Hallå Växjö hur är lägeeeeeet?! JA, ni gissade rätt. I veckans avsnitt är det Växjö marathon för hel slanten med två superba gäster i form av ingen mindre än förra tävlingsledaren och ultralöparen Joacim Martinsson och banrekordinnehavaren Fred Grönwall! Det blir snack om hur det är att springa många varv kontra ett varv, Freds bästa pass inför maran, en fantastisk blå drink och stories om long island icetea på färjan. Och såklart bjöd vi in oss själva på en After Run på Biltema i Växjö efter loppet 😂. Skål vänner och välkomna till avsnitt 43!!
Avsnittet sponsras av våra vänner på Biltema 🤩
Växjö & Marathon: Förberedelser och Träningstips
Välkommen till vår landningssida för avsnittet ”Växjö & Marathon” från vår populära podd Löpning & Livet! I detta avsnitt diskuterar vi våra träningsförberedelser inför vårt stora marathonlopp samt delar med oss av värdefulla tips och råd för både nybörjare och erfarna löpare.
När man tränar inför ett marathon är det viktigt att fokusera på långpass som blir allt längre och mer intensiva. Vi delar med oss av våra erfarenheter från pass på 34 kilometer och hur vi hanterar utmaningarna med att öka distansen och hålla rätt tempo. Vi diskuterar även vikten av att ha en bra strategi och att inte öppna för hårt under själva tävlingen.
I våra träningspass fokuserar vi på att simulera tävlingsförhållanden så mycket som möjligt. Vi ställer fram sportdryck, har med gel och försöker skapa en tävlingsbubbla där vi kan fokusera på våra mål och prestationer. Detta hjälper oss att förbereda både fysiskt och mentalt för den stora dagen.
I veckans avsnitt av Löpning & Livet är det fullt fokus på Växjö marathon. Vi har bjudit in två fantastiska gäster, förra tävlingsledaren och ultralöparen Joacim Martinsson och banrekordinnehavaren Fred Grönwall, för att prata om allt som rör loppet.
Vi diskuterar skillnaden mellan att springa många varv kontra ett varv, Freds bästa pass inför maran och även en fantastisk blå drink som vi alla måste prova. Dessutom delar vi med oss av roliga stories om long island iced tea på färjan.
Efter loppet bjöd vi in oss själva på en After Run på Biltema i Växjö och det blev en minnesvärd kväll. Avsnittet sponsras av våra vänner på Biltema.
För dig som är intresserad av maratonlöpning är detta avsnittet för dig. Vi pratar om allt från träning till tävling och delar med oss av våra egna erfarenheter.
Följ oss på Instagram och Facebook för att hålla dig uppdaterad om kommande avsnitt och andra nyheter. Du kan även se avsnittet live på vår Youtube-kanal.
Missade du avsnittet? Lyssna på det på Apple Podcast genom att klicka här.
Taggar: Maraton, Växjö, tävlingsledare, ultralöpare, banrekord, pass, blå drink, long island iced tea, After Run, sponsras.
Instagram: https://www.instagram.com/lopning_och_livet_podd/
Facebook: https://www.facebook.com/lopninglivet
Youtube: https://www.youtube.com/live/rWKvzJkpozo?feature=share
Apple Podcast: https://podcasters.spotify.com/pod/show/lopningochlivet/episodes/43–Vxj–Marathon-e1phqi6
Följ oss på sociala medier och missa inte nästa avsnitt av Löpning & Livet.
Här är avsnittet i text:
Jag tycker i alla fall att det är underbart att vara tillbaka, Simon.
I poddgrottan. Du vill prata om katter.
Jag tycker att vi ska prata om veckan som gått.
Men du kanske har något roligare att säga om katt?
Vi tar kattveckan som har gått.
Inte mycket på den fronten.
Faktiskt inga katter denna veckan.
Men nästa vecka ska vi ta upp kattveckan som gått igen.
Då kan jag nog kanske ha inget då heller.
Men veckan som har gått, ja.
Hur har den varit egentligen?
Jag tycker att den har varit superbra.
Men jag vet att du har lite saker du vill prata om som inte är jättepositiva.
Utifrån att vi har en halvmånad på söndag och ett stundande veckomat.
Men det kan vi vänta med.
Ja, det gör vi. Vi tar skiten till sist.
Det går att göra först.
Vi har fått långpass som börjar bli superlånga.
Man är inte jättelång länge till.
Man går ut vid nio och säger ”jag är snart tillbaka”.
Man är tillbaka vid tolv.
Det är ännu värre än på lördagarna.
På lördagarna drar man hemifrån vid kvart över åtta eller tio över åtta och säger
”Jag är tillbaka vid tio” och sen är man aldrig tillbaka vid tio.
Nu på söndagen är det bara ”Då var man bara ärlig, jag är borta i tre timmar”
Och det känns inte bra det heller.
Nej, det har man nästan glömt bort.
Alltså jag tycker distansen på passet så, 34 kilometer eller så, nu som vi körde i söndags.
Alltså i matomtrand, det känns ju inte så supersupersuperlångt utan det är väl okej.
Men sen börjar man säga att vi var ute i två timmar och femtiofem minuter i söndags.
Är det det inga?
Ja, alltså det är ju bara åtta kilometer till, sen har du en mara.
Alltså du säger det så lätt, det är bara åtta kilometer till.
Men när man är på en kilometer och 34, så känner man sig, hur fan ska jag åka åtta kilometer till?
Jag är mer orolig för tempot. 34 kilometer, det klarar vi ju.
Men frågan är hur länge vi klarar det tempo som vi har tänkt.
Och vi ska ju springa någonstans kring 4.15.
Ja, det ska vi.
De passning vi har kört har vi kört lite fortare.
Det är positivt att känna.
Vi fick 4,12 på det passet vi körde i…
När var det? Det var i onsdags.
Det var ett bra pass.
8 km, 6 km, 4 km, 2 km.
Däremellan joggade vi inom situationspecken.
I 4,34.
Då landade vi i ett snitt på 4,12.
23 kilometer och 4,12. Det var ändå lite upplyftande, även om man var lite trött på slutet.
Så var det upplyftande att tänka sig att i lite så tröskelaktig form, med snabb återhämtningskilometer emellan.
Så vi är över halva. Det känns ju bra.
Ja, det känns jättebra.
Snittet på hela är bättre än vad vi ska hålla under själva tävlingen.
Och det som jag tyckte var gött, det var att känslan i lördags, och det kan ni lyssna om på förra avsnittet,
Det var ju rätt maxat på halvmaran.
Nys passerade vi halvmaran i onsdags på det här passet på typ 28,5 minuter.
Det var en minut långsammare än vi kom i mål på Helsingborg.
Och det kändes rätt så bra då.
Det är ju upplyftande tycker jag.
Det kändes verkligen som vi behövde det passet för att få tillbaka lite självförtroende igen.
Ja, håller helt med dig.
Det var ett jävla gott pass.
Vi var ett stort gäng och alla var med.
Micke Andersson hoppade av efter åttan och sexan för han hade sprungit hela maran.
Det tyckte vi var rimligt att han inte egentligen skulle sprungit alls i onsdags, men han hängde på en bit.
Det var ju Andreas Johansson.
Ja, han sprang också.
Han sprang ju 2.49 på morgonen och sen var han med på passet han också.
Och han sprang ju hela passet.
Det är ju kanske inte att rekommendera för alla ni som lyssnar tror jag.
Det är väl våra kroppar troligt.
Han tränar mycket och har en tålig kropp, men nej det rekommenderar jag inte för någon.
Men det är lite kul nu tycker jag med passen som vi kör.
För nästan varje pass som vi kör, vi fokuserar på dem som det vore tävling.
Vi ställer fram sportryck, vi har med gel, vi laddar och vissa pratar men vi försöker liksom…
Hahaha, tyst med dig.
Nu ska vi fokusera här inne i bubblan.
Och det tycker jag är kul.
För det blir väldigt seriöst och det känns lite som tävling varje gång.
Ja men det gör det.
Jag tycker att de andra åren har vi gjort det på kanske en nyckelpass.
Man kan nästan säga att det kan vara fyra pass inför hela loppet som man gör på det här sättet.
Men det jag kan gilla nu med att vi gör det, dels är det som du säger Fredrik,
att man blir väldigt fokuserad på varje pass.
Att man verkligen går in i en känsla av att det här passet är viktigt.
Och den mentala förberedelsen tycker jag är gött.
Det andra är att när vi gör det så seriöst är att man tränar kroppen med att få i sig energi och tänka positivt när det är jobbigt.
Det är ju rätt ovärderligt inför tävling när man vet att man ska pressa kroppen till det yttersta under tre timmars tid.
Då är det ganska skönt att veta att man har gjort hemläxan så bra det bara går.
Så det känns jävligt kul tycker jag.
Känns roligt inför…
Ja, roligt är nästan ordet inför varje sån pass.
Man känner ju såhär tävlingstjänsten att det blir lite mer än att man bara ”åh jag får se hur det går”.
Man är rätt fokuserad när man kör igång.
Ja men det är en viktig aspekt att träna magen att kunna ta så mycket kolhydrater.
Ja, absolut.
Det är ganska mycket man ska trycka i sig på en mara.
Alltså nu har vi ju tänkt att vi kanske ska fylla på var femte kilometer.
Ja, nästan på det, absolut.
Och det blir ju rätt mycket mängd.
Så det är viktigt att magen inte blir överraskad över vad man står pris i, utan att man har tränat med det innan.
Absolut.
Har du alltid gjort det? Har du alltid tränat med energi på det sättet?
Nej, och det är här jag blir så jävla konfunderad. Jag vet aldrig vad som är rätt eller fel tycker jag.
Alltså, jag vet ju om man tittar på vetenskap och vad kroppen borde göra. Jag vet ju om det är rätt det vi gör.
Så kan det ändå bli så. Ja, vad gjorde jag på mitt snabbaste marathon?
Jag återkom i år och åt tre sådana bananbitar och drack vatten.
Jag hade världens lättaste känsla.
Men samtidigt är det en gång på en dag.
Man var yngre, kanske mer oförstörd.
Jag tror absolut att vi, när vi testade det en massa år och sprungit massa marathoner.
Jag tycker det här känns jättebra.
Vi vet ju om att det är rätt.
Vi får ha in någon energisponsor snart som kan prata mer om detta.
Vi gillar ju Morten också. Vi gillar deras Fuelplan.
De har faktiskt en schysst del på sin sida.
De har ju Mara också, vet jag.
Man skriver in distans och tempo.
Nej, Morten har de och delat upp det lite mer basic.
Men ganska överskådligt och lätt.
Elit-marathonplan, det är om man springer under 2,30.
Sen finns det en vanlig maratonplan, där man springer på 4,5 timmar.
Sen förstår man lite grann, där ser man snabbt hur upplägget ser ut.
Med just den här Elite Energy Plan, då är det typ varje halvtimme ska du i dig i någonting.
