61. Lyssnartips & Våra erfarenheter

Vad har en herrans massa skor, tips på motivation och sjuhelskottans många pass gemensamt? De kommer från er!! Ja sanna våra ord, idag bär det av i en epos av lyssnarfrågor, lyssnartips och så klart ”a brief history of running shoes” 👌🏻! Släng in en Negroni sbagliato (måste väl betyda skål?!) och en pest eller kolera som gör Fredrik besvärad så hittar ni avsnitt 61 som ett undre lager i en chockadask – nuuuu kör vi!

 

Avsnittet sponsras av våra vänner på Biltema 🤩

Lyssnartips & Våra erfarenheter – En djupdykning i löpning, motivation och löparskor

Välkommen till en detaljerad landningssida för avsnitt 61 av Löpning & Livet-podden! Här kommer vi att utforska lyssnartips, våra erfarenheter och dela med oss av allt som rör löpning. Vi kommer även att bjuda på en historielektion om löparskor och mycket mer. Låt oss dyka rakt in i det spännande ämnet och inspireras av allt som löpning har att erbjuda.

För dig som söker motivation att komma igång med löpning eller förbättra din prestation, är detta avsnitt fyllt med tips och råd från våra lyssnare och våra egna erfarenheter. Vi diskuterar bland annat hur man kan öka sin distans gradvis och hur viktigt det är att ha en realistisk referensram när det gäller träningsmängd och prestation.

Vi tar även en titt på hur löparskor har utvecklats över tid och vad man bör tänka på när man väljer den perfekta löparskon. Genom att förstå skornas betydelse för komfort och prestation kan du undvika skador och förbättra din löpning.

Förutom löpningstips, delar vi även med oss av roliga och underhållande historier från vår löparvardag. Så om du är sugen på en Negroni sbagliato och en dos av humor, är detta avsnitt som ett undre lager i en chockladask – en perfekt kombination av löpning och livet!

Avsnitt 61 av Löpning & Livet-podden är sponsrat av våra vänner på Biltema. Lyssna på avsnittet i poddformat här: https://podcasts.apple.com/us/podcast/61-lyssnartips-v%C3%A5ra-erfarenheter/id1539039755?i=1000548388207

För att inte missa något av det senaste från Löpning & Livet, följ oss på våra sociala medier:

• Instagram: https://www.instagram.com/lopning_och_livet_podd/
• Facebook: https://www.facebook.com/lopninglivet
• Youtube: https://www.youtube.com/@lopningochlivet/streams

Och glöm inte att du även kan se avsnittet live på vår YouTube-kanal! Vi ses där och håller tummarna för många inspirerande löpturer framöver.

Här är avsnittet i text:

Då är vi igång, kära vänner, med avsnitt 61.

Med oss ikväll har vi som vanligt Simon Wiklund.

• Ja, jag är här. Jag fick fäva en instinkt att skrika ”Äntligen!”.

De gjorde det på Nobelpriset i litteratur.

Jag har varit med om ett par år nu.

• Ja, det är bra.
• Jag har varit med om ett par år nu.
• Jag har sett i litteratur. – Jatt Fylking.
• Ja, precis. Jag bara kände det när du sa ”nu är det tisdag igen”.

Jag fick en sån stark impuls, ”nu skriker jag, nu skriker jag”.

Sen skete jag det. – Det är kul att vara här.

Vilken jävla vecka, får vi säga. – Vilken jävla vecka.

Men på ett bra sätt. – Ja, men nu har du lite löpning att berätta om.

• Ja, faktiskt löpning att berätta om den här veckan.
• Skönt att se dig igen. – Ja, det är kul.
• I hallen. Du är med på lite distanspass.

De tänker jag aldrig vara med på igen, men jag kanske tittar på när ni springer.

Du är med sen när Anna springer 38 km istället för 34 km nu i helgen.

Jag trodde du och jag snackade om det när vi var ute.

Nu kan jag känna det som vissa har kommenterat om vår podd om.

Vi är ju extremt prestationsinriktade.

Nu kan jag känna att jag har lite grann tappat referenser om en.

tappat referensramen.

Någon bara ”ja, han är bara 34 km”

och sånt. Ni bara ”ja, jag hänger på en bit”

”jag är på” och jag bara

”men för helvete

vad det är långt”. Jag sprang 18

och kände mig smutsig.

Då kände jag såhär ”ja, okej, det är ganska sjukt”

Det är långt.

Jag kan tänka mig att

vi faller in i

det mer och mer

utan att tänka på

det här med att man tappar referensramarna.

Det är ganska grundläggande. 34 km är inte ett vanligt långpass för de flesta.

Du är inte riktigt med på långpassen. Jag bara ”jag sprang ändå 18 km”.

Sen bara ”nej det stämmer, jag har 10 km kvar innan det är ett långpass”.

Du sprang typ halva.

Men det är helt sjukt. Det tänkte jag faktiskt på. Shit, Anna sprang 34.

Jag sprang i princip hälften så långt.

Det får man lite perspektiv på.

När man är på den ambitionsnivån,

och man kommer in i en maratonträning.

Herregud vilka sjuka pass man gör.

Det är både coolt, men också lite så.

När man har stått på sidan och bara ”shit vad sjukt det är”.

Att man tycker det är kul.

”Åh nu ska jag ut 34”.

Man bara ”oh”.

Det är ganska inspirerande, för du bygger på de här passen hela tiden.

Så du märker inte av ökningen så drastiskt.

Det är inte så att du går från 10 km till 34 km direkt.

Om man inte är Emil Nilsson.

Jo, men det är ett poddavsnitt för sig.

Emil Nilsson.

Han får komma hit och berätta om den ökningen.

Skadad fyra månader och så går jag in.

Ja, 34 km.

Lite överdrivet.

Det är ju det.

Det är lite som att lägga på vikter på skivstången säkert.

Att man lägger på några…

Det var tur du lade till säkert.

Jag vet inte riktigt.

Jag är ganska rutinerad i gymvärlden nu.

Jag gör ändå ett pass i veckan.

Jag tyckte att det var bra och mjukt att du slängde på det på slutet.

Det är bra att du rättar mig lite ibland så att det inte låter helt knasigt.

Jag har hört av andra som är experter.

Simon har sagt att när han tränade på gym så var det ofta så.

Jag är inte bara en gamla maritörlöp, jag är en gamla maritörgymmare.

Jag ska titulera mig med så många gamla mariter jag bara kan.

Det blir snart det.

Det känns tragiskt.

Vi är nära, men inte på nivån ”tragiskt” än.

Det är en tioavsnitt kvar.

Det är inte längre bort.

Nu hoppar vi, nu pratar vi vidare om löpandveckan.

18 kilometer, var det det du fick till?

Ja, var det allt?

Var det allt? Har du nåt mer att komma med i veckan?

Nej men det stämmer. Jag tycker att löpningen är igång nu igen för mig.

Det känns skitkul. Jag har fått springa tre kvalitetspass nu.

Där jag titulerar mig, och framförallt kan vara det senaste nu, helt skadafri.

Nu är även knäet läkt.

Min rygg känns rätt stabil nu, för den har varit rätt stel och sådär.

Den tycker jag har börjat kännas mycket bättre.

Och framförallt mina baksidor, de är ju inte…

Vad heter det?

De är ju inte…

• De är inte fräscha.
• Nej, precis.

De är inte gubbiga längre.

De är inte sundiga.

• De är bara svaga.
• Ja, precis.

De är vad de är.

Men de är absolut inte…

Förr gjorde det ju ont

nästan varje pass.

Det var onödigt att ha fyra månader av yoga, prehab,

rehab och alla hubs man kan hitta.

Men nu har det varit tre pass där jag har kunnat köra.

Det har varit tre pass där jag kunnat köra fullt ut och där bara konditionen får sätta stopp för hur trött jag blir.

Det tycker jag är fantastiskt.

Det föder lite tankar hos mig.

Att du är skadefri och känner dig frisk.

För det är ju så att du har lagt på ett nytt element i ditt träningsupplägg.

Ja det har jag.

Är det någon koppling? Du förnekar det fortfarande.

Nej jag förnekar det.

Nu kör ju stadigt två dagar i veckan styrka.

Så det är…

Ja, alltså…

Alla ni kritiker där ute som har tyckt att man ska styrka träning också, förutom att löpa.

Ni hade rätt! Jag ger er det, ni hade rätt!

Jag tycker det har varit grymt bra. Vi har ju ett…

Ja, precis. Jag och Karo har tagit fram ett program som

framförallt fokuserar på mina

Baksidor efter bål och det där som är skräp.

Så det har faktiskt känts riktigt, riktigt bra.

Och nu efter i helgen, innan vi berättade om själva passet när jag körde i Hallen i helgen.

Jag kände svimbror i hela passet, sen började jag känna på eftermiddagen att det här var kanske lite på håret.

Jag kände att det började strama lite i baksidan och det är ju egentligen inte mer än vad det har gjort tidigare.

Innan karbonen så ofar jag stel i vadorna, nu är det så ostrama i baksidorna.

Men sen körde jag lite lugnare långpass på söndagen.

Körde min styrka i går och med jogg.

Det känns skitbra igen.

Det är vanlig återhämtningsperiod.

Förr var man orolig, en vecka senare.

”Åh, när smår baksidan.”

Nu märker man att det är som det ska vara.

Man kör ett hårt pass, känner sig lite mosig.

Sen släpper det.

Det var ett tag sedan du släppte.

Det var ett tag sedan du släppte.

Det beror på ditt humör också, Simon.

När du kan springa och få in de här passen,

så skiner du mer än när du är i en skadeperiod.

Och det är inte så konstigt.

Du och jag har pratat om det 60 avsnitt nu.

Vi båda drivs av att bli trötta och kunna prestera.

När det bara är vi själva som sätter begränsningar,

istället för kroppen eller annat som styr det åt en,

så tycker jag att om kombo har kommit igång

Jag har kommit igång och nu kört några veckor med två pass styrketräning i veckan.

Med tanke på jobbkaraktär, jag har bytt jobb, sagt upp en mitt gamla.

Sen gick det ganska fort och så hittade jag ett nytt.

Men jag märker att det inte är lika mycket på jobbet längre.

Så känner jag att kroppen är lite piggare.

Man kan få ihop lite mer löpning, men att det är mer att jag bestämmer när jag ska springa

Det är inte snarare skämt som avgör att man måste dra ut klockan halv tolv på natten.

Det känns fruktbra.

Härligt!

Du är i en transitperiod nu.

Ja, så blir det.

Det känns bra.

Jag tror ingen har missat att jag har jobbat i kommunen tidigare.

Jag har haft ett antal osponsrade inlägg där jag har pratat om det.

Jag har jobbat där snart 3,5 dagar och det har varit skitroligt.

Men jag har också känt att jag är redo att testa någonting annat.

Så innan jul så sa jag upp mig och sen så…

Ja, bollar trillar rätt och sånt.

Så jag ska börja som marknadschef på ett…

Sveriges största plattform för e-handel egentligen.

Som jobbar med webbutiker som heter Quickbutik.

Sveriges största, det har gått jävligt fort.

Så tillväxtbolag, inte helt olikt den resan ni håller på med att ha gjort med GIS Energi.

Jag ska hoppa på där, känns skitroligt.

Jag började i slutet på mars. Jag har bestämt en grej, det sa jag till dig i hallen.

Jag har bestämt att jag ska ha två veckors semester mellan jobben.

Det var länge sedan jag hade det.

Stängt av.

De två veckorna, då slutar jag mitt ena år så lämnar jag alla de tankarna.

Jag har byggt upp så att jag ska ha två veckors träningsläge.

På hemmaplan, o vad jag mer på det sättet ska göra.

Jag ska försöka att ta bort det.

Det kan bli riktiga långpens då?

Ja det kan det kanske bli, i alla fall över 20.

Så i mitten på mars ska jag köra två veckors bara springa en massa, lämna bakom mig mitt gamla jobb och förbereda mig inför det nya.

Lite föräldraledig med kids och sånt också.

Det ska bli super härligt.

Jag är in transit, men det är klart att det är roligt om man har något kul att se fram emot.

Men löpningen Fredrik, hur har din vecka sett ut?

Min vecka är ett styrkepass också.

Det körde jag igår.

Det var jobbigt.

-Mest minnesvärda övning därifrån?

-Nu kan jag inte säga detta för det pågår en tävling nu när jag ska klara mina 10 kins.

-Just det!

-Jag säger det ändå.

Jag gjorde 10 kins.

-Gjorde du det?

Shit Simon!

-Men jag underkändes.

De var inte tekniskt…

Jag vet inte vad det heter, men man gör någon pendlarteknik.

Du pendlar med hela…

Jag vet inte om du har sett det.

Du pendlar fram och tillbaka med benen och kroppen.

Så du skjuter upp dig själv.

Du ska vara helt still.

Det heter något annat.

Jag gjorde några sådana tyvärr.

Eller två.

Det var lite fusk.

Så jag får göra om det.

Men jag börjar närma mig.

Ja, det är jag.

Tror du att du ska vara här nu?

Ja.

Jag tror att jag ska fixa det faktiskt.

Jag gjorde det nio veckan innan.

Så jag är väldigt nära.

Det är kul, så det går framåt.

Jag klarar fyra när jag börjar.

Men du, vet inte den som gillar att titta på utveckling och produktion?

Det räknar väl inte?

Det är jättekul att slå sina vänner.

”Tar du dem, har jag gjort?”

”Jag räknar inte dem.”

Det körde vi igår och jag joggade innan.

Jag joggade 10 km innan och sen dyrka på det.

Det blev en härlig träning den dagen.

• Dubbelpass.
• Det roliga är att Erik kommer hem, Erik min äldsta son.

Han ska föra en dagbok på en person.

Hur de sover, äter, tränar och så vidare.

• Shit vad schysst.
• Han har valt mig.

”Vad har du gjort? Har du rört dig någonting?”

”Ja, jag körde 10 km innan.”

”Jag körde tio kilometer jogg och sen körde jag en timmestyrka.”

Han bara ”Är detta normalt?”

”Vad har du ätit?” ”Banangröt. Bara banangröt.”

Tre gånger banangröt faktiskt.

Ja, exakt.

Jag var ju med på långpasset då i söndags.

Körde 25 kilometer.

Körde lite högre tempo.

Fick en liten backsning där av dig.

Det var väl inte så smart.

Lite mellanmjukt tempo.

Men du tyckte det kändes bra, eller?

Det kändes riktigt bra.

Innan dess var vi i hallen och körde 12×400.

Men det sa du kanske inte?

Nej det gjorde jag inte, men kul var det.

12×400, faktiskt ett av mina favoritpass.

Jag gillar den här 5tm-snurran.

Ja, och du vet vad Fredrik?

Jag ska faktiskt upp när du har lagt i planeringen.

Sen när vi kommer till passen, jag vet att vi har pratat om den tidigare.

Men vi ska berätta om snurran och jag ska berätta om bakgrunden också.

När vi kommer dit.

Du kan berätta om passet, hur det här funkade.

Vi körde i hallen, 180-metershallen.

Så det gäller att ha matte F gått ut i alla kurser på gymnasiet för att förstå hur man ska springa.

Men det är alltså 12 gånger 400. Däremellan hade vi 20 sekunders jogg.

Obefintlig jogg.

För de som är vana vid att stå och vila en minut.

Alla ser det efter tredje. ”Jag har ju ingen vila alls.”

Jo, du får ju 20 sekunder jogg.

Det är lite stressigt.

• Ja, det är lite stressigt.
• Men det går snabbt över, kan man säga.

Så det är väl det positiva med passet också.

Vi hade en jävla bra fart, tycker jag.

Alltså, någonstans kring 3.35 fart.

• Jättebra.
• Som sagt, 20 sekunders jogg och så 12 stycken, eller 11 stycken.

Och sen sista kör man 600 i förhoppning till 5.000 meter.

• Just det.
• Och då får man fram en 5.000-meters tid.

Och den kan man då göra lite vad man vill.

Det vi brukar säga är att den är ungefär det du kan göra på en femtosekund.

Lägg på 20…

Nej, 15 sekunder kanske.

Jag tycker så, om man har fördel…

Fan, vi ska prata mer om den här.

