75. Att våga göra förändringar

Avsnitt 75 handlar om förändringar! I livet, löpningen och på jobbet 🌟. När bestämmer vi oss för förändring och varför? Vad är det som gäckar ”gamla-meriter Simon” i sin löpning och vad ändrar ”Snart-50 Fredrik” i sin sprint/maraton/swimrun satsning under detta året? Till det pratar vi om startpengar, vad vi borde ha i logen när vi kommer för att ”uppträda” på lopp och tips på hur du kan hålla motivationen uppe för en förändring. Och såklart, en god druva i glaset 👌🏻. Detta och mycket mer är avsnitt 75 – nu köööör viii!

Avsnittet sponsras av våra vänner på YMR Track Club, som både släppt ny kollektion, hemsida OCH ger alla lyssnare 20% rabatt på sortimentet! Ange POD20 i kassan 🤩👌🏻!

Lyssna här: https://podcasters.spotify.com/pod/show/lopningochlivet/episodes/75–Att-vga-gra-frndringar-e1phqke

Att våga göra förändringar: En guide till personlig utveckling inom löpning och livet

Att våga göra förändringar kan vara en utmanande och ibland rädd upplevelse. Men, för att växa både som löpare och individ, är det viktigt att vi tar oss an dessa utmaningar och omfamnar förändringar. I avsnitt 75 av podden Löpning & Livet diskuterar värdarna Simon och Fredrik förändringar inom löpning, arbetsliv och vardagen, och hur man kan hantera dessa på bästa sätt. Här kommer några av deras tips och insikter för att hjälpa dig att våga göra förändringar och förbättra din livskvalitet.

1. Var öppen för förändring: Att vara öppen för förändring är en grundläggande förutsättning för att kunna ta steget och förbättra sig. Var nyfiken på nya utmaningar och se dem som möjligheter snarare än hinder.
2. Acceptera att det kan vara obekvämt: Förändring kan vara obekvämt, men det är också där vi utvecklas mest. Genom att acceptera detta kan vi bli mer motiverade att tackla förändringar och se dem som en del av vägen till personlig tillväxt.
3. Lär av andras erfarenheter: Lyssna på andras berättelser om förändring, både positiva och negativa, för att få inspiration och förståelse för hur andra har hanterat liknande situationer.
4. Skapa en plan: Planera förändringar i ditt liv, både stora och små, och gör en strategi för att nå dina mål. Genom att ha en tydlig plan är det lättare att fokusera och se framsteg.
5. Fira framsteg: Glöm inte att fira dina framsteg och ge dig själv en klapp på axeln när du lyckas med en förändring. Det stärker motivationen och hjälper dig att fortsätta på rätt väg.

Följ med oss på sociala medier och vår YouTube-kanal för att ta del av liveavsnitt och delta i diskussionen om förändringar och personlig utveckling. Du hittar oss på Instagram @lopning_och_livet_podd, Facebook Löpning & Livet och vår YouTube-kanal Löpning och Livet. Missa inte avsnitt 75 av podden, ”Att våga göra förändringar,” som finns tillgängligt här:
https://podcasts.apple.com/us/podcast/75-att-v%C3%A5ga-g%C3%B6ra-f%C3%B6r%C3%A4ndringar/id1539039755?i=1000559616053](https://podcasts.apple.com/us/podcast/75-att-v%C3%A5ga-g%C3%B6ra-f%C3%B6r%C3%A4ndringar/id1539039755?i=100055961605

Avsnitt 75 av Löpning och livet tar vi upp ämnet förändring.

Vi kommer att prata om förändring i vardagen, förändring i jobb och såklart förändring i träning.

Vi kommer att prata om allt från skilsmässa till transfusion cocktail

och om hur man går från att vara en tv-spelstinnad tonåring som somnar med chocolate fingers i sängen

till att idag springa åtta mil i veckan.

Vi kommer såklart gå igenom våra bästa tips och faktiskt också vad vi kommer att förändra till nästa vecka i podden och i träningen.

Vi spetsar detta med en YMR-rabattkod för att visa upp den nya kollektionen och en helt ny sneakpeak på deras hemsida.

Detta är avsnitt 75, nu förändrar vi!

[Musik]

Yes.

Du vet vad Simon?

Mm?

Det har gått en vecka.

Det har det faktiskt, även denna gången.

Tänk att göra det varje gång, det är så sjukt.

Det är helt otroligt, varenda gång vi är här så har det gått en vecka.

Fast förra gången hade det faktiskt gått två veckor.

Ja det hade det.

Och det var mitt fel.

Ja det är någonting jag fortfarande funderar över när jag kommer över den pucken.

Men nu är jag frisk.

Ja det känns bra.

Jag har inte ens hosta kvar.

Ja men det märks lite grann på dina pass nu också.

Att du är övertruskan.

Åh du, jag kommer verkligen att berätta det direkt faktiskt.

Jag fick ett sånt, du vet när man springer distans.

Ja jag vet.

Så är det 80 procent av tiden när man tränar.

Så är det ju skittråkigt.

Ja, det är väldigt tråkigt.

Men ibland, det är lite som den här trist-reklamen.

Jag fick ett sånt distanspass i veckan.

10 km, där jag tänkte att jag landar på 5 fart.

Då hade jag 4,38.

Det kändes så lätt.

Det var löjligt.

Det händer ju som sagt en gång i kvartalet.

Men det var underbart.

Du verkar ha kommit ut från andra sidan av din sjuka, Fredrik,

med en jobbig vecka, men också att det kanske har gett dig lite…

Ja, gett någon positiv effekt.

Jag har funderat lite på det. Jag kanske behövde det där.

Ja, det är inte alls smått.

Den totala vilan som du aldrig tar dig tid till.

Så lång vila, det gör vi ju aldrig någonsin.

Då mår du ju psykiskt dåligt.

Vad har du haft som längst vilje innan?

Innan dess?

Det måste vara två veckor när ni gjorde att jag fick stressfaktor på strandpromenaden.

Ja, och det var ju jättelänge sedan.

Det var ju 2018.

Så det var din längsta uppehåll på fyra år?

Ja.

Och det kommer aldrig mer hända.

Och så händer det bara, nu börjar jag kicka ihop mig från en formtopp och gå och skita.

Det ska aldrig mer hända.

Det kan inte vara rätt. Det är ingen bra förändring.

Jag är inte så mycket för att analysera vad som har gått bra.

Jag vill gärna bara testa nytt.

Lägg in lite lunginflammation då och då.

Så formtoppar du.

Det är liksom inte så att du kan framkalla det.

Jag har sett David Nilsson åter flera gånger.

In på sina maror. ”Släng in en lunginflammation”

”eller en mångsjukare.”

Jag skriver ut på Facebook sådana grupper. ”Är det någon som har lunginflammation?”

Vi som formtippar med konstiga sjukdomar.

Det var nog veckans behållning för min del, det distanspasset.

Sen har jag ju faktiskt haft rätt roliga pass.

Bra pass var det inte.

Jag körde ett själv vid onsdags, ett, tre, två, ett, såhär på uppstuds.

Du vet när man kommer på av passet, när man springer till äppelodningarna.

Jag känner igen det.

Och så blir man lite såhär smått stressad.

”Vad fan, har du inte koll på vad du ska träna?”

Nej.

Det finns ju inga träningsschema längre.

Det är någon som har slutat med det, så nu måste man hitta på sina egna pass.

Jag tycker det är riktigt dåligt.

Även om vi inte följer dem, Simon, så är det ändå trevligt att de kommer.

Det är rätt konstigt.

Man tänker ”jag gör vad fan jag vill, men var är snuttefilten?”

Jag vill ändå hålla i någonting.

Om vi inte kommer på några pass så kan vi ändå titta där.

Jag håller faktiskt med dig lite grann.

Jag har också haft ett sånt uppstudspass, men jag gillar ändå ha en plan.

Sen är det mitt beslut om jag vill gå ifrån planen.

Men då finns det också en plan i alla fall.

• Ja men det är rätt. – Håller med.
• Jag gillar det. – Så det är bara att börja skriva Simon.
• Jag ska sätta igång här just kväll efter om det är stanspassning.
• Jag stannar mot 800 och Anna mot maraton.

Kan du försöka få ihop någonting som passar alla?

• Så jag var det ju nio i vintras.

Så jag bara ”ha okej, fan gör jag nio liksom”.

Jag gjorde ändå en ansats.

”Här är maratongruppen och här är sprintgruppen.”

Ja, just det. Och rehabgruppen.

I ett tag hade jag tre olika färgkoder.

Här är för dem som ska springa maraton,

här är för dem som rehabbar och här är ett alternativpass.

Så tittade han på den bara.

Jag minns att jag skickade till någon så glömde jag förklara den.

Jag vet inte var Björn var. Jag skickade till någon i alla fall.

Jag glömde för att han bara sa ”Shit, kör ni samma kvalitetspass i veckan?”

Är det dubbelpass eller? Nej, fan förlåt.

Du sa det inte.

Jag sa ”ja”. Lättkört.

Jag bara ”nej, det är det inte”.

Han gjorde tre pass ändå, en stoltsare.

Han körde en hård stoltsare.

Tempoanivå, det såg allt på alla passen ut.

Nej.

Så åter till mitt 3-2-1.

Det är lite så här.

Jag kom på det på uppstuts.

Man hinner inte fundera så mycket

över tempo och så.

Man går mer på känsla och då kan det bli jävligt bra.

Det kan bli jävligt dåligt också, för att man tänker fel.

Ofta är det kanske bra.

Men det blev jävligt bra.

Jag tänkte mig att jag skulle gå ut i en fart där det kändes…

Du vet när man lägger sig under, det känns som att man pressar farten.

Att man lägger sig över det.

Precis, så att du inte pressar farten.

Hög flytfart.

Ja, flytfart.

Det körde jag på trean, en 3000 meter.

Sen körde jag två minuter ståvila. Jag tänkte att jag skulle komma tillbaka och få lite extra vila.

Känna mig stark.

3.53 var min flytfart.

Vilket var förvånansvärt kul.

• Du sprang med mig på söndagen.

Där du också sprang en trea.

Där vi gjorde precis under fyra fart.

Både du och jag tyckte att det var rätt segt.

• Det var ganska jobbigt.
• Det var inte så roligt.
• Jag känner att det händer mycket nu.

För min del. Det är skitkul. Det är inspirerande.

Vi drog på tvåan därefter, två kilometer på 3,48 och sen en avslutande tusing på 3,43.

Så jag är skitnöjd med passet.

Det är lite speed kvar ju också.

Det är superkul.

Runt i Äppeloliva.

Alla pass jag kör själv vill jag köra så nära hemmet som möjligt.

Det är inte så att jag tar bilen iväg till Heden och kör själv.

Eller ner till Strampromenaden och kör själv.

Vi har ju perfekt avslutat.

1,5-2 km har vi ju typ.

Det är starten.

Då brukar vi jogga motsatt riktning på varvet och så ner till starten och så kör vi igång.

Fy fan vad man är van i man.

Det här är förändringens år.

Nu kör vi andra hållet detta året.

På ett par djupeligare.

Inte mycket mer förändringens år, för det är läskigt.

Lite ramar, lite ramar tack.

Sen åkte jag till Ängelholm i lördags.

• Ja, ni var på utflykt.
• Ja, där emellan, lite rolig distans.

Ett av de passen som jag pratade om innan, det här underbara distanspasset.

• Ni hade dubbelutflykt i helgen.
• Boom!
• Var det lördagen och så?
• Ja, det tänker jag så, ja.
• Just det.
• Jag ska berätta om det också sen.
• Lördagen i Ängelholm.
• Att ta bilen och sen springa, det känns fel.
• Smutsigt.
• Men det gjorde vi, men sen kändes det rätt.

Jag i lördag i Ängelholm körde 800-800 och det var lite det passet vi pratade om tror jag.

Vi pratade om 400-400 som ett Marapass som David Nilsson körde på Gotland.

Ja precis, och den här har jag faktiskt i schemat.

Maria skulle ha kört det passet på den lördag men hon bestämde sig för att köra

Blåryset idag. Så bytte jag pass och hon körde ett annat i lördags istället.

Så det där var hon.

Jag gjorde en egen variant på det där. Jag tänkte att om jag landar runt fyra i snitt,

alltså fyra fart i snitt, med en snabb återhundring och sen går man rakt över på en långsam minnesdag.

Så jag körde 350 och fyra tiss, så tänkte jag att då landar jag på fyra fart.

Det blir ett uthållningspass som jag behöver. Det blir 8 000 meter i hög fart.

Så det tänkte jag att det kan bli kul.

Men det var jobbigt.

Alltså det jobbiga var att hålla den långsamma.

Det är lite så att du är så van vid att när du kör så här i intervallform

eller så att man delar upp att man har joggvila.

Så du är så van vid att få vila.

Alltså mer förhållande.

Pulslagen kanske går ner 10.

Och det är inte mycket liksom.

Jag hade svårt att hålla. Jag skulle ha 25 per hundring, alltså 50 per 200.

Jag var precis på hela tiden på joggen.

Men jag fixade. Jag hade 356 på hela passet.

Jag är skitnöjd.

Jag har det också på mitt schema snart.

Du kommer att lägga in det snart.

Jag hade ju tänkt, jag skrev ett schema till Maria här förra…

De sista nu var, jag tror de har fem veckor kvar till 10 000 meter.

