63. Löpning i sociala medier del 2 – med Sarah Edsberger

Elitsatsande löpare, brandman och inspirationskälla för många i sociala medier, äntligen har vi äran att få ha med oss Sarah Edsberger i avsnitt 63 🤩! Vi snackar om hetsen att köra hög volym och käka vad man tror är nyttigt, att vara sann mot sig själv och hitta sin egen väg. Om att elitsatsa med trasiga fötter och att hålla kroppen i trim både i yrkesliv och på löparbanan. Och så klart om livet är allt som visas i bilderna på instagram och vikten av bra vänner i det verkliga livet 🌟. Vi får också en inblick i Fredriks instagramresa genom åren och dricker en lämplig Quarentini Coktail 👌🏻! Nuuuu kör vi!

Löpning i sociala medier del 2 – med Sarah Edsberger: Elitsatsning, hitta sin väg och vänskap

Varmt välkomna till vår landningssida för avsnitt 63 av Löpning & Livet-podden, där vi fortsätter vår spännande resa inom löpning i sociala medier och träffar den inspirerande Sarah Edsberger. Sarah är en elitsatsande löpare, brandman och en influencer som har blivit en källa till inspiration för många följare i sociala medier. I detta avsnitt diskuterar vi ämnen som elitsatsning, att hitta sin egen väg och vikten av vänskap både online och offline.

Lyssna på avsnittet i poddformat här: https://podcasts.apple.com/us/podcast/63-l%C3%B6pning-i-sociala-medier-del-2-med-sarah-edsberger/id1539039755?i=1000549807512

I denna del av vår löpning i sociala medier-serie utforskar vi både farorna och fördelarna med att följa träningsprofiler på Instagram och hur man bäst kan använda denna plattform för att inspireras, utan att bli påverkad av ogynnsamma trender. Vi diskuterar även hur man lägger upp sin träning när man elitsatsar och balanserar yrkesliv och löparbanan.

Vi tar en titt på Fredriks egen Instagram-resa genom åren, från hans tidigare dagar som labbero till att bli en hälsoinspiratör. Vi delar också en Quarantini-cocktail och reflekterar över hur viktig ärlighet och äkthet är när det kommer till att dela våra liv och prestationer på sociala medier.

För att hålla dig uppdaterad med det senaste från Löpning & Livet, följ oss på våra sociala medier:

• Instagram: https://www.instagram.com/lopning_och_livet_podd/
• Facebook: https://www.facebook.com/lopninglivet
• Youtube: https://www.youtube.com/@lopningochlivet/streams

Se avsnittet på youtube här: https://www.youtube.com/live/mFt9GjrAahU?feature=share

Kom ihåg att du även kan se avsnittet live på vår YouTube-kanal! Följ med oss och Sarah Edsberger i denna andra del av vår löpning i sociala medier-serie och bli inspirerad av deras insikter, tips och berättelser. Vi ser fram emot att följa med dig på din löparresa och önskar dig lycka till!

Här är avsnittet i text:

[Skratt]

[Musik]

Äntligen är det tisdag och direkt från karantänen på Husum sjö är det dags för avsnitt 63 av löpning och livet med Fredrik och Simon.

Jag sitter i karantän, Fredrik sitter i poddgråta, hur ska vi få ihop detta? Det kommer faktiskt att lösa sig.

För på länk har vi med oss Sara Edsberg som kommer att vara med i andra delen av löpning och sociala medier.

Vi kommer att prata om faran och framförallt det positiva.

Med att följa en massa goa människor på Instagram.

Hur man lägger upp sin träning när man elitsatsar på senare dagar.

Och vi kommer inte minst att dricka en Quarantini-cocktail.

Kudos till Fredrik för Göteborgshymnen.

Som rimmar på bikini.

Men mer om det kommer ni få reda på i slutet av avsnittet.

Vi kommer även att titta tillbaka på Fredriks Instagram-resa.

Från labbero till hälsoinspiratör.

Nu undrar ni vad jag menar, men det kommer ni få reda på i slutet av avsnittet.

Och såklart kommer vi blicka framåt mot en tredjedel av löpningssociala medier.

Det här är ett avsnitt ni inte vill missa. Nu kör vi!

[Musik]

Avsnitt 63.

Det är fan helt otroligt.

Vi ångar på mot 100.

Det känns grymt.

Det känns helt underbart.

Det känns lite som att vi får ha ett jubileum innan där också.

Innan 100.

Det första jag tänker är sånt.

Jag är sånt där 25, 50, 75, 100.

Jag är lite sån förkant.

Men 80 är okej, Fredrik.

Det är ungefär där min kropp känner mig nu.

Så det kan vara bra jubileum, tänker jag.

Är det så? Vill du utveckla det?

Nej, så känner du dig gammal?

• Nej, så gillar jag det inte. Men jag slängde in det här som en intro till veckan som har gått.

Jag skulle faktiskt vilja säga att jag kan känna mig allt annat än 80 just nu.

Förutom att vi lite grann jinxade det förra veckan genom att säga ”Nu får vi nog inte corona”

och så sitter jag just nu i en corona-karantän mitt i epicentrum här hemma hos familjen Wikström på Husensjö.

Ja, det ska ni veta kära lyssnare, att vi brukar ha Simon här i studion.

Nu pratar jag som att du vore en gäst till podden, men du brukar komma hit och så tar vi en härlig drink och spelar in.

Lite nytillkomna lyssnare säkert också som börjar lyssna på oss.

Och det är ju så att idag sitter du inte här Simon, utan du sitter hemma och du är som du sa i en karantänsituation.

Hur är det att leva i en karantänssituation?

Det är ju faktiskt så här lite blandat, ska man väl ändå säga.

Vi har ju varit hemma allihopa vid olika tillfällen när barnen varit snuviga.

Men nu är det ju liksom, vi har ju inte, ingen av oss har haft covid hittills.

Jag och Lisa de senaste veckorna har skålat varje söndag.

Vi bara så här, oj vi klarade den här veckan också.

Men nu har det lite grann gått över till, med tanke på situationen.

Nu känner man, va fan ska vi inte bara få det så vi är över med skiten, liksom nu.

när det inte är omni…

omnikronnariant.

Det kan man inte ens säga.

Jag har precis bara ”Vad fan hette det nu igen?”

Det låter som nånting från Ghostbusters

eller Turtles eller nåt sånt.

• Det är de programvarorna i Adobe.
• Ja, precis.

Släpp på omnikronfiltret, är du snäll.

Nej, men så att…

Det känns helt okej. Det har varit fantastiskt

att fixa upp all utrustning vi har lämnat utanför.

Vi har fått igång det. Så att det är ju sjukt

att det går att spela in samma.

Först blev Leo dålig, hade feber en dag och sen kände vi att nu kanske det går över.

Idag har liksom så här, vera har varit lite snuvig, Elliot började bli rätt så hängen efter halva dagen igång.

Både jag och Lisa har känt så här, lite på gränserna här.

Självtestarna går ju varma här hemma, men jag har ändå joggat på när jag inte haft några känningar.

Så vi får se hur det blir helt enkelt.

Hur känns det att jogga nu? Kan du inte riktigt ta med dig sällskap på distansdödenpassen?

Det var det första jag skrev, det tror jag också när du har smsat i Sundes.

Det är typ det första jag tänker är att nu måste jag springa själv på alla passen i en vecka.

Men jag fick faktiskt både igår och idag med mig Elliot, min äldsta, nio.

Precis han fick i julklapp en ny cykel.

Han cyklade med mig en mil igår och han cyklade med mig en sexkilometer idag.

Idag orkar inte jag mer, för jag kände mig lite så seg i kroppen.

Jag kände att jag kanske har någonting utan att jag fullt ut känner det.

Jag tog det säkert för det osäkra.

Men jag har fått lite sällskap, så det har varit gött i alla fall.

För att knyta an till det du pratar om där med att du känner dig lite seg.

Min vecka har varit en sån faktiskt.

Jag har också misstänkt några gånger att jag har nog åkt på corona.

Det har inte varit så konstigt, vi har 50% borta på jobbet.

Det är helt extremt med smittspridning just nu.

Jag körde i onsdag, körde jag lite styrka.

Jag sprang till Tilling och körde styrka, sen sprang tillbaka.

Fick ungefär 10 km löpning.

Jag sa till Sara att jag ville ta det lite lugnare.

Jag kände mig inte sjuk, men jag kände mig orkeslös.

Jag hade tagit test innan, visade ingenting.

Så jag körde på.

Sen la jag in två vilodagar för att jag kände att det inte är så jäkla bra att bara köra på.

Och man känner sig lite seg.

Jag tror att både du och jag ser om att veta om att det finns två olika känslor kring det där.

Antingen så känner man sig lite så här, inte sliten, men trött utifrån att man har sprungit mycket.

Och sen vissa dagar känner man så här att det är något annat.

Det är något annat. Antingen är man snuvig eller så känner man förkylningen.

Lite samma sak med energin tycker jag.

Man känner sig trött, kanske lite frusen och så vidare.

Så kände jag mig i början på veckan.

Sen vilar jag två dagar och sen körde vi i lördags ett pass i Hallen där jag fick lira av.

Efter tre kilometer.

Du springer en rak femma, Simon.

Och du ångade på som bara den.

Och du ska strax få prata om hur det gick och hur känslan var.

Men jag kände liksom att jag hade spaghettiben.

Det var något som inte stämde.

Så jag hoppade av efter tre tisen.

Så det blev ganska smutsigt gjort.

Smutsigt!

Så det blev en smutsig vecka.

På söndagen körde jag på löpband 90 minuter.

Var inte ute och sprang i stormen.

Jag är lyckligt lottad att ha ett löpband här hemma.

Det är helt underbart. Dagarna är lite halt eller det blåser lite.

Det är kanon. I går sprang jag 11 kilometer.

Det kändes bra igen, så nu har jag tillbaka energin.

Men Simon, dyk in i lördagens pass.

Det var långt inne där med var vi skulle springa och hur vi skulle springa.

Men det blev en rak 5.000.

Det blev det. Ofta har jag en tanke. Det hade jag egentligen lördags också på schemat.

Det var det klassiska Oregon-passet som är magiskt bra där man springer.

I vanliga fall är det 200 meter snabbt och 200 meter lite mindre snabbt men fortfarande ganska snabbt.

Men vår hall är 180 meter så i den springer man 180 meter snabbt och då 180 meter lite mindre snabbt.

Det är ett klassiskt elitpass. Vi ska prata mer om hur man kan jämföra sig med eliten och förenaktiga.

Men så insåg jag då på torsdagen att det var träningstävling och klubbstävling på lördagen.

Då var det inte så respektfullt. Jag ska köra pass samtidigt som ni kör tävling.

Där är ju bara två banor på den där inomhusbanan.

Vi sa det och jag smsade med dig om det var kvällen innan.

”Fan, vi får skippa det här tänkta passet.”

Där är det en halvtimme yta vi har.

Hallen blir tillgänglig vid nio och då börjar tävlingen.

Vid klockan tio är tävlingen slut och sen har man bokat fram till halv elva.

Vi hade en halvtimme på oss att köra något pass.

Då blev jag såhär, ”åh, ska man köra?”

”Vi kör vidare på den här klassiska femtiotalsnuren.”

Sen började jag tänka på det och jag bara…

På uppvärmningen jag joggade dit, jag bara ”Nej, jag vill inte ta ut mig ordentligt”.

Och då vet jag inte hur jag funderade när jag sa ”Nej men då kör vi 5000 meter rakt istället, för det är inte så jävla jobbigt”.

Men det var en konstig tanke, men jag visste ju om att du är så jävla god så att du är ju alltid sådant…

”Ja, ja, okej.”

Så vad hänger du på?

Så jag visste ju om att jag skulle få med mig dig.

Så tänkte jag, det är nog någonting som är skönt med att börja i lite, lite, inte långsammare takt.

5000 är ganska okväll som brö, men vi började kanske i någonstans där man, ja, någonstans mellan 10 000 och 5000 meters fas.

Så jag tänkte, kan vi öka på sen? Så kan man själv få känna av hur dagen är.

Så att det bestämde vi typ uppvärmningen till slut, att vi landade i det.

Den hallen är ju egentligen inte gjord för att springa 5000 i.

Den är ju doserad i kurvor och en kort bana.

Men fan, du blev lite förvånad.

Jag drog första tusingen. Vi skulle börja 345 tror jag.

Det läggs lite på 1845 någonstans.

Men det blir bra så ser vi hur det känns.

Jag drog första tusingen, du drog andra.

När jag drog tredje så sa du till mig också när det var 300 meter kvar på den tusingen.

”Jag har spaghettibän, jag kliver av.”

Det var okej!

Just det, du sa att du hade spaghetti i benen.

Det är ju aldrig kul att bryta ett pass.

Det är inte så ofta jag gör det.

