Avsnitt 76 är en gott och blandat påse med alla era frågor inför våren och sommarens löpning 🤩! Vi snackar om uppladdning inför Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon, vilken den bästa löparryggan är och om energiintag inför och under lopp. Vi presenterar vinnarna i vår tävling med Salming och dricker såklart en majestätisk cocktail i form av here comes the sun 👌🏻! Samtidigt lanserar vi nya programpunkten ”veckans känning” där Simon går igenom alla sina nya begynnande skador 🥴. Häng på för nuuu kör vi!!
Uppladdning inför vår och sommar: Tips för löpning, träning och motivation
Välkommen till vår landningssida för avsnitt 76 av podden Löpning & Livet, där vi fokuserar på uppladdning inför vårens och sommarens löpning! Vi delar våra bästa tips för att förbereda dig inför populära lopp som Göteborgsvarvet, Köpenhamn 18 och Stockholm Marathon. Läs vidare för att få insikter om bästa uppladdningen och hur du kan toppa din form inför dessa spännande utmaningar.
- Skapa en träningsplan: Börja med att skapa en träningsplan som passar dina mål och din vardag. Se till att inkludera både långdistanspass och intervallträning för att förbättra din kondition och uthållighet.
- Gradvis öka distansen: Öka distansen i din löpning gradvis för att förbereda kroppen för längre sträckor. Detta hjälper dig att undvika överansträngning och skador.
- Fokusera på återhämtning: Återhämtning är lika viktigt som själva träningen. Se till att du får tillräckligt med sömn, äter en balanserad kost och inkluderar stretching och styrketräning för att stötta dina muskler och leder.
- Testa din utrustning: Prova olika typer av löparskor, kläder och löparryggor för att hitta det som fungerar bäst för dig. Att använda rätt utrustning kan göra stor skillnad för din prestation och komfort under loppet.
- Planera ditt energiintag: Lär dig hur du bäst intar energi och vätska under loppet. Prova olika energigels och sportdrycker under träningen för att se vad som fungerar bäst för din kropp.
I avsnitt 76 av Löpning & Livet pratar vi också om vinnarna i vår Salming-tävling och njuter av en ”Here Comes the Sun”-cocktail. Vi introducerar dessutom den nya programpunkten ”Veckans känning”, där Simon delar med sig av sina senaste småskador och hur han hanterar dem.
För mer inspiration, tips och underhållning, följ oss på sociala medier:
- Instagram: https://www.instagram.com/lopning_och_livet_podd/
- Facebook: https://www.facebook.com/lopninglivet
- Youtube: https://www.youtube.com/@lopningochlivet/streams
Avsnitt 76 av Löpning & Livet kan du lyssna på i poddformat här: https://podcasts.apple.com/us/podcast/76-uppladdning-inf%C3%B6r-v%C3%A5r-och-sommar/id1539039755?i=1000560573028. Missa inte heller att se avsnittet live på vår YouTube-kanal!
Här kan du se avsnittet på youtube: https://www.youtube.com/live/CmZzqVJz-vo?feature=share
Lycka till med din uppladdning inför vårens och sommarens löpning, och kom ihåg att njuta av varje steg på vägen!
Avsnitt 76
Vi kunde inte komma fram till vad vi skulle prata om
Så vi frågade er kära lyssnare
Och det blev en riktigt gott och blandat påse
Men med ett stort fokus på
Uppladdningen för alla de här vårens
Gottiga lopp som kommer
Göteborgsförvalt, Köpenhamn 18, Stockholm 18
Ligger runt hörnet
Och såklart pratar vi om bästa uppladdningen och formtoppningen inför det
Den stora
Stora
Trumverven går såklart till vinnarna
Gärna i salmingutlottningen som vi kommer att avslöja i avsnittet.
Och det gör vi efter att vi druckit en ”Here comes the sun”-cocktail.
Och inte minst lanserat det nya temat ”Veckans känning” där jag går igenom min kroppsliga status och alla nya känningar jag har.
Vi kommer att ha ett galet avsnitt så nu är det dags. Nu kör vi!
[Musik]
Så, nu har vi suttit och klappat varandra på ryggen och pratat om vår älskade podd.
Den är så bra Fredrik!
Ja, och det är avsnitt 76.
Bara det liksom.
Det är rätt sjukt.
Känns det som att vi har spett in så många avsnitt?
Eller hur känns det?
Alltså jag tycker både ja och nej.
För jag tycker nej, för att vi fortfarande har saker att prata om.
Det känns ju konstigt.
Säger du när vi gör ett avsnitt som heter ”Gott och blandat”?
För att vi inte hade någonting att prata om.
Okej, busted!
Nej men jag tycker faktiskt, med tanke på att vi fortfarande har
Väldigt mycket outforskning, väldigt många gäster att få hit och allting.
Så kände jag bara, fan, jag trodde…
Alltså, inte så att jag inte trodde att vi skulle ha någonting att prata om,
men hade någon sagt till mig, ”Vad tror du om avsnitt 76?”
Då hade jag sagt, ”Ja men då tror jag nog att det börjar bli lite torka”.
Men det tycker jag inte.
- Nej, och sen tror jag det går lite i vågor också.
Så nu, vi har ju inte världens bästa minne, du och jag, Simon.
Det rinner mycket vatten under broarna mellan avsnittet.
- Jo, det är mycket.
- Så vi har ju glömt ganska mycket om vad vi har pratat om.
Så det är möjligt att vi bara plockar upp ett jävla ämne och tar en retake på den.
Och har vi tur så är lyssnarna samma.
”Fan jag tycker inte han har…”
”Tur igen det här, kanske en annan på det.”
”Har inte Fredrik redan träpat de här skorna?”
”Han har det, jag kommer inte ihåg det ju.”
”Nej, inte jag heller.”
”Har inte Simon berättat den här historien?”
”Jo, det tror jag han har.”
Det har jag faktiskt tänkt på en sak.
Men det blir ju också så om man inser nu,
bara folk pratar om uppladdningen för loppen så kommer de fram och bara
”Ja men det gjorde vi förra året”
Ja just det, det är vårt år igen och loppen kommer en gång till
om vi är på ett nytt ställe än vad vi var förra året.
Det är lyssnarna också.
Sen vill man nog bli påminnande också.
Det är ganska mycket om man nu tänker att vi summerar ner
vad vi har pratat om i de här 76 avsnitten.
Det är ganska många grejer.
Det är ganska mycket… Jag tänkte säga fakta.
Du gav dig en situationstecken.
Kan du välja ett annat ord Simon?
Killgissningar.
Det är det jag skriver till återsträckning.
Och ta in.
Tänk bara såhär, folk kommer ut helt möra från arbetsrummet där hemma.
”Vad har hänt?” ”Det är så mycket, ta in.”
Jag har lyssnat en och en halv timme på två skåningar att prata.
Och gissar sig till saker genom löpning.
Jag fattar hårt tryck på min hjärna nu.
Han Fredrik, han började springa för barnar i år sedan.
Han kan jättemycket.
Han kan allt. Förutom kramp.
Kramp har jag inte lyssnat ut än.
Jag vet att han hellre väljer löparmage varannan gång utan att veta vilket lopp det är.
Hellre än kramp, det har jag lärt mig.
Det tar vi vilken dag som helst.
Nej, men för att summera ihop det vi pratar om som inte egentligen var någonting.
Men vi tycker det är fortfarande roligt att podda helt enkelt.
Och det är mer engagemang än någonsin.
Så är det. Det är jätteroligt.
I denna podden kommer vi avslöja vem som vunnit den här stora tävlingen som vi har haft med Salmi.
Det har varit ett jäkla engagemang i den också.
Ja det har det.
Vilket är superkul.
Men det är ju såklart när man får skor så är det intressant.
Det är svårt att inte engagera sig då.
Vi bara så här ”Snälla hjälp oss utveckla på det”
”Mi, mi, mi”
”Vi har Salmin skor till”
”Wooow, where do I sign?”
Precis.
Men det är roligt för det är ju så fejk.
Tävlingen är så att det är fyra personer som kommer att ha vunnit den här.
som kommer få två par skor att testa, som de sen får behålla.
Ett VIP-arbjudande i samband med Salming i Idrefjellmaton.
Löparkit med kläder från Salming.
Och dessutom en rejäl jävla ryggdunk från oss.
Det kommer det att bli.
Det är ju bra ju.
Och det jag inte skrev, för jag tänkte att det kanske skrämmer bort några.
De som vinner kommer också få möjlighet att vara med i podden.
Mm!
Vi kommer ringa ut dem om de vill.
Jag tänkte att skriver jag det så kanske vi bara hade fått 100 kommentarer,
inte 380 kommentarer.
Jag vill inte vara med. Kan man stryka den sista där med att vara med i podden?
Jag vill inte få dryga frågor från Simon.
(skratt)
Fan vad det är för röst.
Jag bara tänkte på Rish. Man satt där i ett hörn och bara satt lite så.
Du vet, man går till stället när det är mycket folk, men man gillar egentligen inte folk.
Så sätter man sig i ett hörn med en sån pumpsklatt och bara ”Jag vill egentligen inte vara här med en så jävla god punch”.
Lite tvångstankar.
Jag vill inte ha några frågor från Simon, jag vill vinna skona.
Det var en ganska konstig inslag i alla fall. Men det ska vi avslöja lite senare, vilket är kul.
Men vi glider in på veckan som gått så att folk känner igen sig.
De bara ”När fan börjar podden?”
Det gör vi Fredrik. Hur har din vecka varit i min fråga till dig?
Min vecka är ju lite som din vecka, tänkte jag säga.
För vi har börjat springa ihop igen.
Herre min skapare. Vi har haft två tuffa passer ihop.
För det var ju där Cliffhanger från förra veckans blogg var det att vi satt och suckade över om vi skulle springa hårt.
Ska vi springa hårt?
Det gjorde du. Jag frågade vad du var sugen på.
Så sa du typ något i stil med ”någonting riktigt hårt”.
Du fick inte ens ut en pust från munnen mellan.
Du bara direkt sa ”ett stenhårt pass”.
Det var den känslan jag hade då.
Nu så här i efterhand så tänker jag att det var inte så smart.
Nej det var inte.
Imorgon ska vi springa kanske?
Ja men det gör vi.
Något hårt också.
Något lite mildare tänkte jag.
Det har jag faktiskt inte gjort ett schema.
Du lovade också att jag skulle göra det.
Men jag har en tanke.
Du har en tanke?
Vill du ha en idé?
Men vi kan prata om vilka som har gått först.
Vi utlovade ett 10 000-meters-test.
Att vi skulle göra det klassiska.
Det som har fått namnet och sagt att det kommer från vår podd.
Men det är det egentligen inte alls.
Vi har bara snott det någon annanstans från BGE och EJS Göta.
Men man kan säga att det är löpning av livet-passet.
Det kallas löpning av livets 10 000-meters-test.
Vi tjatar om den, men som du sa Fredrik, varje gång vi lägger upp passet så är det en massa folk som sparar det och kollar på det och smillar.
Och det är ett jävligt roligt pass.
Ja.
Ska man springa 10 000 meter någon gång så kan det vara bra att veta lite var man ligger till.
Och då är det här ett jättebra pass att testa sin form.
Eller så kommer man aldrig springa 10 000.
Man kommer bara välja att det är inget tid för mig.
En lite blandad känsla.
Men vi snackar om det. Vi sprang ju på epilolierna som utlovat.
Passet har vi dragit 1000 gånger, men det är 2×2000, 2×1500, 2×1000, 2×500.
En minut ståvila mellan varje.
Tanken är att man ska hålla sin 10.000-metersfart.
Du och jag var rätt vilse på uppvärmningen.
Vi hade en tanke av att det borde vara mellan 3.45 och 3.50.
Men sen när man väl drar iväg på den där första intervallen så är det ganska jobbigt direkt.
Ja, precis den känslan jag fick när vi klockade första kilometern kände jag
”Oooh, hoppas nu att vi måste bromsa” och det gjorde vi inte.
Jag tror vi var en eller två sekunder fort.