Och så bestämde jag mig för att köra samma helgpass som henne.

För jag tränar också ingen fördel.

Men så bytte jag ut mina tisdagspass istället.

Jag kör ju något tidigt på veckan.

Så tänkte jag, de kör jag annars.

För jag proramerar uthållighet än vad Maria proramerar.

För jag har fortfarande dålig uthållighet.

Ja, så ska jag se lite grann om jag gör det eller inte.

Jag får se.

Det är så jobbigt.

Så himla jobbigt.

Det är så jobbigt att man orkar.

Man måste hitta motivationen.

På söndag körde vi något semi långt.

Och det var det ju.

Och med bil.

Vi tog bilen ner till Rå.

Och ställde det där på campingparkeringen.

Sen sprang vi ut mot Glumslövsbackar.

Fantastiskt fint.

Det kan inte ha varit din idé.

Jag har inte min idé.

Generellt har jag varit där nere några gånger och sprungit.

Att vindstilla, havet har legat spegelblankt och springa där nere är ju sjukt inspirerande.

Jag var lite sur i bilen.

Ska vi bränna i tio minuter eller femton minuter?

Det är ju fan tre kilometer. Vi bränner bara i att åka bil.

Det är så sjukt. Man tänker faktiskt på den aspekten just tidsmässigt.

Ja, men så hade vi banorna hemma och ville inte de sitta med paddan på länge.

Men vi kortade ner det lite, sprang inte lika långt och fick en underbar upplevelse.

Det var värt det, hon hade rätt igen.

Förr slog du äppelolja va?

Ja.

Till långtidsrätt.

Så effektivt som möjligt.

Tar vi sju varv så blir det perfekt.

Många kilometer får vi in på kontot.

In på kontot.

Mylenskyn från Edith Nylenskyn.

Det var lite min vecka. Idag har jag simmat som vanligt. Jag är sjukt taggad på simning.

Det går bättre och bättre för varje gång jag köper en ny dolme.

Var det en förra? Nej.

Den förra var för kort.

Jag tänkte säga det.

Det var för dålig flytkraft i den.

Vi har lite mer i den. Det är en Keel Plus.

Jag trodde det var en Armageddon 78.

Genesis 2.

Vad hette den?

Kill 2 heter den.

Det är en variant på den men det är Pullboy Arc.

Pullboy.

En dolme från Pullboy. Förlåt.

Nej, nej. Pullboy är ett annat uttryck för dolme.

Ja, men det låter bra tycker jag.

Det kommer bli mycket Swimrun-snack i den här podden framåt.

Jag tänkte att vi skulle döpa om den till Swimrun.

Swimrun med Simon och Fredrik.

Låter konstigt.

Känns fel.

Innan dess fangade jag ett distanspass idag på 8 km.

Du får ju dubbelpass varje tisdag.

Ja, men det får man ändå räkna sig som.

Jag älskar att du egentligen inte hade tänkt räkna dig som med dubbelpass

för det är bara ett pass med löpning.

Ja, men lite så. Jag har inte tänkt att det är dubbelpass.

Men det är ju faktiskt dubbelträning.

Nej, det är inget dubbelpass. Det är dubbelträning.

Pappa vill få en skit i det.

Hur lång simmade du idag?

1300 meter.

Det är inget pass. Det är ingen träning.

Hur mycket asfalt sprängde du?

Ingen syst.

Det är bara det som räknas.

Fan vad sjukt.

Jag känner så här. Jag är sjukt i balans när det kommer till både jobb och träning.

Kost också faktiskt just nu.

Jag känner att jag är på en sweet spot som jag inte vill lämna.

• Du vet vad som händer när man är där?
• Alltså är man där så det enda man vet är att man kommer att lämna den.

Det är så himla himla jobbigt.

• Det kommer att bli sämre.
• Fy vad det är jobbigt.
• Just nu så pikar jag så jag är jätteglad.
• Fan vad sjukt det är jobbiga när man blir äldre.

”Jag vet vad som händer efter solblöre” kan jag säga det.

Så jävla tradigt.

• Men jag är liksom inte ens i form och mår så här bra.

Det är fantastiskt.

• Ja, det är det faktiskt.
• Nej, det förstår jag att du mjuter.
• Men nu sätter vi punkt för mig Simon och så skickar vi över bollen till dig.

Har du pratat om solen? Ska vi prata om regnen?

Min vecka har varit väldigt, väldigt konstig.

Vad ska jag säga?

Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag vet faktiskt inte var jag ska börja.

Börja med det sms du skickade till mig.

Ja, det är faktiskt nästan så att…

Nyare är så att jag kommer faktiskt leta fram sms till Fredrik.

Den här veckan har varit så jävla udda.

Så här var det.

Efter att jag hade kommit hem från podden i tisdags,

så hade jag och Elliot, min ensta, vi spelade FIFA tillsammans.

Och så, ja, EA och FIFA har hittat något sätt att bara lura ur en allians pengar

på något som heter FIFA Ultimate Team.

Man köper digitala kort och så ska man spela match på.

Ja, lång, större kort. Man bara ger dem ännu mer pengar, helt enkelt.

Det är det man gör. Man betalar 600 spänn för spelet,

Så ger man flera tusen om året till de här digitala korten.

Smart.

Ja, det är skitsmart.

Vi ska ta efter det här Fredrik.

Vi ska börja sälja digitala samlarkort på dig och mig.

Det är bara bilder.

Vi måste hitta tick.

Det ska kosta flera tusen kronor.

Så kan man samla.

Så kan man få en specialkort av dig Fredrik.

När du både simmar och springer.

Och så kan du ha en graveyard.

Det kan jag ha och vara skadad.

Så det kostar 900 spänn.

Skämt åsido.

Så har jag lovat dig att jag skulle spela någon match åt honom.

Vi har ett gemensamt vlogg.

Så kommer jag hem efter podden.

Och då har ju alla gått och lagt sig.

Så sätter jag mig för att

komma så nära tvn som möjligt.

Så gammal är jag så jag måste se spelarna.

Jag kan inte ens sitta i soffan längre.

• Men nu spelar du själv nu. Elliot har gått och lagt sig.
• Ja, för att det här är…

Jag ser det här som en sån fin pappagrej.

Då klarar jag vissa uppdrag.

Så när han vaknar på morgonen

så finns det såna här packs till honom

som han kan öppna.

”Hur betalar de pengar till er?”

Där kom det.

Så jag satte mig på golvet och litar mig mot kanten på soffan.

Så sitter jag och spelar match.

Sen ska jag resa mig upp.

Här är sms’et jag skickar till Fredrik.

”07.37 på onsdag morgonen.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Satt på golvet vid kanten av soffan igår kväll.

Bogstavligt talat bara reste mig.”

Jag måste förklara detta för Fredrik.

”Bara vanligt resa sig från sittande till stående läge.”

”När det högg till i typ hälsenen kunde knappt vinkla upp foten och idag haltar jag.”

Sen skrev jag lite mer gnäll över att jag skulle skriva pass och sånt där.

Det sjukaste jag varit med om var att jag reser mig upp.

Det går inte snabbt.

Det var någon på jobbet som sa ”Jag är i en hastig rörelse.”

Jag bara ”Nej, nej, nej.”

Jag tänkte den långsammaste rörelsen du kan göra när du ställer dig upp.

Och när jag är på väg upp så bara så här, hugger det till i

någonstans, jag ska inte säga hälen, men inne i foten.

Det är någonstans inne i foten vid hälen, ovanför hälen.

Och så bara ”ah, oh, oh”.

Så bara ”fan vad det där är, det var konstigt”.

Och sen så går man lite bara ”oh, oh jävlar”.

Det är nästan så att, fan det kanske är någon kramp eller någonting.

Jag är inte van vid kramp, så det är inte kramp hur det känns.

Du vet hur det känns.

Nej men så här, ”nej fan det är inte det”.

Nej, precis. Så började jag vinkla foten. Fy fan, jag kunde knappt vinkla upp den framförallt.

Om man ställer sig på hälen och vinklar upp tårnan så kunde jag knappt vinkla upp den.

Shit, vad freaky. Men så gick jag runt och stretchade lite och kände att det här var bara något konstigt.

Släpper imorgon. ”Nej, gå och lägga mig.”

Vaknar och kan i princip inte stödja mig på foten.

Jag bara ”Alltså, du måste skoja.”

Jag visste faktiskt aldrig ett tag innan jag skulle skratta eller gråta.

Jag kände bara att jag inte ens kan resa med sitt andra läke längre.

Vad fan ska jag göra då?

Jag visste faktiskt inte.

Jag kände bara att det känns så fundamentalt att jag inte ens kan gå på foten.

Det var kaos.

Jag jobbade hemifrån på onsdagen.

Jag gick en promenad med Lisa på lunchen och då märkte jag att eftersom det var varmt

så kunde jag ändå gå och halta.

Jag släppte lite grann och kände att det där är faktiskt ett väldigt kort tecken.

Men, lång story kort.

Jag hade redan vilat på tisdag och kände mig redan lite smutsig.

Så jag har vilat tisdag, onsdag, torsdag, tredje. Så det var bara tre dagar.

Det känns ganska snabbt, detta på onsdag.

På torsdag när jag åkte ut i jobbet, kände jag att det kändes ändå bra.

Sen jag hoppade upp på cykeln på vägen hem på torsdag.

Samma sak där. Jag hade inte ens börjat trampa.

Jag bara satt på cykeln och det huggde lite grann igen.

Jag bara ”Vad fan är detta?”

Då var jag så här ”Nej jag får fan boka en tid för det här känns jävla olustigt”.

På fredagen skulle vi åka till Småland, in i skogen till en av deras mammas ställ i Småland.

Vi åker dit och så kommer man dit och så ”Det hade ju varit gött med en löptur asså”.

Jag har ändå fortfarande ont i den här hälsenen.

Men jag tänkte ”Jag får väl köra”.

Så jag körde lite distans och kände att det går att jogga på.

Hugg till några gånger när jag sprang men tänkte att det löser sig.

Då kände jag att jag hade tröttnat på att vara skadad.

Så jag körde fredag och körde tidsprutt i distans.

På lördagen kände jag att jag får testa lite fartläkt.

Körde det.

Det funkade ändå helt okej.

Känns inte helt under i foten men ändå tillräckligt bra för att köra.

Men insåg jag en sak där på lördagen.

Jag skyller inte det på de här tre videodagen.

Jag har haft en ganska hygglig period med löpningen.

Jag har gått bra på passen och känts bra.

• Det är väl 6-7 mil i veckan? – Absolut, 6-7 mil i veckan.

Jag sprang under 18 minuter på femman på DEM.

Jag har känt att det fortsätter rätt så bra nu.

Bygguttal är 1 mot 10 000.

I lördag kändes det som bortblåst.

Jag körde lite fartlägg i skogen.

Det var fruktansvärt jobbigt.

Jag kunde knappt hålla styrfart.

Jag bara ”hmm, okej, vi får se hur det här blir”.

Sprang en sväng på söndagen, kändes också rätt segt.

Och sen så igår körde jag faktiskt ett dubbelpass som var fruktansvärt.

Jag sprang 13 km på lunchen med Claes.

Samma Claes som jag outade avsnittet innan,

när han hade fått bort mina sleeves.

Han skrev till oss sen.

Han skrev sen så jag kände, vi får snacka igenom det här.

Vi var ute och sprang en timme på lunchen

Det var en sån runda där. Det känns som att man har noll energi från 23 och framåt.

Men sen går det.

-Klas var pigg, eller? -Mycket piggare än mig.

Han hade också haft lite sån sjukdomsbekymmer och sånt.

Men han var väldigt, väldigt mycket piggare än mig.

Det var nästan så att jag vispade han kanske i fem fart.

Jag hade svårt att prata på slutet.

Han bara ”Uff, fan”.

Han hade tänkt att jag skulle köra doolpass.

Men jag bara ”Nej, jag skiter i det”.

Sen käkar man tacos på kvällen, drack ett halvt glas vin.

”Jag kör en liten runda då.”

(skratt)

Vem gör det?

Vem äter tacos, dricker ett halvt glas vin och får en feeling?

Jag ska ner och ut och springa.

Hur djupt ner i soffan är man inte då?

Då kan jag känna att jag vet att de flesta är djupna i soffan.

Så jag kör en runda.

Det gick bra att resa, säger du?

Jo, det var väldigt försiktigt.

Det är sjukt.

Jag är nästintill helt borta av foten nu igen. Jätte, jättekonstigt.

Är det inte så att du vill ta reda på vad det var för någonting?

Jag har varit på vårdcentralen så mycket och sjukhuset.

Så jag känner såhär ”Nej, du skiter i det bara. Du skiter i det, kolla upp det.”

Nu är det sån ”Tjena Simon, hallå, är du här igen?”

Vad har du nu gjort?

Är det baksidan? Armbågen?

Det högg i behövelsedeln när jag ställde mig upp.

Här reser det snabbt.

Nej, nej, nej.

Bara ställde mig upp.

Jag har haft en lite så små krass vecka.

Känner tyvärr lite grann att jag verkligen gått ner i en formdipp.

Jag är helt okej med det.

Tog två veckor nu, lite sådant halvsegt.

Men sen tror jag faktiskt ganska snabbt att jag kickar tillbaka igen.

Så jag har sprungit ändå fredag, lördag, söndag och måndag.