Det jag tycker jag har lärt mig från det, när jag har tänkt mig, jag har nog alltid tryckt i mig för mycket varje gång.
Tittar man där så är det så, ja men du ska vara i dig i, vad fassen var det, det är inte mer än 15cl sportdryck.
Alltså när du ska dricka sportdryck, då tänker jag själv, det måste man ha i mig i typ en halv flaska eller någonting.
Det finns ju risk att man trycker i sig för mycket när man väl dricker.
Exakt, så får man sportdryck. ”Åh, det bästa jag passar på nu.”
Det ska ju vara lagom mycket.
Det finns ju till och med forskning kring att det ger nästan lika bra effekt
eller samma effekt att bara skölja munnen istället med sportdryck.
Ja, exakt. Det säger ju någonting om hur hjärnan funkar också
i något sånt lopp. Så nej, helt rätt.
Men jag gillar upplägget vi har nu. Jag digger det.
Du gillar även lördagspasset som vi körde.
Ja, men det var…
Det är bara långa pass.
Det är bara långa pass.
Jag var lite så när vi skulle köra det.
Jag har haft en ganska hög volymvecka den här veckan.
På onsdagen hade vi kört 8-6-4-2-passet.
Det blev 23 km och det passet upp och ner.
Sen blev det 26 km på onsdagen.
Torsdag och fredag hade vi jogg.
Och sen så kommer lördagen, då vet man om det är 5 km jogg nere till Heden,
det är 10,000 på plats, 5 km hem och sen dagen efteråt ska det vara 34 km långpass.
Klart man tänker lite grann på det där.
Sen så springer vi alla de här intervallerna, vi springer ju alla de här intervallerna max.
Utan vi springer ju de 90-95 % nu när man är inne i morgonträning.
Men fan vad långt pass det är alltså.
Sjukt långt.
Även om man på pappret ser 10,000, det är ungefär vad våra sådana långa pass har brukat vara innan.
Så ofta när det är joggvila så känns det som att passet går lite snabbare.
Nu var det typ mellan 1,20 och 1,30 sekunder ståvila mellan varje.
Och det är…
När du har gjort fyra tänker du ”Och, vi är inte härifrån på ett tag”.
Ja, också en nackdel med ståvila tycker jag är att du stannar…
Du är rätt så trött när du stannar.
För du ska återhämta dig på vilan.
Joggvilan, då har du ju disponerat passet så att du klarar att återhämta dig på joggen.
Och det är inte samma belastning, men när du kör ståvila så kör du rätt så mycket hårdare tycker jag.
Det känns redan på första och andra, att man känner att det är åtta kvar.
Hur fan ska det gå?
Det tyckte jag mot de sista, framförallt nu när man har maratunga ben.
Jag vet när vi skulle köra åtta, nian och tian.
Det var så trögt i låren att komma igång varje ny intervall du skulle upp i.
Då sprang vi lite snabbare mot de sista.
Inte mycket, bara lite grann.
Det var så jämrande i hela gruppen när vi skulle iväg.
Åh, hej!
Det var en gubbsugg.
Jag släckte sig och körde igång igen.
Det var tungt, men vi satte det passet också.
Roliga pass.
Jag landade på 11 mil, du på 14 mil.
Du servar bilen och reparerar rutor och springer.
Jag har alltid fungerat jättebra med mängd.
Jag har ju…
Nu blir det så, långpasset blir långt.
10×1000 blir långt, 8×640 blir långt, men allting däremellan brukar för mig vara direkt efter de tuffa passen.
Det spelar ingen smidigaste roll vad det är för tempo, utan bara jogg.
Men sen när jag har börjat köra några av distanspassen och jag har fått lite tid till mellan de tuffa,
så kör jag kanske nåt distanspass nu som är lite snabbare att ta i.
Men om jag vanligtvis nästan alltid joggar i fem minuters fart, oavsett om det är fem kilometer återhämtning eller femton kilometer distans,
så har jag börjat försöka dela upp dem lite mer.
Så distanspassen nr 10 kanske går ner mot 4,40-4,45 kilometer nu.
För att jag har haft lite strul med mina långpassstundtal.
Kan man jobba lite och testa lite upp dem närmare långpass?
Tror det, kanske.
För jag har inte haft någon skillnad i fart mellan mina återhämtningar eller långpasser med distans.
Så nu försöker jag vara differentierad bara lite, lite, lite grann.
Utan att gå ner i mellanvägslandet på distansen där det går mellansnabbt.
Utan fortfarande bara…
Fyra veckor kvar.
Mm.
Är det det?
Typ.
Ja, fyra veckor och några dagar.
Ja, det börjar ju liksom…
Hur ligger vi till?
Var du som är vår coach?
Alltså jag skulle vilja säga att vi ligger jättebra till.
Det skulle jag vilja säga.
Sen är det alltid…
Sen är det alltid en stress eftersom vi har haft de här halvmarorna
som har kastats in här emellan.
så har man inte kunnat göra den riktigt vanliga maratonträningsplanen.
Där man säger att för varje vecka blir det långpasset lite lite lite längre.
Vi har haft några avbräcken nu.
Som gäller den här veckan också.
Som gäller den här veckan också. Köp en halv maraton på söndag.
Eller halv maraton. Det känns ju skitroligt.
Men det blir också så att när det är ett till långpass som försvinner.
Det är lite dubbla känslor för dig.
Ja men det tycker jag. Jag tycker att vi är superbra på det när man tittar på
Tittar man på tempot upp till halva 25, det blir intressant att se i morgon, 25 km/h tror jag känns.
Jag tycker vi känns superstabila.
Vem som helst som tränar i formatorn är oroliga för sista 12.
Men det är väl det enda jag känner att det ska bli intressant att se de här sista
nästkommande två veckor har vi någon nyckelpass och de ska bli intressant att se de här långa nyckelpassen hur de känns.
Hur kan vi benämna veckorna som är kvar?
Nästa vecka, vad är det för typ av vecka?
Och sen sista veckan är ju såklart formtoppningsveckan.
Ja, precis.
Man kan säga det här, nu är det nästan fem veckor kvar.
Då har vi egentligen tre tuffa veckor till nu.
Så denna vecka, nästa vecka och veckan efter det blir ju tuffare veckor.
Där är maratonsspecifika pass på någonstans tidigt på veckan.
Imorgon är det ju 25 km maratonfart. Mysigt.
Veckan efter tror jag vi har 3×7 km i motonfart.
Från det här 8, 6, 4, 2 km blir tröstklarnar längre och längre.
Sen tror jag att vi har lagt in 30 km i motonfart.
Så långt har jag aldrig kört innan som en uppladdning.
Men jag tyckte vi behövde det.
Det är nästan loppet.
Ja, det är det.
Jag tror det är så långt.
Om vi förbereder oss bra, så är det så långt man kan, ska, bör springa innan i maten.
Hoppas vi håller allihop för det.
Det är till och med det uppe att snudda på.
Jag känner själv, är det här verkligen smart?
Vi har aldrig kommit överens om att vi vill testa det.
Kul!
Det blir bra, det blir roligt.
Häftigt. Vi har lite gäster idag också som vi ska bolla in.
Men innan dess ska vi hinna med att blanda en god drink på temat Växjö.
Du ska få prata om en annan sak som har hänt i veckan också.
Just det.
Men det kan du få prata om när vi dricker drinken.
Absolut, det tycker jag är lämpligt.
Så att vi hoppar över till Beckhans drick.
Åh, den skulle egentligen varit grön, men den är blå.
Vi bytte ut en likör som man skulle ha en splash av.
Nu har vi en ”balls blue”, kallad ”cow” istället.
Vi dricker ju en, man kan säga att detta är en ”Long Island Ice Tea”
fast då, istället för att man har cola,
där har man en långa airlines-tip, en liten smärta på toppen,
så har man en likör för att skapa det här.
Den heter Lake Water Cocktail.
Och det är ju passande utifrån att vi ska springa runt Växjö sjön.
Eller så heter det.
Jag tycker att de bara börja dra på om till Växjön.
Växjö sjön.
Det är som upplaggsfortfyll och sludra fram den.
Växjö sjön.
Det är lite ting man har sagt så här. ”Det återvaront Växjön.”
Och nu säger han ”Det återvaront Växjön.”
-Vad sa du? -Det känns som du inte lämnar någonting
-när du säger Växjön. -Jo, det kanske det gör.
Det här var mycket smidigare.
Jag gör ju sånt.
Jag tänkte att mitt nästa liv ska jag bara jobba med att förkorta ord.
-Du kommer göra det fantastiskt bra. -Ja, det tror jag också.
Men många av er kanske känner till Långa Edan Iceteam
men det är ju att man blandar i orimligt många spritsorter.
Det är så jävla gött.
Du fick komma med en tequila för den var slut.
Den har vi ju druckit ihop.
Ja, det känns ju också bra.
Avsnitt 1 till 18.
Om vi låter ännu mer speedar där så är det för att vi dräker sådana varje gång.
Så det är tequila, rom, vodka, gin, triple sec.
Där har jag ju… Vad heter den?
Jag glömmer alltid namnet.
Contreux.
Ja, Contreux.
Och sen är det sour mix. Det är egentligen bara sockerlagor och citron.
Okej, okej.
Ja, just det.
Så 5 procent sockerlagor och 5 procent citron.
Sjysst.
Sen har du en splash av den här Bowls Blue Caracao för att skapa den pinna färgen.
Det är den som jag…
Den lär ju inte skapa så mycket smak.
Nej, det är den som jag kallar för.
Den som jag inte vet hur jag ska göra av, som står inne i mitt barskåp.
Den är nästan full efter sex år fortfarande.
Ja, den smakar.
Ska vi testa?
Ja, okej. Vi testar.
Oj!
Orimligt god med tanke på vad som är i den tycker jag.
Fan, det var en jättegod överraskning, tyckte jag.
Jag har ju förtjust.
Jag kommer ihåg, det var kanske 20 år sedan jag drack en Long Island.
Köpte den på Oslofärjan.
Mmm, classy.
225 norska kostade den.
Men då kommer jag också ihåg att jag blev överraskad över att den ändå blev bra.
Ja, absolut.
Alltså de gifter sig ändå på något sätt, de här sprittsorterna.
Och jag kommer ihåg Robban, en kompis, vårt kompis.
Han hade alltid en tendens när folk sa ”Nu är det dags att gå hem”
Då fick han ”Nej nu jävlar”
Då sprang han bort till barn och beställde en shotbrica
Så att folk ”Jag har precis beställt en ny runda”
Så fick alla dåligt samvete
En gång gjorde han det på Natuli
Jag har ett kvitto
Klockan fem i tre beställde han sju långa Island Iced Tea
Kommer man med en brica så tänker man ”Vad fan, då har folk börjat klä på sig”
”Men hur ska det gå? Vi har precis beställt en ny runda”
Alldeles igen. Men den här var faktiskt…
Gick du hem eller?
