Skador, prehab och rehab. Den bistra sanningen för många av oss överambitiösa motionärer 😅! Som tur är får vi från och med nu hjälp av vår favoritnaprapat Robin Ekwurtzel från Nordic Refit! I vårt desperata kall på hjälp i att hålla oss skadefria mot våra livs bästa tider kom han löpandes till undsättning och gästar även veckans avsnitt 💪🏻. Varför har Fredrik ett bättre löpsteg än Simon? Hur svårt är det egentligen att bygga upp bra baksidor? Och vad är skillnaden styrkemässigt att förbereda sig inför ett maraton kontra 5.000m? Detta får vi svaren på tillsammans med en rad lyssnarfrågor i veckans avsnitt om skador och att se till att få kroppen i bra trim!
Avsnittet sponsras av våra vänner på Nordic Refit 🤩💪🏻!
Dessa 10 punkter ger en överblick över de viktigaste teman som diskuteras i podcast-avsnittet ”98. Hur vi väcker liv i våra gubbkroppar (Gäst Robin @ Nordic Refit)” och erbjuder värdefulla insikter för löpare som vill anpassa sin träning till åldern och kroppens förändringar:
- Vikten av styrketräning: Diskussion om hur styrketräning är viktigt för att förbättra prestationen, förebygga skador och stärka kroppen.
- Anpassa träningsrutinerna: Att anpassa träningsrutinerna efter åldern och hur kroppen förändras med tiden.
- Rörlighet och flexibilitet: Betoning på att integrera rörlighets- och flexibilitetsövningar i träningsrutinen för att öka rörligheten och minska skaderisken.
- Återhämtningens betydelse: Hur viktigt det är att prioritera återhämtning och ge kroppen tid att vila och återuppbygga sig mellan träningspassen.
- Kroppskännedom och att lyssna på kroppen: Att lära sig att lyssna på kroppens signaler och anpassa träningen efter individuella behov och begränsningar.
- Funktionell träning: Integrering av funktionella övningar i träningsprogrammet för att förbättra balans, koordination och kroppskontroll.
- Träningsvariation: Vikten av att variera träningen för att undvika stagnation och för att fortsätta utvecklas och förbättra prestationen.
- Kost och näring: Hur en balanserad kost och rätt näring kan stödja träning och återhämtning.
- Mental träning: Att arbeta med den mentala aspekten av träning och löpning, som att sätta realistiska mål, hantera prestationsångest och motivera sig själv.
- Gemenskap och stöd: Att dra nytta av träningsgrupper, tränare och andra löpare för att få inspiration, motivation och stöd under träningsprocessen.
Se hela avsnittet här på youtube: https://www.youtube.com/live/fXZWewYmE9Q?feature=share
Lyssna på hela avsnittet här: https://podcasters.spotify.com/pod/show/lopningochlivet/episodes/98–Hur-vi-vcker-liv-i-vra-gubbkroppar-Gst-Robin–Nordic-Refit-e1qrddl
Avsnitt 98 – Hur vi väcker liv i våra gubbkroppar (Gäst Robin @ Nordic Refit)
I veckans avsnitt av Löpning & Livet gästas vi av Robin Ekwurtzel från Nordic Refit. Robin är en erfaren naprapat som hjälper oss att hålla oss skadefria och få våra kroppar i bra trim. Vi diskuterar skador, prehab och rehab och ger tips på hur man kan undvika skador och bygga upp en stark kropp.
Vi tar även upp lyssnarfrågor och diskuterar skillnaden mellan att förbereda sig inför ett maraton och en 5.000m. Vi får också svar på varför Fredrik har ett bättre löpsteg än Simon och hur man kan bygga upp bra baksidor.
Avsnittet sponsras av Nordic Refit, våra vänner som hjälper oss att hålla oss skadefria och få våra kroppar i bra trim.
Några av nyckelorden som vi diskuterar i avsnittet inkluderar skador, prehab, rehab, naprapat, motionär, marathon, baksidor och lyssnarfrågor.
För att undvika skador och få en stark kropp är det viktigt att träna regelbundet och bygga upp styrka och flexibilitet. Robin ger oss tips på övningar som kan hjälpa oss att undvika skador och bygga upp en stark kropp.
Följ oss på sociala medier för att få mer tips och inspiration om löpning och träning. Du kan hitta oss på Instagram, Facebook och Youtube. Glöm inte att avsnittet också kan ses live på vår youtubekanal.
Tack för att du lyssnar på Löpning & Livet!
Här hittar du hela avsnittet textat:
Avsnitt 98 firas med en Grumpy Old Man Cocktail.
Och såklart är det just därför vi har detta avsnitt om skador.
Tillsammans med Nordic Refit och Robin, napprapat.
Robin är också känd som.
Som har känt och klämt på min och Fredriks kropp.
Vilket låter lite märkligt men helt naturligt när du är napprapat.
Vi kommer prata om hur man håller sig skadefri.
Om hur man kan göra för att förebygga artros.
Eller om du har faktiskt kunnat springa med det.
Vi kommer prata om Fredriks kropp som jämförs med en Formel 1-bil.
Och möjligen att min jämförs med en Fiat Punto.
Så vi kommer titta på vad Fredrik behöver göra för att klara sig igenåt maraton.
Vad behöver jag göra för att klara mig in i en halv över vintern för att bli snabb.
Detta och mycket mer om hur man håller sig skadefri.
Avsnitt 98, två avsnitt kvar till 100. Nu kör vi!
Vänner, det har blivit dags att spela in avsnitt 98.
Vi har en man i pyjamas som sitter här som har kommit in i studion.
Det är Simon. Du får nästan förklara för lyssnarna som nu undrar varför du sitter här i pyjamas.
Jag har aldrig ägt en pyjamas och nu tänker jag gå runt i den resten av mitt liv.
Det är min plan. Nej, skämt åsido.
Det har varit fars dag. Idag är det annan dag far.
Jag fick från mina barn en försenad farstarpresent.
Det är inte tomten som skickar farstarpresenten.
Det är väl DHL eller Badby eller något sånt.
Det hade tagit lite stund. Så den kom nu.
På kvällen, precis innan jag skulle sticka, så var min yngsta så mån om att jag skulle ta på mig pyjamasen.
Då tänkte jag, det är klart att jag ska testa den. Jag tar på mig den och får byta om igen.
Sen tog jag på mig den och insåg att det var så skönt. Varför skulle jag någonsin ta av den?
Jag jobbar hemifrån i morgon, jag ska bara hit. Så jag behöll den.
Det är också skönt att sova och sen bara kunna gå rakt upp och inte byta om.
Nej, det är ju en dröm.
Det är så man vill ha det.
Och så var Elgött också lite så sköpt att det skulle skoja lite grann med det.
”Jag kommer hit för att jag håller på att träna för att slå ditt världsrekord.”
Jajaja, precis.
I pyjamas.
Då måste du ju träna lite också.
Jag blev väldigt praktisk och har sagt ”Nej, jag tror inte den är godkänd.”
”Jag tror inte knapparna är rätt, jag tror inte det är rätt väckning.”
Det är ingen Ralph Lauren heller.
Det måste vara en sån.
En riktig dyr matron.
Jag kommer inte ihåg vad kraven var för din.
Det var någonting med knappar och…
Ja…
Jag tror att den här har blivit godkänd faktiskt.
Du måste ju ha en liva också.
Liva var det också kanske.
Jag kommer att minns att det var någonting med krage och knappar.
Det var någonting speciellt.
Fick ju beställa en lite snabbt några veckor innan.
Fick panik.
Fredrik, fråga ner hur vi ska ta oss igenom detta avsnittet på ett bra sätt.
Vi är lite trötta båda två.
Jag vill ju.
