Det där med att ”knäcka en nacke”, sticka nålar i en vad i hopp om att den ”hoppar” och att knåda kroppar. Hur i helskotta kommer man fram till att det ska vara ens yrke?! Vi träffar vår löparkompis och tillika Simons naprapat Robin Ekwurtzel som går igenom hur naprapater rekryterar naprapater, Simons gubbkropp och dessutom ställer upp på inslaget ”Körv eller aktie” 🤩! Vi går igenom Fredriks primala stresskänslor från helgens SM i terräng och Simons hyllning till Fredriks grillade frukter på kanten av drinken ”Simple truth”. Avsnitt 49 kära vänner, nu kör vi!!
Avsnittet presenteras av våra vänner på Biltema 🌟
Löpning & Rehab – Gäst Robin Ekwurtzel
Välkommen till vår landningssida för poddavsnittet ”Löpning & Rehab” med gästen Robin Ekwurtzel, som du kan hitta på Löpning & Livet podcast. I det här avsnittet går vi djupt in i ämnet löpning, rehabilitering och hur du kan förbättra din egen löpning genom att följa våra råd och tips.
Tisdagar brukar vara en dag då vi tar oss tid för ett hårt löppass, men ibland kan det vara svårt att hitta motivationen. I poddavsnittet berättar vi om hur vi hanterar sådana situationer och delar med oss av våra personliga erfarenheter. Vi pratar även om det nostalgiska i att springa hem från krogen, något som vi inte gör lika ofta längre.
När det kommer till rehabilitering av skador och att ta hand om sin kropp är det viktigt att ta det lugnt och lyssna på sin egen kropp. Vi delar med oss av våra egna erfarenheter kring detta och hur vi har tagit det varsamt med löpningen för att undvika skador.
Här är avsnittet i text:
[Musik]
Återigen är vi nere i poddgrottan Simon.
Tisdag är det och du sitter dressad för ett hårt pass.
Eller är det bara en jord? Jag vet inte.
Det är 25 minuter hårt 5-10-fart.
Men det hårda här är att det kommer genomföras efter poddinspelningen.
Så efter någon sherry och någon ananasdrink så ska jag hit och jogga.
Så det är för att se om jag joggar raka vägen hem eller jag joggar skärgåt.
Det hade jag aldrig klarat.
Jo, det hade jag kanske.
Men uff, vad jobbigt.
Det för tankarna till gamla tider när man sprang hem från krogen.
Maratiderna.
Maratiderna, ja då var det en del sådana.
Det var ett tag sedan dess att man sprang hem från krogen.
Men här är ju så nära man kommer så det tycker jag är bra.
Ja, och det var väldigt länge sedan vi gjorde det.
Alltså sprang hem från krogen.
Ja, det var länge sedan vi var på krogen överhuvudtaget.
Det borde vi göra snart.
Du fick ett litet infall där för några veckor sedan.
”Ska vi ta några öl och kolla på bio?”
Sen kom det lite annat emellan.
Sen kom ett jobb emellan.
”Vi tar det nästa vecka” och sen bara ingenting.
Alltså nästa vecka, vecka 44 nästa år.
Ja, men vi får ändå tänka att vi börjar bli mästare av att utlova saker man inte levererar.
Jag försöker bara ”living the brand” på något sätt.
På tal om det, har du med dig resultatet från…
Nej, men jag tänkte att det blir en stående grej att vi aldrig avslöjar de som har vunnit.
Vi säger att vi gör det nästa vecka, men så gör vi inte det.
Nej, men i avsnitt femtio då det är jubileum, då kommer vi att avslöja det.
Då ska vi ha med det.
Okej, så ska du berätta om ditt past du ska köra idag då?
En vanlig…
En egerhederlig sunkjogg kommer det att bli.
Jag siktar på om jag…
Jag hoppas på en halvtimme men jag tror jag pallar 25 minuter.
Men det är lite mer nu är det så här.
Om vi går in på veckansmagott för den delen så
sa jag förra gången att jag var glad att jag klev av i Växjö.
Det är jag fortfarande glad för för att det är ju…
Jag vet inte om det har känts bättre eller sämre eller bara mitt emellan sedan dess egentligen.
Jag har ju tagit det rätt så varsamt med löpningen.
Jag var i Stockholm, körde sex timmar i bilen.
Vi var ju i bilen i sju och en halv timme.
Jag hade varit med barnen och allt sånt där.
Men lite grann att det var färden upp på fredagen.
Lördagen var jag ute och joggade med min rehab-svåger som också har problem.
Vi pratade svunna tider om snabba 800-ingar och maraton, men det var länge sedan.
Så vi joggade i 30 minuter, han prickade in en runda på 32 minuter.
Det kändes helt okej, lite sådär.
Det innebär för mig att det är inte så att jag haltar, men det är gränsfall att jag gör ont.
Det är inte jättekul. Så tänkte jag att jag får vila några dagar.
Dagen efter kändes det helt okej, men då kan jag inte låta bli.
Jag bara, kan vi jogga en liten sväng?
Så på söndagen så drog jag ut och sprang.
Och då blev jag… Det är så dumt som man är.
Jag tänkte att jag får springa lite längre.
Jag springer liksom 8 kilometer tänkte jag.
Så började jag springa och så kändes det så jävla…
Kändes helt plötsligt rätt bra.
Bra är för mig att det är rätt stelt.
Det känns, men det gör inte ont.
Så första fyra så joggade jag i en riktning sen jag åkte tillbaka.
Jag hittade inte, det var ju Spånga i Stockholm.
Jag hittade ingenstans. Jag höll mig till en rak linje, 4 km och så vände jag.
Så jag gjorde det lite progressivt.
Jag hade kanske 8 km med 4,30 snitt.
Det känns bra.
Samtidigt har jag listat ut några saker som funkar och inte.
Är det lite flakt upp, då känns det rätt bra.
Sista kilometerna och två spränger strax under marafart.
Strax över 4 fart känns det bra.
Var det lite för att testa?
Jag ville bara se lite grann hur de reagerar på lite olika saker utan att pressa det och köra intervall.
Men sen har jag inte sprungit, det var ju söndags och idag är det tisdag.
Så jag tänkte bara idag ge mig ut lite grann. Så ska jag kolla lite grann med Robin när han är här.
Jag tänker mig att det är bra att hålla igång lite grann. Snarare än att bara helvila totalt.
Så försöker jag göra mina övningar.
Det är passande att han är här idag.
Det är en gratis session jag är ute efter.
Så först ska jag ställa frågan till honom, sen ska han behandla mig.
Frågan är om han kommer och tar betalt, så får han swisha när han är på väg ut.
När han är på väg ut. Du flesten. Vi ska spela in ett filmklipp där du knådar mig i 30 minuter.
Det hade varit bra.
Det har egentligen varit min vecka i korthet.
Jag har en ambition här av att
Nu och några veckor framåt. Jag är väl klart när jag inte springer något mat under sex veckor.
Även om det känns lite trist sådär.
Jag går på två veckors säsongsvila nu helt enkelt.
Där tänker jag lite jag ska köra igång med styrkan nu ordentligt tänkte jag.
Till och med så att jag börjar kolla när vi öppnar Fidbornarena och sånt kan man gå dit.
Du håll i den tanken för jag har en liten grej till dig sen.
Jaja okej, intressant. Ja men då håller jag i den.
Vi har lite grejer på gång när det kommer till styrka.
som jag har lyckats hitta ett litet samarbete för.
Så vi kommer till det sen.
Då håller jag i hästarna.
Jag håller i hästarna med det.
Och hur har din vecka varit, Fredrik?
Min vecka har varit i djupa dalar och höga toppar.
Eller om man summerar helgen så var det så.
Vi kan börja löpmässigt.
För att jag vill prata om någonting positivt.
Jag kom precis från ett pass faktiskt.
3-2-1?
Nej.
Nej?
Nej, det blev det inte. Jag sprang med Anna och Micke.
Jag körde 4+4+4.
Vi började i 4-15-fart.
Det slog mig faktiskt att Anna i ganska bra form, när jag kollar på hennes pass,
som hon har skickat till oss.
Hon har kommit tillbaka väldigt fort.
4-15-fart, första fyra.
Och sen rakt på, ingen vila eller jogg emellan.
Rakt på ökar vi ner till 4,05 och sista skulle vi hålla 3,55.
Känner igen passet.
Jag har inte kollat exakt tiderna men jag tror att vi fick 4,00.
Ja, något sånt kanske.
Jag kollar annars.
Det är bra, då får jag svar på hur det gick.
Sen tror jag vi landar på, det vet ju du då, 4-0-2.
Och sen sista fyran då som vi sprang runt Eppelodlingarna
landar vi på 3-51.
- Ja, 3-53 hade Anna.
- Ja, vi sprang inte riktigt ihop på slutet.
Jag och Micke sprang lite fortare på sista.
Men Anna är extremt stark. Det är kul att se.
- Hon är, jag skulle nog tippa när jag kollat litegrann
hon har ju börjat träna med Christian Munt nu.
har vi lite pel på sedan tidigare.
När jag har sett lite av passen hon har kört nu så tror jag att
det handlar om bara några veckor innan hon är i kapp.
Där du är nu skulle jag nu säga.
Det är några veckor till tror jag.
- Det är väldigt inspirerande att se hur fort det kan gå med rätt träning och rätt
målmedvetenhet och fokus.
- Det är väldigt häftigt.
Och Micke, han var perfekt.
- Han joggade med kan man säga.
Hur många man ska göra nu för någonting?
Jag frågar faktiskt honom idag.
Micke som också sprang Växjö med oss och hade 2,52 i Växjö.
Han var ju gäst här för två gånger.
Han är lite inne på maran faktiskt.
Jag förstår ju.
Han ser helt fin ut.
Jag vet inte riktigt om han tänker sig att han ska ligga i diamanten som han sa.
och försöka vara med inom klunga.
Jag tror inte han går för pers.
Utan snarare att han tycker det är så jäkla kul att springa maten.
Fy fan!
Det är väl det han kommer fokusera på.
Och vi har väl, vad har vi?
Många veckor är det dit? Vad sa du? Sex veckor?
Fem veckor. Fem vore väl bra tror jag.
Jag fick ett bra kvitto idag tycker jag.
Kändes som att man är tillbaka igen och
börjar hitta flytet igen i träningen.
Så det är skönt att komma vidare efter sådant nederlagor.
Bara sätta de här passen och känna att jag har rätt bra form.
Jo, det är alltid så.
Man tror man har tappat mer än vad man har.
Så det ska bli kul att köra igång och testa det här igen.
Kul och roligt.
Och de har ju dessutom en parentes vi blev glada över var ju att
New York Marathon har öppnat upp för sina kvaltider igen.
Så vi.
Så jag har ju påbörjat en kampanj.
Jag har inte sålt in den till Lisa än heller.
Men att vi ska springa New York Marathon nästa år.
För vi har ju ett gäng här som har klarat kvaltiden till New York under nästa år.
Så att det kan man ju se.
Det kan få insålt hos alla andra också.
Det hade varit en dröm.
Jag har ju inte sprungit än och du vet ju hur det är.
Det är väldigt speciellt.