Då kände jag direkt att det här blir ett jobbigt pass.
Det är bara att bita i nu.
För de som inte har testat det här passet så är det liksom att
första 2000 är alltid relativt.
Även om man kan vara trött där så får man en återhämtning igen.
Då är det ändå ”ja men fan, nu laddar vi om” och så kör man.
Men det är någonstans kritiskt där.
Andra 2000 och första 1500.
Där avgörs hela passet tycker jag.
Du berättade på uppvärmningen att du har brutit det här passet fyra gånger.
Det är det passet jag har. Det är två pass som jag har klivit.
Jag kliver inte av så många pass på ett år om det inte är skada.
Är det bara så att jag fixar inte passet.
Kliver du av när det är skada?
Det är inte alltid säkert det heller.
16 veckors rehab på cykel.
De har lärt sig nånting.
Jag har nog lärt mig att kliva av.
Gör du ont i foten och du har stressfaktor då borde du kliva av.
Även om det är en bra tid på gång.
Jag fick ett pass av Musse en gång när jag tränade inför 5000m och frågade honom om tips på pass.
Då gav han mig 3x2000m och du ska springa 2000m i din tänkta 5000m-fart och lite längre ståvila mellan.
Den har jag aldrig klarat. Jag har testat 3x. Klivit av en gång, fått korta ner en gång och fått sänka farten en gång.
Jag har aldrig klarat det. Tiotusenhundratestet har jag gjort säkert 10-15 gånger.
Men jag har fått kliva av 3-4 gånger från passet.
Jag har kommit upp till första 1500-ingen och där har jag känt att det är då.
1500 meter är ganska långt ändå i milfart.
Man har en förväntan efter andra 2000.
Då är det rätt jobbigt i slutet på andra 2000-ingen.
så tänker man ”ja men det är lugnt, nu blir det kortare”
och så inser man bara att 1500 är fortfarande rätt långt.
När man kommer förbi första 5600-7700 på den
då helt plötsligt börjar man verkligen tvivla på om det här var en bra idé
att köra detta pass eller inte.
Så var det väl litegrann för både dig och mig tror jag.
Ja men så var det verkligen.
Jag var ju lite i brytt tankar där på efter…
Ja innan första 1500 kände jag liksom
”Jag får nog sänka tempot lite grann eller bara överleva.”
Det är då man är mentalt nedtryckt också.
Man sprungit två 4 000 och det är inte ens halva.
Vi sprang på e-pillodlingarna såklart.
Då tänker man ”Det är två varv kvar.”
Rätt mentalt är det jättejobbigt att tänka så.
När de tankarna tar över så är det rätt så jobbigt när man börjar tänka på hur långt det är kvar.
Att tempot är för snabbt och att du inte får vilan.
Alltså att den är extremt kort.
Där var jag lite så tveksam.
Men du sa inte så mycket under passet. Du var mer så här fokuserad.
Jag var rätt trött.
Jag visste inte vad jag hade i dig.
Nej det visste faktiskt inte jag heller.
Jag har känt vissa gånger när jag har kört det här passet att jag känner efter andra tvåtusen
Jag måste gå in i en bubbla och så kommer jag tillbaka igen på 500-arna.
Då kan jag vara med och prata igen, för då börjar man få återhämtning.
Men där någonstans runt efter andra 2000- och 5000-talet, då känner jag att jag bara…
Då måste jag liksom börja verkligen fokusera.
Jag kommer inte ihåg hur jag sagt det tidigare, men jag kommer ihåg de första gångerna när
jag och Andreas, min svåg och min gamla vapendragare, till exempel på Helsingborg Marathon.
Vi körde någon kvalitetspass i upphandling, vi hade börjat jobba tillsammans.
Vi skulle köra ner i Jordbodalen runt 4x2430m,
slingan som klassiskt passar Helsingborg också.
När vi efter förstuden stannade och skulle ha två minuter att stå vid,
då han började prata om jobbgrejer.
Jag bara tittade på honom och bara ”Andreas, jag vill inte prata jobb när vi kör kvalitetspass”.
Jag insåg att det lät ganska efteråt.
”Sorry, men jag måste fokusera när jag blir trött”.
Det känner jag också på de här passen.
Det är lite så att det kommer in en ny i träningsgruppen som inte har sprungit med oss innan.
Som inte riktigt vet hur saker och ting brukar gå till i vår grupp.
Jag säger inte att man inte får göra på något annat sätt.
Det är bara det att vi har en gemensam förståelse för hur vi fungerar.
Det kommer in en ny och så springer vi kanske och säger att vi kör någon tröskel i fyra fart.
Börjar prata om ”ja du såg ni det där? Det är så här på Dunkers kulturhus imorgon”.
Man bara ”What? Hur kan du ens ha tankarna på det?”
Och springa i den här farten.
Det känns fel.
Det känns väldigt speciellt.
Det är fan rätt roligt.
Vi har pratat om det i någon tidigare avsnitt.
Löpning är rätt speciellt.
Även om man inte känner varandra.
Det har jag och Maria pratat om också.
Vi har kört några 5000 meter inomhus.
Där du och jag var haret i hela gången.
Man får ju se folk ohyggligt trötta och sårbara.
på ett sätt som de inte visar någon annanstans.
Nej, det är häftigt.
Och också lite så, vad ska man säga,
vissa tycker det kan kännas lite obekvämt.
Och inte minst när man blir inne på det,
när man liksom inte känner,
jag springer alltid med lurar,
nej du springer inte med lurar om jag ska vara hare,
sa jag bara sen. Nej men det går inte,
vi måste kunna kommunicera.
Ja okej, men du måste ligga på utsidan.
Nej, det går inte heller,
jag måste ligga på insidan.
Man lär känna, du och jag kan ju varenda…
Jag hörde ju direkt på dig också, ”Du kommer få det tufft på 1500-ringar”.
Man hör i ditt flås att det är en sån dag idag.
När jag inte pratar så mycket, då vet de, ”Ja, nu är han…”
Det kom jag ihåg i Köpenhamn på halvmorgon.
Det var också sånt, du och Evin bara, ”Gött, nu går det bra”.
Jag var knäppetyst.
”Nu är vi på gång, nu har vi sprungit nästan halva.”
Du bara helt tyst.
Jag bara, okej Simon har det jobbigt.
Jag försöker stötta dig.
Jag vet inte riktigt om man ska stötta dig där.
Jag tror inte det går.
Nej, jag tror inte det.
Nej, jag tror inte det.
På andra sidan, ditt 10k landsväg, ditt pb på 10k.
Då blev du faktiskt peppad på slutet.
Ja, det blev jag.
När du var inne i en dipp.
Det var jag.
Ja, det är helt klart.
Så det går att bryta sig igenom om man skriker tillräckligt högt.
Fan vad spännande.
Det kan vara Micke som kan det.
Ja, det kanske det.
Summa summarum på det passet, Fredrik.
Vi hade ett bra pass.
Vi landade tidigare mellan 36 höga och 37,5.
Liksom om man slår bort vilan.
Vi vet att vi ligger någonstans mellan 37 och 37 höga.
Någonstans, det är liksom miltempot nu.
Så det gav vi lite.
Sen så körde vi lite distans däremellan.
Sen så körde vi tillsammans igen till helgen.
Det var ju fan inte roligare.
Nej, det var fan hemskt.
Ja, faktiskt.
Jättejobbigt.
Det var inte lika långt, men nästan lika långt. Tre gånger 3000.
Ja, precis. Tre gånger tre. Jag tyckte ändå att efter 10 tids, det var hårt, men shit, det var ändå bra.
Jag hade fått ganska mycket självförtroende och sånt då.
Så skulle jag springa med tre gånger tre och lite mer tröskelartat.
Men vi håller 350… Jag tror vi pratade om 355, kanske närmare 350. Det känns bra så.
Och det känns ju fan, det måste ju komma att vara bisenkelt.
Samma sak.
Det var hemskt.
Där hade du ju ganska låg energi.
Jag hade lite mer energi på det platset.
Och det var lite tvärtom i Ånestads.
Men jag kommer ihåg efter första var det nog.
Då var du sådär tyst igen.
Du bara började fundera på, är det här någonting för mig idag?
Ska jag syssla med löpning?
Det var lite känga i foten.
Ja, det var lite blandat skit.
När vi kom iväg så var det också precis som att det kändes.
Det fanns som att vi spang 10 000m-testet i början.
Men det gick inte så snabbt. Det blåste.
Det var så slitigt, tyckte jag.
Detta passet körde vi med joggvila.
Ja, precis.
Lite längre joggvila.
10 000m-test.
Körde vi joggvila?
Ståvila. Här hade vi tre minuter joggvila.
Vad är det som gör att man väljer det?
Joggvilan istället för ståvila.
Jag tycker ofta att om man ska likställa saker så tycker jag att en minut ståvila
är ungefär som två till tre minuter lugn joggvila.
Det motsvarar ungefär samma.
Men jag tycker att på ståvilan får du mycket mer energi för att kunna dra iväg och dra upp farten.
Men joggvilan, det är här nu tänker jag.
Tidsmedeltestet, du måste ha ståvilan. Du måste verkligen trycka till direkt när du drar iväg.
Och träna upp farten på något sätt.
Men på 3×3 så är det mycket mer, där var inte tanken att vi skulle träna fart.
Vi skulle vara igång, vi skulle få upp uthålligheten.
Så vi vill inte få ner pulsen för mycket.
Nej, precis.
Och i de bästa av världar, egentligen, här kan man säga,
här finns ju olika sätt att göra 3×3 passet på också.
Man hade kunnat köra en kilometer, joggvila istället till exempel.
För att dryga ut det längre.
Jag tycker att det blir lite för mycket återhämtning.
Till och med när man är formtoppad, då kan man gå ner på två minuter.
Joggvila. Verkligen så.
Ja, och kanske lite högre tempo också.
Jag tror vi sprang i sex part.
Ja, på joggvila.
Jag var jätte, jättenöjd när vi var färdiga.
Men fy fan vad det var hemmast.
Det var jättejobbigt.
Vi fick två jättebra kvalitetspass under förra veckan.
Det var ju roligt. Nu ska vi köra något nytt imorgon.
Ja, det gör vi. Någonting. Du har ett schema.
Ja, det har jag. Vi ska köra något lite snabbare.
Du har en idé i alla fall.
Jag har en idé. Vi ska köra något lite snabbare, Fredrik.
Jag ska se vad jag skrev i Marias schema.
Ja, just det. Jag gav henne ett Salle Kaj-pass.
Hon tyckte det var mycket jobbiga.
Jag sa att vi skulle ta ett lätt och enkelt fartpass.
Lite enklare.
Hon körde idag, va?
Ja, och efter passet skrev hon till mig.
Det här var inte så lätt eller enkelt.
Så jag bara ”Nej, det kan jag inte”.
Jag minns faktiskt inte hur det var när jag körde passen.
Det var faktiskt Anders som gav det till mig
innan jag gjorde ganska bra tävlingar på 10km.
Vi sprang Malmö-loppet.
Jag var på ett gående form. Vi sprang precis under 36 minuter.
Och två veckor senare sprang jag 5000 på 1626.
Och tio dagar senare slog jag mitt pass.
som är 16-15.
Så riktigt bra.
Så jag visste ju att den här är bra när du närmar dig.
Skulle köra den här.
Men det är sånt udda pass som jag inte kan komma på själv.
Då kör man fyra gånger.
200.
Och sen 1200.
Så 200 meter.
I lite högre fart men inte maxfart.
En minut ståvila.
Och sen 1200 meter typ runt milfart.
Eller kanske strax under.
En minut ståvila, 200 meter.
En minut ståvila, 1200 meter.
Så gör man det fyra gånger.
Det är någon form av kombination av fartzoner.
Ja, lite så.
Mycket överfart på tvåordningarna för möjligen.
Ja, precis.
Anders, jag har fått en del pass för i världen.
Nu har han inte avseende när han kommer ner till Helsingborg längre.
Nu råkar han och springer med några andra istället.
Han frågar sig om han vill ha pass.
Jag kan själv.