Vi är lite sega.
Du är maratontränare och jobbar mycket och jag jobbar mycket och springer distans.
Ja, men det är ändå skönt att bara landa här och snacka lite skit.
Vi brukar få upp energin väldigt snabbt.
Allt eftersom drinkarna hälsar upp fredag.
Ja, precis.
Så vi vaknar inte i livet.
Exakt. Så vi ska prata om något roligt.
Vi kan ju prata om din vecka som har gått, eller?
Ja, men det är ändå lite kul i den tycker jag.
Ja, men vi kan faktiskt ta det. Det är en lämplig övergångssändning när Robin kommer också.
Så här är det med min vecka som har gått. För att ge lite bakgrund.
Jag har ju suttit och gnällt här ohyggligt många veckor, inte nu så mycket på senaste,
men väldigt, väldigt många veckor, nästan år i podden,
när jag gnällt av mina skadebekymmer.
Gnällt av det här och det där, gubbkropp, så trött.
Och du har ju varit förskonad.
Sen så börjar du få lite sådana käddningar i foten och börjar ändå fundera,
oh, man är ändå lite seg och sådär.
Det roliga är detta. Jag och Fredrik har inte varit så aktiva på sponsorfronten.
Jag har till och med sagt att någon annan av er som lyssnar får fixa det.
Då var det en som lyssnade. Robin Ekvortsell, vår napprapat som vi har varit hos hos Nordic Refit,
han hörde av. Jag bara ”Helt ärligt, jag tar inte illa upp, men nu känner jag att jag behöver hjälpa er”.
Han var så illa i det.
Jag vill se till så att ni håller er skadefria, att ni får era bästa år någonsin.
Skulle vi göra någonting tillsammans?
Så kände både jag och Fredrik på det här är ju just de bästa medieförutsättningarna för att bli snabbare än någonsin.
Så jag sa, ja, absolut.
Vilka garanterier har du?
Kan du garantera att mina baksidor aldrig mer kommer att paja?
Att alla kommer att springa in i en stressfraktur?
I så fall är det ja.
Så svaret är ja. Så han sa, ja, det är hundra procent garanterat.
Nej, skämt åsido.
Han hörde av sig i alla fall. Vi tyckte att det var skitkul.
Fredrik skulle springa maraton och återhämta sig in på ett maraton.
Sen satsa på något nytt som han kanske har börjat fundera på lite grann.
Jag ska springa snabbt igen.
Det är ju en suicide mission på något sätt.
Någonstans kände vi att det här blev jäkligt spännande.
Min vecka som har gått börjar någonstans där.
i att jag hade kört lite för mycket förra veckan.
Kört mycket distans och sådär.
Jag var ju på fredagen hos Robin på Nordic Refit.
Vi ska prata om det senare. Han började skrolla i min journal.
Den var jättelång.
Jag var ju alltingsmalen.
Jag kom aldrig ner till botten.
Det var som ett Ikea-kvitto när man har flyttat in i ett nytt hus.
Eller elräkningen.
”Har jag laddat så här mycket?”
”Och badat och varmt uppe?”
”Okej, det är min räkning.”
Så var jag där.
Han konstaterade att det var första gången
han var här när han inte var superskadad.
Det är ändå så att man kan springa.
Han är så jävla positiv.
Så han tyckte att det var rätt spännande.
”Nu har vi en chans att bygga upp dig på något sätt.”
Det ska vi prata om mer sen.
Men jag gick därifrån och ändå konstaterade
att det där är ingenting som är fel på mig.
Han kan själv berätta sen.
Det är svagheter, men det är inga maskinerier.
Det är som att det är precis innan Titanic Paja.
Just nu rullar vi rätt fint på vågorna.
Sen får vi se när isberget kommer.
Med den känslan tänkte jag att det vore kul att få lite fart i helgen.
Litegrann i alla fall.
Lördagsspang, vi ihop. Du har på väg återkomsten.
Så kör du ditt fartpass i veckan så du kan berätta sen.
Återkomst.
Du har varit borta nu två dagar.
Fan!
Det är som Castaway med Tom Hanks.
Du har suttit där på en öde ö med din volleyboll.
Han skulle bli så skönt att börja springa igen.
Det tog en vecka lite lugn.
Jag sprang bara fyra mil.
Du var borta helt från kartan.
Alla vi.
Korta blir stressade.
Vi har en separat teamtroll här med bettingpoolen.
”Kommer Fredrik ens kunna ta sig igenom Valencia?”
Jag målar upp det som att det är något…
Och ändå hyckleri. Veckan innan ”Fredrik, det är lugnt. En vecka är bara bra. Ta det lugnt.”
”Kul att du återkomsten här och skål på det här.”
Det känns som att ni tror på mig.
Så du hade ju redan kört ett fartpass i veckan och bestämde dig.
Då kan du köra någonting till helgen också.
I lördag hade vi kul. Min andra adept, Maria,
Vi har skrivit schemat, henne under en längre period, hon har varit här i Gästdepoten.
Nu satsar vi lite på 5 000 och 10 000. Hon har ett drömmål att kunna springa 10 km under 40 minuter.
Det är en bit in i nästa år. Hon är just nu 2,5 minuter ifrån ungefär.
Vi hade satt upp en tanke, hon hade gjort strax under 21 minuter på 5.
Det var första stegen för att få självförtroende boost.
Jag tror på att man är snabb, vilket jag vet att hon är.
Då kastar du in en time trial på 3 000.
Jag hade en 100% uppfattning om hon skulle kunna klara att springa 3 000 meter
under 4 minuters fart, eller under 12 minuter.
Det vet jag om att det ger hon självförtroende och tror på att
då skulle hon kunna klara 5, för det är bara 2 till med lite träning.
Sen när man har gjort den är det såhär ”ja men nu är jag halvvägs till 10”
så vi bygger det därifrån.
Så hon har kört lite sådana pass.
Körde ett testpass på 4×1000.
Så alla tusingar, man ska snitta under de 4 minuterna i alla fall.
Så 4×1000 med 90 sekunder ståvila ger en jättebra indikation.
Den farten du kan hålla på de 4 tusingarna, det är vad du borde kunna göra på en 3000.
Det roliga här är, hon snittade 357 på de 4 tusingarna.
Så tar man det snittet och räknar så här,
Då hade hon en sluttid på 11,51 om man tänker sig det snittet.
Jag försökte övertyga Maria, hon har aldrig sprungit så snabbt så det är svårt.
Jag sa att jag är 100% övertygad att du kan hålla samma fart på en rak 3000.
Vi dronade ner till Heden på lördagen. Du och Jeanette joggade med och joggade runt och körde lite distans.
Jag är era fartålare till Maria när hon såklart sprängde den där drömgränsen.
Hon hade 11.52. Testpasset gav 11.51, verkligheten 11.52.
Så det är ett bra pass kan jag tillägga.
Hon är en bra bit under 4 min svart. Nu på 3 000.
Nu känner hon självförtroende inför 5 000.
Det ska bli skitkul att följa.
Det var roligt.
Det var roligt att vara med också.
Jag fick filma upploppet.
Ditt minne för livet som hon får med sig nu.
Det är kul.
De tillfällena när man sätter de här timetrials och tävlingar är helt fantastiska.
Du har det rekommenderat.
Kunna gå tillbaka till det också när man har någon dipp och bara titta på det.
”Fan, jag är rätt duktig ändå.”
Plocka fram det.
Ja, kunna få en boost av självförtroende.
Jag vet ju, Maria sa jag skikar till när någon har lagt upp den filmen på upploppet.
Jag bara ”fan, du har ju till och med lite hellkick där på slutet.”
Nej, jag har en fin steg.