Det är värt alla pengar i livet och även barnen.
Det är kul.
Annars, i veckan tog jag på mig ett uppdrag som att vara ansvarig för livestreamen till SM i terräng.
Det påminner mig om den här filmen med Anton Kroos ”Mission Impossible”.
Kände du så redan innan?
Men lite grann halvvägs in.
En av de stressigaste dagarna jag har upplevt faktiskt.
Lördagen.
Varför Fredrik?
Vi var ute på flygfältet i Höganäs.
Dagen innan blåste det 15 sekundmeter och 22 i byarna.
Det var ju total kaos där dagen innan också.
Snitsladbanan var inte så snitslad längre.
Det hängde längre överallt.
Pinnarna till och med blåste iväg.
Det var extremt.
Men då var vi där ute och testade uppkopplingen.
Tanken var ju att BG som är ordförande i klubben
var ju tävlingsledare också för hela tävlingen.
Han hade en tanke av att vi skulle streama från mobiltelefoner.
Då tänkte jag lite på det där. Jag vet inte om det hade blivit så bra med att ha massa olika mobiltelefoner och avbryta sändningen med nya sändningar hela tiden.
Och stå still på ett ställe och filma en tävling som är ute på ett flygfält.
Jag tänkte att jag kanske kan göra något annat.
Så jag sålde in idén att vi skulle ha lite mer kameror, vi skulle ha möjligheten att ringa upp och koppla upp i olika enheter.
Så jag har testat det ganska länge. Jag testade det här i poddstudion också när vi sänder härifrån.
Så jag är ganska bekväm med tekniken. Det var inte det jag var orolig över.
Men det är vissa saker som man hade i olika ansvarsområden.
Det var en som hade ansvar för elen, en som hade ansvar för maten och så vidare.
Vi riggade här på lördagen och sätter upp allting, testar, allting funkar skitbra.
Jag bara känner ”fan, det här kan bli”.
- Vad är klockan då?
- Jag åker dit jättetidigt.
- Men du är redig efter det?
- En halvtimme innan start så började det strula.
Vi hade problem med någon säkring som gick och så vidare.
Då börjar jag få lite stresspusslag.
Shit, vi ska snart igång och jag vill gärna ha mycket tid och sitta och testa.
Så då övergår den här glädjen och den här goda känslan.
Det är någon form av panik.
Kommer det vara så här skakigt så kommer det vara kört.
För när du kopplar ner så tar det kanske en kvart innan du är uppe i sändning igen.
Vi ska kopplas upp mot svensk fridrotts-serverar och bilden ska komma ut och så vidare.
Och lördagen blev ju en sådan mardröm för att vi hade fem sådana här strömmar bort.
Det är ju snabb matematik, fem gånger bara downtime.
Stressen bara växte och växte under hela dagen och sen kom den här känslan av hopplöshet och hur fan kan det gå så här fel?
Problemet var ju de här food trucks, det var ju fyra eller fem food trucks.
När alla drog igång sina kök och började steka hamburgare och sånt så var det inte riktigt tillräckligt kraft så då gick ju säkringen hela tiden.
BG kom till mig och sa ”Kan man inte tejpa den här säkringen?”
Nej, det kanske man inte ska göra.
Det kommer inte så bra.
Säkringen är ju ändå där för att säkra att den inte ska börja brinna.
Så att, ja…
När jag kom hem från lördagen så kände jag så här
Antingen så ger jag upp och bara liksom
Jag dyker inte upp imorgon.
Jag är sjuk så.
Kör på en enkel mobil och står i något hörn och filmar.
Eller så ser jag det som att försöka avsluta snyggt och göra vad du kan.
Så det blev alternativ två där.
Jag klev upp tidigt, jag var där så tidigt så att jag fick ha bilen igång och lysa på där jag skulle rigga.
Alltså på ställningen. Så jag var där vid 10-7 eller någonting.
Hade sovit 1,5 timme. Tänkte så här, jag bygger en backup lösning.
Jag har en 4G-lösning som inte är beroende av den här switchen som slår ut säkringarna.
Jag hittade en lösning där och sen började WiFi funka bättre den dagen och så vidare.
Vi fick igång en väldigt bra sändning på söndagen tycker jag. Jag är nyd med söndagen.
Vi hade ett avbrott och det var min dator som blev överhettad av någon anledning.
Så det kom upp en ruta som sa ”Du måste starta om”.
Jag bara sa mitt i sändningen.
Inget val.
Jag bara sa ”Jaha, vad kul”.
Då gör jag det. Så vi fick gå ut i sändningen och säga att det kommer bli ett lite kortare break.
Så när jag kopplade ner och kopplade upp igen så ville den inte ansluta till servern.
Av någon anledning. Så jag fick ringa Svensk Fridriks.
”Kan ni starta om med era tjänster och se till så att sändningen går ut?”
Så fick de göra det.
Men sen så rullade det hela. Så jag fick med alla lopp där.
Jag missade lite på pojkar 17 och 18.
Annars fick jag med allting.
Fick med intervjuer, ljud och bild från spik och så.
Jag är nöjd och jag känner att det är mycket som kan förbättras.
Mycket som kan göras bättre helt klart.
Men jag känner att det är något jag vill göra igen.
Nu har jag rätt bra koll på vad jag ska göra.
- Med förutsättningarna du fick kan man säga, gjorde du ett kanonbra jobb.
- Jag tycker ändå det.
Men sen är det så man känner ändå att man är ytterst ansvarig för det.
Det spelar ingen roll om det är någon annan som inte…
Jag tänkte på det där när jag smsade tidigt på morgonen.
”Lycka till idag!” och sånt.
Sen bara så här… Inget svar.
Och sen såg jag att det började strula.
Jag skickade till dig på kvällen.
Jag kommer inte ihåg, jag skrev någonting till dig.
Jag fattar att det har varit en lång dag, att kämpa på och sånt.
Fem strömar av strömat till punkten.
Jag skickade tillbaka och bara ”Fy fan”.
Du vet ju själv.
Jag vet hundra procent för jag har varit med om så.
Det var faktiskt det som slog mig att vi skulle nästan haft ett sånt här avsnitt.
Där vi bjudit in en annan arrangör också och pratade om allting som kan gå fel.
Under arrangemang.
Men också hur man räddar upp det och hur man sätter sig i hästen igen.
Du har satt och småsnackat innan, du sa det ganska bra.
Jag tror att man kan ha varit med om ganska stressiga situationer.
Om man är van att jobba under press, man är van att leverera.
Skillnaden kommer sen till evenemanget.
Du har ingen möjlighet att du vet att du får sitta hela natten och bli färdig med det här.
Och leveranser, jag måste göra det här, quick decision A eller B.
Här är det bara så. Man vill bara pausa lite grann, bara fixa detta.
ser löparna springa och den stressen är fruktansvärd.
När du vet att någon annan måste göra någonting nu.
Som du sa, det är nästan som att man bara tar tag i vad som helst
och försöker flytta någonting.
Bara för att känna att man gör något när det ligger utanför en seri.
Jag kommer ihåg det så väl.
Precis så säger man.
Jag kommer ihåg det så väl.
Mitt i all kaos när jag kände att jag kan inte påverka detta.
Jag kan inte göra någonting.
Så började jag titta så här.
Varför ligger den sladden där?
Jag flyttar den till min väska så bara får göra någonting.
Inte bara sitta, liksom handfallen.
Det är så sjukt när du kommer in i den stressen där du bara…
Ja, det är verkligen…
Du bara försöker hitta på arbetsuppgifter som inte har någonting med.
Kommer inte lösa någonting, men du bara…
Det är nån sån här primal stressfunktion som bara slår på längst in i magen.
Det är som när man var liten och hade gjort någonting så extremt fel.
Det är som att den känslan håller i sig så länge problemet inte är löst.
Det är hemskt.
Det är lite som om man har läst om bränder i hus.
Kraftiga bränder.
På natten när det brinner något hus.
Vissa blir helt paralyserade av att det brinner.
Och så tar det tag i någonting.
Ja, det är precis så.
Det där tänkte jag på, vi skulle ha haft något avsnitt där vi…
Jag vet en vi skulle ha bjudit hit och det är han Victor som var logistikchef
för Helsingborg Marathon första tre åren.
Där finns många.
Jag kommer ihåg från första året minns jag en som grep.
Vi hade Otli som sponsor första året.
De hade sådana här havredrycker då.
Skitsamma, de var liksom i en pappförpackning.
De här havrdryckarna. Och så var det svingo och mango havrdryck.
Och det var en chokladtröja och sånt där.
Sådana sponsrat med…
Vi hade fått 5 000 sådana.
Hade vi liksom.
Och så hade vi ställt dem i en sån här…
Nej, jag vet. Vi hade…
- 5 000? – Ja, 5 000 sådana.
- Alltså, det är ganska stor volym. – Ja, det finns ganska mycket att berätta om
första årets Helsingborg Marathon.
Det borde vi ha ägnat det som riktigt avsnittet och bjudit in
några av dem som var med på tävlingsledningen på den tiden.
Det roliga var att Viktor, han hade pluggat logistik, men han jobbade på JBT, tror jag det är som det är.
Det är ett företag som håller på med fryst mat.
Han var logistikstudent, precis fått sin första jobb.
Kanonbra grej att hoppa in och jobba med logistik i event och testa det.
Han hoppade in och så vet jag vad de hörde.
Det här var natten mellan fredag och lördag.
Det var kaos.
Vi hade aldrig gjort det innan. Allt som kunde gå fel gick ju fel på fredagen.
Jag vet att när klockan var, han sov över hemma hos mig. Vi skulle vara nere på Gröningen.
Vi startade målområdet. Vi skulle ses klockan fyra på morgonen.
Och när klockan är halv tre på natten kände vi att nu måste vi gå och lägga oss.
Såg du det på fredagen? Men vi var inte färdiga. Vi måste få någon sömn.
Så gick vi och låg oss på varsin soffa. Vi har min hund Sixten som ligger på golvet.
Jag vaknar en halvtimme senare och Viktor är helt panikslagd.
Han har ett jättestort krule i tärmen och står över mig.
”Äh, fan jävla shit. Jävla otlig flaska. De är fan inte kylda.”
Jag bara ”Vadå? De är inte kylda. Vi kommer att ha 5 000 av dem.
Vi kommer inte kunna servera dem till någon. De måste vara kylda.”
Jag bara ”Fuck”. Vi hade hyrt den största lastbilen för att hyra på vanligt körkort.
Bara lastat in allt. Vi hade ju inte tänkt efter.
Vi hade ju 11 ton med utrustning som vi inte visste var vi skulle ha.
Så jag hade bara ställt in det i sådana här hyrlastbilar.
- Det var den bilden du la ut på din Instagram?
- Ja, precis. Jag höll på med att jag skulle hålla ett föredrag om det här med evenemang.
Då gick jag igenom en arkivbild och så hittade jag den här bilen.
Så vi ställde in den och han bara fick så jävla panik.
Jag var lite sån som ”Åja, det finns värre saker som håller på att gå fel”.
Så var jag på ytsamma.
Men det roliga var att han fick panik och försökte ringa henne på Otli.