Det körde vi lördags.

Alla borde testa den.

Alla ska köra den.

Alla ska köra den.

Alla vill med.

Folk bara har 20 sekunder att jogga. Det låter inte kul.

Sen har jag en ny adept som jag joggade med i fredags.

Första passet, hon var skitnervös inför att komma igång med löpningen.

Men jag fick ett roligt sms idag, för nu har vi gjort en liten planering för henne.

Hon bara ”fan vad detta är kul, nu är jag verkligen igång,

jag hade aldrig kunnat göra det utan dig”.

Jag bara ”jag har inte gjort någonting”.

Men det är mer bara den här rapporteringsdelen,

att hon måste rapportera sina pass till mig.

Så hon sprang 50 minuter idag och körde liksom…

• Ja, riktigt bra. – Och har verkligen hittat tillbaka till löpningen.

Hon har gjort en halvma i fem fart.

Jättebra!

Hon har ju presterat riktigt bra tidigare.

Hon är på väg, ska komma tillbaka kan man säga.

Ja, roligt.

Och sen körde jag ett pass med tillgänglighet också.

Löpning.

Och däremellan lite härlig distans.

Så jag kom upp i någonstans kring åtta mil.

Det roliga var, jag har sett att vissa har börjat anamma det här med distansdöden.

Vissa tycker det är roligt, andra tycker inte.

Det kan vara glädjefyllt att springa distans, men då måste du vara i riktigt jävla bra form.

Jag brukar säga att när jag börjar ner och snuddar 35 på milen, då tycker jag att distansen behöver bli kul.

Det är man av veckor.

Allt där innan, det är fan bra skit.

Men börja springa för guds skull, det är jätteroligt. Det är bra med motorskön.

Varför mycket vila också, 20 sekunder.

20 sekunder, den bjuder vi på.

Härligt! Utan att glida in för mycket på specifika pass,

det kommer vi till sen kanske, så summerar vi väl våra veckor som vi har gjort nu.

Ja, jag tycker det var bra.

Du ligger lite mer än vad jag gör för att dina pass blir lite längre, men vad ligger du på nu i veckan?

6-7 mil Fredrik?

Mellan 6-8 mil ska jag säga.

Jag har ju legat nu mellan 5-6 mil, men det är lite på grund av skadlighet på min jobb.

Vi vill gärna upp successivt upp till kanske 8-9 mil.

Men jag försöker att trappa långsamt.

Det ska vi också prata om sen, tänker jag.

Superbra.

Jag tycker vi håller där med veckan.

Och glider över till en annan…

• Veckansting.

Spagliato, Simon.

• Mm.
• Har du lärt dig nu vad det betyder på italienska?
• Skål. – Skål kan man använda.
• Misstag betyder det.
• Misstag, exakt.

Jag läste lite om den här drinken.

Det är en Negroni Spagliato.

Vi har blivit ganska glada för Negroni.

• Åh, jättegott.
• Jag känns som att jag har fått över dig i varmuttresket.
• Det var den som var inkörspunkten.
• Ja, precis.

Det finns en rolig historia kring den här drinken.

Det var en bartender som skulle ta en gin.

Man har gin i en vanlig Negroni.

Du har Campari, du har Vermouth och du har gin.

Just det.

Då skulle han ta en ginflaska.

Titta kan jag inte så noga.

Han tog en sparkling wine och hällde i istället.

Det är en Prosecco i denna.

Du kan ha moserande vin eller champagne om du vill lyxa till det.

Om du inte är ekonomisk krist.

Och du är på Rich, då kan du be dem.

Jag tar en Negroni, fast skit i ginen och häller lite champagne.

Då får du en Negronis Bagliato.

Och det var trevligt, tyckte jag.

Jättetrevligt.

Och det är som du sa, man känner ju smaken av en Negroni.

Fast den känns lite lyxigare, just på grund av Prosecco.

Jag tänker mig annars en Negroni framför brasan en kall vinterdag.

Sitter smuttad i den där, ja.

• Jag skulle då blanda en Spagliato istället.

Så är det lite mer så här, vi ska på fest.

• Ja, så är det.
• Alltså lite mer bubblorligt, kanske lite nyår.
• Ja, det är det. Lite förberedelse inför att gå på fest.
• Ja, det var en bra beskrivning av det.

Om du ska,

vi håller ihop en bild.

Du ska iväg på cyklarna snart.

Det är lite sommar,

begynnande sommar. Du ska iväg till kompisarna.

Du gör lite ordning och så.

Då tar man en sån där.

• Då gör man ett misstag.

Så lyfter man glaset och säger ”Spagliato!”

Det är ett roligt ord för övrigt.

Det är det, Spagliato.

Man vill bara säga det när man väl har börjat.

Vi kan aldrig glömma den här drinken heller.

Alla andra har vi glömt, men denna kommer vi att komma ihåg.

Den är så jävla… Ja, precis. Den kommer vi att komma ihåg.

Men du, Fredrik, vad är den för koppling till avsnittet?

Det är generellt vad podden är.

Ett misstag.

Spagliato, säger man.

En överenskommelse på fyllan.

Det är bara ett misstag.

Jag har fått så himla mycket kommentarer.

”Smagliato!” och jag säger så här, ”Ja, ja, det är skål!”

Så är jag tillbaka då.

Nej, där är ingen drickkoppling.

Och det är väl lite så detta avsnitt är.

Det här är liksom gott och blandat och många olika tankar till höger och vänster.

Och det här är en drink som jag tyckte, jag föll för namnet och historien bakom det.

Och så älskar jag Negroni.

Jag behöver inte säga mer än så.

Och jag är fortsatt imponerad över att den inte smakar skit.

Alltså, den är jättegod.

Det blir en bra drinkbok, du.

• Ja, den är snart klar också faktiskt.
• Det du inte vet är att jag har stått för all sprit nu.
• Ja, nej.
• Till trinkboken, vi ska blanda alla de här igen.
• Då är det min tur.
• Det hjälper inte att du kommer med gammal pottvin.
• Jag hoppas att gränserna till Tyskland öppnas snart, kan jag säga.

Annars är jag bankrutt.

• Härligt.
• Det var roligt, för du sa att vi inte visste vad vi skulle vänta oss.

Men det blev kul, vi gjorde ett fantastiskt förarbete.

Det blev tre block vi fick ihop.

Och då blev det så här, vad ska vi prata om till veckans drink?

Skor! Det måste vara skor.

Skor och veckans drink passar.

Herregud.

Och dricka en Negroni Spagliato och prata om alla kassalöparskor man haft i de åren.

Där har vi det.

Men på tal om kassalöparskor, Fredrik, så tänkte jag att

Jag tänkte att vi kunde inleda med ”The history, the evolution of running shoes”.

• Ja, nu har du koll på det.
• Det är inte den långa versionen, vi tar den populär versionen.

Jag googlade runt och hittade att Runners World gjorde 2014 en jäkligt bra sammanställning av

evolutionen av löparskor.

Från början till slut. Och de hade gjort en fantastiskt snygg bild av detta.

Laddade jag ner den i förmiddagen och tänkte att den tar vi sen.

Sen har jag inte riktigt hunnit förbereda.

Men jag tänkte några nedslag.

Vi är så extremt intresserade av skor.

Alla lyssnare är så extremt intresserade av skor.

Vi kan så mycket om det.

Framförallt gör ju alla tillverkare bra skor nu.

Så var det inte förr.

Där fanns de som låg längst fram och pushade.

Nu kan du ju köpa nästan vilken tillverksamhet.

Och det är ändå bra då.

Så här har det faktiskt varit.

Runt 1920 började, du ska lyssna på detta.

”Seven time Boston Marathon winner Clarence DeMar and other runners”

De hade på sig ”Thin soles with rubber and leather uppers”

Så de hade gummi under och läder upp till.

Det var så löparen görna såg ut för de som sprang Boston Marathon 1920.

Spontant, låter det ändå skönt. Gummi och läder.

Titta på bilden, det ser ju absolut ut som en fin sko.

Det är så helt sjukt.

Men sen händer det ju rätt saker sen.

Det händer inte så mycket på 2030-talet.

På 40-talet börjar man se racetracks och spikes.

Alltså spikeskorna.

Både på bana och på cross country.

Då är det faktiskt a company in Wimbledon i England.

Det är de som börjar göra customgjorda spikeskor.

Individanpassade spikeskor på 40-talet.

Här kommer en passning till Andreas Wahlberg.

Som vi utgläder till Ninja.

han var förviklad till Ninja under världsrekordet och vägrade springa skorna som delade fötterna.

1951 så sprang Japans Shigeki Tanaki, han vinner Boston Marathon i Split Toe Shoes

with Separate Compartment for Big Toe.

Så det är sådana som separerar fötterna som han har på sig.

Han vann Boston Marathon i det.

Andreas Wahlberg du kan fundera på det, om det är du som är dålig eller var han som var bra.

Lite för bekväm.

Om vi hoppar förbi, men får små små nytt barfot och så, för det skiter vi ju här.

Nu är skorna vi ute efter.

Så började hända grejer sen på 70-talet.

1974, då är det ”First Nike Waffle Trainer”.

Så kommer det här undersidan som är som en liten våffla.

Ja, absolut.

Det står inte här, men jag vill säga att jag har koll på storin bakom.

Att det var Bowerman, en av dem som startade Nike.

Han var ju en tränare, han satt och gjorde de här i sitt lilla skyl.

Det var ett riktigt waffeljärn.

Han satt och gjorde de här waffeln och så testade han dem, så skalade han dem och så testade han dem.

Steve Prefontaine som var en fantastiskt duktig 5000-meterslöp, han sprang ju med kortare distans också.

Han gick bort alldeles för tidigt i en bil och lyckades. Han var ju den första som Nike

sponsrade.

Och då fick man inte ha sponsrade löpare, så han fick inte vara med och tävla helt enkelt.

Han fick gratis sko.

Han fick gratis sko och han sa ”fuck it, jag kör ändå”.

Men här är våffelskon, den kom på 70-talet och Nike var de som var de som först ut med den där.

1982, New Balance säljer de första 100-dollarslöparskorna.

Jag tyckte det var en bra milstolpe.

Vi betalar ju 82, så jag vet inte vad 100 dollar var då, men det låter som ett par Alfafly.

Så New Balance 990 är de första löparskorna som når 100 dollar.

Jag tyckte också det var en intressant ståndpunkt.

Bara som en rolig parentes, 1995 här,

kanianen Christoffer Kåsgeij,

han vinner

hindertävling,

men han bara är barfota.

Men han har tejpat ihop

två tår på varje fot.

Om det var superstition eller gjorde någonting.

Men han var det.

Väldigt udda.

Han vann alltså en olympisktitel,

barfota. Så att det fanns ju ändå någon…

• Det var inte riktigt Janne Boklöf, eller vad han heter,

-V-stilen. Han försökte revolutionera sporten.

-Det gick inte. Redan i året efter vann Michael Johnson tre olympiska guld med guldiga spikskor.

Så han bevisade att ”du kan få igen dig, du kan ta nånting på fötterna”.

Men lite mer modern historia, avslutningen på den här twisten är

det är 2004, då kommer den första skidan Nike Free.

Det är den första som man tycker är de som börjar gå åt det mer minimalistiska hållet.

För annars hade man ju, förutom spik och att man spang helt barfota, så hade vi ändå varit

löparskola sett ut på ett visst sätt.

Året efter kommer ju Five Fingers, det minns man ju själv, även fast man knappt sprang då.

De var redan 2005, de släppte de först.

När Born to Run-boken kom 2009, tredubblade de försäljningen direkt.

Vilket är rätt intressant.

Sen hoppar vi fram lite där vi är lite ny.

2005 kom Vibrance Five Fingers, och för er som inte har koll på dem,

Det ser ut som en strumpa, en hård strumpa. Du ser ju alla tårna.

Det ser ju rätt freak ut när de kommer, sen blir det rätt vanligt.

Några år senare, 2009, så är det Hoka One One som slår tillbaka.

De har en maximally cushioned shoe release.

Det visar ju lite grann att alltid när det kommer någon trend,

så är det ju någon som börjar knuffa tillbaka och säger ”vi tror nog på något helt annat”.

Den såg ju helt sjuk ut. – Stor, ja.

• Alltså, stor som satan. – Jättesula.
• Alltså, vad kallar man? Den ser nästan ut som en båt.
• En båt! – Ja, precis.

Helt rätt, en båt. Den var så jävla tjock.

Sen kollar man på den nu så ser man att den ser ut som varenda skog på marknaden nu.

2009 kom den och de gjorde den.

Två andra småkorta på vägen innan vi är där vi är nu.

Nubel släppte faktiskt den första customiserade 3D-printade spikplattan.

2013 redan. Rätt tidigt, tyckte jag.

Efter det så började de 2014.

2014 var det detta år att den här evolutionen av running gjordes.

Då kommer de första, de här lightest road racing flats on the market.

De minns jag, de heter LD5000.

Erik Ahlnervik och jag hade ett par.

Det var som att ta på sig en strumpa.

De skulle springa.

De höll för tre pass.

Vi vågade knappt använda dem utomhus.

”Det är du, du, du”

De håller tre tävlingar och sen röktar de.

Jag kommer ihåg att jag spang stafetten i Båstad.

Spangar 2014 och 2015 i dem.

Det var hårt kan jag säga.

Inte mycket dämpning där.

Det kan jag inte rekommendera.

Det var en liten kort intryck till detta.

Det var lite historiken.

Det roliga 2014 var att

då hade man börjat blicka framåt litegrann.

Men det var ingen som hade förutspått

där vi är idag.

Alla har någon form av platta i sig.

Ibland måste man göra lite spagliato för att komma vidare i evolutionen,

även när det gäller skor, så tror jag faktiskt.

Så vi kan väl avsluta veckans drink med att säga spagliato och skål.

Det gör vi.

Så dyker vi rakt in i skor här alldeles strax.

Mums, säger vi.

[Musik]

• Mysigt att se nu va?
• Det här är det jag har längtat efter hela året

Hela året utan att ens veta att vi skulle prata om det.

Under hela året.

Okej, det har gått 18 dagar.

Det här har jag längtat efter.

Vilket jävla år.

Äntligen är vi här.

Hur många skor har du egentligen?

Du har extremt många par.

Ja.

Jag rensade ut hela min garderob i helgen.

Sjönk det?

Jag slängde två tredjedelar.

Lise bara, ska vi ta skorna också? Jag bara nej.

Nej, rör inte skorna.

Nej, nej, nej.

Det kommer ut en hel sån barbershop-kurva.

Nej, nej, nej, nej, nej.

Gör inte mina skor.

Jag var vänlig men bestämde att vi inte skulle gå in på mina skor.

Jag tror att jag brukar ligga runt hela samlingen 18 par.

Ungefär.

Då är det väl åtta par som är lite mer gamla mariterskor.

Och tio som kanske är lite aktuella.

10 rullar du runt på?

Inte riktigt.

Man kan egentligen säga så här att de som är mer…

Säg att jag har två eller tre, jag växer mellan på distans och långpass.

Det beror lite på vilken dag och känsla.

På kvaliteten kanske också tre.

Så att säga att det är egentligen sex par som rullar.

Sen har jag ytterligare fyra som jag plockar fram.

Någon gång då och då under året, som ändå är aktuella.

Sen de andra åtta, det är såna här jag bara vägrar släppa.

Men det släpper senare.

Vad beror det på?

Det finns känslor i skorna.

Ja men det är klart, de har en själ Fredrik.

De har en själ!

Tänk dig att jag har kvar både mina superslitna första par Vaporfly

och mina första par Alphafly som funkar.

Har du kvar första paren av dina Vaporfly?

Ja men de funkar ju på distans.

Men det är det jag använder dem så mycket.

Sticker du inte karbonplattan ut på dem där framme?

• Jo, där är en djup skåra.

Jag bara ”jag ser ju platsen”.

• Släng då.
• Jag säger ändå lite, som du pratade om innan, att skoja med konsumtionssamhället.

”Det finns lite till dem”.

Det är till och med så Lisa bara ”de luktar apa och de är spruckna hela vägen”.

”Ska du inte bara slänga dem?”

”Nej, de har nog ett pass till i sig. Jag kan nog värma upp i dem”.