Snittat över en mil om dagen.

Så jag känner mig skitnöjd ändå.

Då är det bra, men kanske en liten biludag idag?

Biludag idag, och imorgon…

Tanken har ju slagit mig, men jag tror faktiskt inte jag faller.

Jag tror det är bra eller också illa.

Så imorgon, Fredrik, ska du köra någon kvalité-varska?

Det ska jag göra.

Jag har faktiskt tänkt på att du eventuellt är sugen på någonting också.

Det är jag absolut.

Det händer ju inte så ofta längre att vi springer någonting ihop.

Nej.

Imorgon, onsdagar.

Det ligger kanske i efterkärkaren.

Har du funderat på något pass eller?

Ja, men något hårt.

Stenhårt.

Alltså något långt och snabbt.

Ja men det var ju exakt vad jag inte ville göra.

Men det kan vi göra.

Du kan köra ditt 800 i morgon.

Ska jag upprepa det jag gjorde i lördag?

Ja men det skiter jag fullständigt i.

Okej Fredrik, vi kör något hårt i morgon på lunchen.

Ska vi göra det?

Vad är hårt? Vad tycker du är det hårdaste?

Trycken och pass?

Ja men det vill jag inte göra.

Jag bara frågar lite utifrån intresset.

Tycker du det är liksom…

En rak femma, är det det hårt?

Nej, det är faktiskt så att jag trivs, även om det är rätt hårt.

Jag tycker faktiskt att de värsta typen av pass, tycker jag i alla fall,

då är det typ sådana som vi körde när man inte riktigt är i topp,

när man ska börja toppa inför en tävling två veckor innan.

Utan det är kanske tre veckor innan, när du fortfarande är lite närtränad mot någonting.

Om man kör mot 10 000 och 10 km så kör man typ den som du och jag körde.

2 800, 1 600, 1 400, 1 200, 1 000 meter.

Med 200 meter joggvid medan så ska de gå i din 10 km fart.

Det finns inte så jobbiga de passen är tycker jag.

Kör vi det imorgon?

Ja.

Jag hade kunnat tänka mig…

En variant på den kanske?

Eller så kan vi köra 10 000 meters testet på landsväg.

Så tänker jag att då kan…

• 2.000…
• Ja, det är klassiskt.

1.000, 1.500 kan vi göra.

Så kan vi ha…

Istället för att ha exakt en minut ståvila

så kan man ha att man startar tillsammans.

• Ja just det.
• Så att man inte håller exakt samma fart.
• Det blir roligt ju.
• På plåsen tar vi ju strandpulmonaden.

Eller kör epilogier.

Du jobbar hemifrån?

• Jag jobbar hemifrån imorgon.
• Då kanske vi tar det här ändå.

Jag har inte jogat hem från snampen.

Vi tar äppelodor.

Det var den veckan, Fredrik.

Men fan, ändå intressant.

Eller tycker vi.

Tycker vi, ja.

Vi gör väl detta för oss själva.

Det har vi alltid gjort.

Det finns en sak jag är sjukt sugen på.

En weekly drink.

Det är det faktiskt.

Kör vi det!

[Musik]

Med svetten i pannan höll jag precis på att spilla ut min drink över mixerbordet.

Simon har gjort det en gång, men andra gången kommer det förmodligen att krascha här.

Då får jag förmånen att köpa ny utrustning. Det är väl kul?

Då kan du lägga till det på inköpslistan, Fredrik, tänker jag.

Exakt.

Det är faktiskt den vi ska ta en liten uppdatering på nu.

Det ska vi göra.

Men vi kan göra så att den drinken jag försökte spilla ut till försök…

Det var nära.

Den heter Transfusion Cocktail.

Jag tyckte det var roligt utifrån temat vi ska prata om idag.

Att förändring, transfusion, vad ska man säga på svenska?

• Transfusion? – Det är ju någon typ av…
• Utbyte? – Ja, det är det nog.
• Något förändras? – Ja, det är det.
• Det var inte det bästa kopplingen, men det var ganska kul.
• Fast det är aldrig några av våra kopplingar.
• Så tänkte jag så här, Graveyard var ju en jävla slaskedrink.
• Ja, det var det faktiskt. – Man hällde i allt möjligt och det spelar ingen roll hur mycket du älgde.
• Nej, nej. – Som av varje del.
• Det här är lite mer…

Lite mer sofistikerad.

• Väldigt, väldigt mycket. Bara jag tittar på den

och när man inser att det är inga iskuber.

Nej.

Förutom du har ju…

Det här är ju sjukt advars.

Det här kräver lite planering.

Och det är så här att jag har använt vindruvor

som jag har liksom hetat upp och pressat.

Och…

Skojade.

Sen har jag fryst dem i sådana här silikonformar.

Jesus.

Vilket jobb.

Isen är ju då bestående av enbart vindruvsaft

och en del av köttet och skalet.

• Wow!
• Sen har jag fryst vinruder som du har som garanti.

Det egentligen skulle vara även kristalliserad ingefära.

• Slut!
• Men jag missade att köpa den och gjorde ingen egen.

Någon gräns för den finns.

Men annars har vi vårt grej, 6 cl.

Vi har gjort en egen ingefärachokolade också.

Som man kokar upp och låter stå.

Fredrik har stått i fem dagar och förberett drinken.

Det är kul, jag älskar det här med cocktailkärror.

Sen är det limesaft i den och sen har vi fyllt upp med lite kall sodavatten.

Som gör att den blir lite bubblig och härlig.

Och sen de här vindrusiskubarna smälter med tiden så den ska stå lite och ge lite smak till drinken.

Och estetiskt ska det då se lite kul ut.

Väldigt fin. Det här var ett lyft från fördrinken som var pisangambon och tonic.

Fast inte ett lyft från förra veckans drink.

Det var ändå lite mer av.

Det var väldigt mycket sprit.

Jag tror vi pratade om det förra gången vi räknade på vad den skulle kosta att beställa ute.

Jag tror vi…

300 spänn eller vad har han kommit till?

Jag tror till och med ännu mer om man skulle ha det. Vi gjorde ju halvor.

Jag tror att jag räknar på att vi snackar om man skulle ta 20 spänn per centiliter.

Man kan väl ta 400 spänn.

Betala en kostnad Simon.

Det här med att köpa in saker och inköpslistan som vi nu brukar ha på nya.

Vi har gjort en förändring på det nu.

Det har vi, absolut.

Vi har pratat om vilka saker vi köper in varje vecka.

Det har man insett. Är det någonting som alla älskar att prata om

så är det sina senaste inköp inom löpningen.

Och du och jag är inga undantagda.

Nej, inte alls faktiskt.

Jag tänkte dels ge en uppdatering och dels lägga till nya saker på önskelistan.

Julköpslistan.

Det är snart jul.

Det är som barnen.

När fyller jag år?

Du fyllde år förra veckan.

Det är snart va?

Julklapp då?

Nej, det är fortfarande bara mars.

Men grejen var så här att svärmor har flyttat.

Jag pratade om det här stället i Småland, i skogen.

Du har ju varit där också med en familj.

Helt fantastiskt fint.

Jättejättefint.

Och Svärmö har gjort så att tidigare har hon haft det som ett sommarställe.

Sen har hon haft en lägenhet här i Helsingborg stan.

Hon är pensionär nu.

Så hon har liksom tagit beslutet att helt flytta ut i skogen nu.

Alltså bo där ute.

Jag trodde du skulle komma till att du har köpt stället.

Ja, just det. Jag lade till en ny grej på inköpslistan.

Jag har köpt huset.

14 miljoner per år.

Nej, men så att hon bor ju där ute nu.

Det innebär också att typ en gång i varannan vecka, tidigare var det en gång i veckan, nu kan det bli en gång i varannan vecka.

Så bor hon hos någon av barnen, alltså min fru eller hennes två systrar. Vi bor ju bara ett stenkast framöver.

Så bor hon över någon dag här i Helsingborg, sover över här och är här.

Det gjorde hon hos oss denna vecka som var.

Då kom hon in inför dörren och sa ”Simon, jag skulle behövt hjälp med en grej”.

Mina första tankar har gått såhär, jag behöver typ skruva ihop någonting, eller jag behöver bära någonting, eller jag behöver klippa någonting.

Så säger hon såhär, jag behöver hjälp med ett par, hennes ord inte mina nu, gymnastikskor.

Jag behöver hjälp med ett par gymnastikskor. Då kände jag att jag bara reste.

Du släppte allt?

”I got this!”

Satt vid datorn och jobbade. Hade säkert flera timmar kvar på jobbet.

Jag bara stängde den.

”I got it!”

Berätta mer. Sätt dig här.

Sätt dig hos mig. Jag ska lära dig allt jag kan, Inge-Lena.

Jag ska lära dig allt jag kan.

Det heter inte gympaskol.

Nej, det här kommer en bra grej.

Här kommer en jäkla bra turn på den.

Så snackar vi nu.

Så sa hon. Det här var något hon tidigare har haft.

När vi höll på med Helsingborg Marathon så tog vi fram en

specialskot tillsammans med New Balance.

Så den hade hon haft, för det var det enda par såna skor hon hade haft.

De fick hon ju, så hon valde inte dem själv.

Så det var okej att ha dem i trägränen, men hon har bara platta skor, bara för hon har fötterna.

Så egentligen skulle vi åka ner till löplabbet och prova ut ett par.

• Och springa på löpbandet. – Ja, så prova ut ett par.

Ja, runt 80 liksom. Prova ut ett par och sådär.

Så hon bara ”ja okej, när kan vi göra det då?”

Så Lis bara ”ja men det kan ni väl göra nu?”

Och jag bara ”vi kan göra det nu, vi kan göra det direkt”.

Så hela familjen in i bilen med svärmjörn, ner till Jens på löplabbet.

Så jäkla bra, gick in där, började liksom prova ut ett gäng.

Väldigt, väldigt mån och färgen. Helst någonting svart, inte massa färger och sånt.

Lite svårt att få tag på nu för tiden kan jag säga.

Vi skriker ganska mycket.

Vi gick så mycket bort helt.

”De går bort, de går bort, de går bort.”

Jens, fantastiskt bra där, butikschefen som har varit här under vårt skotest med löplabbet för ett gäng avsnitt sedan.

Han säger så jävla skönt, hon bara ”Det här är ju faktiskt mina första riktiga par gymnastikskor.”

Så Jens bara ”Här inne kallar vi det för löparskor.”

Han sa det med glimten i ögat.

Utan att få säga vad du vill.

Han sa det och så själv.

Han är så fruktansvärt bra med människor.

Oavsett vem det är. Han är så jävla charmig och bra.

Han gjorde skitbra. Han fick upp Svärmå på bandet.

Hon sprang inte, men gick och sådär.

Hon hittade ett par nya skor.

Men när vi ändå var där, och nu kommer det här vi kommer till med inköpslistan.

Det köpte vi ett par orienteringsskor till Älgöt också.

Men när jag ändå stod och väntade på att Svarmhals skulle pröva sina skor

så går man ju och strosa runt lite i butiken som man ändå gör.

Vad behöver jag idag?

Kan hon ha skor ska jag ha skor.

Länge sen, det var en tanke men den kände jag bara, den får jag inte ihop.

Lägg med den på samma kvitto Jens.

Jag tog lite Umara, Hjäls och lite sportpulver och sånt

så ställde jag upp den på disken och sa ”Jens, vi tar den i samband med den andra”.

Men sen rundade jag ett hörn och så såg jag de här jävla sleevesen jag hade tittat på.

De här Nike-sleevesen.

Just det, nu kom vi till dem.

Kipschorge-sleevesen.

Jag så dem och jag bara ”Det var ju fasen också”.

Tror du någon annan har dina sleeves nu på sig?

Det är ju jag, Elgjord och Mofera.

Jajamän, jag var väckad.

Ja, de som jag fick i de här sleevesen som jag fick i maska.

Alltså tanken har ju slagit mig att det är ju någon jäkligt…

Antingen en jäkligt glad hemlös som nu är varm om sina armar.

Då blev vi glada.

Det är en fin tanke att det är glad för.

Eller så är det en sniken jävla löpare där som tänker ”de här tar jag”.

De finns ju inte ens längre.

De tar jag.

Så simmar ni dem.

Så simmar Wikstrand.

Gamla maritonöpare.

Sup34, det har han aldrig fixat.

Nej, det kan han inte ha gjort.

Jag har hört om min podd.

Han slängt dem i ren aggression.

Han är sliten.

Så jag köpte faktiskt de här jävla slivsen.

Visa inte för Lisa vad de kostade. Jag borde ha dem på disken.

Vi tar dem med det andra.

• Så de är olyssna också?
• Jag vet inte.

Jag har köpt mina sleeves.

• Vad är det för märke?
• Det är Nikes.

Jag tror de heter Breaking Two sleeves.

• Kul.
• Ja, de är jävligt snygga.
• Med vita prickar på?
• Ja, precis. Svarta med vita prickar.
• Har ni det?
• Ja.
• Skysst.
• Då var det inte bara jag och Elger.

Då var det Ferrari.

Det är okej, då går vi till sällskap.

Ja, 21.30 på femman.

Absolut. Jag är nöjd med den delen av inköpslistan.

Har du funderat något mer, Fredrik?

Jag kommer inte kunna bidra med något de närmaste halvåret.

Jag har köpt arkgrejer.

Budgeten är slut.