Nej jag drack.
En dag i morgon också?
Jag drack min.
Man var 20-årigt, jag drack min.
Den här var god Fredrik. Jättegod.
Absolut.
Och vi får lite frågor här parallellt på Youtube.
Den ser jäkligt god ut men de frågar också om vi har haft en tuff vecka.
Ja, vadå?
En tisdag tycker jag.
En tisdag lång helg och najsigt.
Men nej men vi har väl haft…
Du har haft en lite tuff vecka får man ändå säga.
Träningsveckan har gått igenom men…
Ja, den har varit jävligt… Trädgårdsveckan var jävligt fin.
Men…
Du har nu fyra minuter på dig att berätta om din skinka.
Ja.
Och…
Och mina barn också, ska jag säga.
Ja, men så här, superkort.
Så är det så här.
För tio dagar sedan, fredag förrförra veckan, så blev Leo sjuk.
Och sjuk typ tre, fyra dagar.
På sista dagen blev Elliot sjuk.
Och sjuk tre, fyra dagar.
Och på hans sista dag så blev Vera sjuk.
Och är fortfarande lite snuvig.
och till och med haft lite feber.
Så jag hoppas till Gud att hon blir frisk nu
så att vi kommer iväg till Köpenhamn
och tillbringar den första barnlösa helgen på tre år
tillsammans med er.
Helt enkelt.
Jag har drömt om att ni inte kommer att följa med.
Ja, men det ska vi…
Hon ska bli frisk.
Hon är frisk imorgon.
Så det har varit lite segt överlag
med att pussla ihop 14 mil och jobb och vabb.
Men när man är motiverad så är man motiverad.
Det som är lite segt är att min kropp har känts fantastisk, tycker jag.
Mer bra än på riktigt länge.
Har haft, det tror jag det är min femtonde vecka nu när jag har hållit över tio mil.
Så kroppen är superbra nu. Gick upp lite, lite ny.
Lördag körde vi barnpasset, kändes bra.
Kändes kanon, även på hemjoggen.
Fan vad gött att det funkar.
Sen vaknade jag på morgonen, känner ingenting på dagen.
Vaknade på morgonen, bara såhär lite sån, lite umt knä.
Alltså, jag kunde inte riktigt placera.
Tyckte det var jävligt konstigt.
Ingenting jag oroade mig över, mer än att jag har sprungit nästan 14 mil.
Jag går upp och springer långpasset.
På långpasset när vi stannar mot slutet till och sen ska komma igång igen
så känner jag också att jag börjar bli lite öm i knäet.
Efter passet så är det ömt och jag har lite ont när jag lyfter benet.
Jag vilade måndagen, gick inte över och då kände jag
”Nej, nu får jag ta tag i detta”.
Så jag bokade en amperpartid idag hos Robin, en löpare och amperpart här i stan.
Som för övrigt sprang med A-ram på 3,19 nu, här två veckor sedan. Superbra.
Och du, jag har faktiskt fatthållit till honom på varvet med den en gång i tiden också.
När han skulle springa under 40.
Så han vet vad det handlar om.
Så jag var där idag och fick behandling.
Han säger ungefär det jag hade på känsla.
Jag har en lite halvknackig rygg, vet jag om sedan tidigare.
Så jag ska göra orimligt många övningar, eller en övning.
Orimligt ofta och oerhört mycket, sa han till mig.
Och då sa jag ”Okej, jag gör det”.
Så var tredje timme ska jag göra några kortare övningar för ryggen.
Han var mer oroad över min stillasittande än över min löpning, sa han.
-Jaha, okej. -För att jag sitter ner extremt mycket.
-Ut och spring mer än 14 meter. -Ut och spring mer, det var det jag läste in.
Och sen hade jag också en ansträngd muskel som löper runt knäet.
Det är ett resultat av rygg, baksidor, att jag inte håller ihop det där.
Så att det känns lite bättre nu.
Han har knakat, knådat, nålat och allt möjligt.
Så han sa ”Kör på, testa passet imorgon, se här i veckan hur det känns”
”och så kan vi höra oss av i så fall”.
Ändå positivt. Han sa över alla tester att det inte var något akut.
Så jag är med.
Härligt, nu har vi en gäst så vi skål.
Så tar vi in gästen.
Efter lite tekniska problem så har vi nu ringt upp Joakim.
Det traditionella sättet att slå ett nummer med telefonen och koppla in den till podden.
Vi är väldigt glada och tacksamma för att Joakim är med.
Joakim är ju då en…
Jag vet inte, hur vill du introducera dig själv Joakim?
Vad har du för titel?
Ouff! Jag är ju ultralöpare.
I det här sammanhanget i alla fall.
Sen har jag ju en civil karriär också.
En universitetsbyråkrat.
Men ultralöpare är jag idag.
Alltså någonstans känner jag så. Jag kommer ju aldrig bli en ultralöpare.
Jag kan få testa ultran någon gång.
Men att introducera sig själv. Hur är den livsstilen?
För jag tänkte bara som en parantesar.
Vi har redan berättat när vi pratade om det här två gånger eftersom vi har spelat.
Nej, tredje gången. I tredje inspelningen nu. Vi kör ju.
Men Joakim, du och jag har ju faktiskt träffats tidigare en gång i Helsingborg.
Och rättare sagt då SM i 100 kilometer 2018.
Där du blev trea.
Och blir man trea på HSM i 100 kilometer, då vet man hur man springer långt.
Är det en livsstil för dig? Springer du bara långt?
Ja, nästan. Det är inte riktigt sant.
Det varierar lite. De senaste två åren har jag faktiskt inte tränat så himla mycket.
Dessutom har jag mängd med mig lite åt andra saker.
Men också haft och har ett par skador som jag måste ha bevakning på.
Men i går, nej, söndags söndags tävlade jag
på distansen som har virtuellt lopp då.
Fredsloppet som och sprang
väl 6,7 kilometer.
Det är sprint sprint för dig.
Ja, visst.
Nej, men det är ju…
I början, när jag började springa långt, så sprang jag ju allting.
Jag vet, ett år så pärsade jag på 800 meter och på 100 miles, till exempel.
[Skratt]
Det är fantastiskt. Vem gör det egentligen?
Det är en ganska stor skillnad, att springa de två distanserna.
Ja, det är det. Men då hade jag många tävlingsresultat på alla möjliga distanser.
Men 2017, året innan, innan SM på 100 km, där jag var med då, eller jag var med en gång efter också, men det gick inget vidare.
Men 2017 så sprang jag 400 mil, förlåt, det året. Jag hade två bra säsonger där, 17 och 18.
Men alltså, jag måste fråga så här, alltså jag hör så svårt att ta in bara 100 mil, det är ju runt 160 km då.
Alltså hur…
För jag tänker, varje gång jag och Fredrik har sprungit i ett maraton
så de flesta gångerna går man i mål och så känner man så.
Man känner ju ändå en liten uns aldrig igen.
Sen så lägger du sig lite grann och så tänker man,
”Jamen, en dag kanske.”
Men att springa fyra hundra-miles-lopp på ett år
är det aldrig någonstans där du går i mål och bara,
”Det här gör jag inte igen, detta året åtminstone.”
Ehh, nej.
Jag vill ha en i början.
Första gångerna tyckte jag.
Men när man har gjort några maraton eller ja, när jag hade gjort
mamma var van.
Vanliga med den tanken att när man är det gör lite ont efteråt.
Men man har ändå haft roligt och förhoppningsvis har det gått bra.
Nej, men första hundra milkloppet är klart att det var inte.
Det var inte roligt förr som jag sprang 60 kilometer heller.
Det där var en jävla dålig idé.
Men idag är det mer vilken lycka att jag får springa hela dagen och hela natten.
Och ingen kommer att be mig stanna.
Det här kommer jag aldrig att förstå, Simon.
Tänk hur lyckligt det är!
Jaja, en strund.
Står den grejen, men man behöver kanske bila fötterna något däremellan.
Och det får man ju faktiskt, för det vi ska prata om nu,
det är ju en distans som är lång, men inte fullt så lång som 100 kilometer.
Vi ska prata om Växjö Marathon.
Från fyra veckor, 16, ja fyra veckor och några dagar,
16 oktober så kommer vi, jag, Simon och ett gäng här från Helsingborg,
Stå på startlinjen och försöka bemästra tre timmar på morgonen.
Då har vi valt Växjö-maraton för att vi har hört att det är en snabb maraton
och den ligger bra i tiden och att det aldrig regnar i Småland.
-Nej. -Kan du lova det?
Nej, det kan jag inte lova. Växjö är ju faktiskt en av de städer i Sverige
Det är det i Sverige som har flest regndagar per år.
Och minst antal soltimmar och sådär.
Men Växjö Marathon har faktiskt haft tur med vädret.
I princip alla 27 gångerna som loppet har gått.
Just det.
26.
Ja, precis.
Jag har en fråga innan vi…
Jag kommer inte kunna sluta tänka på denna
om inte jag ställer den nu innan vi går vidare.
En sista fråga om det här.
Du nämnde att du hade en civil karriär och du jobbade på universitet.
En sak jag och Fredrik ofta pratar om, på våra jobb
så kan vi bli tokiga över att ingen annan frågar om vår löpning.
[Skratt]
Och så vill man inte vara pushig.
Men jag bara tänker att du som springer så här 100 mil
fattar dina kollegor att du springer så långt, eller?
Nej, ja, de vet ju det, men jag har ju slutat prata om det på jobbet kan man säga.
Det är det.
Jag jobbar längst kanske sker, för då har man också ett, liksom eller jag.
Jag tar ett ansvar för att motivera till hålla igång och försöka sköta
sin hälsa och så där.
Och det är det.
Eller jag hade svårt att hitta ett sätt att prata med mina medarbetare om om det.
när de såg framför sig att det var att snacka han om som springer hela
byn och vill att vi ska ta raska promenader fem gånger
i veckan. Vad fan?
Det var jag.
Jag slutade med det. Jag lämnade.
Och nu når det finns en annan som blir lite passionerad.
som undrar hur fort…
Ja, då när jag hade gått på SNL, då läste de ju tidningen här i Lokalbladet.
Så…
Då hade de ju lite… Några hade ju lite fråga om det.
Hur fort är det då?
Hur fort springer man varje mil då?
Lite så nöjfika.
- Ja, Gud vad roligt. Jag var bara tvungen att ställa frågan.
Jag bara kände så här, hade jag…
Både jag och Fredrik är ju också chefer, så vi känner igen det här.
Man ska kunna vara ledare och motivera, utan att det går till den här totala överdriften i ens passion som är löpning.
Att man vill att alla ska börja springa.
Hade jag sprungit 100 mil, hade jag fått på mig en tröja där det står att jag springer 100 mil varje dag.
Sätt dig nu i en ring här på golvet så ska jag berätta om varje kilometer i en race report.
Precis.
Förlåt, jag var tvungen att ställa frågan innan vi gick vidare.