Men då känner jag att jag börjar bli lite mer så här ”Jo, det är inte heller bra”.

• Jag kan ha dem i min säng.

”Nu kommer de som en snuttefil på natten, jag har inte kan sova.”

”Du kan fylla en funktion i mitt liv fortfarande, okej?”

”Jag är lycklig av mina prylar, sluta nu!”

Okej, men du har 18 par.

Du får bara välja tre att prata om idag.

Det var fan…

Jag har skrivit fyra.

Jag vet, för jag har skrivit det också.

Jag har skrivit tre, sen kunde jag inte låta mig skriva en bubblare.

Och jag måste få in en till.

Det är bra.

Vad är det för typer av skor?

Så resonerar jag också. Om man var tvungen att välja tre,

så tänkte jag, för det första min tanke var att jag valde tre kvalitetsskor,

för jag tycker att det ser jävligt roligt ut.

Men så tänkte jag, jag får ändå tänka så här, om jag ska åka till en öde ö,

tänkte jag,

jag bara får ta med mig tre par,

jag får välja mellan tre par

och mina barn, eller fem par, då valde jag fem par.

Ett av barnen.

Jag hade några stycken jag kände direkt på.

Jag vet vad jag ska ha för någonting.

Vi kan ju ta bort Vipoflay direkt.

Kan du lägga in din bubblare?

Ja, vi gör det.

För du har med dina Vipoflay, eller hur?

Vi tar bubblaren först och främst.

Jag får de som kollar på Youtube få ihop dem på skärmen.

Bubblaren vanlig Nike Dragon.

• Spikskorna valde jag som en bubblare.
• Jag hade nästan kunnat ha en bild på detta, uppe i vardagsrummet.

De är så jävla snygga.

• Det är mina tredje par spikskor.

Mina första par var som par New Balance, men jag bara vill testa ett par spikskor.

De var inte jättesnygga, men jag kände att det var schysst.

De andra par jag köpte var snygga, för då hade man lite bättre koll.

Men de här är fan en work of art.

”Art”. Helt vitad med röd syla.

Det är så snyggt, det finns inte.

• De är inte så dyra?
• Nej, men förhållandevis är de.

Jag tror de kostar 1500 spänn.

Vilket ändå är fullt överkort.

• Håller fyra pass.
• Tänk hur många kilometer man springer i.

Man springer inte så mycket i spikskorna.

Jag skulle ha valt ett par spik.

Jag tycker det är roligt.

Är kroppen frisk och hel och man är i bra form.

Jag är form och vill springa på kortare streck och tycker att spik ska vara jävla roligt.

Det är min bubblare.

Dragonfly.

Och du då Fredrik? Var du för en bubblare eller nummer fyra?

Nummer fyra är ju mina, och det här har jag nästan glömt att jag hade, men det är konstigt för jag springer ganska mycket.

Det är mina Metaracer.

Just det, Asics Metaracer.

Det ser mycket tjockare ut här än de är faktiskt på bilden som jag visar på Youtube.

Du kör dem nästan alltid i hallen inomhus nu.

Jag känner att Tartanen ger lite dämpning.

De här är inte jättedämpade, men där är det kolfiber och platta i dem.

Och där är ett jävla bra driv i dem.

Jättesköna skor.

Att köra inomhus eller på bana utomhus, helt perfekta, skulle jag säga.

För de är lite av det tunnare slaget, Fredrik, eller hur?

Det är de, absolut.

Det känns lite som ni som kan New Balance.

Hansoon.

Ja, precis.

Det är lite hansoehållet i känslan när man springer.

Lite mer förlåtande.

Men jag tycker det är en helt fantastisk sko.

Inget grepp, så du kan inte springa när det har halt.

Nej, precis.

Det är helt flat under.

Man kan säga att man får det bästa av de här tunna dojorna

som är nära spikkänsla.

Men du får ändå lite dämpning av karbonen.

• Ja, du får lite så här fjång.
• Ja, precis.

Det är som vi i Skåne säger. Jag vet inte om man säger det i Stockholm.

Men fjång säger man.

• Ja, precis. Fjärde av känslan.
• Man kan tro att det är något annat, men det är inte det.

Fjång är när man liksom tjoffar i…

• Det är när man tjoffar i en hög. – Det är när man tjoffar i en hög.
• Det är när man tjoffar i en hög. – Det är när man tjoffar i en hög.
• Det är när man tjoffar i en hög. – Det är när man tjoffar i en hög.
• Jag tror faktiskt att nu tror jag att Sara Lahti sprang på 10 km.

Hon sprang på 31,18 km och 31,16 km.

Jag vet att när hon stod i Svenska kollade på 5 km och hon har sprungit i de här meter racer.

Det går att springa snabbt i dem.

• Det är bra att du tar andra exempel på att de funkar.

De funkar för mig också, Simon.

• Det är bra, det var det jag ville dubbelkolla.

Jag tycker de är sjukt spännande, superspännande.

Mina två andra par, eller ett av de par jag gillar också,

nu hittade jag inte den här bara för det, men det kan du säkert…

Vad fan var det jag skickade till dig?

• Ja, du skickade…

Jo, mina Alphafly såklart. Jag skrev mina Alphafly.

Vi har ju pratat jättemycket om Alphafly och Viprofly.

Det är ingen av lyssnaren som tyckte de var intressanta.

Det känns ju härligt. – Det är jättekonstigt.

Vi fick in kanske 30 svar.

Ingen har skrivit. – Alla är i ekonomisk kris, Fredrik.

Men Nike Tempo är det någon som skrivit.

Ja, just det. De har ju också… – De tog inte med på listan.

Tog inte med på listan. Jag har gått lite fram och tillbaka

mellan Viprofly och Alphafly. Jag tycker att båda är fantastiskt bra skrivare.

Det kanske är för att jag landar på mellanfoten, snedsträck, lite framfot.

Jag vet inte, det kanske är därför.

Jag tycker jag får…

Jag älskar varje gång jag sätter mina fötter ner.

Jag älskar varje gång jag ska springa i dem.

För jag vet att nu kan inget stoppa mig.

Förutom mina baksidor, mitt knä, men annars och mitt flås.

Nej, fan, jag tycker de är jäkligt fjångiga.

Det roliga tycker jag är att du inte var helt övertygad om att köpa dem från början.

• Nej, det var jag absolut. – Alla andra ska ha dem, men inte jag.

Jag går min väg.

• Så var det, för jag trodde att det var David Nilsson som sprang i de första.

De där ser bara jävligt konstiga ut.

Sen blev man lite nyfiken. Intressen ur den ene ville testa, bara för att se vad grejen är.

• Då hade du haft ett par Viprofly, så skulle du köpa ett par nya, eller skulle du välja Alphafly?

Exakt så var det. Jag var så nöjd med mina Vaporfly.

Jag var så här, ska jag lägga 400 spänn mer?

Alltså tror jag verkligen att de kommer vara så mycket bättre.

Kan inte bara lika bra köpa ett par nya Vaporfly istället.

Men nej, jag har faktiskt trivts riktigt, riktigt bra i Alphafly.

Jag tror de passar dig jättebra. – Ja, de passar mig.

Du landar ju rätt, det ser man ju. För du har ju belastat den här gaskudden fram.

Ganska rejält. – Jag fick punka på mina fronstar.

Jag gick runt i ytet och gick med dem i hallen.

”Hee hee hee hee hee”

Lät de säga ”Fan, har de fastnat i någon sten?”

”Jag tänkte inte på det, jag jågar varmt nu”

”Hee hee hee hee hee”

Lät de säga så.

Sen startade passet och jag tittade och bara

”Var fan, jag har ju sprängt luftkudden”

• De har du slängt hoppas jag.
• Nej inte än. – Va?
• ”Jag kanske kan köra ut”

”Kan vi köra ut?”

• De pratar med mig. – De säger till mig ”släng mig nu”
• ”Släng mig”

Okej Fredrik, nästa på din lista då.

Ja, jag har ju en härlig sko som jag brukar ta på distans och långpass.

Och det är ju Brooks Levitate.

Den trodde jag inte du skulle ha.

Jag tog ju den när vi hade det här samarbetet med löplabbet.

Du var valledare i skotestet.

Och när jag fick hem den kände jag att det var dumt.

För det minsta du sa att den var varm.

• Ja, det var extremt tjock på något sätt, känns den i tyget, i meshen.

Men jag har börjat gilla den mer och mer.

• Jag ser det.
• Nästan, lite förälskes-hållet.

Och jag tror att den håller sjukt länge i den skun.

Den är extremt rejäl.

Också när man springer på vintern och det är lite snöblask och så ute så är den helt perfekt.

Skön dämpning, men det är ändå ett driv i dem.

De är ganska tunga, men känns ändå lätt.

Jag vet inte, jävligt konstigt.

Den här är ju löpningens Johan Elmander.

Den gör sitt jobb på mittfältet.

Den gör sitt jobb, springer löpningar som ingen annan ser.

Men fan vad den gör mycket för alla de andra passen.

Den friar ytor för…

Den friar ytor för Alfa Fly, den går fram och glänsar.

Det som du säger Fredrik, en distanskog, man vill ju ha ut det man vill ha av den.

Den ska vara stabil, pålitlig, det ska vara många kilometer i den.

Och inte minst i Sverige har vi mörkt tio månader om året.

Vi vill ha något som håller oss varma.

Jag tror denna håller 200 mil.

Ja, det tror jag också.

Det var inte jättebilligt.

Jag vet inte hur den ligger nu, för det var kanske lite i lanseringen så att den kostade lite mer.

Låg det på runt 1800?

Nej det räcker inte.

Jag tror inte det räcker. Det är över 2000 träffar den.

Samtidigt som du säger så många kilometer som jag också får uppfattning om att du får ut av det.

Så är det ju, ja fan det är värt din distans-kurs.

Nej jag kommer förmodligen köpa dem igen.

Man får ju räkna lite kostnad per kilometer.

Alltså, vad du hette, Kpk.

Ja exakt.

Det är ju det man får utgå utifrån kostnaderna.

Hur länge håller de? Jag tror de håller länge.

En jag hade på min lista som väldigt många av lyssnarna hade också,

det är ju Zoconi Endorphin Speed.

Jag tror alla i vårt träningsgrupp har sagt det.

Nästan alla har den i princip.

Alla har sagt samma sak.

När du sätter ner foten i den och du tar de första stegen

så bara vet de att det är en bra löparskill.

Du och jag använder det mycket på distanspass nu när man börjar bli lite trött.

Men du har ju kört mycket maratonlöpning i din maratonpass.

Ja, jag körde ju mer eller mindre alltid den här tagen.

Det är ett gott tecken.

Ja, men det är ett väldigt gott tecken.

Den tar ju tyvärr slut också.

Ganska direkt.

Det blir ganska abrupt.

Ja, jag hade ingen utforskning.

Från ena dagen till den andra så var det ”nu är den slut”.

Jo, men det kan jag hålla med om.

Jag älskar den som distansko, jag har använt den som distansko väldigt länge.

Jag håller med dig, de första passen, du bara rullar fram på den.

Jag tror inte det heter vad de kallar det. Alla har ju sitt marknadsteam, Speedroll.

Ja just det, Speedroll.

Alla vill ju hitta något som säger att den här rullar fram på.

På såken bara ”It’s a speedroll”.

You mean speedroll?

Och där är det, det är ingen karbonplatte men det är en nylånplatte.

Vi vet inte vad det är, men det är bra jobbat av marknadsteamet.

Det känns som att vi vill betala pengar för den.

Speedroll, nylon, plate, yes, där är den.

Den håller för fler mil än Viperfly.

Ja, absolut.

Och Alphafly.

Ja, och Alphafly håller längre än Viperfly skulle jag säga.

Förutom om man inte…

Nej, men det håller den i Malafrica.

Men det känns lite som att…

Jag kunde ha den… Jag sprang säkert… Jag vet inte.

Alltså över 100.

Ja, du sprang mycket i dem. Och det har jag också gjort i mina.

Så de har faktiskt hållit länge.

Ja, de håller bra och gör dem ändå.

Och jag tycker faktiskt också att de håller sin bekvämlighet.

Till och med nu när man trer dem.

De känns fantastiska när man sätter foten i dem.

Det är ett hett tips för folk som vill ha en snabb sko.

Men ändå något som du faktiskt skulle kunna ha vissa andra pass.

Så åker ni då för en speedgillar både du och jag skarpt.

Och väldigt många lyssnarna.

Det är alltid en bra investering.

Det håller jag helt med dig.

På vilken nivå som helst egentligen.

Det är helt klart.

Du då Fredrik, nästa.

Du är ju min Fuelcell TC.

Det är ju min personliga favorit.

Du springer ju väldigt mycket.

Du har ju kört samma sak med den.

Jag tycker att jag har sett dig springa alla möjliga typer av pass i den.

Precis som att den är jord för min fot och min kropp.

Det är svårt att förklara, den är mjuk, men där är ändå stabilitet i den på något sätt.

Så den är på gränsen mot den mjukare hållet, alltså för mjuk.

Men den är inte wobbli, så den funkar liksom att ta en skarp kurva i skorna.

Det är vissa där man kanske är lite orylde för det. Du testar några, Simon?

Jag har provat några dagar och känner ”wohooo” när man kommer i kurvan.

• Då springer du rakt ut på autoband.
• Ja, det är bara 21 km spikrakt på asfalt.

Men kommer den kurva så är jag lite orolig att jag bryter något.

• Så det här springer jag ju allt möjligt i faktiskt.

Tar den sko när jag känner att jag behöver, jag vet vad jag får med denna.

Jag kan springa snabbt, jag kan springa långt, jag kan springa distanspass.

Det känns helt perfekt för mig.

Jag måste säga en sak här.

Vi sa det innan här, om att prata om

”Evolution of running shoes”.

Jag tycker det kanske är

bara personlig reflektion. Jag har ingen

vetenskap eller massa studier bakom.

Men 15 år sedan, då fanns det

liksom tre, då kom jag ihåg

när jag precis kom in i början

av löparskolan, då var det så.

ASICs, det är riktiga löparskor.

Sen finns det en massa såkor. Det är liksom

riktiga löparskor. Sen fanns det

Nike, vill någon som gick på gymmet?

Ingen som springer i Nike, om du inte springer på Track & Field eller spelat basket.

Om du inte är superelit och kör det, annars är det så här, du går på gymmet med dem.

Nu gör ju alla sjukt bra löparskor.

Men jag måste, och så går det lite i vågor, vilka som helt plötsligt går upp och är frontrunners och vilka som halkar efter.

Sen så helt plötsligt så Puma är ett bra exempel där tycker jag.

När jag började 2014, då var de på frammarsch.

Tycker de har varit borta några år nu, sen kommer de tillbaka igen.

Men jag måste säga, New Balance alltså.

• De har kommit tillbaka.
• Shit vad de… De har alltid varit stabila.

Men jag tycker de har tagit ett kliv fram.

Både med de som du nämnde nu, Fuelcell T-sen.

Och de som jag köpte nu.

Jag satte ner fötterna i dem inför skottestet.

Men valde bort dem.

För jag tyckte att du hade ju redan T-sens. Jag tog ett par andra.

Men jag lägger ner på löplabbet för några veckor sedan.

Och köpte Fuelcell R-sena Elite 2.

• Ja just det.
• Alltså fy för helskottan.

Oavsett om du kör New Balance Rebel, Fusil TC, de här RC Eliten.

Alltså du slås av en känsla av

visst satan vad mjuka de är, men du får ändå en jäkla driv i skorna.

Alltså det känns som att du sätter ner fötterna i ett par moln tycker jag.

Jag blir glad när jag tittar på dem.

Jag bara ”Aaah, vad varmt hjärtat”.

Vad är det för typ av pass du springer om då?

Det roliga var direkt efter att jag strykat foten så var det

de enda par skor jag kunde jogga i också.

Så mina första passet, jag hade köpt dem andra dagen efter att jag strykat foten.

Så jag började med att jogga tre pass i de tio kilometerna och då kände jag ”Åh fy fan vad det är mycket pengar som gråt nu kostnader i skånen att bara jogga i dem”.

Jag vet inte hur snabbt de slits.