På min önskelista, om man inte har pengar, så är det önskelista.

Du har ekonomisk kris.

Det är lite anmälningar till lopp och sånt också.

Men det kommer jag nu kunna skapa i pengar.

Det är Valencia, det är Nightrun, det är Springtime.

Det är rätt många lopp som man ska anmäla sig till.

Man inser det när man ska anmäla.

När man får sån anmälningsfever och man ska anmäla sig till alla.

Så tänker man ”Jag ska anmäla mig till alla”.

Då inser man ”Åh, det kostar ju faktiskt litegrann”.

”Ta en plan och 30 dagar faktura”.

”Dela upp 90 dagar”.

”Jag har bytt in min klocka mot den anmälan”.

Precis. A-betalning på anmälan.

Jag har börjat skicka ut så jag bara ”Tjena, tjena, kan du känna igen mig?”

”Ja, vi har en podd.”

”Kan jag få en startplats?”

”Skitkul att ha dig och Fredrik här.”

”Nej, det är bara jag som kommer.”

”Nej, men då skiter vi i det.”

De svarar inte ens med.

Det måste ju du göra, Frank. Tigga till oss startplatser.

Ska vi se hur långt vi kan dra det?

Om det är någon som lyssnar som har arrangerat lopp så är ni varmt välkomna att bjuda in oss.

Jönköping Marathon. Lyssnar ni?

Ja, och vi tar bara 10 000 i startpeng.

(skratt)

Det tar väl Nils som kommer?

Precis.

Det ska vi ha. Och övernattning.

När vi kommer in på rummet vill vi ha

ett litet kylskåp med en back med Stella Artois.

Vi vill ha varma handdukar.

Vi vill kunna blanda en graveyard.

Det är bara det ni behöver ha i minibaren.

Det är lugnt.

Nu är det okej Fredrik.

Nu kommer vi aldrig lämna veckans ting.

Vi ska snart prata vad vi ska prata om.

Vi tar drömmar fritt nu. Om du och jag skulle ha lite högre status än vi har idag.

Vad menar du?

Folk bara ”Förlåt, tänk att få hit Simon och Fredrik och springa vårt lopp”.

Vi gör vad som helst för att de ska springa.

Om vi skiter i att vi får pengar. Om du tänker att de har bokat hotellrum till oss.

Vad skulle du vilja ha på det hotellrummet?

Det första jag tänker på är att de har ställt dit nya Viperflies i min storlek.

Med mitt namn på.

Med ditt namn på?

Och lite som matchtryja i en landskamp.

Snyggt!

Det här är Göteborg.

Upphängt liksom.

Precis som ett omklädningsrum i landshamn.

Ja, jag fattar.

Och så är det en energiplan. De har gjort en planering för när jag ska ta geds.

Allt behöver liksom…

Morten-assistenten står och ser den om och förklarar lite kring de olika preparaten.

Nike är där och visar sin nya syla som de har tagit fram för bara för mig.

Det är ju orealistiskt.

Det är de små grejerna.

Precis. Vem är det som uppträder på rummet? Vilket band det där liksom.

Gärna ta emot mig för igen.

Och köra en låt liksom.

Ni har en sådan walk and talk fast de sjunger då.

Barack Obama peppar mig lite med så här inspirational talks.

Och sen avslutar med att David Bowie har uppstått och ger mig en låt som är min.

-Nu tyckte jag att det blev lite orimligt, Fredrik. -Vilket av det?

-Det här med Skåne. -Med namnet?

-Jag fattar, det är svårt att få ditt namn på Skåne. Så snabb är det inte.

-Vad hade du drömt om?

Jag gillar, nu blir jag en sån copy-paste här, jag gillar i och för sig tanken att det enda man vill när man kommer och ska springa någonting

är att man inte behöver tänka och springa på någonting. Det är ju faktiskt det man absolut mest gillar.

Så det är definitivt, men jag måste säga att jag ändå är inne på efteråt.

Ölen.

Ja, alltså bara om min favoritöl står där färdig när jag kommer tillbaka.

Men det kan du väl lösa?

Ja, jag vet. Men det är mer tanken att någon annan gör det.

(skratt)

Det betyder mer än när du gör det.

När du gör det så är det bara ”Ah, tack”.

”Ja, du har gjort något till det.”

”Ja, tack tack. Jag är snäll utav dig.”

(skratt)

Men fan vad kul det är att drömma ibland.

Alltså bara drömma iväg liksom.

Väldigt fint. Men jag gillar tanken av

Ja, fan. En matchoutfit. För det är ju en av de speciella tävlingsgrejerna.

Men jag tycker att halva grejen är inte bara att det är nyttigt och trevligt så,

men att någon har bara ”här är det”.

Och det är bara för det loppet.

Ja, och sen bara slänger man det.

Sustainability!

Om man får slänga in en sista önskan där.

Ja, det får du göra.

Säg Göteborgsvarvet, som är världens största halvmar.

om de ställer upp på att starta loppet när jag kommer.

Jag får sova så länge jag vill.

Inga krav.

Det hade varit häftigt på något sätt.

Om du hade fått välja en pacer och den pacern är inte mig.

Då hade jag valt en pacer.

Jag får ju be om ursäkt till Kipchoggi.

Och se hur mycket jag har hånat på honom.

Så klart.

Så det är kul att träffa honom i person.

Och bara säga ”du kan du bara peisa mig”.

Så efter ett år av att kalla honom för en asshole.

Jag tror att Musse får vara med också.

Jag tror också det.

Fint tycker jag.

Ja men kul.

Nu måste vi börja podda.

Nu får vi börja podda på riktigt.

Tack för att vi fick ge lite utrymme för att drömma oss iväg.

Och att ni orkat lyssna på det.

Det är ingen som lyssnar längre Fredrik.

Nej jag vet det har det gått ut.

Nu kan vi bara köra härifrån.

Då kan vi säga vad vi vill.

Skål!

[Musik]

[Musik]

Använd en momentnyckel. Dra åt den till 120 Nm vridmoment.

Använd en spärrnyckel.

Använd en momentnyckel. Dra åt den till 120 Nm vridmoment.

Använd en spärrnyckel.

[Musik]

Nu sitter vi här med nästan lite tåra ögonen av det här mellansnacket vi precis har haft.

Då kanske ni undrar, vad pratar vi om?

Och det ska jag med varm hand lämna över till Simon och få berätta om.

Lite om choklad och vad är det, 20 år sedan?

15 år sedan?

Det måste det nästan vara. Vi satt här och skojade i mellansnacket.

Du började ju lite grann, Fredrik, så här ”Oj, men kul, tänk om man hade gått tillbaka 15 år i tiden,

under de 20 år, nästan funderat på hur man var då, skrivit ett inlägg varje dag

om hur man var då. Då började vi prata om hur man var då.

Då slängde du upp en gammal story som Lisa har berättat någon gång,

kastig upp med choklad i sängen.

Lisa lyssnar ju på den här podden.

Ja, det har vi insett nu efter 74 avsnitt.

Under tiden vi satt och pratade med henne så skickade hon hur det verkligen var.

Du berättar oftast historia och sen så rättar hon det lite.

Ja, ungefär så kunde det vara resten av livet.

Att du var två år fel och att du inte var full.

Så var det ju faktiskt.

Den här grejen var att vi pratade om förändring och livsförändringar.

Man backar bandet till när jag var i tonåren.

Den här storien var att Lisa, nu fick jag berättat här från Lisa

om hon skickade sms under tiden, vi var runt 16.

Vi träffades ju tidigt, jag och Lisa.

Detta var enligt Lisa en tisdag eller något.

Så ingen fylla involverad.

Jag hade hoppats att det var en fylla involverad.

Men det var det tydligen inte.

Jag kan tro det.

Lisa kommer hem till mig.

Det måste vara något lov eller någonting.

Lisa kommer hem till mig.

Då bor jag hemma fortfarande hos mina föräldrar.

Hon knackar på.

Vi har sagt att hon ska komma vid en viss tid.

Mamma släpper in och säger ”Han är där nere och sover fortfarande”.

Lisa tänker ”Jag går ner och väcker honom”.

Det är inget konstigt. Vi hade varit tillsammans så pass länge då.

kommer in och ser att sängen är brun.

Alltså när man är runt 16 år, kommer in och ser sin partner sovandes

och det är en massa brunt i sängen så tänker man ”är det någon som har skitit på oss?”

Bara det att det är brunt och en säng, det gör kopplingar som inte är choklad.

Som inte är choklad.

Jag kan tänka mig själv om jag vaknar den paniken, ”what the fuck”

och så ser jag Lisa och sådär.

Men då visade det sig också, och det är inte konstigt, jag var ju ganska mycket in i tv-spel

när jag var yngre, så jag har ju mest roligt spelat tv-spel tills jag har somnat.

Men samtidigt har jag ätit sådana här ”chocolate fingers”

för det är som minsta av mina gamla klassiker, de finns ju fortfarande.

Det är ju kex med choklad runt, så jag har ju suttit och ätit de här,

somnat på förpackningen med chokladfingern,

sen har det liksom smält, hon är ute i hela sängen på mig idag.

Så så var det, men hon skrev också, under tiden skrev hon också,

Ibland låg det mörklig mat under din säng.

På den nivån.

Där kunde ligga en macka under sängen och så låg den där och mecka.

Och lite för att rädda upp det här Simon.

Ja.

Har det hänt ganska mycket saker i ditt liv?

Det har det ju.

Du har gjort en hel del förändringar sedan du var 16.

Det har jag.

Kanske lite av en slacker.

Du gjorde kanske inte så mycket hemma.

Väldigt curlad.

Eller?

Väldigt, väldigt curlad.

Ja.

Får berätta lite hur…

Om vi nu ska inleda med att prata om förändringar i livet i stort.

Vad är de största förändringarna som du känner att du har gjort rent personligen?

Från att du var i den åldern, flyttat hemifrån, gift dig och allt det här, skaffat familj.

Jag skulle säga, för vi pratar inte så mycket om det i podden,

och förra veckan och förveckningen. Jag och Lisa var iväg en helg.

Eller inte en helg, ett dygn.

I väg på lite resort, barnnäs, skulpturpark utanför Hässleholm.

Barnnäs, tack. Utanför Hässleholm.

Mina hoods.

Tänkte faktiskt på det när vi kör in där också.

Det är faktiskt närheten där.

Då hade vi lite så liksom som…

Med tre barn hinner man ju aldrig prata färdigt.

Man hinner aldrig prata ett punkt någonsin.

Det går inte helt enkelt.

Och så hade vi en tanke om, fan vad gött det hade varit att åka iväg en dygn.

att kunna prata om allt som vi vill prata om.

Vi är på väg ur småbarnslivet.

Det är ett ny fas i vår relation nu som har varit på paus i tio år.

Minns inte senast.

Du tänker att barnen har växt upp lite och nu börjar de klara sig lite mer själv.

Ja, precis. Man får lite mer tid för varandra.

Att gå igenom i olika delar av livet och vår vardag.

Då pratade vi lite om hur mycket förändras man egentligen.

Vissa delar av mig känner att jag är samma person som jag var när jag var 15.

Många av dem känner att det är mycket som har hänt sedan de var 15.

Det pratar vi en hel del om.

Och där funderar jag lite grann.

Och bara det att jag säger att jag funderar.

Den absolut största förändringen för min egen del är att jag har blivit mycket mer självreflekterande.

Fundera väldigt mycket över varför har jag blivit som jag har blivit, varför tar jag vissa beslut, varför gör jag vissa saker.

Och ta mig lite mer tid i att fundera över varför jag beter mig som jag gör.

Varför brusade jag upp där, varför tog jag detta beslut, varför gjorde jag det här misstaget, vad lär jag mig av det.

Jag tror att det självreflekterande bidrar, även i träningen som vi har pratat om.

Man har testat en massa olika saker i träningen.

Det tar mycket tid att fundera över varför det blev så bra.

Kan man fundera över om det varit skadat i två och ett halvt år?

Kanske det är någonting man behöver jobba med.

Kanske man också ska reflektera.

När jag tänker på dig där, om man nu ska tänka utifrån din analytiska sida.

Du är en person som tänker igenom ganska väl och mycket vad du säger och vad du står för.

Jag tror det.

Vilka värderingar du har ligger ganska… Det är väldigt starkt för dig att ha de värderingarna i alla lägen.

Det är nu när vi snackar om detta. Det tror jag faktiskt.

För en sak jag har tänkt ganska mycket på, med det här med självreflekterande och analytiskt och sådär,

så tänkte jag på ett citat som jag faktiskt såg bara här om dagen.

Här är det. Det var faktiskt Ari Reabacke, han är duktig föreläsare.

• Ja, jag har lyssnat på honom också.
• Han skrev en grej på sin Instagram. Det är ett citat från Abraham Lincoln.

”Give me six hours to chop down a tree and I will spend the first four hours sharpening the axe.”

Jag vet att det finns något liknande av Albert Einstein som också säger att om jag har en timme på mig att lösa ett problem

så kommer jag ägna 55 minuter åt att fundera på hur jag ska lösa problemet och sen 5 minuter åt själva lösningen.

Jag tror jag har lyssnat på Kim Ferris också.

Hur heter han?

Kim Ferris.

Tim Ferris tror jag.

Ja, helt rätt. Han lärde sig skitmånga språk. Jag tror det är han. Eller så är det någon annan som gjorde det.