Så har hon också. Jag har aldrig känt att jag har sett snabb ut, men det här var verkligen en boost.
Så det var skitkul att ni var med där.
Men det var inte helt utan sådant.
Att man bara, hur ska det kännas att springa under 4,5?
Det var ett tag sedan.
Men det kändes bra.
Kändes bra.
Så det var liksom, kanske inte en fartpass, men ändå 3 km och lite fartökning för min del.
Och sen hängde jag på ert pass på söndagen.
Där jag sprang en del av det.
Jag skrapade en vecka på 65 kilometer, ungefär där jag kan ligga och känner mig jäkligt nöjd när man har mycket att göra på jobbet också.
Skrapa ihop och få ihop volymen.
Så jag fortsätter ändå att ligga där omkring.
Min tanke är att nu denna veckan testa att köra två kvalitetspass.
Denna veckan igen och se hur det känns med baksidan och allt.
Ska vi prata sen vad Robin gav mig för ordinationer?
–Helt vila. –När han var där, han bara ”ja”.
”Ibland tänker jag, du vet, det är inte så att jag signalerar att du ska springa skitmycket.
Det kanske du ibland försöker få fram i podden.”
”Nej, då har du rätt.”
Så jag ska vara lite för mot Robin.
–Man hör det man vill höra. –Det är precis så. Det kommer jag att fortsätta göra.
–Men Fälgt in-veckan har ju varit desto mer intressant utifrån spännande plats.
Absolut, en bra vecka. Det är återkomstveckan, som du kallar den.
Du får hämta min totala krasch.
Du har varit inne i ett mörker i flera månader och nu kommer du tillbaka med fullt sånt skägg.
Sliten och inte ögonbryst. Jävlar, jag är redo att komma tillbaka.
Det är kul att du är tillbaka.
Det är som när Gandalf blir teleporterad till någon tårn och har legat där i flera decennier.
Väldigt roligt att du är tillbaka, Fredrik.
Det känns väldigt bra.
–Jag kickar igång den med om vi tar onsdag till tisdag som är våra veckor.
Det är konstiga veckor. Då körde jag med Anna på Heden.
–Ja just det.
–12 gånger 800-400. Det blev 14 400 meter.
Jag räknade ut att jag sprang totalt.
–Det var rätt mycket.
–Det blev 12 gånger 1200.
Då är det 800 som ska gå lite snabbare.
–Hängde du på Anna där?
–Ja, det gjorde jag i början.
Sen bara ”Anna du får springa själv”. Vi turade sig om och drar.
Vi brukar göra det när vi kör pass också. Man turar sig om, det händer någonting.
Men efter halva så kände jag att ”fan hon är pigg, hon kommer nog vilja öka”.
Så jag kände ”du får köra själv så, inte stressa”.
Jag tror någonstans mellan 3.30 och 3.35 kör vi.
Det är lite nyttigt i maratonträning att inte tappa all fart utan att hålla uppe den.
Snyggt. Så 800-ingen i det.
Och sen körde jag då, ingen vila där, utan 400-ingen i…
Ja, fy fan, kan det ha varit 440 kanske?
Ja, 435-440.
Jättebra uthållighetspass också.
Superbra.
Men så körde jag i lite platta skor.
[Skratt]
Just det, det sa du också.
Vad heter de Simon? De heter Nobelans…
Just det, där kom ett par eftersläpande testskor.
Jag har inte det i huvudet just nu.
Det kan vi plocka fram sen.
Det är lite som 1400, ni som har sprungit i New Balance.
Det är en ganska tunn sko och inte super mycket dämpning.
Den heter Supercomp Pace.
Vi testade den som heter Trainer.
Den är väldigt dämpad, mastiga skon.
Den här är tunnare.
Jag körde också den på Maria på 3000.
Jättehärlig känsla på bana.
Men som du säger, spontant, kanske ingenting man springer 14 km.
Det blev lite långt.
Det kan vara 3000, 5000, 10 000.
Lagom liksom.
Fick lite känning i hälsena också.
Vardag helt slut.
Det var länge sedan jag hade den känslan.
Jag har springit jättemycket i karbon och dämpade skor.
Men här blev det en helt annan känsla.
Men det får jag skylla mig själv.
Vi kan lägga upp en kort recension på den.
Väldigt härliga skor, snabb, stusig känsla.
Rappurligt och bra känsla.
Men kör inte 14 km första gången.
Kanske 3 000.
Det är nog lagom.
Däremellan har jag lagt in lite mer vilo-dagar.
Jag har haft lite känningar i Trampteinum.
Inte så att jag har haft jätteont, men ändå lite känningar.
Vi pratar lite om det idag också.
Jag pratar med Robin om det idag också.
Inget som helst något farligt, men jag känner att det bör tas på allvar.
Det är så nära in på nu också.
Det är mindre än tre veckor kvar och det är inte jättemånga pass till.
Nu gäller det bara att vara skadefri.
Men då känns det, Fredrik. Du spang ju ditt ”Vi bålar lite på vägen hem från Heden”.
Det är ju ett pass imorgon och hur du ska köra det eller inte.
Du kan ju nu sätta en grön bock i sista tuffa långa passet. Hur känns det?
Det är alltid skönt. Man har varit inne i matträningen så länge.
Man vet om att det är så många timmar som man ska plöja ner på träningen.
Det är jätteskönt att kunna bocka i den.
Och det gick så bra?
Det var ett ganska tufft pass också. Det gick jättebra.
Det var en bra känsla också. Jag hade inte ont i trampdynen.
Mina vardag hade hunnit återhämta sig.
Jag hade en riktigt bra resa där.
Mycket bra med energi.
Vi tog bra med dricka och gels under passet också.
Det är viktigt att man får in den biten
så man känner att man ger samma förutsättningar som på loppet.
Gå igenom passet Fredrik.
Det är kul för dem som kan vara siktar på någonstans runt
mellan 2.50 och 3 timmar.
Så det är ett kanonbra pass.
Annars så gör det inte.
Nej, det gör det inte.
Nej, men det var så här, vi varmde upp i tio kilometer uppvärmning.
Vad förklarar den för oss?
Det springer en mil först.
Men jag sprang bara en mil totalt.
Nej, det var min uppvärmning.
Så tanken var att inte bara vara uppvärmd, utan att du ska vara inne i någon form av
börja att bli lite trött i benen.
50 minuter in liksom.
Och ni tog ingen vila medan ni gick på passet?
Nej det gjorde vi inte. Jag hade en kisspaus.
Det var det jag fick.
Det är helt okej.
Det får man ta sig tid till.
Men i alla fall, sen är det 4 gånger 20 minuter i marafart.
Just det.
Och däremellan har du 10 minuters jogg, säger jag, inom citationstecken.
Distans, jag håller med. Det är ändå lite snabbare.
Ja, precis. Jag tror vi la på ungefär 20-30 sekunder på demafort.
10 minuter och sen på de här 20 minuterna igen.
Så det är fyra stycken sådana sätt då kan man säga.
Det roliga tycker jag när vi diskuterar det också är att det inte låter så länge eller så jobbigt.
Vi hade fyra gånger de 20 minuterna. Det låter som att det lopar.
Så 10 minuter mellan lite snabbare distans.
Jag vet att dagen innan Emil skickades började jag räkna på det.
Det är 26 kilometer, bara den delen.
10 kilometer i uppfattningen.
När ni är färdiga kommer ni ha kört 36 kilometer.
Så jogga ner två kilometer.
Då tänkte jag att ni är närmare 40.
Jag var med första två 20-minuterna på passet.
Samman med Elliot som var på cykeln.
Det gick väldigt bra första två.
Ni kändes oerhört pigga när jag lämnade er.
Då hade ni ju bara 2,20.
Hur kändes det gå på?