”Vi är klockan halv fyra på morgonen, ring inte nu.”
”Skicka ett mail, vi får se om hon svarar.”
Men då svarade hon på morgonen, hade vi väl slarvat och kollat upp,
att de här papporpackningarna hade någon innan mäte.
Så de behövde inte kylas, de behövde vara rumpstempererade.
Men den paniken i hans ögon, han väcker mig och min hund är helt uppspäckt.
”Jag tror det är morgon.” Han står i kalsonger och bara
”Jag har pajat 5 000 och…”
Det är så jävla panik.
Det är mycket där i stridens hetta.
Och när man är så stressad så är det mycket som man oroar sig för
som aldrig blir…
Det blir aldrig något problem.
Som i det här fallet här.
Ni var ju oroliga i onödan.
Oftast är det så.
Det roliga är att Victor idag jobbar som vd på Kullabergs vingård.
Så han jobbar ju bara med att temperera.
Det är ett sånt här tillförsvarsprocess.
Han bara ”Nej, fan, jag måste utbilda mig”.
Så till att viner håller sig genom processen.
Om han tittar så får han gärna höra av sig.
Vi har haft så jävla mycket roliga stunder.
Nått år låg två av de här superstora sopkärlen i sundet.
Så vi var tvungna att hoppa in och få upp dem.
Vi har tusen berättelser.
Jag har sett honom också göra det, flytta en yogamatta från punkt A till punkt B sju gånger i dag.
”Viktor, vad gör du?”
”Jag vet inte.”
Panik.
Det känns ju sjukt.
Kul att du kände igen den här paniken.
Att man verkligen gör helt onödiga saker fast man behöver bara göra någonting.
Du kan inte bara sitta och tänka på skiten.
- Men det är också spännande att se, för jag skrev det till dig, jag vet hur det är, det är bara att kämpa på.
Men det här hade du väl skrev på söndagen sen du hade lyckats?
Det kan ändå komma en sån där, man inser ju, om man snabbt tog på på hästen den, kan man också inse att shit,
för varje misstag som händer så lär man sig någonting och då är man lite taggad till nästa gång.
- Det är faktiskt slöpningen också.
- Man känner sig mer förberedd på något sätt och man kanske är mindre orolig också.
Jag var ju ändå lite nervös, som jag sa innan, inte för tekniken, men för alla beroenden.
Ja, jag fastnade.
Och sen är det så också, när man kommer hem där på lördagkväll, så vet man om att jag kan inte göra så mycket till imorgon.
Då vill man bara att det ska bli dags att ta sig igenom den dagen också.
Men då har du en hel natt och du har liksom…
Så att, ja…
Det ska jag ta oss om.
Gå in i djupa ångesten i eventbranschen.
Nu har vi fem minuter kvar tills vår gäst kommer.
Ska du dra ett roligt skämt?
Jag kan tänka mig att skita i det idag.
Det ska bli roligt att få dricka en drink med Robin.
Vi har ju peasat honom vid något tillfälle också.
Där han inte klarade 140, men han är inne med en stund.
Han har ju sprungit maraton och allt möjligt.
Och det är ju så jag känner honom. Jag har aldrig suttit så här med honom.
Så det blir roligt.
Det kommer bli skitkul.
Vi gillar att bjuda in människor som vill dricka.
Ja, men precis. När vi har gäster så är det ganska skönt att inleda med…
Väckans drink.
Då kör vi den.
Väckans drink.
Väckans drink.
Väckans drink.
[Skratt]
[Musik]
Ni är inte som andra poddar.
Jag vet.
Vi är inte som andra poddar, Simon, för vi dricker drink när vi poddar.
Det är ingen annan som gör det.
Nej, inte som sysslar med poddomlösningar.
Cocktailpodden kanske gör det.
Cocktailpodden. Det borde finnas.
Det måste finnas. Det finns podd om allt.
Det gör det.
Vi sitter med Simple Truth.
Ja, det är den.
För Robin är ju här.
Han delar ju ut Simple Truths till människor.
Robin, skitkul att ha dig här.
Tackar, tackar.
Vi ska intressera dig lite mer alldeles strax.
Men en ”simple truth”. Du jobbar ju som napprapat.
Delar du ut många sådana ”simple truths” där folk säger ”give it to me”
och du bara ”du är skadad” eller hur, Linde?
Ja, jag har ingen idé om att linda in det.
Det är nödslagt, eller så får du ta tag i detta.
Snyggt, det gillar jag. Det är därför jag gillar den.
Fredrik, hur är den här drinken komponerad?
Den är komponerad med en ljusrom, ananasjuice, honung, honungssockerlag,
Sen är det grapefruit juice och det ska vara en Italian red bitter.
Men det vi hade hemma var en Kakushun cherry bitter.
Den är med i alla drinkar.
Jag har ingen aning om den är större än hela drinken.
Men det är en annan sak.
Men den var ju god, tänker jag.
Det var trevligt.
Jag följer ju från namnet ”Simple Truth”.
Det är lite så när man går till dejt, kan jag tänka Robin.
I vissa lägen så kanske det är en sanning som man inte vill leva med.
Ja, ofta, men ibland blir man också positivt över det.
Ja, så kan det också vara.
Det är skönt att vi utmanar Robin, han är en lilla man.
”Det är kört, jag vill bara meddela det.”
Går man till Robin så är det kört.
Ska jag jobba med så här negativt feedback?
Hur kan jag bli bättre på det?
Går inte, men jag ska ge dig en annan svar.
Men hur är det när det kommer till drinka, Robin?
Är det någonting du brukar blanda fredag, lördag, kväll?
Jag dricker gärna, blandar sällan.
Jag gillar blandarceller. Har du någon annan hemma som blandar eller går du ut på krogen?
Det blir jag krog eller har någon kompis eller något annat.
Det är väldigt få som blandar dricka generellt.
När man vill ha serverat en sån här då tror jag inte någon vågar säga någonting annat.
Här är någon frukt som är bara torkad i 12 timmar in i ugnen.
Det är ett basilikablad som är färskplockat och skickat på ett plan från någonstans.
Det ska vara sälbjör egentligen.
Så ställer man frågan och de bara ”Nej, det är en grogg.”
Men du känns som en ölkill, är det så?
Helt korrekt.
Fan vad gött.
Om en får känna sig så.
Tur jag lade in lite öl på kylning sen.
Snyggt.
Snyggt för er.
Men är det det du dricker helst annars, efter ett maraton?
Då är det öl.
Har du en favorit?
Ljuslager, Ipa?
Ja, det är en blandning där.
Ljuslagar, APA och AIPA. Det är de tre som gav mest.
Snyggt. Och så blandar man i ett stort glas.
Ja, så blandar man. Så ner man det i med is och så runt med.
Så jag blir här och dricker Fredrik sin öl.
Precis. Ja, härligt.
Det är superkul att vara här och jag hoppas att ni uppskattar drinken.
Frågan är vilken drink vi ska ha vid avsnitt 50, Simon.
Eller ska vi ha en drinkmeny kanske?
- Åh, du! – Att vi plockar de bästa.
- Herre, min skapare. – Som vi har haft.
- Ja, det borde vara 50 drinkar.
- Hahaha!
- Okej, jag börjar tänka till. – Fem, go.
- Jag kan tänka till… – Så nu, så får du prata på slutet.
- Hahaha! – Det blev bara sånt tyst. En timme bara tyst.
- De däckade, det var bara det. Ingenting.
- Nej, det är rätt fri.
- Okej, vi spikar inte 50 drinkar än, men kanske.
- Då tror jag att Robin kommer i nästa avsnitt också.
- Ja, du ska nå fler med.
I alla fall att ni har flera med här.
50 eston, 50 rikard.
Jag kan hjälpa er.
Kan ni fixa den ljudekvansionen.
Men vad fassen, nu vill vi avrunda det här och börja snacka med Robin.
Vi är ju nedlade nu.
Så vi säger väl skål!
Skål!
[Musik]
[Musik]
Så här ligger det till. Vår strategi kring gästerna i Lätnig Liv har hittills varit en dundersuccé.
Vi har valt att plocka in människor som vi känner och träffar.
Och det är kul tycker vi.
Jättehjälp.
Och nu har det varit aktuellt igen.
Det var ju det för ett år sedan när vi båda, du hade lite knäproblem och jag hade sprungit sönder min fot.
Så pratade vi lite grann om skador.
Och sen blev det så att folk tänker ”Åh, har de planerat att prata om skador igen?”
Nej, mest när det händer.
Så plockar vi in på honom och pratar om det igen.
Och nu har vi varit där…
Det blir billigare att gå till Robin.
Så nu har vi planerat in.
Nu har jag haft lite gott och blandat strul.
Vi har pratat om hur man snabbt kommer ifrån för att springa ett maraton.
Trots att man är lite småknagg.
Och nu är vi på något sätt efter det.
Och då sa vi att det hade varit roligt att få hit Robin.
Dels för att håna min gamla gubbkropp.
Och börja berätta om allting jag gör fel.
Men inte minst för att Robin faktiskt är en…
för att Robin faktiskt är en jäkligt duktig löpare.
Vi tyckte det var kul att få höra någon som jobbar med kroppar
men också vet vad det innebär att uthärda allt från att springa 5 km till ett marathon.
Så Robin Ekburtsell, varmt välkommen hit säger vi.
Tusen tack.
Först måste vi fråga, hur känns det att vara i poddgrottan?
Det var varmt här inne, men annars känns det bra.
Jag ska öppna ett fönster.
Det här är frågan jag ställer till alla för att veta nu.
För att sätta lite press på Fredrik om vad han ska förbättra till nästa gång.
Jag jobbar ju lite med sånt.
Jag tänkte säga det.
Sätter in en liten kylanläggning.
Känner någon som kan fixa det där?
Det löser vi.
Det ska ju vara lite varmt.
Det är lite som tre män i en bastu som sitter och snackar skit.
Det är den känslan vi ska ha.
Det är bra. Då har du rätt.
Robin, jag tänkte så här att vi ska försöka sätta alla som lyssnar och tittar nu i ett sammanhang.
Vi ska gå in och prata om behandlingen av min trötta kropp om ett liten stund.
Men du jobbar ju som nappapat här i Helsingborg och du springer också.
Vilket kom du i kontakt med först?
Du öppnade hela nappapati.
Ja man springer ju som barn.
Men nappapat först, absolut.
Absolut.
Och vad var det som fick dig att känna att det var kallt?
Som många andra nappapata blev jag själv skadad.
Var det så?
Ja, de flesta som är nappapata har någon gång blivit hjälpt av en nappapat.
Jaha.
Så det var faktiskt så jag höll på med basket när jag var yngre.
Det är ju ganska lång va?
Nja, kort för att spela basket.
Men okej, hur lång är du?
187 cm.
Ja, det tycker jag är ganska långt.
Men kort för att spela basket.
Så gick jag så här, örat mot axeln i två veckor för jag hade skadat mig, sprungit in.
Och så var jag hos ortopeden och nickade benet varuled och dittarna datten.
Inga frakturer, det såg bra ut.
Men det här är ett nummer till en apropat.
Så gick jag dit en gång och sen så var det bra.