Men han lärde sig först hur man lär sig att lära sig språk.

Systemet, ja. Precis.

Det är lite samma sak. Att man lär sig metoden för att hugga ner ett träd.

Eller att man lär sig, vad är det effektivaste sättet att lära sig tusenord på spanska?

Och vilka ord ska det vara?

Och han har ju skrivit, för någon som är intresserad av både livsstil och träning,

han blir ju känd egentligen med boken ”Fyra timmars arbetsvecka”

som jag har läst ett gäng gånger.

Väldigt amerikanskt i sin stil,

men väldigt spännande tankar.

Sen har han faktiskt gjort en komplett i träning

som heter ”Fyra timmars kroppen”.

• Ja, den heter nånting med kroppen.
• Ja, absolut.

Jag tror det är samma tema,

fyra timmars arbetsvecka.

• Han drar ju saker till sin spets, kan man säga.
• Ja, han testade det här med att

anställa in assistenter för allt.

Ja, just det.

Till och med att be om ursäkt till sin fru.

Istället för att han ringer så ringer någon som verkligen har övat och kan det där.

Där kan man ju fundera på hur långt vill man dra?

Åker till Sydafrika och tog prover på sin vävnad i musklerna för att se hur

genetiskt bra förutsättningar har han för att bli väldigt duktig i löpare till exempel.

Alltså gjorde sådana saker.

Ändå intressant, men lite extremt.

Väldigt intressant, ja.

Men hela tanken tycker jag som är spännande med det är att, och kanske det jag funderar på min analytiska sida eller del är att

jag ägnar väldigt lite tid åt att utföra saker. Alltså om det är så är det att skriva en post på min Instagram eller göra en jobb.

Men däremot lägga väldigt mycket tid på eftertanke om vem är jag, vad står jag för?

För när jag liksom har listat ut de grejerna så går allt det andra väldigt, väldigt snabbt.

Intressant Simon, för nu har du klivit in i en ny roll också som marknadschef på Quickbutik.

Ja, stämmer.

Då kan jag tänka mig så här, att du går inte in och är superoperativ i början.

Nej.

Du tänker mer på vilka värderingar som finns och ser kunden ut.

Du lägger extremt mycket tid på det och sen kommer någonting.

Det här är jävligt klyschigt för de som är inne i företagssvängen.

Vi brukar skoja med att när vi är marknadschef kommer vi in och säger att vi ska se upp avtalet med alla byråerna.

Det är ungefär de boxarna jag checkar in när jag börjar.

Men det var faktiskt en del av uppdraget också när jag började se över de här sakerna.

Vi är inne i en sån här varumärkesprocess nu.

Hur det som händer innanför företagets väggar, syns det verkligen utåt?

Är det de vi är när vi pratar med kunderna, när vi marknadsförs?

Det är typiskt en sån grej.

Kommer in och sprar, men vad är, kan alla här inne svara på vad företagsvision är?

Är det ingen som kan svara på det?

Nej, men då måste det vara på plats innan vi kan börja prata om marknadsföringen.

Finns det någon som, alltså det är en massa frågor.

Sharpening the axe.

Ja men precis, jag har varit där i sex veckor.

Jag har ägnat de fyra, nästan fem första veckorna till att se till att alla de sakerna

Dra oss ur vdns huvud och prata med alla i personalen och få ner det här.

Och så är det i princip fem rader texter vi kommit fram till.

Men nu går vi in i ett produktionsläge som kommer pågå i några veckor.

Men det är…

Alltså det går tusen gånger snabbare att jobba nu när man vet alla de sakerna.

Vet man inte så blir det bara att man famlar i blindo.

Det är samma sak i ens privatliv eller ens träning.

Ungefär samma.

Ja men det är lite så.

Och jag har jobbat mycket med tillväxtföretag.

Eller egentligen ett.

Under en tid har jag jobbat med det.

Då vet jag ju om att förändringar är ganska nära kopplat till rädslan.

Om du säger ”Nu ska vi göra stora förändringar”

Då tänker folk så här, de 80% tänker så här ”Det här känns inte bra”.

Folk gillar inte förändringar i grunden.

10% kanske säger så här ”Åh fan vad kul, det här ska bli roligt”.

80% kanske mer avvaktande, 10% är motståndare och säger ”det här ska vi absolut inte göra”.

Men 80% är såhär ”mm, okej, det kommer Simon här, nu ska vi göra förändringar”.

Nu blir det ju väldigt mycket företagsdel, men jag har en koppling till löpning snart.

Häng kvar!

Hur känner du där med upplevt motstånd?

Du kommer kanske göra lite förändringar. Ser du rädslan och motståndet?

Eller är det här ett startup som bara vill framåt?

Är det annorlunda med kvikbutik?

Ja, det kan man säga. Det är två ändar.

Nästan två motsatta ändar om man pratar kommun och företag som kvikbutik.

Om man ska vara krass sådär.

Kvikbutik är precis förbi ett startup-fas.

Det man kallar för scale up. Produkter man säljer är bra nu. Det är inte en massa buggar som inte funkar.

Alla de fundamentala grejerna är på plats.

Och nu kommer man till en punkt så shit, ledande i Sverige, gå in på andra marknader.

Helt plötsligt blir det så, okej hur bygger vi en hållbar arbetsplats?

Hur jobbar vi med företagskulturen? Hur jobbar vi med marknaden?

Så då blev det så här ”shit, vi måste tänka på det här”

för helt plötsligt kommer vi vara 300 pers

och då kan det ha gått åt helvete

om vi inte har börjat tänka på det med tid.

Där tror jag att det var ganska mycket krattat när jag började.

I en kommun är det en stor skillnad.

Där är väldigt mycket som sak som är på plats.

Saker som fungerar, väldigt mycket kopplat till

allt från lagstiftning till myndighetsutövning.

Så kommer man med för mycket nya idéer där.

Det kan vara folk som bara ”ja, fan det låter spännande”

men väldigt många tänker så här ”ja, vad innebär det för mig?”

”Måste jag göra någonting annat?”

”Jag har min, detta ska jag göra.”

Det är en sak att kommunicera till en grupp.

Gruppens vinster och så vidare.

Sen får du bryta ner det till ”Okej, det slutar.”

”Det händer för mig.”

Även om det är en grupp som är nöjdast.

Det som vi för sig gör i folks huvud är ändå

”What’s it for me?”

Att jag ska göra den här förändringen.

Det gäller att hitta den motivationen

och koppla den till att dämpa rädslan.

Jag tror att det här är generellt sett i stora organisationer, kanske inte minst kommuner och myndigheter.

Det har varit på ett sätt på väldigt länge. Förändring tar mycket längre tid.

På ett sånt ställe som Kvickbutik, där vi nu anställer ganska många.

När jag skrev på var vi 18 och nu är vi 23 och anställer 3 till ungefär nu.

Det har varit väldigt mycket enklare att göra en inkluderande process i förändringen.

Men jag tycker det också med inkludering.

Det är alltid en avväg. Hur mycket ska man inkludera andra i en förändring?

Hur mycket ska man bestämma själv?

Jag tycker ofta att det handlar bara om att man är ganska tydlig om vilka delar man inkluderar i

och vilka delar man bestämmer helt själv.

Eller i det fallet vdn eller så blir det enklare.

Ja, det handlar ju om kommunikation.

Då kan man klicka ner det. Så här är det. Kommunicerar man bara det så blir det oftast okej.

I detta arbete måste kommunikation vara kraftigt viktig.

Sen kan man säga att det är vissa saker man behöver mjuka upp folk.

Där har det varit de färdiga man jobbat med politiker och statsledning.

Du vet ju om jag ska…

Har du fått en hård skola?

Om jag får outa nu vd-nastis som är fantastisk. Han är 27 år gammal.

Han genomgår ju också en väldigt stor personlig resa över de här åren.

Han har gått från att ha det själv att bygga och koda i grunden till nu.

Men då börjar man så, han är helt med på varumärkesarbetet.

Det kommer innebära förändringar i kommunikationen men även hur vi ser ut.

Hur vi är rätt visuella, färg och form och sånt.

Det låter bra att bara säga. Jag har bara ett medskick.

Rör inte loggen, rör inte färgerna.

Så jag bara, jaja, jaja.

Men jag kanske skissar på den då.

Så börjar man där. Sen bara, ja okej, det är okej.

Sen går det några dagar och så ses man igen och så bara ”ja, det rullar på framåt här nu”.

Så visar man upp kanske tio bra exempel på omvärlden. Här är ju folk som har lyckats jävligt bra med sin rebranding.

”Ja, men de, Otli, fan de gillar jag och de här gillar jag”. ”Ja, alla de har ju bytt både logo och färger”.

Så börjar man så märker man att man gläntar för dörren. ”Ja, ja, men det ska väl inte vi göra?”

”Nej, nej, nej, vi bara skissar lite”. ”Vi bara skissar”.

Och så ställer du dit foten.

Vi borra skissar.

Sen plötsligt nu när det går två veckor så bara så här

”Vi vill ju skilja oss från konkurrenterna”

Så helt plötsligt säger Astin ”Fan vi kanske skulle ha kört en annan färg”

Man bara ”Ja det kanske vi skulle ha gjort”

”Tycker du?”

Så att det är…

Egentligen tänker man kopplar det här till träning och löpning

Det är lite samma sätt, du har ju bearbetat mig på någon sån här farg

Jag bara ”Vi ska köra de här passen, vi kör Asfalt i Beja”

”Fjällmåla, det var trevligt någon gång också”

Det gäller att mjuka upp folk i en förändring.

Om vi nu ska glida över till…

Det här är ändå en löpapod.

Vi hade nästan kunnat släppa det avsnitt som till näringslivet.

Näringslivet och förändring.

Allting hänger ihop.

Det är ändå människor vi pratar om.

Det är förändringar, det är rädslor, det är motivation.

Det är saker som måste driva dig framåt att göra förändringar.

Om jag ska koppla det till mig personligen.

Hur har du tänkt Fredrik kring det?

För mig har det varit så här att jag har spelat fotboll väldigt mycket i mitt liv

och sen slutade jag med det och sen var det lite så här att jag motiverades av personer

som gjorde en personlig resa.

Gick från att ha missbruk, en kraftig övervikt eller depression.

Och så bestämt sig för att göra en förändring i mitt liv.

Jag ska inte leva så här.

Och då har jag motiverats av det.

Även om jag inte har levt i missbruk eller haft någon problem.

Så har jag känt så här att, när jag vaknar upp på E40-bast så vill inte jag ha 25 kilo övervikt och felaktiga värden i kroppen.

Så jag har motiverats av att tänka, kan de göra en förändring? Min lilla förändring som jag ska göra är supersimpel.

Men när började du fundera på det? För det här är ju ganska långsiktigt.

Det var lite så här att jag riktigt styrde med av andra.

Det startade nog med att min kompis Fredrik skulle börja på gym.

Så tänkte jag ”Jag kan hänga på dig”.

Han hade ett mål då, att jag ska se ut så här, eller jag ska kunna lyfta de här vikterna.

Vilken ålder är vi inne på nu?

Nu är vi 18, 19, 20.

Unga, men förbi.

Vi insåg att vi inte kommer att bli fotbollsproffs.

Jobbig insekt.

Vi spelade ju 7-4 nu, det är typ där vi kommer att stanna.

Så vi insåg att vi behöver något annat.

Då var det intressant med tjejer och man ville…

En sån ålder.

Jag hängde på gymmet där.

Sen efter det kände jag att det inte var så utmanande.

Jag har alltid gillat utmaningar i mitt liv, och det vet jag inte riktigt var det kommer från.

Men jag gillar att ta mig an rätt så tuffa uppdrag och klara dem.

Så då började vasaloppssvängen.

Att det var folk som skulle köra vasaloppet och är man från Skåne så är det en utmaning i sig.

Ingen snö.

Det är inte en snöflinga.

Det var några kompisar som skulle göra det.

Då kände jag att jag hänger på det.

Då börjar man titta på deras träning, hur tränar de?

Och så börjar man visualisera att det är skitbra tid att köra under åtta timmar på din första vasa.

Fan, det ska jag klara.

Och så hittar man någon form av morot eller motivation till att komma ut så här sent på kvällen och köra rullskidor när det var snålblåst.

Har du kört rullskidor?

Ja, det var bara rullskiva. Ingen snö här nere. Vi åkte upp lite träningsläger och sånt.

Och sen ledde det till att jag kanske ska ha träningen som en standard i mitt liv, i min vardag.

Och hitta i olika utmaningar. Så träffade jag Jeanette.

Innan dess hade jag en stor förändring med en skilsmässa och lite sådana saker.

Vilket också är en stort steger till i mitt liv att våga säga såhär.

”Det här kommer inte hålla, jag visste det i ganska lång tid, att det här kommer inte bli bra.

Vi måste fortsätta så här.”

Det är några saker som jag är stolt över mig själv, att jag vågade ta de besluten och göra den förändringen.

För då såg jag framför mig att det jag vill ha kvar i detta kommer inte att vara så lycklig.

Vi måste göra en förändring.

Att ta de besluten är avgörande för ditt välmående.

Vad tycker du är skillnaden Fredrik på att ta ett beslut?

Tänk dig om förändring, så finns det ju olika anledningar.

En del är precis det du beskriver nu.

Man har någonting som man känner att det här kommer inte att bli bra.