Men jag testade att köra dem på nyårsmilen, i dålig form och sådär.

Jag skulle absolut säga att du kan köra, utan tvekan, kör ner till korta intervaller i dem.

Du och jag föredrar lite

lite snabba rappare skor ändå, även om vi har Alfa Fly och Vapor Fly. Du gillar Meta Racern och Asicsmen,

men du är lite aggressiv och jag gillar också den typen av skor egentligen.

Så jag skulle säga för min del, jag tror det hade varit en perfekt

tröskelsko.

Absolut kan man tänka mig att springa maraton i dem, hade kunnat tänka mig att springa halvmaraton i dem. Är jag lite småskadad eller så lite,

lite känningar, då har jag lätt tatt dem på en 10. Jag tycker de känns fantastiska.

Supernöjd med de blå görna. Tycker ni att Balance har gjort skitbra på den fronten?

Ja det är kul att se att de är på väg tillbaka.

Det är kul att ha många olika typer av fabrikator att välja mellan.

Herregud, det är grymt.

Hade du Fredrik, vi har väl ganska många lyssnare också.

Smått att se. Har du någon kvar på din lista?

Jag hade ju mina VIP-flög också.

Jag har skrivit ”Needs no words”.

Folk bara ”Jo vi vet, vi har hört talas om dem”.

De behöver vi inte prata om egentligen.

Du älskar dem.

Jag älskar dem.

Jag sover med dem.

Men det är gött du Fredrik. Vi ska ta en liten brain break.

Det gör vi.

Sen ska vi prata om vad lyssnarna har tyckt kring skåret.

Det ska bli kul.

[Musik]

[Musik spelas]

[Musik]

[Musik]

[Musik spelas]

[Musik]

Nu ska vi prata mer skor Simon.

Och vi har fått in jäkla massa svar på, och det visste jag faktiskt.

Jag började ju lägga ut frågan om skor.

Ja men här kan öppna upp våra kära följares intresse av att engagera sig i detta.

Och det gjorde de.

Du är en content specialist av ram i Fenerik.

Ja det vet jag inte, men det här blev bra i alla fall.

Det här blev bra i alla fall.

Väldigt kul.

Vad säger du rent spontant över de svar som vi har fått in Simon?

Jag skulle säga så här att vi har fått in massa som har skrivit om skor.

Två saker är det spontana som jag reagerar på.

Nummer ett, där finns tydliga favoritmodeller.

Vilket vi också haft lite känsla av innan.

Lite otippat som vi sa att det inte är så mycket Nike så svindyra dojor.

Inte så mycket?

Okej det var Tempo skor.

Det är det ena jag slogs om. Där finns ändå några väldigt speciella tydliga favoriter.

Och de kan vi prata om alldeles strax.

Den andra delen, trots att det finns tydliga favoriter, så är det en jäkla spridning på märken.

Det är jäkligt coolt.

Vi som är, när vi är med i löplabbet skotest och allt, vi har testat ganska mycket dojor.

Det jag tyckte var coolt var att det är såhär

Altra Thorin, där är Hoka, där är Nike, New Balance, Socony,

Miss Uno, Puma, Kraft, Asics, super spännande att se.

Det bevisar väl tesen som jag har lite killgissade fram innan.

Det är lättare att göra en bra standardskor, åtminstone nu.

Sen kan det finnas de som accelererar, men det är jävligt många som gör bra skor.

Det är kul för oss löpare att man vet att man går in på löplabbet och ska handla.

Där finns jävligt mycket bra dojor.

Jag är inte orolig att det är någon skitsko.

• Jag tror man ska lägga lite tid på att testa ut olika typer av skor.

Jag känner att några New Balance passar mig jättebra.

Andra passar mig mindre bra inom samma fabrikat.

Jag tror inte man ska begränsa sig till att jag kör bara Nike eller Soccone eller New Balance.

Man ska kanske hitta en flora mellan de olika tillverkarna.

och verkligen testa ut de olika, testa på löplabbet och springa med dem och se lite hur det funkar.

Det kommer vara vår ståndpunkt fram tills dess att vi får en skosponsor.

Så då fortsätter vi på det.

Vi är obundna.

Vi bara skojar med det här.

Men det roliga, jag tänkte här på nu, när vi pratade om din modell innan, New Balance Fuel Cell T-scen också.

Den har ju några marker som är favoriter.

Min napprapat Robin, som varit här ju,

Äckvurtsel, han var jag för övrigt på nyårsmilan.

Drog han mig?

Han gjorde i pers på milan.

Jag sa det till honom när vi var närmare 25.

”Robin, du vet nog att du drar mig nu.”

Han bara ”Nu är det bara ödmjuk.”

Jag bara ”Nej, det gör jag inte. Jag är jättetrött.”

Han har skrivit ”Nobelans fullsättelse, samma som dig, funkar till det mesta.”

Jarmo Slav också skrivit New Balance Full Sail T-scen.

Det är en favorit hos många och det verkar ju mycket väl vara det här tröskelintervaller,

plus en och annan distans när jag behöver lite extra skjuts.

Det bekräftar ju väldigt mycket det som du har berättat om skoen också.

Den är ju en jäkligt bra all around sko.

Så det var en av favoriterna.

Ja, den är ju faktiskt ganska snygg också, tycker jag.

Absolut.

Tittar man vidare på Nubel, så har vi haft Rebeln,

som är den som jag testade i skotest.

Den är mer av en distanssko med lite…

Måste jag säga, lite fjong.

Ja, precis.

Och det verkar också vara en sko som går att använda till allt.

Real Dogelito skriver att det är en sko som verkligen är mångsidig.

Ja, Henrik skriver också det.

Den funkar till snabbare intervaller.

När jag testade den så, det första jag slog sig var att hur otroligt mjuk den var.

Den är nästan på gränsen till svampig.

Det passar vissa andra inte.

Jag gillar mjuk sko med alla mina skavankrar.

Jag var först lite osäker på om den funkar att köra lite tuffare i.

Det sjuka var att jag sprang en tidskommandsrunda.

För varje kilometer inser jag att jag springer lite snabbare än jag gjorde innan.

På slutet så bara, nu går det ju rätt fort.

Den vill framåt så den är rätt god att ha i.

Men om vi återkopplar lite till den absoluta favoriten var ju SOKO, din Dolphin Speed.

Den har flest pratat om.

Jag tror det var till och med sex stycken som skrev om att det är deras absoluta favorit.

Och det förstår vi varför.

Den kan man ha till allt, verkligen.

Den är grym. Många skriver ”alla snabba passpringare i Endorphin Speed” skriver Olsson.

Han skriver också ”New Orleans Rebel” när de springer på mål.

Jag tycker att de är… Känslan i de där skorna är inte helt olik.

En Dolphin Speed är väldigt mjuk och följsam med sin speedroll.

Men den är inte alls så svampig som Rebelnade.

Den har lite mer aggressiv tryck tycker jag i en Dolphin Speed.

Tilda skriver också att det är nästan alla pass för de är så sköna.

Det var ju som du sa Fredrik, ett tag körde du ju alla dina runder i dem.

Munchmeister skriver samma sak, intervaller och distansrunden.

Jag behöver självförtroende boost.

Det är en intressant aspekt.

Tänker du så Fredrik?

Ja, det gör jag absolut.

Jag känner att jag kanske har stressat lite mycket,

kanske såg lite dåligt, kanske inte ätit vad jag hade tänkt.

Och så ska man ut på ett utmanande pass.

Då känner jag att jag behöver dopa mig lite.

Egentligen borde jag inte ta fram mina Vipofly nu,

men då åker de fram för att få lite psykologiskt övertag på passet.

Man vet att man skulle göra det här passet utan skorna, men nu har man en liten fördel med att man har dem.

Vad tänker du?

• En del av mig tänker att det är sjukt att vi pratar så här mycket om skor.

Och den andra delen är att man känner att man måste fortsätta.

Jag håller helt med dig, för jag har ju sprungit jättemycket Nike Pegasus, som distansskor.

Jag tycker att det är för alla som börjar springa, det kostar 12-13 spänn.

Inte ens det tror jag.

Det är mycket på kampanj.

Ja, men de nya modellerna.

Superbra doja, håller länge, jätteskönt.

Den rekommenderar jag nästan till alla som ska börja springa.

Jag skulle säga att endorphinspeed är ju snäppet.

Den är prisklass också såklart.

Men framförallt, om jag sitter och väljer,

och jag har också en sån dag som du säger ”Åh, det känns lite tungt idag”

eller ”flåsigt” eller ”jag känner mig inte sugen idag”

då är det ju den första jag sneglar på är endorphinspeed.

Jag vet att jag får den där lilla extra skjutsen i dem när jag plockar fram dem.

Många skriver att de gillar verkligen tröskelpass.

Många av vår träningsgrupp har kört dem även på barnpass.

Tempopass har du och jag kört dem på.

Anton Berg skriver också ”endorphinspeed, långpass, tröskel, andra tempopass”.

Det verkar som att många gillar i de här skånarna både den vi kollade på

New Balance Fools-tesen och endorphinspeeden.

Så trots att alla de här människorna som har kommenterat, de har nog mer än ett par skor.

Så intresserade är man ju.

Men ändå så dras man till att favoriten är den modellen man kan använda på alla typer av pass.

Egentligen hade jag trott det skulle vara tvärtom.

Som i mitt fall när jag säger ”Dragonfly”.

Där det är så, den kan du använda fyra gånger per halvår typ.

För att det är liksom en speciell sko.

Men trots att alla de här människorna som har stora skor, så dras man som sagt ändå till

ändå till de som du kan använda på alla passen med en ballround sko.

Jag tror man kan bli ganska osäker på när man ska använda

alltså de olika, när ska jag använda min

till exempel tempo sko.

Om du har sådant.

Är du mitt emellan någonstans och så känner du

jag går ändå på det som jag känner att jag är trygg med.

Och för min del så handlar det mycket om att jag inte vill

misslyckas med ett pass.

Jag vill varken sätta passen.

Så det glider ofta mot det hållet att jag känner att

”Ja men då blir det Vaporfly.”

• Alltså att du dopar det till passet, då vet de att det blir en bra självförtroende.
• Ja, för det betyder så mycket att jag fixar passet.

Så det är väl lite…

Jag kan tänka mig att därför så gillar man en sko som har funkat för en någon gång.

Och då vill du använda den ofta.

• Jag tycker det här är, om vi tittar på en bra…

Du hade skrivit en punkt som var skitbra, ”Spaning 2022”.

Om vi bara ska titta på hälften killgissande och hälften 100% vetenskap utifrån vad våra följare har skrivit.

Så tycker jag två spaningar som man kan urskilja är.

Nummer ett, vi är mer benägna att dopa oss med schyssta skor om man inte är så prismedveten.

Jag håller 100% med det, Fredrik.

Jag kan också stå och tänka en av de. På tisdag tänker jag,

”Nu ska jag inte slita så jävla mycket på de här skorna.”

Sen kommer onsdagen och så känner man inte så sugen på kvalitetspass.

”Jag tar mina vassaste skor så vet jag om jag får skjutsen.”

Så det ena är det tror jag.

Man kanske går mot det att det finns ett par skor som man bara ”Åh, de här är det.”

”Ska jag bara använda dem då?”

Den andra är faktiskt att man kanske i den här skojungen, som jag tycker mer och mer nu finns,

är att man söker en sko som funkar för väldigt många olika typer av pass.

Sådana som dig och mig då, Brooks Levitate-skon.

Om man inte har så många skor som du och jag har,

så kanske man hellre satsar på en sko som klarar både att springa snabbt, distans och jogga.

Man får ändå tänka att merparten kanske har två par skor.

Ja, det tror jag nog är rimligt.

Absolut.

De flesta har inte 18 par.

Det ligger nog i den övre gränsen av de som konsumerar skor.

Det tror jag nog. – Det gör du garanterat.

Och jag ligger någonstans mitt emellan.

Men jag har ändå nio par liksom som jag väljer mellan olika typer.

Men det jag tänker då är att om man har blivit lite förälskad i löpning

och man kanske börjar köpa skor och man börjar gå från att ha kanske två par till fem par.

Ja men då är det ju såklart så köper du en Dolphin Speed som funkar till mycket.

Du kan använda dem i vilket pass som helst egentligen.

pass som helst egentligen. Den kommer att fylla en väldigt bra funktion i din garderob.

Håller helt med dig Fredrik.

Så att, men när du kommer upp på lite fler, så då glider det in ett par dragonfly,

då glider in kanske ett par utpräglade distansskor och kanske några som är lite

varmare. Vi tittar ju mer på hela floran av funktionen.

Ja, det gör vi helt rätt.

Spännande, Fredrik. Det har varit kul att snacka skor här också.

Någon sista grej som vi kanske kan avsluta det här hela blocket med innan vi glider in på motivation.

Om du skulle köpa ett par skor nu 2022, det skulle låta bero lite på hur din skogarderov ser ut.

Jag måste ju ha på nya Vipofly. Mina är slut.

Då har vi inte mycket nu.

Jag är inte helt slit, men man slits ju ganska mycket fram till när jag springer.

Då börjar man se lite av karbonplattan.

Det känns som att det börjar bli dags att titta på ett par nya.

Det blev ett par sådana och sen tror jag faktiskt att jag ska köpa ett par saker från Endorphin Pro.

Jag har faktiskt testat dem.

Det är bara Rens Wahlberg, tror jag. Vår grupp som har provat dem.

Ja, exakt.

Så att de blir det kanske. Och ett par speed kanske.

Det var ett bra sista tips vi kan dela ut nu.

Som du säger Fredrik, det jag tycker många gör är att man springer skon tills den är helt jävla slut.

Då funderar man ”oj jag har fått ett par nya skor”.

Det man kan göra är, om vi pratar ett par bra skor till intervallpass, kvalitetspass.

När du märker att nu är det minne på sista tredjedel av livsdägenden.

Då kan man köpa ett par nya då.

Sen kan man använda de skorna du har haft till intervall och kanske ha dem till lite jogg eller distans.

Eller köra några sista pass.

Släng inte dem för att behöva dem.

Lägg dem på hög som jag gör för guds skull.

Sen kan det lukta gott i källaren.

Har de som en smutefilt när du ska sova?

Lisegt när jag källar dem.

”Åh gud vad det är som luktar!”

Tog hon tag i mig en New Balance Rebel och sa ”Åh det är dem här!”

Så gick hon ut och slängde dem.

Men det avslutar vi med detta blocket.

Nu har vi motivation för er.

• Har du motivation att gå vidare i podden Simon?
• Jag har noll motivation, jag har tillräckligt med rutin för att veta vad som händer.
• Det är intressant, vi pratade om en mellansnack, vi har pratat om att vi ska gå vidare i podden.
• Ja, vi har pratat om att vi ska gå vidare i podden.
• Ja, vi har pratat om att vi ska gå vidare i podden.
• Ja, vi har pratat om att vi ska gå vidare i podden.
• Ja, vi har pratat om att vi ska gå vidare i podden.
• Ja, vi har pratat om att vi ska gå vidare i podden.
• Ja, vi har pratat om att vi ska gå vidare i podden.
• Ja, vi har pratat om att vi ska gå vidare i podden.

Jag har noll motivation, jag har tillräckligt med rutin för att veta vad som händer.

Det är intressant, vi pratade om det i mellansnacket här.

Rutiner, vi fick in en bra fråga från Henrik som skrev till oss om det här med att

motivation är flyktigt, skrev han va?

Ja, precis. Vi hade ett litet resonemang om det här i mellansnacket,

så här måste vi börja. Henrik skrev en spännande sak kopplad till motivation.

För det var det andra stora temat som skapade mycket engagemang här bland era lyssnare.

Henrik skrev ”bygg inte upp träningen runt motivation, det är en flyktig sak.

Rutin och vana är din vän.”

Jag tyckte det var framförallt det klokaste ordet jag hört på riktigt länge.

Både du och jag lever på detta sättet, Fredrik, enligt den här modellen.

Men vi har inte reflekterat över det så mycket.

• Jag kan vakna upp ibland i veckorna och bara tänka

”fan, jag gör ju bara det här av ren rutin.”

Jag reflekterar inte över att jag yterspringer, utan jag bara gör det.