Det hade inte gått.

Ibland känner man bara att det här är…

Jag kommer inte fixa det.

Man känner det ganska tidigt.

Särskilt när du inte har någon tryck i benen.

När du bara känner att, ja men lite spaghetti-känslan.

Då är det ganska tjockt.

Det är så jävla tråkigt.

Jag ser bara ganska flåsig också.

Jag ser mig ganska flåsig också. Någonting konstigt i veckan har det varit.

Men nästa vecka blir det bättre kanske. Vi hoppas på det.

Det tror jag. Jag vet att vi resonerade efter att jag ångade på och fick upp farten.

Jag tyckte att det var jobbigt från 2000 och in. Sista 3000 var rätt tuffa.

Och sista 1200 var inte alls roliga.

Jag är på comeback-fronten, så jag har en enormt stor motivation även när jag är trött just nu.

Jag vill bevisa för mig själv att jag kan.

Den drivkraften vill jag ta vara på.

Jag kände ”gud vad härligt att få bli trött utan att känna mig skadad”.

Så jag ångade på och hade 18-21 in på femman.

Super, supernöjd. Det var lite över förväntan just nu.

Jag snackade om det direkt efteråt.

Jag hade ju haft ett sånt, inte misslyckat pass, men ett pass tidigare i veckan där jag hade fått korta ner.

Skulle springa 12 km tempo.

Ja, precis. Skulle springa 12. Det var i princip det passet du gjorde förra tisdag som vi pratade om i förra avsnittet.

När du var helt lite seg efter det passet.

Jag skulle ju springa samma pass lite långsammare. 12 km men kortade ner till 10.

Jag var lite stram i baksidan men jag kände när jag kom till 10 att så här trött borde jag vara efter 12.

Då kände jag att jag inte tänkte bli astrött idag utan jag stannar där.

Så jag tyckte att det var ett klokt beslut men jag kände också att vad synd att jag inte var i lite bättre form och fas just idag för att klara tolvan.

Så jag tog igen det lite grann på lördagen och så resonerade du och jag att vi är kanske båda två i lite sån fas

att man får nu räkna med att ett pass i veckan kanske man sätter men det andra kanske man får korta ner och det får vara helt okej just nu också.

Det är bra att fundera igenom lite var man är någonstans.

Man bygger sina förväntningar utifrån vilken fas man är i.

Precis som du säger så är vi i en fas där vi inte kommer sätta 100% av passen.

Det kommer vara lite upp och ner.

Ibland kanske man förvånar sig själv på andra hållet och gör ett riktigt bra pass.

Och överträffar förväntningarna.

Men ja, så det är lite ju-ju i formen just nu.

Ja, det är det. Och det tycker jag är ett medskick nu när vi ska gå in och börja prata om…

Förra veckan pratade vi ju i del 1.

Och jag håller nästan med dig, det är nästan kanske att det blir en del 3 i detta.

Men del 1 kopplat till löpning i sociala medier pratar vi med Joanna Zwieck, som i princip pratade…

Vi pratade om delöpning, men också hur det är att jobba som influencer.

Och vilken förhållande man har till sociala medier i det fallet.

Och hur man tänker kring partnerskap och allt det där.

Idag kommer vi att prata lite mer med Sara Edsberg, och här senare om en liten stund.

Hon är kanske mer löpningsren odlad, men har skapat sig en stor följarskala på Instagram.

Hon har synts i en massa olika sammanhang.

Hela Sverige springer med massa reportage i olika tidningar kopplat till hennes resa hon har gjort i löpningen.

Sen har ju du och jag som ligger som en tredje kategori på något sätt i lötningssociala medier.

Där just nu kan man dela med sig av både det som är gott men också det som faktiskt inte går som planerat alltid.

Så det ska bli kul att få prata om det här ämnet.

Härligt! Nu ska vi faktiskt ta in vår gäst så att vi får knyta ihop veckan som gott där helt enkelt.

Och vi är strax tillbaka.

Det är vi.

Det här känns så himla gött. Jag har suttit i karantän nu några dagar och saknar

liksom mänsklig kontakt förutom med egen familj som jag ändå älskar.

Men jag blev så glad nu när vår gäst ökade upp i sändningen här nu.

Så vi kan varmt välkomna Sara Edsberger.

Skitkul att du är här.

Tack så jättemycket. Det känns jätteroligt att få bli inbjuden till detta.

-Vad kul. Vi har ju redan haft en del kopplat till lötning i sociala medier och du är med lite grann på den andra delen.

Vi ska prata lite grann längre in i samtalet med dig om hur det är att inspireras av andra i sociala medier och lite grann koppla till

vilka saker som är bra att ta med sig och vilka saker man kanske ska akta sig lite grann för, både i träningsprogram och kost och pass.

Vi är supernyfika. Jag och Fredrik har haft kontakt med dig länge.

Vi skickar dig att du är här nu. Du ska få introducera dig själv.

Folk som inte har koll på dig vet ju om det.

Sara, kort introduktion. Vem är du?

Ja men gud, den jag är nu är mamma, löpare, bramman och vän.

Men vad var frågan nu? Vem jag är? Det är ju en otroligt svår fråga.

Men det här är ju en löparpodd, så jag tänker att det kanske är mest intressant.

Jag brukar skoja om det, att hamnar jag beroende av någon på en fest så är det mest naturligt att någon frågar sig

så frågar de ”vad gör du?” och så förväntar de sig att man ska svara vad man jobbar med.

Och det gör jag ibland. Ibland säger jag ”jag är passionerad löpare” brukar jag säga.

Så bara ser jag vad reaktionen blir.

Men som löpare, Sara, vem är du då?

Som löpare är jag ju elitsatsande dam, liksom.

Och har väl haft ganska få år inom det.

Jag började elitsatsa 2018 och har väl varit skadad i princip sedan dess.

Så det är lite tråkigt.

Men några fina prestationer har jag hunnit göra de här åren som har gått.

Nu är jag skadefri och hoppas att jag ska få ta nästa inomlöpningen det här året.

Det ska bli kul.

Vi ska återkomma till just punkten med vad nyckeln, du känner nu tankarna kring att hålla dig skadefri

men vi måste nästan backa bandet just till framförallt 2018.

För att det är ett visst kliv att ta, som du säger, att våga satsa på någonting rejält och löpningen.

Och då tänker jag att den första frågan är, har du alltid varit löpare eller träningsintresserad?

När jag var barn så sprang jag mycket och spelade basket och sådär.

Jag tyckte det var jättehärligt att röra på mig.

Sen fastnade jag tyvärr i ett missbruk som jag var i i sex år.

Men 2010 så tog jag mig ur det missbruket och då i samband med det så började jag springa igen.

Så då var det väl sex år som jag sprang bara för att jag tyckte det var härligt och bra för mitt psyke och för att hålla mig drågfri.

Men sen 2016 så började det gå ganska bra för mig.

2017 hörde Helle IF av sig och undrade om jag ville börja tävla för dem.

Jag hade inget grepp om vad som är en bra damtid på milen och 5 km.

Men då när Helle hörde av sig så fattade jag att jag kanske är ganska duktig.

Så då tänkte jag att jag vill se hur långt jag kan gå.

Så då började jag satsa. Det första jag gjorde var att jag kom nia på SM 2018 med en fraktur i foten.

Sista fyra kilometerna.

Det är ju hardcore.

Ja, jag vet inte riktigt hur det gick till. Jo, jag vet hur det gick till.

Jag hade en stressfraktur i foten som jag inte hade känt av.

När det var fyra kilometer kvar av Göteborgsvärvet så gick den här frakturen helt av.

Så det blev en totalfraktur, eller vad man ska kalla det.

Så sprang jag i mål på nionde plats och fick väldigt mycket uppmärksamhet för det här.

Jag kom från ingenstans egentligen och bara slog mig in på damsidan, topp tio.

På den vägen är det ju sen.

Här är liksom tusenföljdfrågor. Jag måste bara lägga en parentes. Jag har ju faktiskt gjort, inte på din nivå ska tilläggas, jag har ju också sprungit sönder foten på en halvmaraton för två år sedan.

Och det är, folk känner såhär, ”men hur känner man inte det?” Jo, det gör svinont, men så länge foten är igång så är man ju liksom, man tänker att man ska ändå upptasa i mål på något sätt.

Det är väl så också med adrenalinet och så, adrenalinpåslaget som du har under loppet.

Jag menar, en tävling är alltid en tävling och det är klart att det kickar in lite grann och det lägger sig som en skugga över smärtan kanske också.

Ja, alltså jag vet inte om det la sig som en skugga över smärtan, för jag hade verkligen fruktansvärt ont.

Jag vet inte om ni vet vem Anders Gral är,

hälldeplappare. Han är ju asgrim.

Han trodde att jag skällde ut honom, att han hade glömt att han skulle ge mig vätska eller nånting.

Så när jag kom i mål så bara ”Nej, jag skrek på dig för jag hade ju asont i min fot”.

Så jag ville inte ha någon vätska eller nånting.

Jag hade fruktansvärt ont.

Och när jag kom över mållinjen på Slottsskogsvallen så bara tvärstannade jag.

Och då kom ju tårarna och jag bara ”Den är paj, den är av foten”.

Jag är lite sugen att backa bandit till när Hell hörde av sig.

Man kommer ju till en viss nivå när man känner att någon hör av sig.

”Oj, jag har nog ganska bra koll på detta.”

Från perioden dit till att du började springa och blivit drogfri.

Hur såg din löpning ut där? Var det bara det att du körde igång med jogg?

med jogg och bara ”det här är det bästa jag vet” eller bara ”det här var ju skit”

Hur kändes löpningen i början?

Jag sprang väldigt korta svängar i början, typ 2-3 kilometer kanske.

Det var jättejobbigt, svårt att andas och ont i kroppen.

Men ganska snabbt såg jag att det var härligt att springa.

Så jag har någon slags fallenhet för det.

Jag vet ju att många kämpar flera år för att börja tycka om löpning,

men jag tyckte om det direkt.

Men första sex åren var egentligen bara att jag joggade mellan 5-8 km några gånger i veckan.

Inga intervaller eller något.

Jag tänkte precis fråga det. Så det har inte alltid varit så att det har varit gött att ta ut sig

eller att jag har haft en ”älskar att tävla”-känsla.

Första åren var det mycket bra att komma ut helt enkelt.

Just med löpningen sen så tävlade jag på både nationell och internationell nivå i karate i några år där när jag blev dragfis.

Så jag gillar ju att tävla.

Men på löpningen var det bara för att få komma ut och må bra i början.

Jag gjorde faktiskt så här, det var 2018 när du hängde med Helle, visst var det så?

När du började en vitsa. Eftersom det här temat handlar om sociala medier också så gjorde jag så här

så kollar man igen ditt flöde och inser att det är inte så otippat ganska mycket löpning som dominerar den scenen.

Jag och Fredrik är likadana så du är bland vänner tänkte jag säga.

Men det roliga är att minns du vad den första bilden du lade ut på Instagram var?

Jag pratade ju med… var det Fredrik jag pratade med innan?

Ja, precis.

Eller var det Simon?

Nej, det var Fredrik.

Nej, men då kom jag ihåg att det var ju något att jag testade här med Instagram nu då då.

Jag måste bara säga det till alla som lyssnade.

Jag och Simon har inte förberett den här frågan.

Jag visste inte om att den här skulle komma.

Men det var faktiskt en fråga som jag ställde till dig när vi gjorde test-samtalet.

Så det var lite fusk.

Ja.

Men berätta lite om den bilden, den första du la ut, sa du.

Jag tror, är det inte en bild på mig där jag ska testa Instagram eller något?

Jo, du har helt rätt. Det är en bild på dig själv efter att du har kört en morgonpass i regnet.

Du skrev ”Hej” och jag testade väl Instagram.

Det är rätt kul.

Jag och Fredrik gillar det här med att gå tillbaka och titta på vad är det första man har lagt ut och hur ser det ut nu?

Också i din träning, för du har varit ute och målnjogade i regnet 2017.

Så någon farpannben har du ändå, tänker man som grund.

2017? Det är ju inte så länge sedan.

Jajamän, absolut.

Men vad var det med sociala medier där i början?

Var det något som du tog lite som en klackspark?

Eller du kände att du ville dra igång ett konto som du har idag över 7000 följare?

Ja, i början var det nog ganska mycket ironi blandat med att jag

vill ju ändå ha någon slags dagboksfunktion på Instagram.

Men jag tyckte det var ganska roligt det här med hashtags.

Jag lekte att jag var en influencer fast jag hade kanske 20 följare.

Jag tyckte det var jätteroligt.

Men det var mina nära och kära mamma och pappa och mina bästa vänner som följde mig på den tiden.

Skitkul. Vi ska prata mer om just sociala medier.

Men vi måste också hoppa för att jag tyckte det var roligt.