Jag sa det under ett års tid.
Anders, vad kan du?
Långsiktig löpning.
Ja, jag skriver mina egna schema, eller Anders.
[Skratt]
Förr, för några år sedan, det var då jag skrev ”Freelancer” och ”Running the World” också.
Så när han var nere så brukade han ge några pass.
Så vi brukade säga ”Ja, Anders kommer ner så kör vi hans pass”.
Och han körde mycket pass, men jag bara ”Hur fan kommer han på det här?”
Alltså sådär, inomhuspass. Väldigt mycket sådant blandade så.
400 meter och sen 2000.
Och sen 400 meter och 1200. Alltså sådant som jag bara fattar liksom inte.
Men när man körde passet så var han ”I get it”.
Det var verkligen, det kändes som, även om de max kanske blir 8000 i volym,
8000 meter i volym, så kändes du maratontrött på slutet av passet.
Så han är ju väldigt maratoninriktad.
Har han samlat de här passen någonstans? Finns de i hitta?
Ja, alltså det här är också lite lurigt tycker jag.
Anders har ju skrivit träningsschemat åt hela Sverige.
Jag tror alla vid något tillfälle, åtminstone de som har tränat fem år tillbaka
och har tränat något av andorsscheman.
Han har det samlat i hans bok som han släppte för ett gäng år sedan.
Det var ungefär 7-8 år sedan.
Den heter ”Marathon och andra långlopp” eller ”Marathon och andra lopp” tror han.
Den är faktiskt väldigt spännande.
Det handlar om andors, men där är ett stort träningsschema också i den.
Sen har han sina träningsprogram som han brukar göra till varvet och sånt.
Men jag tycker att de passarna har jag faktiskt inte sett.
Så de här passen är ju sådana vitt pass.
Men de är jävligt konstiga.
När du kör dem så bara ”jag fattar varför de är så jävla jobbiga”.
Men det är faktiskt ett tips.
Följer man Anders på Instagram så gör han en del.
Så fort du följer honom och ser att han har gjort ett konstigt pass, testa det.
Det är rätt kul faktiskt.
Men det ska vi inte göra imorgon Fredrik.
Vi ska ha något som vi alltid har kört.
Standardpass.
Lite fart kanske, men jag vet inte vad.
Eller ska vi sikta på att göra nån sån åtta gånger tusen?
Skriva av på skiten.
Vi behöver få upp lite fart.
Jag är med på det mesta.
Jag har mycket energi till löpning just nu.
Åtta gånger tusen.
Det blir bra.
Det är på väg.
Jävla luddigt.
Fan.
Fan.
Ja, det kan vi göra.
Eller tar vi nya banan sidan om.
Den som ligger 500 meter till vänster om den.
Åtta gånger tusen.
Ja.
Är det joggvila då?
Nej, här kör vi ståvilar. Så modig är vi faktiskt denna gången.
Så försöker vi hålla uppe farten.
5000-metserfart.
Nej, men säga att vi börjar runt en ambitiös milfart, 345.
Så vill vi jobba neråt.
Men är det en sån dag så gör vi inte det.
Då stannar vi där.
Då stannar vi där helt enkelt.
Så det har varit gött ändå.
Härligt.
Något annat som behöver tilläggas på veckan som varit?
Jag har simmat idag.
Jag har simmat idag. Det är alltid simdag.
Så om ni undrar varför jag har ringar runt ögonen så är det inte för att jag är 40 plus.
Det är simningen. Garanterat.
Inget med det att göra.
Så inget dubbelpass idag Fredrik.
Inget dubbelpass, men det blir McDonalds.
Ja, det är ändå bra. Så McDonalds och sen simning.
Så du har inte tränat idag.
Jag har suttit i bil i fyra och en halv, nej fem timmar.
Och ätit på McDonalds. Det är bra.
Var har du varit någonstans idag?
Göteborg.
Jaha, okej. Det var sant.
Det är härligt.
Bra.
Grymt!
Vi hoppar vidare i podden tycker jag.
Nu ska vi blanda en weekly drink.
Nu blev det så att vi blandade en drink med temat wheat beer,
alltså en vetöl.
Och det här är en drink som heter ”Here comes the sun”.
Jag hade vetöl hemma, våren är i sin fulla prakt.
Och livet är lite enklare när det är fint väder och solen skiner.
Det är härligt. Jag älskar de här nio dagarna som är våren i Sverige.
Nu är vi inne på dag nummer sex.
Snart är det över. Snart blir det mörkt igen.
Snart blir det mörkt igen och sen kommer helt plötsligt sommaren.
Det är ungefär så det funkar.
Sommaren är ganska bra också.
Den heter Håkansesan. Vi drar igenom snabbt vad vi har i den.
Den var väldigt god. Den höjde faktiskt.
Du sa att Lisa kommer att gilla denna. Eller eventuellt kommer att gilla den.
Om jag byter ut bourbon mot rum…
Då blir det en helt annan sak.
Jag skulle dricka den här va?
Jag menar att jag blandar den till Lisa.
Du dricker den också.
Det var jättegod tyckte jag.
I den har vi whisky. Vi har en bourbon blandat i.
Och där har vi 1,5 oz, vilket är då 4,5 cm ungefär.
Och sen har vi lite sockerlag med ingefära smak som jag har kokat ihop.
Som jag gjorde förra veckan så är jag så himla nöjd med att jag kunde använda den igen.
Vi har ungefär 3 cm av den.
Och sen har vi citronjuice. Där har vi 1,5 cm.
Kan inte ha lite mer.
Jag gillar citron.
Jag tror de flesta gillar lite så här.
Att det är lite surligt.
Ja, det är lite surt men gillar jag också.
Och sen häller man på, det häller man i i den här bostonchicon.
Skakar med is, häller upp det i glaset och sen så fyller man upp lite med veteöl.
Och då kan man liksom, gillar man veteöl, vill ha mer ölsmak, häll på lite mer.
Annars är det någonstans kring 3-4 cm.
Bara för att fylla upp liksom.
Så får du en liten skumkrona.
Du får en fin färg på den ser ut som en sol.
Det kan vara därför de har benämnt det som Hero comes the sun.
Fantastiskt trevligt Fredrik, tyckte jag.
Garnerat med en liten citronskiva på toppen.
Så har man en fantastisk drink.
Och det är ju lite så när man är Hero comes the sun.
Det gör de ju ibland i Sverige på våren.
Och tanken är att vi ska prata om förkopplingen mellan de här.
Det var ju bara en chansning för det här var ju ett frågeavsnitt.
Men väldigt många har frågat om uppladdning inför vårens tävlingar.
Många som ser på Göteborgsvarvet Stockholm Marathon har lite frågor kring det där.
Så vi ska prata om det.
Men innan dess…
Så ska vi prata om…
Med solen, vet du vad som kommer efter sol Fredrik?
Mörkor.
Det pratade vi om förra veckan.
Efter sol kommer faktiskt regn.
Och jag har insett att…
Det regnar smej varje vecka.
Är inte det en låt?
Regn och smej.
Men bara regn och smej.
Det var en jävla martyr.
En jävla martyr.
Offerkroft, den sitter tajt på den nu kan jag säga.
Jävlar.
Nej men skämtsamt så lyssnade jag lite grann på avsnittet
vi hade spelat in.
Så inser jag bara,
”Fan jag har ju en ny jävla skada varenda vecka ju.”
Vad gör man då?
Då har jag nu också, ja.
Jag har en känning även den veckan.
Sen tänker jag så här, ”Veckans känning, det borde vi ha.”
Det finns ju här ”Veckans kändis” och sånt.
Det är ”Veckans känning”.
Vi kan bjuda in folk efterhand, ”Vad har ni för känningar?”
Och gärna udda sådana som inte hört talas om tidigare.
Så blir det som en bingo efter ett tag.
”Den har jag haft.”
Så här blir det en kunskapsbank av killgissningar.
Och så kan man kanske få lite tips på hur man blir av med det.
Exakt så.
Men det är inte det viktigaste.
Nej, det viktigaste är att vi tycker synd om varandra.
Att vi får gnädda lite grann igen.
”Bara ring hos mig.”
Och så kan man dricka en drink till det.
Så är man modern bellman med en åfåkofta.
Men så är det i alla fall.
Jag har ju nykänning nämligen nu.
Min fot, pratade vi om innan, den kändes fortfarande i helgen när vi körde 3×3.
Men sen dagen efteråt så var den helt borta, puttsväck.
Vi körde på lördagen.
På söndagen så skulle jag ju springa långpass.
Det drog ut mer och mer på tiden.
Sen bjöd ni in på en sån spontan…
Eller vi hade planerat att vi skulle ses en sväng.
Men så skrev ni till… Ni skrev i vår grupp.
Du och Jeanette skrev ju, vi har ju en grupp, du och jag, Jeanette och Lisa liksom.
Så skrev du ”kaff eller bubbel?”
Och då var min fru väldigt snabb på att svara ”bubbel”.
Och då tittade jag och såg det och tänkte såhär, det var ju själve fan.
Jag öppnade ju ändå upp, för jag visste du skrev att du skulle springa vid 3-4 tiden.
Hade jag bara varit snabb nog så hade jag skrivit såhär,
”inte för mig tack, jag ska ut och springa.”
Och då hade Lisa sagt såhär.
Det hade du aldrig skrivit.
Nej det hade jag inte gjort.
Men nej, så jag var bara på väntan på att Lisa skulle svara först.
Jag stack ut och sprang med. Inte en känning, och nu inte en känning.
Det verkar vara helt borta i alla fall.
Men, då har bubblan kommit.
Under tiden jag har haft lite ont i den foten, ström i baksidan och allt det där vanliga.
Så har jag känt de senaste tio dagarna att jag har haft lite ont i trampdynen.
Vänster trampdynen.
Det kan jag få lite grann när man springer mer.
Man börjar lite slita, men lite sliten så lite trött.
Men, så när jag sprang med den här femtorsmässan så kände jag att det gör faktiskt lite ont.
Jag hade lite så när vi sprang i Lördals också.
Men då var jag så himla fokad på min högerfot.
Man tänker så, ja ja.
Jag gjorde lite småont så, men inte mer än det.
Söndagen tyckte jag att då kändes det en hel del på vägen sista fem kilometerna.
Jag har haft något öm nu under tio-tolv dagar.
Jag har fått ont när jag har bytt mina tår.
Då gjorde jag så här, för då hade jag lite ont när jag trampade.
Inte så att jag haltade, men jag hade lite ont så.
Det är en orfokoft jag har på mig, det är jag fullt medveten om på veckans känning.
Men jag vill påminna alla om att jag har sprungit sönder min fot.
Jag är inte hypokondriker.
Det är inga hittepågrejer de här.
Gör det ont så gör det ont.
Då tog jag mina två mellanstator och bydde dem upp.
När jag bydde upp kände jag att när jag gör det, då gör det så ont att jag vill skrika.
Inte inom vårt, utan ut.
Då tänkte jag så, jag borde nu vila.
Så nu vilade jag igår och jag vilar idag.
Nu känns det lite bättre. Jag tror bara att det är överansträngning.
Men det är alltså andra foten nu vi pratar om?
Andra foten.
Och trampdynan och de två mellan tårna.
Efter stortårn kommer de här, de som man inte vet.
Det är inte Vicke Wire.
Det är inte Peck-tårn.
Det är de två där.
Det var faktiskt veckans känning.
Vi har pratat en del i andra avsnitt
om vad en skada är och vad en känning är.
Det man kan lära sig,
det man kan dela med sig av,
har man sprungit sönder en fot
när man på morgonen känner så här
”lite svårt att stödja mig på den”
men det kan nog gå.
Om du får en känsla av att du har lite svårt att stödja dig på någonting.
Då går det över från en känning till en skada ganska snabbt.
Får jag bidra med någonting till veckans känning?
Bidra.
Jag har under rätt många pass känt väldigt lokalt i baksidan.
På en liten, liten punkt.
Låret?
Baksidan låja.
Mitt på.
Det är en öm punkt där.
Som kan yttra sig mitt i pass.