Det blev snittet strax under 410 när jag lämnade.
Ja, precis. Jag tror vi fick ett snitt totalt på 408.
Ja, 408 borde det bli, för vi hade någon på 405.
Tre av de sista på 405.
Det är ett sånt pass där du känner att
”Fan, nu har vi gjort halva”.
Du är positiv.
för att du tänker att ”nu har jag halva kvar med joggen”.
Jag hade väl rätt dag för att göra en sån här pass.
Jag var uppklarad över att det kändes så bra med trampdynen.
Jag hade inga bekymmer där.
Sen klaffade det jättebra med joggvilan och energiintaget.
Jag fick aldrig någon dipp riktigt.
Det som var schysst var att ni körde olika typer av slingor eller varv.
Vi var eftersom det var 20 minuter, precis under 5 kilometer, så passerade ni
när ni hade ställt ut vätska.
Ni tränade på att dricka, plocka ihjäl och sånt.
Det jag är nyfiken på då, när ni slog in på den…
För det är en sak som känns ett pigg flåsmässigt.
Men jag hade nog tänkt att jag skulle hänga på på den tredje.
Men så var Elliot med på cykeln och hans växlar funkade inte.
Så vi tog en åkalevna på service och det sånde vi.
Men så tänkte jag att det kanske är lagom att jag också avslutar.
Jag kan inse att hade jag gått på en tredje så hade jag inte kunnat gå dagen efteråt.
För jag var så sliten.
Men jag tänkte på er där, hur känns det?
För när ni går på den fjärde, då har ni gjort över tre mil.
Hur känns det i kroppen att växla upp efter tre mil?
och gå pekkult.
Det är runt där, 31-32 kilometer,
då du känner att det är nu du sätts på prov.
Det brukar vara riktigt tufft att klara passet.
Men jag hade faktiskt…
Det var lätt.
Jag vet inte, 1 på 10 kanske, när du har den här
där stjärnorna står rätt
och du får den här dagen på detta passet.
Jag var aldrig orolig.
Jag var lika pigg som första.
Och den sista var snabbast också.
Jag tror Emel också hade en riktigt bra dag.
Ja, absolut. Han kändes väldigt snabb.
Och så hade vi med oss Max Harris.
Han är ju jättesnabb.
Han bara ”Kan jag köra i egen fart på sista?”
”Ja, gör du det.” Så stack han iväg i 340-fart.
Fan alltså. Han är så snabb.
Han är grymt snabb. Han har gjort under 240 på morgonen.
Hur viktigt tycker du det är att sätta det sista långa passet?
Det är klart att det betyder supermycket.
Det är det sista som du har med dig in i nertrappningen och inför loppet.
Det är ju mentalt avgörande att sätta de här passen.
Skulle jag misslyckas med detta skulle jag nog försökt med någon nyckelpass igen.
Att försöka klämma in någonting och då kommer en liten skaderisk kanske.
Men att man ändå vill ha med sig den här känslan av att du är rätt förberedd.
Du har gjort jobbet. Det är det man vill känna när man står på startlinjen.
Det är klart att det är jätteviktigt.
Men nu ska det bli skönt att börja trappa ner.
Det ska bli skönt att börja tänka på loppet lite mer än bara träningsupplägget.
Börja tänka på hur man ska resonera med sig själv när man kommer där med kilometer 30.
Hur ska man tänka med fartgrupper?
Ska man gå med någon fartgrupp om de går lite snabbare?
Ska du gå med då eller ska man vara passiv?
Sätta strategi in förloppet. Det är väl lite det som är i tankarna just nu.
Så det ska bli skickligt.
Tänk på att du hade varit borta så länge.
[Skratt]
Har du inte stora förhoppningar?
Vi diskuterade lite grann också. Det var lite grann beroende på hur din känsla skulle vara.
Du hade inte varit borta så länge, nu skämtar vi bara.
Om det skulle kännas väldigt tufft eller du skulle få ont eller någonting annat.
Då var tanken att hoppa av efter två stycken.
Bara ett bra pass, så, färdig.
I så fall köra nästa helg ett backup-nyckelpass.
I så fall så att man får med sig den här sista.
Det är klart att ur träningsperspektiv är det bra att sätta de långa nyckelpassen.
Men det känns nästan som att det är lika mycket för det mentala.
Att man känner sig förberedd.
Jag tror att absolut en stor del av känslan här efter
Det är den mentala biten att ”Fassen vad gött att jag satt detta”
Det finns en förhoppning om att klara sina mål.
Annars hade jag nog kört 25 km i marafart rakt.
Vilket också är ett jäkligt tufft pass.
Eller kanske 5×5 som simulerar den här farten under väldigt lång tid.
Nu har man checkat av energiplanen och testat farten.
Jag tror vi kom upp i 19 km.
Väldigt lång tid ute. Jag hade 38 km.
38 km i snitt 4,29.
Det är ungefär 20 sekunder över i snitt.
Vad du ska hålla på loppet.
Det är faktiskt inte ett dumt, om man kör den rak så eller i truskelförlossning
så är det ett bra sista test.
Jag får ändå tänka på att vi hade 10 km i ganska långsamt tempo
och det hade man lätt kunnat kapa någon minut eller två.
Utan hög ansträngning tänker jag.
Jag tror för när jag hoppade av, jag skapade på 15 km.
Jag var med de första två, 20 minuter, jag var med på de två gånger tio minuterna emellan.
Sen hade jag en kilometer på slutet när jag bara skulle springa hem.
Jag hade ett snitt på 4,17 på de 15 km.
Jag reflekterar själv, då snuddar man vid sub-3 snittet i fart.
Då inser man att ni hade 26 km som måste ha legat an kring 4,15 tempo i snitt.
Det är jäkligt bra. Då vet ni att ni lever rätt enkelt.
Ja, kul!
Alldeles strax, nu kommer Robin när som helst.
Ja, då ska vi förbereda någon liten dricka till honom och till oss själva tycker jag.
Det tycker jag.
Då kör vi det.
Ja.
Sa du nej?
Nej.
Robin måste ju också säga någonting till soundboarden sen.
Ja just det.
Han kan göra en sån där knäck.
Nu blandar vi drink.
[Musik]
Vet du vad Fredrik?
Berätta.
Jag var på Ica innan.
Där förväntar du inte dig.
På vägen hem skulle jag plocka upp ingredienser till drinken.
Jag går till mitt lokala Ica, Björnköpingsgatan.
Går in där, plockar upp en ginger ale och tre lime.
Kommer till kassan.
Jag brukar snacka och tittar på honom och säger ”Jag vet vad du ska göra med den”.
”Är det något gott där?” ”Ja, det är det”.
”Men det är till helgen va?” ”Nej, jag och en kompis, vi ses i en källare varje tisdag”
”dricka en drink och ta en läskad kalötning”.
Så tänkte jag att det är alltid så 50/50 vad man får för reaktion.
Men han blev jätteglad. ”Fan vad roligt, det är ju skitkul.”
Det är ju lite motsatsen till den här drinken.
För vad vi håller i våra händer, du och jag Fredrik,
det är en Grumpy Old Man Cocktail.
Ja.
Det känns ju rimligt för dig och mig.
Eftersom vi har ett mission att inte försöka hamna som grumpy old men,
så har vi ju en gäst som ska hjälpa oss med det.
Ja, precis.
Robin, varmt välkommen igen säger vi till Sundby Vattar Tidjare.
Ja, tusen tack.
Hur känns det att numera få ta hand om två grumpy old men?
Det känns som en utmaning, men jag är villig att ta den.
Det är skitroligt att ha dig här Robin. Du har ju varit här tidigare.
Då ser jag också som vanlig gäst. Nu är du en återgäst även här i form av Nordic Refit.