Det var en morgonjogg i regnet 2017.

Sen hör hela avseendet Bernarn Litsatsning 2018.

Du har varit skadad till och från, sprungit sönder din fot.

Men idag är du skadefri. Hur ser vardagen ut?

Du vet också att du jobbar som brandman.

Hur ser din vardag ut med träning, jobb och familj?

Min vardag kretsar väldigt mycket kring löpningen.

Jag jobbar som brandman och vi jobbar sju dygn i månaden.

Det blir en heltid, som det är 24 timmars pass.

På arbetstid har jag möjlighet att träna mellan en och två timmar, oftast blir det en timme på arbetstid.

Då är det de timmarna gjorda, sju timmar i månaden är på arbetstid.

Sen de dagarna jag är ledig, det blir väldigt mycket ledig tid emellan. Då kräcksar mina dagar kring löpningen.

Jag brukar springa vid tio, sen äta lunch och hämta mina barn när de har slutat skolan.

Och så går dagarna sådär.

• Jag tänker på att det är många brandmän, vi känner några som är väldigt fysiska och bra konditionstränade och så vidare.

Jag kan göra kopplingen till att man får möjlighet att träna på jobbet, för det är ju någonting som man behöver vara i god form för att kunna utföra sitt arbete.

Vilken typ av träning får man styra det själv, eller hur gör man det?

Det är lite olika hur de gör de olika lagen, men i mitt lag så bestämmer vi helt själva över vad vi tränar.

Men jag brukar göra så att jag springer mitt pass först och sen så kör jag lite med killarna i gymmet.

Tränar lite basövningar för att vara stark som bramman då.

Hur ser en träningsvecka ut löp- och styrkemässigt?

Om du har en typisk sju dagar så här i januari, februari innan tävlingssäsongen drar igång.

Jag springer mellan fem och sju mil i vecka nu.

Då kanske ni tänker ”oj vad lite hon springer” men det är det som min kropp håller för.

Framförallt mina fötter går sönder hela tiden.

Jag kör mellan fem och sju mil löpning uppdelat på ett långpass som i nuläget inte får vara längre än 15 kilometer på grund av min fot.

Och så kör jag ett intervallpass som är hårt, alltså snabbt, lite kortare intervaller,

mellan 200 meter upp till tusingar.

Och så kör jag ett pass där jag kör norskt tröskel,

alltså lite lättare tröskel än den svenska tröskeln.

Och det kan vi uppdela.

Jag tycker att de är goda, men fan, de är också jobbiga.

Ja, en bra dag känns det ju liksom…

En norsk tröskel, en bra dag känns ju liksom bara nice tycker jag.

Jag hade ett sånt pass igår, jag sprang tio kilometer och fick inte gå över 155 i puls.

Det kändes skitbra.

Jag var riktigt nöjd när jag kom in.

Lagom trött.

Det är superspännande du säger, Sara, just att du själv reflekterar så här.

Ni kan ju inte tänka att det är så mycket, men jag och Fredrik har pratat och funderat rätt mycket över det här.

Det är klart att det finns sådana supergenerella, ”ja men volym är bra, det här är bra”

men samtidigt är det så otroligt individbaserat också. Det finns otroligt många framgångsrika löpare på bägge ändarna.

Vissa som springer nästan 20 mil i veckan och vissa som lyckas prestera på en hög elitnivå

på 7-8 mil i veckan. Så jag tycker det är väldigt häftigt. Du verkar ha hittat din nyckel i det på något sätt.

Ja, det är tyvärr så att hög mängd är det som är modernt och det har väl varit modernt i hur många år som helst.

Det är det som man ska springa i jättemånga mil, som elitlöpare.

Och de löparna som inte håller för det, till exempel jag, vi försvinner ju var sjätte månad och så är vi borta jättelänge för att vi skadar oss på den här mängden.

Jag har en vän som är forskare, Jonna heter hon. Hon finns på sociala medier.

Jonna Ingrid Evelina heter hon.

Det är en bra tipsdel av er.

Vi har pratat ganska mycket om hon har läst en massa studier.

Jag är inte så bra på att läsa studier, men hon är det, som hon är forskare.

Det finns ju studier på att vissa människor tar upp träningen på ett annat sätt

och behöver kanske inte nöta mil utan blir snarare slitna av att springa för mycket.

Vi behöver springa de hårda passen hårt och sen inte köra massa mängd emellan utan snarare vila upp oss inför nästa hårda pass.

Jag tror att det ligger mycket i det faktiskt.

Jag känner att när jag närmar mig tio mil, jag är helt slut även om jag är långsamt på distanspassen så blir mina muskler helt high.

Och det här ”jag utvecklas” när veckorna går, fast jag bara då, inom situationstecken, springer 57 mil i veckan, så utvecklas jag.

Jag springer fortare och fortare. Och det betyder ju att jag gör någonting rätt.

Jag tycker det du säger nu är så skitspännande.

Jag och Fredrik har innanför också tipsat om en bok som heter ”Run by Feel” som handlar om…

Den plockar upp väldigt mycket. Det är en amerikansk ultralöpare som jag alltid tappar namnet på, men det spelar mindre roll.

Etablerad i alla fall.

Han har plockat in och gjort intervjuer med en hel drös och tittat på alla, främst amerikanska, men även på olika afrikanska litlöpare

som verkligen visar på att det handlar om att lyssna på sin kropp och lägga upp träningen ut efter det.

Jag visar på exempel från OS och VM där jag har rekordhållare från hela spektrat.

Just som du säger att vissa trivs, och det är ju modernt nu med mycket volymträning.

Det har jag och Fredrik också både noterat och testat själv.

Där har man också insett att det inte alltid är vägen till en stark utveckling.

Utan kanske i vissa fall till och med att man ännu mer sliter eller tappar utveckling.

Så det är ju häftigt tycker jag att du har hittat en väg att våga hålla ner volymen lite grann.

Hur ser det ut med styrkan och annat?

Lite grann kommer det med jobbet också som du säger.

Hur lägger du upp din övriga träning?

I gymmet kör jag framförallt basövningar.

Knäböj, marklyft och bänkpress egentligen.

Bänkpress är ingen löparevning men den är bra.

Man blir väldigt snygg av bänkpress.

Och så kör jag ganska mycket shins.

Sen kör jag mer löpspecifika styrkepass, alltså priometrisk träning.

Spänst och hoppar runt och sådär.

Jag har ett jättebra pass som jag byggt ihop med olika hopp åt olika håll.

Som jag tycker att jag blir spänstig och stark av.

Är det så att du känner att styrkan är någonting som du tycker är rolig

eller är det någonting som är nödvändigt i ditt upplägg?

Hade jag inte jobbat som bramman så hade jag inte kört överkropp på det sättet som jag kör.

Då hade jag fokuserat på marklyft och knäböj.

Jag tycker att det är jättekul att lära mig nya saker i gymmet.

Gå på händer och göra handstand pushups och göra lite svåra grejer med kroppen.

Det är jätteroligt och lägger ganska mycket tid på det just nu.

Men det har inget med löpningen att göra, utan det är roligt och det är träning och det är kul bara.

Där får du närma dig och börja gå på händer lite grann.

Jag har ju lite sån gubbkropp brukar man skoja med, jag har varit lite skadad av vad de säger de senaste två åren.

Men jag kan relatera till två saker som nu sägs av en.

Men ena är faktiskt det här med, om man får vara lite så narcissistisk, så tycker jag också att…

Jag har också skaffat en pt som hjälper mig med styrketräning. Vi pratade igenom mål och sånt.

Mitt huvudsakliga mål var att jag ville hålla mig skadefri. Jag ville kunna springa det jag vill och inte skada mig.

Så det var liksom ett fokus. Sen delade jag ändå en bild från några år tillbaka.

Sen tycker jag att det är trevligt att säga att jag gillar det när jag ändå ser lite fitt ut.

Det är inte för att jag kan så mycket för någon annans skull utan mer för min egen.

Jag känner bara ”shit vad jag är stark i kroppen, jag är bra i form”.

Hon sa det också, det behöver man inte skämmas över.

Det är klart att det är gött att se bra ut. Så jag tycker att det är rätt befriande också när någon säger det.

Ja, men det är jättehärligt att se stark ut ju. Det är ju fint.

Det är väl också grönt. Det handlar ju också om att du får två saker i paketet styrketräning.

Det ena är att du kanske, när du ställer dig och tittar på dig själv i spegeln, så kanske du ser ett resultat av det slitet du har lagt ner.

Och sen det andra är ju att du kan hålla skadorna borta kanske, när det kommer till löpning.

För löpning är ju, det sliter ganska hårt och du behöver vara stark i kroppen för att inte drabbas av en skada före eller senare.

förra och senare. Det är väl egentligen den kombinationen som jag känner är jättebra.

Och du har egentligen en tredje, Sara, där med ditt jobb.

Alltså det kan ju röra sig om liv och död för människor också,

beroende på vem som gör insatsen.

Och det är klart att god fysisk form, det måste ju vara superbra som brandman.

Ja, alltså det är ju en av de viktigaste grejerna vi har i vårt jobb.

Vi har fystester regelbundet på jobbet och klarar vi inte de fystesterna så blir vi avstängda.

Då har vi en viss tid på oss att klara dem.

Nu vet inte jag hur många veckor det är vi har på oss, men klarar vi det inte då så får vi ha en plan.

Om det inte är då så får man inte jobba kvar.

Det är väl samma som med löpningar. Man vet om man ska köra en timetrial eller en tävling.

Man vet att man klarar detta om man inte har en dålig dag.

Men är det så på jobbet att man bara ”fan, hoppas jag att jag klarar detta”?

Känns det alltid säkert när man ska göra de där testen?

Jag är ganska perfektionistisk som person när det gäller sånt där.

Jag pluggar stenhårt inför prov och när vi har testerna vet jag att jag klarar alla repetitioner på alla övningar.

Det vet jag innan.

Så det är mer att jag kommer dit och gör en uppvisning.

Så vill jag känna när jag gör testerna på jobbet.

Jag vill inte känna innan och tänka om jag inte klarar det.

Jag vill vara trygg med att det här ingår i mitt arbete.

Att jag ska klara det här.

Och så klarar jag det bara.

Det låter fullt rimligt med tanke på jobbet.

Hur resanerar du med din löpning?

Har du åkt in i tävling och alltid känner dig bombesäker när du ställer dig på startlinjen?

Eller är det bara ”Usch, idag kan det nog gå hur som helst”?

Nej, jag känner ofta att det kan gå hur som helst.

Jag har varit skadad så mycket att jag har haft det väldigt svårt att bedöma formen.

Men det är en annan sak.

På löpningen ska jag ta ut mig till min yttersta förmåga.

Testerna på jobbet, där gör jag inte fler repetitioner än vad jag behöver för att klara testet.

Det är så många tester vi ska klara.

Men det har varit två gånger som jag har varit väldigt säker på min form.

Då har jag varit lugn på startlinjen och så.

Men det är två gånger i livet liksom.

Annars är det bara, jag vet inte tusan hur det här ska gå.

Har du de exemplen och gärna om du vill berätta lite vad du springer på.

Jag vet att vissa kanske inte vill säga det här med tider och så, men du har lagt ut en hel del på din Instagram i alla fall.

Ja, det är helt snyggt.

De här två gångerna har du bara stensäker och dina pärs, så berätta lite om det.

Jo, men det var när jag sprang 10 000 meter, jag tror det var 2018.

Då sprang jag på 36,52 och då var jag jättetrygg innan med att jag kan hålla, då var det en hög fart för mig.

Jag kan hålla den här farten.

Det gick ju precis som vi hade tänkt.

Jag tror min tränare gissade på sekunden rätt vad jag skulle springa på.

Var det då du såg så glad ut på banan när du gick i mål?

Ja, det var det.

Nej, det kanske det var.

På SM var jag ganska glad nu i augusti.

Då hade jag verkligen ingen aning eftersom det var min första tävling på drygt ett och ett halvt år.

Då var jag bara glad att min kropp höll och att jag fick tävla.

Då kom jag rosist, men det gjorde inte så mycket.

Jag var glad ändå.

Men den andra gången som jag var trygg med min form, det var i Holland 2019.

Jag sprang halvmaran på en 19.30.

Då var jag också ganska lugn innan start och kände att jag har sprungit 18 km pass i den här farten.

som har uppgått till 18 km.

Min tränare var jättetrygg.

Han bara ”Du kommer springa på en 19.30”

och så sprang jag på en 19.30.

Jäkla bra tränare!

Han är jättebra på att gissa tider

och även vad jag ska springa på intervaller.

Så sätter han in på sekunden ibland.

Det är bra, Sofia.

Jag har fått in en lyssnafråga från Sofie

som frågar just om bästa löpaminnet.

Är det något av de här två?

Mitt bästa löpaminne

Det första löpaminen är när jag sprang i Holland. Det är det.

