Inför stundande Veteran-SM i Västerås där Fredrik förväntas göra stordåd har vi tagit tillfället i akt och bjudit in hans mentor och träningskompis Sara Liljegren! Sara är en löpare av rang som efter nästan 15 års(!) uppehåll från tävlande i friidrott gjort comeback och accelererat som veteran och plockat hem både svenska rekord och SM-medaljer 🤩! Vi pratar om varför sista 200m är så förbannat jobbiga på 800m, att bränna sig tidigt på lopp och hur man tränar för att bli snabb. Såklart blandar vi en cocktail värdig en senior publik och snackar om Simons 1500m lopp och Fredriks time trial i helgen 💪🏻. Avsnitt 70, nu köööör vi!
Att vara snabb som veteran – Gäst Sara Liljegren: Tips för att träna effektivt och lyckas i löpning
Välkommen till vår landningssida för poddavsnittet ”Att vara snabb som veteran” med gästen Sara Liljegren! Här får du tips om hur du kan träna effektivt och uppnå framgång i löpning, oavsett din ålder eller erfarenhet. Läs vidare för att få ut det mesta av denna inspirerande intervju.
I det här avsnittet av Löpning & Livet träffar vi Sara Liljegren, en imponerande löpare som har gjort comeback efter nästan 15 års uppehåll och nu samlar på sig veteranrekord och SM-medaljer. Tillsammans med Fredrik och Simon diskuterar de olika aspekter av löpning och delar sina bästa tips för att bli snabbare och effektivare som löpare. Här är några höjdpunkter från intervjun:
- Variera din träning: Kombinera både snabbt och långsamt löpning för att förbättra din uthållighet och fart.
- Testa olika distanser: Att gå från kortdistanslöpning till maraton kan vara en utmaning, men det ger dig möjlighet att utvecklas som löpare.
- Håll koll på dina framsteg: Att följa upp din träning och se hur du förbättrar dig över tid kan vara motiverande och hjälpa dig att nå dina mål.
- Ha en positiv inställning: Tro på dig själv och din förmåga att bli snabbare och starkare, oavsett din ålder eller erfarenhet.
- Utnyttja sociala kontakter: Att träna med vänner och träningskompisar kan ge extra motivation och pepp i din löpning.
För att höra hela intervjun med Sara Liljegren och ta del av fler tips och inspiration, klicka på länken nedan för att lyssna på avsnittet i poddformat: https://podcasts.apple.com/us/podcast/70-att-vara-snabb-som-veteran-g%C3%A4st-sara-liljegren/id1539039755?i=1000555012513
Glöm inte att följa oss på våra sociala medier för att hålla dig uppdaterad om kommande avsnitt och evenemang:
- Instagram: https://www.instagram.com/lopning_och_livet_podd/
- Facebook: https://www.facebook.com/lopninglivet
- Youtube: https://www.youtube.com/@lopningochlivet/streams
För att se avsnittet live, besök vår Youtube-kanal där vi sänder intervjun med Sara Liljegren. Missa inte chansen att följa med på denna inspirerande och insiktsfulla resa in i löpningens värld som veteran. Lycka till med din träning och vi ses på sociala medier!
Se avsnittet på youtube här: https://www.youtube.com/live/WFiZTvScyXc?feature=share
Här är avsnittet i text:
Äntligen är det dags för avsnitt 70 och vi har Sara Lilligren i studion som har gått från att ha kört mångkamp som ung och numera har plockat hem en hel drös med veteranrekord i K35 och K40.
Dessutom Fredriks träningskompis som har peppat honom till att nu tävla i innehus veteran-SMI Västerås där vi förväntar oss att se möjligen medaljer från Fredrik men absolut medaljer från Sara.
Fredrik ställer den väsentliga frågan ”Jaha, medaljer och rekord iklädd, vadå?”
Vi kommer dessutom ta en veterans cocktail eftersom det är lite veteran-tema på där.
Och resonera kring hur Fredrik tänker när han går från 800 meter till att springa maraton senare i vinter.
Detta och mycket mer hör ni i avsnitt 70. Nu kör vi!
[Musik]
Då är det dags att dra igång avsnitt 70.
70, Fredrik.
Och precis här i mellansnacket så pratar vi om att du har cyklat och ätit glass.
- I veckan? – Veckan som gått.
- Veckans glass, vad blev det för glass? – Det blev en Ben & Jerry’s glass.
Den med honomslön är borta, men det var ju värt det.
Fan vad den är god alltså.
Ska vi börja då Fredrik? Nu kände jag att du outade hela min vecka.
Nu är jag klar ju.
Jag har börjat på nytt jobb i går.
Jag hade tänkt att förra veckan skulle jag hinna träna jättemycket.
Gjorde jag inte.
Vi var hemma med sjuka barn hela veckan och renoverade samtidigt.
Förra veckan fick jag inte så mycket som jag hade tänkt mig.
Fick bara hälften av mängden jag hade tänkt komma upp i.
Vad tänkte du komma upp i då?
Jag hade absolut tänkt att jag skulle komma över 10 mil.
Mycket jogg, inte så mycket snabbt.
Men fick inte ihop det.
Däremot tittar jag tillbaka på fyra veckor med ett snitt på sju mil i veckan.
Det är jag väldigt nöjd med.
Jag är utan tvekan igång och känner att det börjar lossna lite grann.
Efter förra veckan vi pratade om att jag skulle springa 1500 på helgen.
Jag kände direkt efter att jag undrade om min kropp håller.
Det gjorde den ju. Jag blev väldigt imponerad av att du anmälde dig till det.
Jag kände att jag har varit lite feg.
Men nu får jag fan komma igång.
Så jag fixade, morsan var jättesnäll, kom och passade barnen en stund.
Så jag stack ut på torsdagen.
Jag joggade de flesta dagar förra veckan.
Men kom ut på torsdagen och kände, ska jag springa 1500 på lördag?
Jag har liksom, ska inte säga att jag hade noll koll på vad jag kunde springa på 1500.
Men jag hade nog inte mer än 50% koll.
Så jag kände, kan det vara bra att minst att jag testar att springa i den farten.
Någon gång innan.
Det kan vara bra att bara kolla så att baksidan håller och sådär.
Jag panikkutade ut på eftermiddagen. Morsan hade kommit och var snäll och passade.
De hade fruka barn. Det kändes ju bra.
När Lisa var i Göteborg. Så körde jag faktiskt 10×200.
Inte snabbt då, utan jag tänkte hög flytfart ungefär.
Jag hade en tanke av runt 320 fart. Det var nog vad jag trodde att jag borde kunna krysta ur mig.
Jag hade mitt referenspass, men jag pratade om det förra veckan. Jag sprang 5×1000 med lite gångvila.
Det var jättejobbigt.
Snittar runt 3,40.
Jag tänkte att man har ändå sprungit så pass mycket.
Jag borde kanske kunna ligga där.
Sammanlagt anmälde han mig till BG,
ordförandeklubben.
Jag tror en bra dag att jag är under 5 minuter.
Då skrev han bara tillbaka
”Jag tror du kan snabbare.”
Sen sa han ingenting mer.
Sen la han mig i gruppen
som skulle springa runt 4,35.
Det tyckte jag var rimligt.
Jag tyckte det var lite väl.
- Jag tycker du ska ha lite press.
- Ja precis.
- Lite ryggar och så.
- Som där 10×200 gick jäkligt bra. Kändes rätt så bra.
Då kände jag att det här kommer hålla på baksidan.
Körde 10×200 flytfart.
En minuts vila.
50 sekunder mellan. Stå och vila.
Så jag tyckte det var en bra pass.
Då kände jag att jag hade fixat
5, 6, 7 stycken till.
Så man fick upp farten.
Fick flåsa lite men kände att jag inte tröt med.
Jag gjorde det där emellan, på lördagen, renoverade.
Jag gick upp i kvart över sex på morgonen på lördagen.
Började installera jävla dörrlås, högt upp i horn, bara förhandlade.
Ja, du svängde förbi och hämtade, jag stod där nere.
Jag tänkte, är inte tävlingen snart?
Jag ser att du bara glidit in några minuter innan.
Det var rätt tight kan jag säga.
Jag höll på med den här jäkla digitala dörrlås.
Vi har redan ett och skulle vara ute i källaren.
Förra gången ringde jag låsmed, bara för att komma hit och lösa detta.
De bara ”ja men vi kan komma i mitten på maj”.
Då kände jag att nu gör jag det själv.
Problemet var att jag började tidigt och tänkte att nu hinner jag lätt.
Men så gör man någonting fel och måste göra om.
Då fick jag gå upp till Hornbach och köpa en såg.
Jag behövde såga av någon skruv och skit så jag är korta in.
Men så löste jag allt sen.
Då var det så att jag nästan var färdig.
”Nu är jag klar!”
Så kollade jag på klockan och bara ”jag startar om en halvtimme”.
Jag kände att nu måste jag hämta kläder och varma upp.
Så lite stressat var det.
Jag joggade bort till hallen, han lägger mig ner och kör min 5-minuters-baksida.
Uppvärmning, mina Berthe-Bob-övningar.
- Hur körde du dem? – Luxemburgaren som springer 1500 meter.
Han har en massa teknikövningar.
Gjorde det, drog iväg, sprang själv hela loppet.
Det låg ju dead last hela vägen från början till slut.
Men lyckades ändå klämma ur mig 4,55.
Så jag snittade 16 fart.
Höll ungefär strax över 320 fart upp till 1000.
Sen i sista 500 så tryckte jag till rejält.
Jag låg strax över tre minuters fart i sista 500.
Kroppen känner jag är fullt med.
Där finns fart, där finns det mesta.
Sen sprang jag 15 km på söndagen.
Var ute en kort sväng igår på kvällen efter första jobbdagen.
På mitt nya jobb jobbar jag hemifrån tre dagar i veckan.
Jag var på plats två dagar.