Det var en bra plantest, tycker jag.
Tillbaka till Växjö-Marathon nu, för guds skull.
Nu vill vi veta allt om loppet. Det är lite därför du är med.
Man kan väl börja från början. Hur kom du i kontakt med Växjö Marathon och det arrangemanget?
Växjö Löparklubb är klubben som arrangerar Växjö Marathon.
När jag hade sprungit i ett par år 2009-2010 så tyckte jag att ska man tävla lite grann
så behöver man vara med i en klubb och så där.
Så då blev det.
Och då var Växjö löparklubb det givna valet.
Det finns en fridrottsförening i Växjö och så finns det Vajs också som har
fridrott på programmet.
Men det är liksom en ganska liten verksamhet i dag.
Deras löpning för att växjolöparklubb var bra.
De hade träningar en gång i veckan och så där och jag sprang med dem en
och sen på småningom började vilja hålla i någon träning också.
Och sen har jag svårt att vara tyst på årsmötena för att få det lite liv.
Så då tog det inte så lång tid sedan jag var med i tävlingskommittén.
Och tävlingskommittén som då har huvudansvar för att arrangera morgonen.
Och något år senare, eller några år senare, så blev jag tävlingsledare.
Så det var jag fram till och med 2018.
Nej, 2018 när vi hade 25 års jubileum.
Sen fick vi veteran-SM 2019.
Då lovade jag Andi Ekberg som tog över tävlingsledarrollen efter mig.
Jag kan ta hand om veteran-SM-delen.
På ett sätt kan man säga att vi dubblade upp för att kvalitetssäkra ytterligare.
Det blev ett bra veteran-SM.
Och det blev det.
Ja just det.
Jag kollade ju upp det sen, för vi pratade lite om det när jag gjorde en liten för-intervju med dig Joakim.
Att det var väldigt många som sprang under tre timmar det året.
Och jag kollade upp exakt antalet.
Det var faktiskt 69 löpare under tre timmar.
Vilket är extremt bra.
Man vill ju få bra ryggar i vårt tre timmars klubb, om man säger så.
Även om det inte är SM den helgen.
Ja det får ni.
Det får ni.
Om man ska springa sitt första maga och man är lite orolig för hur det ska gå,
hur funkar en tävling och sådär, vad är det för någonting?
Då är Växjö ett bra val för att det är enkelt, en liten
organisation, det är löpare som arrangerar,
det är liksom ganska intimt och gemütligt fortfarande.
Det finns många fördelar med en varvbana.
Men det kan vi återkomma till.
Men det är också ett väldigt bra val att springa iväg från maraton.
Därför att man har… Det är inriktat i ett förbant.
Nej.
Men om man vill sätta personliga rekord så är det också kanske det allra bästa.
Det är klart att man kan hitta en tre timmar sväll om 2,48 eller 2,30 rygg i Stockholm.
2,30 ryggar i Växjö är ganska ovanligt även om de finns.
Det är såklart.
I Stockholm, ska man under tre timmar så får man ju en vettig startplats om man har sidat sig.
Men om man ska under 3,30 då är det för trångt de första kilometrarna.
Ja just det.
Det är ju stämning och häftigt i Stockholm och så där kanske, men man kanske inte ska välja Stockholm om man inte är väldigt snabb för att försöka passa.
Då är det bättre med Växjö och Malmö, eller kanske några av de andra mindre, men de kan ju för lite om för att uttala mig om det.
Växjö är bra idag och sen.
Jag tror en fråga som Fredriks nu, hur är växjö gällande kramp?
Slipper man kramp?
Är det en krampgaranti man kan teckna sig på?
Ja, den tostar lite extra.
Fredrik, jag vill ju betala i princip vad som helst för att slippa kramp.
Det är som en pejser som springer med och masserar vaderna under loppet.
Jag tänkte att du nämnde lite grann, Joakim, för vi har faktiskt fått någon lyssnafråga kring det där också.
Det mentala är att springa många varv eller att springa typ ett varv.
Här har du lite personliga erfarenheter också.
Jag tänker inte bara på Växjö-18, för det är ju runt åtta-ish varv.
Men du har ju sprungit SM, det var 20 varv på en 5-kilometer-slinga
som ändå var 2,5 kilometer fram och 2,5 kilometer tillbaka.
Hur tänker du själv när man ska springa många varv?
Hur ska man rysta sig mentalt för det?
8 varv i Växjö eller 14 varv i Västerås på Black River Run
om man ska springa 100 mil där.
Eller 20 varv i Helsingborg på 100 kilometer.
Eller om man ska springa en 6 timmars tävling på 400 meters bana och köra 100 varv.
[Skratt]
Någonstans så…
Man kan säga att det enda som betyder någonting när det gäller varvbana,
alltså många varv eller en envarvsbana eller ett ATB-lopp,
Det är att springer du A till B eller en enbarnsbana, Berlin Marathon är ju en sån, Stockholm är det väl nästan.
Kan vi inte riktigt en nya bana?
Det är ju att man hela tiden har en ny upplevelse av miljön man är i.
Och det är ju trevligt.
Men man behöver inte springa i alla fjällningar för att det är trevlig utsikt.
Växjö Marathon är väldigt vackert.
Men det är klart, sjunde, åttonde gången så har man ju sett det.
Det är fortfarande sakt, men man har ju sett det.
Mitt intryck, utan att ha intervjuat alla löpare som har sprungit i Växjö,
är att de flesta som har gjort det tycker att ”Nej men det var ju det, varför hetsade vi upp oss över det? Det gick ju bra.”
Har man andra målråd att jämföra med så ser man också fördelarna med en åttavalsbana.
Sen är vi naturligtvis olika i det avseendet att man kan tycka att det är mycket trevligare att springa en enbarnsbana.
Därför vill jag göra det.
Det får var och en hitta vad de går igång på.
Jag tror att de flesta överskattar den mentala utmaningen.
Ja just det.
Jag tror inte Marathon är riktigt tillräckligt långt.
Nej just det.
Varje gång man passerar en mål så har man ju sina saker där.
Det är väldigt lätt att bryta där.
Ja exakt.
Då är du hemma. Men springer man Berlin Marathon eller Stockholm också, då ska du hitta en taxi och ta dig hem.
Eller promenera fast genom stan eller något skammensång.
Eller om det är andra lopp av brytbussar, offensbussar, man kan åka tillbaka.
Men det är väldigt bekvämt och det blir lite för bekvämt att bryta på en varvbana.
Där är det mysigt och det finns någon som kan ge en kram kanske.
Ja det är fint tycker jag.
Men det är inte så himla långa varvar.
De är ju bara 5,5 kilometer ungefär.
Det är ju ett varv till.
När man är tillbaka i 20-25 minuter.
Så har jag och Fredrik resonerat lite grann också.
En fördel med det är att jag tror att de flesta har detta som tränar inför ett mat.
Man har ju en slinga eller något varv man tränar på på hemmaplan.
Vi har ett litet stråk här uppe som vi kallar för äppelodlingarna.
Där är ett varv nästan prick 3,3 kilometer.
Där brukar vi köra våra lite längre trösklar och träningar.
Det är ganska lätt. Vi har mätt ut, så här är ett varv så långt.
Eller vi har femman där uppe.
Och där tänkte vi, vi ska springa, imorgon ska vi testa att springa 25 km i maratonfart.
Så ett tufft pass.
Men då ska vi faktiskt lägga det där uppe vid Eppelodien.
För det blir ungefär de åtta varven vi ska springa.
Precis som på Växjö, för att mentalt förbereda oss.
Men det är ju smidigt, man måste kunna ställa ut vätskan på samma ställe.
Och man vet, det blir nästan som en liten snuttefilt.
De första varven, att man vet att man ska passera det här samma ställe igen.
Jag tror min och Fredriks far hågade nog näst sista varvet.
Sista varvet är nästan nästan nästa sista.
Jag är lite origen för det.
Är man trött där så är man kanske lite sugen på att stanna helt enkelt.
Så det ska man väl nu kunna ta sig för.
Hur många varv skulle ni köra?
Hur många varv skulle ni springa?
Jag tror det blir…
Varje varv är 3,3 så det blir 3,6,7…
Ja men 7,5 varv är det varv vi ska köra imorgon.
Växjö är ganska likt, fast varven är kortare.
Det är grejen. Det är precis det upplägget ni gör.
Man ställer vätskan på samma ställe.
I Växjö finns det två vätskebord.
Ett vid målområdet och tävlingsområdet, precis vid simhallen.
Där är den stora stationen.
Sen finns det en liten station med vätska på andra sidan sjön.
I princip har du 2,7 kilometer mellan dem där.
Det går bra att sätta egen vätska och en annan energi om man vill ha något speciellt.
Vid dem finns bord som brukar räcka hela vägen.
Men oroligt för att det inte ska finnas plats på borden så tar man med ett eget bord.
Men det brukar räcka.
Och. Det är en
barnbarn och ger en trygghet.
Du vet vad du är.
Du behöver inte fundera så mycket du.
Du vet att du har tillgång till din dricka i princip hela tiden.
Har man någon som är med och hjälper en och langar lite så är det ju de vanliga
man får langa vid de ordinarie stationerna
i direkt anslutning till dem och ingen annanstans på banan.
Och det är klart, några sekunder kan man tjäna på att man får en flaska i nerven
istället för en pappmugg kanske.
Kommer du vara på plats Joakim?
Nej, tyvärr kommer jag inte det i år.
Jag hoppas att det inte tar plats. Jag har ett knä som bråkar lite.
Men planen är att gå i Täby och springa 100 mil den helgen.
-Jaha, så fina långet! -Nerlöpning för pengarna, helt enkelt.
Ja.
Det har varit fantastiskt kul att få ha med dig, Joakim.
Vi har kanske nån sista fråga.
Jag skulle gärna vilja säga, för de som ska springa Vekomaton nu eller är sugna på det, har du någon sista medskick till dem?
Snarare vara beredd på att det är monotont i underlaget och i lutning.
Jag tror att ni hade fått någon fråga om barnprofilen i Växjö.
Den finns inte, det är liksom en rak linje.
Det är bra tycker vi.
Man har lite utförsläpning från starten och ner en bit.
Men den startplatsen passerar man inte, sen på de andra varven.
Så ute på varven har man en höjdskillnad på kanske två meter.
Det låter bra.
Det är i den storleksordningen.
Det är också något som kan vara rätt slitigt.
Den här variationen.
Att man i en uppförsbacke får luta sig lite mer framåt.
Landa lite mer naturligare på framfoten.
En utförsbacke där man får använda musklerna lite exentriskt istället.
Och bromsa.
Det är inte så dumt.
Det är en utförsbacke som man kan använda.
Det är en utförsbacke som man kan använda.
Det är en utförsbacke som man kan använda.
Det är en utförsbacke som man kan använda.
Det är en utförsbacke som man kan använda.