Och det är ju skrämmande, men också jävligt skönt att man har en så hälsosam sak som rutin.

Tänk om det hade varit att dricka och drinka varje tisdag.

Ja, det hade inte varit bra.

Det är så du säger.

Vissa rutiner och vanor ska man fundera över.

”Det här kanske jag ska bryta.”

Gällande löpningen så tror jag det är bra att man har den rutinen.

Som du säger, den här vanan att…

Du och jag pratade om det några gånger när vi var ute i november, december, januari.

”Vad fan gör vi ute nu? Varför sitter vi inte och kollar på Netflix?”

”Det gör vi efter passet.”

”Just det, det var så det funkar.”

Det är inte sant. Då blir jag tvungen att googla vad motivation betyder.

För det är så man kollar upp saker.

Jag vet inte, jag måste kolla upp.

Förlåt, jag är en liten panthesar nu.

Googlar du också saker som du egentligen vet ibland?

Absolut.

Bara för att få en second opinion?

När du väl har googlat så bara ”Det där har jag inte behövt googla”.

Jo, jag googlar om… Nu blev det lite sildskrämt.

Hur skriver man en budget?

Kolla här, det roliga är att jag ska outa mig själv.

Jag googlar saker av tre anledningar.

Det ena är, jag har inte en jävla aning vad det är jag googlar.

Eisenhower president.

Eisenhower who?

Är det klart han var president? Eller general?

Jag vet ju fån hur många jag har googlat.

Helt rätt, jag googlar det.

Den andra grejen är, det är precis som du säger,

”Det här har jag koll på, men jag vill ändå dubbelkolla så att jag har koll på det.”

Och sen den tredje anledningen, det är faktiskt när jag vill ha inspiration.

Jag vill ta ett exempel, jag jobbar ju som marknadschef.

Jag har full koll på hur man skriver om marknadsplan.

Hur bygger man varumärke?

Varumärke plus hyr, plus bygga, plus krok.

Gör du det på något sätt plus? Det gjorde man för tio år sen.

Jag tycker det är räckligt att säga det.

Det är kul, okej.

Jag kan googla, även nu när jag gör träningsprogram,

jag vet att jag kan göra det på rutin nu.

Då kan jag ändå söka på en 5000 meter training plan.

Det är bara för att se, om jag bara jämför fem snabba här nu,

hur har de lagt upp planerna och hur gör jag min egen?

Så det kanske inte handlar så mycket om att jag inte fattar hur man gör det,

utan snarare att jag vill ha lite inspår.

Det kan jag också kring marknadsplan.

Hur har stora, bra och fara marken byggt sina marknadsplan?

Vad tycker du att de är viktiga?

Där man kan känna att det är fyra element eller fem som är viktiga.

Men vad är de andra små twisterna?

Så det kan jag tycka är spännande.

Men ja, absolut, ibland så bara

”Don’t go your own way Simon!”

”Do as the other does!”

Jag bara, jag har hittat här något som är jättebra.

Nu kopierar jag det och så klistrar jag in

och så byter jag upp det.

Det gör en vardagsjobb.

Motivation för mig.

Det är för att skälla andra, att säga att det är mitt.

Skriver jag ”copyright” Simon Wikström nere i hårnet?

Men du har googlat motivation?

Det var det vi ville komma till.

Och det svaret är ”ja, jag googlar saker ibland för att få en säker opinion”.

Okej, då står det så här att…

Jag skrev ner en nåt själv innan.

Jag hade tolkat det själv så.

Motivation för mig är en drivkraft på något sätt.

Om vi pratar om rutin och vana, det är någonting annat.

För att få någonting utfört?

Motivation för mig är någonting att jag vill någonstans.

Jag har en motivation att komma dit.

Om det är ett stort mål eller om man har en dröm.

Det är något som är framåtlutat och jag motiveras till att komma dit för en viss anledning.

Då hittade jag en definitionsartad grej.

Motivationsforskaren Fredrik Herzberg, ingen aning om vem det är.

Han är motivationsforskare på Google.

Då är motivation den process som aktiverar och dirigerar människans beteende gentemot vissa mål.

Så jag tycker att man är på rätt spår.

Sen hade de delat i stånd, lite kort tilläggar.

Herzbergs så kallade tvåfaktorsteori, indelat i hygien och motivationsfaktorer.

Och skiljer mellan de faktorer som minskar arbetstillfredsställelsen,

och sen finns det de som ökar arbetstillfredsställelsen.

Så i löpning skulle man kunna säga att våra distanspass gör att löpningen blir mindre jobbig för oss på det stora hela.

Men det är ett måste.

Det är på något sätt en hygienfaktor.

Att vi bara behöver vara ute och springa några gånger i veckan.

Sen när du och jag springer kvalitet och nailar det och gör ett bra resultat,

då känner vi att vi är ett steg närmare att komma till X-mål vi har på milen eller maraton.

Och det ökar vår tillfredsställelse av det. Det skapar en motivation för oss.

• Men det är lite hönan och ägget.
• Ja, det är det. Jag håller helt med dig.
• För i början så vet du inte om att det gör dig gott.

Det är skittråkigt även när du ska komma igång med löpning.

Då har du ingen referens kring att det gör nåt nytt.

• Nej, jag håller helt med dig.
• Och det är det som är utmaningen med löpning generellt, tror jag.

Det är att komma igång med rutinerna och veta om att när du ger dig ut på det här 10 km distans som är skittråkigt och det regnar ute.

Att det spelar roll, att det har en betydelse i din träning.

Den är svår.

Ja, den tycker jag.

Det finns ju folk som kan säga det till dig, men när du har sprungit ett antal år och vet om att…

• Ja, exakt. Det är helt rätt.
• Jag måste komma över den trösten för att känna att jag gör detta för att jag vet att jag kommer att vara nöjd med det här.

Resultatet av detta framåt.

• Jag tycker det är helt rätt.

Vi borde ha hitt en gäst som älskar distanspass.

Vilken kul avsnitt!

• Var springer du? – Jag bara distanspass.
• Vi har bara 100 frågor till dig som vi skulle vilja gå igenom.
• Första frågan är varför?

Varför?

Andra frågan är också varför.

Tredje frågan är varför?

Nej, men jag skämtar sig ju då.

Men jag håller helt med dig Fredrik.

Det roliga var att jag tyckte lite grann röd tråd också

när man kollade, Oll Barrett har skrivit det också.

Och det är ju Erik Bar-Seydlund som förut är iväg i USA nu

och springer och är en jätteduktig löpare

som varit med oss och sprungit några pass på Heden också.

Han skrev bara ”Fokus på det långsiktiga målet”

och den tycker jag är, där är det någonting som är en röd tråd.

• Det långsiktiga målet är det som många pratar om.
• Jag håller med honom.

Och jag håller inte med honom.

• Oh, intresting.
• Har du bara fokus på det långsiktiga målet så kommer du tröttna.
• Okej, jag kör på det.
• Du ska ha ett fokus på dina kortsiktiga mål, men du ska veta om dina långsiktiga mål skulle jag säga.
• Lite så han menar kanske. Du ska aldrig släppa dina långsiktiga mål.
• Nej, det är rätt.

Det är väldigt individuellt såklart, men för mig så behöver jag bryta ner lite grann.

Jo, men det håller jag med.

Jag ska göra ett marathon 2025.

Ja, jag ska ut på distans.

Det blir lite jobbigt.

Jo, men det håller jag med.

Så man kanske ska dela upp det. Jag ska springa en halv marathon först.

Du och det är bra för Jenny Heldén hade skrivit samma sak.

Ett långsiktigt mål som man bara når genom att nöta på.

Det är sådana som du och jag, vi är lite sådana också.

Men jag håller med här att det finns en kort och lång tidsperspektiv i detta.

För vi som primala mån får måste ha någon tillfredsställelse i det korta perspektivet.

Det är nästan bara de som siktar på OS och elitlöpare som skulle kunna säga

”om fyra år ska jag klara mig med detta”.

Om fyra år säger man ”hell no”.

• Alla är inte hjärtoröd.
• Alltså, här 10 år så ska jag ta OS-skuld.
• Man bara, ja jag vet inte.

Jag är rätt nöjd med distanspasset då.

• Jag vet inte, hur långt fram tittar du i din målsätt?

Du kan inte gå och tänka på Pers på morgonen just nu.

• Nej, nej. Det här tänkte jag faktiskt på igår.

Utifrån detta avsnittet.

Nu kan jag dela med mig av en liten utläggning på

tre minuter, skulle jag säga.

Om hur jag tänker kring detta.

Alla lyssnare, förbereda på 10 minuter.

Är ni redo nu? 10 minuter, go!

Jag har ju sprungit ett gäng år nu.

Här är ju fördelen med att ha sprungit många år

är att man har ju lite grann en blueprint.

Jag tittar ju tillbaka på pass och vad jag har läggat

tidigare år vid samma period väldigt, väldigt ofta.

För mig som kommer ur en skadeperiod nu

så är jag väldigt, väldigt, nästan lite manisk

med att titta tillbaka och säga

men okej, förra året, exakt vid den här perioden

var låg jag då? Vad gjorde jag på passen då?

Då får jag en tanke av att jag vet vad som är rimligt i vår.

Så kan jag sätta upp kortsiktiga mål utifrån det.

Jag kan sätta upp långsiktiga mål.

Jag tänker nog hela vägen fram till oktober.

Alltså en hel säsong nu i princip.

Typ tio månader.

Men det som du säger, jag måste ha de snabba belöningarna här också.

Så jag har gjort två jämförelser detta året.

Jag tittade tillbaka på förra året.

Jag hade strul efter stressfakturen.

Då visste jag att den 22 februari, då sprang jag min första mail under 40 minuter igen.

Då hade jag 39,14.

Jag vet att jag ligger mycket bättre till nu.

Förra året var jag ändå nere på 17 låga på 5 000 under sommaren.

Då vet jag att det finns absolut möjlighet att jag till sommaren skulle kunna ligga på 16,45.

Så då börjar jag gå igång på det.

Sen jämför jag med mitt absolut bästa år också.

Jag känner också att jag ligger på det passet vi gjorde nu.

Jag är faktiskt bara 52 sekunder efter

och jag gjorde samma period under mitt bästa år på 5000 meter.

Så börjar jag räkna.

Okej, i mars skulle jag, om jag håller mig skadefri, håller igång träningen.

Då kan jag göra 36,5 minuter på middag i mars.

Det finns en jäkla stor fördel med att vara en gamla maritalöpare.

Rent mentalt kommer du aldrig bli av med det. Du kommer alltid veta var du står.

För någon som aldrig gjort 35 minuter på milen

Då är det mycket svårare att bryta den barriären och komma över den tröskeln.

Och så är det lite för min del liksom.

Du är ju ändå ganska nära där du

aldrig har varit bättre. – Ja men så är det ju. Så är det varje år liksom.

Att man ligger på sin gräns och tänker att jag kanske inte kan bli så mycket snabbare.

Att man begränsar sig själv lite mentalt.

Men för din del så vet du om att gör jag bara detta passet nu,

gör jag detta passet nu på detta sättet,

så vet jag om att jag kan vara här om några månader.

Det är ju fantastiskt att kunna ha den känslan med sig.

Det skapar motivation för mig.

Så jag tror för alla er gamla maritalöpare där ute,

alla er som har varit i någon form och vill komma tillbaka,

Så oavsett om det är från skada, eller man har fått barn, eller man har haft uppehåll i sin löpning.

Så det tycker jag är en grej som skapar mycket motivation.

Att titta tillbaka och säga ”shit, jag lyckades igenom det här”.

Jag kanske känner att jag blir lite smartare i min löpning.

Som nu efter lördagspasset stramade i mina baksidor lite.

Så var jag ändå så här ”oh, jag hade kunnat få till ett pass i hallen på måndag”.

För jag är inte säker om jag får till passet sen på tisdag.

Men jag väljer ändå aktivt bort för jag känner att jag faktiskt behöver inte stressa.

Jag vet att jag ligger bra till i planeringen.

Så jag blir lite klokare i mina beslut.

• Erfarenheten också.
• Den väljer man ju bort annars.
• Sen märker jag en sak som du gör varje år.
• Ja?
• Du gör en reboot på din satsning.
• Ja det gör jag. Alltid.
• Det går flera veckor och så helt plötsligt kommer du och säger

”Jag ska springa Nike-maten test 10”

”15”

”Och så ska jag springa det där och göra det där”

Du anmäler dig till saker.

• Det lägger du ut på Instagram gärna också.
• Ja, det är mitt sätt.

Jag måste låta alla få veta att här är vad jag har signat upp mig på.

Det ska vi göra något nytt avsnitt om snart igen, Fredrik, med sociala medier.

Jag tycker det är skitspännande.

• Vi har gäster som vi gärna vill ha.
• Men det är bra. K. Magnus har skrivit det.

Anmälde till ett lopp.

Låtas anmälda till ett lopp.

Gör en plan, börja byta av passen.

Jättemånga som pratar om det här med loppen.

Det skulle lika bra kunna vara i covid-läge.

Vet man inte riktigt hur det ser ut med dem.

Men då har vi pratat mycket om tidigare.

Gör ett lopp på hemmaplan.

Om det bara är för dig själv eller om du samlar fem kompisar och springer snabbt.

Att hitta lite sådana delmålen.

Det bidrar till mycket motivation.

Jag tror att de som vill komma igång med löpning,

även där kan det vara ganska bra att anmäla sig till sin första tävling.

• Och helt klart.
• Om man bara orkar och vågar ta sig förbi den jobbiga känslan,

det är kanske att ställa sig med nummerlapp och att man ska prestera.

Så tror jag det är väldigt positivt för träningen och för motivationen.

• Jag tänkte på din adept nu, som är en tröskel och tar sig över först.

Att du kontaktar någon eller ”jag vill göra detta”

men sen väljer man över den.

SMS-et du fick som du berättade om var ”så, nu är du glad”.

• Jag är glad. – Och ni anmälde till Helsingborg Halvmaten.
• Alltså, så grymt! – Det kommer att gå fort.
• Det kommer att bli riktigt bra.

Annars tycker jag att jag överlag har lite andra av de tips som vi har fått in här.

”Börja med chips, glass och massor av ostmackor.”

”Rör inte en fena på två månader och kolla i spegeln.”

Det är en som har skrivit det. Victor Höberg.

Jag kan dela med mig av det.

Det här har jag faktiskt gjort under två års tid.

så gick jag nästan lite igång på att bli i så dålig form som det bara gick

under jul och nio.

För att vara så långt…

Skapar det motivation hos dig?

Hos mig kan det göra att vara så långt ner i skånen.

Om det är med en skada, då måste jag börja från noll.

Eller att man har funkit ner i glass och chipsskålen.

Jag kan älska tanken om en riktig jävla rockig resa.

Och få dela med mig av den. ”Shit, nu är jag här, den här kassaformen, jag är detta, nu jävlar i det kör jag.”

Är man ändå i semi-bra form, eller halvbra, så kan jag känna att jag ligger ändå ganska bra till.

Det kan finnas en viss trigger i att gå så djupt du kan och sen bara ”nu jävlar i det ska jag utvecklas”.

Jag kan ju förstå dig till viss del.

Även om jag kanske inte gör de dipparna så hårt som du gör ibland.

Det har reflekterat över, du har ju hållit dig i en ganska bra all around form senaste tre år.

Du har aldrig dippat så hårt, förutom när du har haft lite knästrul.

Men du har ju inte varit nere så…

Du har legat ganska stabilt på din nivå och sen har du tagit kliv från detta år också.

2021 blev det.

Hur motiverar du dig till att ta nästa kliv nu igen?

Jag har det avsnittet också att samla in kommentarer från andra.

Jag letar väl fortfarande efter

Mina knep att hitta motivationen.

Nu har jag ingen så här djupa dippar, men jag har inte så här supermotivation heller.

Det är mer rutin bara.

Vilket innebär att man kanske blir halvbra.

Att man blir inte så där ”the best you’ve ever been”.

Det blir snarare att man håller kvar vid där man är.

Jag behöver hitta nästa steg att tagga till, att våga ta en ny utmaning och nästa steg.

• Men vet du vad dina triggers är?