Så det kommer absolut finnas lite lättare möjlighet att komma ut på morgonen.
och även på scen eftermiddagen utan att de behöver stressa alldeles för mycket.
- Vi kan få ihop några pass igen, Simon.
- Nu tror jag att vi kan börja träna ihop igen.
Nu känner jag helt plötsligt att löparlivet vänder lite.
- Det ska bli väldigt kul.
- Men din veckan Fredrik, du har ju sprintat igenom några veckor också.
- Jag blir förvånad över varje pass nu.
Att man springer så kort men att det är så jobbigt.
Det är inte det jag var van vid.
Men denna veckan har jag gjort ett timetrial.
Det är väl egentligen kronan av veckans pass.
Kronmjöljen av veckans pass.
Och det var 800 meter som jag körde rakt på Heden.
Lite blåsigt ska tilläggas.
Lite blåsigt var det.
Inte jätteblåsigt ska jag inte säga.
Men det hade lite motvind på sista.
På upploppet.
Vilket var ganska knäckande.
Men det är rätt kul om man tar sig igenom.
Om man ska förklara för någon hur det känns att springa 800 meter.
När du drar iväg så känns det som att ”det här kan gå riktigt bra”.
Vi går över vid 200 och då vet jag att jag hade 33 som jag skulle ha.
- Ja just det.
- Du siktade på runt 212.
- Nej, jag siktade på 215.
Jag ville testa att gå ut i den farten som jag kanske kommer kunna hålla i Västerås.
Och det hade varit 2-12, men nu räknar man med att tappa.
Ja, jag räknar med att tappa på slutet.
Men då kommer man där vid 200, så känner man ”fan, det här känns bra”.
Spikskor.
Redan sprungit en fjärde eller sträcka.
Snart i mål.
Sen vid ett varv där vid 400 meter så känner man ”fan, nu jävlar”.
Nu är det bara ett varv kvar, nu ska jag trycka på.
Sen händer någonting.
Kommer vi 600 meter, bara ”ej fan, frågan är om detta är bra”.
Det här är bra, det här är en hälsorisk.
Man känner att du är så trött.
Det är så fruktansvärt trött.
- För en som inte har sprungit åt det som du sa,
vad är det som gör att man känner sig trött vid 600?
- Musklerna.
Bara stänger ner.
Det bara sprutar mjölksyra i hela kroppen.
Du får upp det i armarna.
Det känns precis som att du kommer på upploppet
”Är det bara att stå still eller kommer jag fram?”
Det är en så sjukt konstig tjänst.
- För att springa längre säger man i varje vana med 100 meter kvar.
”Nu trycker jag till.”
Det finns ju inte på återhörande.
- Antingen har du sprungit på det sättet.
Det är klart att man kan ha olika taktik.
Man kan gå ut lite långsammare, ta det lite försiktigt i början.
Trycka på på slutet, vilket jag gjort någon gång också.
Jag tror att det ska vara så här.
Man ska nog gå ut och försöka hålla en jämn fart.
Sen tror jag det är viktigt att träna den här typen av pass där man känner att
man får det här stora mjölksyre på slaget och kunna ta sig igenom det.
Det gäller inte att ge upp.
Börjar du tveka på att ”jag måste sänka farten”
då har du kört, för då står du helt still.
Det här är vi där för upploppet.
Vi la ut videon där, ni får titta på det.
Men titta på det, skillnaden mellan första varvet och andra varvet är ju…
- Ganska stor skillnad.
- Så istället för 33 på sista så hade jag 36.
Vilket gjorde 2,15 då.
Men när man kommer i mål så känner man att ”fan, aldrig mer”.
Det är så satans trött.
- Och det är så kort tid.
- Ja, det är så kort tid.
Det är så sjukt.
Men så mår du dåligt ganska länge.
Under en fan timme så mår du lite illa.
- Uff, fy.
Tänk dig att två minuter kan göra det.
Det är sjukt.
Det finns ändå en tjusning med att springa distanser.
Visst, du blir väldigt trött, men det är fort över också.
Det är inte som att springa ett marathon där du plågas under väldigt lång tid.
Här gäller det bara att bita ihop.
Du tangerade ju ditt pers.
Nu sprang du det som en själv, utomhus, lite blåst.
I västeras kommer du att springa inomhus, lite smått formtoppad,
Det känns som att det borde vara väldigt gott inför helgen.
- Jag har resonerat fram och tillbaka lite vad skillnaden kan vara.
Men jag tror att bara ha någon rygg att kunna ta.
Jag vet att det är i alla fall två som springer runt 2.15.
Så förhoppningsvis kan vi hjälpas åt på något sätt.
Jag hoppas inte att det blir trångt.
- Nej det tror jag inte.
Jag funderar fram och tillbaka. Jag tror att du skulle ha helt rätt dag.
Du får rätt start, du får allting. Jag tror säkert att du skulle kunna kapa en femsekunder ändå.
Även om det känns som att det är mycket på 800 så tror jag ändå att det är…
Mitt intryck är att det beror otroligt mycket på var du hamnar in.
hur mycket draghjälp du får, hur bra känslan är.
Sista 300 meterna är ju avgörande.
Det resten känns lite som en transportsträcka,
då du bara inte ska gå ut så jävla stenhårt.
- Nej, precis.
Det ska bli kul och roligt att lyssna på
någon som har mer rutin kring att springa 800 meter.
Vi har faktiskt vår gäst på inkommande här.
Vi är alldeles strax tillbaka.
Ja det är vi.
Detta är en av våra nya videoklipp.
Säkerhetssystemet för att förhindra att smittspridningen.
[Musik]
Äntligen är vi tillbaka och har nu med oss vår gäst Sara i studion. Varmt välkommen!
Hur känns det att sitta så här med din, jag kallar ändå honom din adept.
Känns det inte lite så att du är en yngre mentor till Fredrik?
Man händer med mycket mer och visare erfarenhet kring den här 800-meters-sträckan.
Jag vet inte om jag ser det så.
- Jag ser det så. Jag känner mig lite så här när vi ska träna.
Jag har inte koll på varför vi ska springa, hur länge ska vi vila.
Allt är nytt för mig som kommer från marathon hållet, där man knappt vilar.
Man springer hela tiden.
Men ni, sprinters, ni vilar mycket mer, men ni springer mycket hårdare också.
Nej men det är nog…
Ja, alltså efter de här veckorna som vi har tränat tillsammans så känns det verkligen som en stor skillnad.
Alltså bara att få höra hur ni tränar.
Ja verkligen.
Jag tränar.
Åh, det ska bli skitkul att höra mer om hur du tränar så. Men vi måste nästan så här backa bandet lite grann.
För du…
Om vi ställer en retorisk fråga. Har du alltid varit 800-meterslöpare?
Nej.
Ja…
Alltså…
Som gammal eller veteran så har mest varit fokus på 800.
Men jag höll på lite som ungdom och junior, lite med fridåt.
Då var det mångkamp och det var 100 meter och det var häck, det var 400 meter häck.
Allt möjligt.
Och ganska mycket,
jag var i en sprintgrupp då, så det var mer fokus på sprint.
Och höll på där mellan, jag var 16 och
20.
- Har du alltid känt att du har haft en fallenhet för fart inom löpning?
- Ja, det tror jag. Eller absolut. Jag har alltid haft det svårt att känna den här
Jag ska hålla på länge i en relativt jobbig fart.
Jag älskar det som nu och tidigare också, att jogga och springa lugna fast.
Men lite däremellan, det är inget för mig tror jag.
- Mångkamp, det tänker jag alltid när jag tittar på de som är duktiga på det.
Det enda jag tänker är ”Varför gör ni alltid tråkig också?”
Var det alltid det roligaste som du hann på som ungdom?
Jag tyckte allt var kul, men sen blev det att
det kändes som att tiden inte räckte till att träna på allting.
Då kände man att man hade mer fallenhet för sprint.
Jag var nog inte tillräckligt snabb för att bli bra på 100 och 200.
Och så tränade jag aldrig heller något längre.
Så då blev det så här, 400 är väl det som kanske går bäst just nu.
Hur är det när man tränar 100 och 200?
För då orkar man väl i princip maxa hela vägen.
Men hur stor är skillnaden i grupper då?
För de som inte har koll på detta, hur stor tycker du skillnaden är i grupper?
400, 800?
Var går gränsen av så här?
”Nu kan du inte springa så snabbt du kan längre,
nu måste du börja jobba med uthållighetsträning”.
Som 800, hur mycket är fart och uthållighet i det?
- Jag tror att det är mer fart.
Det är som jag upplever i alla fall, att det är många som kommer från sprinters
och blir upp mot 800,
sen är det ju andra som kommer från andra hållet såklart.
Jag tror att 800 blir en mellandistans.
Det går nog att bli bra på 800 oavsett var man kommer ifrån.
Det bådar ju gott, det här Fredrik.
För dig när du är din fortsatta veteran 800-karriär.
Det som är kul tycker jag om 800 är att det är ändå lite strategi.
Du får ändå planera ditt lopp.
Det är inte bara att gå ut och bomba på allt du har.
Du måste ha lite koll på att du inte går iväg för fort.
kanske första 400 ska du ha ganska bra kontroll på.
Det har jag upplevt i alla fall.
Du har ju tävlat mycket på den distansen.
Hur har du utvecklat det över tid? Har du lärt dig av misstag?
- Av de loppen jag har sprungit så kanske 80% har jag öppnat alldeles för hårt.
Men när du säger det tänker jag ”lama” sen.
Någon gång så kanske det håller lite sådär.
Alltså fy fan vad jobbigt tanke.
Jag har faktiskt blivit bättre på att gå ut i någon form av fart som jag känner att det här funkar ändå.
Sen har det också hänt att det har gått alldeles för fort de första 200.
Man har varit ivrig och då får man bara tänka ”shit” när de säger nån mellantid.
Det finns inte så mycket att göra då, för då är man redan i det.
Jag älskar att du kommer fram till mig lite försynt på träningen.