Så det känns som om du känner på uppvärmning eller efter.
Det kan komma så här.
”Är det här någon skada på gång? Kommer det att bli en bristning här i baksidan?”
Sen släpper det efter kanske några kilometer.
Men det är skumt.
Vad har du för regel, Fredrik? När känner du så?
”Nu borde jag stanna.”
Och när så?
Det är ju lite när det eskalerar.
När man märker att det blir värre och värre.
Då brukar jag känna att det är dags att stanna.
Men om det bara ligger kvar med samma typ av känsla
Så tänker jag att det går nog över.
Du är inne på sista rycket nu Fredrik, inför ett maraton.
Sista nyckelpasset. Formen är kanon.
Du satt alldeles i en pass.
Du blir där och lekar.
Du ska köra 60 minuter i 4-fart.
Det känns som ett distanspass.
Efter 20 minuter bara känner du att den grejen kommer.
Och vid 40 minuter, det sista nyckelpasset,
det är ett viktigt pass där alltså,
du har 20 minuter kvar,
och det lägger sig precis på gränsen mellan,
du vet att det går från att det känns till att det gör ont.
Vad gör du?
Då hade jag nog stannat i det läget.
Vi är en grupp på sju personer, Fredrik,
som allihopa gör sitt livspass.
Usch vad jobbigt.
Jättesvårt. Men nu när jag sitter här och inte är i passet
så tänker jag att då hade jag stannat.
Om jag ska vara ärlig och tänker mig in att jag springer passet
och jag nästan är färdig så hade jag nog bara fortsatt.
Tyvärr är det så.
Mycket bra. Det avslutar den här veckans känning.
Det kan bli en jingle till denna veckans känning.
Ni som lyssnar, är det någon som har en känning den här veckan
Skicka in den till oss så kan vi bedöma den här. Gratis. Vi tar inte ens betalt.
Annars känner jag mig ganska redo att gå vidare.
Det gör jag också. Mycket så. Laddar in på passet imorgon.
Skål! Here comes the sun!
Sådär, då har vi avnjutit en härlig cocktail som heter ”Here comes the sun”.
Och något som också är stundande, det är ju alla härliga lopp
som nu kommer på ett löpande band.
Åh, nu fick du in… Där fick du till det Fredrik!
Nu kommer det på ett löpande band.
Mycket, mycket bra. Men det gör det.
Och så är det. Vi ställde ju en fråga rakt ut på Instagram
om vad vi skulle prata om idag, för vi orkar inte planera själv.
- Mycket bra, det gillar vi!
- Så att andra fick göra det till oss. Och det gjorde ni jättebra där ute.
Vi tackar för alla svar vi har fått eller alla frågor vi har fått in.
Och många skrev om tips och råd
för att ta sig an de här tävlingarna som är stundande.
Vi har ju härliga lopp nu, vi har Göteborgsvarvet,
vi har Köpenhamn-maton,
vi har flera maton detta år,
Stockholm, Mottorlund, Helsingborg, allt möjligt.
Och då är frågan så här, man tränar på, man kanske har en idé om
det här träningsupplägget funkar för mig, jag kör mina långpass,
jag kör mina kvalitetspass och så vidare.
Men sen kommer man så här veckorna innan och då börjar man ju tveka på sin form,
man kör några pass som inte känns bra.
Och sen börjar man tänka, va fan ska jag köpa nya skor kanske?
Jag måste ha helt fräscha skor.
Hur ska jag, rövbetsjuice har jag hört talas om,
Hur ska jag dricka det i orimligt stora mängder?
Hur ska jag göra?
Så undrar man lite och så har de ställt frågan till oss.
Ska vi försöka kille sig ihop med frågorna?
Så gött!
Om du skulle få summera några tips Simon.
Vad skulle du…
Om vi nu tänker Köpenhamn-Malton som är nästa vecka.
Till och med nu på söndag.
Då är man inne i uppladdningsveckan.
Då är man inne i slittampen här.
Det jag tycker är roligt med maj och början på juni är att det är en så extremt
hopknycklad period av stora svenska och även nordiska lopp som många springer.
Göteborgsvaru, som sagt, världens största halmaton, det är ju svenskarnas…
Svenska löparsmid sommarafton.
Alltså det är alla bara ”Fy fan vad gött ska det bli att köra små grodorna där runt slottskogen
och bort på Hisingen och upp för Avenyn och Krampa”.
Vad mysigt vi ska ha!
Alltså det är så kul, så ska vi inte hitta varandra i målet heller för det är så jävla mycket folk.
Fy fan vad bra.
Det gör vi om.
Arla står där och kastar mjölk på en i sommarvarmen.
Det kommer bli grymt.
Göteborgshavet är ju en fantastisk folkfest.
Men det är ju alltid lite problematiskt när man kommer till den perioden.
För de som vill springa mycket och springa i många tävlingar
Då har man Köpenhamn-maraton nu på söndag.
Och så har man en vecka efter det,
tror jag en eller en och en halv vecka efter det, Göteborgsvarvet.
Och sen två veckor efter det Stockholm-maraton.
Det är väldigt svårt att få till alla de tre.
Köpenhamn-maraton kanske är mer för oss här i Skåne.
Vi är ju vana för det är så himla nära, så det är smidigt.
Annars kör ju många så att man kör Göteborgsvarvet
och sen kör man Stockholm-maraton.
För det är typ två, tre veckor emellan.
Det passar, lämpar sig väl liksom.
Men jag såg att det var någon som också frågade, vi ska gå in på det sen,
hur hårt vågar man gå på Göteborgsvarvet och sen Stockholm Marathon några veckor senare?
Det är lite samma i, vi pratar när ett gäng som ibland kör Helsingborg Marathon
det börjar på september, sen leading-loppet i slut på september.
Är det dumt att köra det?
Det är skitsvåra frågor, men formtoppning om vi tänker oss Köpenhamn som är närmast,
det är ju liksom mindre än en vecka kvar.
Det skäla med träningen tycker jag egentligen kan du inte göra ett skit nu om man ska vara riktigt krass.
Nej, träningsmässigt är det egentligen bara att inte bli stel och hålla igång med lite lugna pass.
Men sen är det andra aspekter. Hur gör man med kost?
Det är vissa som kohlydrat laddar, tömmer upp kohlydratorn och laddar för fullt.
Jag vet att jag är väldigt populärt inför Vasaloppet.
Man åker lite längre igång, lite mer timmar.
Det kan man likna lite med ett marathon såklart.
Även om det kanske är fler timmar om man inte är superelit.
- Precis.
- Så är det så att man tömmer kroppen på kolhydrater.
Jag tror man gör det 5-6 dagar innan.
Tömmer, äter ingen kolhydrater på kanske några dagar.
Jag tror det är 2-3 dagar innan. Ni får kolla upp detta.
Det finns tydliga instruktioner på hur man gör.
Så äter du mängder med koldiodater.
Varför man tömmer innan är för att
om du tömmer kroppen på koldiodater så signalerar kroppen
att nu behöver vi verkligen koldiodater.
Gör platt, få mer koldiodater i kroppen.
Nu kan jag inte den fysiologiska bakgrunden till detta.
Det är ingen som bryr sig.
Då kan du få ett extra intag på koldiodater om du är koldiodatladdare.
Jag har aldrig gjort det med marathon och så vidare.
Jag har gjort det med Vasaloppet. Jag har kört det några gånger.
Vet inte om det funkar.
Men man testar ju det mesta.
Det finns där. Någon som säger att det finns en studie.
Om det finns någon som säger att det finns en studie.
Jag vet inte ens om det finns en studie.
Någon har sagt det.
Då kör vi på det.
Jag har ju löpning av livet.
Fredrik sa det.
Sen säger man att han har hört någon som har forskat om det.
Jag har inte gjort något sånt här i gamla stads.
Men jag tänkte också, vi fick en fråga från Anton Berg.
Stockholm har när man säger snabbt som saterna, bästa sättet att formtoppa.
När man ska formtoppa skulle jag säga att kommer det så långt som att det är
minare än en vecka kvar till loppet, då kan du egentligen, om det är rent krass,
är det lite för sent att frontoppa, då kan du nog bara skaffa dig en god feeling.
Till loppet.
Christian Munt kan ta två olika filosofier som jag har sett i Nardino Marathon.
Christian Munt, en av Sveriges bästa marathontränare just nu,
han har filosofin att han kör 5 km i marathonfart.
Ofta går det lite snabbare, men det är tanken.
Och sen några 200 meters interval efter det.
Typ på lördag, söndag, onsdag eller torsdag.
Sen har man Anders Halka i filosofin.
Som också är en svensk skitduktig materna på Coachat.
Där det är i princip 5 km tempo på banan.
Det är inte så att det sliter.
Men hög flytfart.
Jag har testat, dels eftersom Christian har tränat med och provat den varianten.
Jag har testat Anders också under många år.
Att faktiskt köra 5 km.
Jag har alltid gjort så att jag har slängt klockan.
Så springer jag på lördagen och söndagen.
Ofta har jag varit söndagen. Både Köpenhamn, Marathon och Hamburg som jag har sprungit många år.
Har varit på söndagen. Så då har jag sprungit den på onsdagen.
Nått år sprang jag den på torsdagen.
Lite sen.
Kanske var lite tajt.
Onsdagen skulle jag hellre förespråka.
Då har jag i princip bara sprungit 5 000 på bana.
Startat igång, slängt klockan.
Sprungit 5 000 på känsla i en lite högre fart.
men absolut inte att det sliter.
Och sen bara plockat upp klockan och stannat den.
Jag vet att Anders har gjort lite samma.
- Att inte använda klockan där är bara för att man ska mer koncentrera sig på känslan.
- Ja, precis.
Och där är det lite så, jag vet också när jag körde att det var så.
Allting snabbare än maratonfart så jag är nöjd.
Om jag har en dålig dag, den dagen,
och jag går på känsla och hamnar på maratonfart så känner jag ”ja men fan vad grymt”.
Då är jag rätt.
Och sen vet jag, något år när jag sprang, då sprangade den på
Jag skulle springa i fyra fart på morgonen och så sprang jag på känsla och var supergött och höll 3,30 fart på femman.
Då blev jag såhär ”shit, det är ju halv minut, snabbare på ett kilometer, det är ju världens marginal”.
Sen har jag inte klarat det. Men jag tycker faktiskt att det är ett bra sista pass för formtoppa.
Man kan välja filosofi, men 5 000 är schysst tidigt på veckan.
Sen är det många som pratar om att man ska inte minska volymen för mycket.
Man pratar sista perioden. Jag vet inte hur många procent, men man går ner 20-30% bara.
Men det springer inte de tuffa passen.
Nej, och jag skulle säga att där är nog ett spann där jag mellan 20-50% går ner.
Men vissa har en tendens att ”nu är två veckor kvar, nu vilar jag”.
Och så helt plötsligt bara springer jag ett pass i veckan.
Ja, det är nog dumt.
Man kan väl lägga om träningen istället lite.
Köra lite lugnare pass.
Men ändå försöka hålla en hyfsad volym.
Så att kroppen ändå är van vid…
Alltså som att det avvänjer kroppen vid den här volymen som den ändå behöver.
Nej men precis.
Vi kan faktiskt bara lite så här snabbt, nu när vi ändå sitter.
Vi kan faktiskt kolla om vi bara tänker oss…
Nu när vi ändå sitter här.
Nu när vi ändå sitter här, Fredrik.
[Skratt]
Om man tittar på mina sista veckor inför Helsingborg, som vi har här augusti.
Så skulle jag säga när jag tittar på den volymen man hade per månad då egentligen.
Så kan man se här lite grann, ska vi säga 2019 var det och det var varmt så in i helvetet.
Så skulle jag säga att de sista fyra veckorna inför loppet låg jag på 308 km den sista månaden.
Det är inräknat maratonloppet mot slutet av månaden.
Månaden innan låg jag på nästan 500.
Det är mycket.
Det här har jag inte varit på år och dag.
Jag tror ändå de sista veckorna att du går ner.
Jag kan ändå titta dagen innan loppet.