- Du var som en magik. – Ja, exakt.
Och då var jag ganska ung när det hände, men då stannade det kvar i bakgrunden.
Vilken jäkla recruitment-method.
Tänker jag bara att det räcker att gå dit så bara ”det här ska jag jobba med”.
De bara ”yes”.
Tickar i den här, ändå en apropat på gång.
Hur gammal var du när du spelade basket?
Jag slutade väl när jag var 20.
Tröttnade på att träna åtta pass i veckan.
Och ändå inte var bra.
Det är ungefär som jag och Fredrik är i dagsläget med löpningen.
Fy vad hemskt det känns att säga det högt och ändå ha insett.
Vi tränar jättemycket men vi ber inte så jävla mycket.
Robin kanske har några poäng till att säga om hur vi kan byta ut vissa saker.
Det hoppas vi verkligen.
Hur ser det ut när man pluggat i en aproprat och sen ska ut och jobbar med det?
Vad är det för lyssnare som inte har någon pejl?
Vad jobbar en aproprat med och hur kommer man dit?
En nappropat jobbar väl egentligen med muskler, leder och senor. Rörelseapparaten helt enkelt.
Hela kroppen. Och skador som kan uppkomma där.
En nappropat blir man genom att plugga. I Stockholm finns det i Sverige.
Andra sidor är Finland och USA.
Finns det bara i Stockholm?
Ja.
Oj.
Så det är även norrmännen som pluggar i…
Och det är så man säljer in, Fredrik, att fler ska skapa linjer på andra orter.
Fan vad dåligt.
Sagt av en löpare i en podd. Fan vad dåligt.
Jag ska prata med kommunen.
Hur läser man det här fyra år, sen får man jobba ett år, sen är man på potts.
Shit, jag tycker det är så jävla coolt, av att ha varit i behandling.
Och jag tänkte faktiskt redan nu, tänkte jag kasta in den första frågan.
Jag kunde inte hålla mig från att jag ville börja prata om detta.
I stället frågan, när knäckte du någon första gången?
Snedstrickt livrädd patient.
Vad innebär det? Jag har ju varit med om det själv.
Manipulera heter det idag i vår bransch.
Det är egentligen bara att man separerar en tvåledig yta.
Så det liksom låter.
Det är gas som låter egentligen.
Det har med sig en massa andra effekter som smärtlindring och
stimulerar nervsystemet och annat.
Men det är egentligen ingenting som sitter fel.
Som många kan få för sig.
Fan vad intressant, det visste jag inte.
Jag har blivit utsatt för det.
Jag sitter som en fågelholk här.
Det gjorde man första gången i trean på utbildningen.
Så man har ändå förberett sig två år innan man får göra det.
Jag kan berätta om det när jag var med, sen ska Robin få berätta om det.
Jag har haft skader under många år, sen man började springa.
När Robin omfamnar det, ber en ”Andas in djupt, andas ut”.
Man vet ju vad som kommer, jag känner mig supertrygg i det ögonblicket.
- Gör du det? – Ja, när Robin gör det så känner jag att han är lugn.
Men det är en märklig känsla att det kommer att låta en knäckande ljud från typ ens rygg.
Det är ju så.
Jag har också känt när någon ska knäcka en vital del av kroppen.
Som bara, om den går av så är du typ död.
Hur dum jag utför mig av det, som bara ”ja men gör det, jag betalar dig pengar”.
Slapp av, helt. Du behöver inte spänna dig, bara ta det lugnt.
Nej, det där känns ganska obehagligt första gången.
Jag kan tänka mig att när ni har gjort det några gånger, ni två,
så känns det bättre.
Du får en annan tanke här.
Hur var det då Robin?
Är man inte jävligt nervig första gången man ska göra det här?
Vad händer om jag gör fel?
Första gången man gör det så gör man inte det i nacken.
Det är i nacken som man är mest nervös av.
Det är där det kan gå fel.
Så jag kommer faktiskt inte ihåg första gången jag gjorde det
någon annanstans, för det var ingen byggdel.
Då hade man väntat på det i två år.
”Åh, äntligen får jag knäcka till!”
När man låg där med klasskamraten och så nack i händerna.
Det var en annan feber.
Då hade man lite dåligt samvete redan på förhand.
Det gick ju bra till slut.
Tamar överlevde.
Det leder ju faktiskt över till en fråga som kanske är lite jobbig att svara på.
Men har det gått fel någon gång?
(skratt)
Nej, inte från mig.
Inte från patienterna heller.
(skratt)
Jag har förlåt vad sa du, Robin?
Sen finns det folk som inte blir bra.
Jag tänker ändå så här, för det är det som många förknippar en del av det med.
Jag har varit med om flera grejer.
”Även tänker jag det här.”
Man går in på en gottig grej.
Det är samma sak där jag känner mig supertrygg med Robin.
”Du, jag vill köra nålar också.”
”Ja, för fan, bara kör liksom.”
”Men vad har du att hålla på med?”
Så sa jag till honom direkt inför Växjö.
”Gör vad fan du vill.”
”Det var faktiskt rätt tåligt där.”
”Fan vad gött.”
”Det kändes ju inte gött att höra, tyckte jag.”
”Det kommer jag få en fråga sen också.”
Men det är också sånt som man hör talas om, och jag själv upplevde det.
Man stoppar in tunna, jävla långa nålar.
Ja, det beror på vilken teknik man gör.
Men i ditt fall, absolut.
Och det gör man för att göra något med musklerna.
Ja, du kommer dit för att släcka branden.
Så då får man tvinga musklerna att ge efter lite grann.
Det var det som var syftet i detta fallet.
Fan vad sjukt!
Sen är det ju släckarbranden, det är inte grundorsaken.
Ja just det.
Det tyckte jag var jävligt roligt.
Det var lite som en beställning kan man säga.
Ja precis.
Jag tar avsmakningsmenyn på restaurangen.
Men egentligen rekommenderar du någon annan rätt?
Nej, det skulle jag inte vilja säga.
Jag skulle vilja säga att han skulle ha kommit 12 veckor tidigare.
Innan det var kris.
Vad hade Simon för problem och vad var önskan när han kom till dig?
Önskan var så här…
Ta oss igenom vad han sa.
Han sa så här, jag har sprungit jättemånga mil, flera veckor i rad.
Jag ska springa marathon på lördag. Jag kan inte ens jogga.
Fixade du det?
Ungefär så var det.
Jag kan inte säga mer.
Det var tiden nästan jag måste läsa upp.
Jag kände mig så jävla smutsig när jag gjorde detta.
Men eftersom jag och Robin känner varandra sedan innan, jag och Wattorsson om jag vet att han är löpare.
Så var det så här, så fort jag kände bara ”uff” nu började det kännas dåligt.
Då tänkte jag så här, jag går fan bara till en löpare.
Jag går till Robin liksom.
Så jag skickade ett sms på tisdagen.
”Hej Simon Wikstrand, allt bra? Jag chansar lite, har lite akut strul med benet som hänger ihop med rygg och baksidor.”
”Så att det är tid idag vid 16.30 till 17.”
Min fru måste åka hemifrån i 17.
”Det har inte tid någon gång mellan 1 och halv 5.”
Alltså idag, då ska jag tillägga att det här var två timmar innan.
Sen avslutar jag med ”Tänkt köra tufft pass imorgon men vill inte chansa.”
Då skickar Roger ”Jag kan klämma in dig den här tiden, funkar det?”
Jag tyckte det var fantastiskt fint.
Jag vet vad det kändes smutsigt att behöva gå på knä hela vägen till altaret.
2011 skickade jag ett sms, kan du ta mig åt mig någon gång från 1 idag?
Men inte senare den här tiden.
Hur ofta får du den här typen av frågor? Är det generellt sett ganska sent på dig?
Nej, men de man känner sen innan. Patienter som varit förut kan ju ringa i panik.
Då blir det ingen kafferöst.
- Men jag tyckte det var intressant Robin, för det jag kan uppskatta och gör till dig,
för jag vet att när man har sprungit i 11 år nu, man ändå varit igenom både sjukgymnaster och napprapater, lite blandat.
Man har lärt sig vilka man ska undvika, och det är de som säger att man inte får springa.
Jag skulle inte säga ”men ändå inte”.
Det jag kunde gilla med Robin var att…
Jag beskrev lite vad det var och så där.
Så han hade koll på det när jag kom.
Men sen ställde du en fråga till mig.
”Varför är du egentligen här?”
Eller ”vad är det du vill uppnå med att du kommer hit?”
Tror jag du frågade.
Som var ganska straight forward. Jag fattade ju direkt där att…
- Simple truth.
- ”The simple truth”
Som vi dricker nu.
Där är ju sånt. ”The short and the long of it”
På något sätt.
Jag behöver kunna springa ett maraton om två och en halv vecka.
Jag vill köra ett tufft pass imorgon.
Bra, då har vi det klargjort där.
Och syftet är att du är här och nu med det här akuta.
Och sen på lång sikt så kanske jag vill hålla kroppen hel.
Och då tycker jag Robin var skön och sa, ja bra.
Det kan vi ta i nästa steg i så fall.
Nu står vi till att se till att göra så gott vi kan med situationen som den är.
- Det jag tänkte också på lite grann.
Om han inte hade haft maratonet.
Då hade du inte behandlat på det sättet?
Kunde jag gjort det, men det hade varit mer elakt.
Det var ändå en bra behandling på längre sikt.
Ja, men det var lite mer desperat.
Det var lite tuffare än vad som kanske hade behövts.
Han beställde det desperata paketet.
Panikpacket.
Det var roligt när jag var färdig. Det berättade jag precis i förra veckan.
Då sa Robin det halvvägs igen.
Jag bara sa så, ”gör vad fan du vill”.
Sen sa han, ”ja asså, vi går ju åt ganska hårt nu”
”Jag trodde du sa något sånt”
”Ja asså, det kan ju vara att du kan känna dig nästan lite dålig”
”Såhär i eftermiddag liksom”
”Typ, har du någonting?”
Och då var det klockan såhär 20 för 12 och jag bara
”Jag har ledningsgruppsmöte klockan ett”
Han bara ”hahaha”
(skratt)
”Näe, så bryr inte jag”
”Ja, precis, så kände jag”
”Men det var ändå gött”
Men tillbaka till det
Nu har vi pratat lite grann om min trötta
Trötta gamla gubbkroppar tänker jag.
Det finns mycket att prata om där.
Vi ska komma tillbaka till att prata mer om Nappraparti.
Men jag tänker, när kom du i kontakt med löpning?
Du har ju faktiskt sprungit en hel del också.
Du själv är lite modest där så, ja jag vet ändå.
Men har man sprungit bara tycker jag det är speciellt.
Men man har sprungit ändå en del tycker jag.
I jämförelse med er så har jag inte…
Men det ska ju ändå jämförelse med FCA.
14 mil eller vad var det?
- Men vi är ju den skolpresentationsveckor nu.
- Säger ni?
- Jag hade tjåttat 20 meter förra veckan.
- Det är mer rimligt.
- När började du komma i kontakt med löpning?
- Det var faktiskt under skoltiden.
Ute i Stockholm.
