YMR är uppstickaren som vågat gå sin egen väg och skapar ett unikt varumärke i branschen med sin retroinspirerade design och närproducerade kläder. Tidslösa, men står aldrig stilla. Framåtlutat, men välkomnande för alla. Vi har äran att ha med oss grundaren och OS-atleten Peter Häggström Lindecrantz! Om hur det är att få samtalet om att man blivit uttagen till OS, att starta ett sportvarumärke på uppstuds och topparna och dalarna som följer med entreprenörslivet. Så klart skålar vi med en Old Fashioned till detta och pratar om klädernas påverkan för självkänslan på startlinjen 👌🏻.
Avsnittet presenteras av YMR som också i samband med avsnittet släpper en rabattkod som innebär 20% på valfri produkt 🤩! Använd länken https://bit.ly/3lJLZX7 och rabattkoden ”POD20”
YMR & Mode: Sportkläder och Funktionell Design (Gäst Peter Häggström Lindecrantz)
Varmt välkommen till vår landningssida för avsnittet ”YMR & Mode (Gäst Peter Häggström Lindecrantz)” från vår populära podd Löpning & Livet! I detta avsnitt ger vi dig en inblick i världen av sportkläder och funktionell design, samt diskuterar hur dessa faktorer påverkar löpare och deras prestationer. Vi har den stora äran att ha Peter Häggström Lindecrantz, grundare av YMR Track Club, som gäst i detta spännande avsnitt.
I avsnitt 45 av Löpning & Livet gästas vi av Peter Häggström Lindecrantz, grundaren av det retroinspirerade sportvarumärket YMR. Peter är inte bara entreprenör utan också OS-atlet och delar med sig av sina erfarenheter om att starta ett eget varumärke på uppstuds.
YMR skapar unika kläder med närproducerade material som aldrig står stilla. De är framåtlutande men välkomnande för alla. I avsnittet pratar vi om klädernas påverkan på självkänslan på startlinjen och hur det känns att få samtalet om att man blivit uttagen till OS.
Som en extra bonus presenterar YMR en rabattkod som ger 20% rabatt på valfri produkt. Använd länken https://bit.ly/3lJLZX7 och rabattkoden ”POD20”.
För att se avsnittet live kan du besöka vår youtubekanal. Glöm inte att följa oss på Instagram och Facebook för att hålla dig uppdaterad om kommande avsnitt och gäster.
Nyckelord: YMR, retroinspirerad design, närproducerade kläder, grundare, OS-atlet, entreprenörsliv, självkänsla, rabattkod, produkt, podcast, kläder.
Taggar: Kläder.
Instagram: https://www.instagram.com/lopning_och_livet_podd/
Facebook: https://www.facebook.com/lopninglivet
Youtube: https://www.youtube.com/live/T1UIp9XDodw?feature=share
Apple Podcast: https://podcasters.spotify.com/pod/show/lopningochlivet/episodes/45–YMR–Mode-Gst-Peter-Hggstrm-Lindecrantz-e1phqgu
Här är avsnittet i text:
Det var nästan YMCA, men jag tycker det var en bra låt och nästan att det passar ihop med det vi höll på att stämma.
Skitkul med avsnitt 45. Vi pratar ju om YMR och löparmod.
Vi har haft tur och haft med oss Peter Häggström, Lindy Kranz som är vd och grundare för YMR.
Dessutom har han fan inte med tävlat i OS och är med på topp 10-listan genom tiderna i Sverige på bästa.
Och dessutom har fan inte med tävlat i OS och är med på topp 10-listan genom tiderna i Sverige på bästa.
100-meterslopp och längdhopp. Fantastiskt trevliga kidder som vi ska prata om entreprenörskap, löpning och mode med.
Dessutom dricker vi såklart om old fashioned för att det är kopplingen mellan mode och retro-stylen som IMR har.
Fantastisk Göteborgsdrink som Fredrik har blandat ihop.
Sen så pratar vi såklart om vår uppladdning inför Växjö och vad våra bästa tips för att känna sig riktigt het och boostad i nördpasspåret.
Avsnitt 45, fem avsnitt kvar till jubileumet. 50, nu kör vi!
Nu kör vi!
Det är ännu en tisdagkväll här i vår lilla poddgrotta, som vi kallar för den här enkla lilla studion som Fredrik har byggt upp med hela sitt livsverk av kunskap och pengar.
Idag gästas vi faktiskt av Peter Häggström, vilket känns fantastiskt roligt för det senaste minnet jag har, och Fredrik har av Peter, är att ha suttit och suktat över OS i Tokyo.
fått både se och höra Peter väldigt mycket.
Varmt välkommen till oss Peter, superkul att du är här.
Tack snälla, jättekul att vara här.
Vi skulle ju kunna introducera dig, vi kommer att göra det, vi kommer att prata mycket om dig.
Du är ju liksom i centrum lite grann tillsammans med YMR här i detta avsnittet.
Men du ska få lov att introducera dig själv tänker vi först innan jag och Fredrik slänger oss upp relativt över dig.
Du får jättegärna berätta vem du är.
Peter Häggström Lindekrans heter jag ju faktiskt.
Jag är en 45-årig avdankad fridrottare
som försöker göra kläder på dagarna och extra knäcker lite grann
som kommentator inom fridrott.
Jag är från Borås textilmäcka.
Jag bor numera uppe i Stockholm.
Jag ska ju mer säga 45 år.
Jag är en tvillingpappa.
Ja, det är väl en snabb sammanfattning.
Det tyckte jag var bra.
Nu inser jag att vi har ju en annan klubb tillsammans.
Vi är tre. Vi har ju tre barn.
Hela drösen här tänkte jag säga.
Vardera då, inte tillsammans, utan vardera.
Men det var ju spännande.
Men Peter, en sak som du kan inte riktigt nämna här, lite ödmjukt.
Du har ju haft en viss fridrottskarriär också.
Och där tyckte vi att det var lite spännande att faktiskt börja med dig.
För du har ju sysslat med fridrott.
Hur började det någonstans?
Jag vet väldigt väl när det började.
Det var i en röd skinnsoffa hemma på gamla
Brämmundsvägen i Borås så såg jag invigningen av OS i Los Angeles och
som åttaåring då 1984 så så var det ju mer andra
saker kanske än själva tävlingarna som som fångade mig.
Det var ju framför allt den killen som flög in med den här magiska ryggsäcken under invigningen som
gjorde att jag liksom vaknat till liv där i den där skinnsoffan där jag
halv låg och sov.
Så när man då insåg jag väl att det här var ju någonting häftigt.
Sedan kom ju fridådstävlarna igång så småningom med Carl Lewis som vann sina fyra guld
som jag verkligen blev inspirerad av de här delarna som som gjorde att det här vill jag börja med.
Jag höll på med så många andra, med många olika idrotter.
Men friidrotten och liksom med inramningen av det hela det här i Los Angeles och OS,
det är något som påverkar mig än idag skulle jag vilja säga i många aspekter.
Så att där föddes den och ja, på den vägen är det.
Superhäftigt. Vi har ju liksom, vet du,
i OS har ju varit en liten röd tråd där tänker jag också.
även om vi ska snabbspola fram i din karriär något så att en sak jag och Fredrik har funderat över
som jag varit supernyfiken på.
Alltså minns du när du blev uttagen till OS eller liksom såhär du visste om
nu kommer jag tävla själv i OS, minns du det?
- Ja det gjorde jag. Jag tränade ihop med en kille som heter Robert Kronberg
som är häcklöpare. Jag och Robban hade siktat på OS ganska länge och tränat ihop.
Vi hade inte blivit uttagna första gången, första uttagningen som var den där sommaren.
Inte minst, det vet vi ju nu hur det fortfarande är, hur jobbigt det kan vara att ta sig till OS.
Vi väntade på ett samtal den där dagen, jag vet inte vilken exakt dag det var.
Vi var nere i Göteborg då, där jag bodde vid en tidpunkt vid Frihotenshus.
Så ringde det i telefonen.
Det var lite så här speciellt för att i och med att vi var så bra kompisar
och vi tränade ihop också, att skulle bara en fåka så skulle det kännas lite snopigt faktiskt.
Skulle ingen fåka skulle det vara ännu mer snopigt.
Skulle båda fåka skulle det vara en jackpot.
Så då fick vi det här samtalet, båda var uttagna.
Det var ju, det är fortfarande en av de roligaste dagarna.
när man gifter sig, får barn, blir uttagen till OS, tar kökkort.
Det är en sån…
Man kommer ihåg de tillfällen.
Det känns som att vi inte kommer ha full popp på den listan.
Nej, vi spelar lite sent.
Den bingon känner jag. Jag känner igen några av dem.
Den där att man slänger in på slutet och blir uttagen till OS.
Den kan jag bara föreställa mig.
Vi känner någon nu som har blivit uttagen till OS.
Ja, precis.
Det var lite speciellt för mig, för OS var en stor del av varför jag började ens med friidrott.
Den drömmen var så stark, så att faktiskt bli uttagen var väldigt viktigt för mig.
Många andra har en världsrekord och ska slå det.
Men jag hade väldigt mycket… Hela grejen med OS har jag på nåt sätt
varit inne på sen väldigt tidigt.
Ja, än idag när jag har varit i Tokyo så känner jag det här som jag haft med mig på något sätt hela livet.
- Det tänker vi för både jag och Fredrik, vi följer ju OS-slavest också utifrån att man har inte friluftsintresse såklart.
Men du måste, för en vanlig dödlig, hur beskriver, hur är det att vara på plats på ett OS?
Det var ju såklart speciellt nu med att kunna ens ha OS nu och att ni kunde komma iväg och sådär, men hur är det att vara på ett OS?
Jo, nu har jag varit i Sydney, Peking och Tokyo, så jag har inte varit på alla OS,
men att tävla var ju otroligt häftigt i Sydney, det var så mycket publik,
och det var innan 9/11 till exempel, så det var liksom, jag vet inte, man ser det lite som en annan tid på något sätt,
och det var ju otroligt häftigt, men då var det ju speciellt, för då tävlar man,
Och sen Pekin var ju på sitt sätt och Tokyo på ett tredje sätt.
Men det jag insåg nu när jag var i Tokyo som jag gillar väldigt mycket, det är ju väldigt mycket det här med
att det är ett globalt mästerskap och i synnerhet Fridrotten är ju det att vi representerar.
Vi har ju nästan alla nationer som tågar in på arenan, men som också med i
Fridrotten, vilket jag tycker är en av de häftigaste sakerna att man möter, liksom hela
världen på den där banan på något sätt.
Jag gillar många andra idrotter men jag är väldigt mycket fridåtsnörd.
Det är min sport. Jag fuskar lite och kollar på Älvsborg fotboll men fridåt är verkligen min sport.
Jag tycker just den grejen är väldigt häftig.
Det är kul att titta på mindre sporter och så där men det är väldigt många sporter som inte har så många nationer faktiskt
som är med uppe i världslivet, som just Fridotten har.
Det tycker jag är häftigt.
- Det är skithäftigt.
