Men jag tycker nog snarare kanske, jag vet inte vad du tycker Emil, efter ett antal år tycker jag att man kanske,
Det finns vissa generella förberedelser. Det är klart att du kanske måste springa någon lång pass inför ett maraton.
Oavsett hur du än springer dem så kanske det är viktigt.
Men jag tycker att man hittar lite mer individuella förberedelser som blir viktigare och viktigare.
Jag vet nu när jag joggar ner med Emil Nilsson, den andra Emil, så frågar han ”Har du någonsin haft problem med magen?”
Han bara ”aldrig haft problem med magen, aldrig haft någon skada”
Jag bara ”Kul för dig, kul för dig”
För där är många av er andra som måste tänka till litegrann
Du behöver också tänka till litegrann tänker jag
Litegrann händer det
[Skratt]
Ja, lärde du dig?
Jag vill inte prata om det, men kul att du frågade
Tack för frågan Simon, du var snäll
Jag måste runda av här
Det är inte svårt att underveka det ämnet kanske
Men det är också en del av förberedelser att kanske ha med dig
att du har en mage som är lite instabil
Och där har jag ofta problem på träningen.
Nu har jag faktiskt inte haft så mycket problem på sistone.
Jag har inte haft något pass på grund av det.
Men jag har ju aldrig haft det här problemet på tävling.
Det är så bästa!
Men då har jag tid att förbereda mig.
På heden klockan nio eller åtta, trettio i en lördag
så går jag upp till fem miljoner förberedelser.
Men det gör jag ju om jag ska springa ett lopp.
För jag vet ju exakt vad jag behöver göra.
Och ni där hemma som jättegärna tar en Immodium och sånt
Det är bra det funkar, men avslag en cola.
75cl fyra timmar innan loppet.
Där har ni grejen.
Fan vilket tips!
75cl?
Ja, det är mycket.
Hur lång tid innan sa du det?
3-4 timmar.
Det var som fan, det borde man ju testa.
Det är klockrätt.
Det funkar bättre i modem.
Du är en sån där tipsare.
Jag vet, på tal om det.
När vi hade börjat träning så skickade du en…
Det var någon som hade efterfrågat.
Du har lagat dina dojor på något sätt, eller för extra starkt och med lim och sånt där.
Finns det på Youtube att kolla upp eller?
Nej, jag har inte lagt ut den på Youtube i alla fall.
Men det finns i vår lilla grupp.
Ja, men då kan vi lägga ut den.
Du har gjort med lim på dina Vaporfly-skor.
Utan detta är flytande gummi.
Så det jag gör är att…
Så har de flesta av oss som inte springer helt rakt, så sliter man ju skorna på vissa ställen.
Ja, precis.
Du vet, känner jag.
Och speciellt de som vi som kan gilla att springa Vaporfly som är lite dyrare skor.
Det är att de ska leva lite längre. Dämpningen är absolut inte slut.
Det är bara slitytan.
Så då gör jag att jag lägger på en ny gummiyta.
Rubberfix heter den här som jag använder.
Kostar typ ingenting.
Så bara lägger på den som en ny slityta.
Fy fan vad smart alltså.
Så håller den mycket mycket längre.
Vi får nästan lägga ut den lilla filmen Emil.
Jag vet hur det är i en gruppen.
Jag har samma problem.
Jag landar ju på mellanfot.
Inte framfot men mellanfot.
Hela min häl är ju alltid intakt. Jag har alltid slitet ut sidan på ena framdelen.
Det här känns som fan vilket jävla waste.
Så att de här är slut nu liksom.
Det är väl bra att lägga om tekniken så springer det lite annorlunda på slutet.
Livsläget.
Nu börjar de slita och fäller an på älan.
Nej, skit. Det tycker jag skiter i.
Den lägger vi ut.
Vi kan ju ha någon upphottad variant av den videon sen också.
Jag har inte det bästa ljudet i mitt lilla hår.
Det löser vi, Emil. Det löser vi. Inga problem.
Men Emil, nu är vi ju här.
Det är ju
Nordens år 2021.
Där är ett halvmaraton
framför oss. Du tog ju stora steg
förra året med din löpning.
Efter du att du åt
mig till bildhimmar.
Fast förra året
sprang du både
10 000 och 10 km snabbare än någonsin.
Ja.
Jag har faktiskt det, men jag har sett det när jag snackar inom att utvecklingen har gått väldigt snabbt.
Den gick ju bara snabbt i egentligen ett år.
Sen har det kanotärt sig mellan 30-45 sekunder per år.
Det har inte varit någon bländande utveckling egentligen på 10 kilometer.
Men då i fjol så gick vi ändå från höga 38 till låga 37.
Så det är ändå nästan 90 sekunder.
Det var bra.
Så då hände det ändå lite.
Så nu var tanken bara att fortsätta på detta.
Och som sagt, januari-februari gick ju skitbra.
Vi sprang 5000 meter time trail i typ 10 minusgrader och vi hoppade över snövallar.
Så vi sprang det på 25 sekunder snabbare än vad jag sprang nu i torsdags.
Det är galet.
Det är skitvist det.
Vi sprang i bana två nästan för att det var så mycket snö i bana ett.
Man kände att vi tappade typ 15 sekunder bara där.
Med skitbra tider.
Ja, precis.
Men så tänker jag, förhållningsvis, nu är det nu om jag bara kan bli lite hel från alla kravankor.
Att kunna fortsätta på det som tar mig
Drömmen som jag var säker innan jag kom under 36 år, det börjar kännas lite tuffare
för tänk på hur det ser ut just nu.
Men jag får i alla fall kroppa dom där nio sekunderna så kommer jag under 37.
Men hur analytisk är du i din träning?
Är det så att du går hem och analyserar varje pass och analyserar varje år?
Nu säger du ”Det kan inte vara rimligt under 36 i år”.
Funderar du mycket på din prestation och vad du är kapabel i att göra?
Ja, både och. Jag kollar mycket på det så att se vad som borde vara rimligt och hur mycket man har tagit innan.
Jag kollar jättegärna på, ni allihopa som har Garmin, ni ska gå in på Garmin Connect på datorn.
Man kan söka på passen. Man kan söka de här man gjort innan. Bara jämföra det här. Det kan man ju fyrt mycket liksom.
Då är vi två Emil.
Det känns lite som att vi är inne på att vi ska ha ett nytt inslag i podden som heter ”Emil tipsar”.
Ja, Emil tipsar!
Det gör vi, Fredrik!
Vi måste ha en jingle!
Nu är det en jingle, du får göra den själv.
Du får spela in.
Emil Lilsa får tipsa om första hjälp och grejer.
När du säger det, du gillar att…
Ja, precis.
När du säger det, Simon, att Emil tipsar om saker, så har jag liksom tänkt på…
Han har bra tips!
…dialoger vi har haft, och då har jag bara tänkt på det här.
Ja, skitbra!
Du är verkligen en sån som jag vill dela med dig av kunskapen du har.