Det kan vara att jag mår inte bra eller kommer inte att bli bra på sikt.

Utan jag måste göra en förändring av…

Vad ska man säga?

Det finns olika tidsperspektiv.

Det finns en som bara, jag måste göra en stor förändring

för att jag inte ska ”down the road” hamna någonstans fel.

Sen finns det vissa förändringar som är mer att du kanske egentligen är på ett ganska bra ställe.

Men du vill ändå tweaka grejer och förändra grejer.

Det tror jag är kopplat till.

Abstrakta belöningar är ju människan inte bra på.

Det gillar vi inte.

Skillnad med att säga såhär abstrakt belöning på väldigt lång tid.

Ja, just det.

Du kommer nog få ett lyckligare liv någon gång, kanske längre fram.

Fem år, kanske, eventuellt.

Hur fan ska man motivera sig till att ta det beslutet?

Jag tror det är därför många lever kvar i dåliga förhållanden.

Ja, absolut.

Nu hade vi inte ett dåligt förhållande, det var inte så.

Nej, men jag förstår.

Men jag visste att det här kommer inte att bli bra på sikt.

Och det tror jag är det jobbiga.

Och det är samma sak med hälsa.

Ja.

Exakt samma sak med hälsa.

Ja, det är det.

Såhär, jag ska börja träna.

Mm.

När får du belöningen?

Haha.

Det är för abstrakt.

Ja.

Nej, du kommer få en bra hälsa om du börjar träna.

Ja.

När då?

Det där har jag faktiskt funderat mycket över. Jag gick också från 0 till 100 på träningen.

För att jag kände att, det är självfallet på det längre perspektivet, men jag kände också så att

om jag bara börjar träna lite grann, då kommer det ta jättelång tid innan jag får en belöning.

Men då tänkte du ju på belöningen.

Jo, absolut. Jag känner att jag måste gå från 0 till 100. Då vet jag att jag på kortast tid kan få någon form av liten kvitto.

Och då kommer den kvitto att motivera mig till att få nästa kvitto, och få nästa kvitto, och få nästa kvitto.

Det är helt rätt.

Och det har jag funderat över mycket, framförallt senaste månaderna där jag är nu.

Där jag också känner att jag skulle vilja göra vissa förändringar. Jobbet har varit en stor förändring.

Så jag känner att det var jättenöjd med det.

Det är lite andra grejer jag skulle vilja göra.

Det är inte så att jag skulle vilja göra vissa saker som jag tror skulle innebära att jag skadar mig mindre över tid.

Men det är inte så att jag kommer känna av den förändringen om en vecka, två veckor, tre veckor, fyra veckor.

Kanske ett halvår tror jag att jag kommer känna av det.

Varför sätter ni perspektiv?

Om du bara jobbar två timmar övertid så kommer du kunna åka till Thailand nu till jul.

Du vet direkt om att det här är en förändring som jag vill göra.

Det är en väldigt snabb belöning du får.

Precis, och det är väldigt konkret.

Det är ett exempel på att göra detta så får du det här.

Absolut.

Börja träna så får du se vad som händer.

Men du kommer kanske få en bättre hälsa.

Det går inte.

Det är så svårt.

Jag tycker att det är så jävla jobbigt att bara säga.

Jag vet ju rent logiskt att bara, ja, jag håller med dig.

Jag köper det.

Men sen vill jag kanske ändå sitta i soffan och käka chips.

Ja, men det är så. Exakt.

Och det är troligt därför vi finns och sitter här och pratar i en podd.

Folk behöver inspiration, folk behöver motivation.

Folk behöver en anledning till att ”Fan, Fredrik och Simon springer så här mycket,

vi kanske också ska springa så här mycket”

Eller ”Vi kanske ska träna, ja inte så mycket, men vi kan träna delar av det”.

Att man vill inspireras av andra och hitta motivation utifrån det.

Det tror jag är viktigt.

Det märker man.

Bara det, Instagram och sociala medier, att du följer konten som du kan inspireras av.

• Absolut.
• Vi har några i vår vänskapskrets som har gått igenom rätt stora förändringar.

Vi har en i podden, Sara Edelsberg som har gått från misslyck.

• Absolut, en stor förändring.
• Kent Fransson, också en sån som har varit i träsket, om man får säga så,

och tagit sig ur och använt löpningen som ett verktyg för att komma tillbaka till livet.

Jens Frick som ska springa sub-3-mara i Köpenhamn.

Har också samma bakgrund nu, allstadigt med barn och jobb och allting.

Helt fantastiskt.

Det motiverar mig och inspirerar mig också till att

”fan Fredrik, fortsätt med detta resten av ditt liv”.

Kom igen nu!

Fredrik, jag hör vad du säger, men varför har jag för det?

Kanske eventuellt så mår du bättre om tre månader.

Jag missförstår mig rätt, men jag gillar gäng… Jag har ganska svårt för, precis som du också,

jag har ganska svårt för sådana här kortsiktiga ”reboots” eller grejer man ska göra.

”Nu gör jag detta i fyra veckor och så blir det…”

Men jag har nu lärt mig att det är det som funkar för mig.

Du menar sådana här ”Vit månad” som vi körde?

Ja, alltså jag hatar det. Inte för att jag inte får dricka ett glas vin till tacosen, inte det.

Jag hatar tanken av att jag är den typen av person som bara inte kan vara disciplinerad.

För fan liksom.

Jag är precis likadant.

Jag vet, och det är därför jag tycker det är skönt att vi har varandra i det.

Det har varit så att jag bara ”Tänk om jag bara hade…”

För nu har jag försökt under flera månader att göra vissa små justeringar och förändringar.

Och sen ändå försökt tänka ”Jag tar en befintlig rutin och lägger på en ny rutin samtidigt som jag gör det.”

Det är ännu enklare. Så håller jag i det kort tidigt så tappar jag det.

Det är ofta kopplat till något bakslag i löpningen, någon skad eller en tuff period på jobbet.

Eller vad fan det än är.

Så nu blir det bara så att ”Kanske bara ska jag göra en sån här fyra veckors grej”

eller något sånt igen bara för att… jag vet inte.

Men det är så jävla tradigt. Allting är så jävla tradigt med förändring, Fredrik.

Det blir nästan 16 weeks of hell.

Ja, som det är lite lättare.

När jag började, få drömmor slår man på 12 veckor.

Vad är det kortaste tiden?

Kom igång, man! Rättetidningen.

Nej, men det är väl lite… alltså jag hör det där och jag känner liksom att

det är väl lite därför jag gled över till att göra den här 24 timmars fastan.

Ja, förstår det.

För det handlar egentligen inte om den.

Nej, jag fattar precis vad du menar.

Det handlar om att jag måste ha någonting konkret att hänga upp till kvinnor.

Jag fattar precis.

Okej Fredrik, nu är det så här att du ska göra någon form av förändring.

För jag går ju och käkar godis.

Jajaja.

Måndag, tisdag, onsdag.

Nu ska jag ut och springa och ta en näve godis.

Alltså, det är slarm.

Det är så jävla onödigt.

Ja, det är bara onödigt.

Jag har ju ett sockerbehov som jag egentligen inte behöver.

Det kan jag kanske jobba bort med att lägga in en sån här fasta.

Det är väl det jag tänker att jag ska göra.

Det är spännande. Du är duktig på att testa nytt.

Ni har testat allt från att vara veganer till fasta till swimrun.

Det är ungefär samma kategori.

Veganism, fasta, swimrun.

Veganer i sju månader ungefär.

Det finns på fasta en dag i veckan.

Tre veckor eller någonting.

Men det jag faktiskt tänkte lite grann på kopplat till det där med förändring.

Har du några grejer du skulle vilja förändra?

Jag har.

Har du det?

I närtid så är det det här sockerbehovet och att göra en utvärdering på vad jag stoppar i mig.

För det är sjukt onödigt att träna supermånga timmar och försöka bli jättebra på löpning

Och sen bara förstör du allting med veckans drink.

Nej, det rör du inte.

Nej, men det är lite så här slarvätandet.

Det kommer jag att jobba bort.

Sen skulle jag behöva mer struktur.

Generellt mer struktur i allt.

Alltså verkligen i allt.

För jag vet om att om jag bara gör det så kommer jag må så mycket bättre.

Hur ser veckan ut? Vad ska jag göra i veckan? Har jag kläder till imorgon som jag ska ha på mig?

Jag får dig på mig.

Vad äter jag till frukost imorgon? Har vi grejer hemma? Har de nånting i veckan som jag behöver vara med på?

Har jag dubbelbukat mig på nånting? Lite sådana saker.

Nu är jag 40 och det borde egentligen vara hygienfaktorer för mig.

Jag borde ha lärt mig detta så mycket tidigare.

Men det har man fan inte.

Nu blir det så här att jag bara ”Oh fan, jag har utbildning imorgon, halv åtta på morgonen.

Jag sa ju att jag skulle lämna Cornelius. Jag behöver bilen också.

Den har jag lovat bort till dig, ja. Bra start på veckan.”

Det är inte så jag ser mina veckor ut, men det tänkte jag förändra.

Med att in i kalendern, planera dina veckor. Jag säger det till mina barn också.

Jävla hycklar säger de till dig då.

Jävla hycklar gubbe.

Jag är den största hycklaren.

Så det känner jag att rutinerna måste se ut.

Om vi kommer över till träning.

Ja precis, för det fick en annan att tänka på.

Jag behöver planera mina veckor bättre.

Jag behöver boka in mina pass.

Jag kan inte ta dem på uppstuds och jogga upp till epilogingen och tänka ”vad ska jag springa idag?”

Jag bör fundera lite mer.

Anmäla mig till lopp. Ska jag springa 2000 meter GGP?

Till exempel på lördag.

Jag kanske ska bestämma mig.

Precis, för idag är det tisdag.

Precis.

Jag känner att det är så. Strukturera upp.

Kan vi inte bara ta tag i det, Fredrik?

Du känner att du håller med.

Du lever i samma…

Jag tycker att jag har försökt senaste ett och ett halvt år, inte riktigt hittat nyckeln.

Det hade varit kul att få hit någon sån, kopplad till löpningen såklart,

men få hit någon sån beteendeforskare eller någon som kan det här med förändring i…

-Fåglar på buggar! -Ooooh, det här känns jobbigt!

-Man kan bara lägga det här på soffan. -Ja, man bara…

-Nej, tack. -Nej, det är inte klart.

Nej, men jag har ju tänkt jättemycket på det senaste två åren med skador och allt det där.

Vi har pratat mycket om det i podden löpande, men så känner jag sådär.

En sak jag har börjat få in nu som jag verkligen gillar, det är mina…

Det har varit lite blandat här med olika skador och sjukdomar.

Jag gillar ju att springa. Jag springer mycket när det går.

Jag kan vara lite svängd så jag gillar att springa hårt.

Jag tycker det är skitgulligt. Kvalitetspassen kommer jag alltid vilja göra.

Jag tycker måndagarna när det börjar närma sig sommar brukar jag springa dubbelpass.

Bara för att jag tycker det är så jävla gött.

Jag springer någon jogg på lunch och sen springer jag en sväng

när barnen ska lägga sig och en liten solnedgångsrunda runt Eppelodingarna.

Så det känns som att det ska vara måndag för mig.

Du vill leda på Strava och Garmin.

När veckan börjar, det har jag insett.

Jag hade det när jag tränade med Christian att måndagarna var vilodagar.

Jag kände så jävla fel att börja veckan med vilodagar.

Jag tänkte att vi inte har det.

Men jag tycker också att de här rutinerna vi har haft med lördag klockan halv nio, nio, då är det kvalitetspass.

Jag gillar den typen av strukturer och rutiner.

Men det som du säger, i princip alla andra dagar förutom lördagen, bara låt dem vara helt flytande.

Det blir bara så jäkla mycket på uppstuds.

Och det är klart att alla delar av livet kan man inte planera.

Men det hade varit skönt med, det är precis som det här, varje tisdagkväll nu, den är planerad.

Alla vet vad jag ska göra varje tisdagkväll.

Och det funkar ju varje gång.

Funkar varje gång, ja.

Till och med när du varit jättebra på all planering,

till och med när vi inte har planerat så mycket,

så vet man åtminstone om vi har tisdagen,

alltså den kvällen.

Vi har några stående punkter, vi fixar det.

Det löser sig liksom.

Så det håller jag med om, jag hade velat ha det i lite fler delar.

Jag skulle gärna vilja sätta upp lite sådana här,

det låter sjukt, men jag har insett också att jag behöver regler för mig själv i vissa lägen.

Men du, ska vi inte sätta några regler nu under avsnittet?

Vi tar en liten paus, funderar lite i mellansnacket.

Sätt några regler, rutiner och kanske lite tips på

vilka förändringar man kan göra som är lite enklare

än de här stora världsområdena.

Det gör vi.

Super!

Tillslut använder vi en gammal gummiklubba.

Försäkra dig om att du har använt klämmorna rätt.

Ta bort klämmorna från tändspolarna.

Använd en kofot.

Använd en plattmejsel.

Använd en spärrnyckel.

Använd en spärrnyckel.

Avlägsna tändspolarna från tändstiftens brunnar.

[Musik]

För att detta inte ska bli en podd om bara livet och inspirational speaking

saknar ännu ingredienser

så måste vi över till löpning lite grann

det ska vi absolut

om man tittar på förändringen när det kommer till löpning

Hur sprang du för när du började springa?