Vi fick en lyssnarfråga, vi tänkte slänga in den på slutet,
innan vi ska gå in och prata lite grann om IMR.
För det roliga, jag och Fredrik har koll sedan tidigare,
men kolla upp det exakt nu.
Du ligger ju på topp 10-listan på bästa svenska tid
genom tiderna på 100 meter och även på längdhopp.
Vi är ju nyfiken på 100 meter eftersom vi är löpare då,
Jag vet att du har gjort sanslösa 10.30.
Men lyssna på frågan, vad nyfiken på?
Ja, men vad har han gjort på en mil då?
Det roliga är att jag är verkligen en extremt explosiv idrottare.
Idag så har jag…
Jag vill ju vara bra på att springa långt.
Det är ju liksom min dröm.
Det är jag inte.
Jag vet inte om jag vågar säga det.
Jag ska säga att jag har gjort Göteborgsvaruet ganska okej för att vara en sprinter på 1,46.
Men mitt milresultat, det är säkert någon lyssnare som vill jävlas med mig här nu.
Den vet att jag faktiskt har tävlat på Göteborgs VM ett år.
Det var också ett vardag med Robert Kronberg just som påstod att ”Du klarar aldrig springa en mil”
Det sa han till mig. Vi tränade ju aldrig i någon form av kondition på det sättet.
Och då var det DM för Göteborg, de började samlas ner på Svartskogsvallen och vi satt faktiskt åt.
Och då sa han ”du, jag kan vispringen en mil” så släppte jag bara besticken och gick ner och ättade och mälte mig.
Jag bittert ångrade för att jag sprang på 57 minuter och varvar 14 gånger på detta DM.
och hade frossa i tre dagar efteråt.
Hur öppnar man?
Det är en passion, men jag är bättre idag.
Det är faktiskt det enda grejen jag är bättre på idag.
Där är jag nyfiken på hur man som sprinter, när man är van att vara så extremt explosiv,
hur öppnar man när man vet att man ska springa 10 kilometer?
Går det så där över fort eller är man lite sansad ändå där?
Nej, man öppnar extremt långsamt och tappar hela vägen.
Det är ju någonting som jag har fastnat väldigt mycket för i äldre dagar.
Löpning tycker jag är otroligt roligt. Dels att utöva nu.
Jag är fortfarande inte jättebra på det och kroppen är rätt kass och sådär.
Men jag älskar att känna sin löpform. Att kunna springa långt och hålla farten.
Den är rätt oslagbar tycker jag.
Sen så är det klart att det är rätt häftigt att bränna på ett max 100-meters-hopp också.
Den känns av att springa riktigt, riktigt fort.
Det är väl det jag saknar mest faktiskt från friluftskarriären.
Mer än att hoppa längre egentligen.
Att trycka på varje form och springa väldigt fort.
- Ja, det var bra. För det var faktiskt, vi hade en lyssnarefråga till, som handlar just om det.
Om Peter måste välja, skulle han valt längdhopp eller 100 meter?
Men det hade varit 100 meter som hade varit det du hade valt nu i retrospekt.
Ja, absolut. Jag var ju bäst i längdopp egentligen och det var det jag satsade på.
Men jag gjorde 10-30 som sagt utan att satsa på 100 meter.
Jag tror att jag hade väldigt mycket respekt för hur svårt det skulle vara att slås in i världseliten på 100 meter.
klart att gör man den tiden utan att sprungit mer så så känner jag väl att det var kanske där jag hade min
talang och lite grann se hur man är byggd och så där också så är det rätt mycket sprint och
det kan man väl säga ångrar när man tittar tillbaka på att man kanske skulle lagt lite mer tid och satsat
lite grann på just hundra meter för det.
Det är en häftig gren och jag tror att jag hade ganska stor talang för
Nu är vi lite nyfikna, vi är sugna att gå in och prata om ÖYMR.
- Ja, vi har klättrat så fint. – Jag sa det ju fantastiskt.
- Jag tror att det är från 2018. – Jag har redan fått tidigt på det.
- Det håller länge, kläderna.
Hur började allt det här med, vi vet ju om att det var ett hundraårsjubileum för din modersklubb, YMOR IK.
Du kan väl berätta lite hur tankarna gick där när du drog igång YMR?
Jag är uppvuxen i träningskläder och det har väl alltid funnits någon form av dröm att jobba i branschen
och just kring sportkläder är ett stort intresse kring.
När jag har varit på läger och tävlingar runt om i världen
så har jag bytt till mig kläder och köpt och så där.
Så den här träningsgarderomen är ganska stor, kan man säga.
Sen kommer jag från Brås, som är textilmäcka i Sverige.
Där pratar många väldigt mycket om mode och textilier
och har gjort det i alla generationer.
Det finns nån koppling för alla.
Min farfa hade under en tid en skjortfabrik.
Så är det väldigt mycket om man kommer från Borås.
Sen var det så att min gamla klubb i och med…
Det skulle fira hundra år. Jag hjälpte dem med en jubileumskollektion.
Sen har jag genom alla år haft kvar deras gamla 70-tals-huvudrol.
Jag vet inte vad den är gjord av. Den är fortfarande som ny.
Det finns märket i vad som gjorde det där utmaningen, men den är klassisk med revär och så där.
Och så fick jag lite en idé där att det var kul att göra den i lite ny tappning i samband med jubileet.
Och då fick jag, gjorde jag faktiskt ett prov där och i Borås finns det mycket kompetens, så det var inte så svårt att få tag i folk som kunde hjälpa till och så här.
Och sen när det där provet kom hem så var det väldigt mycket bättre faktiskt än vad jag någonsin hade trott.
Så jag fick lite blodad tand och så gjorde jag något plagg till och något till.
Och så plötsligt var det här IMR Track Club skapat.
Men i allhetens namn så var det ganska mycket en kul grej vid sidan om konsultat inom
varumärkeskommunikation då och tänkte att det är där kan jag lite vid sidan om
naiv som man är. Hur svårt kan det vara liksom?
Men alltså, jag vet Borås tidning skrev lite grann och sen var det väl egentligen att
våg var liksom nummer två på att skriva om om det här, vilket ju var en
trädare. Men det var de tyckte väl att det fanns någonting lite annorlunda
i det. Dels historien med klubben, liksom en hundraårig historia och klubben fick också en liten
symbolisk andel i det här bolaget i samband med årstagen där och att
Vi jobbar framförallt med den här produktionen och hållbarheten i branschen där
som är ganska smutsig om man tittar kring liksom sportkläder och sådär att
vi redan från början satt
hållbarhet så högt upp på agendan.
Så det var så det tog fart egentligen.
Jag älskar det där. Både jag och Fredrik har ju gått
egenföretagarresan. Man uttrycker sig, Fredrik är ju fortfarande inne i den, jag är väl precis out på något sätt.
Men ändå, man kan inte sluta, man måste ha någonting.
Så då drog vi igång en podd istället.
Vi känner igen oss i det här som du beskriver.
Man börjar med en grej och sen så, det blir ju bra.
Vi testar, vi gör en grej till.
Kläderna är ju, Fredrik har ju haft lite av alla grejer som tidigare.
Jag har haft era sleeves för jag tycker att det är liksom Mofera, det är Musse, det är jag.
Jag tycker det är coolt, jag känner mig som en del i leasen.
Men det är så, det är coolt.
Det jag och Fredrik har reflekterat över är att det är ett piece of art.
Det är ett hantverk när man tar i dem direkt när man känner på dem.
Vi var lite nyfikna utifrån, både med egenföretagare,
men visste du direkt att det ska se ut så här, det ska vara så?
Eller har det varit en process som har kommit plagg för plagg?
Eller har det alltid varit självklart att detta är så här det ska kännas, så här ska det vara?
Ja, det var rätt så klart från början.
Min grundteori har väl varit att det jag vill ha på mig privat, rent logiskt,
så skulle jag vilja ha samma typ av färger, samma känsla i plaggen.
Även när jag tränar, jag har ju varit sponsrad tidigare.
De plagg jag har fått och färgställningar som, nu är jag gay och så där,
och skulle absolut kunna tänka mig gå till ganska många,
eller jag har gått till Prideparader och så där.
Men just modemässigt och färgmässigt så är det liksom inte det jag går igång på alls.
Och det har varit väldigt fundersamt varför mycket ser så likadant ut.
Att man väljer den typen av, i min mening, kanske ganska skrikiga färger
som jag aldrig skulle kunna tänka mig att ta på mig annars.
Så det var liksom en form av grundtes.
Jag vill ha en annan färgskala på det och sen också,
inte minst ur ett hållbarhetsperspektiv, att mycket ska kunna gå
och matcha ihop.
Alltså köpa ett på Tite.
Såg du?
Då vill jag kunna köpa tröjan kanske nästa säsong och sen kanske en jacka.
Och så har jag byggt en kollektion istället för att bygga flera olika kollektioner.
Så det gör ju att man håller de gamla plaggen lite grann vid liv också.
Så det har varit en grundtes i det.
Och sen väldigt viktigt tror jag att om man startar någonting i en sådan konkurrensutsatt bransch
så måste man göra något som ser lite annorlunda ut.
Och det tycker jag är viktigt.
- Det är superhäftigt.
För det är en av sakerna som jag och Fredrik reflekterade över.
Och det är så kul att du säger det här med de skrika färgerna.
Fredrik och jag var ute på en lunchjogg innan.
Så pratade vi, jag och Fredrik kommer att prata 20 minuter till sen
om våra egna löparkläder, hur vi tänker där.
Jag är inne i en period där jag tycker det är superschysst
med en massa färglada shorts, men inte så mycket annat.
Men sen sa jag till Fredrik, problemet med det där är att jag vet att om två år
då kommer jag inte längre tycka att det är roligt med de färglada shortsen.
Då kommer jag vilja ha svart.
Sen går det tre, få år och sen är man tillbaka igen.
Det jag tycker med ÖYMAs kläder är att de känns så sjukt tidlösa
utan att för den delen kännas gamla.
Jag kan ta fram dem när som helst och de kommer hålla
oavsett vad trenden säger.
Om det är skrikigt, eller svart, vitt eller vad det än är.
Det känns som att ni verkligen har lyckats med kontra många av de andra som är i branschen.
Det som jag tycker känns som att göra ganska unika.
Men det är av att en tanke får börja.
- Ja, man pratar ju jättemycket om hållbarhet och det gör vi också i olika material.
Ökotex klass 1 på alla tyger i Ökotex till exempel.
Men sen är det också det att plagg som håller, det är en väldigt stor del i hållbarhet.
Så klart att man vill att sömnarna ska hålla, men också att de ska hålla över tid rent modermässigt.
Man ska inte glömma bort den delen tycker jag, att det är just det där, det som funkar och är rätt tidlöst.
Det finns liksom en hållbarhetsaspekt där och sen är det som du säger, ibland så vill man ändå
ändra lite grann och göra vissa förändringar och så där.
men vi försöker hålla en röd tråd i det i alla fall.
Så det är kul att folk gillar det.
Det är jätteroligt.