Jag var så otroligt fokuserad inför loppet.

Jag bara flög fram hela loppet.

Vilken feeling!

Min form var helt sjuk.

Då hade jag salming race.

Spännande.

Men sen fick jag en ny fraktur i foten två månader efter det loppet.

Så jag låg verkligen på gränsen där. Det var ju dumt.

Synd att jag inte höll ihop där.

• Men åter till det här med att du tränar 57 mil i veckan nu.

Tränade du mer då? Låg du på en mycket högre volym då?

• Alltså då inför Holland, den gången så låg jag mellan 7 och 9 mil i veckan.

Och fyllde ut med cykel och cross-trainer.

Men nu fyller jag inte ut med cykel och crosstrainer.

För att jag…

Det räcker liksom.

Jag är lite mer lugn i att…

Nej, men jag ska träna mindre nu.

Ett tag.

Hur är det där, om vi nu glider över lite till kost och så.

Jag vet att vi pratade lite kort om det innan också idag.

Har du tänkt annorlunda där?

gällande dina skador och hur du äter nu när du tränar så här mycket när du är igång igen?

Ja, jag har ändrat min kost helt.

Från att ha varit extremt restriktiv och ätit, levt på liksom sallad och tomfisk

och också fått tre frakturer till följd av den här kosthållningen.

Så skrev jag faktiskt in mig på ätstörningskliniken i Kungälv och gick där hela 2020.

Nej, 2019. Jag jag.

Hela 2019 och fick hjälp av en dietist att lära mig att äta riktiga portioner och lära mig hur mycket mer mat jag behöver som tränare

kontra en person som sitter på ett kontor.

• Vill du ta några exempel på vad du äter nu?

Vad är det för typ av mat och hur ser det ut i veckorna?

• Nu äter jag allt.

På jobbet äter vi alltid tacos på fredagar, jättemycket tacos med allt möjligt.

På lördagar äter vi alltid pizza.

Innan var det otänkbart för mig.

Jag kunde inte äta pizza innan, för jag tänkte att det äter man inte när man ska tävla i löpning.

Men nu äter jag väldigt varierat, både kött, fisk, fågel och vegetariskt.

Och pasta och riotis i mängder.

Jag fyller gärna ut med chips.

Om jag har tränat väldigt hårt och känner efter lunch att jag inte blev mätt, då kan jag plocka fram lite chips och tugga på det.

Så gött!

• Ja, det är… – … att verkligen fylla på ordentligt och lyssna på kroppen.

Vad kroppen signalerar, kanske.

• Ja, och jag är jättetacksam.

Det var en av mina bästa vänner som tog mig till ätstörningskliniken.

Hon sa, ”Sara, det här går inte längre. Du är ju sjuk.”

Och jag var sjuk.

Och när jag väl insåg det och började jobba mot att bli frisk

så var det en jättetuff resa.

Men här nu ute på andra sidan, jag känner mig fri.

Jag är inte rädd för mat längre.

Jag mår bättre på alla sätt verkligen.

Vad har du, jag tänker, för det här är,

jag tycker just med tanke på, jag tror att många kan bli,

vi ska prata lite mer om det här, vi ska alldeles strax ta ett kort break innan vi börjar prata lite mer om

löpning kopplat till sociala medier, både den goda sidan med inspirationssarta,

också sakerna som kan få lite bakslag när man tittar på alldeles så mycket på vad andra gör för någonting.

Men just där med att löpning är så här viktbärande sport, det förespråkas mycket volym, det är inte konstigt kanske att många hamnar i den sitsen

att man tänker ”jag borde göra så här” istället för ”hur kom du liksom till punkten?”

Du hade en kompis som fick med dig dit.

Vad var din syn på träning och mat då kontra nu?

Jag trodde då att jag var ett riktigt bra exempel på hur man äter och tränar sunt.

Att jag åt mycket grundsaker och gjorde allting rätt, tyckte jag.

Jag tänkte att de inte skulle skriva in mig på ätstörningskliniken, för jag är ju normalviktig.

Läkaren skrev in mig utan att blinka och sa att en kvinna ska inte ha den här fettprocenten.

Även om du har en vikt inom BMI, normal vikt, så är du underviktig.

Du har inget fett på kroppen.

Din kropp ligger isfält.

Jag bara ”Va? Jag äter ju jättemycket mat”.

Hon bara ”Vad äter du då?”

Jag bara ”Jag äter det här och det här och det här”.

Det var liksom inget fett och inga kohlydrater i princip.

Från att tycka att jag gjorde allting rätt då, så är jag på andra sidan.

Nu gör jag allting rätt på riktigt.

Ja, jag äter tomfisk ibland. Det är väl en bra proteinkälla.

Men det är verkligen inte som det var då, halva min kost var tomfisk.

Skillnaden framför allt är att jag inte är rädd för några livsmedel.

Blir jag sugen på choklad då äter jag choklad.

Blir jag sugen på en semla då äter jag en semla.

Jag tänker att med min träningsmängd

så behöver inte jag

räkna någonting överhuvudtaget.

Är jag hungrig då ska jag äta.

Så är det bara, punkt.

Det är inget såhär ”Nä men nu har jag ju inte sprungit så långt idag”.

Inga sådana tankar, utan om jag är hungrig

då äter jag det jag är sugen på.

Jätteskönt att du kom till den insikten

och att du känner att du är fri

som du beskrev det när vi började

prata om det också.

Det är dina beslut, och det är din kropp och du bestämmer över den.

Det som framförallt fick mig att komma till insikt var att

min läkare som jag träffade på ätstörningskliniken

hon sa till mig att om du fortsätter så här så kommer du inte kunna springa.

Och då väckte det någonting i mig.

Inte kunna springa.

Snackar om att det är viktigt att komma till rätt människor

när man väl kommer in och ställer att man får rätt i som triggers till att göra en förändring.

Att de förstår liksom att det är viktigt att vi förklarar konsekvenserna av hur du åt då

och vad du behöver göra för förändring för att kunna göra det du älskar mest som att springa då helt enkelt.

Otroligt.

Ja, skitbra.

Jag tyckte det här var en bra sluttouch på just den här delen.

Vi ska ta ett litet kort break och sen ska vi prata vidare om hur Saras syn är på sociala medier och Instagram.

Och vilka inspirationsdelar och vilka baksidor myntet finns också.

Så vi är strax tillbaka.

Det är vi.

[Musik]

Nu är vi superintresserade av att prata mer med Sara i sista vlogget.

Mer kopplat till sociala medier.

Men det var en fråga som vi snuddade och sen gled ifrån.

Vi måste ta den innan vi gör det.

Och det är ju skofrågan.

Vi fick en fråga här om hur Sara ser på skor och skosamling.

För jag och Fredrik är lite frälsta och tycker det är superspännande att prata om skor.

Vad har du för skosamling, Sara? Hur tänker du kring det?

Nu är jag kontraktslös sen december, så nu får jag springa i vilka skor jag vill.

Just nu springer jag i Asics, både deras karbonskor och deras vanliga distansskor.

Och karbon har ni testat det? Ja, det är klart ni har.

Ja, vi är i träsket.

Ja, för det träsket kommer jag nog att vara kvar i.

Fredrik har sprungit en hel del pass i ASICs Metaracer.

De är lite tunnare med karbon. De brukar du köra inomhus på banan.

Är de godkända på banan?

Ja, de är väldigt tunna skulle jag säga.

Men är de under 25 mm?

Men Fredrik är veteran, han är gammal som fan.

Jag får springa i hundra.

Han kommer inte slå några kord.

Han är gammal som fan, Fredrik. Jag menar att du var veteran.

Det ser hon.

Hur gammal är du, Fredrik?

Det ska vi inte gå in på nu, men 40 plus.

Han är 72 år, men han är ung i sinnet.

Absolut.

Då får man stänga vilka skor man vill istället.

Men det är rätt intressant, Sara. För du är ju inte veteran än, utan du har ju några år kvar.

Det är ju en jäkla djungel att hålla koll på alla skoregler.

När får man använda karbon? Hur hög är stackhejten?

Det är ju knepigt.

Men hur har du resonerat? Har du känt någon skillnad?

Vi har pratat mycket om karbonskornor, men vi har återhämtning med våra begynnande gubbkroppar.

Det har varit ganska gött att kunna springa dem.

Hur har du känt med det? Med lite skadebenägenhet med fötter och sådär?

Jo, men det är väl just därför som jag väljer att springa alla mina intervallpass och truskelpass i karbon nu.

För jag tycker att det är skillnad på återhämtningen.

Jag blir liksom inte lika sliten.

Och jag vet inte om det är mentalt eller om det är fysiskt på riktigt, men det känns rätt.

Hur känns det för dig? Jag och Fredrik, jag minns, jag pratar mycket om Fredrik men jag måste säga det igen.

Förr sprang jag och Fredrik i super super tunna skor trots att vi egentligen inte var bra och behövde göra det.

Vi sprang i New Balance. Han såg som var det var så hårt att man gjorde ont i trampolinen när man landade.

Man visste att det går fan undan i alla fall.

Sen kom jag in och Fredrik skaffade ett par Nike Vaporfly och man kände direkt att det här är någonting helt annat.

Jag bara ”ja men vafan, då får väl jag också köpa ett par”.

Det var ändå en sån jäkla skillnad i återhämtningen.

Det var som att allting som satt i vadorna gick istället upp lite till en halvmos i skön.

Känsla i låren.

Hur kände du? Kommer du ihåg första gången du testade ett par sådana här karbonskor, eller?

Ja, det var faktiskt jättenyligen. Det var i december.

Jag har ju haft kontrakt med Salming och de har valt att inte göra någon satsning på karbon.

Eller de gör inga karbon överhuvudtaget.

Det var därför jag valde att bryta det.

Så jag testade i december att springa i karbon.

Jag fick ju sån, jag bara ”Vad trodde du inte det var sant?”

Det kändes som att jag flög fram liksom.

Det var ju jättestor skillnad från att springa i de här, vad säger man, ”races flats” eller vad säger man?

Ja men precis, det är samma som jag färgkastnade.

Det var så jäkla hårt hela tiden.

Man blev så slitad efteråt i alla passen.

Det var mycket mer planerat kring hur veckorna skulle läggas upp med kvalitetspassen.

Nu är det inte så. Det är ganska viktigt att ha vildagar mellan såklart, men man behöver inte ha kanske 3-4 vildagar mellan kvalitet.

Utan nu när man kör i lite mer förlåtande skor så kan man trycka ihop kvalitetspassen lite tajtare.

Jag håller med.

Vi var tvungna att avverka den frågan innan vi gick in på den sista blåkornen.

Vi tycker att det är så jäkla kul att prata om skåp.

Men just det sa jag, vi pratade innan min absolut första Instagram-bild.

Du har ju ändå haft lite mer löpartenema genomgående,

även om det har varit lite uppblandat också framför allt i början.

Jag och Fredrik har ju genomgått samma resor som sagt.

Vi har börjat med att lägga ut lite vänner, lite drinkar, lite familj.

Så helt plötsligt kommer det en brytpunkt.

”Vad fan nu? Det är bara träning. Det är bara löpning.”

Men när började du fundera över Instagram som ett mer löpardagbok som du nämnde innan?

Var det direkt från början eller har det kommit efter hand?

Jag har väl historiskt mest lagt ut löpning.

Det har jag väl gjort va?

Men i början var det ju mer bara för mina närmsta.

Lite roliga texter som kanske var lite interna.

Men ju mer kontot har växt så har jag väl blivit mer fokuserad på att det ska vara content för så många som möjligt av mina följare.

Och inte bara de som lever nära mig och älskar mig som privatperson.

Det kan ju kännas lite tråkigt nästan på ett sätt.

För nu lägger jag inte upp vad som helst längre.

Egentligen kan jag gilla det med mitt konto förut.

Jag kunde lägga upp någon svettig selfie som jag tog precis när jag kom hem från en löprunda.

Jag har tänkt att man kanske ska gå tillbaka lite mer till det och vara lite mer personlig igen.

Ja, faktiskt. Det har blivit väldigt staged bilder.

När man tar bilder på kläder för företaget som man jobbar med.

Det blir väldigt tillrättalagt allting.

Sen om man läser mina texter så är det fortfarande jag, men själva bilderna är väldigt tillrättalagda just nu.

Det är en jäkla…

Du kan göra en retake på det och köra så som du började egentligen, men att du kanske fantiserar om att du har 500 000 följare.

istället.

Det kan bli kul.

Ja.

Hallå, världar!

Jag ska kanske ta tillbaka lite mer det här roa.

Nu har jag kört ett jättehårt pass och är helt slut.

Eller skriva på svengelska.

Ja.

Ja, international.

Ja, så alla förstår hälften av det jag skriver.

Det är ett väldigt tryptiskt konto men väldigt mystiskt och spännande.