Vet du ungefär vad du skulle behöva göra?

• Jag glider över lite nu till att köra med styrka, lägga om träningen lite grann.

Jag tittar på swimrun för att hitta mer inspiration där.

Jag tror att det kan ge mig en motivation att bli bättre inom löpningen också.

Att jag får testa lite andra saker där jag får nytta av min fysik och min kondition och så vidare.

Men att prova lite andra vägar tror jag att det ger mig motivation.

Jag vet att du gärna kör så här ”blueprint”

• Jag gör lite mer förkant det där.
• Fast jag kan tänka att jag testar det här.

Jag springer i det här tempot nu i några veckor och ser vad det ger.

Och så laborerar lite mer utifrån känsla.

Vi ska strax gå över och prata om passion.

Innan du och jag lärde känna varandra,

jag hade fyra år där jag experimenterade ganska vilt.

Från år till år. Grunden till det var en kille som

kommer härifrån träna mycket med i Skiöte som alltid blev fyra på springtime, Andreas Jergren.

Jag kommer ihåg att Erik, vår vän som var kompis,

han sa det, någon gång såg han Andreas Jergren.

Han hade ett rykte om att man inte såg honom på någon träning med ES Göta.

På vinters hörde man att han dök upp på ett pass där och så sprang han med ett jävla bildäck upp för Hallandsåsen.

Eller Söderåsen var det.

Så kom han och dök upp och startade inte i spring.

”Jo men jag är väl med i år igen.”

Så blev han typ fyra.

”Shit, vad fan gör den snubben resten av året?”

Men då berättar jag att han gör så att för varje år

så sätter han ett helt annorlunda

mål och träningsplan mot vad han gör året innan.

Så han sa att han körde 10 km landsväg nästa år.

Han skulle köra kullamannen.

Det fick mig att börja säga att det är en intressant tanke av att våga testa

några år.

När man har börjat springa känns det bekvämt att våga testa från år till år.

Nu vill jag satsa på detta. Nu vill jag testa någonting helt maraton.

Nu vill jag testa fem kilometer, vad det än är.

Och testa lite olika typer.

För det är ju egentligen så man lär känna sin kropp och hitta det man tycker funkar.

Tycker du det är lite torättigt?

• En utmaning är det.

Om jag får komma med någonting som kanske är lite negativt med det.

Det är att motivation skapar jag också i sällskap.

Att man springer med en grupp.

Men det kanske är så att du känner att du inte får springa den dagen.

Du vill inte springa 12 km, du vill springa din 8 km.

Men din löparkompis vill gärna springa 12 km.

Då hänger du på de 12 km.

Är det så att du bryter av och ska helt plötsligt börja träna för ett lopp som ingen annan tränar för?

• Nej, det håller man med om.
• Då hamnar du ganska själv.

Då kan man också riskera att hamna i någon form av motivationsdipp.

Att du ska göra allting på egen hand.

Det går ju att hjälpas åt. Det märker vi nu med Annas upplägg.

Anna som tränar med Munt. Hon kör sina 34 km med honoms sällskap hela vägen.

Någon springer 12 km, någon 25 km i olika tider.

Men det kan vara en utmaning om du bara bryter av. Jag springer Vasan.

• Så är det. Lekar man med en träningsgrupp där en springer 800 m och en springer Ultravasan.

Det kommer bli ganska knepigt att synka många pass där.

Jag tror vi synkar ganska mycket gemensamt i gruppen och kör gemensamma målsättningar också.

Det förenklar ganska mycket träningsupplägget.

Ja, det gör det.

Vi har utökat vår träningsgrupp så att det är lite grann så

att alla har ungefär en gemensam grund till att kunna köra

i alla fall ett tufft pass i veckan ihop.

Men sen är det där ju från

kanske, det är väl kanske jag och Andreas Wahlberg som sneglar åt inomhusveteranisen 3 000 meter

till

som sneglar upp och kollar på maraton i samma period men där är ändå en grund

som man gemensamt kan använda sig lite av.

Så ni henar ju, ju närmare man kommer de här målen, ju mer kommer passen att

differentiera sig.

Så är det.

Några kommer att köra 400, några kommer att köra 4 km.

Ja, det är ju några som inte är alls intresserade av maraton också så det blir ju lite

skillnad på det.

Men det är bra.

Ja det är det, det är det absolut.

Här då kan vi hoppa över till nästa lilla block här.

Oh det gör vi.

Ja, då kör vi där.

[Musik]

Eftersom biltema inte har några skivor än så länge

Det kan vara kvar skivor snart, det vet vi inte

Vi hoppas ju det, vi håller tummarna

Bildtämning är skitbra. Om du ska skapa dig en löpargardong har de fantastiska basplagg som vi har testat ihop.

De har fantastiska träningsredskap, de har mäthjul och de har sprifärg.

Maghjul har de också.

Ja just det har de också.

Men det roliga är Fredrik, att jag var på bildtämning i fredags.

Vi hade alltid en massa diverse grejer att fixa på Viltema.

Vi behövde en cykelsal, vi har fyllt på krislådan.

Det var en allvarsam not.

”Tar elen slut eller inte?”

Vi har fyllt upp sjukt mycket.

Jag köpte 240 batterier på Viltema.

Jag vet inte, Lisa skrev en lista till mig,

”Om du hittar något annat som passar i krislön” då köpte jag en jävla massa batterier.

Men jag köpte en grej på bildtema som var lite otippat träningsredskap.

Vi har bott i vårt hus i nio år.

När vi flyttade in så var det en jävla massa stora jävla

”Bitar av gamla träd”.

Vad heter det? Stubbar?

• Stockar.
• Stockar, men inte färdighuggna.

”Åh, dem får vi hugga upp några dagar.”

• ”Bitar av gamla träd”.
• Ni märker hur jag är ingen city kid

eller så, eller skrivbordsjobbar,

utan jag är en woodsman.

Bitar av träd.

”There are bits of wood here.”

Så Lisa bara ”Dem borde vi kliva upp.”

Jag bara ”Det borde vi göra.”

Och det var nio år sedan.

”Du borde kliva upp dem där.” Jag bara ”Då gör vi det nu.”

Så tänkte jag, okej, så jag åkte till Biltema och köpte en annan.

Sen tänkte jag, fan kan vi ha någon, hade Lisa skrivit upp yxa?

Och jag bara, här finns det något som heter klyvyxa på Biltema.

Det låter ju rätt.

Så jag köpte en klyvyxa.

Så det vill jag bara säga, ett parentes tips till det här Biltema sponsrade inslaget som vi ska ha alldeles strax.

Är att om du tränar, om du hugger ved

i en och en halv timme med en klyvyxa från Biltema,

Jag kommer att ha träningsverk i hela kroppen i fyra dagar.

Det var mitt tips.

Jag har även köpt kettlebells och annat för Biltema.

När du är färdig med dem, ta klivvyxan härnäst.

Det är en next step.

Det vill jag dela med mig av först.

Stort tack till Biltema för sponsringen av detta inslaget.

Och fyra dagars träningsverk. Tack för klivvyxa.

Men Fredrik, det är inte det vi ska prata om nu.

Klivvyxor.

Jag har nio frågor till dig.

Det här handlar om lyssnartips och egna erfarenheter.

Som jag vanligtvis gör, i sista minuten tänker jag att det hade varit kul att få roasta Fredrik idag.

Tänkte jag två och en halv timme när vi skulle ses.

Så jag ställde frågan ut på Instagram och bad om lite tips och hjälp.

Alla gillar ju när du får välja mellan två dåliga alternativ.

Det är det folk gillar.

Så då slängde jag upp nio frågor på det.

Så är du med nu Fredrik? – Jag är med.

• Jag tycker det är bra. – Ska det gå fort eller?
• Ja, det är vad du själv tycker.

Jag har försökt hålla det lite grann.

På temat skor då Fredrik. Du får två val.

Du får springa alla dina pass, vi säger alla passen nu, alla dina loverpass någonsin.

For the rest of eternity.

I riktigt, riktigt fula skor. De är så jävla hideous.

Men de är sjukt snabba.

Eller springer du i riktigt, riktigt snygga skor, men de är helt okej.

Fula, snabba skor.

Du får inte förklara det heller.

Kommer folk att bara ”Oj, jag älskar de här skorna”.

I don’t care.

Så länge jag är snabb så är jag nöjd.

Du får inte förklara det heller.

Jag älskar de här skorna.

Det kommer att vara en trend att sätta dem, de fula skorna.

Har du sett Fredriks fula skor?

Ja, men fy fan vad snabba de är.

Jag skulle ju också ha såna skor.

Fråga nummer två Fredrik.

Du har ett val här.

Det är alltså vilken t-shirt du måste ha på dig resten av livet när du springer om pass.

Du får antingen ha en t-shirt där det på framsidan står ”Jag är en snabb löpare”.

På baksidan står det ”Din långsamma jävel”.

För att det är det de säger när du springer om dem.

Antingen måste du ha den på alla dina kvalitetspass.

Eller…

Så får du ha en t-shirt där det står ”Jag är snabb lärare på framsidan”

men jag är snabbare i sängen på ryggen.

Jag går på humorspår.

Jag är snabbare i sängen på ryggen.

Jag vill inte förolämpa folk som jag sprider av.

Jag misstänkte att du skulle välja det. Du är ändå snäll.

Okej, bra.

Fråga nummer tre.

Om du måste välja.

Efter varje kvalitetspass får du antingen äta en biltema-kurv.

Vi snackar alla kvalitetspass, vi snackar de där Marapassarna man mår illa.

Eller så måste du köra alla kvalitetspassen året om i biltema-kurvfots.

Året om? Vi snackar vintern.

Jag är lätt inne på att en biltema-kurv efter varje kvalitetspass är något som kommer att utveckla mig som löpare.

Klockan 11 på kvällen efter att du har kört tre mil progressivt.

Jag tar korven. Alla dagar.

Jag hade nog faktiskt valt shortsen, men jag är lite varmblodad av mig.

Jag behöver ett par tights när det är minusgrader.

Fråga nummer fyra.

Vilken typ av löpare vill du vara?

Vill du bli den typen som

alltid kortar ner eller bryter sista intervallen och ger utsäkten

”Jag hade orkat men jag vill inte slita för mycket på kroppen.”

Eller, det är ju egna erfarenheter man har hört i kretsarna.

Eller vill du bli den som alltid togsburtar på sista intervallen, kommer först

och säger ”Där hängde du inte med va?”

På alla kvalitetspass.

Det är ju rätt drygt båda två faktiskt.

Men jag skulle säga att du sätter ju faktiskt passen.

Jag säger att jag spurtar om och förnedrar alla i träningsgruppen.

Det är lite mer min stil.

Det hade faktiskt jag också valt.

Jag bara bryter.

Jag får redan se, bryter pass.

Vad fan snackar ni om?

Där hängde ni inte med va?

Fråga nummer fem.

”Att alltid små ljuga om dina pass eller aldrig igen berätta om något pass.”

Så då får jag ögonlöpning. ”Ja, det går bra.”

”Var du kört i veckan?”

Det blir helt… Vad ska jag då prata om dagarna?

Nej, då vet jag att små ljuga lite.

Jag sprang 14 gånger och tisade.

Jag kollade ju på Strava. – Du hade 8000 på Strava?

• Ja, batteriet dog i klockan. Så 14 var det.
• Jag kommer bli smågigaren. – Sprang om alla och hånade.
• Vad roligt. Okej, bra. Nummer 6. Nu är vi tillbaka till Tesla-aktioner igen.

Det är ett stämande tema. Vi är uppe i 1040 dollar nu.

Jag äger inga aktier i Tesla men det är roligt att titta på.

Du får valet att antingen köpa en aktie i Tesla och från och med nu alltid när du springer och passar på dig en keps där det står Tesla ägare.

Du får inte förklara att du inte har bilen utan du har en aktie.

Alla pass har du en keps som heter testläge.

Eller så har du alltid en keps som biltemade och står ”kurvätare”.

Lätt biltemad kurvätare.

Det är mycket coolare.

Tänk att du inte får förklara det heller.

Fråga nummer 7.

Nu du, på tal om passen som vi ska prata om strax.

Att aldrig igen få köra samma kvalitetspass.

Så att varje gång det är kvalitet måste du köra något helt nytt.

Eller enbart får välja mellan åtta kvalitetspass resten av livet?

Alltså det är ju…

Nej, fast det går ju… En liten variant kan man ju hitta.

Nej, exakt samma åtta.

Ja, men det andra alternativet kan du alltid…

Ja, då kan du twista, ja. Men du får aldrig köra exakt samma.

Nej, men då twistar jag lite grann. Så här springer en 200 på slutet.

• Och släpper döds.
• Slänger på den.
• Ja, det skulle den göra.
• Det fräschar upp med något nytt hela tiden.
• Ja, det tar jag på. Jag kan inte jämföra passet.
• 4,5 gånger 1000.
• Vad har du på 6,5 gånger 1000? 6,7 gånger 1000.
• Nästa vecka kanske 6,8 gånger 1000.

Sista två frågorna Fredrik.

Att få löparmage på hälften av dina lopp, men du vet aldrig vilket lopp.

Du vet om att springa ut 10 dörrar i en fortal.

Du vet om att det är 50% chans att du får löparmage i år.

Du vet aldrig vilket.

Eller att du aldrig får löparmage eller något annat problem.

Jag tar den.

B.

Men du måste alltid gå på toaletten

sju minuter innan start.

Ja, lätt att jag tar den.

Jag tänkte, halvmån i Köpenhamn.

Ja, det blir jobbigt.

Men då får jag väl betala för den jävla sidning.

Båsdusen, det känns lättare.

Sju minuter innan start.

Då kan jag hålla starten lite.

Jag ska bara få en frostig bygga.

Nej, det får bli att…

Han säger ju hälften av loppet.

Jo, okej, du har rätt.

Jag får slå mig fram bland danskar.

Det är bra.

Sista frågan.

Att aldrig mer få springa

eller byta bort ett av dina barn.

Nej, jag skojar.

Vi vet ändå vilket barn det hade varit.

Okej, här kommer den riktiga frågan.

Att varje vecka skicka ett sms till Mosse

med veckans tips på hur han kan förbättra sin löpning.

-Jag är ju fan på riktigt.

-Varje vecka skickar du på fullaste arv och säger ”du jag har tänkt på hur du kan förbättra din löpning”.

Eller att på fullaste arv, varje vecka,

ta Jeanette i armen och sätta henne i soffan en kvart och säga ”du jag har tänkt på hur du kan förbättra din löpning”.

Här är ett tips från mig.

Ouff.

Det får bli Jeanette i så fall.

Hon kan väl uppskatta det. Första veckorna i alla fall.

Första fyra veckorna sen bara.

Ja okej, det här börjar ju skava på förhållandet.

Jag kan ju inte belasta mussen.

Varje vecka kommer Fredrik Stolz sms.

Jag har tänkt på din armtändning.

Kan du snälla svara på mitt förra sms?

Det är bra Fredrik. Tack för att du svarade på den.

Vi lärt oss ännu mer om hur du är som person.

Ja, det var kul att jag fick välja mellan så bra alternativ.

Stort tack till Biltema som sponsrade denna podden och detta inslaget.

Hej då.

Då går vi över till nästa pass. Att prata om pass.

Du är så fyndig Fred.

Jag måste ha trummor här så jag kan ha gameplay.

Kan du slänga in den här sen?

Vi har fått in ganska mycket kommentarer på det också.

Lite olika typer av pass.

Du har ju en förkärlek till en härlig 5000m-snurra.

Vi brukar köra nästan varje år nu.

Vi slänger in den i inomhushallen.

Det gör vi absolut.

innan vi gjorde den lilla leken.

Det här med att hitta, att våga experimentera

kanske några år och försöka hitta det man tycker är roligt.

En del är löpningar när man har kommit förbi den första truskeln

och börjat springa och börjat vilja testa lite olika grejer.

Jag var ju där för några år sedan och testade

över fyra år lite olika inriktningar.

Och då, under det året jag blev sugen på att satsa,

om vi ska kalla det för det, på 5000 meter

så började jag som jag började göra, jag googlar.

Jag googlar. Jag tycker det är spännande att hitta vad andra gör.