- Vi diggade ju starkt såklart, annars hade vi inte suttit här, tänker jag och Fredrik.
- Jag måste säga att jag diggade mer än vad jag trodde jag skulle digga.
Utifrån att vi körde kläderna i Köpenhamn.
Det var ganska mycket kommentarer och man såg inte ut som någon annan.
Det hoppas vi förändrar såklart utifrån att ni växer och blir fler som vill bära er plagg.
Men det var en speciell känsla. Jag kände mig cool.
- Det har man ändå inte gjort så många gånger innan tyvärr.
- Utan att sticka ut för mycket så var man ändå cool på något sätt.
Det var en speciell känsla.
Jag längtar till nästa gång jag kan få den känslan igen på startlinjen.
Det blir såklart i Växjö när vi ska springa där.
- Det kommer bli grymt.
Peter, vi är lite nyfikna. Nu har vi fått känna på kläderna och testa dem.
Vi är superimponerade. Fredrik har närodlat eget företag här.
Jag har haft lika så. Vi brinner mycket för det här.
Hela tanken ni har, ni gör det i kläder. Fredrik gör det i företagande.
Jag gjorde det med ett maraton.
Det leder till frågan, för Fredrik, jag har saker vi är väldigt stolta över,
men det är sakerna vi har gjort.
Vad är du mest stolt över med ÖYM och det som ni håller på att bygga nu?
- Det är väl just det där att man sätter upp någon form av vision,
vad man vill skapa.
Jag tror att det jag är mest stolt över är, där vi är just nu,
att vi har tagit oss genom de här åren, gjort vissa förbättringar i kvalitet,
hållbarhetsdel. Jag är också, det är inte bara moderdelen som gör drivsel,
utan som fridrottare vill man ju så här, en centimeter är ju skillnad mellan
succé och fiasko, det såg vi inte minst i OS med Tobias Montler och vi har
sett Michel Tourneur, men då finns ett mindset att plaggen ska vara så
funktionell att det bara går. Det är en skada vi har att det ska plocka
hundradelar och göra det så bra som möjligt. Så att det kan både modermässigt
att göra nåt som ser lite annorlunda ut.
Det är hållbara, men också nu att funktionaliteten, tycker jag…
Vi har lyft ganska många steg. Lättheten i materialen,
vi har gjort vissa förändringar. Det har varit barnsjukdomar för oss
precis som för många andra kring vissa delar.
Men nu känns det som att nu börjar det landa där, dit jag ville ta mig.
Så det känns jättekul.
Och då kan vi också… Vi ska ju så klart fortsätta göra nya plagg,
Men man kan börja jobba med detaljer, kanske mer och kollektion och så där funkar.
Så det är jag det nog mest nöjd med.
Och vad har varit vad har varit det tuffaste under resan?
Och för det ändå? Ni har ju.
Ni är ganska unga fortfarande, men som som varumärke och företag.
Vad tycker du själv har varit tuffast de första åren?
Ja, ni som är inne i den här världen kommer säkert känna igen det, men det är väl det vi
Just att även om det är ett litet varumärke och startar så så måste vi i princip
göra i princip allt som de stora varumärkena ska göra.
Det är inte så mycket som skiljer.
Vi måste. Men vi måste ha den här hemsidan som funkar och vi måste ha våra kvalitets
kontroller. Vi måste när man är så små då, i synnerhet jag som startade
detta med liksom helt egen liten kassa om man får säga så att
I dag är vi inne i den här ”break it”-världen.
Vi pratar om att det ska ske så här med en massa pengar.
Jag var kanske lite traditionell.
Jag ville att det här ska växa och att vi ska ta det steg för steg och göra det bättre.
Det svåraste är att ha tålamod i det och ekonomi i det, om man ska vara helt ärlig.
Det här är en brand som kostar, vi köper först och säljer sen.
Hela den grejen, jag som har kört eget och konsultat, det här är något helt annat.
Det är så mycket svårare.
Det är sjukt inspirerande, vi känner igen mycket i det här.
Kanske inte minst, även om det här är mer av ett passionsprojekt med podden.
Man har en idé och testar sen ”Det här är rätt kul” och sen ”Vips” så har man gjort 45 avsnitt.
Och så har man det här som gäst och pratar om allt från OS till kläder.
Det är ju skithäftigt.
Det är ju verkligen så att vara entreprenör.
Det finns mycket fjärilar och spännande saker man gör.
Men det finns också en oro och ett slit som många kanske inte ser.
Det är väl det jag upplever att jag får uppleva.
Väldigt höga toppar men också ganska djupa dalar där man känner att
och nu är vi nära ravinens brant och hur ska det här gå?
Och så kanske man har anställda som ska ha löner och så vidare.
Det är väl ett medskick till dem som vill starta företag att ta det lite lugnt,
så som du beskriver det också, att kanske inte växa för fort,
utan ha kontroll i alla led.
Jag ska inte säga att jag inte hade velat växa fort,
Men man ska också kanske bygga nånting som ska vara långsiktigt.
Sen gör vi ju nånting som inga andra gör med vår närproduktion.
Det är ju så klart en jätteutmaning.
Det ska inte sticka under stolen med att jobba med de här som faktiskt finns.
Det finns ett stort intresse kring närproduktion, men vi blir lite peonjärer i det.
Hur vi ska kunna jobba och…
Jag tar alla tillfällen i akt och försöker pusha det, att vi måste satsa i många aspekter på att kunna producera nära där vi är.
Så det är verkligen någonting som sticker ut och det är också häftigt att få vara med om den här resan och se att intresset för svensk produktion ökar hela tiden i den här landet.
Det tycker jag. Jag är ganska stolt över att vi är pionjärer genom det.
Det fanns de såklart för ett antal år sedan som gjorde detta, men nu kommer det tillbaka närproduktionen.
- Jag och Fredrik ska prata mycket mer om kläderna idag, även om det är några avsnitt som kommer sen.
Men vi har tre stycken lite lyssnafrågor, tänkte avsluta med.
Eller två stycken, en tredje som vi har komponerat utifrån en av dem som var lite spännande.
Den ena är så här, den hör till lite grann för att jag och Fredrik, vi brukar fira den här tisdagskvällen
och blanda någon liten god drink till när vi ska spela in.
Och till detta avsnittet har Fredrik valt att göra en hyllöjemärge.
De kanske gör en av världens mest populära retrodrinker som är ”old fashioned”.
Tyckte du det var lite roligt med ”fashion” och så att det är lite ”retro”.
”Old fashioned” tyckte han sen.
- Det är en ny Göteborgare egentligen.
- Jag står på den Peter.
- Jag tyckte den var bra.
Men frågan har kommit in.
Vad dricker Peter själv i glaset en lördagskväll?
har kommit in som en fråga.
Ja, jag är ju en…
Det blir en blandning.
Det börjar ju med…
Jag är väldigt mycket kaffenörd.
Kaffe är viktigt.
Jag är en vindrickare.
Vin, vatten, kaffe och whiskey.
Det är vad jag gillar.
Smidigt och enkelt.
Ja, jag är rätt så tråkig på det.
Men det…
Får jag välja så är det ju en
riktigt bra barolo.
-Fint. -I glaset den döda kvällen.
-När vi träffar Peter vid tillfället lite längre fram, då är det en barål vi ska ha framme.
Sen har vi en till lyssnarfråga som är, var är YMR om fem år?
-Vi är ännu mer lokala och ännu mer globala.
Jag ser att det finns ett stort intresse internationellt.
Vi har legat ganska lågt med andra marknader än Sverige.
Vi har precis förra veckan lanserat vår hemsida på tyska.
Det var ett ganska stort steg.
Det finns ett stort intresse från USA.
I synnerhet USA.
Det är väl en global expansion vi ser framöver.
Vi kommer att välja våra marknader steg för steg.
Nu är det fokus på EU.
Även om vi har lite kunder internationellt, så är det där.
Men om fem år ska vi kunna vara på de lite större marknaderna.
Framför allt USA, Japan och Sydkorea, som vi ser intresse från.
Coolt. Tåget åker ju maraton.
Ser en hel drös med EU-marknaderna löpa längst fram.
Jag var i vår första butik faktiskt i Tokyo ska jag flika in.
Vi hade ju inga butiker och de hörde av sig en löpabutik där ganska tidigt.
Så det var första butiken som vi fick fråga, finns det någon butik?
Ja, den är i Tokyo bara.
Det är skumliga.
Häftigt ändå alltså.
Och nu, en liten avslutare.
Nu, frågan var ju så här, vad är ÖMR om fem år?
Och då har jag och Fredrik komponerat en följdfråga som blir den sista frågan innan vi ska släppa iväg det till din tisdagskväll.
Vad gör då Peter på milen om fem år?
Jag hoppas jag kan springa milen, för just nu har jag en sån jäkla jobbig ryggsskada som gör att det går väldigt upp och ner.
Men dröm skulle vara att kunna göra det under 40 minuter. Det skulle ju vara fantastiskt.
Det fixar du.
Lagom 50 års dagen kanske jag ska under 40 minuter lyfta 200 knäböj och göra en stående salto på golvet.
Precis och tillverka lite lättare kläder så kommer man några huvudar till.
Om det ändå vore så lätt så väljer jag lite till.
Super roligt Peter.
Stort tack för att du var med oss ikväll Peter.
Vi är stolta och glada att vi får bära era kläder och visa upp dem för hela världen.
Eller i alla fall Växjö och Köpenhamn till att börja med.
Lycka till och tack för att jag fick vara med.
Tack själv Peter, ha en fantastisk kväll.
Ha det gott.
Det var detsamma, ha det bra.
Hej då.
[Musik]
Åh, herregud, en jonskapare.
Nu är man igång.
Nu är vi igång och nu är vi igång och pratar om veckan som har gått, Simon.
Den har gått.
Den har gått snabbt.
Även den här veckan har gått snabbt och långt.
Snabbt och långt, ja.
Hur mår du Simon?
Just nu mår jag bra.
Lång jobb då.
Jag skrev till dig innan vi skrev så här ”har du något strax eller ska jag ta med mig något?”
Jag tror du fattar vibran och sa ”tar du med dig någonting?”
Det jag tycker är skönt med löpningen överhuvudtaget och poddandet
att när man är på jobbet eller i sitt familjeliv eller vad det än är
så är det precis som att när man går ner här i poddgatan och snackar löpning
eller sticker ut och springer, framförallt tuffare passen,
då tycker jag att man bara stänger av det andra.
Och så är man bara här och nu.
Det är det man önskar att man gjorde mer med barnen.
Men nu gör jag det med dig istället.
- Ja, men jag är ju hedrad.
Jag känner mig hedrad att du vill tillbringa tisdagarna här nere i poddgrottan i min källare.
- Du är som mitt fjärde barn.
Hur har din vecka varit, Fredrik?
- Min vecka… Jag måste nästan fundera lite vad min vecka har varit.
Jo, men den har varit bra tycker jag.
Jag känner att jag har fått styr på, jag har balans just nu mellan löpning, liv och karriär.
Det kan ju ändras fort, men just nu känns det som att jag känner mig i balans.