Det ska bli kul att följa vad du gör framåt efter detta samtal.

Ja, kanske kan vi göra lite olika tester, vad som funkar.

Skriva på svengelska, skriva på lite olika grejer.

En extremt splittrad vecka väntar på Karas konto.

Så följ gärna ni som är intresserade av att se det.

Gud vad kul, ja.

Jag ska anta den här utmaningen.

• Ja, lite skämt och lite allvar. Du sa ju det innan också att du börjar

någonstans med din namn, familj och vänner och så där som följde.

Men du har ju hamnat lite grann i rampljuset. Du har ju varit med i

Sveriges springor och genom det i morgonssoffan och har varit ganska mycket

i olika typer av reportage med dig kopplat till din resa. Du har gjort som

du nämnde innan, från missbruk till löpning. När började den uppmärksamheten?

Jag minns inte min elitsatsning heller, kopplat till att du har tävlat i SM.

Hur var det att gå från ”Hej Instagram och hej världen, här är jag”

och helt plötsligt börja bygga dig i en fanbase som tycker att det är jävligt spännande att följa din vardag och din dörpning?

Det drog igång på riktigt när Johan Forstet ville att jag skulle hänga med dem och spela in Sveriges Springer.

Då blev det ganska mycket, framförallt efter att jag rört mig i Nyhetsmorgon, så var det väldigt mycket tidningar som höll av sig.

Jag tackade ja till några, men så var det allt möjligt som ville att jag skulle berätta min historia och det blev inte bra.

Bland annat så gjorde Aftonbladet en…

Eller var det Expressen?

Jag kan tycka att de går lite under samma, men det var Aftonbladet eller Expressen som gjorde en intervju med mig.

Där de förvrängde allt jag sa och fick det att bli en helt sjuk historia.

Min familj tog ganska illa vid sig, och det kan jag förstå.

För de framställdes på ett sätt som inte… Det var verkligen ingenting jag hade sagt, men i artikeln blev det som att jag

har haft en uppväxt som inte riktigt stämde överens med verkligheten.

Rubriken var först att jag tog heroin som barn. Det var rubriken.

Så då när den kom upp så började jag gråta. Jag kommer ihåg att jag satt på tunnelbanan i Stockholm och bara bröt ihop och började gråta.

”Det här är inte sant”.

Då ringde min pappa och sa ”Nu kommer ni snart få veta att det står att er dotter har tagit heroin som barn i tidningen”.

Pappa blev jätteledsen och jättearg och fick ringa upp journalisten och säga ”Du får ändra rubriken, du får ändra vissa delar i innehållet, det är inte sant”.

Då ändrade han rubriken, men han ändrade i princip ingenting i innehållet med att han tog bort lite grann om mamma och pappa.

Efter den intervjun sa jag att nu gör jag inga intervjuer som har med min bakgrund att göra på ett tag.

Det här blir ju inte bra. Jag blir framställd som någon slags… jag vet inte.

Det var inget fokus på löpningen utan bara fokus på det jobbiga i mitt liv.

Så det var jättejobbigt. Efter det tänkte jag att nu vill jag fokusera mer på att inspirera människor.

Att springa och typ ”du kan klara vad du vill”.

Titta på mig, jag är bramma nu fast jag är en så här liten tjej.

Det kan du också bli om du vill. Mer ta tillbaka min person.

Det är så jävla starkt, jag och Fredrik har pratat en del om det också, att det är så himla lätt att folk sätter en i fack utifrån saker som händer eller hur folk vill porträttera en.

Jag tycker att ens egna sociala medier är där du själv äger. Du äger ju din egen story och inte utifrån att man sminkar upp den till någonting vad den är eller inte är.

”Här kan du ha en kanal.” Det är helt otroligt med sociala medier att man har den möjligheten

att kunna varje dag eller varje vecka lägga ut någonstans om vad det är man sysslar med och hur man tänker.

Jag tycker framförallt som du säger att dina texter är jävligt inspirerande och spännande att följa dig

och se lite grann hur du… Du verkar ha en otroligt… Har du allting som en otrolig positiv inställning

även när det går dåligt tycker jag ändå det att det är som att ”Fan, nu rycker vi upp oss och sen kör vi nya tag sen bara.”

Jag är uppfostrad med bit i uppkommunen, så man får vara ledsen typ fem minuter om det har gått dåligt.

Men sen är det att fokusera på nästa grej, att det ska bli bättre om man har gjort något dåligt på ett lopp.

”Var ledsen för det nu, fem minuter, och sen får du fundera ut hur du ska lösa det till nästa gång.”

Jag är ganska positiv som person. Det är jag. Jag är glad.

Det märks på dig, det har vi pratat om. En otroligt härlig aura och energi.

Är det så för dig själv också? Vad är det för typer av människor du följer på sociala medier?

Följer du bara andra löpare eller har du andra inspirationskällor? Hur ser du på det?

Liksom när jag följer såklart vänner och familj och så.

Men de jag följer ut över vänner och familj är löpare.

Jag följer inte fitness konton och så där.

Det är jag. Jag är allergisk mot fitness konton.

Och herregud, ska du bara äta en avokado?

Sådär grön ljus på hela dagen.

Liksom vi mådde skit dåligt så

Men jag skrev upp några konton som jag tycker är inspirerande.

Tipsa jättegärna!

Ja, Linnea Isaksson.

Dels hennes konto som handlar om henne.

Men hon har även ett konto som heter Oat Goals.

Där hon lägger upp gröt. Bara.

Fan vad roligt!

Gröt i olika tappningar.

Ja, Fredrik älskar grötnappningen på riktigt.

Så det är skitroligt.

Jag tycker den idén är så rolig. Hon är jätteduktig på att fota så det blir väldigt inspirerande.

Det är ett tips, det får ni följa allihopa. Oatgoes.

Sen har vi en av Sveriges absolut bästa löperskor och det är Hanna Lindholm.

Hon är ju queen av stories. Hon är så jävla rolig.

Jag skrattar nästan alltid i hjälmen när hon har postat något på stories.

Det var något lopp hon hade sprungit som hon hade ont i tån hela loppet.

Då hade hon lagt som text ”När du vet precis vart skon klämde” eller något sånt där.

(skratt)

Alltså, någon bild där hon ser lite butter ut.

Ja, det är underbart.

Och så otroligt mycket bakverk och sändler och våfflor och pizza och pasta.

Jag tycker hon är en så bra förebild för framför allt kvinnor inom subelit och även elitlöperskor.

Ät mat för tusan!

Ja, bra.

Sen finns det en tjej som heter Ida Asbviken.

En helt vanlig tjej som jobbar som lärare, men som även älskar träning.

Hon är bara jätterolig.

En vanlig tjej som bara ”Nu känns det skit med allting men jag ska ändå gå till gymmet”

Och så gör hon det.

Fanken vad grymt.

Vi ska se till också, jag ska säga det till dig Svara,

vi ska se till att lägga upp det här på vår Instagram.

Vi får göra en post här i veckan också

med dina tips till nya konton att följa på Instagram.

Skitbra.

Jag tänkte vi skulle introducera en ny punkt här nu

som jag kom på här on the fly.

Att du ska rekommendera någon som vi kan ha med i podden.

Jag vet inte vilka ni har haft med? – Vi kan ta vidare om vi hade fler frågor. Det hade varit kul att få lite tips. Det kan vara någon av de här personerna som du har pratat om här.

Sedan hade jag två killar som jag vill tipsa om.

Det är Johan Forstet, hur han bollar småbarnslivet med löpningen.

Det tycker jag är jättekul.

Och sen Manne Forsberg, samma sak.

Familjeliv och gulliga pappor som springer.

Vi älskar Manne.

Det var med här faktiskt bland de första avsnitten också. Supergod. Hjälpte oss in i poddvärlden får vi ändå säga.

Det skipar så. Vi ska göra en sammanställning över de här tipsen du har delat med. Nu ska vi lägga en post på det senare på vår Instagram också.

Jätteroligt att ha lite nya inspirationkällor för alla som lyssnar och följer.

Vi har två avslutande sista frågor.

Nej, egentligen tre. Den sista måste ändå vara hur din tankar kring säsongen som kommer.

Vi ska ha två frågor till, kopplat till sociala medier och Instagram.

Hur ser du på det här med… Jag och Fredrik är rörande överens om att Instagram, som vi kanske använder mest tillsammans med YouTube nu också,

nu också, gör ju att världen blir otroligt mycket mindre. Det är så lätt att få kontakt och följa

folk och få inblick i andras träning och pass och kost. Men det gör ju också världen otroligt mycket

större. Det är så lätt att hitta nya människor. Vad ser du som uppsidan av att kunna följa vem som

helst och vilka träningsprogram och vilka pass? Vad kan vara det man ska fundera över också när man gör det?

Uppsidan med sociala medier är att man lär känna människor som älskar samma sak som en själv gör.

Sen det här med att få del av varandras träning när man inte får hela bilden,

med återhämtning och kost och sådär, det är jättelurigt.

Uppsidan är att man kan bli väldigt inspirerad av varandra och få tips till pass,

Men det är en fara i att man inte får hela bilden och att man inte vet 100 procent den personens träningsbakgrund.

Så kan man inte kopiera rakt av.

Det tycker jag är en klok poäng.

Då har jag och Fredrik också försökt noggrann och med andra vi har

pratat att när man är inne i den yttersta maratonträningen så är det vissa pass man gör som man kan känna

där kanske man inte borde prova om man inte är inne på den yttersta i maraton-delen och ganska

Ja, den här ambitionen och detta målet. Då kanske man borde börja med tre kilometer jogg istället.

Det finns en fara just i de tipsen. Jag och Fredrik har som sagt också tittat på bland annat

faktiskt Hannas träning och även på internationell elitnivå kollat på Paula Radcliffe och

Eliud Kipschog och då blir man såhär ”Vilka jäkla pass” och så börjar man räkna om hur mycket långsammare

om ett par kilometer. Sen inser man att det går inte, det är dumt.

Jag tycker det har varit en inspiration under årsnittet, framförallt om volym

kopplat till träning. Man försöker hitta sin egen mix. Man försöker inspireras

men också hitta sin egen väg att gå på något sätt.

Den sista frågan har vi lite grann till. Vi tycker det är spännande.

Som sagt, förra veckan hade vi Johanna Zwika med som har kommit in från en

från en träningsbakgrund och byggt sig ett liv som influencer.

Vi pratar en del om hur det är att jobba inom den världen.

Sen har vi, du har kommit från en annan grund i att ha börjat elitsatsa inom löpning,

men sen byggt dig ett varumärke. Hur var det när de första samarbetsförfrågningarna kom in?

Hur resonerar man och hur navigerar du i den världen?

Vem ska göra samarbeten, men hur ska vi göra?

Jag lekte ju influencer ett tag och gjorde lite samarbeten med lite olika företag.

Men nu har jag väl känt att det inte speglar mig som person så mycket.

Så jag får nog nya mig med Marschlands havshotell och eventuellt ett märke i framtiden.

Så får det inte en massa småsamarbeten. Det blir inget bra.

Det hör ni alla skotillverkare där ute. Det finns en öppning här nu.

Så passa på och var snabba på bollen.

Snyggt. Jag tycker att du låter väldigt klok.

Jag har varit superinspirerad att prata med dig.

Du är verkligen en person som vill gå sin egen väg.

Det är precis sådana som jag och Fredrik gillar.

Äter vad de vill och dricker vad de vill. Det är sådana som vi trivs väldigt bra med också kan jag säga.

En sista avslutande fråga måste vi också ha som vi fått in. Vad är dina mål för säsongen?

Vad är det du siktar på nu under 2022 om du får hålla dig skadefri?

Det här om jag får hålla mig skadefri, det är faktiskt mitt allra största mål att få springa ett helt år

utan några större skador.

Det är klart att små skavanker kan komma,

men det är min främsta

grej 2022, att få göra

de här två säsongerna som kommer i år.

Mycket fokus på att

lyssna på kroppen och att faktiskt

avbryta passet. ”Nej, men det känns inte riktigt bra nu, jag joggar hem.”

Men jag gissar att den här personen undrar lite kring

tider och sånt också kanske.

Jag gissar, även om jag kan säga att jag tycker att det är svårt,

Det svaret gav vi nog det absolut klokaste.

Jag och Fredrik har mer och mer börjat resonera så efterspunget några år också.

Men ja, jag tror nog faktiskt att den här personen var lite nyfiken på tider också.

Jag skulle vilja springa under 17 minuter på 5000 meter.

Och så skulle jag vilja springa en ganska bra bit under 36 minuter på milen.

Förhoppningsvis om jag får springa Halmaran i Köpenhamn i höst.

Närmar mig 19-16.

Några minuter snabbare än Åstra Fredrik.

Vi får säkert dyka upp med Halmaran.