Fredrik, kan du springa först?
Det är så bra när du ligger framför så att jag kan ”hold your horses”.
Det har ju varit så när du har sprungit iväg själv,
så har jag legat kanske 3-4 sekunder efter dig på kanske en 400-600.
Och då är det liksom, tittar du på klockan, ”ja oj, det gick lite fort igen”.
Du lever kvar i det där, men det finns en tjusning i det också,
att bomba på och chansa.
Det har ju hållit några gånger, eller?
Jag kan säga att jag också tror att jag blir bättre att…
Den första loppen när det gick för fort i början, då var det en helt nästan…
Då dog jag helt de sista 200-300 meterna och fick nästan krypa i mål.
Nu håller jag ändå ihop det bättre.
Så kan man hitta…
Jag är fortfarande optimistisk i att jag inte har gjort mitt perfekta 800-meter-lopp än.
och känner att beroende på hur jag öppnar,
kan jag öppna någon sekund snabbare där
eller hålla någon sekund bättre vid 600,
så kanske jag kan göra en sekund snabbare på slutiden.
- Vi kommer glida in på Västerås och dina tankar kring det loppet nu.
Nu kommer du springa lite i olika lopp där uppe,
vi ska få berätta om det sen.
Vad gjorde du mellan 20 och där emellan?
Vad var det som gjorde att du slutade?
Hur kom du tillbaka till öppningen igen?
Jag flyttade till Halmstad och började plugga och jag var ute och reste, träffade min nuvarande man och flyttade hit till Helsingborg och fick två barn.
Och det var väl egentligen typ efter jag började jobba efter det andra barnet.
Så jobbade jag tillsammans med Anna Kink som springer till Göta och Per Grenze.
Och så sprang vi lite på luncherna och lite så.
Och sen så drog Anna med mig till Göta på några träningar och sen så, ja.
Vad är inne i det?
Det låter så jävla enkelt på något sätt.
Men du slutade månaden över 20. När var det nu att du hängde med Anna till de här göta träningarna i Helsingborg?
35 var jag då kanske.
Vad var din förhållande till träning de där 15 åren?
Jag har alltid hållit igång så. Fört lite friskis och joggat.
Lite mer ”average joe”-träning som jag kallar det.
Jag gillar att hålla igång på något sätt.
Jag har nog alltid gillat att springa, så jag har gillat att jogga.
Enkelheten i det.
Jag kommer ju faktiskt ihåg, jag vill inte säga,
it’s a blur, den där första åren med de här göten och allting gick så jävla snabbt och bra hela tiden, men
jag kan minnas någon första gång när jag såg dig på träning för att
alltså ja,
Fredrik har koll på detta, jag har koll på det, men när man ser dig springa så var det bara
Vem är det?
Och det löpsteget du har ser man direkt.
Det är ett sånt som man bara vill ha själv.
Men man vet att man aldrig kommer att få det.
Så jag kommer att ihåg när de första tränade.
Det var verkligen så.
Man såg det i springa. Det var inomhushallen och ute på Hede.
Det var verkligen en känsla.
Vem är det och var kommer hon ifrån?
- Och hur gör jag för att springa på det sättet?
- Det hade jag redan gett dig.
Jag kommer aldrig ha helkicken upp i nacken.
- Det går liksom inte. Min kropp kommer gå sönder.
- Men det är liksom en fråga där är ju att har du alltid sprungit så?
Eller är det någonting som du har liksom tränat dig till?
Ska bli mer rörlig, jag ska ha mer bättre hållning och så vidare.
Eller sprang, har du alltid sprungit på det sättet?
- Ja, jag tror det.
- Vi ska lägga upp en film när man säger att man har sprang.
Det är fram till de vackraste löpstegen jag har sett.
Jag håller med.
Fantastiskt.
Jag tror att…
Vi körde ju mycket löpskolning i ungdomsåren.
Jag har också en bakgrund som gymnast.
Jag vet att alla fotbollsspelare som tränade när vi körde flydrott
de bara, gör de inget annat än att sitta och stretcha och vila.
Det var en riktig sprintpass, vila och stretcha, mycket löpskoning, styrka och hopp.
Nu spelar de Old Boys och nu Veteran-SM.
Tjej fick ni, era jäklar!
Hur tänkte du om första passen tillbaka och köra på banan och sånt igen?
Vad tänkte du då? Var det kul att vara igång igen?
Har du direkt tävlingstankar? ”Ah, vad kul att utmana sig!”?
Nej, absolut inte så från början.
Jag sprang ju
Göteborgsvarvet tillsammans med min vann och några kompisar där 2014, tror jag det var.
Och då hade vi lagt upp en plan att ”Vi joggar fem kilometer varannan dag så kommer vi
Jag bara ”de här två myen”.
Sen var det ungefär i samma veva som jag efter det började springa med göta.
Jag tror jag sa till BG ”jag skulle vilja springa maraton tror jag”.
Han bara ”ja, med det steget kanske du ska sikta på något kortare”.
- Det var inte så att du direkt kände att du var mer inställd på att springa lite längre?
Jag tänkte att det är väl det man gör när man är lite äldre.
- Det är ju de här sammanhangen med löpare där man säger att man är lite äldre.
Så fort man är över 35, när man är veteran,
man bara ”nu är jag lite äldre”.
Det har haft jättemånga som har kommenterat det när jag har sagt det.
Att nu när man behöver bli gammal, folk bara ”säg inte att du behöver bli gammal”.
Nej, fast det är ju löparsammanhangen med veteraner.
- Det var BG som såg någonting i steget som
”Det där är ett sprintersteg, hon har fart, hon ska nog springa kortare distans istället.”
- Man fick ju också en snabb utveckling när man började träna lite mer annan
träningen och jogga de här fem kilometerna varannan dag ungefär i samma takt.
Jag var med på någon 800-meters-tävling, något DM,
och så slog jag något skånskt rekord och då kände jag så här,
Jag ska nog hålla mig till de här distanserna ett tag i alla fall.
Det var himla kul.
Var det din första 80-meters-tävling du körde?
Kommer du ihåg din första 80-meters-tävling sen när du hade börjat aktivera dig som veteran nu igen?
Jag tror att det var den tävlingen där Helena Holm eller Trelleborg eller Ystad, det är de säkra korten.
Kommer du ihåg vad det loppet kändes?
Men ja,
jag vet att
jag kände efteråt att det här var inte allt eller så, för jag tyckte att
ja, jag visste att jag kunde göra det bättre.
Ja, jag kommer inte ihåg så, men
jag vet i alla fall att det blev ganska tidigt när jag började tävla att jag
Jag fick mer spark och just att man kunde slå något rekord, det gav ju också en extra trigger.
- Men om man ser till de tiderna du gör nu så gör du ju runt 2011 var du åter ute.
Vad gjorde du när du började springa? Hur har utvecklingen sett ut?
- Som veteran så tror jag jag gjorde 227 på min första 800m tävling.
Det är ändå snabbt.
Det är bra.
Som första tävling.
Och sen som ungdom har jag bara sprungit 800 en gång i en mångkamp.
För att man var tvungen.
Ja, men precis.
Och då vet jag att jag sprang på att få 22 som min bästa.
Så du är snabbare nu än vad du någonsin har varit?
-som du någonsin har varit? -Ja, jag tränade inte för 800 då.
-Men du springer 400 nu också till exempel? -Ja, och där är jag inte så långt ifrån
vad jag gjorde när jag var 20. -Vad tycker du är skillnaden mellan att springa
400 och 800? Orkar man maxa en 400? -Inte max, max. Inte som att jag skulle
Jag kan inte springa 100 meter, men för mig är det ganska nära hur snabbt jag kan.
Jag tränar inte heller riktigt den överfarten.
Jag tränar mer för 800 och 1500, därför blir det inte så många pass som är specificerade mot 400.
Jag kanske hade behövt lite snabbare fart för att ha den extra farten för 400.
Det jag kan fundera på lite ibland är det här med att du kanske har kroppen och är lämpad för en viss distans.
Men det behöver ju inte vara så att det är just den distansen som du tycker är roligast.
Hur gör du den övervägningen där? Om någon säger till dig att det är 1500 du ska satsa på så tycker du kanske inte om distansen.
Eller det finns en koppling mellan vad du gillar och där du gör bra resultat.
Jag tror att det finns en liten koppling.
Inte så att jag hade slitit mig, bara för att det inte blir riktigt kul kanske om det inte känns bra.
Sen har jag haft en liten issue med 1500, för jag tycker att det är rätt långt och rätt plågsamt.
Samtidigt så tror jag att det bör passa mig bra också.
Nu när du börjar få koll på att hålla farten och så.
Vi ska göra så här, Fredrik ska få hälla upp en liten driv så ska vi prata, vi ska prata just om
dina tävlingar Sara nu också och sen efter det så måste vi såklart också prata lite om Västerås
den här stundande storhelgen i den svenska metropolen. – Är du också nervös Sara?
- Nej, faktiskt inte. Fredrik bara ”Nej, inte jag heller”.
- Jag är själv. Vi kommer strax tillbaka.
Nu ska du få gissa, Simon, vad jag har snickrat ihop för en veckans drink
när vi pratar om att springa snabbt och vara veteran.
- Spontant så skulle jag säga old fashioned eller något sånt.
- Nej men det är väldigt nära.
- Men det luktar inte riktigt som…
- Nej men den heter veteran cocktail.
Det var det jag hittade.
- Du är så bra för det.
- Och är man riktigt gammal så är det fortfarande lätt att komma ihåg receptet.
För det är två saker i den.
Och is.
Det är rom och det är en Cherry Brandy.
Veteran-cocktail.
Cherry Brandy känns ju väldigt veteranigt.
Det är den du har bidragit med, Fimpen.
Är det? Ja, kolla. Den ser ju väldigt veteranig ut.
Den ser bra ut.
Den ser ut som en passan gammal människa.
Och är man smart och vill ha bra citat i helgen så dricker man det som Sara har i sitt glas.