Sen vissa dagar är man lite tröttare, jag har ju idag varit och simmat.
Det blir mer och mer varje gång jag simmar nu.
Men det är ju bra, det är ju utveckling.
Jag hinner med en kilometer nu.
- Ja, det är ju grymt.
- Säger man det i simning,
om man simmar i basäng, säger man en tusen meter också.
- Det är som att om du skulle gå på banan och säga
”jag ska springa en kilometer”
det hade ju varit helt fel.
Det är nog samma med basängen. Håll det till tusen.
- Det är skönt att få den lilla simturen där.
Det bryter av också och skapar lite minnen
som är viktigt att skapa för sig själv.
- Så är det.
- Men annars så har det varit, om vi glider in på löpning
- Det känns ju intressant. – Vi närmar oss en nedtrappning.
Det känns lite som att både du och jag längtar lite grann till att inte springa
över 10 mil och lång pass på tre timmar. – Det ska bli jätteskönt, tycker jag.
- Både och, skulle jag säga. Det är något speciellt att kunna springa 36 km
och sen komma hem och dra iväg på två kalas och ändå överleva det.
Din helg har varit lite intensiv på den fronten också.
Vi firade mig lite så här i efterhand också med Jeanettes familj, min nära svarfarälla.
Så klart.
På fredagen gjorde vi det och på lördagen körde vi det här 10 000 meters testet.
Ett bra klassiskt test. Vi har skrivit om det många gånger. Alla är alltid lika nyfikna och engagerade varje gång.
Det är ett fantastiskt roligt test. Det är ett pass man antingen lyckas med eller bryter.
Det är väl ändå en bra summering av det.
Det är en uppdelad 10 000 så springer det 2 000, 2 500, 1 500, 1 500, 1 500. Däremellan står du still i en minut.
Rakt igenom. Det är ett superenkelt pass.
Finns det olika varianter på det här?
Kör man joggvila eller är det 10 000 meters test?
Jag har tänkt på det lite nu när man körde passet igen.
Det är en klassisk IS/Göta-pass.
Innan dess vet jag inte var det kommer ifrån.
Hela tanken är att man gör det här passet.
Och så ska man göra det i tänkt milfart hela vägen igenom.
Det är alltid snabbare mot slutet och lite långsammare i början.
Börjar man lite för fort brukar man bryta efter passet.
Man orkar inte för att man inser att man börjar tappa fart.
Det är det precis, det är ståvila.
Då tar man bort de här sju minuterna som det blir av ståvila.
Så du springer hela passet, plockar bort de här sju minuterna och står still.
Så får du en teoretisk tio på 10 000 meter.
Jag tycker ofta att man måste lägga på en halv minut.
Men inte mer än du känner?
Nej, precis. Jag tror de som är superuthålliga i grunden,
de kanske nu skulle kunna klara att springa på den tiden på en tävling.
Medan är man lite mer sprintartad så kanske man får lägga upp på en minut på den tiden.
Så det kanske är spannet någonstans där.
Men jag tycker det är bra formtest att köra inför man ska köra 10 000.
Och om man tänker sig fördelningen av farter.
Om du tänker dig att du springer 2 000 och på slutet bara 500.
Ska du försöka hålla samma fart på alla?
Ja, precis.
Det är ju egentligen…
Du kanske blir lite chef på slutet?
Ja, så är det.
Jag brukar säga att det finns ett sätt att springa den ärligt.
Och så finns det ett sätt att fuska.
Vill du ha så snabb tid som möjligt på testet,
då ska du börja två tusingarna strax över din milfart.
Och sen ska du bara gasa på på tusingarna och femhundringarna.
Men det är liksom inte tanken…
Det är fortfarande…
Du blir ju trött, som Lars Andersson sa när han var här.
Man blir trött.
Och det är ju det viktigaste såklart.
Du har någon form av tid du kan jämföra från gång till gång du kör det.
Jag har testat att köra det ett antal gånger, typ två veckor innan jag ska köra 10 km tävling.
Ofta har jag behövt lägga på en halv minut mot testet.
Så har jag landat ungefär vad jag har läggat på.
Men egentligen ska man springa fullt ut i sin milfart från början.
Och då orkar man ofta. Man kan inte öka på de här slutet.
Då orkar du precis hålla ihop det.
Men jag har brutit det tre gånger det passet.
Jag har börjat lite för hårt när jag kommer till andra femtonhundringarna.
”Nu kliver jag av, för nu är det för hårt.”
Det är en balansgång.
Som svar på din ursprungliga fråga,
jag har funderat på om man skulle kunna köra det med joggvila också.
Då ska man nog ta två minuter lugn joggvila istället för en minut ståvila.
Då blir det nog ungefär samma effekt, men då får man lite mer…
Ja, ytålighet på passet.
Det blir ändå lite med det.
Om man har kommit en viss del i sin träning,
är man lite ny på det, då är det ett kul test att göra precis rakt upp och ner som vissa har det nu.
Har man kommit lite längre kanske man kan känna av att
”fan jag tjänar för mycket på att stå stilla och låta pulsen gå ner”.
Man kanske vill hålla igång kroppen.
Då tror jag det här var ett bra chart för mig.
Vi gjorde det på bana.
Lisa var iväg så du hade inget möjlighet att vara med.
möjligheten att vara med. Du fick göra en annan variant av passet.
- Ni körde på bana på förmiddagen.
Klassiska, strax innan klockan nio på lördag morgonen.
- Det kanske är fördelaktigt att köra sånt pass på bana, eller?
- Ja, det tycker jag.
För att det är mycket lättare att kunna
hålla ungefär samma fart och ha lite pejl på.
Det är lite lättare, då vet man om man exploderar exakt den längden.
- Men nu i MARA-träningen här, vad hade du för förväntningar på din miltid?
Det här visste man ju ändå om.
- På testtiden.
- Du har gjort det många gånger, det här passet.
Och du vet ju ungefär nu, efter att du har kört passet, var du ligger till.
Var du positivt överraskad, eller hur kände du?
- Både och.
Jag vet inte om det är skillnaden, för man tänker med…
Ni i resten av teamet som körde det.
Ni har ju… Du i en sits där du precis har sprungit en halv MARA.
Snabbare än vad du någonsin har gjort. Du har aldrig sprungit ett halvmaraton så snabbt som du har gjort här.
Du är på väg och springer ett maraton. Snabbare än du någonsin har gjort.
Hoppas vi, ja.
Jo, men det kommer du göra, säger jag. Men det är ändå så här, du har ju form att göra det.
Så att utifrån era perspektiv tror jag så här så,
ni, då kan man ändå, även om man är maratrött, så vet man om att fan, ni är ju någonstans i faset kanske
inte riktigt springande snabbaste milen har gjort, men däromkring ändå.
Alltså det vet man ju om för att ni har gjort de utvecklingsleven.
Jag är ju inte i den sitsen, utan jag är på väg tillbaka.
Eller om man ska kalla det för så.
Där jag ändå har gjort ett bra halvmålton på väg mot en bra mara.
Så jag kan väl känna lite både och inför en sån där pass.
Kan tänka, ”Ja men, klart ska jag kunna gå fort!”
Men samtidigt vet jag ju om att jag inte riktigt är där än.
- Hur är det egentligen?
För mig så har jag aldrig varit bättre än vad jag är nu.
För din del så kallar du dig själv gamla maritolöpare.
Hur är det?
Jag kommer att vara det ett år till.
Är det jobbigt på något sätt?
Du vet om att din kropp, dina lungor och ditt hjärta har presterat bättre tider,
kanske mentalt också.
Jo, men det är det.
Jag har reflekterat över det för jag har tittat över månader nu.
Nu har det spökat lite grann med ben och sånt där.
Jag är inte orolig på samma sätt, men nu har det varit typ 16 riktigt bra träningsveckor.
En del av mig hade hoppats att jag skulle kommit längre på den tiden, men samtidigt vet man om när du maratontränar.
Du kommer i bra grundform och du kan inte räkna med att du helt plötsligt exploderar på 5 000 eller 10 000.
Det går inte, det är orimligt att tänka sig.
Förutom för er som tar ett jämnt utvecklingskliv, när ni ändå aldrig har varit snabbare.
Då kommer det ändå vara att tangera på de bästa tiderna.
Men som för mig, som gamle maritterlöp vet jag att jag fortfarande har två minuter kvar på milen.
Så det är lite bländade känslor.
Det var länge sedan jag hade en så rolig och jämn marathon.
Fördelen med marathonträning är att du blir så fruktansvärt genom bra.
Du blir inte jättebra på någon distans.
Men du kan hålla i tre timmar på mat. Det tycker jag är rätt coolt.
Jag kan på ett sätt se fram emot att eftermatträningen är klar.
Vilken jäkla grundform vi kommer att vara i och välja var och vem vi vill träna ut efter det.
- Coolt, och det ska vi glida in på sen.
På praskam vad vi gör efter Växjö.
För det finns ju faktiskt en tid där vi behöver fundera om.
Och lägga ner det här med springa jättelångt.
Du kan fokusera på 10K eller något annat.
- Ska bli skönt.
- 5 000 kanske.
Nu har vi faktiskt babblat på om det här passet utan att säga vad vi hade på passen.
Det tycker jag är en viktig…
Det är sånt som jag själv hatar.
”Jävlar, vad hade de då?”
Ni hade ju… när ni sprang…
Paddy sprang inte hela passet.
Han var lite småskavankrig.
Wahlberg bröt.
Förlåt, nu skrattar jag.
Det var jag och Micke som gjorde passet.
Ja, exakt. Det var det jag ville komma till.
Ni hade ju fina resultat båda två.
-Nicke hade helt fantastiskt resultat. Men det hade vi förväntat oss också.
Han hade väl 35-30? -35-30 kanske.
-Han var en minut före mig. Det känns ju bra.
-Det känns bra för du har ju sprungit på banan som snabbast på 36-44.
Du hade runt 36-30 någonting nu. -Ja, 37-3.
-Med min teori ligger du ganska bra på det, även på milen.
Jag är inte jättelångt ifrån Pers.
Det vittnar om att jag har tagit lite utvecklingssteg generellt.
Parallellt med MARA-träningen.
Hade jag siktat på 10k så kanske jag hade haft möjlighet att slå den tiden i år.
Det tror jag.
Det ska bli spännande att ställa om och se.
Kanske hålla kvar några lång pass om man vidbehåller den här uthålligheten.
Men att man spettar till det med lite fartpass.
Och du gjorde ju ett fantastiskt pass tycker jag.
Jag satt och uppdaterade på Garmin varför han gick det och Simon…
Det är roligt för man gör ju det.
Men man vet att de andra i teamen ska springa på andra tid.
Jag satt ju samman med…
”Ni måste ju för fan vara inne på morgonen.”
Du är den första som skriver.
Jag är den första.
Det är lite utifrån att man har coachperspektivet.
Men det är alltid roligt att veta hur de andra gör på passet.
Jo, men det var bra. Lisa har varit i Göteborg hela helgen.