Vi kan ses innan start och sen kan vi ses i målet.

Du får verkligen höra av dig om du ska ner på söderut och springa elopp i Köpenhamn eller här nere i Skåne.

Så hänger vi gärna på. Det har varit jättekul att träffa sig.

Ja, men absolut. Det ska jag absolut göra om jag åker neråt och tävlar eller vad jag nu ska göra.

Super, stort tack för att du var med ikväll.

Nu får du väl hälla upp lite chips och bara njuta av att få äta vad man vill och bara vara fri.

Det tycker jag var väldigt…

Ja, det är jättehärligt. Och tack för att jag fick vara med.

Det har ju varit jätteroligt att prata med er.

Verkligen, det känns jättekul.

Så ses vi. Ha det fint.

Hej då!

Hej då samma.

Tack så mycket. Ha det gott.

Tack.

Åh, fan vad gött.

Det är skitspännande och bra. Enkelt att prata med också.

8. Ta bort fästningarna för luftfilterhuset.

[Musik]

Då har vi precis avslutat en intervju med härliga Sara.

Härlig intervju Simon, eller vad säger du?

Det är ju sjukt kul. Jag tycker vi har överlag hittat en sån jäkla god mix med människor som vi har fått hit i podden.

Jag tycker det roliga är att alla när vi frågar, hands down bara ”shit vad roligt att få vara med och snacka med oss i den här poddgrottan”.

Även om vi sitter på fas 12 nu. Och Sara som person, supersuperspännande.

Jag tycker att framförallt delarna hon berättar kring här nu mot slutet, att man på något sätt

väljer att gå sin egen väg och definierar sig själv och inte låter någon anmåla ut en för A eller B eller C.

Jag tycker det är liksom inspiration kället till alla att ta med sig att man ska våga gå sin egen väg,

både vad det gäller träning, om det handlar om lågvolym och på något sätt vad som definierar en,

ens bakgrund, ens nu och ens framtid.

Så väldigt härligt samtal med Sara.

Det tycker jag också är kul att vi kommer in på samtalsämnen som kanske

inte berörs så mycket. Det här med att man kan kopiera mycket av elitens pass.

Det här med kosthållning också.

Visst, det kan vara en fördel att det inte var

supertung som löpa utifrån knän och så vidare.

Men också att man tänker på vad man stoppar i sig för att man förbränner så mycket.

Du förbränner så mycket kalorier och du behöver ha den här…

äta mycket när du tränar hårt för att få rätt återhämtning.

Det är inget som så många pratar om tycker jag.

• Jag håller med just det här. Det tror vi har snackat lite om tidigare.

Det var det första som Karro reflekterade över min

p1-hättingsscenario, gjorde min kostanalys.

Hon sa det, en sak som sticker ut är att

vissa saker jag borde äta mer av,

typ ägg och lite annat gott och blandat.

lite grönt, saknar jag lite grann också på min hand. Kan slänga på en paprikabit på din macka.

Ja, lite sånt typ. Men också det att hon gjorde reflektioner direkt.

”Nej, men du äter för lite.” Alltså just där med mellanmål och frisa mer mat mellan varven.

Jag tycker Sara hade en superhärlig inställning där också. Just att det här med

”Vad fan har man? Tränar man så mycket? Alltså man måste fri sig. Man måste fri sig kalorier.

och vad fan om det är en pizza på en lördag eller tacos på fredagen.

Det spelar ingen roll. Det tycker jag är så himla härligt.

Du har ju anammat det mycket också, att faktiskt fri sig mycket när man tränar mycket.

• Ja, och sen tror jag liksom att det är viktigt i början när man börjar springa,

att man kanske inte… Jag tror man ska lyssna väldigt mycket på sin kropp,

även om det finns mycket tips och konton att följa och så vidare.

Det är olika faser i löpningen.

Det går inte att

omvandla eller titta på någon som har sprungit i tio år och försöka göra samma sak.

Man måste göra det till sitt eget

träningsprogram och upplägg. Och vad som funkar med

kosthållning och vila och tider på dygnet och så vidare.

Det är väl lite det Sara har fallit tillbaka till också.

lyssna på sin kropp och känna sig fri i det sättet hon tränar på och hur hon äter.

Så det är väldigt inspirerande och jag tror att många som har lyssnat också känner att

det där är väldigt sunt och man kanske ska tänka en extra gång också över det.

• Jag tänkte på en sak som vi nämnde tidigare, att få i sig mycket när man tränar mycket

det är ju ganska bra slogan för veckans drink, tycker jag.

(skratt)

Precis.

(skratt)

Inte minst denna veckan.

Jag är jätteimponerad över att du faktiskt har samma drink i glaset som jag sitter med på mitt håll här.

Ja, det är sjukt!

400 meter bort på Länganäbergatan.

(skratt)

Det är sjukt, Fredrik!

Ja, jag dricker alltså Quarantini, heter den va?

(skratt)

Du måste ju komma från Göteborg.

Jag är egentligen från Göteborg.

Jag gillar ju fisk också.

Jag tror att du har skämts, även i Göteborgsspråken,

så du sagt att du kommer från Gööing istället.

För det är ju den första dialekten man vill kopiera.

Och förfalska sin Gööing-dialekten.

Det är så man vill låta.

”Åh, kommer du från Nyinge?” ”Ja, du kommer inte från Göteborg i alla fall” säger de.

”I feel for you”

Quarantine i cocktail, och det handlar ju såklart om att vi…

Du är inte här, du sitter hemma i en liten Corona-familj och sörjer, tänkte jag säga.

Men det har du kanske inte fullt ut. Du verkar glad ändå.

Jag har en quarantine i cocktail i glaset, så då är man ju glad.

Man är alltid glad.

Men i den, Simon.

Där har vi och det här ska man ju blanda då i en Boston shaker.

Såklart.

Och då häller man i tre centiliter Cointreau.

Man häller i cranberry juice, tranbärsjuice.

Man häller i lite gin, alltså fyra och en halv centiliter.

Och sen har du äppeljuice, en och en halv centiliter.

Så blandar du inte i din Prosecco än, utan du häller i din shaker i med is.

Skaka 15 sekunder till att det ska bli riktigt kallt.

Sen häller du upp det i ett martini- eller cocktailglas.

Och så häller du på lite champagne på toppen, bara för att lyxa till det lite grann.

Så har du en quarantine-cocktail.

Och är man i ekonomisk kris, då är det Prosecco som gäller.

Känner man att ”det där lönekuvert jag fick denna månaden, det räcker och länge”

Då kan man köpa sig en lite dyrare champagne och hälla i.

Är man riktigt illa ute som vi är nu Simon, med våra elräkningar,

Så kan man blanda i sodavatten istället.

Det går också bra.

Det står champagne, men först tänker man på prosecco, sen på soda.

Då ligger man risigt till på elräkningen.

Då har man förbrukat mycket el, vilket vi har.

Men du Fredrik, vet du vad? Jag skulle vilja recensera den här drinken.

Jag vill göra det i två steg.

Du bara, okej, dina tio minuter börjar nu.

Men så här, jag var tvungen att berätta för Lisa, för jag tycker att du är så jävla fyndig när du dricker varje vecka.

Så jag berättade för Lisa bara, vet du vad veckans drink är?

Som att hon brydde sig, men det tror jag nog hon gjorde.

Hon bara, nä, vem är den? Så sa jag så här, Quarantini cocktail.

Och då började faktiskt hon skratta, tyckte att det var roligt.

Tyckte jag också, jag tycker det var skitkul, Quarantini.

Så sa hon så här, ”Åh, så kanske man får smaka.”

Och när jag tittade på ingredienserna, jag tittade inte riktigt på dimensionerna.

Jag kollade bara, konträt, trommelsjus, gin, äppeljus, prosecco.

Jag bara, ”Fan, men det tror jag faktiskt Lisa skulle digga.”

Så sa jag så här, ”Du vet vad, jag bjuder dig på en sån sen.”

Vi har hemma hos oss så här, vi brukar försöka få till våra egen tider.

Även när vi vabbar och sånt där.

Så jag brukar ju springa nästan varje dag.

Lisa brukar gå en promenad nästan varje dag.

Efter maten, Lisa brukar laga maten, jag brukar diska och plocka undan.

Då brukar hon förlägga sig i ett bad.

Så hon ligger i ett bad 30-45 minuter.

Så har hon sin egen tid där.

Ligger och läser en bok från Storytel.

Ibland blandar han drinkdelen.

Säger jag ”du ska få en quarantini cocktail”

Så börjar jag blanda och skickar till SMS.

”Det är en stark rackare, bara så du är med”

När jag kollade dimensionerna, 3 cm kontrör, det är ändå 7,5 cm sprit du har i den, lite toppat med prosecco.

Tanken är att den är gjord från en martini, gissar jag, så det är en Quarantine.

Men jag måste ändå säga, fanken vad bra det blev!

Martin är ju inte helt i allas smak.

Men det här blev till och med Lisa…

Jag måste… Jag ska inte outa Lisa.

Jag gick in, serverade hon det här badet.

Hon bara ”Tack så mycket”.

Kom in sju minuter senare, då var det slut.

Hon gillade den.

Det var ett bra betyg.

Det var ett bra betyg. Hennes resumang var så här…

För när jag skrev så här ”Det är en stark ägare”

skrev hon ”Det kan behövas i karantän”

skrev hon.

Ja men exakt, precis.

Det som är lite kul om ni googlar den här cocktailen så kommer ni se också att

man kan dekorera den med, garnityren kan vara lite rolig också.

Såg du det Simon?

Ja, jag såg det.

En bit toapappor, de har rullat ihop lite så här, det ser ut som en liten toalettrulle

som de sätter på en cocktailsticka liksom

med ett äpple, vet inte varför det skulle vara där.

Men det är i alla fall där, så det är lite kul tyckte jag.

Jag skippade också för jag tyckte det var lite tramsigt.

Jag skippade också den. Jag känner att den dödade lite av den romantiska stämningen av att jag serverade och drickte den i badet.

”I heard a little toapapper, oh svenskling.”

Jag skippade den.

Jag tyckte den var skitgod, Fredrik. Man känner att det stinger i den, men det tar inte över.

Det kan vissa sådana lite stackare dricka göra. Supergod.

Den åker rakt in på sidan 19 i drinkboken.

Det gör den.

Så googla sidan 19 på löpning och liv.

Googla? Jag vet inte. Den ligger på nätet redan tydligen.

Den streamar vi ut just nu.

Nu ska vi köra en rolig jingle, Simon.

Det ska vi.

Eller? Är det där?

Det ska vi.

För er som lyssnar här nu.

Jag minns ju ingenting efter.

Man har druckit en quarantini.

Jag tänkte att vi ska ta det emellansnacket, det har jag redan sagt i sändning.

Annars får ni lyssna en gång till.

Så här, klockan fem, halv sex så kom jag på att det vore kul att göra någonting med Fredrik idag.

Kopplat till sociala medier.

Och sen så började jag fundera, så tänkte jag, vad kul det vore med en jingle till det.

Och sen tänkte jag, aj jag spelar in den själv.

Så jag gjorde en jingle på fyra minuter, med min gitarr och sprang ner i källaren.

Och den här quizen vi ska gå in på nu, Fredrik heter ”Fredriks Instagramresa” heter den.

”Fredrik, Fredrik, Fredriks Instagramresa, Fredrik, Fredrik, Fredriks Instagramresa nu”.

Fredrik, på Instagram, nu, vad stämmer det egentligen för?

Skitsamma ängbär!

Tänk att vi ska få ta del av Fredriks Instagram-resa.

För jag antar att alla som lyssnar måste ju hört exakt vad det här

”jingen” var, eller hur Fredrik? Visst var det glasklart danska?

Alltså, det var ju inte glasklart, utan det var…

Vad är motsatsen till glasklart?

Otydligt var det. Det var ganska otydligt.

I danskt. Danskt.

Nej, danskt var det ju… Det var väldigt klart danskt uttryckt.

Ja, men det var det tycker jag.

Man frågar, var är vändpunkten på ett maraton? Vad sjunger Simon i gingen?

Det är ungefär samma tydliga tider. Man har ingen jävla aning helt enkelt.

Det är 10 000 kronors frågan. Vad sjunger Simon i denna gingen?

Om någon gissar rätt så får ni 10 000 kronor. Det utlovar vi nu, sen ger vi det aldrig.

För det är vår stil. Det har vi ju lite grann historiskt märkt.

Men nu skiter vi i det. Vi lämnar det här nu, Tegan.

Det gör vi.

Vi ska gå in på din… Temat är ju sociala medier, Fredrik.

Vi har haft en superspännande samtal med Sara Edberg och avsett innan med Johanna Zwiecke.

Vi har börjat en raketresa på vår Instagram.

Känns det inte då rimligt att vi ska prata om din Instagram?