Det är inte så dumt, men är man ute för att springa så fort som man kan,
sen om det är fyra timmar eller tre timmar eller två fyrtio, så är detta en bra bana.
Ljuv musik för våra öron som faktiskt vill springa snabbt här i studion kan jag säga.
Några tips jag vet inte om, hur springer man ett maraton?
Ja, se till att andas. Andas lugnt.
Och om du inte är en väldigt stark löpare, lägg lugnt med hälkicken.
Så att man inte överdriver löpigilet.
som faktiskt springer med ett lättigt marathon-steg och inte bränner iväg med sitt 3000-meter-steg.
Hur gör man för att undvika kramp? Det låter som att du är väldigt insatt.
Just det här med att springa långt, då måste jag ha koll på det här med kramp.
Jag har ju försökt, i alla mina maror har jag fått kramp, helt enkelt.
Så jag har inte riktigt knäckt den nöten än.
Nej, det där är svårt. Min erfarenhet är att det helt enkelt har med fart att göra.
Därför att springer jag långsamt så får jag i princip aldrig kramp.
Och det är ju det jag ägnar mig åt nu, att springa långsamt.
Förlåt för att springa med mat om det går för fort.
Vätska, salt och magnesium har man ju pratat om. Kalium, så att man ser till att man får i sig mineralsalt och inte vanligt, alltså rent natriumklorid, utan kalium också.
”Banan” säger man, hjälp ur, det är magnesium i det.
Jag tror inte ens man riktigt vet vad det är.
Det är helt sjukt, vi har kommit så långt så fortfarande har man inte löst hur fredigt det är att kunna knäcka sub 3 här.
Men det kommer, det kommer Växjö 3.
Stort tack Joakim för att du var med oss idag och pratade Växjö-maten och även lite längre lopp.
Jag hoppas vi ses någonstans.
Jag ska bara få ut Simon på lite fjällmar och upp på lite längre distans.
Så kanske vi ses på startlinjen.
Det ser vi fram emot. Välkomna till Växjö, även om jag inte är här och kan göra det i egen person.
Det finns andra att komma på hand om.
Stort tack Joakim. Kul att snacka. Ha en trevlig kväll.
Tack så mycket.
Vi ses. Hej.
[Musik]
Du Simon, jag satt idag och funderade lite på hur det var när vi spelade in första avsnittet av podden.
Vi satt i ett helt annat rum. Vi satt vid datorn, båda två.
Vi hade en dator och så satt vi med två mickar vid datorn.
Jag satt och redigerade, jag tror det var 4-5 timmar för att få ihop något som lät okej.
Green screen!
Green screen hade jag också.
Det var…
I remember.
Det var tid och det. Nu har vi spelat in vårt 43 avsnitt idag.
Det är helt sjukt.
43 avsnitt, helt sjukt.
Vi har hållit på i 44-45 veckor totalt.
Vi närmar oss fastän ett år snart.
Det är helt sjukt.
Vi har gått från en liten skara som trodde på oss i början och lyssnade på oss
till att vi är upp mot 2 000 unika lyssnare varje vecka.
Skitroligt.
Vilket är helt fantastiskt.
Jag funderar på det ibland, om man skulle gå upp på en scen och ha 2 000 pers framför sig.
Det är många.
Och då har vi ändå 8 000 som har slutat lyssna efter första avsnittet.
Ja, exakt. Vi hade sån potential här i början.
Vi fick med oss två tusen i alla fall.
Det är fruktansvärt häftigt.
Vi har pratat om det här tidigare, men det tål att upprepas.
Det som är häftigt är att när vi drog igång så fanns det en viss skara som direkt bara
”Kör, det här kommer att vara er grej, det kommer att funka, ni kommer att göra något annat än vad de andra gör”.
Och en av dem har varit biltema hela vägen från starten.
Det är en av anledningarna till att vi har kunnat uppgradera studion, att vi barnen har kunnat plocka på sig sina kurvbrillor, att vi har kunnat träna i schyssta träningskläder.
Det är skitheftigt. Det är ett så stort varumärke nationwide.
Och jag vet framförallt att Johan marknadschefen har slutit på något och sagt att vi tror på att satsa på sådana som er.
Och det har varit en jävla häftig resa hittills.
Vi har verkligen fått fria tyglar också att göra vår grej.
Och det har varit viktigt för oss i början när vi pratade om det här, när det blev aktuellt med sponsorer.
Och det känns ju lite märkligt fortfarande när man pratar om att någon vill sponsra oss.
Men det har ju varit en viktig ingrediens i det valet.
När vi tar det valet att vi vill välja nån som ger oss möjligheten att testa det som vi känner är rätt.
Och det har Biltema verkligen gjort.
Från dag ett har de sagt att ni ska köra era grej. Fyllt ut. Vi tror på er.
Det är skitheftigt. Det roliga var…
Vi hade ju redan en tanke från början att koppla ihop någonting med att vi skulle slå under tre timmar.
Ville vi göra en koppling till någon kampanj eller någon rolig idé tillsammans med Biltema?
Och sen så har vi liksom klurat lite grann på det här.
Och nu, du, jag bara tog lite på uppstuds nu så att det är fan om vi klarar under tre timmar i Bil…
Bil… Bilsjö! Förstår du?
Jag till och med kallar för Växjö för Bilsjö.
Fattar du hur mycket jag gillar Biltema?
Jag har sagt bilkläder vid någon tipsedelöverklädning.
Och sen Bilsjön.
Men det är roligt, när vi spöar tre timmar i Växjö.
När vi springer runt.
Sjön åtta gånger i Bilsjö.
Växjö-sjön.
Spöar Sub-Växjö-sjön, som jag tycker är bra att heta.
När vi spöar under tre timmar, då ska vi åka ut.
Du, Emil Nilsson och Micke Andersson.
Då ska vi åka till Biltema i Växjö.
Så ska vi fira med en kurv och vars ett par kurvbrillor.
Vi ska äta orimligt många korvar.
Ja, det ska vi.
Jag kan bjuda för de är så pass billiga så det är lugnt.
Så skitkul.
Så nu lägger vi ut alla lyssnarna här.
Dels ett stort, stort tack till Biltema som fortsätter sponsra podden och tro på oss.
Och att vår After Run efter Växjö-maten kommer att vara på Biltema i Växjö.
Vi ska försöka plocka med oss så många löpare som möjligt dit.
Och fira där i kafeterian.
Det kommer bli stort alltså.
Stort tack till Biltema för att ni sponsrar den här podden.
Och stort tack, och förbereder Biltema Växjö för en after run utan dess like.
En anstormning av medelålders män i spitshorts som älskar korv.
Det kommer att vara det ni kommer att se.
Kommer bli vackert.
Tack så mycket Biltema.
Nu är det så här att jag hade en liten förintervju med Joakim och då avslöjade han ju vem som sitter på barnrekordet i Växjö Marathon.
Och det var ju ett bekant namn som dök upp där, så jag tänkte att honom får vi kontakt därför.
Han har jag ju faktiskt sprungit några fyrahundningar med på Gotland.
Välkommen hit Fred Grönvall.
Tack så mycket.
Fredrik har ju berättat om det här passet där han stötte på dig och David Nilsson och Malmökillen som jag alltid glömmer namnet på.
Men ryktena var ju från det passet att Fredrik fick dra runt dig.
Men det är ju vad Fredrik har berättat.
Men jag vill bara höra om det stämde.
Möjligen lite modifierad, men Ferrik var stark.
Du får snälla få det.
Du var snällt av det, tyckte jag.
Du var snällt av det.
Nej, men grymt Fred, vi är sjuka.
Jag tror jag orkar ner mot 200.
Det var inte ens ett 400.
Ni körde något härligt Marapass där
och du hade med dig ett par Alfa Fly
som på den tiden du beställde dem…
Var de från Kanada eller vad fassade du beställt dem?
Ja, från Japan.
På andra sidan var det.
Ja, jag hade gått från USA över till Japan och tillbaka.
De har jag fått tag på rätt tidigt, det var inte så många som hade dem där just då.
Det var kul, det var en av premiärturen.
Skithäftigt.
Fred, om du bara kan presentera dig lite kort, vem du är och hur din anknytning till löpning ser ut.
Så lyssnarna får lite koll på dig.
Precis. Fred Grönvall heter jag och är född 1981.
Jag är 40 år gammal och har tränat löpning i ungefär tio år.
Det har blivit elva år.
Jag har börjat som en glad motionär.
Sen har jag rampat upp insatsen efterhand och jagat tider.
Jag har kommit fram till att maraton är den distans som passar mig bäst.
På 5-10 000 så har jag också utvecklats, men det är framförallt maratonsträckan som har visat sig passa mig bra.
Jag är civilingenjör och flyttar precis till Stockholm nu och jobbar inom fastighetsbranschen.
Innan dess har jag varit hela mitt liv i industrin, om man ska nämna något ord om mitt jobb.
Jag jobbar mycket och springer mycket.
Jag måste städa frågan direkt, det du sa.
Det här med att du hittade, du tyckte att maraton egentligen passade dig och att det är här du kan utvecklas.
Känns det bra eller dåligt?
Jag kommer direkt från apapaterna innan,
så pratar vi just om skillnad mellan att springa snabbt på 5 000.
Då vet man att det är någonstans beroende på var man ligger.
Det är mellan 15 och 25 minuter som man vet att nu ska jag plågas i hjärnet.
När man är trött vet man att det är fem minuter kvar.
På ett maraton ser det lite annorlunda ut.
Du kan ju känna att det är gött, nu är det bara en timme till.
Hur tänker du kring maraton och den träningen?
Gillar du alla de här tuffa, långa passen?
Ja, men börjar med träningen då så skulle jag säga att jag har byggt min träning på ganska mycket volym
och relativt lågintensiv träning om man jämför med hur många andra kör och sådär.
Men långa tuffa passen har vi såklart genomfört också.
Det är en hatkärlek till dem.
Det är inte alltid man är sugen på att ge sig ut på de här långtjörna.
När det gäller tävlingen så tycker jag att maraton är helt fantastiskt.
Första halvan av loppet springer man runt och njuter.
Man kan ha kontakt med folk som hejar.
De här stadsmarorna är helt fantastiska.
Växjömaraton som vi pratar om nu så är det ju så koncentrerat runt sjön där man kan ha en kontakt med människor
omkring och verkligen halva loppet i en njutning.
Samtidigt på slutet kommer ju smärtan av verkligheten i kapt.
Men det är så maraton är för mig att det är så mycket upplevelse.
Man mår man. Är man inte pigg halvvägs då?
Då har man en. Det är tufft ändå, men då blir det verkligen tufft på slutet.
När man så gör man lopp, lägger man upp det rimligt så är det det.
Det är det maraton är för mig. Det är flera delar och en själslig resa.
Därför älskar jag maraton.
Att det har blivit maraton, där det kanske varit på ett sätt häftigare att vara jättebra på 5000 meter.
Men för mig har det blivit tydligt att det är maratonsträckan som jag kan hävda mig bäst på.