Jag sprang loppet, men tittar jag tillbaka.
Dagen innan loppet joggade jag.
Dagen innan det, joggade jag.
Dagen innan det, vilade jag. Dagen innan det, joggade jag.
Joggade jag, joggade jag, joggade jag.
Så de sista, en, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta.
De sista åtta dagarna innan loppet så sprang jag sex av de dagarna.
Men det är klart att med Kristians schema
då är det ju som om man tränar mot 2.45 på maraton.
Jag gillar tanken att du springer tre eller fyra dagar i veckan och ska springa ett marathon.
Så helt plötsligt bara ”nu springer jag en dag denna veckan”.
Det är nog en dum idé faktiskt.
Snarare bara så. Ta jättekorta pass.
Det är alltid gött den här dagen innan joggen.
Sån 15 minuter.
Man bara ”jag kan inte springa mer, jag hinner knappt bli svettig”.
Men det är någonting att hålla igång kroppen så att den inte blir segnad ihop.
Så att den inte blir stel eller mosig.
Hellre hålla igång, skär ner lite antalet pass.
Men liksom, ja, jogga hellre.
Sånt tycker jag.
Jag tycker det är bra formtoppningspass överlag.
Bra, då har vi pratat lite om träningsvolym och pass
och så här innan formtoppningspass.
Vad laddar du med annars så här inför tävling?
Alltså om man tänker kost, dryck.
Är du en rödbetskille?
Jag har provat äta…
Du har käkat en rödbeta också?
Ja, jag hets åt en rödbeta en gång.
Det är jättekonstigt.
Det var inför mitt första varvetmilen.
Jag tror att det var när varvetmilen
precis hade startat.
Varvetmilen?
Du käkar rödbeta inför 10k?
Ja.
Okej.
Jag fick tips i en Facebooktråd
och så blev Martin Ensson…
Jag blev stressad.
Jag blev stressad.
Jag hade en hel rödbeta och jag åt den.
Kukade du den?
Nej, jag hade en skål och jag la den i skålen och så tuggade jag den.
Jag vet inte vad jag tuggade för jag bara ”det här kan ju inte vara rätt”.
Det känns ju inte som du.
Nej, men det här var ju tidigt.
Det var under samma period som jag sprang sex tempopass i veckan.
Och internet fanns inte?
Internet fanns inte.
Och jag var aldrig skadad.
Nej, just det.
Kan du sitta och röra beten?
Men det är faktiskt roligt det här med upplevelsesport.
Jag vet, vi har pratat om det tidigare, att mitt absolut snabbaste marathon
då hade jag ju liksom noll.
Alltså jag gillar inte att du säger det här.
Nej, jag vet.
Jag pajar ju hela vägen.
Hur ska man göra?
Man ska inte göra någonting.
Det är helt sjukt. Jag var såhär, vad tog det för energi intagen i loppet?
Jag drack vatten och åt små bananbetar hela vägen.
That’s it.
Det är sjukt. Du sparar ju på 2,53.
2,53, ja.
Det jag har lärt mig av det är att jag äter ändå mycket små bananbiter.
Så vi kontinuerar allt det i mailen så jag tramser inte.
Det blir bara så här ”Ser du om återhjälp?”
”Jag har ju inte små bananbiter.”
Det är en sidohistoria på det.
På tal om veckans känning på internet är den här filmen som du är taggad med.
Vi har sett den också. Marathon bringar fram många känslors folk.
Så är det någon damm som springer och gråter. Man ser att hon lider lite grann.
Sen är det hennes mamma som langar grejer åt henne och ger henne en bar som kastar henne efter och träffar henne typ i huvudet.
Det gör ju att jag kollar på den där femte gången jag har klippt.
Det är så mycket som är konstigt med det klippet. Hon kommer och skriker. Jag vet inte om hon har ont någonstans.
”Okej, det vill hon nog.”
Då är det redan förbi, så försöker hon sikta så att hon ska fånga det.
Men då är hon vänd på andra hållet.
Det är jättekonstigt.
På tal om det, jag vet inte varför,
under andra året på Helsingborg Marathon,
jag är ju control freak på vissa grejer,
jag hade skrivit nitiska instruktioner till varje vätskestation.
instruktioner till varje vätskestation. Det är en sån stor jävla kompendie.
Verkligen på den nivån. Till frukten då, vi hade ju banan och apelsiner.
Apelsinerna delar man i klyftor, det är fyra delar så att man inte ska bara suga i sig.
Även bananer och sånt. Varje banan delas i tre delar.
Och gärna en liten skåra i mitten så att du snabbt kan få av skalet.
Så att det inte blir ofräft så ska man inte gå på.
Men då hörde jag också efter loppet så jag sa ”Jävlar, jättebra, jättebra”.
Men det var ju några funktionärer på, jag ska inte säga vilken vetska jag såg.
Men där i början, de delade ut hela apelsiner.
Du tänker ”Det kommer springa en tre timmars löpare”.
”Apelsin, apelsin!”
Så får du en hel apelsin in där.
Jag tänkte ”Skala en sån i fyra femton part”.
Du får en sån skala som vi hade på 80-talet också, som en liten skåra, en liten kniv.
Jag tycker det är så jävla roligt, jag kan få en hel apelsin när du springer upp på en pappermat.
Vad fan ska du göra med den?
Slå den mot en sten och försöka suga i dig saftet.
Precis, med kokosnöt.
Förlåt, sidetrack, men det här med energi, vad det är vi pratar om underloppet.
Det jag kan ha konstaterat är så här, man behöver ha i sig energi underloppet, även veckan inför loppet.
Har du någonstans landat på ”shit, vad det är individuellt vad du faktiskt behöver och vad du presterar av”.
Även kopplat till dina krampor i magen och sånt.
Du kan inte bara trycka i dig vad som helst och bara tänka att mycket energi ger bra resultat.
Det går inte heller. Du måste hålla.
Ska jag ge något tips där så tror jag att man redan…
Det är lite för sent om ni tar tipset nu för du ska ha tränat med lite energi innan.
Ja, det är nog rätt så bra faktiskt.
Har du inte gjort det, var lite försiktig med vad du trycker i dig.
Börja med gel första gången på loppet.
Det kan man inte rekommendera.
Utan att man har testat särskilt koffeingel.
De kan vara rätt så aggressiva mot magen.
Även Mortens gel med koffein i.
Det kan de faktiskt.
Det vet jag.
Även när vi har sprungit både marathon och halvmarathon
så är det en jävligt tunn balansgång.
Du och jag har lärt oss lite grann, tyvärr är det ofta även då för sent.
När man känner så, nej jag kan inte få in mig i NHL nu för att jag ligger redan på gränsen.
Man vill ju inte komma till punkten där man ligger på gränsen.
För man vet ju att när man ligger på gränsen då är man förmodligen redan körd ändå.
Om man försöker driga ut det så länge det bara går.
Men det är, annars tycker jag faktiskt att ett tips är om man har lite tid att träna och så.
Det finns ju en massa studier, nu kommer Kyli Jisson här.
Här finns ju en massa studier. Det här är vedertaget även om du inte kan peka på vilken studie.
Koffein har ju en förhöjande effekt. Om du tränar med det innan att ta koffein,
om det är en koffeingel eller om det är koffeintabletter, att ta det innan loppet startar.
Det är fan mitt hetaste tips.
Ska du testa det första gången du tar koffeinpid gör det inte på ett nyckellopp utan gör det någonstans.
Jag älskar att ta en koffeingel, en mer flytande koffeingel, 20-10 minuter innan start.
Jag älskar det, för jag har alltid en sån kick när man ska dra iväg.
Sen om man ska springa maraton får man vara noga med att man antingen får hålla den kicken längs vägen
eller så kan man inte ta den direkt innan starten i så fall.
Om man bara tar den innan start och sen inte fyller på med någonting kan du också få en dipp efter 10 km.
”Åh, vad fan tog koffeinen tillbaka?”
Jag var precis som en junkie. ”Jag vill ha mer av det där goa i början!”
Men kör du 5000 exempel? Jag älskar att hata 5000-lopp.
Men jag älskar att ta koffein innan. Jag blir alltid så jävla stirrig på starten.
När jag springer loppet så bara ”Jesus”.
Jag kommer aldrig glömma detta. Jag vet inte vad det var för tävling.
Men jag tror det kan ha varit två år sedan ungefär.
Och du hade snackat om någon ny tjott.
Det var den Jens vi fick testa på.
Det var kanske ett år sedan.
Jag var nere på Hederma.
Vi hade kört bil ner och du hade sprungit.
Ja, det hade jag.
Det var kanske en 1500-mets-tävling.
Nej, det var det 5000.
Jag tror det faktiskt.
Men då var du så jävla speedad.
Du sprang runt och pratade med alla.
Du stod och skakade.
Du bara ”fan, det är helt sjukkänslan här!”
Alltså det var så stark!
Det stack på armarna på dig.
Det var faktiskt sjukt. Jag minns att jag tog den,
vi har fem kilometer jogg ner till Heden,
och jag tog den efter en kilometer vid Jordbodalen.
Så direkt när jag drack den,
”Jävlar vad den var stark!”
Jag ville liksom inte vaska den,
”Nu tar jag hela!”
Jag minns direkt efter att jag druckit Heden,
att jag kände ”Det här kanske var dumt!”
Det var så stark! Jag vet inte om det var bra eller inte.
Om det var bra eller inte.
Men är det coffeinchot eller något annat i?
Man undrar inte.
Man undrar fan kan jag säga.
Du har inte kollat upp vad det är?
Nej, jag bara ”yes” och sa till det.
”Ta den” och jag bara ”ja, ta den”.
Det är vissa människor jag bara litar på.
Och Jeanette har också testat nu med Maria tror jag.
Ja, just det.
Stack i armarna på dem också.
Det är en speciell känsla.
Men det är inte såhär…
Jag gillar det, måste jag säga.
Det låter lite som en drag.
Men att man blir överdrivet positiv.
Ja, det blir man absolut.
Men jag tycker att det är jäkligt bra.
Men sen, för att backa bandet lite grann,
vi pratar om Daino också som har ställt frågan just om…
Här var också någon som ställde frågan om hur hårt vågar man gå på
varvet som är två veckor innan Stockholm-Aten och sådär.
Han pratar formupphoppning och sånt.
Alltså jag tycker nog generellt sett att springa en tävling
nära in på eller innan huvudtävlingen är en bra idé.
Tycker jag. Jag har testat att springa 10km-slopp veckan innan jag springer ett maraton.
Har funkat bra.
Men jag tycker det är nog om man ligger på en lite högre träningsmängd.
Då tycker jag det kan vara en sjukt bra formtoppningsgrej att köra 10km-slopp
veckan innan, helgen innan du kör ett maraton.
Om du inte ligger på så hög träningsvolym då kan det slita ganska mycket.
Då tror jag nog man ska vara lite försiktig med det.
Sammantaget halvmaraton två veckor innan.
Ofta känner man att det hade varit perfekt att ha ett halvmaraton som är
någonstans mellan två och fyra veckor innan maratonet.
För då får du, antingen kan du springa halvmaran i din maratonfart
och bara ha det som träning, eller kan du faktiskt, du har råd
att kunna maxa den halvmaran och sen ändå återhämta det
för du ska ändå trappa ner mot maran liksom.
Så ha det som sista tuffa pass två, tre veckor innan.
Men då måste man nästan ha lite koll på hur, var man ligger till och så vidare.
Det måste man ha ja, för det kan slita.
Det är min första halvmar också.
Ja, det kan slita hårt annars också faktiskt.
Man vill inte heller paja huvudmålet med att bränna ut sig där.
Men ett tips annars tycker jag där är, ska du springa ett halvmaraton eller en millopp
innan ett maraton och du inte har testat det, eller du springer en mil innan du ska springa en halvmaraton
och du inte har testat det tidigare, så fan, jag hade bara gått ut lite lugnt.
Men en tävling innan tävling tycker jag är en jäkligt bra uppladdning.
Man får lite vana på sig, nummerlappen, man känner sig inte riktigt lika nervig när det är dags.