Jag hade en, som många löpare är idag.
Prisar löpning till.
- Han sålde in.
- Det var den han pratade om hela tiden.
Jag bara, nej men det är inget för mig.
- Var det så?
- Jag säljer inte in det så snyggt.
- Det är så snyggt, jag ger det ”simple truth”.
- Mattias Dörfält, han är en väldigt duktig löpare.
Han brukar kalla sig för ”Sveriges bästa elitmatcharna”.
- Det är det vi vill åt, men inser att det är alldeles för mycket jobb.
Vi skiter i det.
- Så han prisar ju det mycket. Och sen har du även Victor Boman.
- Ja, precis.
- Så de två har snackat mycket om det.
Och då börjar man lite smått.
Sen börjar det mera och mer och mer.
- Var började du med löpningen?
- Var det någon som gick ut och körde allt för det kunde i några kilometer?
Började i jogger?
- Det var väl lite för mycket allt för det jag kunde i början.
Sen basket var det det man blev tvingad till.
Nu är det kopparstest, så får man köra det.
- Utifrån din profession, spring, tar du hänsyn till vissa saker utifrån att du känner din kropp mer än många andra?
Jag vill ju tro att jag lyssnar lite mer på kroppens signaler.
Ja, till en viss gräns kanske.
Men även jag har ju fläckar.
Men du vet kanske oftast vad det beror på att du har ont någonstans.
Ja, men jag springer ju inget kvalitetspass om jag känner mig sliten till exempel.
Va?
Det är väl ett generellt tips som är ganska bra.
Som vi ibland kan vara lite beredda på.
Du sa ju en bra grej nu, det har vi pratat om tidigare, skillnad mellan att känna sig lite mör och känna sig sliten.
Jag tror jag och Fredrik är mer och mer ny med åren. Förr kunde jag komma ihåg att man körde pass när man var sliten.
Man känner i benen att det inte känns bra, men man körde ändå de tuffa passen.
Det tycker jag med åren att man har blivit lite klokare. Det är en sak att man är lite mör och trött i låren till exempel.
Men då kan man köra lite i kvaliteten. Men det här med att man är sliten har man ju slutat.
- Ja, men man har förstått lite hur den känslan, vad som skiljer de två olika känslorna egentligen.
Man har ju förstått det utifrån att man har blivit skadad helt enkelt.
Att man har sprungit och bara ”Nej, det där var ett slitage”.
Det var liksom inte att jag hade träningsverk utan…
- Ja, det är ju till det oftaste det blir att man lär sig skilja på vad som är farligt och vad som bara är en liten
känning.
- Jag tänker för dig en del Robin att du har…
Vi måste ställa frågan så här, förutsättande.
Vad gör du på milen?
(skratt)
Vi måste ställa frågan.
I dagsläget eller?
Du kan säga vad du har gjort.
Vi gamla mariterlöparna.
39,52 är det bästa jag har gjort.
Riktigt snyggt.
Snyggt.
När var det?
Det var någon gång under Stockholms-tiden.
Jag hoppas att jag hade sprungit snabbare.
Men man vet ju aldrig efter.
Det var så högt upp i basket-
Ligan ändå?
Ja, de spelade ju ligan ändå, men jag fick inte spela.
Du var med i laget?
Du tränade lika hårt som alla andra?
Varför sa du när gjorde du den middagen?
Kan det ha varit 2015 kanske?
Något sånt, jag gissar nu.
Vi snackade ju senast när hon senast blev behandlad.
Vi pratade om löpning såklart.
Men du har sprungit ganska bra på 5 kilometer också?
Ja, men det var ju precis när jag började springa.
Gick in på Stockholmsstadion och sprang allt för att kunna 5 kilometer.
Jag har ju ändå 5 km.
Och så blir det 18-30.
Det är fan sjukt bra.
Och sen har jag inte sprungit så snabbt
sen dess på 5 km.
Hur känns det? Är du inte sugen att
köra lite fart igen när du vet
hur sprunget är?
Jag tycker att jag blir för sliten av det.
Då får jag springa mindre.
Jag vill ju springa mer.
Det är lite så jag
resonerar. Jag mår dåligt om jag inte får springa.
Okej, så du vill inte
Du vill inte springa för hårt för då kommer du inte kunna springa.
Nej, inte lika mycket.
Då måste jag vila någon dag.
Du är ultralöpare helt enkelt.
Du har ju sprungit med 18 också.
Din första med 18 var 2018 i Helsingborg.
Nej.
Nej?
I Stockholm.
Du sprang i Stockholm först.
Men då sprang du 2018 och sen sprang du nu 2019.
Och sen 2021 sprang du inte.
Varför?
Jag ville prova att springa där för det första när det inte är över 25 grader.
Stockholm var 30 grader.
Och sen var det 27 och oskvarmt 2019.
Ja, det minns vi.
Och sen så, ja, tredje var ju ändå lite mer normalt.
Men du, vad sprang du i Stockholm på för tid?
Ja, det var inte bra.
3.41 eller något sånt.
Det tycker jag ser rätt bra ut i den varmen.
Gick ju halva milen nästan.
Vad kände du dig tränad för?
Jag tänkte 3.30.
Hur var marathon-träningen för dig?
Det var väl kanske fyra långpass.
Ja, när pappaten tipsar, kallar vi det här sekundet för.
Så manipulerar han musklerna dagen innan.
Jag har varit med om den behandlingen, jag vet hur den går till.
Det är dopingklassen.
Så det var inte så bra förarbetelse.
Vad gjorde du för skillnad från ditt första till ditt andra marathon?
Vi minns ju alla,
varmavöljan i Helsingborg.
2019.
Ja, men sprang mer och längre.
Mm.
Det är det enkla svaret.
Men nu, fan, vad hade du för tid på morgonen i Helsingborg?
Du måste ha haft precis om 3.30, eller?
Du måste ju ha varit precis efter mig.
Ja.
De sa det när jag kom i mål i alla fall.
Jag hade typ 3,28.
Kommer jag ihåg.
Jag gick också lite på det loppet.
Gick du också ganska varmt?
Jag gick inget nej.
Jag höll mitt tempo som jag skulle.
Det var i Stockholm jag gick.
- Ja, ja. – Fy fan vad jobbigt!
Och sen som nu, 2021 på Helsingborg, så kapade du 10 minuter.
- Ja. – Och sprang på 3.19, va?
- Ja.
- Hur var upplevelsen på detta maratonet då?
Nu var det ändå normal, hyggligt väder, tänker jag.
- Ja, men det var ju…
Jag ska inte säga att det var lätt, men det var ju…
Energin var jämn under hela loppet.
Så det var bara liksom benen som var stumma.
Och egentligen så var jag bättre tränad året innan.
Alldeles 2019.
Hur tänker du ut från din profession? Tänker du någonting mer när det gäller att komma nära lopp?
Förbereder kroppen? Blir man mer eller mindre nöjig?
Nej. Jag går väl på någon extra behandling hos någon kollega.
Du behandlar inte dig själv? Sätter nålar på dig själv?
Jag kan göra det, men helst inte.
Nej.
Lite svårt att ha speglar och försöka…
Jaha, okej. Tycker du det är obekvämt?
Det är jobbigt med första sticket.
Jaha!
Och sen måste man gröta runt lite över den tekniken vi kör.
Gröta runt?
Du tycker själv att det är lite intressant?
Så man får be kollegan göra det?
Då blir det enklare.
Titta bort.
Ja.
Har du lite problem med nålar som själv?
Nej, nej, nej.
Du har verkligen inte provat den nåltekniken?
Nej.
Den är… gröta runt.
Jag har sett filmer på det faktiskt.
- Man snurrar lite på den va? – Nej.
- Nej, gör man inte. – Pickar.
- Pickar? – Ja, ja, ja.
- Ja, jag gör ju bara det. – Så stimulerar med att den hoppar till i muskeln.
Och det kan man liksom inte kontrollera, så det är lite svårt på sig själv tycker jag.
- Jajaja, okej, jag förstår.
- Det är nästan som den här lekarmatchen med barn, när man liksom sätter ett antal fingrar i ryggen.
Så bara gissar man ”ja, två, ja, sju”, så har de ”ja, fan, ingen aning”.
Det är lite så för att jag känner utifrån att jag ser ju inte vad som händer.
- Jag hade aldrig gissat att du pickar, gråpar.
- Nej, grävor.
- Man känner egentligen inte förrän man träffar rätt.
Det är det som är.
- Och vad är det man ska träffa någon?
- Man ska träffa, man vill komma åt det här att det hoppar till.
Att muskeln reflexmässigt sitter efter.
Den här kliniken kallas dry kneeling.
Det är inte vanlig akupunktur egentligen.
- Nej okej.
Som sagt, det här är lite sadistiskt.
”Needling”.
Fredrik, då får vi testa på dig.
Jag kan testa det, tänker jag.
Vi ska väl ha en livebehandling här kväll?
På din baksida.
Man kan rekommendera gymskarv.
En för maten och sånt.
Fy fan, så det låter på privilt.
Ja, kollegan fyrade på mig.
Jag tänkte precis det.
Det är en sån fråga som jag har.
Om man inte är skadad, när man närmar sig.
Finns det någon anledning att gå och få någon behandling innan typ ett maraton?
Om man inte har några problem?
Det finns folk som gör det. Vi har många, men vi har de som håller på med triathlon och sånt.
Som ska hålla på en eller flera timmar.
De tycker ofta om att göra det.
För att ha kroppen i toppskick.
Men det handlar inte om att man mår bättre.
Det handlar mer om att göra allt man kan för att den ska vara så bra som möjligt på den dagen.
Fredrik och jag jobbar ju mycket med de här små procenten.
Vi vill inte lägga in det stora jobbet, så vi jobbar mycket med de små procenten.
Sluta dricka kaffe några dagar innan, sen tar vi koffein samma dag.
Där ger det 0,1 procent.
Och sen har vi rövetsjuice 0,2 procent.
Det är de vi jobbar med.
Så får vi ändå skita i det.
Men dricker på tisdag håller vi kvar.
Ja, det är viktigt.
Det är en tummar man absolut inte får.
Det är superspännande.
Vi har fått någon mer fråga här också.
Det här pratade vi lite grann om kopplat till våra yrken.
Jag och Fredrik, vi sitter ju vid datorer, även om Fredrik numera kallar sig för
”Field technician” på LinkedIn.
(skratt)
Audio expert, field technician, snedstreck shit manager.
Hur slipper man klippkort då?
För till exempel, nackbäcken, utan behåller istället rätt läge.
Du sa ju det till mig som jag tyckte att jag satte sig och funderade på det.
Du frågade hur jobbar du, hur sitter du på jobbet och hur ser det ut?
Då sa jag att jag sitter. Jag beskrev min arbetssituation och då sa du att jag är nästan mer orolig för ditt stillasittande arbete än för din löpning.
Det tyckte jag var intressant. Hur ser en klientell ut som kommer in? Är det många som har problem med nackrygg på grund av de anledningarna?
Ja, det är ju fler som har ont i kroppen efter att ha suttit stilla än som vart ute och sprungit 14 mil.
Det kan jag aldrig kunna tro. Det är jävligt intressant. Vad har du för tips för det där?