Den passar mig.
Då har jag känt att jäklar, här får jag verkligen betalt för träningen jag lägger ner.
Så det har blivit maraton som är det jag verkligen…
Hur är det där Fred? Den bästa marathontiden du har gjort, den har du inte gjort på Växjö Marathon eller?
Nej det gjorde jag i Valencia, jag sprunger på 2.20.08 då, precis på 2.20 har jag gjort i Valencia Marathon.
Och där har du ju, alltså ja, men den satt jag där då.
Sen är Växjö en fantastisk snabbbana också.
I Valencia hade jag farthållare och sjunga att ligga med i.
Det gör sitt till och.
– Kan du berätta lite om loppet när du spang på 2.26 i Växjö?
Spang helt själv eller hur såg det ut när du tog dig runt åtta varv?
– Jag hade Anton Ren och Andreas Davidsson från Högby som farthållare.
harar där Andreas Davidsson drog första milen och sen dök han i diket och så
klev Anton Ren fram och körde upp till halvmaraton och sen fick jag köra själv första halvan.
Det var faktiskt ett kul upplägg och de var fantastiska grabbar.
Nu ska jag säga att Andreas Davidsson har ju sen dess verkligen gått framåt.
Han springer ju milen på under 31 minuter.
Han är verkligen en lyxig. Men då gick han ju så att det rykte i öronen på honom så långt ut i buskarna efter en mil.
Sen var det Anton som drog mig.
Sen körde jag själv på slutet.
Just åtta varv, jag gillar det här konceptet att springa runt sjön där.
När man börjar varva andra löpar och den här gemenskapen.
Jag tycker så.
Sen var jag trött på slutet.
Men det blev ju en bra tid och ett barnrekord.
Det var ju pärs för mig då.
Du skickade en bild där när du gick i mål. Jag tror det var då du hade den här 2-26-tiden.
Du har skriven någonting om att du har väggat.
Det är för mig ganska konstigt att man gör 2-26 och väggar.
Du får förklara lite vad du menar.
Det var ju det att när Anton Ren lämnade av, det var 2017 precis när jag hade börjat träna mer hårt.
Jag var ju på utveckling och vi gjorde ju en elva precis på halvvägs.
Gjorde man samma fart på andra halvan så gör man ju 2,22.
Men jag gjorde första halvan på 1,11 och andra på 1,15.
Det var framförallt sista varvet runt sjön.
När jag hade några kilometer kvar så var jag helt slut.
Det var ren strid för överlevnad.
Men tiden var bra för jag hade inte tappat mycket tid.
Men när jag stapplade i mål var jag väldigt tappad.
Det var en kort bild.
Även om jag förstår att i min hals, ”oh fy fan” och springa en andra halva själv.
Du vet ju om att du kanske kommer vinna loppet.
Det är klart att man ändå drivs av att ”jag kan slå mitt pers”.
Men hur fan står man ut den där andra halvan själv och pressar dig själv så hårt?
Det är en bra fråga, men det är just det med hjärtat som finns där i Växjö med arrangörer och de som är och tittar och hejar på dig när du börjar varva andra löpare.
Så bär de fram dig. Så vet du varje varv när du passerar de här eldsjälarna.
Man får bryta ner loppet och sätta upp de här små delmålen.
Nu passerar jag 3 mil och sen är det 33 kilometer.
Sen vid 35 så står den här damen med pompons och brålar rakt ut.
Så ser man fram emot det.
Man får hitta sina trix.
Du har sprungit tre år och vunnit tre gånger.
Ja, precis. Tre vinter på tre startar.
Det känns kul med en sån facit.
Skönt facit.
Kommer du springa i Växjö igen? Du kanske till och med ska springa i år.
Jag ska köra leading i loppet nu om elva dagar i nästa tävling.
Växjö har jag en kärlek till så jag kommer garanterat springa det igen.
I år tror jag inte det blir men garanterat framöver.
Jag trivs där verkligen.
Vi ska fråga dig om lite tips och sånt där nu inför att jag och Fredrik och Nara Helsingborg ska springa.
Men innan dess nu när du började prata om leading-lobbyt så hade vi lite nyfikna.
Var är du just nu i din träning Fred? För du har gjort lite små förändringar.
Du har utvecklats gott över ett antal år här. Men var är du just nu i din träning?
Precis. Jag har ju, man kan säga, började för tio år sedan att träna en, två gånger i veckan.
Sen har jag hela tiden stegrat insatserna.
Det var i september 2020, för ett år sen, så stod jag som allra bäst.
Ni vet hur livet är, det är mycket bollar att junglera med.
Jag har av olika skäl valt att gå ner i träningsmängd och köra när jag har lust.
Det passar in.
Sista året nu, det är rätt exakt ett år, så har jag kört ungefär halva träningsmängden mot tidigare.
Så från 14 mil i genomsnitt så kör jag nu 7 mil i veckan.
Och det jag har märkt på det här året är att jag har bara tappat marginellt.
Så det är i princip bara samma kapacitet som när jag låg och körde så där mycket mängd.
Så det är någonting jag lärt mig om mig själv.
Det är inte så att ju mer ju bättre, utan från och snitt av 14 mil i veckan har jag snittat 7 mil och jag springer i Lidingö nu
om elva dagar. Då får vi se.
Jag hade 1,45 min senast, om jag kan komma på vad jag kan landa på.
Jag är någon minut därifrån i princip.
1,47 är den givetsakliga orsaken till att du ändå kan prestera ungefär på samma nivå
med halva träningsmängden.
Om du plockar ut några av de sakerna som du tror är nyckeln.
Jag tror att det är att jag har lagt den här stabila basen som jag lever på.
Så att säga. Och sen är frågan hur hur hur länge det kommer att hålla
i sig. Men jag tror att det är en hög mängd och jag har börjat träna mer seriöst
2015 som jag kan säga att 2015 16 17 18 19
20 eller fem och ett halvt år har jag legat och kört dubbla pass och tränat
ganska hårt och sedan så är det jag lever på.
Sen spetsar jag till det med lite fart så kan jag snabbt komma tillbaks.
Det är det jag tror är hemligheten för mig.
Sen får man se hur länge jag kan bibehålla.
Det kan också vara så, det får vi se nu.
Det var ett tag sedan jag tävlade senast.
Om jag kan gå ner och matcha en 45 på ligningloppet och jaga mitt personliga rekord.
Det vore helt otroligt.
Det kan gå men jag tror att jag är en liten bit därifrån.
Men jag tror att det är den här basen jag byggt tidigare.
Jag tycker det låter som en rimlig anledning. Vi har med Fredrik pratat om det där också.
När man väl har kommit upp till en viss nivå eller ordinarie där man ligger så är det precis som att man kan trappa ner lite och ändå ligga kvar.
Utan det är de här kanske stora utvecklingsklivens för att man ligger på en nivå under en viss tid.
Men sen går det faktiskt att skala ner det och ändå ligga kvar på en bra nivå. Så har vi också resonerat lite grann.
Men nu är vi superintresserade, Fred.
Vi är, jag och Fredrik, två andra, ska upp och springa Växjö här snart.
Vi har ju sett, som sagt, den notoriska bilden på en när du går i mål
och så känner man ju lite sån blandad förtjusning i att springa maraton igen.
Fredrik har ju krampat, ja, i princip alla maraton han någonsin sprungit.
Han har ju ett pars på 3.01, Fredrik.
Jag har varit under tre timmar men ska under igen, tänkte jag.
De andra två som följer med där är det en som har varit under tre timmar och en som har precis översatt.
Vi är ett gott subtrejäng.
Vad vill du skicka med oss för tips inför Växjö om fyra veckor och lite till?
Ni är ju relativt väl förberedda.
Jag ska säga att jag sprang faktiskt Växjö.
Den första tävlingen jag sprang i huvud taget när jag började med löpning var också Växjö Marathon 2009.
tror jag på hösten och då sprang jag på 2 eller 3 och 14 på maraton.
Så då var jag precis när jag började och hade väl kört några veckor bara och då
krampade jag och väggade och fick liksom.
Men jag fick det 3 av 14 ändå.
Jag var nöjd med den debuten, men det var bara jag kom på den och så kom jag
tillbaka och körde 2016, 17, 18.
Hade tränat massa mängd och för mig är det så att jag krampar i början när jag körde maraton.
Men när jag fått i mängden i kroppen så har jag kommit helt ifrån den problematiken med att krampa.
Liksom det. Det förstår jag hur det är.
Minns jag var samma i första liv.
Ingen lopp fick jag stå och sträcka, men jag skickar med.
Jag skickar med att ett ordentligt och sedan så hoppas vi på du bra årstid,
svalt väder och så där och få i liksom bra med kost och sen så drick hela
loppet och sportryck som innehåller salter och mineraler och sedan att ni börjar
försiktigt och ska ni under tre timmar, då ska ni helst ha 1,30 halvväg.
Som jag berättade alldeles nyss så lever jag inte alltid som jag lär.
När Anton drog mig på Växjö hade vi 1,11 på första halvvalet och sedan 1,15.
Men som sagt, börja lugnt och fint. Kosten i balans och sedan vätskeladda och drick hela loppet.
Börja efter 3-4 kilometer, fast det känns nästan fånigt.
Lugnt och fint och hellre att ni kan avsluta progressivt.
Vad ska du ha för pissa? Det låter tryggt att haft dig där framme.
”Nu ska ni dricka, nu ska ni göra det här.”
Fredrik har tusenlapparna uppe på bordet nu Fred.
Så nu bara säga det.
Här är en extra inkomst på gång här.
Jag har något som prasslar där.
En sista fråga måste jag få lov att ställa dig också Fred.
Vi har fyra och en halv vecka kvar.
Vi har två och en halv veckas tuff träning kvar
innan vi sakta börjar formtoppa och trappa ner lite.
Vad har du haft för favoritpass när det har närmat sig?
När det är fyra fem veckor från att de ska köra.
Vad har du haft för tuffa pass mot slutet av en mara?
Jag har ofta kört typ tre gånger sju kilometer i maratonfarten.
Man kör 3x7km i sin tänkta maratonfart med bara 2 minuters joggvila emellan.
För mig var det 3,19km per kilometer på maraton.
Då har jag kört 3x7km i strax under 3,20km-fart.
Men sen när du ska köra de riktigt hårda, så har jag ibland kört 2x12km i maratonfart.
Så man verkligen börjar bygga upp mängderna.
Sen kör jag gärna lite överfartspass också.
Men just att ha den här känslan.
Ibland har jag också kört långpass där jag har kört första 20 kilometerna lugnt.
Så avslutar det med en dryg mil i tänkt tävlingsfart på slutet.
Det får man se upp tills lite mer.
Men sådana kombinationer brukar jag prova.
Gå in och känna efter känslan och bygga själv.
Det var bra, det är roligt. Nästa vecka har vi 3×7 km.