Det är lite Ikea-blåbärstryck.
Jag tänkte på att det ser ut som rödbetsjuice.
Det är värsta effekten.
Där har ni veckans drink. Lätt att komma ihåg.
Vad smakar den, Simon?
Den smakar old-fashioned.
Den smakar gammal, som en veteran.
Som vår och äldre herre.
Den smakar som en…
Tänk dig en klassisk amerikansk porch.
En sån här vrande.
Man sitter där ute och bara tittar på folk.
Gärna med en cigarr i munnen.
En veteran cocktail.
Vad jobbar du med?
Jag är veteran. Bara sitter och…
Vi får plocka upp något från mellansnacket Simon.
Vi har pratat om många roliga saker.
Några saker som inte är så jätteroliga.
Med skador och cross trainers.
Nej, precis.
Jag vet inte vem som kom på med cross-trainer, men den personen hoppas jag är skadad och behöver stå på dem själv.
Så kan man säga.
Nej men vi…
Gud, vad man har stått på i omgångar.
4×4 minuter om man har provat på en sån jacke, det var inte roligt.
Men vi pratade om skador, precis.
För Sara, grejen är att vi har fått lite frågor också, kopplat till det här.
Det var en fråga som Karl hade frågat, tror jag, som både jag och Fredrik också är nyfikna på.
Det var egentligen kopplat till hur man värmer upp för att inte dra en baksida.
Men egentligen, Fredrik har ju berättat lite grann, lite kort, om sin träning nu.
Han har ju gått från två kvalitetspass i veckan, det är lite sådana pass som är lite längre, jobbiga, man kan springa, till att bara ”Fy fan vad jobbigt det är att springa kort”.
Men hur är det, hur ser din träning ut? Och vad tycker du är roligt?
Det är roligt att köra kvalitet och den här typen av sprintträning, 800m-träning.
Men också lite grann vad det är för risker man har, lite grann kopplat till om man haft någon skada eller inte.
Så den typen av träning.
Jag springer
runt 7-8 mil i veckan nu.
Två kvalitetspass och ibland tre.
Nu inomhus så blir det oftast två pass i hallen och ett ute som är lite längre, lite mer tröskelkaraktär.
Så tränar jag nu och jag upplever liksom inte…
Nu har jag varit förskonad från skador under de senaste två…
Jag kommer inte riktigt ihåg sen senast jag hade en känning överhuvudtaget.
Jag är bara tacksam till att min kropp håller och tillåter mig hålla på.
Det är ju rätt slitsamt att springa fort i vår hall.
Upps är det, när jag bara kurvar och ändå pass i spikskor och så.
- Hur många, om du kör två pass i veckan, när kör ni två tuffa pass i veckan?
Och när kör ni tre tuffa pass i veckan?
Finns det olika perioder för det eller?
- Det har nog varit tre nu de senaste veckorna. Jag vet inte riktigt om det finns någon specifik tanke, det kanske det finns.
- Just det, för du går på schema och det är BG som hjälper till med det.
Vad kan det vara för typ av pass ni har kört nu de här veckorna?
Ett pass ute i tröskel runt 15-20 minuter.
Det ligger ungefär i min milfart.
Oftast kör jag i lite kortare tid men håller ganska ansträngd fart ändå för mig.
Och sen vad har vi kört inne?
Vi körde ett roligt pass nu senast. 400, 300, 3×200.
Du sa roligt och Fredrik bara ”ja”.
Jag nämnde faktiskt inte det i veckan som gått, men det var faktiskt riktigt kul.
Det var jobbigt, men det var snabbt över.
Missforstymmar jag till, men är det bara 400, 300 och 3200?
Jag är ju en sån som räknar volym, det är ju knappt någonting.
Det är 1300 meter.
1300 meter, så jag joggar dit.
Vad gjorde ni efter uppvärmningen?
Så joggade vi ner 1,8 kilometer.
Vi kommer hem och säger, ”Varför har ni skrapat ihop 1,5 kilometer?”
Det är lite ovant för det. Vi som är vana vid att springa så här, vi får ju alltid ihop.
Får vi en smutsigt snabbt kvalitetspass, då får vi ihop ändå 9 km.
Men kör man här då, jag hamnar bara med ett försmarligt uppvärmning, 1,5 meter ner jag går 1,3.
Detta är lite så här nedtrappningspass. Vi hoppar över 500 i början.
- Ja, då man har kört 500 i början också.
Och avslutar med någonting också.
Nej, det kan vara bara en vike som springer.
Vi gör en liten anpassning nu för att inte dra på oss för mycket i denna veckan.
- Men annars så är mina pass oftast för att hitta min
800-metersfart och känna mig trygg i den. Eller om det är mot 1500, hitta min 1500-metersfart.
Man kör liksom intervaller i den farten, fast kortare då.
Så man kanske kör 600, 500, 400, någon stege i sin tänkta tävlingsfart.
Mycket nu när det är någon tävling som vi tränar inför eller så, så är det ju upplagt inför det.
Det låter ju fullt vettigt. Vi gör ungefär samma när det är då, även om vi tränar inför
10 km, halvmånten eller till och med 5000, så tränar vi väldigt sällan jättemycket snabbare.
Det är bara det att på 800 blir det så…
För en som inte tränar i 800 så tror man att man körde 400.
Och så går det ändå fort som fan, tycker man.
Men när du säger det så uttrycker du att det inte kan vara så mycket snabbare än tävlingsfarten.
Vad det ändå är du ska tävla i, så låter det ju rätt rimligt.
Men då känns det, hur ofta kör ni med, du kör en spik på tävling.
Och det kör du vissa träningar också, eller?
Ja.
Hur ofta då?
Jag kör nästan i spik alla inomhuspass som vi har kört de senaste veckorna.
Om det är längre intervaller än 600 meter så kan jag tänka att jag inte kör i spikskor.
Men annars så, jag tycker de spikskorna jag har också är väldigt snälla för kroppen.
Det är inte de
mest aggressiva. – Vad är det för spikskor du har?
- De jag tränar i, Nike Dragonfly.
- Har jag också. Har inte provat dem, men jag har provat dem.
Det tänkte jag på lite grann kopplat till det, för någon som inte har testat spikskor. Jag har ju kört lite grann i spik.
Jag har till och med kört upp till 5 000 i spik.
Det suger lite i vaderna.
Fredrik fick ju nyligen testa.
Nu också är ju lite grann frälst också när det gäller de här korta distanserna.
Hur är det, alltså hur skulle du beskriva så här skillnaden mellan att springa i ett par spikskor
och ett par andra skor när man ska springa snabbt inomhus?
Jag tycker att det är jättestor skillnad.
Att man får ett helt annat driv liksom i sättningen.
Och också att man får lite känslan av att nu blir det lite snabbare.
Det känns, även fast många av de nya skorna också är väldigt lätta och smidiga, så är det skillnad.
Om man ska ha ett lite snabbt steg och snabbare farter.
- Det är lite så när jag tar på dem så känner jag att jag är lite orolig för att jag ska hålla när jag springer med dem.
Jag har köpt ett par Socony Endorphin Pro.
Som jag har köpt när jag känner mig lite…
- Och det är inte spik. – Det är inte spik.
- Bara ett par jäkligt tunna. – Är de tunna?
De är inte tunna heller.
I din värld, Sara, så är de ju…
Det är ju maratonskor.
- Rymdskor.
- Men jag har känt när jag har sprungit den här hallen
och ni som inte har sprungit i den, det är väldigt doserade kurvor.
- Just det. – Jag var hos napprapat Robin
och kollade mitt låg.
för när jag gick i trappor så kände jag att vänsterlået var helt trött i benet.
Jag hade ingen kraft i det.
Och det är ju det benet som får belastning hela tiden, för vi springer ju i vänstervarv.
Så då kände jag att jag får nog använda ett par andra skor,
så jag får lite mer dämpning, lite mer förlåtande.
och har kört lite pass i dem. Men jag ser att du kör nästan alltid i spik.
Kör du styrka för att orka med det? Hur gör du med det?
-Nej. -Du bara är så genetisk.
-Jag tänker att jag ska börja med styrketräning, för att jag tror att det är bra.
Jag vet att det är bra, men det är som att,
ja men, familj, två barn, man har ju inte obegränsat med tid,
och den tiden man har, den vill man helst lägga på,
och vara ute och springa.
Fan vad gött att höra om det.
Så länge det går bra och man inte känner någonting någonstans,
då är det ju inte så lätt att ta de här besluten,
att man hellre går iväg till gymmet.
- Det vill jag känna igen.
- Det kommer väl en smäll snart.
- Nej det tror jag inte.
- Du har haft någon skada, vi pratade om det här för…
När var det? Tre år sedan?
- Ja, tre-fyra år sedan kanske.
- Vad var det för skada och hur fick du rehabba den?
- Det var en stressreaktion i underbenet.
Och då sprang jag inte på tre månader.
- Så var det att komma igång sen igen då?
- Jag tyckte att det var…
Jag höll igång under hela tiden.
Sprang i vattnet, både intervaller och pass.
Jag var uppe på filborna och sprang på morgnarna i bassängen.
Och så var jag cross-trainer.
Så jag var ändå motiverad för att komma tillbaka.
Och sen dess har jag också väldigt…
Alltså så fort jag känner det minsta i minsta lilla
så bara drar jag handbromsen och springer in i vattnet.
och springer inte alls.
Jag är väldigt lyhörd nu för allt.
Det är tråkigt att inte kunna springa.
- Men det är också tråkigt att bereda sig tidigt på en åttanommeters-tävling.
Vet du ungefär hur många åttanommeters-tävlingar du har sprungit nu?
Alltså sen du började igen på veteran-sidan.
- Nej, jag vet inte.
Men samtidigt så blir det också så att, i och med att det är en hobby för mig,
och det hade funnits mer möjligheter att springa tävlingar, absolut.