Jag tycker det är skitbra.
Och även där hur hårt man vågar gå på.
Det tror jag, har du gjort ett antal gånger då vet du efter ett tag hur hårt du vågar gå på.
Även under loppet kan du känna, nu sliter det för mycket, jag sänker farten.
Men har du inte testat det tidigare så hade jag bara inte gått för hårt från början.
Om man nu pratar om att det här med att det sliter mycket och så.
Det har ju kommit väldigt roliga och trevliga skor för oss medelålders.
Ja, springskor.
Ja, precis. De har vi, men de använder vi inte så ofta.
Jag tänker mer på de här Hucka-skorna med karbon och alla andra skor med karbon.
Vi har fått en fråga om det också.
Den handlar väl mer om någonting som jag har funderat på en del också.
Hur mycket man springer med karbonskor.
Hur mycket som är bra att avstå egentligen från att springa med karbon,
kan man springa med vanliga skor.
Vad har du för take på det? Har du funderat på det?
Ett tag så sprang vi bara i karbon, du och jag.
Det är egentligen dumt tycker jag.
Jag tänkte också spela i Facts härom veckan, jag vet inte varför jag gjorde det.
Men det var samma när jag sprang Helsingborg Marathon.
Då hade inte karbon kommit än.
Ja, när vi… Ja, du sprang också en bit.
Sen bara ”blubb”.
Där kommer jag ihåg att jag liksom…
Förr, när mina andra marathoner hade sprungit,
då hade jag alltid en tanke, här är mina tävlingsskor.
De tränar jag ganska lite i.
Utan tränar liksom lite så andra typer av skor.
Sen när man kommer, då tar jag på mig tävlingsskorna.
Men inför Helsingborg, jag vet ju att jag tränade
alla mina nyckelpass och intervallpass i skorna.
eller åtminstone samma modell som jag skulle tävla i.
Vilket jag lite grann kan känna.
Och det tycker jag även när Carbon kom så blev det ett all…
Man tänkte såhär, ”de här sparar jag till tävling”
och sen bara ”varenda pass kör man” för det är så skönt.
Men jag tycker att lite grann längs vägen har vi glömt
att det är något visst att ta på sig
ett par tävlingsår som du inte kör i så jäkla ofta.
Men man blir så jävla girig i träningen.
Att du pajar lite grann det.
Jag tycker nog att jag har blivit mer och mer återhållsam nu gällande karbondojerna.
Och lite grann vill jag få tillbaka.
Revolution är att man sparar det där till när det verkligen gäller.
För det har jag märkt även på träningarna, att jag så himla snabbt drar mig till att välja dem.
Men egentligen, vad skulle hända om jag inte tränade i dem, utan i andra?
Växla runt, härda upp och stärka upp mina ben lite mer när tävlingen kommer.
Då plockar jag fram dem och bara känner att jag flyger.
Det kan jag sakna från förr i tiden.
Det håller jag med dig.
I samma tanke kan man tänka så här.
Fast jag kan ju träna lite mer.
Jag är lite fräschare i veckorna.
Jag kan träna mig med lite större volym.
Det är ingen lätt frågeställning.
Jag kan känna att vissa passer…
Egentligen skulle jag inte ha sprungit idag.
Men jag kan springa om jag tar på mig på Karabanska.
Det är faktiskt rätt sjukt.
Jag håller med. Jag tycker det är skitsvårt.
Jag har tänkt mycket på det de senaste veckorna.
Jag har faktiskt tänkt på det mer nu, för jag hade också haft lite sliten i baksidan så jag har sprungit jättemycket.
Jag minns den också, New Balance, RC Elite, och sprungit i Hokias Rocket X.
Så var det en kabeljonsspel som var rätt goa.
Men faktiskt nu när vi fick in Salming och fick köra deras Greyhounds så har jag nästan bara utslutande kört i dem.
Det är ju liksom vanliga distansskor, men det är lite grann, det känns som att fan det är ändå rätt gött att komma tillbaka.
springa i bra vanliga dojor på något sätt.
- Jag hoppas också på en liten återrevolution av de gamla teknikerna.
- Det tror jag nog. Jag tror det är på väg.
Det var lite grann kring uppladdningar, Fredrik.
Kring vad man kan tänka kring i lopp.
- Live här får vi från Marcus Wadström.
-Uppgickningarna kommer troligen från Beta-alanin.
-Det var det jag tänkte.
-Ja, precis.
Han killgissar också inom Pantes.
Tack för det Marcus.
-Vet ni vad?
-Då känns det bättre.
-Beta-alanin.
-Balaninen.
Det är inte samma sak som alanballan.
-Nej, det är en helt annan sak.
Vi tar en liten break.
Perfekt, vi ska tillbaka strax.
[Musik]
- Ta bort fästningarna för bränslefiltret.
- Ta bort bränslefiltret.
- Ta bort fästningarna för bränslefiltret.
[Musik]
Då är vi tillbaka igen och nu är det dags mina vänner för avslöjande i vår härliga
Salming-tävling som vi har kört där man kan vinna två par skor,
ett VIP-erbjudande i samband med Salming Idre Fjällmara,
kläder och ett löparkitt.
Och även så här att man kan, om man vill, få vara med i denna eminenta podd.
Och få prata med Simon.
Och no offense, säger Salming, men det priset slår ju högt.
Det står här inom Pantés träningsskema.
Det står också, om man vill, kan man få ett träningsskema som vi kallar för
”Hur du skadar dig inför ett lopp på tio veckor”.
Finns det inte en fils som heter ”Hur du blir av med din samv” eller ”Din flickvän” eller vad fan är den?
Ge mig någonting på tio veckor.
Hur du blir skadad på tio veckor.
Tio veckor inför ditt nyckellopp.
Det är vad skemmat heter.
Så det kan vi slänga in på köpet. Vi kan väl bara slänga till en annan, Fredrik?
- Ja, men alltså dina träningsschema är ju eftertraktade.
- Det är de ju, ja. Och det är ju rätt lustigt med tanke på att jag har börjat inför en spänt veckans känning.
- Mycket märkligt.
Men de är saknade när de inte skriver dem.
Men nu är det dags, Simon.
Vi kör en trumvirvel.
- Ja, det gör vi.
Alltså det här har varit…
Du och jag har alltså kollat igenom nära 400 bidrag in i detta.
Det har varit…
- Galet.
- Galet har det varit.
Det har varit galet. Vi har valt ut två eminente herrar och två eminente damer
som kommer att få prova.
De kommer också testa samma dojor som vi kommer att göra.
Det blir lite roligt. Det kommer bli ett litet community.
Vi kommer att starta en Facebookgrupp som heter ”Vi som är sponsrade”.
Vi som är sponsrade och vi som dricker och drinker varje vardag.
Så delar vi med oss.
Ni delar med er av skotipsen och vi delar med oss av drinkar.
- Det är en känsla. – Dagen innan så är det precis som sånt.
”My dog ate up my homework”. ”Hur var skorna? Kan du hjälpa oss med det?”
”Ska vi säga hur drinkarna smakar?” Så byter man liksom.
- Exakt. – Skämtar sig då.
Men nu kommer de. Nummer ett.
Det här var nog den mest imponerande A for effort-motiveringen som vi såg.
Det är Matte Hummelgut som gjorde ett rim som vi tyckte var outstanding.
som vi bara kände, här har vi en vinnare helt enkelt.
Och det här rimmet, jag måste nästan läsa det faktiskt bara för det.
”Vilse i skojungeln och snart redo för en mara.
Mycket som är svårt och inte att hitta skor bara.
Springer mara på asfalt, på asfalt och i skog och mark.
Vilka skor står bäst emot bark?
Löpning och liv tar hjälp med mycket och nu är det dags att lägga i sista rycket.
När jag i min första mara kommit i mål till Salminge podden
säger jag tack och skål.”
Jag tycker att det är fantastiskt.
Det känns lite så här uppesittarkväll när man ska göra rim till jäklar.
Ja, lite bingolotto-feeling här på denna.
Så ett stort grattis till Matte.
Vi kommer att ta kontakt med dig och utannonsera det här på Instagram
när jag behagar.
Vilket jag kanske aldrig blir av med.
Nej, när ni lyssnar på det här så har ni blivit med i det helt enkelt.
Fantastiskt bra rim.
Nummer två, Fredrik.
Här var en motivering som var så enkel men så jäkla fint.
Både du och jag har de här värderingarna i oss.
Jessica Sundberg med motiveringar som säger
”Jag vill springa med mina barn för att visa dem vad löpning betyder för mig
och hur mycket glädjen och skit det ger både på kort och lång sikt.
Och har då taggat sina barn.”
Så himla fint.
Både du och jag känner igen den här kopplingen
och vill så himla gärna en dag springa med kidsen.
Han åker och springer New York Marathon med sina barn.
De springer femma när man springer Marathon.
Vad det är, det var fantastiskt fint.
- Drömmen.
- Jessica Sundberg, vinnaren nummer två.
Nummer tre är, ska vi se här,
Joakim Nilsen.
På grund av en statement som vi lite grann vill utmana i skottestet sen.
Jag kommer bidra på ett schema här också.
Ja, just det. Precis.
Joakim har haft en motivering och sen avslutat med
”Sveriges hårdaste coach vill väl alla ta ett pass med?”
Så nu vill vi ju se om det här verkligen är Sveriges hårdaste coach.
Upp till bevis helt enkelt.
Yes. Joakim Nilsen vinner också.
Stort grattis.
Stort grattis.
Den sista vinnaren är faktiskt en som vi har känt igen här också från podden,
men som jag nu gissar sista namnet på.
För jag har bara användarnamnet.
Jag tror det är Emma Ahlstrand.
Men…
Emma Neria i alla fall.
Har tagit sina två bästa kompisar.
Som alla ska ha barn lite grann.
Men sen också tycker jag är så fint.
Sen kommer dagen då vi åter samlar sig spåt
och njuter med efterhållet och rundar ihop.
Och här kommer den här klämmen som vi fastnade för då.
Tänk att få testa lite nya skor.
Vi som alltid ser ut som piff och puff i våra likadana skor.
Där kände vi igen oss.
Där tryckte Emma till en punkt hos mig och Fredrik.
Vi kände så, hur många pass har vi inte dykt upp?
Nästan hela teamet i samma skor.
Tänk vad kul att få vara den som sticker ut med något nytt.
Emma är vår fjärde vinnare.
Stort grattis och tack till Janne som har deltagit.
Det har varit jättekul att läsa alla kommentarer.
Vi är supertacksamma för att man engagerar sig i de här sakerna.
Det är roligt att testa skor och anta utmaningar.
och springa på ett fjäll.
Det var en populär tävling.
Vi återkommer med fler såna här saker.
Det var kul.
Vi ska också låta ut ett träningsschema vid något tillfälle.
I sammanhang med veckans drink.
Lotteriinspektionen har ett avsäg.
Det är alldeles för stort värde i den minsta.
Hur vinskattar ni den egentligen?
Har ni tänkt på det?
Det är en negativ skatt för att det är en skada.
Stort grattis till alla vinnare.
Jättekul att alla har varit med. Vi kommer att ta kontakt med er.
Det var faktiskt inte du med det Fredrik, det var en liten grupp kanske.
Ja men det är så lite så här.
Vi får ändå få ett litet utlåtande.
Det är motkravet i detta.
Att man testar skorna, skriver vad man tycker och kanske jämför med andra skor som man har haft.
Och så får vi få fånga upp det där och ge till Salming.
Det ska bli väldigt roligt. Stort tack till er i alla fall.
Tack så mycket. Nu går vi vidare.
[Musik]
Äntligen Fredrik, har vi kommit till favoritpunkten på hela avsnittet?
Vi har nog haft roligt hittills.
Veckans tredje drink?
[Skratt]
”Är det drinkarbråd?” ”Grogg.”
”Jag har ingen is kvar.”
”Har du smakat den här slatten?”
”Den är riktigt, riktigt bra faktiskt.”
”Talar du slattan?” ”Ja, slattan cocktail. Det borde finnas.”