Men jag sponsrar på den också.
Exakt.
Innan vi introducerar Nordic Refit, du har ju varit här tidigare.
Men de gästerna som inte har koll på dig eller inte har lyssnat på avsnittet,
alla har ju lyssnat på alla avsnitt, men låtsas inte det.
Du får berätta kort vem du är och varför du är här.
Ja, jag heter Robin, är 34 år.
Kommer här från Helsingborg och gillar löpning.
Gillar vi också löpning.
Det är därför jag har kommit i kontakt med er.
Och är en apropat här i Helsingborg.
Du nämner lite försiktigt, jag gillar löpning.
Men jag skulle säga att du är en ganska bra löpare, Robin.
Ja, men…
Det är okej.
Det roliga är att man får passa sig i detta rummet.
Vi sa att eftersom Fredrik är så ikagagagag.
Många känner igen Robins namn.
Dels har han varit gäst här innan och tyckte det var roligt.
Jag var övertygad om att vi hade någon bild där Robin var med.
Då hittade jag en bild där jag och Fredrik var på varvet.
Du låg hack i häl där också.
Vi får följa upp frågan, vad gör du på milen?
Vad tror du Robin?
Exakt just nu.
Jag vet att du är lite så nu.
Det är ju under 40 nu.
Men exakt vad det är just nu, det rör sig överhuvudtaget.
Det är bra, för vi ska faktiskt ut alldeles strax här.
Ja, precis.
Schysst. Robin har köpt hus, fick jag reda på idag.
Jajamän.
Han renoverar för fullt. Han har knappt hunnit springa.
Så vi får vara lite snälla ändå.
Hur går det med renoveringen?
Det går framåt.
Nej, men det blir aldrig färdigt. Men snart kan jag springa mer.
Du har barn också, så du springer del med nötvagn.
Jag har sett en liten sväng ut i skogen.
Exakt.
Åker kanske det?
Jag bor vid åker, ja. Men jag springer i skog.
Du har ett brinnande intresse för min och Fredriks kroppar.
Vilket gör att det känns fantastiskt.
Det lät lite…
Det var liksom så.
Vi påvittade.
Det är så du har ni besatt.
Det är nästan imponerande.
Men vi hade ju en tanke här också
med detta uppdraget.
För du jobbar på Nordic Refit, så du kan berätta
lite kort om Nordic Refit Robin också.
Ja, men vi är ju en mindre
än en apparatkedja som finns i Helsingborg
och Lund och även en filial i Åre.
Ja just det.
Förhoppningsvis också på någon annan ort i Skåne.
Spännande.
En av stycken apropå att prata på varje klinik som hjälper till med diverse.
Vi har ju många i vår bekantskapskrets som går just till Nordic Refit.
Några stycken hos dig och några stycken hos dina kollegor.
Det är därför vi tycker att det är extra roligt.
Alla har ju lite gemensamma nämnare när det gäller Nordic Refit.
Man har koll på att Robin springer också.
Som löpare går man gärna till någon som förstår vilken besatthet som finns i ens huvud.
Varför man behöver mycket hjälp.
Men löpare är lite mer motiverade också. Har jag en killgissning kring det?
Ja, absolut. Inte alla.
Vissa gör vad man säger till dem och vissa gör inte det.
Säger många.
Kanske den här 14-mila-veckan efter Robin sa ”du kan köra lite lätt”.
Det var det jag tyckte.
Nu kan jag köra lite distans.
Jag har 14 mil lagom.
Varje dag två gånger, var det rätt?
Så jävla…
Hopplös case.
Det är roligt med motiverade patienter.
Och löpare är oftast det.
Vi har fått en hel drös med lyssnarfrågor.
Vi ska ta dem lite senare in i avsnittet.
Vi ska börja litegrann.
Det som är spännande här nu,
nu över vintern under början på våren.
Så i tanken att du ska försöka få oss i en bra fysisk form helt enkelt.
Ställa till att vi mår bra i kropparna.
Vi har också lite uppdrag till oss så att vi ska bli bättre,
man kallar det för pre-arbete, ja det är tråkigt att säga det.
Jag skulle bara vilja säga att vi ska bli bättre löpare
som inte är lika skadebenägna.
Min tanke när jag kontaktade er var att jag skulle få uppgiften
att du kan träna så mycket som du vill.
Fredrik klarar det.
Uppenbarligen!
Jag har inte handhöver jobba på det.
Utan att hamna i skaleträsket.
Jag hörde att du pratade om varningsblinkar
vecka efter vecka, så tänkte jag
”de där måste släckas”.
Det måste vara så här, när pappat bara hör
”Nu får jag ju för fan bara ta tag i det själv då”
”Gamla gubben inte pallar”.
Jag gillar det. Både jag och Fredrik har varit
en vända hos dig nu.
När jag var där i fredags så tyckte jag att det var roligt för att vi skadade lite lätt i min journal
och insatt att jag har varit här några år helt enkelt.
Många gånger kopplat till mina baksidor. Lite annat gått och blandat också.
Men du konstaterar att det är första gången jag är där där jag inte har någon akut allvarlig skada.
Jag prövar att jobba med mina baksidor.
Oftast kommer du igen och lägger det på bänken och säger ”rädda mig”.
(skratt)
Jag ska springa bananerna!
(skratt)
Jag tror faktiskt att det senaste tre år har varit ungefär så.
Två dagar innan.
Jag brukar säga det, det jag gillar med Robin,
inför veckomaten var det så att han sa ”Varför är du här?”
Jag bara ”Jag har problemet där”.
Han bara ”Det vet jag redan, men varför är du här?”
Jag bara ”Jag behöver ett startklar inför veckomaten”.
Det är bara det, då du kommenterar det att jag vet.
Hur upplever du att min och Fredriks status är efter att vi har kört en behandling hos dig nu?
Hyfsat, Fredrik ganska så, nästan på helt skadefri får vi ändå säga.
Det är väl den lilla foten där som är förhoppningsvis bra.
Ja, precis. Den kan vara bra, den kan också vara ett orosmoln.
Men vi får väl se vad som händer.
Jag vet inte vad du säger.
Nej, men det var ingenting som har märktes under tiden vi träffades.
Det är ett gott tycken.
Sen nämnde du att det kändes lite grann.
Simons är väl lite mer allmän sliten?
Ja, allmän sliten.
Vi snackade lite om det också när jag var inne hos Robin.
Det var en sak, du kände att du klämde på kroppen.
Jag tycker det där är en övning.
Jag vet inte hur du kan beskriva det, men när du tar benet upp och vrider det så trycker man ut utsidan.
Z-muskelstretch.
Z-muskelstretch, precis.
Där inser man ganska fort att den ena är mer flexibel än den andra.
Är det vanligt att man är lite snedfördelad?
Hyfsat vanligt. Men det kan ju vara olika stora skillnader.
Men Fredrik var nästan värre på den.
- Oh, skönt att höra. Tell me more.
- Jag spang ju också 38 kilometer.
(skratt) - Jag var riktigt stel i högersidan.
- Precis.
- Det blev ju bättre efter du hade behandlat mig.
Jag kunde knappt lägga upp benet så som du vill ha det.
Utgångsläget. Det var inte alls bra.
Vad skönt det här känns för mig.
Vad gör man i de fallen, Romi, när någon är lite så sne?
Då får man analysera varför de är snea.
Det är nummer ett.
Det kan vara anatomiskt att man är född så.
Att det inte finns rätt förutsättningar.
Men det kan också vara något man har förskaffat sig längs vägen.
–Just det. I våra fall gjorde vi en intressant session av Stenö eftersom vi inte
hade någon som var uttryckad för akuta skador.
Varningsblinkersen har inte slagit ut din rykande motor än.