Ja, om vi nu måste så…

Tjuv upp Simon, kör! Jag är redo.

Okej då.

För jag har nämligen så här Fredrik, jag har alltså 12 quizfrågor till dig.

-Oj! -Ja, på din Instagram.

Från start till 2017. Det här är del 1.

Det finns en del 2 som kommer komma den dagen jag kommer på att jag glömt att göra en del 2.

Så att något avsnitt där jag står två timmar innan och säger ”Just det, Fredriks Instagram-resa”.

Då kommer jag spela in en ny gäng eller ha del 2.

Men nu är det del 1 idag.

Så hjälpa dig med ljudet nästa gång du ska spela in gänget.

Det behövs för annars har vi 10 000 kronor som ligger nu som ingen kommer att gissa rätt på.

Jag är allra mer redo än vad jag är nu.

Fan vad gött. Här är en fråga innan vi börjar de 12 frågorna.

Jag gick in lite grann och jag tyckte, vad kan jag hitta på med Fredriks Instagram?

Instagram. Så jag gick in och kollade på din profil och jag noterade att

länken i din profil går till livesändningen i SM i Träng.

Hur resonerar du där? Är det att du är stolt över den?

• Bra, du sa det. Det kan man väl tillägga där.

och jag ska genast ändra det till någonting helt annat.

Nej, jag är inte jättestolt över den.

Jag vet inte vilken avsändning den var.

Är det dag två så är jag väl hyfsat stolt över den.

Jag vet inte. Man får upp sådana här 404.

Se den inte hit än.

Story of my life de dagarna.

Den ska jag ändra till World Record Holder-sidan.

Guinness-sidan.

Jag vill inte sätta dig på potkant där Fredrik.

Jag ville bara sätta dig på bortkanten.

Nu kommer de riktiga frågorna.

För det tyckte jag var roligt.

Din Instagram-fredag.

Instagram-resa, Fredrik.

Instagram-fredag. Den kommer inte från fredag.

Vi kommer att börja back in the day.

Och det här är

tanke på din storartad entré på Instagram.

Vet du vad ditt…

För du har haft den här övningen med mig,

nämligen. Vet du

vad din första post på Instagram var?

Alltså, jag vet ju om

Jag vet ju om att jag hade ju 2013 tror jag jag drog igång Instagram.

Hämt rätt.

Och sen körde jag ganska lite där.

Jag kan tänka mig att jag har nog lagt upp, för att få lite sympati,

så har jag nog lagt upp en bild på någon i familjen, gissar jag.

Poäng till dig Fredrik!

Du har alltså funnits på Instagram i nio år.

Och jag har inte kommit längre. Det är det du vill säga.

Ja, precis. Det var det jag ville påminna om.

Helt rätt. Du har lagt upp en bild på Adam.

Dina fotokunskaper har också ökat successivt.

Väldigt röda ögon.

Men det är en bild på Adam där han är utledd som trollkarl.

Så texten är Adam Dabero.

Tyckte jag var fint.

Ja, det var ändå lite fyndig.

Du hade ändå rätt på det vill jag säga.

Så nummer två.

Ganska snart efter det kommer din första bild

där du som idrottare dyker upp.

Det är mindre än en månad efter det.

Vad är det för bild?

När du idrottar?

Som idrottare…

Där körde jag mycket skid och sånt.

9 februari 2013.

Idrott…

Jag gissar på skidor.

Det är nära.

Det är en lagbild i hockey.

Med teamet Slash Pappis.

Det är jag som har designat dem.

Slushpuppies tyckte jag var ett jävligt roligt namn.

För att vi spelar ju såhär pondhockey.

Och det ska man inte göra i Skåne för att man behöver is.

För att spela pondhockey.

Det var ingen inomhushall kan jag säga på bilden bakgrunden.

Slushpuppie var för att isen var aldrig duglig att åka på.

Så det var därför.

Mycket bra Fredrik!

Då kommer fråga nummer tre. Det roliga är att du täcker in ganska mycket, därför jag kallar för Fredriks Instagram-resa.

Du har faktiskt postat lite samma grejer då som nu, fast nu kanske i en helt annan

kostym.

Fråga nummer tre.

Bara en månad efter det, då kommer din första drinkbild.

Vet du vad det var för någonting?

Oj, oj, oj, oj, oj, vad svårt.

23 mars 2013.

23 mars 2013.

Nej men, jag har fan ingen aning.

Alltså, vad skulle kunna detta?

Tycker du? Nej.

Men jag vet.

Du vet ja.

Nej men, en drink eller en cocktail alltså?

Okej, skulle du säga öl?

Nej, det är en cocktail.

Den rankar som en cocktail.

Okej, okej.

Nej, jag har fan ingen aning alltså.

Nej, här är det Fredrik. Den 23 mars 2013. Det är en bild på en irish koffe som har spilt över.

Det är en jävligt stor irish koffe som ska tilläggas. Jag vill läsa caption på denna.

”Nu glömmer vi det gårdagen med en stark irish och på skåns vis rakt in i hyet.”

• Ja, jag tror det är någon fotbollsmatch som har gått åt helvete.

Jag kan inte själv identifiera vad det är.

• Det var kanske Rögle? Jag kollade lite på Rögle på den tiden.
• Nej, hashtaggen var #Irish #Coffee #Forlust #Fotboll #Fiasco.

Så någonting har ju gått åt helvete kopplat till fotboll.

• Det kan man ju lugnt säga.
• Bra, det vet vi inte.

Men från cocktail till cocktail.

2013, då kommer din första riktiga drinkbild.

Men du chockar med en morgondrink.

Vad är det du har lagt ut?

Vad är det du har lagt ut?

Oh, ja, men vänta lite.

Det är smoothies-räsket. Jag har lagt ut smoothies.

Extremt nära. Du har lagt ut en bild på en.

Det ser ut som en rödbetsjuice-drink med is i.

Det står ”Med äpplen pallade från grannen”.

Det är preskriberat nu.

Smaka morgondrinken som bäst.

Och så har ni nog blandat i…

Ja, ni har gjort en smoothie baserad på typ broccoli, äpple, tomat, rödbete.

För du var inne i ett smoothie-träsk. Hur svarade du det?

Vi körde ju mycket sådana här…

Det smakar ju skit.

Men det var ju sådana här pulver man kunde köpa.

Som är extremt nyttigt.

Det var proteinpulver och massa sådana här grejer som vi blandade i.

Väldigt nyttigt, men…

Jag hade mycket citron och ingefära för att den skulle smaka beredd och värdligt.

Jag gillar när du dricker bättre nu.

Men här kan vi ändå konstatera att din resa som hälsoinfluencer började på något sätt.

Okej, fråga nummer fem, Fredrik.

Nu snabbspånar vi till första bilden där du ryktesvis faktiskt har sprungit.

Det här är senåret 2014.

Vad är det för bilder du har lagt upp när du har sprungit?

Jag ska ge dig ett tips. #godjul #löpning #julafton.

Ja, vi har ju en tradition att vi springer på julafton.

Jag har sprungit med familjen Olofsson, min kära Sambos familj.

Vi har säkert tomteluva på oss också.

Helt rätt Fredrik. En rolig hantering jag har gjort i 2014,

Det var 7 år sedan då.

Där är även Christian Stålhammar med.

Som nu har satt ett jättekliv i sin löpning

och tipsar ganska snabbt om vad du och jag gör.

Ja, absolut.

Det är faktiskt skithäftigt.

Så det är väl din första riktiga löparbild på Instagram?

Ja, just det.

Men, redan en och en halv månad senare,

från julafton 2014,

då kliver du in i löpningens finrum

med en bild på vadå?

• Det måste vi tänka, 2015 är det då ju.
• 1 februari 2015.

Lägger du ut en bild på någonting så får du kliva in i löpningens filrum.

• Ja, alltså är det terrängloppet? Det kan ju fan inte vara.
• Nej. – Nej det är det inte.

Men jag har köpt en löparklocka kanske.

Eller? Nej jag vet inte.

• Jag har du inte.

Det är en bild från Helsingborgs marathons barnbrytande hemsida.

Där det står ”No return” och du har använt det till ditt första maraton.

Det gjorde du.

Men det roliga är att du nämner löparklockan, för den kom på nästa fråga.

Fråga nummer 7. Den 5 april 2015 debuterar du med ditt första klassiska Garmin-inlägg.

Det vill säga en bild på passet utifrån Garmin-appen.

Vad är det för pass du har kört den 5 april 2015 och nu maratränar?

• Det tror jag att jag har kört 15 kilometer.

Distans typ, eller långpass kallar jag det då.

• Det är inte långt ifrån Fredrik.

Det är 18,2 kilometer.

Du har skrivit test av maraton-tempo.

Nu ska du bara hålla i 24 km till.

Hur det går.

Det kommer vi få svaret på lite senare.

Mycket bra Fredrik. Du är inne i en maratonträning 2015.

Du har lagt upp att du ska springa.

Du har lagt upp ett Garmin-pass.

Och frågan nummer åtta är den 11 september, dagen innan.

Då är det dagen före din maratondebut.

Du lägger ut en klassisk bild på din nummerlapp.

Ja, det kommer jag ihåg.

Vad är det mest uppseendeväckande som händer kring den här tiden och efter inlägget?

Kring den här tiden och efter inlägget?

Vad är det mest uppseendeväckande?

Alltså som händer i det inlägget eller efter inlägget?

Efter inlägget.

Just det, Marathon i morgon, slå dig upp en vild pimpinona.

Vad är det mest uppseendeväckande som händer efter det?

Att jag inte lägger upp någonting.

Att du inte lägger upp någonting, Fredrik!

Nej, för fan! Det är inte en jävla tid!

Asså, fattar du?

Ja, jag vet. Det är kriminellt.

Asså, jag vill bara…

Här är bilden.

Och sen så, efter det så är det bara vanliga bilder.

Det är ingenting om hur det gick.

Hur tänkte du, Fredrik?

Jag tänkte så här, det är ingen som har sett att jag ska springa i ett marathon.

Så jag skiter i det.

Jag får krampor inombords.

Jag gissade att du hade kramp på halvväg.

Okej, färdigt.

Nu tycker jag att vi har haft tillräckligt mycket med fokus på dig.

Och nu vill jag ju vända fokuset till mig.

Det är ju så här det funkar.

Du vet hur lekande funkar.

Tvåga nummer nio av tolv.

När förekommer jag, i text ska tilläggas,

när förekommer jag första gången på din Instagram då?

Du förekommer…

Räcker det med år?

Ja, det räcker med år. Och inlägget är så här långt hinner gubben på 40 minuter.

40 minuter…

Då måste jag ha varit…

3 år sedan…

2016.

Mycket bra, Fredrik!

Du har lagt upp en bild när du har sprungit 9,34 km.

Det är en snitt för på 4.17.

Då skrev vi ”Så här långt hinner gubben på 40 minuter.

Sub 40 snart.

Tack för tips av nya skor Simon Wikstrand.”

Och sen att det börjar vila mys med fanet.

Jag har tipsat dig om ett par skor.

Du har köpt dem och du är nästan under 40 minuter.

New Balance.

Det är där det hände 2016.

Sante V1.

Nej, precis. Okej. Du har fångat nummer 9, Fredrik.

Nummer 10 är såklart, jag vill gärna hålla till mig då såklart, för det är inte en quiz om dig.

När dök jag upp på bild på första gången på din Instagram?

Det var en tävling. Det var ingen tävling, var du med?

Nej, det var ett pass.

Men det närmade sig tävling?

Jag säger terräng-SM, 2016 någon gång i sommar.

Det är det inte. Men det hade jag kunnat gissa.

Den 26 oktober 2016 lägger du upp.

Under grå himmelen högsta oktober slutförde jag mitt första riktiga fartpass.

Det påeldade de själva sig Simon Wikström och Andreas Gartner.

Oerhört inspirerande och overkligt jobbigt.

Då kommer fullfrågan. Vet du vad? Det var för pass.

Ja, men var det 10 000-metsertest?

Nej.

Det är väldigt närfärligt, för den spang vi ganska tätt där in på.

Jag hade faktiskt själv, vi har hållit koll, så jag var tvungen att kolla.

För 10 000-metsertest, kom ihåg, för att vi nästan pajade i en fot.

Vi var tvungna att vila två veckor efter det, kom ihåg.

Exakt.

Vi sprang faktiskt 32000, så det är ett tips på veckans pass.

Vill ni tycka att det är skitjobbigt så spräng det.

32000.

Vill ni paja foten på en 10 000 meters test?

Yes, då ska man köra det på strampomenaden.

Där har du crossat, men sen efter känner man ”oj, vi kan få paja hans fot”.

10 dagar sen, du bara ”jag kan fortfarande inte springa”.

Vi bara ”hehehe”.

Vad kul.

Ja, bra. Okej, nästa sista fråga.