Då vet jag att jag och Fredrik har lagt in det rätt.
Vi får se.
Vi har faktiskt precis det.
Det var spännande. Du sa att du har kortare jogg.
Vi har nog 1 km joggvila.
Vi har pratat om att det känns lite för schysst.
med den där en kilometer lite sunki-jog.
Det är lite för mycket återhämtning.
Så det är intressant att höra att du har haft lite kortare joggvilar.
Så det kanske jag och Fredrik ska nämna om vi är på gott humör.
Eller pigga.
Ja, absolut. Det tycker jag.
Men vad tror ni, kan ni ta en runda i tre timmar?
Är ni hoppfulla?
Har ni gjort det i ett samtidigt?
Det beror på om Fredrik krampar eller inte.
Det är nog den distansen jag är mest oryllig för.
För jag har ju verkligen testat allt.
Du pratar om det med att få upp volymen och mängden.
Jag har ändå varit uppe där och sprungit.
Jag gjorde något 40-kilometerspass inför förra krutmån.
När jag krampade vid 32.
Så jag har nog någonting i min kropp som jag behöver få i mig.
Jag har hört en massa olika tips.
Det finns ju sån här ”cramp away” och man kan köpa en massa produkter.
Men det är inget som har riktigt funkat.
Har du någon häxdoktor Fred som ni känner till i kretsarna?
Fredrik är villig att betala vad som helst att testa.
Åka en arm eller nånting.
Jag skulle tro om jag vände mig in till min egen häxdoktor
som håller till på norra Gotland där jag vuxit upp.
Nej, men i alla fall. Jag tror att om du, Fredrik, kör mycket volym,
säg att du kör tio pass i veckan och ligger och kör tio-femton mil i veckan
med lång tid, bara att du bygger volym i kroppen utan att slita ner den.
Det tror jag är nyckeln för att komma ifrån krampen faktiskt, om jag får gissa.
Men alla är väl olika?
Jag ska sälja in till Spigenum i familjen.
(skratt)
Jag hjälper honom.
(skratt)
Det har varit skitkul att ha dig Fred. Vi får nästan ha ett avsnitt till med dig lite längre fram.
Vi bara pratar om dig.
Det är vissa gäster man känner sig att ”det vill vi prata en längre stund med”.
Vi kommer att kontakta dig igen Fred och ta med dig.
När du har lyckats på Lidingö och sprungit pers nu så vill vi lyssna på dig just så klart.
Ja, men jag kommer under en 45 i den här träningen.
Då får du en rejäl Holm-rundgång på byn.
Och sen hoppar vi in i ett hundra-vänligt ställe.
Eller kanske har du tolka också, det är ju inte lätt att säga så.
(Skratt)
Ja, det är härligt, Fred.
Ha det en fantastisk kväll, så hörs vi.
Tack så mycket.
Ja, vi gör det.
Tack för att ni var med. Ha det bra.
[Musik]
Vad härligt! Lite gäster på distans denna gången.
Lite tekniska problem hade vi, men vi löste dem.
Du löste dem Fredrik!
Du ryser ut som ett stöd.
Du kan göra det Fredrik, jag vet att du kan.
Jag har ingen aning om vad du håller på med.
Ge mig en drink till.
Du fixar det.
Vi har haft med Joakim från Växjö.
Vi har pratat Växjö Marathon.
Han har varit tävlingsledare.
Just nu springer han helt annorlunda.
100 mil.
Jag kan fortfarande inte smälta det.
Det är jättelångt.
Men någon gång ska vi också göra det.
Det ska vi inte.
Jag ska ta med dig på det.
Jag lovar.
Sen har vi haft med Fred också, med en anknytning till Växjö.
Sprungit tre gånger, vunnit tre gånger och har ett barnrekord.
Så det har varit ett härligt avsnitt tycker jag.
Jävla trevliga typer också.
Absolut.
Det har varit kul.
Jag hade kunnat tänka mig att prata en längre stund med båda två faktiskt.
Ja, definitivt.
Men det ska vi ju fan inte göra.
Nej.
För nu ska vi…
Nu tar vi frågor.
Nu har vi lite frågor vi ska besvara som vi har fått in på Instagram.
Vi ska även summera detta avsnitt och blicka framåt mot kanske lite till helgen.
Vi ska springa en halvma och sen då Växjö och kommande träning.
Så att, var börjar vi Simon?
Jag tycker vi börjar lite grann för nu fångar vi upp tråden här lite grann.
Vi har pratat mycket om Växjö och då är det roligt.
Det är faktiskt två stycken som har hört av sig.
Båda som handlar om lagning.
Den ena är vår kära kompis Mara Lars.
Är du intresserad av professionell vätskelagning?
Jag tyckte att det skickar vissa signaler och en viss förväntan
om man skriver professionell vätskelang.
Jag ser framför mig Beckeles professionellt anställd langare
som är på motorcykel.
Är det en jobbtid? Är det ett yrke att vara langare?
Professionellt langare finns det ju också.
Jag är inte helt säker på vad den sifferkoden är för det.
Men det finns väl ändå pacers och langare.
Det är väl ändå lite grann så här att vissa tycker det är roligt att placera sig i det facket.
Jag har ju pacat många gånger och tycker det är skitroligt.
Mer på en amatörmässig nivå än vad kanske proffsen har.
Men det tycker jag är fruktansvärt kul.
Langning är ju också en viss form av sport på något sätt.
Ska man springa en maraton är det ju en jävla massa hjälp som ska…
Den här ska över kilometer 15, den här över 20 och så ska man stå vid rätt ställe och hinna dit.
Förväntan är hög när en malare erbjuder professionellt.
Men är det inte så att han har missat att langa till dig i handbrull och så någon gång?
Eller hur var det?
Han har faktiskt varit med mig…
Han åkte med mig en gång till Köpenhamn bara för att langa.
Jag åtgäller honom genom att krascha.
Efter 25, det kändes skysst när han och hannet
att man ser sin dotter också när de åkte runt på rollerblades.
Han har varit med i Hamburg också, både sprungigt och langat.
Så det är egentligen jag som är skyldig Lars Langning.
Men han fortsätter att eviga sig själv, det tycker jag är jättefint.
Men nej, jag tror faktiskt inte att han missade.
Det var nog jag som bara var dålig efter det.
Jaha, okej. Jag hade någon sån här historia långt bak någonstans
om att det var någon kilometer 5, 25 eller något sånt som han inte var där.
Det var ju avgörande hur det kom att bli en pedagogarsfäll.
[Skratt]
Men det roliga är på det temat har vi fått en anfråga från Runnerman73
som skriver så här, det är roligt.
”Vad vill du ha att dricka längs med vägen runt sjön? Jag kommer ha ett servicebord.”
Det är ju fantastiskt fint ju.
Men det är frågan, Fredrik.
Om nu Runnerman har ett servicebord.
Det kan inte ens en i en bit.
Jag kommer att ha ett servicebord.
Det är konstaterande, vad vill du ha?
Där tänker jag, för det nämnde ju även
det nämnde ju även Joakim, det är ju liksom
fördelen med Växjö, som han själv nämner,
att det är ju ett tillräckligt litet lopp
att fortfarande kännas så här lite som ett
klassiskt, mindre, mysigt föreningslopp.
Men att det fortfarande släpps så många deltagare
att du har ju ryggar att jaga och du har en känsla
om att det är lite större.
Men att du ändå som han sa ”ta mig egen vätska, ställ det på bordet”
det känner man sig ”fan vad sweet”
det är ju faktiskt, hade varit riktigt gött.
Och utifrån mina cramp-problem så känner jag att jag kommer ha allt på det bordet.
Jag kommer ha, nu fick jag höra att banan var bra, det kommer jag ha där.
Jag kommer ha buljong, jag kommer ha olika salter, natrium, galium och allt möjligt.
Och såklart mina cramp-away och såna här, vad fan hette den?
Det var något annat än någon typ som ser ut som lackris som du kan tugga i.
Så jag ser ju framför mig ett brandat bord.
Jag kommer att ha en buffé av crampprodukter.
Jag ser framför mig ett brandat bord som är bara ditt.
Ja, ett sånt vimpel med cramp och oj.
Du kommer få sponsra den hela världen på detta.
Snyggt. Run & Run, vi får återkomma.
Jag skulle tippa att det hade varit fantastiskt fint.
Framförallt tänker jag att alla arrangörer brukar erbjuda bra sportdryck.
Nu för tiden, man brukar ju vara sponsrad eller ha partnerskap med något bra sportdrycksmärke.
Men det är ju faktiskt jävligt gött att, tycker jag, ett, inte behöva släpa runt på all sin gel.
Kanske kunna lägga någon på något bord.
Men framförallt tycker jag att sportdrycken, att kunna ha det som man har tränat med, är ju väldigt skönt.
För det är inte alltid läget.
Så hade man kunnat ställa ut någon flaska med den sportdryck man själv dricker
så är det ju extremt tacksamt att vara lite längre in i doppet.
Ja, också att det är stationärt.
Alltså, där är inte en person som ska vara vid en viss plats vid en viss tid.
Nej, exakt.
Här har du ett bord som alltid är där.
Och du vet om att åtta gånger kommer du kunna plocka någonting på det bordet.
Ja, helt rätt.
Helt rätt.
Så att det ska bli…
Nej, men det är en fördel för oss.
Det är det verkligen.
Nu tycker jag, Lasse Kongo, eller aka en granne som bor här i närheten,
Jag tror jag pratade om honom, jag vet inte om det var en mellansnack eller inte.
Jo det var det.
Ja det kanske det var.
Som har tatsat igen när han var löpning och köpt löparklockor och skor efter att bara skulle varit inne och tittat på löplabbet i Helsingborg.
Men det blev inte så.
Han skriver en bra fråga som han sa.
Fördrar du nackdelen mentalt att springa en maraton som är uppdelad på åtta varv istället för en lång runda?
Den ställer vi till Joakim som svarar lite grann på den.
Fred resonerar också.
Vad känner du Fredrik på att springa åtta varv?
Är det upphåsat, den här nervositeten med att hela tiden känna att ”jag kan kliva av här så är jag klar” eller hur tänker du?
Jag har ju ändå sprungit halvmara på bana.
För mig handlar det inte om att ”här finns möjlighet att kliva av, då gör jag det”.
För mig handlar det om…
Jag tror att jag gynnas väldigt mycket av att ha som åttavarv.
Och jag tror att den största fördelen som jag ser är att redan på första varvet vet du hur alla varv kommer bli.
Du vet hur banan ser ut redan där.
Och sen har du den här fördelen med att kunna ta vätska, fylla på med salter och så vidare på ett enklare sätt än om det skulle vara en hel.
Vad säger man?
Ett stort varv.
Jag är superpositiv till att det är åtta varv.