Men så får man ju liksom prioritera, så att jag, i vinter har jag sprungit en tävling,
Och så blir Västerås nästa
andra säsong jag kanske har sprungit någon tävling till. Men det är inte så att jag tävlar jättemycket.
Sen har vi ju en bra klubb och att det arrangeras
tävlingar
här.
Lite mindre, GGP och lite sånt som blir sanktionerade.
Vilket jag tycker är jättebra.
För mig har det inte heller varit något
Medaljer och stora tävlingar och sånt, det är inte riktigt det som motiverar mig.
Jag tycker att jag kan tagga till lika mycket på en liten klubbtävling och känna att det är mitt livs prestation.
Det jag har gjort på Heden.
Jag känner att jag har fått ut det jag har i kroppen och att känslan är jättebra.
Har du något sånt lopp som du känner att det där är din bästa tävling?
Har du någon prestation som du känner att det där gjorde dig på toppen av din förmåga?
Det jag är mest nöjd över, dels resultatmässigt och också känslan som jag hade då,
Det var när jag sprang 1000 meter på Faheden i slutet av förra sommaren.
- 2,47.
- Då hade jag tidigare den sommaren sprungit på 2,53 och varit så överlycklig i höganäs.
Shit, så sänkade jag det i sex sekunder till.
- Men är det inte så att du funderar på vad som fungerade den dagen?
Vad var det som gjorde att jag presterade så pass bra just den dagen?
Jag kan ju ha det ibland när jag känner att idag stämde det och så försöker jag hitta grejer som
vad var det som gjorde det? Hur kan jag framkalla det igen?
- Det är nog just det att jag kände att
jag tänkte inte, jag blev bara lite om, när vi sprang, jag bara sprang och sen så var det någon som skrek vid
800 bara ”2.13” så bara
”Va? Det är mitt persnästa!”
Och sen så bara, det var jättekonstigt,
för jag tyckte att det kändes
ändå rätt lätt.
Och det är väl det som är själva
när man är i form och känner att man gör en bra tid,
då känns det väl inte så ansträngande, tänker jag.
Du har ju några rekord,
alltså hur tänkte du saker som Sveriges första devra?
Skåns rekord, sådär liksom.
Alltså hur mycket har du haft koll på
Vilka tider som gäller, och har du någonsin satsat på att tänka ”att den kan jag ta”
och så liksom bara börja träna mot det?
Hur mycket tänker du på rekordet och tiderna?
Alltså just rekorden, nu har det blivit lite
kul att man har tagit några och att det finns fortfarande också några som jag vet att jag
Det borde kunna ta.
Det är lite motiverande.
Det är mer att jag tränar för tider och rekord än placeringar i något lopp.
- Har du någon du har spanat in som du har sagt ”det är nästan på tur”?
- Ett rekord?
Nej, men 1500 meter var väldigt nära utomhus.
bara en sekund ifrån nu och det var ändå ett bra rekord och jag pärsade i det loppet med 7-8 sekunder tror jag.
Men där känner jag att jag kan ta några sekunder till. – Vad var det för rekord då?
- Det var K40 utomhusrekordet på 1500.
Jag tror att
det är Hanna Lindholm som hade på 4.32. – Ja just det, du hade 4.33.
Och jag hade inget tanke på det just då, mer än att jag tänker så här,
jag borde kunna göra det här där någonstans.
- Det ska bli jäkligt kul och nu måste vi, vi glider ju in nu också på helgens tävling, tänker jag här.
Där är ju ett inomhusveteran SM som väntar.
Hur bra koll har du på konkurrensen, Sara?
Vad du ställs mot.
Är du sån som Fredrik, som googlar upp alla namnen och kollar upp?
- Ja, faktiskt har alla som informerar mig om vad jag ska göra.
- Skickade och sa till mig på Facebook ”här är de som startar”.
- Ja, jag är ju likadan vid den stängkoll.
Hur bra koll har du på motståndet och vad som väntar?
- Jag har bra koll.
Och jag, inte för att jag vill veta vilka jag ställs mot eller sådär, utan mer för att nu har jag varit med på,
jag vet inte riktigt hur många, ett ran SM, ett par utomhus och något inomhus.
Och att det är väldigt, alltså jag älskar det framförallt för att det är en väldigt familjär stämning,
om man lär känna och få träffa massa härliga personer som delar samma intresse och är där liksom av samma anledning.
För mig är det mer en social, det är en härlig helg att umgås och tävla och göra det man tycker är kul.
Mer än att jag siktar in mig på någon speciell placering.
I mina klasser är det inte så många som är med, så det är lite tråkigt faktiskt.
Jag är ensam på 1500, nu var det så att det verkar, på alla fall på startlistan.
- Hur svårt är det då att tänka, för det som driver ändå är att motivera sig till att göra en bra tid.
När man vet att jag kan inte stå konkurrens just i åldersklassen.
Hur motiverar dig att minsta att satsa på en bra tid?
Har du en tid i huvudet som du vet att
”Ja, men den går jag för”.
Ja, men det har jag.
Ska man ändå tävla och nu när det inte blir så många tävlingar för min del heller
så känner man ändå att man har tränat
under hela säsongen och vill ju ändå få ut och göra sig själv rättvisa
kring det, alltså få ut det man har tränat för
och har i kroppen.
Så att jag kommer ju gå för det
som jag tror att jag kan ändå göra och den farten som jag har tränat på.
På 800 och 1500.
400, det ska vara väldigt kul att springa det där.
Blåsa på!
Du ska köra 400, 800 och 1500?
Ja.
När, var kommer de?
För det är fredag, lördag och söndag eller?
Mm.
För mig, eller ja, alla, på lördagen så går 400 vid lunchtid.
Och sen så går det 1500.
Lite senare, typ vid fem eller något sånt där tror jag.
Och sen 800 på söndagen?
Och så 800 på söndag eftermiddag.
Vi kommer ju upp på lördagen så vi kommer sitta och filma och vara med och heja.
Det kommer bli skitkul.
Så vi får se om vi hinner upp till 400 meter i hoppet vid lunch.
Men du har gjort här tidigare också, åkt iväg och kört dubblerat distanser.
Hur känns det att ladda om?
Om man är helt slut, ”jag tar ändå fyra timmar,
det mesta är nog sex timmar”.
”Vad gör man där i mellan?”
Hur känns det att ladda om?
Det är vad det är.
Det finns de där som man tävlar i fem, sex grenar också.
Mer för att ”nu är vi här och nu tävlar man i det man tycker är kul”.
Det är väldigt… Och då kanske man inte kan ha samma fokus på att resultatet ska bli så bra.
Jag känner också att jag var lite svuggen på att både springa 3 200 meter också,
men så bara fem grenar på tre dagar, det kan ju bli lite för bra.
Och dels att resultaten också kommer bli sämre och att man också riskerar att dra på sig någon överansträngning.
Jag ser i den här när man ska böja sina knyta spikskorna för tredje gången,
Jag kände att det drar hela låret.
”Det här hamnar nog bra.”
Jag kände det också när jag anmälde mig att
det får nog bli en distans.
Det är det jag håller för.
Så det här söndrar för min del bara.
Jag tror du kommer få mer smak när du är där.
Det är så spontan man anmäler sig till.
Om det är att jag inte sprang 2.000 meter helt.
Vad säger jag som folk kommer inte att platta?
4 gånger 200.
Ibland har vi haft något lag också på det.
- Ja, just det. – Det anmäler man sig på plats.
- Oj, ja men kanske.
- En fråga som poppade upp som bara hade ingenting med detta att göra tänkte jag.
Din familj, jag har ju själv barn och sådär,
de tycker det är antingen helt ointressant med en slöpning,
eller sen bara så, fan vad kul, är det ingen av dina barn som bara såhär,
”Mamma du har liksom svenska rekord” eller ”du vann detta” eller såhär?
Eller är de helt liksom…
- Nej, de är…
- Jag blir inte så impad av det direkt.
- Nej, vi får försöka förklara det här någon gång.
- Du är lite försynt, Sara. Du berättar inte om dina framgångar.
Det här med sociala medier kanske inte riktigt din starkare sida heller.
Jag gick in och kollade lite på din… Du har ju inte Instagram.
Eller du har Instagram, men det är väldigt dolt.
- På mina barn.
- På dina barn. Ja, men det är fint på ett sätt.
Men du har Facebook. – På ett sätt, ja.
- Men det är fel. – Jag säger så förbaskat, det är fel.
Det är fel.
Det är någon som har skrivit här, när du la upp din bild, din profilbild.
Du har ju faktiskt en bild.
Nej, det är med några solglasögon på Facebook.
Det är en som har kommenterat,
”Tog bara ett år innan du fick upp en profilbild på Facebook.”
(skratt)
Hur känner du för sociala medier?
Är det någonting du ska satsa på nu när du ska plocka massa rekord?
så framåt, eller kommer det vara lika dold framåt?
- Jag tycker att det är lite jobbigt att
outa vad jag gör och prata om mig själv på det sättet.
Samtidigt så blir jag väldigt inspirerad av alla andra som gör det.
Och jag följer ju, och jag tycker att det är himla kul att se när andra lägger upp grejer
och vad man har gjort för någonting.
Någonstans inom mig finns det någon sån.
Och för sin egen skull också kanske logga lite vad som händer i ens liv.
För det blir någon form av dagbok och så.
- Men är det så på ditt jobb?
- Precis det jag skulle fråga.
- Vet vi var ute och joggade nu efter passet i måndags igår.
Så sa du så här ”Jag tror knappt de vet att jag springer”
- Men vafan!
Jag hade kommit in med träd och sånt, ”Svensk rekord” och sånt.
Du har sex svenska rekorder och sånt.
Du har säkert otaligt många skånska rekorder.
Som heter ”Snappring springer”.
Jo, men jag tror att de flesta vet att jag springer.
Men det är nog…
Jag har inga utanför Göta.
Den som har samma typer av intresse kan inte riktigt relatera till det.