Hur sprang du då?

Vad har du förändrat i din löpning sen dess?

Vi tittade faktiskt på det för kommentarerna om månaden

som jag skickade några screens till dig också.

Det var fan det sjukaste jag har sett.

Jag stod faktiskt och pratade med en på jobbet idag

som han har spört handboll under väldigt många år på en hög nivå.

Och han är strax över 30 nu, jag 35.

Vi börjar prata och han bara ”fan det är någonting som händer”

”det låter ju sjukt”

Men när man kommer förbi 30-gränsen

då händer lite, lite grann i kroppen.

När man kommer till 40, Fredrik, händer också lite grejer.

Jag vet de som har varit duktiga på lötningspartner,

när man kommer till 50, då blir det jobbigt att hänga med.

Det har jag tänkt på, det är ett åtanke.

Jag var 24-25 när jag började springa.

Jag hade styrkaträning i nästan två år.

I en väldigt stabil grund, fortfarande ung i kroppen.

Inga barn heller ska tilläggas.

De kom precis då.

Bara det, så man fick sova.

Ja, det vet man. Hur mycket energi som helst.

Om jag sprang två eller tre pass på en vecka och när jag sen började switcha över lite grann så var jag kanske upp på fyra pass på en vecka.

Alltså tre av de fyra var ju utan tvekan tempopass.

Alla mina pass var mellan fem och åtta kilometer och det gick ju nästan i min tio-kilometersfart.

Varenda pass. Jag fattar inte hur jag orkade. Jag blev inte sliten i kroppen.

Jag tror bara det var flåset som var jobbigt.

Jag är sjuk. Inga kräm på ingenting.

Så såg min träning ut när jag började springa.

Den bar mig ändå ner till under 40 på milen.

Men efter det så började jag lägga om och tänka till.

Har du funderat på hur det skulle vara om du sprang så som du springer nu?

Om du hade tränat 10 mil i veckan, 2 kvalitetsspel. Vad hade du gjort på milen?

Jag tror faktiskt, och det ska vi tillägga att jag gjorde lite den typen av förändringar in på mitt andra eller tredje år.

Men visste inte hur jag skulle, där sprang jag ju sönder till slut.

Jag har haft det mesta hälsa, inflammation, löparknä.

Hade jag haft lite grann verktygen för att inte göra det och träna som jag gjort idag,

tror jag absolut att jag hade varit ner på 33 minuter på bilen. Det tror jag.

Men vad var det som motiverade till att springa då?

På den tiden, var det lite viktnedgång och gym?

Absolut, först när jag började var det ju också sådär.

Det vi pratade om i den första avsnittet, jag minns att jag gick förbi spegeln där hemma

och bara insåg att shit jag har ju en kul mage.

Jag insåg att det är inte t-shirten som har tappat passformen, det är ju min kropp som har tappat passformen.

Vi levde lite ohälsosamt, inte ohälsosamt men vi hade en mycket festperiod med kompisar.

Choklad och?

Väldigt mycket chocolate fingers.

Den typen av grejer.

Där bara tryckte jag på en knapp och gick från en till en annan.

Gick all in för jag behövde det.

Så det funkar.

Det är så det funkar.

Men däremot kan man säga att förändringen

det jag ändå har funderat över kanske

det har kommit in på nu.

Det lite gamla maritolöpare-skojeriet.

Jag märker att jag börjar bli som en gammal hund.

På något sätt.

Senaste två åren har jag mycket svårare att

Jag har inga problem med att motivera mig, men jag har mycket svårare att motivera mig till att göra en sån…

Jag ska säga, motivera mig till löpning och träning i vardagen, inga problem, fortfarande.

Det tror jag aldrig jag kommer få ett problem med. Man har hittat så många grejer man kan göra det med.

Men däremot att göra… Senaste året har jag känt att motivera mig till att ta det där klivet som jag orkat göra varje år i princip.

Från första året jag sprang till åttonde året jag sprang, varje vinter var jag nere på botten och ändå bara kicka in sån hundradagars hell.

Vad var det som motiverade dig då? Vad är det som gör att du inte kan göra det nu?

Jag tror skillnaden då var att jag hade hela tiden i åttanke att jag kan bli snabbare, jag kan bli bättre.

Jag var fortfarande, om man ska uttrycka det så här, det här kan låta lite fåfängt men det är så må vara.

Jag hade en kropp som jag verkligen kände, lite lite fåfänga, men jag ser snygg, stark ut, jag känner mig spänstig.

Jag hade inga problem i kroppen, utan allting hade kommit på grund av överansträngt något.

Jag känner ju faktiskt att kroppen är, nu är jag 36, det är fortfarande inte gammalt alls.

Men jag känner ju att det är saker som förändras i kroppen nu som inte det gjorde mellan 25 och 31.

Då var det tillfälliga förändringar.

Det är mer än årfestet liksom.

Men nu känner jag ju såhär att fan, jag känner ju att kroppen är mer trött generellt när jag gjort vissa saker.

Den är mer av detta och detta och vissa av skadorna så kommer det bara att vara ”jag reste mig”.

Jag reste mig från soffan.

Och där känner man ju att fan, det här är ju någonting jag måste förhålla mig till på ett eller annat sätt.

Jag har gjort lite väl mycket de senaste två åren, inte accepterat förändringen i kroppen.

Jag bara sa ”Nej, jag vet vad jag behöver, jag gör detta och så kör jag”.

Nu har jag kommit till punkten att jag tror att jag behöver något annat för att motivera förändringen.

Så gör jag snart.

Du vet inte vad det andra är eller?

Jo, jag vet ungefär vad jag skulle behöva göra, men jag vill inte.

Tidigare har du motiverat dig med att du kan bli snabbare än vad du någonsin har varit.

Kanske tappat det lite? Kanske svårt att motivera dig utifrån tider?

Du kanske inte har ersatt det, men vad tänker du ersätta det med?

För att motivera dig? Jag kan tänka mig att är man 50, får en skada,

och så vet du att du aldrig kommer kunna springa maran på 243 igen.

Vad gör man då? Har du någon killgissnings…

Det här skulle du göra?

Min killgissning, och det är faktiskt lite…

Det låter tragiskt.

Det är lite samma sits jag är i nu.

Jag tror fortfarande att jag kan bli snabbare än någonsin.

Men jag inser så här…

Du har 14 år till 50.

Men jag inser faktiskt så här att…

Om man spolar tillbaka bara tre år.

Då känner jag så här, jag kan bli snabbare än någonsin.

Insatsen vet jag exakt vad den är.

I dagsläget vet jag inte.

Det enda jag vet är att insatsen är högre idag.

Det var för tre år sedan jag fick nå att jag skulle kunna bli snabbare än någonsin.

Jag tror att den lilla delen av insatsen, jag vet ju vad grundinsatsen är.

För tre år sedan var det så här, här är 100% av insatsen.

Om du lägger exakt de här timmarna och gör de här passen, då kommer du bli snabbare än någonsin.

Idag är det den, sedan är det plus lite till som jag inte vet hur stor den är.

Lite abstrakt där alltså.

Jag vet inte om det är att jag måste skärpa till all min kost,

eller sova två timmar extra per dygn eller träna tre mil mer i veckan.

Jag vet inte.

Och den ovetskapen gör att jag pallar inte riktigt.

Du orkar inte riktigt just nu?

Nej, jag orkar inte.

Utan då känner jag bara att jag bara springer litegrann så vet jag att jag blir bättre.

Och sen så kommer jag till en punkt där jag kan känna att nu får jag ta något beslut.

Men det gör också att man slarvar mycket mer med sina rutiner i vardagen när man lever.

Så tänker nog jag i alla fall.

Men du Fredrik, du närmar dig fem timmar stront.

Nej, det sa jag inte.

Men du är ju fortfarande så här att du kan bli snabbare än någonsin.

Ja, precis, för jag har så dåliga tider.

Det var det jag ville komma till, Fredrik.

Du har ju liksom aldrig riktigt varit bra.

Precis.

Jag vill prata om en grej, Fredrik.

Jag tänkte att nu har vi druckit drinkarna, vi har kommit in på ämnet.

Det är lättare att motivera sig för att du har inte varit så bra.

Nej, men jag känner så här.

Min motivation nu ligger i att jag vill testa nya saker detta året. Jag vill ha ett upplevelseår.

Upplevelseår?

Jag tänker springa rätt många år framåt.

Det är det enda vi vet faktiskt.

Det vet jag med all säkerhet. Det kommer jag att vilja hålla kvar vid.

av många olika anledningar. Mycket av hälsospekten såklart, men mycket gemenskap och andra saker.

Så att motivera mig till att löpa, inga problem. Sen måste jag ju bli mer strukturerad i vad ska jag göra, vad ska jag träna för?

Och verkligen bestämma mig och anmäla mig. Planera in. Det är det jag får jobba med.

Men detta året för mig, min motivation ligger i att komma i så bra form som möjligt för att få en så bra upplevelse.

Jag fattar.

Swimrun, jag har simmat vad jag kan och investerat den tiden.

Så när jag är där i havet och hoppar i och känner att ”fan, jag kan detta”.

Är det inte en panikartade ”Vad fan tränar jag inte?”

Jag vill ha en härlig upplevelse och därför känner jag att investera nu tisdagarna.

Hur gör du det Fredrik då?

Det jag gör då är att jag tänker så här, du kommer att bli besviken på dig själv.

Du vill inte vara besviken på dig själv.

Du hoppar i vattnet och säger ”fan jag skulle tränat mer simning”.

Löpningen den fixar jag.

Men att ta sig fram och andas i vatten.

Andas i vatten ska man inte göra, det är dumt.

Men ovanför ytan.

Om du lär dig det så kommer du ha en sjukt härlig upplevelse.

Det är min belöning som jag ser framför mig.

När jag går mål där så känner jag ”fan vad gött att jag investerade den tiden”

och så jävla härligt det blev. Precis som jag hade tänkt mig.

Sen är det lite så här med fjällmaran, lite sådana saker vi har pratat om.

Jag vill också vara bra form för att springa den och uppleva en fjällmara.

Men jag behöver inte göra min bästa tid någonsin.

Jag vill vara i så bra form jag kan vara för att ta mig igenom det och få den här upplevelsen.

Det är det som motiverar mig just nu, att få optimera min fysiska förmåga för att uppleva så mycket som möjligt detta året.

Sen nästa år kanske det blir något helt annat. Nu jävlar ska vi persa på allt.

Sen får man träna utifrån det och hitta motivationen där.

Jag hittar min motivation nu i att jag vill få ut så mycket som möjligt av de här upplevelserna som jag tänkt planera.

Jag tycker det är schysst. Jag tänkte lite på det, också tips med förändringar.

Här är fördel, fördel med era tisdagar är att Cornelius simtränar.

Så då kan ju du passbart träna samtidigt.

Det har jag ju lite med Elgats orientering. I dagsläget är vi i Polsjö skog.

Vi kör ju bilen bort till Polsjö och sen så orienterar vi och kör vi hem och då får jag ju

2,5 kilometer. Så jag måste ändå träna ett pass till på torsdagen.

Men då blev det så här, jag måste snacka igen om en analys, det kan bli lite stressigt.

Tänkte såhär, fan om jag springer dit eller jag cyklar.

Sen så är frågan, kommer jag kunna få honom att cykla hem 5 kilometer efter en orientering?

Han bara såhär, jag vill inte det.

Nej han bara, jag vill ta bilen, jag vill hem, jag vill duscha, jag vill sätta mig och spela FIFA.

Det är faktiskt ett bra tips om man är förälder.

Det är många föräldrar som använder det.

Just att optimera tiden när man har barnen på något annat.

Det kommer också bli så om orienteringen om något år.

När det gäller till nästa åldersgrupp.

Då behöver inte föräldern vara med ute i orienteringen.

Då skulle jag kunna springa en runda under tiden han tränar.

Man får hitta sådana här lifehacks.

Vi är nu inne på lifehacks och saker som kan inbringa någon form av motivation.

Det är lite det som driver vår förändring. Du måste veta ”what’s in it for me”.

Har du skrivit någonting på väggen?

Eller haft en bild på någon som du ser upp till?

Där vill jag vara. Jag vill vara den som gör det där.

Jag har faktiskt några sådana grejer jag har gjort.

Jag tycker faktiskt det är bra tips.

Ett tips på tal om det är faktiskt att lyssna på avsnittet med Peter Berg också.

Kustrådare som hade också några jävligt bra tips där.

Det jag faktiskt har gjort som jag fortfarande håller kvar.

Det är något jag har gjort och testat över åren som jag har känt det funkar.

Den perioden funkar inte nu.

När jag tränade inför 5000 hade jag en analog bok som jag skrev i.

Jag skrev faktiskt varje kvalitetspass.

Som jag skrev i för att det blev mycket mer verkligt när jag skrev det.

Det kommer att visa att jag gör det lite fjantigt.

Men varje morgon jag klev upp tog jag fram boken och skrev ”Jag ska klara 1559 på 5000 meter”.

Gör du det?

Ja, i typ 48 dagar i streck. Varje morgon.

Skrev du då efter?

Det blev en sån ”Redrum, redrum, redrum”.

En riktig psyko.

Det var ett riktigt psykobok.

Hade någon öppnat så hade man tänkt ”Wow, kan jag hämta hjälp?”