Joakim minner lite på det, han resonerar, och där kan jag som har varit arrangör och helst i morgonmarathon,
där är en del jag kan både hålla med och inte om när det gäller om man är ny och ska springa sitt första marathon,
så kan jag hålla med, är man väldigt nervös och bara vill ta sig igenom, då tror jag på ett sätt,
då håller jag med honom att en varvbana kan vara skön för att man är familiär, man varvar, man kan stanna, gå,
och man har ställt ut något bord eller nåt sånt.
Däremot ur ett upplevelseperspektiv,
så tycker jag också att envarvsbanor ofta erbjuder,
som han själv var inne på också,
att du upplever hela tiden någonting nytt.
Som i Helsingborg då,
man springer igenom 21 stadsdelar.
Det tycker jag är fantastiskt med envarvsbanor.
Sen kan jag köpa det här,
och när man ska springa fort som vi,
vi är 0% intresserade av upplevelserna,
Man ska vara riktigt krass nu.
Vi vill allihopa dit och springa under tre timmar.
Det är liksom huvudmålet.
Jag tror vår upplevelse kommer inte att vara så mycket
av naturen runt omkring.
För båda tror jag det var, vi vet om att vi är fyra pers,
minst,
i en klunga, som har tränat tillsammans,
som ska springa tillsammans,
som ska klå en drömtid.
Då kan jag
faktiskt känna såhär, ”ah men då tycker jag återvaro kan kännas
ganska inbjudande
på det sättet, att bara gå in i bubblan
Och bara inte behöva tänka ett skit.
Rent mentalt så får du en naturlig uppdelning av loppet också.
Ja, exakt.
Du behöver inte tänka på att jag tar fem kilometer i stöten.
Här vet vi om att vi kommer räkna varv.
Så kommer det bli.
Och det är ganska bra med åtta stycken.
Hade det varit tre varv hade jag tyckt att det hade varit jobbigare.
Det hade varit långt att gå ut på sista varvet.
Ja, precis. Så bara ett helt jävla varv kvar.
Och det hade varit för få uppdelningar av 8.
8 uppdelningar, det blir bra.
Jag tror det.
5 km uppdelningar är det ju.
Det låter schysst.
Henrik, undrar vilka dågårar det blir?
Det blir Viperfly för mig.
Jag second that, tror jag.
Jag har lite grann varit till och från om jag ska ha mina Alphafly eller Viperfly.
Jag har landat i att jag kör Viperfly också.
Det är trist att det inte finns några andra på vår karta.
Men vi har sprungit mycket i de modellerna jag gillar.
Vi kör ju faktiskt kan tilläggas nästan alla våra långa nyckelpass nu.
Kör vi ju i tävlingsskorna eller någon modell liknande.
För att få lite grann den feelingen.
Så man är ju inkörd i dem nu. Det känns bra.
Så det blir här två gånger Vaporfly.
Och det är ju, vad jag har läst så är det 80% asfalt.
Där är det lite gräs till och med, och någon liten grusstig kanske.
Men det är inte som borstarhusen.
Don’t get me started.
Nej, det känns ju väldigt tryggt också.
Vi plockar sten under skogen.
Ja, precis.
Någon sista fråga här nu.
Där är det två frågor kring om Emil Poulsson kommer att hänga med eller inte, vilket jag tyckte var roligt.
Eller om han kommer att hara oss.
Det tänker jag att vi ska…
E.Poulsson ska ju få svara på det där själv vid något tillfälle.
Men han spangade faktiskt med oss 30 kilometer i helgen på långpasset.
Det var medvetet.
Han sa 24 att han springer, sen spangade han 30.
Jag tror att han är sugen.
Han är helt klart sugen.
Han vill bara inte få pressen på sig nu.
Jag tror inte det.
Så vi ska inte lägga pressen på honom och nämna honom i podden och säga att han ska med?
Nej, jag har anmält honom.
Han är med i lagtävlingen nu också, så om han inte presterar så är det trist för alla oss andra.
Och sista frågan Fredrik, nu som vi har lyssnat på den här.
Andreas frågar, första gången i Växjö vill du så gärna slå sub fyra.
Hur ska jag tänka taktiskt jämfört med Helsingborg Marathon?
Helsingborg Marathon känner vi ju bägge till.
Hur tänker du taktiskt gällande förhälsa och mormor att de behöver läggas upp på ett visst sätt
och växer på ett annat när man tänker att man ska spöa en viss tid?
Det är lite utifrån vad vi har lyssnat på idag också att
de tipsen vi fick var att spring så avslappnat som möjligt.
Här kan du verkligen göra det också.
Du vet om att banan är helt platt.
Inga överraskningar.
Så där, mitt tips är att tänka på hur du springer och verkligen i varje steg försöka minimera energiåtgången.
Som monotont som möjligt.
Och lite det här som Joakim Jonepo också, att inte trycka ifrån i varje steg utan avslappna, att slappna av i hela kroppen.
Och det kan man göra utifrån att banan ser ut som den gör.
Helsingborg, då får du planera lite. Du kanske behöver trycka på i någon nedförslyt.
Du behöver kanske hålla igen lite i backar och så vidare.
Här kan du bara koppla på ett tempo och sen kör du det fullt ut tills du har nått ditt sub-4 i detta fallet.
Det tycker jag är rimligt för tänker man Helsingborg, även med Stockholm som har lite höjdmäter.
Jag tänker på Helsingborg, vi spränger halvmaran.
Det blir ju ett visst stressmoment när man kommer till Polsjö skog.
Man ska springa snabbt och man vet att här kommer jag att tappa 20 sekunder.
För det är väldigt kuperat, det är upp och ner, det är in i skogen, det är ut.
Eller vid kilometer 3 när man kommer.
Nu kommer backen upp för bergarliden, vi släpper 15 sekunder.
Då måste vi ta igen det sen.
Det behöver man ju verkligen inte tänka på här.
Utan här är det ju nästan så att du kan springa den 100% jämnt hela vägen.
Då vill man kanske ändå ha åtminstone…
Jag är sån som gärna vill ha… Vissa vill ha som Fred då.
Han tog fem minuters säkerhetsmarginal.
Han sprängde på en elva och sen en femton. Det är rätt jobbigt.
Men i vårt fall tänker jag att om vi passerar halvan på en 29-30…
Vi behöver inte mycket mer marginal.
Som du säger, det är inga överraskningar längs banan.
Vi vet exakt hur de ser ut.
Jag har en tro om att hade det varit en massa backar på andra halvan
Det är liksom att bryta ner en lite mer när man är trött.
Nu gäller det bara att se till så att benen bara kan pinna på.
Så får vi hoppas att vår klunga gör resten.
Och fylla på med bra energi hela tiden under loppet.
I mitt fall så ska jag verkligen ha krampen i schack.
Ja, det ska du verkligen.
Och inte lämna någonting åt slumpen utan verkligen fylla på ofta.
Och det har man möjlighet när man springer så många varv.
Men nu om vi nu, det här är ju en fyra och en halv vecka Fredrik.
Om vi zoomar in på det närmaste.
I morgon har vi pratat om 25 km i marathonfas.
Det känns kul, men det är inte.
Det är jävligt roligt.
Tänk när vi är färdiga.
Ja, exakt.
Första milen tar man sig alltid igenom, sen har vi bara 15 till.
Men efter det passet kommer vi att vara lite trötta, kanske gränsfallslitna.
Då har vi ju tre härliga dagar att kunna jogga på.
Sen när du köper en halvmaraton, hur känns det att ha 25 kilometer i maraton?
Fartsam uppladdning inför en snabb halvmaraton, det blir inte optimalt.
Nej, men det är mycket som man har trott har varit optimalt som inte har varit.
Samt.
Du har fått ett dåligt utfall, så jag tänker skitsamma, det kommer nog bli bra ändå.
Så tänker jag.
Hur går tankarna inför Halmaren i Köpenhamn?
Den är också platt.
Det är ingen gris.
Jag gjorde en 22-34 i borstarhusen.
På 80% gris.
Det var kanske inte 80, det var 70 kanske.
95.
Nu får vi mer publik.
Vi kommer att ha bättre underlag.
Vi kommer att vara en klunga.
Vi kommer att ha fler ryggar och så vidare.
Så jag tror att det kommer gå jättebra. Vi kommer gå ut i ett tempo som känns okej och vi kommer kunna hålla det större del av loppet.
Så får vi se om vi är för trötta i benen för att trycka på sista tian.
Men jag tror att vi kommer göra en riktigt bra tid idag. Vad tror du?
Jag hoppas det.
Du tror på allt.
Jo, men det är lite blandat.
Jag känner en viss trygghet också att det ska bli jävligt roligt.
För vi vet ju om att du, jag, Paddy och Emil Nilsson i träningsgruppen, vi ska alla dit.
Vi är alla överens om att vi går ut för en tid under 1.22.
Vilket skulle innebära en nytt pers igen för dig.
Paddy och Emil har ju en pers som är 1.21.30 nånting.
Så de har ju en tanke där att vi går ut i den farten som man ser.
Känner man sig pigg på slutet så trycker man till liksom.
Jag är också inne på samma spår.
Det känns kul att vi vet att vi kanske är fyra stycken som kan hänga ihop.
Till en start i alla fall och se vart det leder.
Men det som är skönt på ett sätt, att vi fick Båstrysen och ett riktigt bra halvmara.
Det är att man känner att press… Åh, att vi klarade världsrekord för guds skull att vi klarade det här.
Det är mycket press som har lossnat från axlarna. Nu är man ju väldigt inställd på Växjö.
Så man känner också att det är inte hela världen om det inte går åt i helgen.
Samtidigt känner jag också att den känslan, att det inte spelar så stor roll, gör att jag känner mig lite mer laddad för att
liksom säga ”fan, det ska bli kul att gå för det lite grann och se om vi kan hålla farten hela vägen in”.
Jag tycker precis som du. Vi har inte det som huvudfokus och det tar bort en hel del press vilket gör att vi går dit med att vi ska kunna njuta av en härlig tävling.
Vi kommer att kunna njuta kanske med publik och så vidare som var väldigt länge sedan vi fick uppleva.
Det ska bli underbart.
Det ska det.
Det blir dessutom ditt första lopp som 40-åring.
Ja, exakt.
Inte med en 40 dock, men som 40-åring.
Jag hoppas det känns bra på den sidan 40-årsgränsen också.
Att jag kommer att kunna göra bättre tider här framåt också.
Det tror jag.
Eller så bara kraschar man totalt här efter 40.
Kroppen bara skriker.
Det är dags att börja med padel och nåt.
Fred är ju 40.
Sitter på 1,45-1,46 på linje.
Så tänk på det, Fredrik.
Stort tack för att du kom hit idag Simon.
Kul att vara här, tack så mycket.
Jag kommer faktiskt gästa även nästa vecka.
Jag tar med mig nästa gång också faktiskt. Jag behöver ha någon att dricka en drink med.
Yes!
Tack för att ni har lyssnat och tack ni som har kollat på Youtube.
Så hörs vi igen nästa gång.
Det gör vi.
Ha det gott. Hej!
Hej!