Ja, sitta mindre.
Men är det så enkelt?
- Men röra på dig övrigt också. Det är en sak att du går ut och springer, men sitta i långa stunder är inte heller bra för kroppen.
Det blir som en inflammation i kroppen också av att sitta. Du har egentligen sämre återhämtning om du sitter en hel dag än om du skulle vara igång lite mer.
Du behöver inte vara så mycket, men just sitta mycket är…
Jag kände det efter helgen. Jag satt på en stol i jättemånga timmar.
Det var ganska ovärdigt faktiskt. Jag gick inte ens på toaletten.
-Hade du en liten flaska då? -Ja, en tena.
-Var det häktigt? -Det kändes som häktigt.
-Det här var senare på lördagskvällen. Vi glömde säga det.
Nej, men på lördagen satt jag från åtta på morgonen till fem.
Utan att gå och kyssa dig.
Det är mest imponerande.
Jag fick kämpa på slutet.
Troppen gick in i ett primalt överlämnat läge.
På söndagen satt jag inte lika länge, men också rätt många timmar.
Då kände jag på måndagen, när jag sprang på söndagen, att det kändes för rimligt.
Men jag trodde det var ganska bra att jag sprang på söndagen.
och gissade att jag behövde komma igång lite grann.
Men på måndag, alltså igår, var det helt sjukt.
Jag kände mig skadad i hela kroppen.
Länryggen var helt förstörd.
Höftbögarna var helt slut.
Så jag förstår vad du säger,
men det är nog värre att sitta still än att springa en massa mil.
- Ja, och i dessa tider, pandemitider,
är det enormt många som har sutit hemma
Vi har köksbord och sånt.
Ja, precis. Lita sig fram över bordet i soffan.
Hur ser klientellet ut? Vilka kommer till er för behandling?
Är det vitt skilda eller senare?
Det är allt från kontorsarbetare till elitidrottare och allt däremellan.
Robin behöver inte många kunder för han har Simon.
Jag är både och.
Elitlöpare och jag är kontorsarbetare.
Vad tycker du själv är roligast att behandla?
Jag gillar blandningen, men i och med att man löpar är en liten del.
Så det behöver man lite extra glad.
Just då.
När den skadade löpan kommer in och klappar den ändå.
”Du trodde du skulle under tre timmar, ja?”
”Det kommer inte enda gud veta.”
”Är det väl den här kroppen?”
Vad konstigt, det var exakt det han sa till mig.
Vad är de vanligaste löparskadorna som droppar in hos er?
Ja, det är en bra fråga. Det är väldigt spritt.
Det är mycket plantarfarsikt, alltså hälsporre, löparknä, hälsener som är spridda.
Det är inget specifikt som jag skulle säga mer än någon annan, utan det är rätt blandat.
Hur mycket kan man…
Finns det någon som bara kommer in och säger ”Det här går inte”. Hur ofta kan man hjälpa folk att det ändå blir bättre?
Hur ofta är det så bara ”Det här är kört”?
I de 99 fall av 100 kan man hjälpa men det handlar bara om hur lång tid.
- Ja, just det.
- Så att…
- Är folk i din tur?
- Man kan ju inte förvänta sig att komma hit en gång om man…
- Fan också.
- Om halva benet ripsvädd.
- Nej, men jag menar inte det.
- Det var jävla bra.
- Men vad som helst går ju inte att fixa.
Pangbom utan det behövs ju läkare till det.
Och göra egna grejer också.
- Men det måste vara en sjuk befrielse.
Alltså den härliga känslan när någon kommer in
och du bara vet direkt, ”ja, här kan jag fixa på tre minuter”.
-Ska jag skära min ut? -Ja, lite som din basketskada.
-Ja, lite den magikänslan. -Den rör sig bara ”woogie woogie woogie”.
-Lägger upp till, men man får göra som det inte behövs. -Ja, jag är ju faktiskt utbildad i Voodoo också.
-Det är ju så att alla reagerar ju ändå olika. Så man kan ju inte säga på förhållande att man tror att det här kommer fungera kanon.
-Nej, precis. -Så det kanske inte fungerar kanon varenda gång. Så man kan ju inte säga så, du kommer att bli bra direkt här.
-Nej, det förstår jag. -Du kommer att bli som en kung efteråt.
Det är en jobbig utlån man kan ha.
Du måste ju ha haft patienter som kommer in till dig som har haft problem ganska länge sen
som bara vet urdräkt ”ja men det här kommer hjälpa väldigt mycket”.
Ja det händer ju varje dag.
Sen ska de göra vad man säger till dem också.
Ja precis, men när de väl gör det så måste det finnas en enorm tacksamhet.
Ja, det är det som är det roliga med yrket.
Att folk blir glada.
Tänk om man går runt med nackont i flera månader
så går man till dig och bara tre dagar efter så är det helt återställt.
Det kan ju vara så.
Det är det som är det roliga.
Det är en du har upplevt.
Du får rätta mig om jag har fel.
Där finns ju vissa gånger en instant satisfaction.
När man knäcker och har gjort nålarna så känner man bara ”Det här har ni gjort gott”.
Även om man känner sig lite mörbult.
Jag kommer ihåg vad du sa till mig efter du hade varit hos Robin.
Jag var ju skit.
Det var smärtan att förflyttas någon annanstans?
Det jag menar är att man var sjukt nöjd.
När jag gick ut därifrån så var det så här, fy fan vilken jävla omgång jag har fått.
Det är sällan man känner så.
Jag känner så här, tänk dig den värsta träningsverken jag någonsin haft.
Den koncentrerade min vardag nu.
Det kändes gött.
Jag visste ju om att det var lite som du sa, jag tror du sa att jag kommer ge dig en rejäl jävla omgång.
Det kommer göra att det blev jävligt mycket bättre också, inte minst i loppet.
Det känns väldigt befriande.
Nu kom vi till den här frågan gällande, när du pratar om hälsborg och de här sjukdomarna, skadorna.
Jag drar.
Jag drar.
Det jag tänker på då är att
det är svårt för gemene man
att veta när man ska gå till en apropat
respektive när man ska gå till en sjukgymnast
och så vidare.
Hur, alltså några generella regler?
Kan du dra något sånt?
Det är ju…
Nu är man ju inte behaglig.
Du säger ju alla som jobbar med de här frågorna.
Men
En sjukomlöstan-napprapat kan ju vara extremt likt, men det kan också vara jätteolikt.
Det är därför det går inte att säga så.
Det finns ju napprapater som jobbar som sjukomlöstan-nästan och det finns ju sjukomlöstan som jobbar som napprapater.
- Men överlappar lite varandra. – Ja.
Så generellt sett så behandlar napprapat mer också.
Det är en behandling i kombination med träning.
Och det beror ju på vilken diagnos man då har.
Men en hälsbråd till exempel handlar det mycket om att lugna ner området.
Det kan en sjukgymnasie göra minst lika bra.
- Ja, precis.
- Till exempel.
Men som sagt, det beror på vad man har för utbildning också.
Det är stor skillnad.
- Ja, får sjukgymnasier manipulera också.
- Om de har gått OMT-utbildning som det heter.
Så det är två år utbildning till.
Och det är inte alla som är ute.
Men om det är en sådan sjukdom så är det ingen skillnad.
Jag har en jätteenkel fråga till dig Robin.
Är kroppen så jävla komplex?
Ja.
Fan också.
Det känns roligt att gå till dig och andra på Patreon och säga att
det verkar finnas ett genuensiskt klart att göra det.
Ni får betalt för att lösa grejer hos folk.
Det verkar nästan finnas en Sherlock Holmes-känsla.
”Åh fan, att man vill ta reda på.”
”Hur känns detta då?”
Och det är det roliga med yrket.
Det är inte alltid solklart att man får göra lite dikterarbete
och hitta vad det riktiga problemet är.
Någon kommer och bara ”Jag har ont här.”
Du bara klämmer och ”Ja, där.”
”Fan, jag vet precis vad det är.”
”Fan, vad tradigt.”
- Jag har sett det här och så ses vi igen om tre veckor sen.
- Sätt igång en liten ljudfil. Jag sa det här till de andra patienterna också.
Lyssna på detta.
- Det måste jag säga, du gav mig, för jag har ju blandade bekymmer tänkte jag säga.
- Ja, bra det. – Gott och blandat.
- Du gav mig en övning som jag, fan vad grym den är.
Det är också så sjukt, jag tror jag har sagt det i någon tidigare avsnitt.
När man är inne i löpningen, så hård den här bubblan som jag och Fredrik Stundtals är.
Man är ju hela tiden lite trött i kroppen.
Jag ska inte säga sliten, mör och trött är man.
Man har ju hela tiden någon känning, eller det känns någonstans någonting.
Om det är att man bara är trött eller att man har lite känning.
Så det är först som du säger när det blir akut.
Det är då man hör av sig, det är jävligt korkat.
Man borde jobba proaktivt med det.
Men däremot så, när jag kom till det, då var det så här…
Nu är det ju akut här liksom.
Jag kunde inte riktigt identifiera vad.
Vad? Baksida?
Då listade jag ut att det är muskler som går runt knäet.
Jag bara ”Åh fan, jo det är det ju faktiskt”
när man väl börjat klämma och känna och så där.
Men där var också, vet jag, du bara ”ja men vi började prata om min rygg”
Jag bara ”Jo, den har ju också problem med jag”
Jag har inte ens tänkt på det.
Nu har jag bara känt, direkt när jag måste det, jag bara böjde på det.
Jo, den har ju alltid varit. Den är ju stel året om.
Alltså lite så.
Du gav mig en övning.
Jag vet inte om den heter Mckenzie-övningen eller vad det är.
Ja, det är det som är grunden i det i alla fall.
Ja, fy fan vad bra den är.
Du gör den övningen alltså?
Ja, jag gör den flera gånger om dagen.
Den är så jävla enkel.
Det är typ den första övningen jag har fått som är så jävla enkel.
Så jag kan göra den utan att pröva…
Valrossen.
(skratt)
- Det ser ut som att jag bara har bröst. – Men benämningen har jag aldrig hört.
- Det börjar på att chocka man är när man gör det.
- Ja, precis.
Jag ligger ju ner med ett platt och så går jag nästan upp.
Jag trycker upp med händerna från marken så att bröstet lyfts upp.
Det ser ut som en yoga-position.
- Ja, men det är ju en i yoga-hörelsen också.
- Jaja, okej. – Kåbran tror jag den heter.
För att jag är yoga-instruktör.
- Fy fan vad skönt. När jag gör den känner jag verkligen
”Shit, vilken jag måste jobba på min hållning och inte sitta så mycket.”
- Den är ju fantastisk. – Det är tvärs emot vad du gör nu.
- På ryggen. – Ja, exakt.
Och det känns ju när man gör den, det känns bra.
För vissa övningar känns det väldigt bra.
Den andra du har gett mig, då känner jag mig bara gammal.
Men jag märker att jag kommer lite längre varje gång nu.
Det är den David Nilsson som gjorde när vi var på Gotland.
-som han lånar på marken och driver.
Och den gör jag ju också för mina narmusken.