–Nej, det är det än.
–Vi gjorde en kort löpanalys och kollade på hur vi såg ut utifrån ett
skadeförebyggande perspektiv. Vad såg du när du jämförde min och Fredriks
stilar, vem vann?
Det är ingen tävling jag bara menar.
Om du ska vara bäst start menar du då.
Du vann ju tyvärr för att göra besviken Fredrik.
Men vafan, jag har till varför jag har match på mig.
Jag bara sprang senare så jag gjorde inte mig till ens.
Om vi uttrycker då, vad hade jag att jobba med och vad hade Fredrik att jobba med?
Du hade väl att jobba med framförallt kadensen.
Att du har en tendens till att dra lite för långa eljakliv.
Så att du översträcker knäna i isättningsfasen.
Det är ganska bra att vi hittade det för det påverkar rätt mycket dina baksidor.
Att de inte får dela den kraften jämt över kroppen.
Det här tycker jag är ganska roligt. Vi har pratat ibland om att man inte är 20 längre.
Man är inte 20 längre och man inte syr så. Jag bara ”Jag vet, jag vet”.
Men det roliga faktiskt är när vi tittade på…
Det roliga är att Fredrik är äldre än dig.
Jag vet, det är det som är så jobbigt.
Det roliga är när vi tittade på detta. Jag har känt över det senaste året
Kanske lite på grund av skaden också.
Jag har känt att jag har, om man uttrycker det som att man har blivit lite som en säck potatis
ibland när jag är ute och kör mig en distanspass och joggar.
Jag kör mig en fart tycker jag alltid.
Men när man kommer upp i en bra steg och håller uppe så har man mycket av de andra passen
så har jag dels när jag hade problem med min fot att det har blivit att man blir lite slarvig
i tekniken i steget och att successivt om det var så, ”nu ska jag bara ut och lunka”.
Oavsett om jag springer i 440 km/h eller 510 km/h så känns det som att jag hafsar mig fram lite grann.
Så när du sa det vi tittade på filmen så kände jag att det där känns inte som mitt steg när jag tittade på det.
Så uppenbarligen hittade jag något korrekt.
Det påverkade även din löpahållning.
Yes.
Där förlorar man ju…
Det är ju inte bara Instagram som det är bra för att ha bra hållning med.
Det var ganska bra att inte förlora den kraften i överkroppen.
Med ganska små korrigeringar så blev det…
Du kände till och med själv att du fick automatiskt lite bättre…
Vad gjorde ni då? Vad sa du till Simon?
”Stopp, stopp, stopp! Nej, nej, nej, nej, nej!”
Han sa ”Åh fy fan!”
”Åh, fan, åh, fy fan!”
”Stopp! Farligt! Det här är farligt!”
Jag sa bara till den här instruktionen att ta fler steg.
På bandet är det ganska enkelt för då har man en fast fart.
Då måste vi bara öka frekvensen, kadensen helt enkelt.
Just det, kadensen, många har koll på vad det är.
Det är i princip hur många steg per minut du tar.
Ökar man kadensen så tar man fler steg per minut.
Det ska inte betyda att du springer snabbare för det.
Det är helt enkelt att du tar fler steg per minut.
Ju snabbare man springer, desto högre kredens är det lättare att ha.
Det är därför vi inte kollar på dig när du springer i tre minuters tempo.
Nej, vi kollar det nu i min vanliga distansfart som är runt fem minuter per kilometer.
Jag springer 90% av alla mina distanser och ligger ungefär där och pendlar.
Det var intressant.
Jag tyckte också att tittaren kände det.
Hur kändes det? Var det lätt att bara ställa om eller fick du tänka varje steg?
Ja, när vi körde på bandet, som Robin säger, det är lite enklare.
Så när vi tittade på filmen kände jag att det bekräftar något jag har känt under längre tid.
Att jag lite grann anstränger mig inte på huvud taget när jag springer.
Och det är klart att man ska inte springa utan anstränga sig.
Men jag kunde känna att det kändes rimligt.
Så då försökte jag få upp kadensen lite grann.
Det är lätt också där jag kan känna igen mig från när jag började springa.
Då landade jag på hälen när jag började springa.
Sen fick jag problem med mitt knä och fick löparknä.
Jag tänkte att jag testade att gå över till att springa lite mer på mellanfötter och framfötter.
Men då blev det ett extrem. Man gjorde det själv då.
Då tippade man på tårna istället.
Det är lite samma med kadensen. Risken är att man helt plötsligt börjar steppa.
Robin gav mig två bra tips.
”Inga jäkla höga knä” sa hon, ”men bara lyft lite mer på knäna.”
Då kände jag att jag direkt ganska ansträngde mig.
Jag jobbade mer aktivt med armarna, fick lite bättre hållning,
fick upp kadensen lite grann och kände att det känns rimligt.
Det andra tipset var desto roligare.
Fullt korrekt, men jag hade svårare i utförandet.
Det man skulle kunna göra, som vissa gör,
är att man kan hitta spellistor på Spotify, till exempel,
Som går i 170 bpm. 170-175 kan vara rimligt.
Du kollar väl på nån distansfart?
Då var du nere ganska lågt.
Det ska tilläggas också. Robin sa att det finns en tanke kring
att skämtsamt att skamgränsen går på 170.
170 steg per minut är bra.
Men kommer man under det så kan det förvissa…
Då är det ökad skadrisk.
Det är inte bra för mitt fall.
Det slog mig också. Som jag har smartklocka, Garmin,
jag vet att kadensen reglas på varenda pass jag kör.
Så jag gick in och tittade på tre pass tillbaka.
Alla låg mellan 160 och 164.
Det kan låta som en liten skillnad, men det är rätt så stor.
Ja, det blev det faktiskt.
Vitt gäst är dessutom att öka upp kadensen och titta på film igen när jag springer.
Märkbart ändå tycker jag. Det känns som att jag anstränger mig lite mer för att hålla en god löpning. - Nu tänker jag lite högt här, men 164 är det steg per minut?
- Det är det.
- Ja, precis.
I princip tar det per sekund nästan tre steg. Det låter jättemycket för någon som inte springer.
Men det är det ju inte, det är inte så mycket.
Jag testade också för att dubbelkolla när vi spangdistansar dagen efter.
”Jag måste ju vara uppe i det nu.”
Då klockade jag till och med på en minut.
”Men vad fan?”
Jag kom upp i 167, 168, men jag hade svårt att komma upp i 170.
Du ska ta ungefär ett steg var sjätte sekund extra.
Ja, det är det faktiskt.
Du kan väl tänka på det?
Tack för det.
Jag tänkte lite grann på det här då.
Det är som att parera inför ett längdhopp.
Man bara tar ett extra steg.
Det roliga var då, då testade jag att få upp kadensen lite grann.
När vi skulle jogga ner till Heden och springa Maria.
Kom tillbaka och så tittade jag bara.
”Äh, fan, fortfarande 165.”
”Jag måste upp lite till.”
I går måndags brukar jag springa dubbelpass.
När jag har möjlighet till det.
Jag sprang 10 km på lunchen och 8 km på kvällen.
Båda gångerna på lunchen är jag bara ”Jag kör igång en sån här låtlist”.
170 b på M-lista hittar jag då.
”Om du vill bli min fru…”
[Skratt]
Den är på 720 i Listan.
”My hero” med Foo Fighters.
”I’m still standing” med Elton John.
Det här är skitbra.
Ändå i grund och botten, jag tycker att jag är strukturerad logiskt, siffror och sånt.
Jag har hållit på med musik tidigare, tycker jag har taktkänsla och allt det där.
Men fy för katten vad det var svårt.
Jag bara, nu håller jag den här. Nej, nej, nej.