Jag bara tyckte att det var ett sätt för mig att hålla fokus.

Varför?

Okej, nu ska jag köra ett pass på lunchen

sen ska jag köra en halvtimme styrka i källaren på kvällen.

Varför det?

Sen kan man alltid diskutera om det är tidsmålen som är det viktigaste.

Kanske är det något helt annat.

Jag tyckte det fanns något härligt i ritualen att vara i morgon.

Oavsett hur stressad jag var så visste jag att det tar 15 sekunder att göra det.

Och så vet jag varför jag ska träna idag.

Det var ett tips.

Det andra tipset som jag tror många skulle kunna känna igen sig som är mer påtagligt och enklare.

Det är lite hemskt detta också.

Men på insidan av min, jag har en löparegarderob såklart.

Det har ju alla vi som är seriösa löpare.

När jag öppnade en garderobstör, på insidan av garderobstören

så hänger medaljerna och nummerlapparna från två av mina absolut värsta och absolut häftigaste maratonlopp.

Som både påminner mig om hur häftigt det kan vara att träna mycket

men också hur jävligt det kan vara om du inte tränar ordentligt.

Det är London och New York Marathon.

Där hänger nummerlapparna och medaljerna på varandra.

För att det är bland de häftigaste upplevelserna jag någonsin gjort.

Men London var bara ett jävla stolpskott. Ingen vet vad som hände. Forskar har forskat nu i flera år.

Det är det med corona.

Men New York var lite mer så att jag hade varit sjuk.

Vi pratade om den här norsk-spanska hyrläkaren i Spanien som botade mig med nåt hästmedel som jag fick.

Så blev jag frisk efter tre dagar.

Men jag visste när jag kom dit att jag inte var i tillräckligt bra form för att springa under tre timmar.

Jag testade ändå och bestämde att jag springer så länge jag orkar.

Efter halva kände jag att nu är det dags att sänka farten.

Det var lite för slitsamt. Jag borde ha kört en upplevelselopp från början till slut istället.

Eller varit i tillräckligt bra form för att göra det.

De har jag som påminnelse varje morgon. Jag tycker det är jävligt roligt med löpningen.

Vad smart.

Varje gång jag plockar fram mina träningskladdor så ser jag nummerlappen och medaljen.

I London tänker jag på hur det kändes innan start.

”Fan, vad det här ska bli gött!”

Sen tänker jag att vi kan vara med på det.

Men London tänker jag på ett väldigt specifikt minne.

I princip varje gång jag öppnar dörren.

När man kommer vid kilometer 36 så är det faktiskt lite lätt upp.

Man har sprungit i Bronx.

På väg upp, uppför, det inser man när man är där.

Sen från Bronx upp.

Då springer man sidled, jämställd med Central Park.

och sen springer man in i Central Park några kilometer sen är det omslutning där inne.

Jag tror man svänger in i Central Park när det är 38-39 kilometer.

Så jag var på väg upp där och tog in allting, tyckte det var superbra, men också var jävligt trött.

Jag hade sänkt farten.

Så springer jag där och ser en liten kille och hans mamma som står och hejar.

Så jävla mycket folk som hejar.

Och du vet det är verkligen en sån här stor bred jävla New York gata, man bara ser upp folk överallt.

En del är det bara ”För helvete, ta mig härifrån och se till att det här är över nu!”

För att det är ett maraton.

Den andra delen bara ”Låt det här aldrig ta slut!”

Och då står det en kille med, han kan ha varit åtta kanske, med ett gäng perlhalsband.

Så står han och delar ut perlhalsbandet.

Så säger han såhär ”Take the beats, they’ll make you faster!”

Så jag bara greppar ett rött perlhalsband, hänger den över och ger den en high five.

Och så springer jag och tänker så här ”Fan vad han ljög”.

(skratt)

”Blir inte ett tugg snabbare med det här perlhalsbandet”.

Men någonstans blev jag väldigt, väldigt glad.

Här när hans morsa stod där delade ut perlhalsbandet och sa att de skulle göra en snabbare.

Vilken jävla historia.

Så det har jag kvar det här perlhalsbandet. Det hänger också.

Det hänger där på…

”Tänk vilken glädje det finns i löpningen!”

De såg inte ens ut att vara löpare.

De bara hejade.

Jävla coolt.

Det är lite intressant.

Det kan vara de här udda sakerna som gör att du blir motiverad också.

Leta efter motivation.

Det är väl inte så.

Gå inte och tänk att allting är piss.

Öppna ögonen för att motivera dig till saker.

Hur ska du göra din förändring nu, Fredrik?

Du sa att du skulle börja strukturera lite mer.

Jag tänkte ta hjälp av dig på något sätt.

Vi behöver strukturera båda två.

Ska vi komma överens om att vi har ett poddavsnitt i veckan.

Ska vi ha ett pass i veckan som vi tidigare har haft svårt att få till.

Det kan vara 14-20 meter distans.

Eller 13-20 meter distans.

Vi tar det alltid efter podden.

Vi kombinerar det.

Någonting kan vi väl slänga in som vi har stående.

Förutom kvaliteten.

Den är ändå onsdag, lördag.

Den onsdag och lördag brukar vi ändå köra.

Men att vi kanske ska boka någon så här lunchlöpning.

Alltid på den här lunchen.

Och så lägger vi in det i kalendern.

Boka inte mig på något möte!

För då ska jag ut och springa.

Det tycker jag är en bra idé.

Det är en bra grej, en tips om man pratar om förändring.

Om jag vill upp och börja springa 9-10 mil i veckan igen så kommer det inte gå att bara säga ”ja men då gör jag det”.

Man får ta det lite i ett tapper.

Om du har familje, barn och jobb.

Är du arbetslös?

Inte så länge till, inte så länge till.

Men det blir sånt ”skämtar han eller?”

Jag tror mycket på det jag pratade om tidigare, att boka upp sig med andra.

Hitta någon annan man bara såg, okej nu gör vi detta.

Ofta kan man bara säga så här, okej nu gör vi det här nästkommande fyra veckorna.

Eller vad det än är. Två, tre, fyra veckor.

Då blir det mer så här, okej då, jag vill på.

Jag kan lova er alla som lyssnar, alla mer eller mindre vill göra en förändring.

Så att du vågar fråga.

Vi är övertygade om den du frågar. Vi också vill göra en förändring.

Kanske inte springa 10 mil i veckan, men kanske ett pass.

Eller ett powerwalk eller vad det falls.

Alla vill göra en förändring.

Så då gör vi det Fredrik. Då gör vi en förändring.

Ska vi göra någon förändring i summeringen på det här avsnittet?

Ja det gör vi.

Vi gör något helt nytt.

Det gör vi. Det kommer här.

Det kommer strax.

[Musik]

Vi sitter här nu i mellansnacket och skriver på Rider.

Det är så listan på kraven du har för att ens dyka upp på det stället

där du ska ha ditt event eller din tillställning eller som artist spela något.

Så vi ska sätta ihop en sån här ”rider” till när vi ska upp på Fjällmana.

Vi vill ha sju vita rena Forte-handdukar.

Fredrik vill ha ett par skor med sitt namn på.

Vi ska ha en back med…

Vi såg Van Halen hade en där de hade M&M’s men plockade bort alla bruna.

Så gäller det.

Vi kommer sluta med att vår kravlista kommer att vara ”vi vill bara tak över huvudet och vara säkra”.

De bara ”Dear Mr Stoltz, thank you for your request”.

Det ska bli kul.

Men vi pratade om förändring, Fredrik.

Vi sa att vi skulle göra något annorlunda när vi smer avsnittet.

Så det gör vi och så skiter vi i det.

Och så pratar vi istället om att YMR har ju faktiskt lanserat en ny webbsida och konvention.

Nu när vi spelar in detta så är det lite i hemlighet om man släppte den här hemsidan.

Det kan vara ett A och B-test så landar ni på den gamla sidan så kommer det snart en ny.

Men när jag har tittat i mobilen så är det en helt ny facelift på hela sidan.

Och de släpper även nya produkter Simon.

Så intressant och vi har ju fått testa en del av den nya kollektionen.

Och på tal om förändring så är detta jävligt intressant.

Alltså ja, alla plaggen ”as usual” helt jävla outstanding.

Men, det var ett plagg som överraskade mig mer än någonting annat.

Och det är ju Åsunden shortsen.

För att de är nämligen…

Du har ju kört i splits under många år nu.

Split shorts är det enda.

Det är typ det man ska ha.

Och så droppar de här ner.

Och det är ett par svinsnygga gröna shorts.

Men det är ju inte split shorts.

Jag tittade på dem och tänkte ”kommer detta funka?”

Det är ju ett par shorts tights som går halvvägs ner till knäet.

Sen är det ett par shorts över dem.

Det är ju typ sånt som man själv bara ”nej, man har sett de som har tights och shorts, det funkar inte”.

Och så konstaterar Både du efter att ha testat dem.

Det är typ det enda plagget vi springer med.

Jag har både de gröna och de blåa.

Då finns det i tre färger.

Grön, blått och svart.

Helt fantastiskt. Man knyter inte dem heller.

Det är en stretch.

Dem är så sköna.

Alla ni som har varit, nu har inte jag varit gravid,

men Lisa har ju varit rätt,

alla ni som har varit gravida,

eller alla ni som, jag nu,

kan få lite sånt, inte i tävlingsform.

Stretchshorts kan vara den bästa uppfinningen någonsin.

Jag trodde faktiskt inte jag skulle trivas i dem här.

Men det är de jag plockar fram i princip till varenda löparpass nu.

Sen är det ett annat plagg som jag plockar fram ihop med de här shortsen.

Nu är det så här 8, 9, 10, 11 grader.

Långsliven.

Yes, yes, yes.

Det är något speciellt med materialet.

Det är liksom… Vad ska man säga Simon?

Ska vi försöka förklara detta?

Det här blev kaos.

Jag skulle aldrig ha gett mig in på det här.

Men det är så himla skönt.

Det är lagom varmt.

Det är inte så här instängt och bummulsvarmt.

Det andas på ett så sjukt bra sätt.

Och sjukt snyggt. Det är södra Mälastrand.

Vi pratar om långarmad t-shirt.

Jag tror vi båda har navy färger va?

Nej, du har någon färg på din?

Jag har blå och vit.

Blå och vit, det stämmer.

Fantastiskt. Vi har pratat om det här tidigare också, mix match.

Är man en sån som jag som gärna vill se snygg ut men har svårt att matcha färger.

Då blir det lättare att bara ta en färg så vet man att det funkar.

Men det som är jävligt schysst med match är att du kan ju matcha.

Jag har ju så dålig koll på mode.

Så när jag tog på mig de gröna skjorten som jag älskade så var det så här.

”Kan jag ha dem till den blåa t-shirten?”

Så jag var tvungen att gå in och kolla på deras Instagram.

Jo, fan, där är någon som har det.

Jag inser att du kan matcha i princip alla deras kläder med varandra.

Och det är något som man älskar om man är modan-anfabet.

Så är det.

Ett problem som jag har insett

det är att man har en jävla massa löpardojor

som inte passar ihop med ljumörkan.

Jag börjar tänka på mycket mer nu.

Skotillörkan, den måste ju fan steppa upp.

Exakt.

Jag börjar tänka på mycket mer nu också.

är så extremt snygg upp till. Man blir nästan lite så…

• ”Nämen de här skorna…” – ”Skrikigt blåa skorna.”

”De kan ju inte ha…” Så det är ingen som bara ”Jo, det kan jag ju.”

• ”Det får man tänka bort.” – Så de släpper en ny hemsida

eller har släppt och när ni lyssnar på detta har de definitivt släppt det.

Och där är ju den här härliga kampankoden.

Pod 20, som ger för 20% rabatt på hela sortimentet.

Mycket bra. P-O-D 20.

Sen är det lite så här med YMR. Det är lokalt sytt och närodlat, som du brukar säga Simon.

Det tar slut. Så passa på när det släpps saker.

Annars får ni vänta på era sleeves hur länge som helst.

Och på tal om inköpslistan så Engordens mens single, de har gjort en off-white linne som är out of this world.

Alltså de gör så mycket snygga kläder Fredrik. Vattenflaskan, deras vattenflaska är så snygg så jag håller på att trilla av stol.

Jag kan säga att det är väldigt få gånger jag säger bestämt nej till mina barn.

Eller jag såg den och bara ”Nej, röt ifrån!”

”Den är pappas!”

Okej!

Det känns fantastiskt roligt att ha i världen på så håll.

Det är vi skitstolta över.

Och vi är så glada över att vi älskar produkterna så mycket som vi gör.

Det får egentligen summera det här avsnittet.

Förändring som vi har pratat om i en timme och 40 minuter.

Det känns som att vi nu kommer sätta lite mer struktur.

Det är väl lite det vi landar i va?

Det tror jag faktiskt det är. Förändringen vi gör är att nu har vi haft

Latcho-Lajban under en period. Det har varit jävligt roligt, viktigt.

Men nu är vi tillbaka inne i att nu blir det lite åka av på strukturen.

Och det kanske blir en sån grej vi pratar lite mer om nästa vecka.

Det är faktiskt en bra idé Simon.

–Nu har vi byggt oss. –Redan nu har vi tänkt framåt.

–Herregud, vad ska man göra resten av veckan? –Klarar vi?

Stort tack för att ni har lyssnat. Vi ses om en vecka. Hej!