Vilket var då det första loppet vi söntes på tillsammans på Instagram som du har lagt ut?

Det är svåra frågor alltså.

Det är det.

Ehhhhh.

Jag kan tipsa om att det var det.

Terrängloppet har jag ju sprungit, då var du ju med. Men frågan är om vi tog någon bild där.

Ja, det gjorde vi.

Terränglopp. Helsingborgs terränglopp.

Kullamannen.

Ja, där gjorde jag en film till och med ju.

Ja det gjorde du. Du och jag åkte ut tillsammans för första gången. Det var början på vår bromance.

Exakt. Som nu håller på att sina ut till ett tradigt äktenskap.

Gissar du vad kul det var nu? Jag minns att vi åkte ut i bilen och man var så där lite så spänt nervös.

Inte inför loppet men inför vår relation till varandra. Det var första gången vi åkte i bilen tillsammans.

Vad fint väder det är idag!

Haha!

Och det är så fint här ute på kullabygden.

Ja, exakt.

Väldigt, väldigt krystat.

Ungefär som den här podden. Så det var roligt, tyckte jag, Fredrik.

Krystat redan då.

Och jag kan säga, efter det inlägget

så är det i princip

bara löpning på din Instagram.

Så där har du din brytpunkt, kullamannen.

Där är en endaste sista bild.

För jag tycker att det här är veckans drink.

Vi har haft det nu.

Vi har haft det. Och då är det så här, den 28 april 2017, då syns vi på en bild på avstånd med en veckortradition som jag skulle säga var upptrappningen till veckans drink.

Vad föreställer bilden?

Lisa tar den uppifrån ert hus, ner på gatan och vi sitter där och skålar på halva halva, eller vad kallar vi det?

Vi möts på halvan.

Vi tog alltså varsin stol, gick hemifrån och där vi möttes på vägen, där satte vi oss och

ljög en stund, drack en god drink och hade det allmänt trevligt.

Fredrik, du har helt rätt. Bilden du ser framför dig är exakt det du beskriver.

Du har en bild tagen som sagt, från vår sovrum ner på gatan.

Jag och Fredrik var som fällstol. Vi sitter verkligen mitt på gatan.

Jag minns att det var en granne som var lite irriterad över det.

När han kom med bilen. Vi ska inte prata mer om det.

Vi satt oss mitt på gatan. Vi möttes exakt halvvägs.

Varje fredag tog vi, från början vi sa, vi tar en kvart.

Då sitter vi och snackar och dricker.

Först från början trodde vi att det var en whisky eller någonting.

Vi var andra en vecka och tog med. Vi turade som att blanda drinkarna.

Så träffades vi varje fredag, men det blev snarare en halvtimme.

Så vi gick igenom, pratade om veckan och hur roligt vi hade haft det.

Det är en tradition vi borde ta upp.

Ja, verkligen. Jag måste lägga lite bakgrundsinformation till det här som jag inte har sagt till dig heller Simon.

Det här var ett sätt för mig, för att du var väldigt saklig i saker som du

”man springer så här och man gör så här” och jag kände att det där bygger vi

ingen relation på, det sättet. Vi måste snacka lite ordentligt. När vi sprang så pratade vi skor.

Så jag tänkte att jag ska hitta någonting där vi ska locka in honom.

Det var lite så här raggningsknep, att vi träffades på halvvägs,

lite god whisky och så kunde vi prata om någonting annat än bara löpning.

Så det var baktanken med hela. Och det gick hem.

Superroligt. Och Felix, det här var ju veckans lek.

Men det här är också veckans tips. Jag måste faktiskt säga att,

eftersom vi ändå sitter och poddar varje tisdag och dricker en drink, så har jag inte reflekterat över det så mycket.

Men den här grejen med att vi möts halvvägs, har ni någon granne?

eller någon granne som ni trivs med eller tycker är rolig.

Det här med att man tar, när det är på sommarhalvåret,

men från april till oktober, så kan man ta en liten sån fällstol,

ta med en liten drink i, lite glas eller en whisky eller vad man än har.

Gå och möts halvvägs, 20-30 minuter någon gång i veckan.

Ses en stund och sitta och snacka. Det var faktiskt jävligt roligt.

Det är ganska finessen med det, att du kommer hemifrån med småbarn och allting.

Det är svårt att få till den här tiden att bara kunna sitta två vänner och snacka.

Och det är väldigt enkelt gjort och det är en kul grej.

Det är uppseendeväckande också när man sitter mitt på gatan och det kommer bilar och man får flytta sig lite.

Det är jävligt kul, testa det. Det är en uppmaning.

Det var några grannar som hörde talas om det och blev lite nyfikna.

Vi hade en 2-4 gånger där vi hade lite gästspelare också från andra olika sidor av gatan.

Det var roligt!

Ja, absolut.

Så när det blir lite mildare ute, Simon, så tar vi och kanske spelar in en liten del av prodden där ute.

Helt klart!

Helt klart, Fredrik!

Stort tack för att vi fick vara med på din Instagram-resa i del 1 här nu.

I del 2 av Lötningen Sociala Medier.

Ska vi ta upp del två i den här quizzen när jag kommer på den någon gång längre fram?

Jag tycker vi ska göra så att vi ska dyka ner i din Instagram också någon gång.

Och ska hitta lite… Du har varit med på Instagram lite mer frekvent

och kanske lite svårare för dig att svara på frågorna.

Så det ska bli jävligt kul att köra det här med dig.

Ja, men orkar du gå igenom 4 300 bilder så kör vi till för dig.

Det lovar jag.

Härligt, nu ska vi ta en liten break sen så ska vi bara summera det här avsnitt 63.

Det ska vi.

Härligt! En timme och 40 minuter har vi nu avverkat ner i poddgråtan.

Men vi sitter på olika håll. Det har ju framgått utifrån vad vi har pratat om här.

Att vi är ”quarantini”.

Som också är en väldigt bra cocktail.

Simon, vad ska vi säga egentligen om det här avsnittet?

Det var väldigt kul att ha gäst med oss.

Det funkar hyfsat bra med tekniken.

Jätteintressant gäst med en fantastisk historia.

Jag tror lite grann att det vi kan summera är att 1) vi tycker det är så jävla spännande och kul med löpning i sociala medier överhuvudtaget.

Du har ju lyft den här podden till nya höjder Fredrik med inte minst Youtube och att vi har möjlighet att sända live varje torsdag, tisdag, tisdag?

Vi släpper på torsdag ofta, eller onsdag kväll egentligen.

Dels att vi har utforskat det här mediebötet, att vi börjat dra nytta av Instagram på ett helt annat sätt.

Det är skitkul att ha kontakt med alla som följer oss och lyssnar.

Tanken är svindlande av att vi just nu är Sveriges största löparpodd,

och att det är så otroligt många som lyssnar på den här podden.

Att man lite grann får nypa sig själv i armen.

en av de här gästerna som är med, inte minst Sara Johanna som varit med i del 1 och del 2 av

löpningen Sociala medier. Vi har pratat väldigt mycket om för- och nackdelar med att dela med sig

så mycket på Instagram. Fredrik, vi har gått igenom en resa, din resa, del 1.

Ja, absolut. Jag vill tillägga till det där med lyssnarantalet också. Jag tror att det förändras lite

utifrån att Youtube blir en del av poddar, faktiskt naturligt.

Och då är det ju så här med statistik och så vidare att det mäts ju inte riktigt,

utan en del lyssnar ju faktiskt på Youtube och kör inte Spotify och så vidare.

Så att det håller på, landskapet håller på att formas om, tror jag,

när det kommer till poddar. Och poddar har blivit en naturlig del av

mediavärlden, hur man når ut och hur man kommunicerar och så vidare.

så det är jättekul att vara med på den här resan och kanske vara en liten del i att förändra lite också i den här branschen

och visa lite att man kan göra saker annorlunda, för det är roligt tycker jag.

• Ja men det är det verkligen. Och Viske, det vi inte hunnit prata om, för att vi har haft så otroligt spännande gäster,

både förra gången och denna gången med Johanna och Sara, vi har inte hunnit prata så mycket om hur vi själva tänker kring våra sociala medier,

Både våra privata och såklart framförallt själva poddens kontor som ändå växer litegrann

både på Youtube, Facebook och Instagram.

Men det var nästan så att vi skojade om oss att vi borde nästan ha en del tre

när vi pratar vidare om detta.

För vi har gjort det för typ ett år sedan, tror jag vi hade detta temat.

Men det har hänt ganska mycket på ett år, inte minst med podden.

Så vi har inte riktigt bestämt temat för nästa vecka men möjligen att vi faktiskt

plocka upp det nästa vecka eller några veckor framöver och ta upp det som vi inte hunnit prata om i hur vi resonerar kring löpning i sociala medier.

Och kanske lite tips om vem vi också följer och vad vi gillar.

En intressant frågeställning som jag inte har något svar på men som man kan kasta upp lite så här utifrån.

Kan man någon som har lite tips så här. Det är att man går från som Sara och mig själv också att man går från att ha ett väldigt litet konto

till att man får lite följare som man inte riktigt har koll på.

I början har man familjen, vänner och man vet exakt vem som följer en.

Till att man har en skara människa som man inte riktigt vet vem de är.

Hur ska man hantera det och hur blir innehållet utifrån tanken man kanske hade från början?

Jag vet inte hur du har gjort det Simon, du har ju upp med 3000 följare på din Instagram.

Du har ju också någonstans en tanke. Vad har du tänkt?

Jag hade tänkt säga att det här är nästan en övergång till nästa.

Vi får nästan säga att vi får ta del 3.

Vi pausar den där, vi behöver inte ta det svaret nu.

Men det är intressant att vi kan lycka den lite grann.

Jag håller med, för jag tror nästan att vi bestämmer här och nu

att nästa veckas avsnitt blir en del 3 på något sätt.

Det är ett frysande ämne.

Jag tror att vi hade ju aldrig någonsin, du och jag, kommit vidare med den här podden

om inte vi hade haft sociala medier.

Jag kommer ihåg första avsnittet också, jag kommer ihåg du och jag snackade om

”Shit, tänk den dagen vi har haft 1000 lyssningar totalt”

tror vi sa, men det tror vi händer efter 3 månader.

Och så på första avsnittet så hade vi 200-300 lyssningar efter några dagar.

”Shit, det här hade man inte tänkt sig”. Nu ligger vi på, totalt sett, närmar oss 83 000 nedladdningar.

Alltså 2 000 i veckan som lyssnar.

Och det hade vi ju aldrig lyckats med om vi inte hade haft sociala medier i grunden, kanske.

Alltså, det är sjukt intressant.

Så jag har nog resonerat kring mitt eget konto också.

Jag hade nog ganska stark tillväxt under tiden man höll på med Helsingborg Marathon.

Jag höll på i den svängen. Sen de senaste två åren har jag känt att jag undrar vad jag ska göra här.

Jag har nog aktiverat mig lite mer nu under slutet på 2021 och 2022.

Jag tycker det är roligt igen med att hålla på med att posta själv.

Annars följer jag väldigt många ganska intensivt och är ganska insatt.

Bara det att ha dialog och kommunikation med människor runt om i hela Sverige och till och med internationellt med vissa.

Så coolt att sociala medier gör att vi kommer närmare.

Det är skithäftigt.

Där får vi prata vidare om nästan i nästa avsnitt.

Härligt.

Vi har en gäst nästa vecka också Simon ju.

Jag kommer ju vara med.

Vi skojar om det emellansnacket. Nu sitter jag i karantän.

Nästa vecka om sju dagar så tror jag utan tvekan att jag kommer sitta i podgrottan igen.

och ner i din källarfälg ska det bli roligt.

Då får vi hitta en motpol till Quarantini som kanske är…

Open upy!

Set me free!

Set me free!

Honey everyoney!

Jag ser fram emot det.

Även om det har funkat bra så är det mycket roligare än vad du är här, Simon.

Det ska jag vara ärlig och säga.

Det tycker jag också när jag är hos dig.

Du gillar ditt eget sällskap hos mig.

Jag har ju ofta ett färdigt fokus på mig själv och det vill jag gärna behålla, även om jag är hos dig.

Jag vill ha en drinkie that appeals to me, that talks about…

Varför skrällas du lite för easy?

Quarantini.

I will be at home at you in a bikini talking about me

and I’m not in the quarantini.

Exakt.

Jag tycker du ska se det i högpenningen.

Nästa vecka kommer det bli riktigt bra, tror jag.

Härligt.

Grymt!

Härligt.

Men det var väl det vi skulle säga här.

Ja.

Avslutning.

Ja, jag tror vi behöver stänga ner där innan jag får skratta.

Det var sjukt kul att spela in i dag men det blir roligare nästa vecka i bikini.

Då ses vi igen.

Ha en fin dag, kväll eller vad det är du må vara.

Hej då.

Hej. Skål vänner. Skål.