Jag har blivit uppmärksammad någon gång på jobbet när jag slog något rekord.
Men det blir lätt att säga ”ja, jag sprang också det där loppet” och så kommer man över på det.
Men vi sprang faktiskt, var det blod om loppet, på jobbet.
Och så vann jag det loppet i Malmö på en milen.
De bara ”Va? Va? Va? Vann du? Eller va?”
(Skratt)
Så där bara ”Ja, ja. Ska du väl gå och hämta picknickkorgen nu då?”
(Skratt)
Lite konstig stämning där.
Vem är hon egentligen?
Det hade jag på, jag sa att jag började nytt jobb igår också.
Jag har också bara insett nu efter ett tag att det inte är lönt att prata om löpning på jobbet
om det inte finns andra löpare.
Ingen bryr sig, ingen fattar någonting ändå.
Men det vet jag att min nya chef, vi gick en svängning och köpte mat.
”Du gillar ju springa och sånt.”
”Ja, ja, det behöver vi snacka om.”
Så gick vi och jag sa ”Jag brukar springa här, jag går en tävling här.”
”Jag brukar springa här.”
”Vad håller du för tempo då?”
”Hur sprang den här? Vad höll du för tempo?”
Så jag bara ”Ja men, strax under 3.30”
Man märker liksom, det tar ett tag bara ”Va?”
Man bara ”Ja, ja, ja”
”Nej men det…”
Han är såhär ”Jag måste ha hört fel”
Och det insamma var att antingen är det ingen som har någon koll
Det vet jag när jag kom hem till min fru också
Första gången jag har sprungit på typ en mil på 36 minuter
Så ”Ja, hur gick det?”
”Jag sprang på 36 och så.”
”Vad tycker du vi ska äta ikväll?”
Jag bara ”What?”
”Hur kan vi prata om mat när jag precis har sprungit snabbare än någon människa?”
”Ja, inte riktigt, men jag har ju något att göra.”
Och det är då det föds en ny podd.
Det är då vi måste fira och sitta och prata om detta och få lite uppskattning.
Är det någon i din familj som springer och fattar hur bra detta är?
Nej, men min man har ju ändå sprungit lite tidigare.
Det är inte så att han har tävlat, men sprungit hamn till hamn.
Det finns någon sådan här bana. Lite sådana här tävlingar.
Och han fattar ju att jag är ändå duktig.
Det är lite att det är bra tider som jag gör, absolut.
Men det är lite så. Vad ska vi äta till middag?
Det är ändå skönt att ha lite förståelse.
Det blir lite lättare att hålla en dialog kring vad man har gjort om dagarna.
Jag kan ändå se den typ när man säger miss som ”här ska vi ha en familjefemkam”.
”Vi kör 800, 400 och 200 tycker jag. Vi kan ha dem så kan vi köra…”
”Vill jag köra min världsrekord?”
”Du har ju ett världsrekord Sara, på 4×800 meter. Du får berätta lite om det.”
- Liksom 4×800, ett toppat lag. Berätta vilka som var med.
- Ja, det var lite kul. Jag var jätteglad att bli tillfrågad att vara med.
Det var liksom en arrangerad tävling där flera åldersklasser hade stafettlag
för att gå mot världsrekorden på 4×800 meter.
Så det var jag och Annika Fager och Rebecka Högberg och
gud jag tappade den sen, Jonna.
Och Annika kommer ju härifrån också och tävlar för
Björnstorp.
Och då är det kvinnor
35.
Häftigt.
Så det var i Örebro.
En tävling.
Och det var bara kul att vara med och stafetti är också alltid jättekul.
Så vad klädde ni ut, alltså?
(Skratt)
Nej, okej, det var en som var clown, en som hade pyjamas, en som var en tv-spelskaraktär.
(Skratt)
Vi bara ”Nej Fredrik, det här är inte riktigt världsrekord.”
Ingen som tittar på har världsrekord nu.
Fast ni har ju fått diplom eller sådär.
Nu kommer den bara ”Jaha, jag vet inte om du har sett bakom mig.”
Man kan tulla in ett ton för 900 kronor.
Men så hur känns det att köra stafett för dig?
Det är inte klubbkamrater, utan det är ju toppartlag.
Det är tankarna att vi ska slå ett jäkla världsrekord.
Hur går tanken inför en sån kontra att man ska springa själv?
Känns det jobbigare då att veta att jag måste prestera för laget?
Eller känns det lättare för man vet att vi är fyra stycken?
Jag vet inte riktigt. Jag tycker bara att det är kul att springa.
Jag tänker inte att bli så nervig innan egentligen.
Och just det loppet.
Det kunde inte gå så himla fel.
Nej.
Det är precis vad Fredrik tänker i förbundet.
Det är så det är.
Vad kan gå rätt egentligen, tänker jag.
Det är bra. Vi ska skåla ut våra glas och sedan ska vi ta några sista lyssnarflögor till Sara också.
Och några sista tips kanske också till någon som vill testa och springa 800 och krascha efter 200.
Ska vi återta med Sara strax?
Strax tillbaka.
Sätt på låsning.
Lägg den gamla spaken i en skruvstång.
Skruva fast fästningarna.
Använd hylsnyckel Nr10.
Använd en spärrnyckel.
Använd en spärrnyckel.
Skruva fast fästningarna till spaken.
Använd hylsnyckel Nr10.
Använd en spärrnyckel.
Använd en spärrnyckel.
Använd en trycknyckel.
Använd en spärrnyckel.
Använd en trycknyckel.
Använd en spärrnyckel.
(Musik)
Okej Sara, vi ska ha lite avslutande frågor till dig innan vi ”wrap it up”.
Det här är 800m specialavsnittet inför Veteran-SMI Västerås.
Vi har en fråga som har kommit in från Martin som jag upplever är, det här har jag verkligen känt, jag har inte sprungit 800m så många gånger.
Men Fredrik har låtit så här efteråt, och jag märker det här på 800-metslöpare,
om du ofta har problem med torr hals och harklingar efter tävling.
[Skratt]
Är inte detta så här 800-meters-fenomen?
Är det inte det?
[Skratt]
Ja, kanske.
Jag gissar vem det är som har skickat in det här.
- Är det en speciell händelse som vi ska prata om?
- Jag tror det, om det är Martin, så var vi i Hässleholm och sprang 800, jag och Martin och Micke.
Och då efter det loppet, alla persade, så det var ett jättebra lopp från oss.
Men sen i bilen hem så satt vi liksom alla tre,
Det tog aldrig slut hela vägen från Eslöv så att vi var härkliga.
Vi skulle in och köpa glass någonstans också, det var det som var harkel.
Det är jäkligt konstigt, för när jag gör det hemma så brukar Jeanette fråga
”Har du sprungit kväll te idag?”
Ja, exakt!
Det är nästan som att man vill husta, men man kan inte riktigt husta.
Det är nånting som irriterar nere i halsen.
-Även när du har kört ute? -Både och.
Jag har kört hårt. -Lock för öronen också.
-Ja, det brukar du få. Och kippschåge.
Nånstans under en maraton. Det är ni två.
Just i hallen är det lite dålig luft, tycker jag.
Ventilationen och så.
Jag upplever faktiskt också när man kör korta intervaller
att det är nånting som bara bränner och dödar en inombords
som gör att man inte kan andas resten av dagen.
-Visst är det roligt.
-Kommer till jobbet och bara…
(skratt)
- Vad är det? – Jag är ute och sprang.
(skratt)
- Hur känner du efter att du har kört kvalitetspassa där?
På Lundfors och sånt.
Hur känner du dig på eftermiddagen?
- Jag tycker direkt efteråt, eller på eftermiddagen, så känner jag att jag har mer energi och är figg.
(skratt)
Men sen så kommer det senare att jag känner mig trött kanske på kvällen eller på morgonen efter.
Lite stel och så.
Men jag har liksom blivit ganska van med de här typerna av pass. Jag får inte riktigt
den.
Jag kände lite nu, för nu gick fyrrundningen ganska snabbt när vi körde här senast. Så då känner jag
lite extra i baksidan.
- Den gick ju faktiskt riktigt fort.
Du sprang på 61 eller så.
- Ja.
- Fy, då kom jag fyra sekunder efter om 65, tyckte jag sprang snabbt.
- Dåligt Fredrik.
Alltså det går ju fort då.
- Hur mycket pedel har du då när du springer den?
Kollar du någonting på klockan eller bara såhär, det känns bra?
Bara spring.
Aaaaaaah!
Eller fyra hundringen.
Jag visste att vi skulle hålla ungefär 65, 65, 66.
Jag kände att det gick fortare, absolut.
Men jag kände också att jag ville pressa på lite.
- Innan du springade i Västerås också.
- Ja, och så hade jag så här,
”Det här känns bra och då vill jag ändå utmana lite mer.”
- Jag kan tänka mig, Sara efter 200 tittar bara,
”Okej, Fredrik och Hunnit, 100 meter än så länge.”
Nej men det känns bra, det är nog på tiden.
- Han kommer.
- Det är ju bara han som släpar.
-Kopplat till det fick vi också en fråga från Carl, vi skojade om det innan.
Hur ser en typisk uppvärmning ut inför ett kvalitetspass?
Att man inte drar en baksida, det är sånt som jag är orolig för jämt.
Men har ni några speciella uppvärmningsrutiner innan ni kör så här korta intervaller?
-Jag värmer upp rätt så länge, eller jag springer kanske fyra kilometer oftast,
Jag joggar, och så kör jag lite löpskolning och lite dynamisk stretch.
- Vad kör du då med löpskolning? Det är olika övningar.
- Det är lyftande med ben.
- Det som vi inte kan när vi ser ut som några sprattelgubbar.
- Fan gör man det?
- Simen gör indianhopp.
- Strykar foten.
Det är lite förberedande, att jag ändå har höga knä och hälen upp i rumpan.
Att aktivera lite för att komma in i ett bättre steg.