Finns det någon vettig forskning eller teori utan att det blir för tunggrott?

Jag måste läsa en bok på 400 sidor, då pallar jag inte.

Jag snubblade över en blogg, eller en artikelserie, innan det blev blogg.

Jag lovade att jag skulle lägga ut en länk på Instagram.

Det finns Serpentine Running Club kan man söka på i England.

Där fanns en legendarisk tränare som heter Frank Horwill.

Han var en superkänd coach som föddes 1927 och gick bort 2012.

Han formulerade en 5-pace training theory heter den.

Worldwide använder många tränare som håller på med medeldistans den.

Men på Nasr-runningclub har de samlat ihop ungefär 60 av hans artiklar.

Han har skrivit från allt, det är ungefär som en blogg.

Allt från tema kosthållning till maratonlöpning till tröskelträning till allt möjligt.

Och det är sjukt intressant för han var väldigt, vad ska man säga, ändå rätt fyrkantig.

Så här ska det fungera, så här ska det se ut, här är liksom upplägget.

Och det jag gillar var att upplägget var så lättillgängligt och väldigt tydligt beskrivet.

Ja, snyggt Fredrik, där är det precis, Serpentine Running Club.

Så Frank Horville, han hade skrivit ihop, det var en grej jag fastnade för snabbt.

Jag googlade på 5000m-träning, han skrivit en del som handlar om 5000m-träningen väldigt tydligt.

Vi kallar den lite slarvigt för 5000m-snurran.

Men den går ut på att precis som man håller på med en maratonlöpning så kommer man till en period

då blir det maratonspecifika pass.

Det är de här som är nyckelpassen för att du ska träna i din maratonfart och bli bra på maraton.

Samma tanke finns ju kring 5000 meter.

Det är den vi har adopterat och testat under några års tid.

Vi tycker det är det roliga pass.

Man tränar mycket i tempot för 5000 meter.

Kort joggvila.

Men det som är roligt är, som jag har reflekterat över de senare åren,

det är ett rätt mentalt utmanande pass.

Men när du väl har kommit in i snurran och kört de några veckor,

jag tror aldrig man har varit så förberedd mentalt för att springa 5000 meter.

Det är en ganska tung mental börda att bära på de här träningspassen.

I vårt fall är det bara 21-22 minuter, sen är det över.

Så den snurran går ut på att, och Franks upplägg i detta är att

man börjar med att springa den här passen som du och jag gjorde i lördags.

Men alla passen går ut på att intervallerna blir 5000 meter totalt.

Sen har man lite joggvila mellan så att passet i sin helhet

Det är själva kvaliteten.

Intervallerna plus joggen blir ungefär 5500 meter.

Som Frank var noga med.

Det är ungefär 10% över totaldistansen du ska tävla i.

Du kommer över distansen du ska tävla i.

Men du tävlar exakt i den farten som du ska göra på 5000.

Så i ditt och mitt fall, det vi körde lördag, körde vi 400.

Så snurran består egentligen av, det består av fem veckor.

Första veckan körde du 400, andra veckan körde du 600.

veckan efter kör du 800, veckan efter 1000 och sista veckan 1200.

Så att du ökar på distansen hela tiden, sen får du lite längre joggvila och det blir färre repetitioner.

Så första veckan som du sa det är 12x400m, men egentligen den sista är en 600 för att det ska bli exakt 5000.

Är det första gången man kör den så kan man köra 12×400 så kör man en 200 istället för en 13 i intervallet.

Det är lite fusk.

Lite friskt, men det kan man också göra.

Men så där är tanken.

När man tolkar på 400m håller man ungefär samma fart som på 5000m.

Vet man inte var man håller på 5000m, då kan man bara testa och köra pass.

Ja, du får börja någonstans.

Och börja lite lugnt på dem.

Vad tycker du är jobbigast?

12-ordningar eller 4-ordningar?

Är det nåt mitt emellan?

Eller är det lika jobbigt alltid ihop?

Jag skulle säga att tanken är att man kör de här fem veckorna

och så rampar man upp hela vägen.

• Och sen kan man gå ner igen.
• Ja precis, så som vi har gjort, vi har kört de här fem veckorna med ett block.

Sen har vi i tatt två veckor kört något annat.

Sen har man börjat om igen på snurran en vända till.

Alla Sveriges tränare vet säkert hur man lägger upp blockträning på ett bättre sätt.

Det här är individuellt hur man vill lägga upp det.

Men kör man fem veckor i rad, det är verkligen superkul.

Det är ju mätbart vecka till vecka också.

• Ja precis, man kan se.
• Räknar du bort joggvilan på de här passen, tar du 400 när du kör.

Räkna bort jogvillor, får du en tid på 5000 meter.

Min erfarenhet av det vi har kört är att det stämmer rätt så bra överens.

Med vad du kan göra på 5000 meter.

Kanske att du behöver lägga till upp till 20-30 sekunder på den tiden.

Men tränar du kontinuerligt de här passen så kan du hålla ungefär samma fart som du kan göra på de här.

Men för att svara på din fråga Fredrik tycker jag nästan att 600 är det jobbigaste.

400 då börjar du på snurran, du vet inte.

Veckan efter så är det ganska många intervaller fortfarande.

Det är längre.

Du får inte jättemycket mer joggvila.

När det kommer på 8-hundringar, alltså 12-hundringarna är ju utmanande att säga. Det är bara fyra stycken.

Men efter den första känner du att det här kommer aldrig att gå.

Sen lyckas du ändå hålla det.

Så vecka för vecka får du ett kvitto också. Vad hade jag för tid idag?

Vad hade jag för tid denna gången? – Det pushade dig lite också.

Jag ska ta den tiden jag hade förra veckan.

Det finns med lite i träningsupplägget att du ska utvecklas.

Man tänker på det också.

Nu ska jag slå 18,15 som jag hade på mina 12×400.

• Det är ett roligt upplägg. – Ja, det är väldigt kul.
• Hur man har tänkt med joggvilen på 400 är det 20 sekunder.

Joggvilen är alltid superlugn.

Jättelångsam helt enkelt.

Men där finns en väldigt systematisk tanke.

Jogvillan ska vara en åttondel av distansen du springer på intervallerna.

Där finns ett jättesystem kring detta.

Sen har vi bara översatt det på ett ungefär, vad det innebär.

• Så 20 sekunder på fyra år. – Så att ni åker för oss?

Nej, precis. Det är 20 sekunder vi ska jogga.

Sen om det blir 25 meter eller 30, det spelar ingen roll.

Så det går från 20 sekunder på fyra år, på 12 år är du uppe i.

20 sekunder, 30 sekunder på 600, 40 sekunder på 800,

50 sekunder på 1000, en minutsjog på 1200.

Då känns det generöst.

Har du haft 20 sekundersjog, det är ingenting.

Men det härdar dig för att klara 5000 meter på ett väldigt bra sätt.

• Riktigt bra.
• Det var lite kort om några, för de har både du och jag, Fredrik,

tror ni på vad vi tycker är väldigt roliga pass.

Har du inte testat dem så lägger vi ut dem i sin helhet.

De är jätteroliga att testa.

Så har det sett ut på lyssnarfronten, Fredrik.

Vad tycker folk är roligt att köra?

Det är jättevarierat. Vissa skriver att de är nöjda med att de springer överhuvudtaget.

Utan att ha ont eller att man har varit borta från löpning länge.

Att man kommer tillbaka i löpning.

En del skriver långa pass.

Man kanske springer fem gånger fem som Erik Alnewich skriver i Mara-pris.

Det är 25 kilometer.

Var på andra tycker att korta intervaller är jäkligt roligt.

Jag vill känna mig stark och snabb, skriver Lilly Starkare.

En snabb mil, några som springer.

Milen är ju en liten drömdistans att prestera bra på.

Och där är en del som gillar de här riktigt långa långpassen.

Det är vår, varmt ute och lite så här ljusare tider.

Det är noterbart att man märker att det är januari månaden.

Jag tror att det är flera stycken som har skrivit om det här sol- och vindstilla.

Våren, långa långpass med sol.

Man känner igen det där.

En kommentar till Erik Holonewix, 5×5 i Marafart.

Det är längre än vad både du och jag har gjort.

Vi har testat 4×5. – Ja, precis. Tyckte vi var långt.

Tyckte vi var långt. 5×5, då är du ju…

Jag vet vad Erik siktar på. Han siktar runt 2,40 på maran.

Så det är ganska avancerat.

Men däremot kan jag säga så här, vill man testa på den där,

antingen kan man springa ett lite längre pass,

kan man testa 5km i en marafart i mitten.

Och vi har kört, när vi kör uppbyggnad inför maraton,

kanske vi har kört 2x5km. Sen får vi tag i 3x5km.

Vi pikar på 4×5 km fullt individuellt.

Men att testa 5 km i marafart är bra inslag att ha någon gång under marapaioden.

Erik är uppe på snuddar på elitpasset på 5×5.

Det är han verkligen.

Vi hade några lite kortare också Fredrik.

Ja, precis.

Där är en del som skriver om korta intervaller.

Jag har inte varit så specifik i exakt vad det är, men

där är ju

400-metersintervaller

på löpabanor.

När det är vår sol och bara överkropp och

speed och överfart. Det är någon som

verkligen vill ha.

Real dogelito, han känner för det.

Och det är väl någonting vi längtar efter också, att

slänga av lite kläder och

springa med bara överkropp.

Det är primalt och härligt.

Just 400, där finns också en uppsjö av goda pass.

Om vi bara drar några superkorta snabba.

Man kan köra allt från 10×400 upp till 25×400.

Det blir olika typer av pass.

10×400 körde jag också när jag tränade för 5000.

10×400 är också en klassisk barnpass.

Du kan köra det oavsett vad du är en tränare för.

Kanske du ska ha kommit lite längre, för det blir ändå 4km när man springer på banan.

Så man kan absolut köra korta också.

Men 10×400 är ett superbra pass när du kör Ståvila.

Det är ett varv på en löpabana. Så hittar du en löpabana, det är ett varv.

Det låter ju lätt.

Sen när man är inne på sjätte intervallen tänker man ”Vad varv vad långt”.

Men du och jag har ju kört hela vägen upp till 25×400.

Då blir det ju 10 000 meter totalt.

Det är coolt.

Man tappar ju räkningen på ett tag.

Man bara ”Vad är vi på 14?”

Det tar lång tid. Dels har du tid när du springer,

och så ska du ha lite ståvillor emellan.

Men det är kul pass. 10×400 blir mer fartbetonat.

Då går det rätt så fort.

• Någonting som är väldigt kul, tycker jag,

om man inte har så mycket tid,

det är att köra 90-30, till exempel.

5 km 90-30.

• Skitbra pass.
• 90 sekunder snabbt och 30 sekunder långsamt.

Eller långsammare.

Det beror lite på hur man vill lägga upp träningen.

Vill man ha mycket uthållighet så kanske man inte ska springa för långsamt.

Man kanske ska gå ner 30-40% av farten.

Springa med lite högre puls och träna uthålligheten.

Men det är också ett effektivt pass om du inte har så mycket tid.

Det är över ganska fort.

På tal om när man skulle välja att alltid köra ett helt nytt kvalitetspass

eller köra åtta pass att välja mellan.

Den är utan tvekan på min topp tre lista.

På pass så väljer jag bara när jag inte vet vad jag ska köra.

Den är så bra.

Jag tror vi har snackat om det innan men

vill du köra en mer avancerad nivå om du tränar inför

kanske när man har kommit lite längre i sin löpning och är van vid att köra mycket

då kan man tänka sig 90/30, 90 sekunder.

Du kan variera det på alla möjliga sätt.

Du kan köra 60/60, 60 sekunder snabbt, 60 sekunder i åk.

Vi har till och med kört en där det är 180/60.

Det är dubbla 90/30, så du har tre minuter lite snabbare, kanske runt milfart eller någonting.

Och en minut lugn jogg så kan man köra det fem kilometer.

Du kan också, vi har faktiskt kört det tio kilometer vid något tillfälle.

Tio kilometer, så tre minuter lite snabbare, en minut jogg.

Så man kan variera den där sjukt mycket.

Jag håller med dig faktiskt, fem kilometer 90/30 är nog ett av de absolut bästa allroundpassen som finns.

Sen är det ju mer MARA-specifika pass.

Vi har pratat om Erik står 5×5, det är verkligen mara.

Men där är också 8×1600.

Det är ett intressant pass som Anna skriver om.

Uthållighet i hög fart och bara känna känslan av att bli starkare och starkare.

Det är ju underbart.

Där är ju det, 10×1000 är ju en klassiker.

Det är verkligen ett pass man kör när man börjar närma sig riktigt bra form.

Det är också ett klassiskt elitpass men många av våra små pensionärer har anammat också.

10 stycken 1000m individer. Det är långt men det är verkligen sånt.

Det går verkligen inte att fuska på ett sånt pass.

Vi har kört det några gånger. När man kommer upp till 7-8 säger man inte så kaxigt längre.

Då är det rätt jobbigt. Ståvilar där också. Samma som Anna Björmans 8 gånger 1600.

Också lite som klassiskt som man kör på banan när man håller på med förberedande upp mot maraton.

Det blir ganska långt pass men det är som hon säger uthållighet i hög fart.

Det är riktigt gött.

Vad ser du fram emot Fredrik under året? Har du någon favoritpass du ser fram emot att köra när det blir lite vår?

Ja, alltså jag

det jag längtar efter är, jag älskar ju våra 60 minuter i marafart.

• Det är grymt. – Vi ligger i vårt fall kanske runt 4-4,05.

Man känner att man ändå har kontroll på sånt pass.

Kanske en ljummen sommarmorgon, man går ut en söndag morgon och kör det här.

Man vet att en timme ska vi ligga här och bara nöta i viss fart.

Det längtar jag efter.

Sen så kan jag tänka efter sånt här 3×7.

• Längtar efter 3×7 kilometer?
• En halvmara i bara fart.

Annars är det att springa långt utan att bli trött.

Att verkligen känna att man har byggt upp en stark motor och kan nöta få under längre tid.

Ligga i en klunga och lyssna på ljudet från Vipo Flyskånen.

• Fluff, fluff, fluff.
• Det längtar jag efter.

Vad längtar du efter?

När vi började prata om den här 5000m-snurran och 10x400m.

Jag kan minnas ett pass när jag var i sjukt bra form kopplat till 5000m-träningen.

Jag kommer ihåg att det var typ en vecka innan så hade vi på midsommarafton,

du var med också vet jag, vi tog med en…

Åh, alltså midsommarafton tänker jag.

Man vet om att man ska ha det gött med vänner på kvällen.

Det var innan covid och allting.

Man var i bra form, man var inte gamla maritalöparen.

• Alla har glömt hur det var.
• Jag vet, folk bara ”Var det mycket folk? Var det inte avstånd?”
• Då minns jag att Märsen, en stereo,

släppte på Foo Fighters på högsta volym.

Vi satte den vid varvningen på Heden.

Och så skulle vi ha att man skulle köra 3000 meter i sin tänkta 5000-metersfart.

Jag kommer inte ihåg när det var du och jag, det var Johan Bok.

Det var några stycken som bara ”Ja, det gör vi liksom”.

Jag hade ett sånt drömmål på 5000. Jag satte det till 700.

Jag kommer ihåg på första tusningen att jag skulle ha 312.

På första tusningen hade jag 31199.

Och jag bara ”Fy fasen vad det sitter”.

Det är exakt så. It’s my day.

Men en vecka senare sprang jag 10×400.

Det är ett jäkligt roligt pass när man är i bra form tycker jag.

Jag längtar verkligen att få springa lite intervaller på banan.

Bara överkropp, solen skiner, super härligt.

Men jag håller också med om att de längre trösklarna är roliga när man är i bra form.

Jag tycker sådana pass som 3x3km eller 5x2km, så lite längre intervaller.

Där man för varje en känner sig lite starkare.

För det kan man ju göra ibland också.

Just när man är i bra form och man springer lite längre intervall och man börjar lite långsammare

så känner man för varje en bara ”Oh, it’s my day”.

Det är en god förändring.

Ja, och de här 2800-1600.

De är långa, men det är fan gött. När man är i bra form är det gött.