Jag åkte hem till min mamma i Laröd och barnen fick vara där en stund och jag slutade springa.
Det är väldigt sällan jag inte har bestämt mig för vilken typ av pass jag ska köra när jag sticker ut.
Ni skulle ju köra 10 000 meter testet men jag kände att det blåste som ett jävla as.
Men jag hade först en sån naiv tanke. Jag springer ner till strampromenaden.
Det är typ några kilometer.
Jag tänkte att det kanske är sidowind.
Jag joggade ner och bara ”se, hur jäkligt kan det vara?”
Så kommer jag och joggar ner, kommer ner från den här långa tinkarsbacken
som är kilometer 18 på Halmaran, när vi skulle ha varit så kort förr.
”Ja men det är fan det blåsint i alla fall”
Sen kommer jag ner och inser ”nej, jag har ju för fan rak medvind”
Så vänder jag mig om och bara ”det här går inte”
Det är en sak om man ska springa 15x400m
De vet att det är 400m varannan i medvind om man inte gör det.
Men ska du springa en 2000 mot dig?
Nej, det går inte.
Du får springa ut till Ryddebäck.
Det var så här, jag bara springer.
Nej, det skiter jag i.
Så jag började jogga tillbaka igen.
Så hade jag fem kilometer uppvärmning.
Jag var uppe hos mina föräldrar igen.
Vad fan gör jag?
Du blev lite stressad då?
Nej, det blev jag inte.
Då ställde jag ändå om, i värsta fall får jag bara bli trött.
Så jag får bara springa progressivt.
Tills jag inte orkar mer.
Du brukar sluta i fartlek.
För min del brukade sluta i 5 km/h snabbt när jag inte alls kan bestämma mig.
Men så hade jag tänkt att jag bara drar iväg och ser var kroppen lägger sig.
Känns det bra då gör jag 10 000m testet.
Känns det inte bra då kör jag 5 km/h.
Så drog jag iväg, första 2000 i motvindet och kände att det här funkar nog.
Så körde jag och passet är jättenöjd.
För övrigt, de som är skonördar så körde jag i mina, jag har inte kört dem på ett tag nu,
Brooks Hyperion Elite 2 som jag testade på skottestet.
Fan, jag gillar dem riktigt mycket.
De är perfekta när till 10k-träning.
Så funkar de riktigt bra.
Kul!
Vi hade ett annat kul pass i veckan tycker jag.
Som kan nämnas lite kort.
Det var ju onds.
Jag tyckte faktiskt att det var skitkul.
Det körde vi inte heller ihop.
Vi har slutat springa ihop.
Jag får se just hur jag har läckt ner den.
Vi joggar idag i och för sig.
3×7 kilometer.
Det var det som vi pratade lite lätt med Fred om.
Fred Grönvall, förra veckan så hade vi det på
Du hade skrivit 4×7.
Ja det var lite öromodigt.
Jag plockade bort den.
När vi var klara med det så kände jag att
det var ganska skönt att du tillbringade de här
de sista sju.
Men där var det så att vi sprang först också.
Jag och Micke och
Anna och Emil Nilsson.
Bra att du har koll på hur vi springer.
Vi landade 4,12 i snitt. Då joggar vi 1 km mellan de här sjurna.
Ni snittade strax under 4,10 på själva sjurna.
Med joggen så blev det 23 km.
Detta var Freds favoritpass, eller kanske inte favorit, men ett bra pass inför att ladda för maraton.
- Ja men det är det. Och jag tror det här är ett lite sånt klassiskt pass som många elitlöparna kör
när det börjar närma sig maten så vet jag,
jag vet att Sondre Mohen kör det också.
Det är sånt klassiskt, 3×7.
Jag tycker att det är bra för det är ju rätt långa trösklar.
Alltså de här skyarna.
Tittar man på pappret så tänker man ”ja men det där är ju inga problem”.
Sen när man är inne på andra skyarna så tänker man ”fan rätt långt”.
- Men det jag funderar på, när du springer då efter oss,
när du vet vad vi har gjort.
Hur mycket tänker du på vad vi har gjort för pass?
Och att du ska göra det lite bättre?
Som 10 000m-testet, då hade jag en tanke av så.
Jag försöker springa på 340 fart i snitt.
3640 är det som sluttid.
Sen ser jag att ni gör lite bättre.
Utifrån att jag vet att jag borde kunna hänga på er så tänker jag
då reviderar jag och tänkte
Jag tror kanske en bra dag att jag gör under 36 minuter.
Så då blir det mitt mål.
Sen känner man av under passet.
Men på MARA-träningen inte lika fokuserad på det.
Det här har jag bestämt så.
Vi ska ha mellan 4.08 och 4.12.
Ska vi ha upp till 4.15 på sjuorna.
Jag är lite som Control Freak.
Jorgen ska gå mellan 4.35 och 4.40.
Och de ska gå mellan 4.08 och 4.15.
Det är bestämt.
Sen höll vi oss ganska bra till planen.
Vi sprang lite progressivt. Vi var sju.
Vi hade typ 4-11 på första affären och 9 på andra affären.
Du körde rätt till kvällen.
Någonstans halv åtta eller något sånt.
På kvällen, ja.
Du fick med dig Emil Poulsson.
En rolig detalj i detta är att han har anmält sig till Växjö.
Vilket är jättekul. Nu är det officiellt.
E. Poulsson ska springa i Växjö.
Han hängde på riktigt bra.
Han har inte haft den här matränningen som vi har haft.
Han har haft kanske tre veckor.
Typ.
Vi pratade om det i podden för två veckor sen.
Vi var förvånade över att han sprang 30 km.
Han har haft tre pass över 30 km från inga långpass ungefär.
Det är ingen överdrift.
Sjukt imponerande.
Han siktar inte på under 3 timmar.
Han siktar kanske någonstans mellan 3.06 och 3.15 ungefär.
Men han klarade det.
Absolut, Jordan.
Han har ett pass på tre timmar och 14 minuter.
Så han har mycket att springa för i Växjö.
Det ska bli väldigt kul att följa honom också.
De två passen är utmärkt för veckan.
Annars är det inte mycket skoj.
Det är lite distans däremellan.
36 kilometer på söndagen också.
Ja, det kan man ju nämna.
Men det är bara långt och många timmar.
Man är ute ungefär tävlingstiden.
Det var ju tanken.
Tre veckor innan kommer det bli det lägsta passet.
Ungefär så långt vi ska tävla.
Och det sprang du själv?
Ja, fy fan.
Den här veckan har varit utmanande.
36 kilometer själv. Hur var det?
Var det okej?
Ja, det var okej.
Kvaliteten tycker jag är okej att köra själv.
För då kan jag alltid hitta något som jag trivs med.
36 kilometer efter…
Ja, just det. Den dagen också var ju ett helvete.
Lisa skulle komma hem på söndagen.
Hon drog ut lite på tiden.
Hon skulle komma hem på eftermiddagen, så vet jag om jag måste springa till långpass själv söndag eftermiddag.
Alltså sent på eftermiddagen. Det är inget bra utgångsläge.
Och sen så barnen och jag fick två utmarkelser.
Två utmarkelser den dagen, precis när jag skulle dra ut.
Jag blev utnämnd till årets sämsta pappa av Leo.
Och det var ju kul.
Och sen så utnämnde han den dagen till den sämsta dagen i universum.
Och det är ju tungt. Det är en tung utmarkelse den dagen.
Så då med två grejer, när Lisa kom hem,
”Men om jag byter om och drar nu…”
- Ja, jag är ute en stund.
- Ja, jag är ute en stund tillbaka om tre timmar.
Jag förvarnade henne faktiskt när hon var på vägen.
”Bara så att du vet så är det här läget.”
Hon bara ”Ja, absolut.”
- Du bara lämnar över där.
- På grund av det var det faktiskt jätteskönt.
Det kändes bra från början och då efter typ en mil
tänkte jag ”Ja, jag testar att springa ett enda stort jäkla varv.”
Så det var kul. – Sprang du utan musik eller podd?
- Jag försökte få igång, men blodtidskopplingen och sånt
så slipade jag. ”Nu måste jag vara härifrån.”
Så jag sprang bara och lyssnade på min egen jävla andning.
Det var kul.
Det var kul när det var färdigt.
- Du bad så snällt i gruppen om du såg något i inlägg dagen innan.
- Jag har tre gånger försökt.
- Det betyder väl att det blev eftermiddag?
- En parentes som jag berättar för dig.
Nu ska vi snart, vi har pratat jättelänge om veckan som gått.
Men jag måste berätta det också.
Jag berättade det för dig på lunchen.
Det lurena när man närmar sig slutet av maraträning.
Alla har lite skavankrar då.
Jag har mitt ben som Robin,
närpaprat Robin som faktiskt är gäst där nu.
Har vi kommit fram till.
Kommer hit i slutet på oktober.
Han fixar ju till det så att det funkar.
Men vi var ju överens om att
ja, det kan vara så att det inte är
helt löst utan så.
Du får försöka hålla ihop det där till veckan
Sen är det nog bra om du vilar lite grann.
Så när jag sprang 36 km-passet så hade jag tagit en kort så kallad ”pissepaus”
som heter det här, vid kilometer 19.
Och så kom jag igång och det kändes rätt bra i benen.
Jag hade bra flyt och sen när jag kom till kilometer 23 så insåg jag
att jag hade motvind sista 13 hem.
Det hade jag inte listat ut.
Och så när jag sprang där så var jag vid kilometer 25-26
och tänkte att jag får stanna vid 30 på Öreford skog och bara dricka lite vatten.
Men när jag närmar mig där så insåg jag
Nej, stannar jag nu så vet jag inte om jag kommer få igång mitt ben igen.
Så jag skedde och dricka vatten och bara kutade på hem
bara för att benet inte skulle domna bort.
En gubbe-strategi.
Nej, det var en riktig, men det funkade.
Däremot så, ja, lite sliten igår och idag i benet.
Men det var värt att inte stanna för jag tror inte jag hade klarat det då.
Men bara för att summera det här, nu bockar vi av de här sista jobbiga passerna.
Det är inte många kvar.
Nu närmar vi oss en nedtrappning, en formtopp och vi närmar oss sub-3.
Och med det så tycker jag att vi ska skåla och fira för att vi får representera YMR och tävla i deras kläder.
Det ska vi göra.
Vi glider över till…
Väckansteg.
Väckansteg.
Väckansteg.
Det är lite konstig ordning idag på hur vi spelar in saker.
Det kan vi avslöja.
Du sitter och jäspar, Simon.
Jag är så jättejäspig.
Jag är jättekul att vara här.
Då kanske den här drinken kommer att hjälpa dig lite grann.
Kanske få lite mer energi.
Det är ju en old fashioned klassiker.
Det var lite för att knyta an till temat idag och även hylla YMR.
Jag vet inte, hur ska vi förklara det? Lite långsök.
Det här är nog den närmaste du någonsin har kommit.
Jag tyckte att ditt skratt tydde på att du var här.
När jag tänkte på att man kan blanda, finns det någon fashion cocktail?
Det var det jag tänkte när jag tänkte på mode.