Det är förmodligen ganska många mil du har sprungit med den här andra kadensen.
Hur många spelar jag? Jag inser också att det är som att lära en gammal hund att sitta.
Ett tips är att dela upp det på distansrunan i kadensintervaller.
Ja, det insåg jag också.
Du kör en minut koncentrerat jättemycket och sen tar du en minut mer avslappnat.
För det kunde jag känna på första passet.
Jag kände också att jag var ansträngd efter fem-sex kilometer.
Fattar att det bara är som du säger.
Det är ett extra steg var sjätte sekund.
Fy fan så svårt det är!
Det är väl mer hjärnan som hoppas jag anstränger, inte kroppen.
Nej, nej, nej. Mycket mer att jag är så fokuserad.
Jag hade träningsverk i mina triceps.
Nej.
Det tror jag är för att jag fick parotematik mer bättre.
Jag vet inte, någonting. Men det var väldigt intressant.
Det kom det i sån urna vi frågade ”ska du med på kvalité på onsdag?”
”Nej, jag har kadenskvalité.”
Jag bara ”Vad håller ni för låtlista?”
175 bpm. Det är det enda jag kör med.
Vi kan synka igång, då kör man hörlurar allihopa.
Kalle, du gör synk. Kom igen nu!
Är det kvalitet? Då måste det vara 180.
Det snackar vi faktiskt om att sa det.
På automatik på kvaliteten så får man ju upp kadenserna då.
Man har lite löpsteg.
Du kan ju bara ska springa i kvalitet.
Det är det jag hör Robert säga.
Det är det han säger egentligen.
Det var ungefär vad jag fick jobba med.
Hur var Fredrik att titta på? Var det en stjärnhet på bandet?
Ja, men det var det väl ändå.
[Skratt]
Det var en lite annan…
”Tryck den till!”
[Skratt]
Det var en lite annan hållning.
Lite annan kadens.
Ja, jag köper det faktiskt.
Men då kikade vi lite extra på hans högerfot eftersom han hade haft lite besvär med det.
Och då kunde man ju se att han i steget gärna vinklade ut högerfot lite grann.
Det låtade som att han springer jättekonstigt.
Men det var en jättestor rörelse.
Men det var ändå…
Det var märkbart. Jag kunde verkligen se att jag vinklade ut foten i varje steg.
Och då belastar man inte foten jämt.
Man ska antingen landa mitt på foten och rulla fram eller landa på händerna och rulla fram.
Som jag gör med det.
Jag ska bara få någon win här.
Vad behöver Fredrik göra för att komma i bukt med det här?
Han fick faktiskt ett av de samma tips som dig.
driver lite grann med knäna.
Och efter det så såg det nästintill perfekt ut.
Vänta, vad sa du? Jag hörde inte riktigt.
Nästintill perfekt?
Det skulle jag aldrig gjort tycker jag.
Det gäller ju då för dig att tänka på de här knäna.
Lägga merk som scen och tänka på kalendern.
Finns det en spellista för höga knäna?
Ja.
Hon på SVT, Sofia.
Men det roliga var att jag sa till Robin om kadensen.
Dels kände jag att jag hade slouchat ihop mig.
Men jag sa också att jag märkte väldigt många gånger att du som är ute och springer väldigt mycket
har märkt att du har en högre kadens än jag.
Det är klart i natur, alla springer ju inte exakt samma.
Jag har tänkt på det många gånger också.
Jag tror att du springer mer rätt än vad jag gör.
Har du tänkt på det?
Ja, absolut.
Det är lite det som har fått mig att fundera på min egen löpstil.
Men sen så filmar man ju bara när man kör kvalité.
Då ser det jättebra ut.
Vet du vad det sjuka är?
Jag har tänkt tvärtom.
Jag ska ta lite längre steg.
Du var sicken grekisk.
Man kanske landar på tårna så konstigt som helst.
(skratt)
Men hur mycket generellt sett, Robin,
hur mycket ska man in och pilla och tänka med det där?
För lite som möjligt.
Ja, det är väl bra egentligen.
Jag har aldrig sagt till någon ”spring på hälen” eller ”spring på framfoten”.
Det är så få riktlinjer som möjligt.
Sen ser det för illa ut och får man jobba med styrkan i vissa delar också.
Kardinals är det vanligaste tipset till vanliga motionärer som man får med sig som tips.
Men utgår du från symmetri på något sätt? Rörelsemönstret såklart.
Att det är symmetriskt. Vad utgår du från när du tittar på de här filmerna?
Man kollar egentligen från topp till tå.
Och så vill man ju att vissa delar ska vara i nivå så att säga.
Så median vill man att det ska le vertikalt som horisonten.
Och inte falla ner.
Det gör i sin tur att man faller in med knät. - Man måste parera med knät. – Ja, eller nån annanstans.
Sen kollar man på mellanrummet mellan knäna.
Av samma anledning. - Att det ska vara ett mellanrum. – Man ska kunna se mellan knäna.
- Annars faller man in för mycket. – Då faller man in eller har svaghet i höfterna.
Det här är faktiskt roligt. Vi har en på mitt jobb, en gammal fotbollspelare.
Han har spelat i Division 1 fotboll i 11 år, så på en hög nivå helt enkelt.
Vi gled in på detta för det var en på mitt jobb som hade sett den här bilden jag hade på podden.
Jag tog en bild på mig själv när jag låg i den här, vad heter det Robin?
Det var huvuddynan där liksom.
Ja precis, huvuddynan.
Det var överkastade, man ser ut som om man har legat i en toalett efter det.
Precis, man bara ”är det här en bild från när du var ung och spillade på toan?”
Eller var det snabbt rapporten? Det är ofta de som jag frågar.
Ja, precis.
Och så kände jag efter att han hade pratat med mig så var jag tvungen att dela bilden då i vår team.
Och så fick alla säga ett gott skratt.
Men just så här ”men varför var du där?” så beskrev de mina baksidor och sånt.
Och då var det Filips mann. Han delade just ”men fan har du kört den här övningen?”
Det är det här med gummibanden. Man sätter runt knäna liksom.
och gör den här Daniel Andersson-övningen.
Krabban, han kunde ju bara springa och passa i sidled.
Men den övningen han pratade just om,
om vikten av starka hamstrings,
baksidor och ben, även i fotboll.
Han sa det. Vi tränade upp det,
varenda jäkla, vi gjorde under för mångas styrka.
Tänk på det så mycket.
Tänk så hårt ansatta, många av oss som springer.
Vi springer så många mil i veckan,
men gör i princip ingenting.
Många av oss för att förebygga det.
Du ska veta hur många duktiga löpare det är som är jättesvaga.
Ja.
De kan se starka ut när de springer men…
Var är de svaga då?
Ofta utseende höftar.
Att man tappar i sidled när man sätter i insättningen.
Det gjorde ju Fredrik skämtet flera gånger sen.
Så länge jag får göra den här rörelsen och asfalten är helt rak
och jag inte behöver göra någonting annat
Jag är helt skadefri och klarar en enda pass.
Så fort det kommer en liten rot eller sväng, det vill vi inte se av.
Åh fy fan!
Jag tror faktiskt att det är tvärtom.
Tror du det?
Ja, för det här monotoma är ju högre skadarrisker än att du ska veta att du springer och parerar i skogen.
Ja, det har du rätt i.
Det vi bör göra är nog ganska givet att vi ska variera det lite.
Eller så bara går vi till dig när vi har problem.
Det är ett attarty.
Skämtar tror jag några gånger om, men Robin har dementerat det ganska kraftigt.
Påsk och skog är fint, men cykel vägrar jag också.
Det är lite som service på en bil. Du lämnar inte in den innan du behöver lämna in bilen.