Jag behöver rätt mycket uppvärmning inför tävlingar och så där, så värmer jag absolut minst en timme inför starten.
- Och du sa dynamiska sträckförävningar?
- Ja, med lite pendel med benen och att jag går och stöcker ut baksidorna lite.
Det är inte så att mina barn brukar säga ”men du är inte alls snabb”
för de kan ju axa från soffan och springa iväg.
Jag tänker att jag inte hänger med, du är inte alls snabb som du säger.
Ge mig 45 minuter, sen kan jag springa fort.
Starta motorn liksom.
Det tar tid.
Alla varningssignaler börjar blinka.
Det här känner nog jag och Fredrik till.
Då har du ändå ganska gedigen tanke kring det.
Fuskade du någonsin med det? Eller försöker du verkligen hålla dig till att du värmer upp ordentligt inför de passen?
Ja, jag värmer upp mycket.
Och det passet som vi hade nu, att det inte blev så många kilometer på kvalitetspass.
Det brukar ändå för mig bli åtminstone tio, när jag har kört kvalitet på en tvåkilometer.
För att jag värmer upp mycket och så ofta så joggar jag ner också mer än 1,8.
- Det här tycker jag ofta är, det här är lite sånt syndrom som vi som ligger i motornärsklungan
och kanske sub-elitklungan liksom är att man är så otroligt fäst vid den här, hur många kilometer blev det?
Jag måste komma upp i den här volymen att man försakar heller att köra 20 minuter uppvärmning
strets allt det här, bara för att jag vill hellre ha längre kvalitetspass,
så jag kan räkna in mina kilometer.
Så jävla snurrigt med det där.
Om inte min slutsiffra på min veckovolym är detta, då har jag misslyckats.
Man fullständigt glömmer bort,
vad fan de där 1,3 ni körde, de gick ju jävligt fort i alla fall.
Hur tänker du kring det? Veckovolym,
Har du så att jag ska komma upp i den här siffran eller är det viktigare vad du gör för resultat på kvalitetspassen?
Hur resonerar du kring det?
Det är absolut viktigare.
Jag blir mer nöjd om jag har gjort två jättebra kvalitetspass.
Men sen blir det ju oftast att jag
jag joggar ju sällan mindre än 10 kilometer när jag väl är ute och joggar.
Oftast lite längre på helgen också.
Så det blir ändå rätt så mycket mängd för de kortare distanserna som jag springer.
Jag tror att jämfört med andra som springer 400-800 så har jag nog rätt mycket mer
volym.
Jag styrketränar inte och jag kör inget alternativ.
Man kan tro att du styrketränar om man ser dig.
Du är ganska muskulös och har väldigt
tryck i steget och spänstig och så.
Finns det någon historik med styrketräning eller det har liksom
du har genetiskt förutsättningarna för att vara
explosiv?
Ja det tror jag. Jag tror att det är genetiskt i liksom hur jag
ser ut och så.
Och sen
med gymnastik och så som
som jag höll på med upp till jag var ändå 16.
Jag har egentligen inte styrketränat ända, ibland blir jag lite sugen på vad jag skulle kunna göra.
Alltså så har jag mer…
Du och Fredrik har lite grann samma
handlag där.
Först när jag träffade Fredrik bara ”shit, hur mycket styrketränar du?”
Jag bara ”ingenting”.
Jag bara ”ja, men tacka dina gener, för den kroppen då”.
- Det har vi också varit inne på lite själv. Jag har ju också en genetik som kanske är åt hållet muskelbyggare.
Då känner jag vad fan händer om jag lägger på mig en styrketräning på det.
Det har jag börjat testa nu. Sen har det varit lite uppehåll.
Jag känner att det är svårt att kombinera de här riktigt stenhårda sprintpassen med hård styrketräning.
Då håller jag nog inte.
Man måste nog jobba med styrkan i perioder.
Och kanske hålla tillbaka några pass
när du är inne i de veckor när du kör lite hårdare styrka.
Du blir trött i musklerna och sliten av styrketräningen.
Ska du gå på spikskor och inomhushall på det
så är det stor risk att du blir skadad.
- Ja, precis.
Du Sara, en sista fråga här nu.
Du som har sprungit många 800-meterslopp också.
Vad går igenom huvudet när du inser efter 200 att det har gått lite för fort?
Det kan ju ha varit någon sån lopp tänker jag.
Hon vet inte om det.
Nej, nej.
Springer du förresten med klocka? Det gör du inte på 800 meter va?
Nej.
Det kanske man inte gör som 800-meterslopp.
Jag gör.
Det har jag också gjort.
Jag började släppa det, 1500 nr så slänger jag klockan.
Jag frågade på heden, ska jag skrika till dig?
Vadå, jag har klockan ju.
Jag sa, det är inte så bra om du springer ner och tittar och skriker.
Det är så smart han lärde mig.
Lollolo, jag har kollat på min klocka hela tiden.
Nej men absolut, jag har en tendens till att öppna alldeles för fort.
Det vill du komma till.
Men det är också…
Jag kan få lite svår…
Alltså, om jag får reda på tiden efter 200 meter och vet att shit,
det här är alldeles för fort för att jag ska klara det.
Men samtidigt har jag också blivit tryggare.
Oavsett om jag öppnar på 31 eller 34 så kommer jag i mål.
Det är jobbigt på slutet oavsett.
Då blir loppet inte riktigt som jag hade tänkt eller kanske optimalt.
Men då ser jag också att då finns det ändå förbättringsmöjligheter här.
Och det är det som också känns hela tiden att jag tror inte att jag har gjort mitt perfekta lop än.
Hur skulle ditt, i ditt huvud med tanke på form, hur ser ditt perfekta lopp ut?
Jag tänker att det är rätt så, eller att det är hyfsat jämnt.
Nästan alla mina lopp har jag tappat på slutet.
Sista 200.
Jag har jobbat mer med uthålligheten i de här farterna nu också,
och blivit bättre på 1500.
Jag tror att jag har mer kapacitet nu att hålla på slutet.
- Det tror jag också.
- Därför tycker jag det känns roligt med den sista frågan.
Vad ger du då för tips till folk som springer och kanske suger något så här?
Som har tänkt sig att 800 ska man inte testa. Men alla vi här i rummet tycker att man ska testa.
Vi tycker ju att 800 är roligt av olika anledningar. Du kanske lite mer än vad jag och Fredrik gör.
Men det är ju kul att prova 800.
Men vad skulle du ge för tips till någon som vill testa 800?
Behöver man träna lite innan, eller hur ska man tänka när man står på startlinjen?
Det är ju inte så långt.
På något sätt är det ju, oavsett vad man har för ambitioner,
så är det väl också bara att göra det.
Och sen efter sitt första lopp så får man väl utvärdera och tänka att
det här var inte så farligt, eller så har det gått alldeles för fort i början
och att det här var visst farligt.
Så öppnar man lite långsammare kanske nästa gång.
Men det kanske är bra att göra något form av test på någon distans som inte är 800 meter.
Bara för att få någon relation till fart och distansen.
- Vad tycker du kan vara ett lämpligt test? Är det korta springar 400 eller springar snarare 3 km?
- Kanske 400 eller 600.
Jag satte ju Fredrik i helger när han sprang 800 meter, bara för att också
känna på dels distansen och skorna och bara ha något att
relatera till med kanske mellantider och hur känns det sista 200 och lite så.
Jag har gjort sådana
pass också inför men kanske valt att göra en maxad 600 eller så för att känna att
Gör man en maxad 600 på träning någon vecka innan så kan man kanske tänka att det är någon form av relation kopplat till fart.
På den 600 mot vad man kan göra på tävling på 800.
Och ett kul pass om man vill tänka sig att man är lite sugen på en 800-meters-tävling.
Jag kan väl köra ett 800-meters-pass innan jag testar tävlingen.
Har du något favoritpass som du tycker är roligt att köra?
Eller roligt?
Vi har ju fått pass från BGN, vi har kört 200-ringar i tänkt 800-meters-fart.
Fast med väldigt kort vila.
Jag och Fredrik körde något sånt, då körde vi en maxad 600, men en hyfsat snabb 600 först,
och sen så körde vi 5×200 i tänkt 800m/s med ungefär 20-25 sekunders vila.
- Vad kul, låter faktiskt en rolig passion.
600, jämförs med 800m/s, hur snabbt springer man 600 i början?
relativt nära 814, och så lång vila mellan den och 200.
Vi får nästan lägga ut den på Instagram, Saras favoritpass inför att testa 800 meter.
Stort tack för att du kom hit Sara.
Vi ses ju snart igen i helgen är det dags.
Jag tippar på en trippel på Sara.
Jag tror att det kommer att genomföra loppet.
Det blir en medalj.
Jag tror på medalj Fredrik.
Tror du det?
Ja det tror jag absolut.
Du fick ju press på mig också.
Nej men det har jag trott från början.
Nej faktiskt.
Jag tror faktiskt det.
Vi får se, vi får se helt enkelt.
Det ska bli kul.
Det kommer bli jättekul.
Det kommer bli grymt.
Stort tack Sara.
Tack.
Nu får vi släppa iväg dig så att du får återgå till familjen helt enkelt.
Tack för att du kom hit.
Tack.
Hej.
[Musik]
Då har vi släppt iväg Sara från poddstudion på Husensjö.
Vi tänkte att vi skulle summera ihop lite tankar och vad vi har pratat om i detta avsnitt.
70 av löpning och livet.
Helt galet, vi har pratat om sprint.
Man märker det i samtalen att vi är ganska orutinerade på kortare distanser.
Vi har inte bra koll.
Det jag har tänkt på Fredrik, nu ska du på tävla 800.
Vad gör du sen? Du kommer att vara jättebra åt en omvändsform.
Vad gör du sen då? Skulle du bara släppa det?
Blir det en SM-medalj så slutar jag med löpningen.
Börja med cross trainer och SM.
Har du funderat på något?
Jag har funderat på att kanske slänga in en anmälan till Valencia.