Så kunde inte jag själv göra en koppling till old fashion.
Det är ju fantastiskt.
Jag gjorde samma tankeresa som du gjorde.
”Åh, det finns nånting på fashion.”
”Åh, just det!”
Jag tycker att det är klokt.
Superbra.
Och detta är faktiskt en av mina…
Jag gillar de drinkarna.
Back to basic.
Älskar hur de tänker.
Back to basic.
Att kunna ha kläder som är hållbara över tid.
Det här är en drink som är hållbar över tid.
Den är hållbar över tid.
Den kommer aldrig ut.
Den är väl…
Den är ju en av de världens mest kända drinken.
För mig är den känd genom serien Mad Men.
Ja just det.
Jag tror att den dricker old fashion.
Med den här reklambyrå-grejen.
Precis.
Den är ju…
Tänk att man har ju druckit den…
Har du kollat upp?
När skapar man den här drinken?
Ja just det.
Jag har det i mina anteckningar här.
Nej det har jag inte ett årtal.
Det har jag inte.
Det har jag inte tyvärr.
Men den är gammal som söran.
Den är jätte old.
Hahaha.
Bellman har nog druckit en eller annan snabberish.
Det slökar jag att tänka mig.
Och den kan du blanda på lite olika sätt.
Man kan använda en amerikansk whisky,
man kan använda en kanadensisk.
Eller så använder man en bourbon.
Som vi har gjort idag.
Jag gillar bourbon.
Ja, det gör jag också.
Jag gillar att blanda den här på bourbon.
Och bourbon i karaktären är lite sötare.
Lite lite sötare laget.
En parentes innan vi smakar för en grej.
Om man vill blanda en sån här hemma.
Det finns en tanke att göra det med rye eller bourbon.
Tar man en skottskvisskig så kan det gå åt helvete för att den är rökig eller smakfull.
Man ska nog ta varianter som inte är superkryddade eller har en rökig karaktär.
Men vi testar då.
Ska vi?
Jättegod.
Det är 6 cl bourbon, 1 cl sockerlag och sen har du den här angesturan som du stänker i.
Det gillar vi.
Första gången jag smakade den här var helt fel tillfälle egentligen.
Det var på den ”Vi ska hjälta” där. Det var den festen ni inte var bjudna på.
När jag och Lisa fyller 30.
Den bästa festen någonsin. Micke Andersson var där, han kan berätta om det när hon kommer.
Det roliga var att vi skulle ha, det var nog första gången innan jag kom in i drinkvärlden,
så hade det varit kul att kunna bjuda på några drinkar.
Så det gjorde vi så att vi bestämde ett filmtem.
Vi sa att vi har drinkar kända från filmer.
Och så skrev vi ut och laminerade ingredienserna.
Så ställde vi upp dem så hade vi en öppen bar,
men när man själv fick blanda så skrev vi ut hur man skulle blanda den.
Tvåcentimeter, ett, tre.
Och då hade vi typ dry martini från James Bond, vi hade old fashion från Mad Men då.
Men grejen var att vi skulle testa alla de här drinkarna samma vecka.
Det var en god vecka.
Men den här, jag bara så här ”Åh jävlar, det är ju fan bara whisky”.
Det var innan jag kanske uppskattade whisky också.
Så när man smakade var jag så här ”Åh, helvete, det här går ju inte att dricka”.
Men så hade vi och jag kommer ihåg att det var bara min kompis Jens som bara ”Old Fashioned”.
Det var ingen annan som blandade den på hela kvällen av typ 30 pers. Det var bara han.
Är inte det lite så här gubbgrej också? Vi börjar bli, liksom glida över till gubbåldern.
Då uppskattar man andra saker.
Jo men det gör man, jag håller med.
Alltså det är inte hooch och alkoholäsk längre.
Hooch! Det var länge sedan.
Åh, hooch.
Man satt framför Lina Storm och…
Det borde vi göra. Något jubileumsavsnitt kommer vi servera hooch och sitta på Linarstorm.
From Rich.
Det är gott. Men vi utbringar en skål till YMR och en old fashion på det.
Skål!
Vem trodde att vi skulle spela in ett avsnitt om mode-syn?
När vi drog igång det här.
Att sitta här nere och dricka en old fashion och prata mode.
Det känns sofistikerat på något sätt.
Old fashion, high fashion, no fashion.
Det trodde jag faktiskt inte.
Framförallt inte första gången man ställde sig på en löparbana.
Heller på en löpartävling.
Så tänkte man att jag kommer ju aldrig att bemästra detta eller klä mig snyggt.
Hur tänkte du då?
När du började springa gällande kläder?
Du letade långt ner i garderoben och ”har jag någonting?”
Först var det nog så tror jag.
Så var det för mig i alla fall från början.
Jag hade inga löpa kläder när man bestämde sig för att börja springa.
Det var liksom så.
Man hade inte en sko liksom.
Där finns ju massor av skräckhistorier.
Man hör från kollegor, det vill säga man själv var.
Man frågar dem ”Vad springer du för skor?”
”Jag har ett par gympar då, jag som låg i garderoben.”
Jag har haft dem i garderoben. Jag köpte dem 2015.
Inomhus handbollskor. Vad var det där?
De sålde hur mycket som helst, de låga odämpade.
Exakt, som man har på fotsall.
De funkar bra.
Jag tror man resonerar lite så kring kläder också.
Man tog ju de träningskläder man hade om det var tur.
Fanns det någon funktionströja som man köpte på Pumas outlet?
Det var så långt sedan när det gällde när det blev kallt och man skulle ut och springa.
Jag minns att jag bullsade på mig någon hoodie eller sweatshirt Rocky-style
med massa t-shirts under och vanliga handskar.
- Och sen efter fem minuter, det här blev varmt.
Exakt! Man känner att man kommer dit och ”nu är jag ändå varm och god”
och det är ju dumt.
Det är fel.
Det är fel. När man ska frysa lite då är man rätt glad.
Jag kommer också ihåg när jag började springa att jag kommer från fotbollsvärlden.
Alltså det närmaste löpargearet jag hade det var ju knickers.
Kommer ni ihåg det?
Ja, absolut.
Det vet jag.
Inte åt sittande utan lite persiga knickers som slutar nedanför knäskålen.
Finns det fortfarande om man googlar ”köpa Knickers”?
Jag tror inte Knickers, men ett favoritplagg som har varit för mig genom åren,
och därför faktiskt också, det här var helt, det är inte så att vi har planerat detta,
vi har ju slängt ihop det här, faktiskt det plagget jag fick i min YMR-outfit nu
är 3/4 tightsen. Det är ju en form, det är inte Knickers i det, det är ju lite pösigare.
Men det jag gillar när det är sen höst, då gillar jag de funktions-
-tre kvarts tights funktion. Sådana hade jag ett par i Nubel.
På den tiden vi hade på med Nubel så var det bland de första plaggen som jag fick tag på.
Det var också från en sån testkollektion. Jag tänkte, när fan ska jag använda de här?
Minns jag inte hur jag tänkte. Men fan de är schyssta.
Jag gillar de lite, inte helånga tights. För det kan bli varmt.
Speciellt om du bor i Skåne och tränar på vintern. Det kan vara 9 grader på julafton.
Då vill du ha något som är mitt emellan.
- Men skulle du kunna ha en knickers?
Vi säger knickers här i Sverige.
Och knäskålen?
- Det beror på vilket värld vi är ute efter.
- Du ser ut som en utklädd.
Men finns det sådana löpartejt som går över knäskålen?
- Ja, det gör det.
- Där du bara har vad den är.
Ja, och det tycker jag är helt okej. Men inte sådana som är lite…
Prassad byxor, 3/4, det finns ju också. Där går min gräns.
Fast eliten har ju prassad byxor.
Jo, jag vet, men jag är inte tillräckligt cool eller snabb för att bära upp det.
Man måste vara cool eller snabb för att bära upp det. Det lyckas vi inte med.
Så var det tänker jag.
Kommer du ihåg första gången du kände att du aktivt gjorde val och köpte löparkläder?
Jag var ju inte löpare. Det låter jävligt konstigt.
Men det tog ett tag innan jag kände att jag var löpare.
Jag tränade på att springa på första tiden.
Men jag var inte löpare.
Så klassade jag mig själv.
Kallade du dig för en löpare när du sprang din första vara?
Nej, nej, nej.
Jag var liksom före detta fotbollsspelare som skulle testa något nytt.
När blev du löpare?
När slod du klasser?
Jag skulle säga att när jag började, när jag gick med i en klubb,
då började jag glida in på att vara löpare.
Men när jag började anmäla mig till sådana här små tävlingar
på massa konstiga distanser,
Som inte är de stora loppen.
Ett litet brödrostlopp, fem kilometer.
Då började jag känna att, eller Helsingborgs terränglopp.
- 100 deltagare i skogen.
- Man tar sig dit och liksom, att man börjar tävla till höger och vänster.
Och testa sina förmågor.
Då började jag känna att, då är jag läppare.
Först då började jag tänka på hur jag, vad jag hade för kläder och skor.
Men hur kände du? Du hade också en sån här liten, kom från gymvärlden.
Ja, precis. Det kom jag ihåg när jag gymmade. Då köpte jag lite träningskläder som jag tyckte var snygga.
Och då var det mycket, och det här kan låta så sjukt fåfängt, men jag bjuder på denna.
Jag har aldrig varit vältränad någonsin i min tid.
Senare att man har varit…
Krallig?
Nej, precis. Innan dess hade jag aldrig varit krallig, aldrig varit så i form.
Jag har varit en ganska medelmänniska.
Skönt.
Ja, det är väldigt skönt. Det är där man är ungefär.
Men sen kom jag ihåg när jag började träna, det gick så jävla fort.
Det har vi pratat om i de tidigare avsnitten.
Jag tappade typ 12 kilo, byggde rätt mycket muskler.
Så då kände jag bara, fan, gött att på sig tajta linnen när man tränar.
Jag vet, jag vet, jag vet!
Det är bara fan gött.
På gymmet då?
Ja, visst.
Alltid inne på gymmet.
Väldigt sällan körde jag t-shirt.
Jag hade lite funktions t-shirts också.
Jag kan inte se dig på den tiden.
Du har förändrats.
Därför blev det också lite så att
när jag började springa
hade jag en ganska bra
grundform.
Eftersom jag alltid hade
under två års tid. Styrket har inte händit så mycket, alltid varmt upp och ner på löpan.
Men ändå i ganska bra fysisk form. Så det gick ganska lätt att komma in i löpningen.
Jag hade en bild från Kullamann när jag springer 2012.
Den här korta sträckan som är på 11-12 km.
Då har jag höga strumpor, sådana i MR-variant.
Höga sådana, ett par vanliga löparshorts och ett linne.
Och handskar.
Och handskar?
Typ Salkaj-style.
Så linnerna har följt med mig från början.
Nästan alltid.
Så det har jag känt mig ganska van i.
Jag ska inte kalla det för mode.
Det har varit lite svårt att matcha färger.
Har jag märkt.