- Med benet i luften.
- Ja, precis. Och den är ju skitbra.
Men där var det ju också så att jag skulle göra det i råd, men bara…
”Oj, här var det ställt!”
Jag trodde du sa det. ”Kommer du inte längre?”
- Har du börjat med övningen?
- Ja, precis.
Jag fick till och med justera den lite grann, för jag inte kom så långt när jag skulle sträcka ut mitt bält.
- Var det så illa?
- Ja, och det var ju mer för att jag är inte så bendig.
- Nej.
- Helt enkelt.
Jag gjorde ont, bara för att jag är så jävla dålig.
Men om vi nu pratar om den här kåbran, eller sälen, eller vad som helst.
Balrosen.
När jag gör den så gör det extremt ont i ryggen.
Är det bra eller?
Oftast behöver man göra det då.
I regel.
För det känns inte som att det är rätt att göra så mot kroppen.
Alltså den snart.
Så jag gör inte det när jag blir…
Men du säger att det är bra.
Men jag kan springa tills jag kräkar.
Det känns rätt.
Robin har sjukt bra poäng här.
Vi tar en liten break.
Det har jag också hört från flera andra som har sagt
Jag vet, jag sa på jobbet
”Jag har problem med benet, måste jag rehabba?”
”Det är inte så jävla…”
”Nej, men jag har ju sett filmer på det.”
”Du ligger i rännan efter att du har kört pass.”
Jag har kört pass och jag bara ”ja, jojo, men det där är ju inte så jobbigt”.
Man bara ”jag fattar inte det”.
Förstår inte hur du resonerar med att du tycker det är jobbigt att köra fem minuter tre gånger om dagen
men när du kör två timmar och ligger i gräset, det är inga problem.
40 år men fortfarande jävligt korkat.
Men det är den sista frågan Robin, innan vi går in på en liten lek som heter avslutningar.
Kan man göra rehab roligt?
För långt på plats.
Ja men bra, vi går vidare.
Inte för en löpare.
Alla som är löpare hatar styrkarträdning.
What’s up with that?
Vi kommer in på det lite sen, faktiskt, Simon.
Just det, okej, du hade nog till det.
Ja, okej.
Då gör vi så. Vi säger oss här.
Robin, skitkul att ha snackat med dig.
Vi ska ta en liten paus nu.
Och så ska vi ha 10 frågor som jag kallar för…
…kurv eller aktier.
- Jag vet inte. – Det kallar vi det för.
- All right, äntligen ska vi leka en liten lek. Robin, jag har försökt förklara lite för mycket
känner jag, för att övertyga mig att det inte är något konstigt. Då börjar man själv tvivla.
Men det är ju lite nya.
Ja, precis.
Vi har ju våra fantastiska sponsorer på Biltema som har varit med från starten.
Vi och Fredrik älskar ju Biltema av flera anledningar.
Men en av anledningarna var att de sagde så här ”gör vad ni vill”.
Det är ju sånt som jag och Fredrik gillar.
Jag kan även glädjligen informera om att de vill förlänga med oss.
Och det är ju skitkul.
Men äran, så ska vi ju leka en lek.
Biltem har ju varit med och sponsrat flera av våra inslag tidigare.
De sponsrar det här avsnittet och även detta.
Som jag kallar för lite ogenomtänkt på uppslutning.
”Kurv eller aktie” kallar jag den för.
Den här spelaren säger att du kan få välja mellan två saker i tio frågor Robin.
Det kommer säga mycket om, kanske mer om oss än vad det gör om dig.
10 frågor. Är du redo?
Vi börjar lätt.
Om du måste välja, skulle du välja 1 600 Biltema-kurvor eller en Tesla-aktie?
Jag gillar inte KAV.
600 Biltema-kurvor väljer Robin.
Vet ni vad? Tesla-aktien är alltså uppe i 1080 dollar nu.
- Det är helt sjukt. – Helt sjukt, ja.
Men kurvorna består på 5 kronor.
Det är de enda vi gillar när de inte går upp i pris eller värde.
- Då blev det aktier där då? – Ja, det blev det.
Odörställning. Nu har Fredrik slängt upp på skärmen.
Kurvorna är aktier. Aktier har rätt poäng.
Okej, Robin, fråga nummer två.
En Simple Truth, alltså drink ändå, i källaren hos oss
eller en Bellman Special från Rich i Stockholm?
Jag vet inte vad Bellman Special är, så jag tar absolut den här.
Bra!
En Bellman Special är när han lite slöddrande spiller ut sin drink över sin skjorta.
Okej, det är helt fel svar.
Du har inte fått något att dricka där. Det är bara pröjsan på 100 spänn för spela en Trudelutt.
Jag trodde alla skulle vara Curve eller Aksje.
Det är bara första frågan.
Så långt kommer jag.
Men det är en poäng till Curve. Det kan vi konstatera.
Poäng till Curve.
Okej.
Det här kan påverka din framtida yrkeskarriär här nu.
Så nu virar vi det upp lite grann.
Om du måste välja…
När hade du gjort den här?
I leken?
Jag gjorde den 20 minuter innan jag kom hit.
Okej Robin, om du måste, knåda gamla människor eller unga människor?
Var går gränsen för unga och gamla?
Oh jävla bra fråga. Vi är unga Fredrik.
Ni är unga.
Jag gillar att du inkluderar ändå mig i din generation.
- M40 och neråt är unga människor.
M40 uppåt är gamla människor.
Är du 39 år nere så är du ungen, förtoppat är du gammal.
Ja, men jag får väl ta unga då.
Yes! Det var precis vad jag ville höra.
Ni som är gamla, ni behöver inte gå till Robyn, han hatar gamla människor. Det var vad jag hörde.
Curv, får du en poäng på den?
Är man ung så gillar man Curv, är man gammal gillar man Teslaaktie, Fredrik.
Det var det jag bestämde.
Fråga nummer fyra. Om du måste välja.
Yoga på en mjuk och god yogarulle från Biltema.
Eller ha ditt barn hoppandes på din mage när du ligger på en spikmatta från Rusta.
Jag tror jag tar Biltema där faktiskt.
Bra, det var precis det vi tänkte.
Kul, vilken utledning.
Har du testat spikmatta?
Ja, det var många, många år sedan.
Har du gjort det, Fredrik?
Nej.
Hur känns det? Det känns ju konstigt, tänker jag.
Det känns… Först sticker jag och sen blir det avdömd.
Är det så?
Ja.
Det är ungefär som när Robin behandlar mig.
Jag ser det.
Ska de här spiken gå in i kroppen?
Känner du att han spikmatar dig?
Robin, jag känner ju till och med att han bara ”bra, bra”.
En löparfråga här nu. Om du måste välja…
Oj!
Det var lite tuss som lossnade från taket.
Det var en liten trillade i drinken.
En sån plastgrej.
Studion faller sönder här.
Fråga nummer fem.
Aldrig mer springa med klocka.
Eller aldrig mer springa med skor.
Det blir utan klocka tyvärr.
Men man älskar ju sin klocka.
Är du tävlingsinriktad och gillar att tävla med tider?
Ja det gör jag, men jag är också väldigt principfast när det gäller.
Jag kan bli extremt irriterad när man ska ut och springa en långpass
och så ska man lägga någon tröskel där.
Så är det någon som springer för fort.
Jag blir så jävla high.
Jag och Robin börjar ju konnekta på en djupare nivå nu.
Fast du springer ju dina trösklar alltid för fort.
Ja, fast jag är ju… Det här med att vara principfast, det är ju ni som brukar.
Det är ju du och Micke Andersson.
Jag är med Robin på den här frågan.
Det är bra.
Blir det kurv eller aktie?
Du?
Det är kurv.
Klock?
Ja, det är…
Det är kurv.
Mm.
Allt är kurv nu.
Allting är kurv.
Exakt.
Okej, fråga nummer sex.
Springa sub 3 på morgonen till våren och var skadad resten av året.
Eller aldrig springa sub 3 på morgonen men springa skadefritt.
Du vet vad det blir.
Sub 3 på morgonen om jag ska…
Nej, det blir inte det.
Det ska det vara.
Det här tycker jag är…
Det blir skadefritt.
Blir det det?
Jo…
2,59?
Nej, du vet…
Det värsta jag vet är att vara skadad. Allt får inte vara skadat.
Man måste ha dåligt när man är skadad.
Men det är ändå bra att skador finns, eller vad säger du?
Jag hör hur Ivar Robin säger och håller med, men ändå…
Skador behövs. Alla ska träna 14 mil i veckan.
Utan skor.
Med klocka.
Kör alltid långpass efter…
- Ja, det är bra. – Aktie kan få en poäng på det tycker jag.
Bra, okej.
Fråga nummer… Fan, det var nio frågor.
Nio frågor!
Fråga nummer sju bär detta.
Nu vill jag sätta dig i ett scenario.
Du är på väg på upploppet på ett maraton mot din måltid.
Du kommer från Helsingborg där vid strampormenaden.
Du ser någon som har riktigt ont som du skulle kunna hjälpa.
Ja.
Stannar du och gör det, och missar din måltid, eller skriker du ”Jag är för fan ingen apropat!”
och nu får han här dem i sundet, och sen springer du in och klarar din måltid?
Kan man inte… varför kan man inte bara springa in och tillbaka igen?
Nej, nej, nej, nej, du har två val här, alltså det är de två du har, och du blir filmad och uppläggt på sociala medier.
[Skratt]
Ja, men då blir jag kläffad i sundet då.
Yes! Bra, det var det jag var ett steg efter. Snyggt.
Lite principfasst, det tycker jag ändå är bra. Det är en kult poäng på den.
Absolut.
Jag vet inte hur jag fördelar ut den här poängen, men så är det i alla fall.
Vi var inte så synkade, eller hur?
Nej, okej.
Så har vi lyft upp frågan.
Fråga nr 9.
Eftersom jag vet att ursprunget är att
enbart springa Dödens son på kullamannen resten av ditt liv
varje gång du skriver ett pass.
”Var blev det glömt? Det var Dödens son.”
Eller 25x400m på bana resten av livet.
Du får välja.
Kullamann ut på spriggan, Kullamann under en zon.
Vad blir det för runda då?
Kullaberg.
Eller så blir det för pass.
25x400m på bana.
Körde du det igår?
Jo, jag körde det idag igen.
Antingen får man då flytta till Kullaberg.
Det hade varit det bästa.
Ja, såklart.
Men det är inget alternativ.
Nej, jag ska bli kvar där jag bor.
Då blir det nog tyvärr bana.
25,4 på banan resten av livet.
- Det är ju som att jogga de 400 meterna.
- Det känns som en tråkig akke, va?
- Ja, det är en tråkig akke.
Det är många av dina kollegor som jublar, de hör det.
”Fan, han har ju varit patient här resten av livet.”
Sista frågan.
Att… Fan, tänkte jag på.
Att springa alla dina pass i ett par biltämmarkurvkalsonger.
Eller springa alla dina pass i ett par underkropp.
- Han tror att det blir en biltämmarkalsong.
- Ja, visst är det! Annars är vi biltema-Körmerman.
- 6-3! – Snyggt!
Robin, stort tack för detta.