Är du inte i bra form så är det ett helvete.

Du vill bara ta dig igenom det.

Det är ett bra pass att sista tipsa om, som du sa där också.

Det var ett som jag skrev ihop med, men jag hade sett att det var någon av Stockholmslöparna

som hade sprungit på en inomhusbana.

Där de hade sprungit ett varv mindre.

För varje gång de sprang en intervall.

Och så tänkte jag ”Fan, denna låter ju sjukt spännande”.

Jag gillar ju också, precis som Frank Horowitz, att det blir 5000 meter totalt.

Så hade jag en tanke av att det här var ett kuriörtpass som blir exakt 10 000 meter.

Du höll på att träna inför 10 000 meter.

Så du började räkna på vad som händer om man springer en 2 000 metersintervall.

Och nästa blir 1 800, nästa blir 1 600, 1 400, ner till 1 000.

Och då räknar jag baklösa och tänker att då måste joggen vara 200.

Den får inte vara längre än 200.

Så jag föreslog det passet, om vi kör i vår tänkta 10 000 metersfart.

Kör vi 2 000, 1 800, 1 600, 1 400, 1 200, 1 000 meter.

Och så får du 200 meter lugn joggvila däremellan.

Så blir det exakt 10 000 meter.

Och ja, det var ett hårt pass alltså.

När man var nere på 1600 så trodde man att man var på 1400.

”Okej, men det är ändå bara för…”

Nej, fan också. Så inser man det.

Men det är faktiskt ett sjukt…

Är du lite vass och börjar komma ifrån för 10 000 meter så är det ett riktigt kul pass.

Man kan göra många varianter på den också.

Absolut. Kan du definitivt göra.

Man kan köra 2000, 1600, 1200, 800.

Du kan så roligt.

Om du vill bara kötta så är det ett varv snabbt, ett varv långsamt, ett varv snabbt, ett varv långsamt.

Så länge du bara orkar.

Den har vi på schemat ganska snart.

Har vi det?

Om två veckor har vi Oregon-passet.

Var?

I Hallen.

Så typ 200 meter.

Det är ju fan kul.

För skamgränser och sånt.

Det finns Oregon-passet som vi har pratat om tidigare.

De som lyssnade på Springsnyggt-podden nämnde det där också.

Jag tror också att det var Steve Prefontaine.

Det var några på 70-talet i Oregon, Nike-gänget som vi pratade om tidigare.

De började köra det där passet.

200 meter går snabbt.

Man kan ju ha en variant på detta.

Men där kör man 200 meter som går en bra bit snabbare än milfart.

Sen har du 200 meter som går i maratonfart.

Det går inte så långsamt på joggen.

Och så springer du det så länge du orkar.

Och sen har de gjort det, de har gjort ett visst tempo.

Jag tror att det är…

Vad heter det? Det finns en amerikansk…

Galen Rupp har liksom rekordet.

I Oregon finns det liksom ett rekord.

Han klarade typ 9200 meter.

För så fort du börjar tappa i tempo, då måste du kliva av.

Du får liksom inte fortsätta. Du måste liksom kliva av när du inte orkar hålla farten längre.

Hans snittfart låg på 2,55 km.

Då har han bara sprungit 200 meter snabbt och 200 meter lite långsammare.

• Det är ett jätteroligt pass. – Om du är en av stycken.
• Du gör inte det själv. – Nej, du gör inte det själv.

Man kan anpassa det för sin egen förmåga.

Om du tänker dig vad du har tempo för på milen

så väljer du din snabba tvåhund, den går lite snabbare än det.

Den långsammare går lite långsammare än det.

Då har du kanske ett spann på 40 sekunder per kilometer mellan den snabba och den långsamma.

I vårt fall tror jag att vi skulle hålla i nuvarande form

3,30 på de snabba tvåhundringarna

och 4,10 på återhämtningsjoggen.

Nu har vi pratat pass under en lång tid.

Nu ska vi faktiskt göra så här att vi ska summera ihop det här avsnittet

och skicka med er några av våra bästa tips.

Men även lyssnarnas bästa tips.

Det ska vi!

Ja, du hade rätt Simon. Det blev ett långt avsnitt idag.

Vi är uppe i två timmar.

Nu ska vi försöka summera ihop det här lite grann.

Ja, det ska vi.

Vi ställde ju även en fråga om de bästa, om du bara får ge ett tips till någon.

Eller något tips du har fått av någon som har påverkat din arbetsliv.

Om du bara får ge ett tips till någon, eller något tips du har fått av någon som har påverkat din löparkarriär.

Vad är det för någonting? Simon har du något så här spontant som du skulle säga, det där är någonting som jag skulle vilja skicka med?

Ja, men det har jag faktiskt ändå. Nu skulle jag kunna prata en halvtimme till, men det ska jag för säkerhet inte göra.

Men skulle jag säga en annan sak, jag tror så här, för de som är lite nyare, får jag dela in det lite i kategorier?

Absolut!

För de som är lite nyare på löpning så tror jag så otroligt mycket på det här med att

jag tror fortfarande på det här med mycket att hitta.

Hitta andra, hitta sätt som gör att man bara håller i det här med att prata om rutin.

Vi lovar hur mycket vi pratar illa om distansen.

Det blir roligare efterhand, herregud.

Hitta någon att springa tillsammans med.

Se till att bara hålla igång två gånger i veckan.

Så länge det bara kommer ut.

Det spelar ingen roll om det är en kilometer eller tio kilometer.

Kontinuiteten är det bästa tipset.

För mellansegmentet och de där vi ligger.

Så skulle jag vilja slå ett slag för det här som vi pratade om.

Som du är lite inne på en resa nu och jag var inne på en resa förra.

Våga inspireras lite grann.

Sätt dig någon kväll eller nån kväll.

Googla lite på telefonen och se så här.

Vad fan gör alla andra?

Jag tycker inte det är fel att

Våga testa och kasta sig ut lite genom testa i olika typer av pass eller i olika typer av

terräng eller lopp eller vad det än är.

För man kommer ju hitta sin grej.

Ja, för jag tror verkligen precis som du säger.

Man hittar sin grej.

För man blir väldigt individuellt med att träna.

Någonting som funkar för både dig och mig Simon

är att vi har aktivt vilat.

Vi joggar lite lätt

efter ganska tuffa pass.

Var på andra kan du känna att det inte alls funkar.

Så jag tror man får testa sig fram för att hitta sin grej helt klart.

Och det många skriver här är ju mycket som du var inne på också,

det här med kontinuitet.

Att hitta kontinuiteten i löpningen.

Vi har varit inne på det innan vi har pratat om rutin och att försöka få löpningen att bli en rutin i vardagen.

Det tror jag också är ett bra tips att man inte stressar fram, utan snarare tänker på kontinuiteten och får till passet.

Och kanske om jag ska skicka med någonting som nu har jag ju coacat lite grann och det som jag slås av ganska snabbt på många som börjar springa är att man springer alldeles för hårt.

Passen är alldeles för tuffa.

Det är ju snarare så att man ska vända på det.

Kanske kör något lite tuffare, men merparten ska vara ganska lugna.

Så jag tror många håller för högt tempo i början när man börjar springa.

Det blir för jobbigt.

Och kukar man ner så verkar det vara att man tycker att det känns löjligt att springa.

Att det inte ger något resultat att springa långsamt.

men då är vi åter där igen med kontinuiteten.

Att det är viktigare med kontinuiteten i början,

att få till passen än att du kommer ut och du kör för hårt

och att du kanske blir skadad eller att du inte orkar hålla motivationen uppe

för att det bara är jobbigt.

• Det tycker jag är klokt.

Det tycker jag det gäller till och med även för oss

som har sprungit under många års tid,

både efter min stressfraktur och även nu efter stukning och allt möjligt.

Jag kände att det absolut viktigaste för mig, efter min stressfaktur, då hade jag på riktigt,

idag ska jag ut och gå en kilometer.

Det var första steget, jag kan inte bara inte röra på mig nu ett antal veckor, för tröskeln är så jäkla mycket högre.

Sen började jag jogga en kilometer, jogga 15 minuter, två gånger 10 minuter.

Jag tror det är jätteviktigt.

En sak jag har tänkt på är att Running Lotta skrev en superbra grej.

Hon skrev att tävla mot sig själv, inte jämföra med andra.

Det sa Lisa, min fru, om veckan.

Jag tycker hon är lite ”natural”.

Inte att hon bara skulle gå ut och krossa en 400m-banlöpning.

Hon springer i princip inte alls, vi är olika där.

Hon går mycket, gillar träna och har gjort mycket yoga och dans tidigare.

Men nu så fick hon en Ömeri-jacka av mig.

Sen så drog hon ut lite grann och frågade hur det gick.

”Jag yoga 45 minuter.”

Jag bara ”What?”

Yoga 45 minuter utan att stanna.

Jag bara ”Det känns bra.”

Men hon sa det också.

Jag lyssnade lite på podden så pratade hon om alla tider och kilometer.

Så jag tänkte ”Ska jag verkligen?”

Hon har helt rätt att…

Då sa jag det, men du ska inte titta på vad andra gör.

Det viktiga är att man jämför med sig själva.

Både du och jag, vi följer ju en massa elitlöpare på Instagram och andra ställen.

Nu är vi helt hjärntvättade.

Man har kommit till det så att man känner att det inte är lönligt.

Jag kan aldrig jämföra mig med David Nilsson,

eller jämföra mig med Suldan Hassan, eller Fogberg, eller Lovisa Linda.

Anna Bjurman, Emil Nilsson, alla i träningsgruppen, alla runt omkring oss egentligen.

Det är ändå rätt, då har jag också tänkt både i tillfällen vid skador eller om man bara haft en dipp där man inte har tränat lika mycket,

att jag helst slutar tävla mot andra. Jag är glad när jag hinner i kapp dem igen.

Men så otroligt viktigt att bara hitta sina egna principer, vad man tycker känns roligt och ger en energi.

Det får inte bli en stress och prestationsångest i träningsupplägget, särskilt när de ska komma igång.

Ta det lugnt.

Det är ju som Elin skriver också, att komma ihåg att ha roligt.

Det är så jäkla viktigt.

Njut av resan samt målet.

Någonstans så gör vi det för att vi tycker det är kul.

Det hänger också ihop med motivation att hitta glädjen i det.

Vi vet att vi behöver röra på oss på något sätt.

Då är det jäkligt viktigt att vi har roligt längs vägen.

Så att det inte blir för mycket prestation.

Det är otroligt viktigt och vi har pratat mycket om det.

Jag har inte pratat med honom än men jag vet att han kommer att tacka ja.

Men Andreas Berner kommer att komma hit någon dag.

Han har tackat ja till mig en gång i tiden.

En gammal löparkompis till oss här som för ett antal år sedan, han började springa på senare år,

jag tror han var runt 30, 30-35 när han började springa.

Han hade klart en träningsbakgrund länge bakom sig.

Han gjorde en sån här exceptionell utveckling när han var förbi 40.

Men sen så, jag kommer ihåg passet, jag spangde när man var längre bak.

De hade 10 sekunder kvar när de skulle starta en ny intervall innan de var färdiga med målet.

”Jag trycker till” och så bara högde till.

Och sen det var ett antal år sedan, han har haft problem att komma tillbaka efter det.

Han sa också det.

”Sätt inte de här alldeles för stora målen som är alldeles för långt borta. Du måste njuta längs vägen.”

Om man ska vara riktigt krass, du vet inte vad som händer

imorgon, nästa vecka, veckan efter. Säg för fan till och ha kul under tiden också.

Där man sätter delmål och har lite roligt längs vägen är sjukt viktigt.

Sen har vi ju att gå på muggen innan morgonlöpningen.

Det kan också vara viktigt.

Det var det tips från en världsmästare i Rund.

Det kan man säga. Den har man också varit med om att man inte har gjort.

Det är ett mål i sig.

Man lär sig lite mer om sin mage och sina toalettbanor.

Jag har haft flera gånger av ditt morgonjogg förut.

Jag har joggat ner på gatan och sen bara ”Nej, nej, jag går tillbaka igen”.

Jag börjar om.

Nu kommer jag ut igen.

Underbart.

Det ska bli gött.

Och sen det här med kost.

Det här är ett bra tips.

Ett bra tips. Att äta tillräckligt.

För att det är…

Helt rätt.

När du lägger på… Du behöver inte lägga på jättemycket löpning,

men när du börjar springa så behöver du fylla på.

Du behöver verkligen äta mer.

Särskilt efter passen, att man förisar någonting ordentligt efter man sprungit.

Det är någonting som man hela tiden behöver jobba med.

• Karro var ju på mig först, min coach, när vi kollade på min kost över en vecka.

Kanske lite grann att jag borde ha hettat mer, och vissa saker har mindre än andra.

Men hon sa också det, du äter genomsnittligt för lite.

Kroppen blir helt uppfuckad.

Du käkar för lite, du springer jättemycket, men du frider för lite vid fel tillfällen.

Det gör att systemet bara får kaos.

Ät tillräckligt, håll dig med.

Sjukt bra tips från Jenny.

Att se till att man fyller på.

Och det här med att klä sig.

Lyssna inte på Garmin-coachen.

Det ska man inte göra, det är dumt.

Det rör dig efter 34 kilometer.

Jag vill dela ut ett tips här.

Där finns en grupp på Facebook, som jag har hittat, som heter Garmin Connect Sverige.

Det är egentligen en seriös grupp, där 14 000 medlemmar.

De skriver om hur det funkar och jag får inte rätt på det här.

Men någon gång i veckan kommer det här.

Jag var ute ett långt pass och då sätter jag mig där och så rör på dig.

Kommentarstråden är ju längre än på någon annan. Alla känner igen sig.

Det är ett kult tips.

Du ska få hit någon ingenjör från Garmin vid tillfälle.

Det är skitbra. Det är Real Dogelito som har skrivit det.

Han skriver även ”Klä dig för rundan som det kommer kännas efter 5k”.

Där ligger väldigt mycket i det.

Du ska frysa lite grann innan du ger dig iväg.

Jag tror att många klär sig lite för varmt.

Bara en spontan reflektion när man är ute och springer och tittar på andra.

”Nja, det går lite mycket kläder på sig.”

Det känns jobbigt.

Kroppen behöver jobba med att kyla ner sig helt enkelt.

Så det är inte bra.

• Det var ett par avslutande tips på denna två timmar och en kvarts epos.
• Tack för att ni har lyssnat, kära vänner.

Vi är tillbaka nästa vecka, eller hur Simon?

Kommer du och du också?

Jag kommer, vi kommer också ha en gäst nästa vecka.

Vi har börjat boka upp gäster nu ju, igen.

Det tänkte jag säga.

Nästa vecka kommer Johanna Zwika vara med.

Hon är licensierad PT och löparkoach från Stockholm.

Men hon jobbar ju också som influencer.

Hon har precis ett samarbete med H&M som släpptes nu,

bara för några dagar sedan.

Hon är ju en löpare av rang också. Älskar löpning.

Hon sponsrar Salomon Sverige.

Hon kommer att gästa på Länk.

Vilket ska bli väldigt roligt.

Många känner också att hon varit med i Robinson 2021.

Jag tänker att du börjar med specialstyrkans, elitstyrkans hemlighet.

Du kan ha lite tips hur du kan komma in nästa vända tid.

Skriva min ansökan.

Johan är jättesugen att vara med. Det ska bli väldigt kul att ha med.

Vi har inte riktigt bestämt vad avsnittet heter, men vi ska prata på tal om det.

Förra veckan pratade vi om hur det var med Andreas Gartmö, som hette förut,

med andra Andreas Wikström-Moresko.

Hur det är att jobba med löpning och att vara arrangör.

Och med Johanna ska vi också prata lite om hur det är att jobba som influenser

kring att vara löpare.

Spännande.

Det ska bli roligt att snacka med henne.

Hon kan säkert massa om kost och träning också.

Vi kan glida in på lite styrkepass och allt möjligt.

Tyvärr är det nog så att vi får ett annat tips om vi behöver testa Fredrik.

Men det ska vi nog kunna lösa.

• Roligt. – Så är det.

Så med det säger vi tack för idag och vi ses nästa vecka.

• Ja, det gör vi. – Hej då!