När man tittar på bilder tillbaka.
Men jag tycker att jag har nog alltid
trivts med att, åtminstone
i tävlingssammanhang
och sådär på lite träning, att jag har trivts
att tänka på att försöka kliva med någonting som jag tycker är snyggt.
Sen är det inte det är objektivt för andra tycker det är snyggt.
Men åtminstone att jag känner att det här tycker jag är snyggt.
Jag känner mig snabb i det.
- Jag vet hur vi har varit inne på det tidigare också.
Löpningen är ju i många lägen en utpräglad mentalsport.
- Oh ja.
- Varför inte klä sig så att man känner sig cool eller snygg.
eller att få ett litet mentalt uppsving på startlinjen.
Det är ju ganska givet.
Du gör det på jobbet med kavaj och kostym och allt för att få lite…
i vissa lägen lite påndus kanske.
Ja, men det gör man. Om självförtroende behövs.
Men du Fredrik, jag tänker när vi pratar om tävlingar och nyckelpass och kvalitetstävling.
Vad har du för plagg i garderoben som du känner såhär
De här tar jag fram när jag vill få den extra boosten.
- Det är lite vad vi har pratat om i Ömero också.
Mitt synsätt har förändrats de senaste veckorna när det kommer till kläder.
Det vi hade på oss i Köpenhamn fick jag en extra boost av.
- Jag märkte det lite på dig också.
Jag har aldrig sprungit i sådana strumpor som grupp till övar.
Knästrumpor, säger man det?
- Ja det gör det väl.
- Det har jag aldrig haft på mig.
Det är ju verkligen ett löparplagg.
Om man tittar på mycket bilder från förr så hade man alltid det.
De flesta hade knästrumpor.
Det är häftigt.
Där känner jag att det plockar jag fram när jag vill prestera bra.
Och känna mig lite speciell.
Ge er en liten expo här.
Split shorts, linne, knästrumpor och pannband.
Där är vi hemma.
Pannbandet är roligt.
Det har varit delade åsikter kring pannband.
På samma sätt som det är med…
Har vi fått någon så här ”Fa, så här snygga pannband” kommentar?
Vi har fått mer så här…
Skämtsamma kommentarer.
Skämtsamma kommentarer.
Jag skulle inte säga ”hånfulla”
för så långt kan inte folk få vissa energi-kola ut.
Så man kan inte säga.
Men jag tror också att det är lite delat läge.
Och det har också varit en sån som har tipsat om
att vi borde ta med en som är gäst.
Det får vi göra någon gång. Det är ju Running Frippe från Örebro.
Jag har kört något träningspass med honom.
Han är ju här nere då och då.
Han jobbar på Ullmax.
Han är ju lite resande.
Han är ju vd där.
Han har varit nere här och kört.
Jag minns faktiskt att han var med och körde
ett uppladdningspass
innan jag skulle springa SM förra året.
På 10 kilometer.
Då var han här och sprang med mig och Erik.
Runt Epeloljan en kväll.
Du var också med.
Han är ju pannbandsgeneralen numret.
Tänker man på pannband tänker man på Björn Borg, John McEnroe och Ronny Frita.
Han bär upp det coolt och jag tycker alltid att det har varit häftigt.
Det är också att man vänjer sig vid hur någon ser ut och hur någon klär sig.
Vi gjorde ju en ganska snabb resa.
Jag har resat från att ha mycket ”no balance”.
Utifrån att du har varit ambassadör för ”no balance”.
Du har ju skjutit mycket kläder från den tiden.
Det har ju influerat mig också.
”Det är ”no balance”. Jag har inte tänkt så mycket på det.
Jag har köpt det liksom.
Men då hoppar vi över och så är det en ny look.
Det är klart att folk kanske reagerar lite.
Då behöver man vänja sig en tid.
Det här måste jag säga, jag tänkte på detta innan.
Vi skojar lite grann nu med…
Du och Peter hade ju nästan samma tröjor.
Ni hade ju ÖMR-hoodies.
Jag har haft ett ÖMR-plagg sedan innan.
Och det var ett slivs.
Det är ju slivs, de täcker ju från strax över armbågen ner till över handen.
För det är också ÖMR-slivs.
Jo, jag minns, jag köpte dem precis innan Marans 2019.
Och det var utifrån att jag alltid tyckte det var coolt med folk som kan gå lite sin egen väg.
Men jag har aldrig varit den som gör det rent modemässigt.
”Åh han har sån utpräglad stil” Nej det har jag inte så, utan man försöker bara överleva i vardagen.
Men inom löpningen känner jag mig så trygg i att jag är snabb och duktig och är löpare.
”Jag kan ju klämma lite som jag vill.”
”Fan, det funkar nog!”
Du är en trendsetter.
Ja, men det kunde jag känna sådär.
Oavsett om det handlar om lite skrikiga färger på shorts,
eller om det är pannband.
Jag känner såhär, ”I’ll pull it off.”
Det tyckte jag var coolt när vi fick dem här kitten.
De har ju tänkt från topp till tå där.
Det är en uniform man tar på sig.
Absolut att man kan köra ett plagg också,
Det gör ett plagg också, men det gör något visst med hela kittet.
Så jag kände att man fick det.
Men först kände jag att vi ska rocka detta.
Och det gjorde vi i Köpenhamn.
Det var coolt att ta på sig.
Man kände sig liksom…
Vad har du uttryckt det?
Man kände sig som att man inte ser ut som någon annan, men inte på ett konstigt vis.
Och vissa kan ju se ut som ingen annan.
Jag tänkte ”Vad fan har den på sig?”
Här var det bara så. Fan kul, kolla här.
Vad fan är det för kläder?
Det var häftigt tyckte vi.
Och innan jag glömmer det så har vi i samband med att vi släpper detta avsnittet så har vi en rabattkod.
Fattar detta är bra nu.
I beskrivningen så är det en länk in till sidan som man gärna får klicka på. Jag tror det handlar om statistik.
Klicka på den länken, gå in och använd rabattkoden podd20.
Då får man 20% rabatt.
Den engelska stavningen.
Alla som är nyfikna på YMR, jag och Fredrik har testat.
Jag har kört slivs, Fredrik har kört mysbyxor.
Det är du som har fått mig att börja ha det.
Jag har aldrig haft det fram till för tre år sedan.
Så kom du med våra egna tech-faktorer. Du lever i det.
Du har haft dig med lite lifestyle-kläder.
Jag har haft sleeves sen när vi testade kläderna.
Outstanding. Har ni varit sugna på att skaffa ett lite vassare plagg
till träning eller bara se jäkligt snygg ut.
Ta chansen nu. 20% rabatt med POD 20-koden.
beskrivning i avsnittet.
De har släppt lite höstkläder.
Med nyheter.
Där är jackor, där är
tröjor, där är vandar.
Hanskarna är så snygga.
Fy fan vad de är snygga.
Och jackorna.
Allting är supersnyggt i alla fall.
Så ta tillfället i akt.
Jag vet faktiskt inte hur länge den är aktiv.
Men det är den nu i alla fall.
In och kolla där.
Det är roligt lite grann.
De är närproducerade, de kostar lite mer men det är en jävla high quality på dem.
Vi pratade lite idag när vi var ute och sprang på lunch, en skillnad.
Vi har promotat mycket kring biltema, slöpa kläder och nu har vi Öyemär.
Det är lite olika sätt man kan använda dem på.
Vi jämför litegrann så här att i november månad, när det är 8 grader och man ska ut på kvällen,
jag är tacksam som tusan för Biltemas half-zip då till exempel.
Men när du vill ha det extra du ska göra på trävling eller när du ska köra nyckelpass,
ÖMR, helt perfekt alltså.
Det är en bra uppsättning av basplugg som man kan skaffa sig från Biltema.
Och lite grann de här lilla boost-passen man vill ha, eller tävlingarna,
så är ju det fantastiskt komplement till varandra också.
Kan man tillägga.
Ja, för det behövs ju en hel del kläder.
Alltså så mycket som man springer.
Ja, särskilt så som vi kanske…
Ja, vi springer ju mer eller mindre varje dag.
Vi har en video dag.
Och då blir det liksom…
Det blir mycket tvättande och det är liksom…
Det är inte alltid att saker är torra och så vidare.
Nej, det krävs nog en uppsättning.
Det gäller att ha en uppsättning.
Sen kan det vara minusgrader och plus 30 grader.
Säsongen ser väldigt varierande ut när det kommer till temperatur och väder.
Och regn också. Man kanske ska ha någon jacka som är lite vattenavstötande.
Det har jag funderat på nu, Fredrik.
Peter sa spännande här vad de skriker färgerna.
Jag kände att det gillar jag lite grann. Just nu i alla fall.
Hur tänker du när du ska ut och springa?
Tänker du någonting för att du är mack för dina kläder?
Jo, lite grann gör jag. Inte lika mycket som du kanske.
Du har kanske lite mer att välja på också.
Jo, så är det. Jag har ganska stor anledning.
Det är nyligen funnit intresset att det är här.
Varför ska man… Det är lite som Peter sa också.
Man gillar att klä sig till vardags på ett schysst sätt.
Varför ska man inte göra det när du springer?
Jag köper det.
Men mycket…
Jag har en träningslåda.
När jag drar ut den så ligger allting i huller och buller.
Jag fixar till den kanske en gång per år.
- Det känner jag igen.
Du har en låda som bara…
- Allting ligger i den. Eller två lådor kan man säga.
Jag har jackor i en låda.
Jag har shorts, t-shirtar, strumpor.
lite blandat. Vi springer mycket lunchpass.
Man sitter i sina möten. Teamsmötet är färdigt.
Man har fyra sekunder på sig att byta om.
Man springer in, letar upp sitt pulsband, tar på det först.
Står helt naken och så pulsband på först.
Sen är det att hitta ett par shorts och en tröja som passar vädret.
Shortsen kör du nästan hela året, mer eller mindre.
I Skåne gör man ju det.
Är det mer än 5 grader varmtid blir det oftast svårt.
Men sen är det ju upp till som är viktigt.
Ibland får man en t-shirt, en jacka eller en långarmad jacka.
Men jag tar lite det som finns längst upp och tillgängligt och tvättat.
Så det blir inte jättemycket matchning.
Men jag försöker ändå tänka på det.
Men du tänker lite mer på det sen.
- Känner mig så jävla fåfängnad.
Jo, men det gör jag.
- Jag ser ju det när du kommer.
Jag har gjort ett medvetet val. Eller många medvetna val tror jag.
Men jag låter så jävla fåfäng nu. Det är ingen som reflekterar över mer än jag tror jag.
Det är nog det här med känslan när man känner sig så.
Jag vet att jag tycker det är kul.
Jag tänker att det finns tre olika vägar att gå.
Nummer ett så har man lite, kanske lite mer som den YMR-stilen.
Du har tidlösa, snygga, enkla färger som funkar jävligt bra ihop om man pratar upp till och ner till.
Om det är någonting som poppar, då är det snarare skorna kanske som sticker ut i sin färg.
Eller så tänker man sig att man har, ner till har man bara svart.