Marathon?
Det är det jag menar. Det kommer att vara en superbråttom.
Det som jag funderar på också är att kanske anmäla mig till
det är ju veteran-SM på Marathon också.
I Helsingborg.
Ja, i Helsingborg. Stämmer.
Jag vet inte. Hur många bra 40-åringar kommer att springa den?
Många?
Flera, 800.
Flera om 200 m.
Vi kollar startpisten.
Kanske man använder sig av det.
Absolut.
Men vi får se.
Fördelen om man ska säga såhär med att den är i Helsingborg.
Hade man haft veteran-SM på
samtidigt som Stockholm och sånt
då hade det varit jävligt tufft.
Men däremot tror jag att
jag tror att det kommer att vara några bra 40-åringar
men inte alls så många som det hade varit
om det hade varit en av de större marathon-loppen.
- Nej, precis.
- Jag tror. – Musse lär inte komma.
- Nej.
- Eller? – Han kan nog jogga runt här på 226.
- What? – Nej, det tror jag inte.
Jag såg Anders Salka, jag hade lagt upp att han
åker iväg på Mallorca eller Portugal eller någonting.
Jag såg att han hade lagt upp något där David Nilsson och Musse
har kört något tissmöte och tröskelpass ihop.
Hussein är nog fortfarande inte i tänken på hälso- och mormoratorn.
Så du kommer klara det där Fredrik.
Det är skönt.
Det kanske några fler.
Men det här var kul att springa och växla över och se om det går att göra
något bra resultat på mormoratorn också.
Samma år som man kör 800.
Har du funderat på distanserna mellan sådana?
Nej.
Vill inte.
Nej, det går skittrokigt.
Jag har tänkt neråt faktiskt. 400.
- Är det så? – Ja, faktiskt.
Det är mer speed i så fall.
- Vet du vad tiden är på 400?
- Nej, det har jag inte kollat riktigt.
Nu när vi satt och pratade om att när man åker upp så springer man så mycket man kan och så vidare.
Vad fan skulle jag också gjort det?
Jag kanske skulle anmält mig till 400 meter också om den hade gått på lördag eftermiddag.
Men jag vet inte.
Jag tror ändå, nu ska jag inte göra… – Någonstans kring 57-58 kanske?
Medalj? – Ja det tror jag väl absolut.
Ja det vet jag inte vad medalj tillhör, men det är ju absolut klart.
Men det är ju en startblock och sånt ju.
Ja, jag vet. – Det är ju det som är lite så att jag har aldrig startat.
Fattar jag rätt, det är ändå en, två sekunder på det där, eller en sekund i alla fall.
Om man fattar hur man startar.
Martin som vi snackade om innan i klubben också.
Han blev också så.
Nej, Martin Åkerlöf.
Han var också tävlad på en fönamens tävling.
Han var helt oförberedd på att slå på startblock.
Han bara ”Vem fan gör jag? Kan jag starta ut?”
”Nej, du måste ha det.”
Så att vi mallade. ”Jaha, okej.”
Så var han aldrig använt det innan.
Så han bara ”Ja, okej.”
Och ställde sig på vid.
Skitsamma.
Det är väl lite det som jag känner är lite så.
Jag har aldrig tränat på det.
Det kanske man skulle gjort först innan man hoppar ner ett par sådana.
- Ja, det är klokt.
- Men det kan inte vara så svårt. Det kan vara en dålig start, men det kan inte vara så svårt.
- Ja, precis. Nej, det är fan inte mer än det.
Men trots det så är det Marathon.
- Ja, det är det alla andra.
Ska jag ha någon form av sällskap framöver så får man ju hoppa in på era pass igen.
- Ja, just så är det ju.
- Jag såg då, vad känner du?
Liksom nu när du börjar jogga över tio kilometer.
Ja, precis. Jag sparade faktiskt 15 här i söndags och nu…
Och det var ändå efter 15-vattnetävlingen i lördag.
Så att jag…
Jag känner att kroppen bör återhämta sig.
Jag har faktiskt kommit…
Jag säger ju ändå nu efter renovering och framtidsbanan är friska igen.
Så känner jag ändå att jag har nog ganska goda förutsättningar att hålla en bra veckovolym.
Och…
Jag fick fan lite mer smak efter lördag.
Sparade av att tänka sig att tävla lite i form.
Jag ska springa 5 km DM här i Helsingborg på landsväg.
Det går den 5 april i två veckor.
Jag har egentligen inga så…
Jag har faktiskt just nu noll tankar kring tider.
När jag närmar mig så kommer jag definitivt…
Det är inte så att jag bara kommer och startar.
Jag kommer ju ha någon tanke om vilket tempo jag måste hålla.
- Det måste jag också springa i.
- Ja, det måste du ju faktiskt göra.
- Kan jag springa med dig?
- Du kommer nog kunna springa snabbare än mig. – Först 800 km/h kommer jag vara riktigt snabb.
- Jag tror inte att det märker jag. Jag tror att upp till 5 km/h så ligger jag helt okej.
Men om jag skulle gå upp till 10 km/h så skulle det vara en katastrof.
Så jag har inte riktigt bestämt mig. Det går ett DM i Ystad veckan efter.
Men det är så jävla långt i Ystad.
Jag har inte riktigt bestämt mig. 5 km DM ska jag springa.
Sen kommer alla sommartävlingarna. Springtime här, 10 km i Helsingborg.
Ligger i sommar detta året.
Helsingborg Nightrun ligger i sommar.
I juni bjuder vi på väldigt mycket goa tävlingar.
Så jag är nog ganska inställd på att
springa ett jäkligt bra barnsäsong under sommaren.
1500, 3000, 5000.
Helt klart upp till 10 000 också.
Jag kommer hålla mig runt 3000-5000 under sommaren.
Få upp lite fart nu.
Fick lite blod och tann efter 1500 faktiskt.
- Och sen vet du inte riktigt vad som händer därefter.
- Eller om man ser en mora? – Jag är inte helt nöjd.
När vi pratade om Valencia blev jag nästan med.
Fan vad kul att vara med och ha honom att träna med.
Jag gillar ju ändå, det var länge sedan vi åkte iväg.
Det var ju nu Hamburg senast.
Det var ju länge sedan.
Jag skulle ju ändå nu, barnen börjar bli äldre.
Vi är förbi de värsta småbarnsåren.
Lite lättare att åka iväg själv utan att ha en massa samvetskval.
En helg själv iväg med er till exempel.
Så jag har inte alls stängt dörren för att hänga med och springa maraton i Valencia.
Blir det en bra barnsäsong i sommar, jag känner att jag har slutat tänka mig ett maraton.
Någonstans mellan 1500 och så springer jag maraton.
Säger jag till dig och sen säger jag samma sak.
Man måste ha lite frihet i att inte alltid ha en plan.
- Nej, precis. – Det är inte alltid ”Åh, vad ska du nu göra?”
Du behöver inte alltid ta det lugnt.
Landa dina tankar och idéer och din känsla kring din löpning.
Stressa inte in i bara för att andra trycker på.
”Åh, vad ska du nu göra?”
Ta det lite lugnt och njut av att du springer överhuvudtaget.
Så är det faktiskt.
Ja, fan. Jag är lite inne på det.
Vi har pratat om några avsnitt längre tillbaka.
Vi spelade in 70 avsnitt ju.
Jättemånga.
Alldeles många.
I och med de här brödårstilloppen också.
Restriktionerna har släppt och detta året kommer det finnas en massa goda brödårstilloppen.
Hildesborgsloppet, Jöns Krono och allting annat.
Jag kan nästan bara köta hjärnat på dem och inte tänka att
Vad har du för pers på 7,3 kuperad terräng?
Nej, det har jag inte.
Det är lite skillnad.
Det blir alltid lite sen man ska ställa upp i 5 km, 10 km.
Man har ju tid att jämföra med vad man vet, vad man har sprungit på.
Men det är liksom fördomen tycker jag.
Man ställer upp på sista minuten, lorna, 1500 meter, hallen.
Jag får se vad det blir.
Jag tror det kommer bli en sån här medaljjägare nu.
Vem ställer upp i det loppet?
Det är inte så många där.
Jag ska faktiskt säga, det tycker jag är ändå charmen.
Jag tycker ändå i charmen med att syssla med veteranklasserna.
Jag kom hem till Kidsen, för nu fick jag med en silvermedalj här.
Och så hade jag från förra året en guld i M35 på halvmålton.
Och ett brons från M35 på 5000.
Så blev jag så här, nu har jag guld, silver och brons.
Så blev jag så här, fan skulle jag kunna plocka en sån här om året.
Vilken jävla spåre.
Så blev jag så här, när jag är 85, då har jag 50 med det.
Jag tycker att det är kul med veteranklasserna, även om många tycker att det är lite skrämmande.
Av dem som kanske inte ens är med i någon förening, eller precis ska gå med i en förening.
”Det är så himla läskigt att vara med i, det är så avancerat.”
Men så hör man på Sara som säger att det är så kul att åka iväg på de här tävlingarna och se vilka som är med i startlisterna.
För att det är en sån gemenskap och alla åker dit av samma anledning. Fan vad kul det är.
Jag tycker det är skitroligt.
Tävlingarna i Höör, Eslöv, Lund, Träderborg, det är alltid samma tjomar som vi går upp och åker över halva Skåne för att springa två minuter.
Det är skitroligt.
Det är ett spännande spår ändå.
Jäkla gemenskap, så våga testa och tävla helt enkelt. Det är en uppmaning.
Det är bra.
Härligt.
Men med det så får vi väl, har du något tillägg annars så stänger vi ner den här poddstudion för ikväll.
Det enda jag har tillägga är att nästa vecka ska vi prata om SM-medaljer.
Och vi ska prata om vad det brukar till.
Ja, just det.
Jag kanske ska springa i pjån nu.
Ja, fy fan.
Godnatt vänner, vi hörs nästa gång.
Ha det gott.
[Musik