Din vinst är att du får följa med oss till Holgordanska.
- Och behandla oss efteråt, så följer han hem.
- Tack!
- Men lite skämt, vi snackade om det här i pausen.
Du ska ju, du har, nu outar vi det för världen här nu,
men du ska faktiskt springa halvmåren i Holgordanska i Helsingör.
- Det ska jag. – Kul!
- Jajamän. – Då blir vi ju ett gott gäng.
Det blev vi.
Som blev behandlade på gatan efteråt.
Ja, precis.
Men då känns det, du är igång nu efter maran i Helsingborg igen.
Känns det bra att känna optimism inför din löparfattning?
Jag gör faktiskt det.
Mm.
Man ska inte gängsa, men det känns bra.
Det finns en grupp som kan gå med i sen.
Vilken grupp?
När du tar löpning på allvar menar jag.
Ja.
Bildtemagruppen heter det.
Jag tror det ska mycket till det för man ska vara redo att ta steg.
Alla har blivit skadade med teknikaktiviteten.
Gå in på anmälningssidan och ansök.
Vi har fixat flera patienter till gruppen.
- Du måste ha en skada varannan vecka.
- Tom Colesfolt sa att man ska göra mellan de här tiderna.
- Är du skadad så är du välkommen.
- Jag har lagt märke till att jag är en ny rekryter och har skadat ganska snabbt.
- Det har ju varit så.
- Ni kan ju se här vad folk skriver.
Nu spelar vi en podd, men vi kan läsa upp vad någon skriver här.
”Välkommen till Rehabolivet”
Det är någon som tycker att vi ska döpa om det.
Det tycker jag är lite roligt att Tobias tycker om.
Tobias tycker att vi ska döpa om podden till Rea på Libra.
Men det känns lite så nu faktiskt.
Det gör det.
Det har varit fantastiskt kul att få ha Robin här.
Men jag vet om att Fredrik, att du har någonting du buvar på.
För så här är det.
Tilling, vet du vem det är?
Absolut.
Vi kommer ha ett litet kompetensutbyte med henne.
Vilket innebär att vi kommer ge henne all kunskap vi har kring löpning.
Vad en bra idé.
Förlåt, ja okej det är bra.
Simon kommer få hjälpa henne.
Men jag kan skicka schemat.
Och vi kommer att sätta någon form av träningsupplägg för mig och Simon.
Och det är en tid vi kommer att ha planerad i veckan.
Vi kommer att vara där och hon kommer att plåga oss igenom de här styrkaövningarna.
Vad säger de det Robin?
Jag vet att det här är vad som måste till.
Det här kommer att bli hårt.
”Tack”, säger jag. Även fast det tar emot.
Så jag är glad att vi gör det.
Den 11 har jag möte med henne.
Då ska jag gå igenom vad hon har för ambitioner med löpningen.
Egentligen så här har jag lagt fram det.
Vi vill styrketräna så vi inte behöver gå till Robin.
Robin bara känner så här ”Det är pengar som försvinner om jag fick en drink”.
Jag fick snacka löpning en stund där i alla fall.
Vi kommer komma till dig och toppa våra kroppar inför en lopp istället.
Som en service på bilen.
Så det ska bli ett väldigt spännande möte.
Jag kan lova alla där ute som lyssnar och tittar
att vi kommer att spela in lite från de här övningarna.
Lite film.
Simon testar sin styrka i baksidan.
Valrosen.
Så det ska bli skitkul.
Vi hade ett välgivande Instagram-chat-samtal idag.
Det ska bli… Jag ser faktiskt…
Ska vi bara hitta en tid där alla kan?
Det enda vi kan, bland de två, det hittar vi.
Jag ska inte komma med några ursäkter.
”Jag hyter inga tider på feldbåten.”
”Du spränger 14 mil i veckan.”
”Jag har inga tider till träning.”
Eller hur, ska vi ersätta något pass med styrka?
Ja.
Då gör vi det.
Simon, nu är det bestämt. Det är klubbat.
Tack.
Stort tack Robin för att du kom hit och att du är på min sida.
Eller, jag menar, att du gör så.
Supertredigt att ha dig här.
Tusen tack för att jag fick komma.
Hoppas aldrig vi behöver kontakta dig igen.
Hoppas aldrig vi har att väga korsa sen.
Men det ska bli kul. Vi kommer oavsett att göra det i Helsingör.
Efter vi har sprungit Holger Nanske
så kommer det bli någon race report ändå
eftersom du ändå går in för att klara sub-trean där, Fredrik.
Och jag går in för att eventuellt springa med Robin kanske
på den tiden. Eller så vet jag inte.
Jag är där och dricker barsan.
Det kommer bli episkt.
Men vi hinner bara.
Vi hinner bara.
En råtta på väg hem.
Det är räkmacka och åtta öl.
Mums!
Härligt, tack Robin.
Nu kör vi vidare.
Hej!
Så då, då har vi spelat in avsnitt 49 Simon.
Du tycker att det är kul men du har lite panik för att vi ska ha ett avsnitt 50 utan att ha en plan.
Jobbar man med marknadsföring så är man så här ”oh vi smäller till med något rejält där, vi paketerar det, vi gör detta, vi kommunicerar, vi gör det där”
Sen bara ”jag vet inte vad vi ska göra på avsnitt 50”
Jag gillar inte att ha ambitioner men inte kunna infria.
Det är egentligen ingen mer än du och jag som…
Det är klart det finns folk som bryr sig om att det är avsnitt 50, tycker det är skitkul att det blir avsnitt 50.
Det tycker ju vi är häftigt.
Men det är egentligen bara en siffra också.
Jag gillar ju att smälla till med något speciellt.
Ska vi dra till Stockholm?
Skulle vi in på Rysch?
Jag kommer inte ihåg när det var Henrik.
Det hade ju varit så fantastiskt roligt att göra det.
Så vi gör det.
Du pratade om en drinkbuffé här.
Ja.
Det hade varit kul.
Absolut. 50 drinkar.
Det kan vi se om vi kan få till.
Vi får börja tidigt. 50 drinkar.
Jag bara satt på jobbet och sa att jag kommer att ta ledigt på tisdag.
Vi har en grej hemma.
Vår underbar gäst kunde ju faktiskt ställa upp och komma hit
och hjälpa oss med de här 50 drinkarna.
Det tycker jag var trevligt.
Han skulle ta 48 av dem.
Det var supertrevligt att ha Robin här idag.
Det blev ett intressant samtal gällande olika skador
och hur man ska tänka och olika behandlingar som finns.
och det här svävande svaret kring vem man ska söka sig till när man har problem.
Om det är sjukgymnasiet eller apopaten, om de gör samma sak och så vidare.
Så det var spännande och kul.
Det var roligt och som sagt, blickar vi framåt, förutom den här…
Nästa vecka så blir det stor smäll, 50-årsavsnittet,
det kommer vara konfetti och drinkar och vi vet inte vad vi ska göra.
Men det blir något kul helt enkelt. Det kan ni hoppa upp och sätta er på.
Något roligt gör vi ju, helt enkelt.
annars i horisonten. Vi ska börja styrketräna, har du outat här nu till min skräckblandade förtjusning, vilket jag är glad för.
Vi ska ha lite gäster som kommer lite löpande nyår närmare sig också med stormsteg har vi insett.
Innan dess ska vi ha haft Per Månsson här som gäst, som är förbundsbarmätare.
Han ska även ha mätt äppeloljorna.
Fattar det?
Folk har ju fattat vad äppeloljorna betyder.
Jag tror inte folk har fattat det.
Jag får fortfarande inte fatta hur många varv vi har sprungit av det.
Jag har ju fattat, jag är så uppspelt över att äntligen få den korrekt jävla mätt.
Jag kommer kunna dö lycklig nu.
Vi har sprungit där så mycket så vi har ju liksom varit herren på teppan
när det kommer till ”local hero” på Strava.
Det går mellan dig, mig, Pålsson, Jeanette.
Ja, det kunde cirkulera det där.
Jag måste säga, jag kommer göra hemmagjorda skyltar till Kilometermarkäden.
Jag är så jävla taggad och följer med.
Vi har även fått en inbit om att eventuellt anordna något litet lopp.
Det ska vi ju göra.
Har du läst det inlägget på Instagram?
Ja, det har jag.
Och sen tänker jag också att folk ska ju kräka enorm vit efter målningen.
Och jag är ganska sugen på att arrangera, vara ansvarig för event.
Så så nu efter helgen. Så jag känner att det är rimligt att vi kör ett lopp.
Jag känner det är skönt. Vi är på väg tillbaka in på det.
Vi ska livestreama det med nio kameror.
Ja fy fan, det kommer finnas så mycket bevakning så att folk, Nike och National Geographic
de kommer bli avundsjuka när de ser vad vi ska göra. Det har Fredrik lovat kan jag säga.
Telefonerna kommer glöda så många sponsorer som kommer ringa.
Det kommer bli kul. Men som sagt, vi kommer på ett annat sätt.
Vi kommer att köra något, om det blir ett organiserat lopp eller en fun run,
fast ändå blodigt seriöst på tid, så kommer det vara runt Eppelodlingen för nyår.
Det har vi ändå bestämt, för det har vi ändå kört så många år nu.
Så det gör vi på något sätt.
Löpning och livet har någon form av officiellt eller inofficiellt nyårsmil eller femma
om man vill springa ner runt Eppelodlingen.
Så det blir skitroligt.
- Det blir kul.
Vi bjuder in Robin också så han får springa en snabb femma på 18.37.
- Ja, 1838 innan. – 1838, ja precis.
- Ja men då kan man lika gärna ta 1829. – Ja, exakt.
- Plåka det här gamla perset så att det bara är gött.
- Härligt! – Mm.
- Så det blir kul, vi har en massa roligt framför oss.
- Och du har också något roligt framför dig nu, efter den här podden Simon.
- Får berätta det. – Jag ska…
- Jag ska… – Har du skorna med dig också?
- Jag har skorna med mig också. – Springer du direkt härifrån?
- Jag springer direkt härifrån. Så att jag får lämna min skärg här hos dig Fredrik.
- Så får du… – Jag tar hand om den.
- Du tar hand om den, ja.
Jag ska ut och jogga i 25 minuter för att bevisa för mig själv att jag fortfarande är motiverad och inte gammal och skadad.
Du kan jogga efter Robin som ska cykla hem också.
I 330-fart sa han.
Det kände jag att skönt att nappa paten för att slå det.
En lätt liten 25-minutersstamp.
Jag är lite besviken på att det inte blir någon livebehandling av…
Det får vi ta i ett annat avsnitt.
Jag tänkte säga att det finns ju fler skador längre fram.
Så vi kan ta det då tänker jag.
Kör en ålbehandling och det blir mysigt.
Och något annat som är återkommande är den här podden.
Det är den verkligen.
Så nästa tisdag så är vi tillbaka här, nere i poddgrottan.
Då är det 50 drinkar som gäller för er.
50 drinkar sa jag.
Vi börjar klockan 10 på morgonen.
Det är vackert.
Så vi ses då helt enkelt.
Ja det gör vi.
Ha det gott.
Hej då.
Hej.