Svarta shorts, svarta tights.
Och så upp till kan man hitta på något som sticker till lite grann.
Eller så har jag valt ett annat alternativ då.
Jag är bara färgglad i shortsen.
Större delen av tiden har jag en ganska enkel t-shirt.
Älskar svarta t-shirts.
Och så har jag hellre färgen på shortsen i så fall.
Men ibland kan det där bli lite kajk också.
Så plockar jag fram ett par röda shorts och jag bara
”Fan, nu har jag inga enkla t-shirts rena.”
Då har jag blå t-shirt, röda shorts och ett par gröna skor.
Nej det där fan funkar inte.
Då byter jag om.
Så får jag hålla på.
Så har jag valt att göra.
Just nu i alla fall tycker jag det är spännande att kunna byta.
Vi har till exempel ett par orange shorts på Nike.
Jag har köpt det som jag trivs superbra i.
Men då missar jag matchen med någonting upp till.
Det är bara svart eller vit t-shirt.
Det är riktigt varmt att springa utan tröja.
Då funkar det.
Men där är det lite knepiga.
Där kan jag gilla.
I och med att stil är mer tidlös på det sättet.
De funkar i alla typer av färger på skor.
Jag gillar det. Vinrött, navyblått, vitt.
- Det spelar ingen roll vad du köper för typ av plagg.
Du kan kombinera med vad som helst.
- Det kan vi i princip göra.
Det tycker jag är schysst.
Jag har gått lite från stil till stil.
Jag gillar att kunna växla om med något färgglatt.
- Hur har det förändrats över tid för din del?
Har du gjort något så här och klätt dig på ett konstigt sätt som du kände att det där var dumt?
Det där kommer jag aldrig mer göra om.
Det är några större grejer och några mindre grejer.
De mindre grejerna kommer jag aldrig glömma när jag när jag först såg en spikskor.
Jag la upp en bild från tävlingen och så skrev Erik Ahlenrich ”har du strumpor på dig i spikskor?”
Och jag bara ”Vad fan menar han med det?”
Och sen så bara ”Ja här är det konstigt”
Sen dess har jag typ aldrig…
Tydligen inte.
Sen dess har jag typ aldrig…
”Jag vet inte, det ser tydligen inte så snyggt ut”
När strumporna sticker upp så högt ovanför spikskånen.
- Nej men nu när du säger det har ju ingen…
- Jag tror inte det.
- Jag måste nysa.
- Om de har…
Och prosit…
Om de har det så är de ju svin…
…låga.
Så att det…
Prosit säger jag, där kom det, vi väntade in den.
Äntligen kom den. Förlåt till alla er lyssnare.
Sådana små grejer. Stora grejer tror jag när man efterhand hittar sin stil.
Framförallt tänker jag vad det gäller, i min del tycker jag det är kul att växa med shortsen.
Jag tycker det är kul att ha något svettband i färger.
Pannbandet älskar jag för det är en grej som sticker ut. Jag gillar någon sliv sen gillar jag att det sticker ut.
- Ja, pannbanet har ändå en funktion. Vi pratade om det innan.
Det plockar rätt mycket svett från håret.
- Sjukt tacksamt.
- Det är rätt jobbigt att få i ögonen. Särskilt när du springer halvmaraton och maraton.
Att springa där och torka ett halvt lopp, det är inte det man önskar.
Så pannbanet där har även en funktionell aspekt.
- Som som jag som svettas fyra liter på ett lopp.
Så det är rätt tacksamt att det sätter sig.
Det var det som hände förr, så jag tänkte efter att köpa en hand.
Så var tog jag av pannan, vägde fyra kilo.
Vad jävla vad det var.
Men då tänker du självfärdigt nu inför Växjö.
Det beräknas statistiskt sett vara nio grader.
Väljer man ett linne då?
Ja, jag tror det.
För att det är funktionellt eller för att det är snyggt?
Jag vill ju ha i och med grejerna.
Det var ju märgrejerna.
Så till split-shortsen så blev det snyggast.
Jag tror faktiskt att 9 grader.
Är det verkligen 9 grader i snitt?
Jag bara kollade.
11-12 grader.
11 kanske det var.
11 grader var det.
11 grader lätt linne.
Var skulle din gräns gå när du sa?
9.
- Nej, men det glider väl över till t-shirt där någonstans under 10 grader.
Och det beror lite på hur du ska springa också kanske.
Alltså hur långt du ska springa.
Det är skönt att ha ett väldigt lätt plagg på dig när du springer månad.
Alltså lätta skor och lätta kläder helt enkelt.
- Men ja, okej, vet du vad? Jag tänker nästan tvärtom.
Skulle du säga så här, det kommer vara 4 grader.
Då skulle jag kanske kunna tänka mig att springa i Linne om det var 5 000 eller 10 km.
Då vet jag om det är snabbt över.
Då kan jag tänka mig att ha slitkläder som möjligt.
Men en hel mara blev jag såhär ”Åh, det var kallt”.
Jag har ju ändå upplevt en smärre chock.
Jag blev lite influerad av er där i början, hur man skulle klä sig och så vidare.
Jag visste inte riktigt själv.
Det var inget snack om att man ska ha lindorna.
Man ska ha split shorts.
Och det här med att sida sig fram i statleden, det hade inte jag förstått riktigt.
Så jag anmälde mig och skrev någon tid som inte var riktigt utifrån min förmåga.
Jag kunde prestera bättre. Men jag fick ställa mig långt bak.
Och stod där i tio minuter innan starten.
Och det var fyra grader.
Och det började snöa.
Och folk runt omkring mig kanske sprang på fyra timmar.
Jag hade hamnat jättelångt bak. Jag skulle springa på tre timmar.
Jag stod där ganska självklädd på det sättet.
Lättklädd i split-frozen-linne.
Riktigt som en föreningslöpare.
Den här tre-lager-metoden.
Du tror i dig tre gels.
Då kände jag att det där kan inte vara så smart.
Det var ju på gränsen då.
Jag skulle säga 4 grader verkligen.
Då fryser man ganska rejält innan du kommer iväg.
Men det blev lite varmare sen.
- Det blev det. Men jag håller med.
Jag kommer ihåg det år.
Jag hade linne, men jag hade faktiskt mössa och vantar när vi drog iväg.
Eller handskar.
Jag tänkte också att det blev…
Jag tror att när vi gick i mål var det 9-10 grader.
Det var helt okej.
Jag minns också att på andra kilometerna började det hagla.
Då kände jag att det var jävligt dumt att vi valde de här kläderna.
Jag tror faktiskt jag hotade också mössen åtminstone efter ett tag.
- Jo, flera gånger har jag kläppt mig för varmt.
Jag kommer ihåg Nike Marathon test 2017/18.
Då kände jag att jag hade för mycket kläder på mig istället.
Det är nästan färre.
När du kommer in i loppet och börjar komma igång så ökar kroppstempat ganska snabbt.
Det är ju jobbigt att ha ett par tights som inte går att slänga av.
Att du känner att det är för varmt.
Snarare lite för kallt på starten än för varmt.
Modetips som vi vill dela med oss avslutning.
Hellre för lite kläder än för mycket kläder.
Generellt sett.
Och hellre i så fall ha en sopsäck på dig vid starten.
Och så kan du dra av den och bli en mode-kung.
Där du drar iväg.
Gud vad roligt, vi hette det
Parenthesas Sofie Zarenbrandt
var där också.
Alltså författaren.
Jag skulle skriva ett reportage till Runners World.
När vi var där också, skulle jag springa maran.
Det var ett gäng som coachades av olika
coacher på Runners World.
Anders Salka coachades Sofie Zarenbrandt.
Vi satt på ett
café dagen innan
och jag och Lisa skulle plåta
Lisa skulle plåta och jag skulle skriva.
Vi gjorde ett reportage för ”Drunken’s World”
och så sitter vi med Anders och planerar ruten.
Då kommer Sofie Sarenbrandt, som jag aldrig träffat henne innan,
men man har ju koll på hennes böcker,
så hon är en ganska stig författare,
kommer hin i en julgransdräkt.
Tada!
Då har hon varit på en sån här second hand
och köpt bara ”Det här ska jag ha på mig”.
Innan skänker man det till välgörandet.
Innan starten är man dragig iväg.
Mitt första intryck var bara ”Alright!”
Kokosnäs.
Men det var speciellt med New York.
Men det är ett bra tips att
ha hellre på dig någon uppvärmningskläder
eller något som man kan hotta och sen plocka upp senare.
Så heller för lite kläder.
Välj någonting jäkligt
snyggt som du kan ha på tävling
och ha lite mer funktionella
kläder sen när du tränar.
Växla ut.
Köp in ett gemensamt plagg nu med 20% rabatt.
Pod20.
P-O-D-20. Också en länk
Vi kommer att lägga ut någon form av Instagram-inlägg också kring detta.
Hur känns det att ha pratat mode nu i en halvtimme?
Det känns faktiskt skitroligt. Jag tycker att alla aspekter av löpningen är fantastiskt kul.
Men det känns lite roligt att få känna sig lite inne.
Jag har aldrig känt mig så. Jag har alltid trivts med min stil i löpningen.
Framförallt år efter år. Jag känner mig lite cool ibland när jag drar ut och ska sticka iväg.
Men jag tycker faktiskt att det har växlat upp ett steg nu också.
Det har varit fantastiskt roligt att få testa i MR-kläderna.
Det ska bli kul att få tävla lite mer i dem faktiskt.
Det passar så bra med min 40-årskris.
Att börja med en ny stil.
Jag har köpt en röda keps som är alldeles för hög.
Och försöker på alla sätt hålla mig ung.
Jag lämnar ju Cornelius ibland med den här röda kepsen.
Och en kick.
Tack! Snyggt!
Kan jag få låna mina sleeves också?
Ja, det ska du ta nästa gång.
Stort tack för att du kom denna tisdag också Simon.
Varsågod! Seriöst, alla er som har lyssnat.
Kanske kommer jag hit nästa tisdag också.
Du är välkommen.
In och beställ i Märklöv nu.
Passa på, 20% rabatt.
Med det så säger vi
godnatt.
Så gott.
Använd en momentnyckel. Dra åt den till 120 Nm vridmoment.
Använd en spärrnyckel.
Använd en trycknyckel.
Använd en spärrnyckel.
Använd en momentnyckel. Dra åt den till 120 Nm vridmoment.
Använd en momentnyckel. Dra åt den till 120 Nm vridmoment.
Använd en spärrnyckel.
Använd en trycknyckel.
Använd en spärrnyckel.
Använd en momentnyckel. Dra åt den till 120 Nm vridmoment.
Använd en momentnyckel. Dra åt den till 120 Nm vridmoment.
Använd en spärrnyckel.
Använd en trycknyckel.
Använd en spärrnyckel.
Använd en momentnyckel. Dra åt den till 120 Nm vridmoment.
Textning: Johanna Lidberg www.btistudios.com
Undertextning.nu
Undertextning.nu
(Musik)
[Svensktextning: Catarina Palmklint Iyuno-SDI Group för UR]