”En riktigt uppkäftig, stark jäkel.”
”Bara punch.”
”Usch, nu börjar det bli riktigt Göteborgshumor här nu.”
”Men Fredrik, jag har en fråga till dig.”
”Podd eller musik i lurarna på ensamlångpasset?”
Du kör ändå lite med musik när det gäller dem sådana.
Ja, men jag har stått med lurarna i, stått med telefonen framför mig,
tagit fram Spotify och tänkt såhär, jag borde lyssna på någonting som jag kan få lite kunskap av.
Fast det är ju löpning av livet. Eller någon annan, kanske löpning av livet.
Lite om marknadsföring, lite om hur man redigerar film.
Så investerad tid, ”den här timmen ska jag inte springa”.
Men nu senaste veckan så har jag fått så mycket kunskap om jobbet generellt.
Jag har gått utbildningar och så.
Jag har bara känt att ”ge mig bara en break när jag ska springa”.
Så jag har satt på musik faktiskt.
Skysst.
Men annars så kör gärna någon podd om någonting som jag tycker är intressant
eller jag vill veta mer om.
Bra. Jag har fler frågor till dig.
Vi har inte pratat om inköpslistan den här veckan.
Vi har fått frågan kopplat till vad som är skillnaden mellan nybörjarens inköpslista,
motionärens och elitmotionärens.
Nu får du killgissa. Nu kombinerar vi veckans killgissning, veckans inköpslista och veckans frågor.
Och veckans 3D-drink.
Om man ska ta det från början, jag har aldrig kommit till elit, men jag har kommit mer motiverad motionär.
Fredrik Vippe 3D-drinken, sub-elit.
Sub-elit.
Om jag tänker hur jag var från början, så tänkte jag mer på kläder än skor.
Ja, just det.
Jag tänkte att jag måste ha mycket kläder, skulle man påstå.
Allt mycket kläder. Tre lager. Det ska vara varmt som fan.
Jag vet inte varför man tänkte så.
Det gör alla som börjar springa tröja.
Man ser nästan när man är ute och kör att man inte har sprungit så mycket.
Jag har inte tänkt på det, men du har helt rätt.
Det är 17 grader ute.
Folk dynjäkar.
Jag har inte sett folk dynjäka i 17 grader.
Det var jag också i början, jag tänkte mer på kläder än skor.
Jag har ju ett par skor.
De jag spelar…
Jag har aldrig tänkt på detta.
Foporskor, inomhusfoporskor, handbollsskor.
Fy, jag har hört skräkexempel på jobbet också.
Jag vet inte, fokus var inte på skor.
Det var lite så här, jag har ett par skor.
Som att man har ett par garderober som man bara tar.
Det har ju då förändrats avsevärt mycket kan jag säga.
Nu är jag jätteintresserad av kläder också utifrån nyumär.
Det är coola kläder, snygga kläder. Man känner sig cool på alla sätt.
Men det är också lite baserat på att du redan har en basgarderob.
Så då har du också lite mentalt råd att tänka på andra delar i din serie.
Ja, precis. Men nu är det snarare så att jag dressar mig nerifrån och upp.
Ja, precis.
Vad ska jag ha för skor på passet?
Och sen kanske jag kollar, är det snö ute?
Så det har förändrats så tycker jag.
Nu ligger fokus mer på de viktigaste investeringarna i skor.
Sekundärt är kläder, men ändå har det blivit en grej.
Det är lite så jag tänker. Hur tänker du Simon?
Jag funderar lite grann på det. Jag tror att en skillnad är…
Jag håller med dig, jag har faktiskt aldrig reflekterat.
Jag har aldrig sett en nybörjare vara utklädd för kallt.
Jag har aldrig sett någon nybörjare som ”Och, jag tappar mig för lite”.
Det är fan miljardlager.
Jag har aldrig sett folk så varma som när de ska börja springa.
Det måste vara jättejobbigt.
Fy fan. Det var en intressant spaning.
Men jag skulle nåna säga också att det är klart att man bygger på sig saker efter hand.
Så jag tror också att, om jag tänker på elitmotionärernas inköpslista håller jag med.
Jag tror att skor är, man är så himla mycket mer fokuserad för att dådonera på också lite grann det här med
hur mycket gör de här sekunderna på tävling och hur kan jag hålla mig skadefri med hjälp av rätt typ av dojor
med hur mycket jag springer och sånt där. Så det tror jag absolut att det är kvar.
Sen tror jag att elitmotionären inköpslista är lite mer utvecklings- och tävlingsinriktad.
Typ med energiprodukter.
Det hör ju till ovanligheterna nu att jag inte haft någon sån hjäls hemma på några månader.
Alla åren har jag alltid sett till att ha haft koffeinhjäls hemma, sportdryck och sådana grejer.
Så jag tror att elitmotionären är mer i det där.
Sen tror jag att det är en paradox.
Men nybörjaren, då är det mer så här, vad behöver jag för att springa?
Alltså i princip så.
Men ganska snabbt, beroende på vilken typ det är,
antingen så skaffar du dig mest basala grejer och bara får komma igång.
Eller så går du direkt på lite, en klocka ska man väl ha?
Och börjar nästan innan man har köpt på ordentliga skor,
köper man en schysst klocka.
Men jag tror faktiskt att den här motionären,
mellantinget, har man…
Där finns ju ett skikt där som är väldigt intresserade
och har kanske lite, inte som du och jag i ekonomisk kris,
utan man har lite mer.
Den gruppen, och det vet man ju också av alla som håller på med sportvarumärken,
att den gruppen är väldigt intressant.
För att den köper ju det mesta.
För att man är väldigt intresserad.
Men kanske inte elitlöparna vet ungefär vad de behöver.
Och inte behöver också.
Ja, men sen å andra sidan så är det en annan aspekt med elitlöparna.
De kanske har ett stort sponsorkontrakt.
Ja, det är helt rätt.
De har ju inte friheten att kanske springa i vad som helst.
Nej just det.
Vi leker med tanke på att de inte är sponsrade, men det är helt rätt.
De kan ju faktiskt inte göra precis vad de vill.
Men det är bara lite så tankat skillnaderna ser ut.
Här är jag också ens med, vad är totalt onödigt men finns ändå på inköpslistan?
Det tycker jag, det har vi ju lite gått igenom.
Det som är totalt onödigt som jag håller på att titta på nu,
det har kommit en ny drönare.
Som har något som heter Active Track 5.0.
Du kan skicka upp den i luften.
Active Track 5 bara där känner man att det är onödigt.
Det är version 5.0.
Vi är sålda redan här.
Du kan skicka upp den i luften och säga ”Följ mig”.
Du kan springa rakt in i en skog och den följer dig.
Och filmar dig.
Och undviker alla träd och grejer.
Det är på min utköpslista men det är lite dyrt.
Men det är onödigt också.
Och ganska onödigt.
Ja det är coolt!
Håll er helt med dig om…
ActiveTrack 5.0
Nu har ni det, det är inget sponsrat medel där
men Fredrik är ändå ute eftersom ni inte har rabattkod.
Ja precis!
G, kan ni höra av er?
Gärna, till Fredrik nu, han prövar det.
Fredrik, om du bara ska välja ett lopp att springa
det står i sommar men jag säger i år.
I år, ett lopp.
Nightrun.
Va? Jävla höggodsaboturer!
Jag vill jättegärna, jag sätter Nightrime som parentes.
För det är ett jävligt roligt lopp. Jag vill springa ner det.
Ska vi slå ett världskvart?
Ska vi slå ett världskvart?
Du du du du du du du.
Väldigt roligt lopp.
Det var det första jag tänkte på med roliga lopp.
Då säger jag nog Valencia-Marathon.
Och det är roligt för varken du eller årspråket Valencia
Men alla man känner som har sprungit har varit väldigt nöjda med upplevelsen.
Där de är i Valencia som stad men loppet ska ju vara snorsnappt.
Ja och så är det så här precis lagom varmt.
Och det är i december, tänk om man får lämna Sverige.
Och man bara kommer att få skåna det här slasket här.
Och få uppleva den svenska våren igen, de där sju dagarna.
Och så kraschar man totalt.
Vagen pajar.
Det är ju jävla hemskt egentligen.
Fy vad äckligt.
En till fråga Fredrik, bästa alternativträningen för att bli en bättre löpare utan att löpträna?
Simma, cykla…
Men är det inte så att det är lite så tradigt att bara simma, cykla, cross-trainer?
Det är nästan ångest när man säger cross-trainer.
Jag har ändå stått mycket på en sån.
Men det är… Alltså tiden har aldrig…
Till och med Dr. Strange skulle säga så här ”Fan vad tiden går långsamt på denna”.
Alltså det är ett jävla helvete.
Alltså det är helt sjukt.
Jag har aldrig stått på en sån.
Har du inte det här?
Nej, jag har aldrig stått på en sån.
Gör du inte?
Alltså måste du inte?
Det är en sån man håller i två stavar och groterar fötterna och tänkte så här.
Alltså jag tycker ibland när man har stått på löpan så är det så här bara ”Äh, okej, titta inte på tiden, titta inte på tiden”.
och sitter där och bara ”ah, vad har gått 12 minuter?”
Cross trainer, när det har gått 12 minuter på ett löpan
då har det gått 1,5 minut på en cross trainer.
Det är helt ifrågasättligt. Vetenskapsmän kan inte förklara hur tiden går så långsamt på en cross trainer.
Så du blir egentligen yngre av att ställa dig på en cross trainer?
Ja det är rimligt. Ja det blir det ju.
Helvete bara ”fan, vi har bra och dåliga nyheter”
”Du är 5 år yngre, men din kropp är 10 år yngre”
Man bara ”What?!”
”You think it’s shit, but you’re getting younger.”
Jag lovar dig!
Det är marknadsteamet måste ju jobba på en ny usp.
Jag ska ju bara sälja cross-traders.
”It’s fantastic boring, but you’re getting younger.”
”Look at me, I’m 70 years old, but my body’s like a 12 year old.”
”I’ve been cross-training all my years.”
Ja, okej. Då släpper vi den helt enkelt.
Cross-trainer, cross-trainer.
Men Fredrik, jag har en sista fråga till dig.
Och det är så här, du som gillar veckans drink.
Vilken drink är bäst en timme innan start och en timme efter?
En timme efter målgång.
Om du får välja, när det är en timme kvar till start,
eller två timmar kvar till start.
Så måste jag dricka en drink.
Du kan få tolka det som en skit också.
Jag blandar en…
Säg att du ska springa ett halvmatan eller något matan till exempel.
Vad gör du då när det är några timmar kvar?
Vad får du i dig för någonting?
Mer än att dricka en kopp kaffe på morgonen eller någonting.
Det är väl lite så här, om man tänker sig
premiumskor inom löpning så tänker man mycket på Vaporfly. När man tänker sig premiumprodukter inom energidryck, sportdryck framförallt, så tänker man ju på morten.
För att det är så jävla dyrt. Då tänker man ”ja, då är det ju nog bra för att det är så dyrt”.
Det är det jag har fått en forskning om. Du ger dig energi där du behöver den.
Så går man på det och så tänker man att är det riktigt viktigt så tar jag måtten med koffein.
Det är det jag dricker om.
Nu är det riktigt viktigt.
Fan vad sjukt det är. Det är precis som…
Det hör faktiskt ihop med vad man dricker en timme i eftermiddagen eller på kvällen åtminstone.
Ofta tycker jag när man har ett sånt lopp på gång, så man vet att man köper drycken man vill ha på kvällen.
Vi har haft det några gånger att vi gör sets på kvällen efter ett lopp.
Då har man lärt sig att köpa det där…
Fatta Morgana.
Ja, man har köpt den där supergoda ölen och gått och tagit den där flaskan rödvin som kostar lite extra.
Men fan vad det är gott. Man dricker det så sällan. Det är så gott att man ska ha det på kvällen.
Det är lite samma grej inför också. Som du säger med måten.
Det kostar 40 spänn en sån jävla påse. 40 spänn för att dricka det på morgonen.
Det är som att fatta någon gana. Den kostar också 40 spänn en sån öl.
Men det är verkligen något speciellt och du vet att nu är det något speciellt.
För det här har jag inte råd att göra varje dag när det har blivit ekonomisk kris.
Nej, men det är väl så jag tänker. Samma sak med gels under loppet.
Att man kanske ville ha en riktigt bra gels med sig.
Så att, ja, det har funkat bra för mig.
Och jag tycker att både måtten sporttryck och gelsen är skonsamma i smaken.
Och jag bedömer dem också som skonsamma för magen.
Det är väl så jag tänker.
Vi har en sista fråga, Fredrik.
som jag faktiskt kom på lite grann på uppstuds nu, att jag hade sett här.
Det var någon som frågade om löparyggsäckar.
- Ja just det. – Och erfarenhet kring det.
Och det har ju faktiskt både du och jag sprungit lite grann med.
- Har du sprungit med camelback och sånt eller?
- Camelback vet jag faktiskt knappt vad det är.
- Det är som du har en liten…
Alltså du har vätska i ryggsäcken.
Så har du en liten slang som du…
Det har jag faktiskt. Du skrattar så här hjärtligt.
Jag har faktiskt både haft en löparyggsäck och dator, skjorta och kläder.
På ett lopp?
Nej, för helvete!
Jag har haft den där jag sprang till från jobbet ett tag.
För jag behövde ha dator med mig hemma.
Men en sån camelback med vätska och sånt, alla traillöpar springer med sån.
Så i början av min löparkarriär köpte jag en sån, för jag hade ingen aning om vad jag skulle syssla med då.
Jag hade ingen aning om att jag skulle springa på bana istället, för då behövde man ingen sån.
Jag hade en sån salo, man vet ju. Jag började med att spranga och drack ur och sånt där.
Men det är alltså…
Det är inte riktigt vad jag… Kan du se mig springa?
Ni som inte tittar nu, ni som lyssnar på detta, så ser man…
Han visar skysst i kläder, visar hur han drack.
Han visar ganska tydligt var han tycker om de här Camelback-skorna.
Det är liksom…
Du tycker det är trams?
Nej.
För mig funkar det inte.
Men om man ska springa 9 mil eller 18 mil?
Folk som springer trail, som springer långt.
Eller faktiskt bara som en liten nybörjare.
Och ska springa långpass inför Maraton och är osäker på…
Kanske framförallt om jag ska vara helt krass som springer sommarhalvåret
och inte springer några jättevolymer i veckan.
Då tycker jag att det kan vara en ganska bra idé.
Med viktfäst. Eller förlåt, med bevändning.
Precis, med sånt. Det tycker jag ändå är. Då tycker jag att det låter rimligt.
Men man kan säga så här, bara för att ta en egen referens.
Under de åren jag tränade informatorn där, efter man hade börjat springa mycket,
Mellan 2014 och 2018 kanske, då var standarden, till och med på sommarmånaderna,
då sprang man långpass på 35 kilometer innan frukost, utan att äta nånting.
Drack kanske snart till, vid Polsjö, vid vattenkranen där.
Hade aldrig med mig nånting.
Tanken var att jag skulle kodiga upp ett pass, men han sa det bara…
Tjena!
Jag har smoothie i min.
Banan, yoghurt…
Det är spenatsoppa här i den andra änden.
Nej, det finns inte.
Jag hoppade in i det här gänget med de här idioterna för några år sedan
och började springa de här långpassen och funderade på hur i helvete
kan ni springa 35 kilometer utad och ensam äta ett frukost?
Jag har insett att det är en vanesak.
Det är verkligen en vanesak, ja.
Sen är frågan om det är en vanesak för kroppen att inte ha kolhydrater
eller om det är en vanesak mentalt att springa utan kodelatering.
Om kroppen har anpassat sig eller om det är mentalt att man bara
”ja, ja, du är lite sugen på frukost men 20 km till bara”.
Jag skulle killgissa att det är 50/50.
Det vet jag också när jag tränade med Christian.
För det enda referensen jag har till någon som faktiskt har koll på läget.
Som så här, alla andra tror att du och jag gör det här.
Det låter bra och så gör man det liksom.
Men Christian är en koll och han var väldigt noga att få i det energi, men utifrån individuellt behov.
När man har kört tufft så ser man till att få i det extra.
Men det passet vi pratade om tidigare, när jag hade missat,
jag fick skeman så under min sommarsemester sprang jag långpassen på måndagen.
Så jag glömde att säga till Christian att jag började på den måndagen.
Så jag fick mitt väggschema på söndag eftermiddag.
Imorgon hade jag långt pass 32 km innan frukost, helst utan energi.
Då gjorde vi det. Jag gick upp vid kvart över fem och sprang.
Sen gick jag till jobbet.
Det blir en liten grej av det.
Det blir ju så, ja.
Han skrev så också, utan energi.
Så tänkte jag, nu ska jag fixa.
Ja, men precis.
Det var faktiskt enda gången jag fick instruktioner om att springa utan energi på morgonen.
Jag har faktiskt ingen aning om varför jag frågade.
Varför jag bara såg det.
Det är ändå hyggligt att vara van vid att göra.
Jag tror att det är rätt så individuellt.
Men jag tror att desto mer du tränar desto mindre behov har du av det.
Åtminstone innan.
Om du inte ska köra något supertufft eller tufft och långt.
Då behöver du energi.
Men ska du bara springa långt och jogga så tror jag inte att det är ganska individuellt.
Ibland har jag haft att använda jäl på långpass.
Bara för att, ifall det tryter.
För det har du ju gjort.
Det har det hänt jag också.
Annars tror jag faktiskt att det är väldigt smaksakligt.
Ja, det tror jag också.
Men ingen camelback.
Men tillbaka till den, det är det vi pratade om.
- Ja, vad fan pratar vi om?
- Jag har faktiskt testat en sån här…
Vad fan…
Nu har jag bara tappat namnet på den.
- Flippbält. – Ja, det är också en flippbält.
Men jag har haft en sån här
fyrkantig, lite tjockare
ryggsäck…
Fanken om det heter.
- Som har lite stöd på ryggen?
- Ja, alltså…
Den är lite fyrkantig
och hård, med löpavväska.
Datorn är ju… till och med att du har fack eller så här grejer så att du kan vinka en skjorta.
Jag var egentligen supernöjd med den.
De var riktigt, riktigt sköna. Stör mig att jag inte kommer ihåg vad de heter nu.
Men de har inte sponsrat podden heller då, för man skyller sig själv ju.
Vi kan ju inte komma ihåg alla.
Jag var jättenöjd, men sen bytte jag jobb, bytte dator och fick en dator som inte passade i min väska.
För jag hade inte köpt för en viss mått.
Så då sålde jag den och köpte den ifall den kostade ganska mycket.
Men den fungerade faktiskt skitbra.
Men du och jag har ju sprungit mycket annars med vanliga sådana.
Ja.
Hagströms.
Jag tror jag sprang på den.
Ja, precis.
Härtighet och sånt.
Haglöfs.
Haglöfs?
Hagströms.
Hagströms VVS.
Ja, fan.
(skratt)
Vi har grejer för att byta toa och grejer.
Vi har ryggsäck också.
Ja, men det vi också sa på tal om när ni började komma in i det.
Så här att, det är klart att du varmar upp i ett par skor och springer passet i ett annat par.
(skratt)
Förr var inte det helt självklart.
Vadå två paskar? Jag har ju ett par som jag gillar.
Alltid när vi köper Heden eller på sommaren joggar vi där.
50 meter uppvärmning med väskor.
Om det inte går en servicebil.
Servicebilen.
Det vill säga att Janne kör ner till Heden med våra grejer.
Och springer och värmer upp dem.
Då har vi grejerna i skorna.
Eller skorna i ryggsäcken helt enkelt.
Så joggar vi med dem och byter jobb och sånt.
Det tycker jag var ganska smidigt.
Ja, absolut.
Men åter till vätskan där och bara inflika det som jag har haft med mig på lopp.
Om jag vill ha något speciellt, om jag vill, om man ska springa i Köpenhamn eller i Helsingör ska jag säga.
Då är det ganska bra att ha med sig egen dricka.
Alltså utifrån att det kan hända att det inte finns någon dricka.
Du kan ha, då är det här, vad heter det? Flipping bält eller flipp bält?
Flipp bält.
Jättebra.
Och så kan du ha sådana här mjuka flaskor.
Alltså vad kallar man dem? Softbox, soft bottles?
Softbottel.
Du och jag har köpt ju såna. Fan vad de är schyssta.
Jag kastar bort en i mitt kropp.
Claes skulle ta den men han tog aldrig.
Han tog inte mina sliv så han tog inte din sån softbottel.
Du ville oss, ska vi se här, de var dyra.
De är faktiskt jätteschyssta tips.
Vi har ju kört dem mycket på våra träningspass inför morgon också.
Så kan du trycka i dem i flipbeltet.
Jättesmidigt.
Och springa med dem.
Och där kan du även få i lite gels och lite såna grejer.
kan du dölja att du har det. Det är viktigt.
Du kan hänga över tröjan.
De är faktiskt sjukt bra.
Det är inte så att man viker in dem.
Det är inte dragkedjor på alla ställen.
Det funkar förvånansvärt bra att flippa lite.
Det är riktigt bra tips.
Det är lite pro att springa med en sånt.
Ja, det är det. Men det är ett väldigt bra tips.
Vi ser den här vätskebälten också.
Det ser ut som patron.
Sådana har jag haft. På riktigt, ja.
Som du ska ut i strid.
Men du ska bara springa dit.
Jag hade sex sådana små flaskor.
Fan tungt när de är fulllastade kan jag säga.
Det är det som tar några kilo extra på det.
Då var man lite mer fit så det var lugnt.
Men Fredrik vet du vad jag tycker?
Vad tycker du?
Jag tycker det är dags att stänga ner det här årsnittet nu.
För nu är vi färdiga.
Är vi färdiga?
Ja det är vi.
Ska vi bara summera lite snabbt?
Ja det kan vi göra.
Ja men det gör vi det.
Alltså det har varit fantastiskt att prata om detta.
Ja det har varit roligt.
Finna lite sådana här frågor och ha lite version i avsnittet gör ändå det riktigt roligt.
Men det var kul också att det blev ändå ett litet block för det var många som var intresserade av det här med förberedelser och formupptoppning.
Kul, vi kommer kanske plocka upp det här en gång varannan månad kör vi kanske ett sånt här avsnitt.
Ja det gör vi absolut och framåt här lite grann nu kan man säga så här att vi har två gäster åtminstone som vi vet kommer att komma.
Vi kommer ha några avsnitt tillsammans med Salming.
Där kommer det vara 100% fokus på scotester.
Vi kommer ha Josefine Svern som kommer gästa avsnittet här någon gång i juni tror jag.
Henrik Åhre kommer göra ett återbesökar.
Den springande läkaren som skadade sig brutalt och är på väg tillbaka nu.
Det kan bli intressant att höra.
I 24 maj, det är om två veckor. Helt enkelt avsnitt om två veckor.
Sen så är det ju så här Fredrik, vi har ju signat upp oss på att springa 10 000 meter.
Ja.
Om 1, 2 och 2, det är ju snart, 16 dagar, om 16 dagar.
Så avsnittet som är tisdag den 31 maj kommer ju onekligen att handla om 10 000 meter.
Ja.
Och jag har bestämt mig för att vara pejser.
Ja men varför?
Okej. Då får jag plåga mig själv.
Det finns flera som vill springa.
Jag vet. Det blir jätteroligt att prata om fake.
Jag lovar att säga att du kan springa en sub 40.
Det tycker jag är fruktansvärt begärtsansvärt av dig.
Men jag ligger och sliter själv så kan Rickard ta rygg på mig.
Det kommer bli roligt fake.
Men 10 000 meter får vi ha som tema på det avsnittet.
Ja, absolut.
Stort tack till Salming för att vi fick göra den här tävlingen med er.
Tack för alla som har lyssnat så hörs vi igen nästa vecka.
Ha det gott, Aliba!