Det är när lamporna blinkar som du kör in till bilvaxan.
Ja, är det verkligen så?
Jag vill bara loka fram nånting här.
Jag tycker faktiskt att det var roligt.
Så kan man ju lite tänka att man ska serva sin kropp.
Ja, vi pratade om det faktiskt när jag var där.
Vi skojar om det. Det här är första gången du är här
när du ändå är nästan hett i alla fall.
Lite sliten och vi prövar att jobba med det.
Men det var också roligt för jag tror många dörpar
känner igen sig i den beskrivningen jag kommer ge er nu.
Och så tänker jag nu, ”ah shit”.
Jag var jätteduktig med styrketräning från omgående och sen
”jag måste komma igång igen, jag får köra tre pass i veckan,
jag får köra en halvtimme”.
Robinson känner mig vet jag om att det är en jättetröskel för mig att ta mig över.
Det är bättre att du kör en övning oftare på det område du behöver bli starkare på
och att du faktiskt bara står till och gör det.
Så jag fick med mig att börja här.
Har du en övning, gör den flera gånger i veckan, tre gånger på tio, tre gånger på tolv.
Så vet jag om att det tar fem minuter, då får jag det gjort.
Och så är det en bra startpunkt för att komma in i en rutin i alla fall.
Ja, det är klokt för tyvärr är det lika viktigt med kontinuitet i styrketräning som det är i löpningen.
Det vill vi inte höra.
(skratt)
Sen krävs det kanske inte enorma mängder, men ändå att man håller uppe någonting.
Vi ska fylla på här lite. Det var god förresten.
Jättegod. Ska du säga vad det är?
Vi drar det lite fort här.
Grumpy old man.
En grumpy old man cocktail är ju en variant på en moska och mjöl egentligen.
Men istället för vodka är det bourbon.
Så man har en 6cl bourbon och 3cl lime juice.
Sen fyller man upp med ginger ale så mycket som man vill.
Gör man lite mindre som i de här då, då blir det en gottig snaskepåse i ett litet whiskeyglas mis.
Man skulle kunna göra det som en highball också, men då kanske man tar bort lite för mycket av smaken av bourbon.
Så den var trevlig tyckte jag.
Det är kul tycker jag, för så gnälliga är vi faktiskt inte.
Jag tycker inte att riktigt drinken passar idag, för vi har ändå fått hjälp och det känns som att vi är positiva.
Sen efter att jag börjat bli skadefri och varit hos Robin så är jag glad nu.
Jag har varit jävla gnällande innan dess.
Det här är mer en proaktiv drink, tänker jag.
Nu kör vi lite mellansnack så vi är strax tillbaka.
Ja, det är det.
Skriker
(Musik)
Musik
[Musik]
Musik
Robin, du har framför dig två olika löpare här nu. Två väldigt olika typer av mål.
Fredrik ska ju springa ett maraton om, ja det är ju snart dags.
Det är ju två och en halv vecka Fredrik.
Sjukt.
I Valencia.
Och där är ju två frågor.
Det ena är, vad tänker man på och vad kan man göra inför ett maraton?
Och sen är frågan, vad ska han göra direkt efteråt?
Så ni hade ju en check nu för att kolla av så att läget är okej.
Han är hyggligt, hyggligt, skadefri. Man ska tänka på.
Ni har bukat in en tid ganska tätt in på Mara visst är det så?
Precis. Det kan vara ganska vettigt för att få kroppen i topptrim.
Det handlar inte om att någonting är paj eller så.
Han tränar en del eftersom det är så mycket volym i Maraträningen.
Då blir man sliten. Det ska ju kännas bra där.
Man är dags.
Och kan man då ha kroppen i toppform, då är det ju det bästa. - Nu är jag väldigt spännad på vad du kommer att göra med mig där.
Jämfört med vad du gjorde idag. - Det kommer att vara ganska…
Det beror ju på. Nu var det lite mer skavanka från söndagspass idag.
Men generellt sett så är det ju inte någon överkörning.
Ibland när Simon har kommit så är det ju ”boom”.
Boksarskarna bara…
Jag har alltid varit igång och han bara ”Är det okej med dig?”
”Ja, det är bra, kör på då.”
Men inför en… Det handlar mer om att optimera kroppen.
Ja, just det. Det låter bra tycker jag.
Alltså en optimering av…
Man hittar små skavankar som man ser tar hand om dem.
Manipulera lite, justera lite ledarna.
Trycka lite sura muskler.
Man ser upp lite grann.
Alltså inget stort.
Jag tror alla som ska försöka springa snabbare än någonsin på ett maraton
hör man att man kan optimera sin kropp.
Då tar man chansen.
Jag ser liksom någon stå och polerar formulettbilen vid start.
Värmer upp motorn lite.
Jumför du det precis med en formulettbil, Fredrik?
Jo, det gör det faktiskt.
Men jag tänker liksom alla de här rödbältljusarna och shotsen och allting annat.
Det är ju en grej.
Kan man göra annat för att kroppen också ska vara…
Oh, helt klart.
Och så lite karbon på det.
En följdfråga då Robin.
Så kommer Fredrik hem från att ha sprungit sin…
Han har inte kraschat med sin Formel 1-bil.
Den har kört in på snabbaste lap-time och race någonsin.
Han bara ”ah, yes” och sen går han bak längst ner från trapporna
till en liten källarkrog där i Valencia och dricker sju bars.
Sen åker han hem jävligt tidigt på morgonen med flyget.
Så tight. Så kommer han tillbaka igen.
Vad ska man tänka på? För kroppen är ju jävligt sargad efter ett marathon.
Ja, det är ju väldigt individuellt som ni säkert vet.
Många gör det på headsprida sätt.
Men det är viktigt att du får tillräckligt med återhämtning i kroppen.
Sen kan det vara smart att gå till någon profession som jag jobbar med.
Men inte för tidigt egentligen.
Ge dig gärna någon vecka att återhämta dig.
Kanske kommer hon igång och joggar lite innan.
Just det.
Just det för att se hur läget egentligen ligger till med kroppen.
Ja, exakt.
För det kommer ju kännas lite här och där efter att man har gjort rätt.
Du är inte putst längre av lacken och så.
Nej, det blir mer så här rostskador.
Exakt.
Bita ut reservdelar.
Här var en höfskula.
Kamrämmen.
Snart som ny, kan jag säga det.
Det är vettigt. Någon vecka vila när man väl kommer igång.
Känna efter lite och sen kan man ta en checkup igen.
Innan man ska sätta nästa mål och komma igång.
Jag förespråkar att man behöver ha helvira några dagar.
Lite från min mål.
Det är inte alla som gör så.
Vad brukar det vara som du föreslår Simon?
Nästan en vecka med helviran?
Jag tycker också som Robin. Väldigt individuellt.
Jag har träffat folk som är igång och joggar dagen efter.
Det tycker jag alltid är korkat i och för sig.
Jag får nog säga något korkat rent ut sagt faktiskt.
Men jag har haft lite blandade upplevelser direkt efteråt.
Efter att jag hade sprungit mitt snabbaste marathon på en söndag
så körde jag 14 km morgonjogg på onsdagen,
på en hel del torsdagen, morgonjoggar fredag,
sprang mina snabbaste intervaller någonsin på lördagen
och en vecka senare hade jag hälso- och inflammationen.
Så det var ju dumt, tänkte jag.
Så jag håller med dig med det Robin.
en duktig barndöpare i Sgöta, Kent Fransson. Han hade alltid en vecka hel löpvila.
Sen kunde han mot slutet på veckan, då körde han promenader och han körde
kanske någon på helgen och cross trainerpass. Han körde alltid och var jättenoga.
Sen vet jag också att han gick till sin napprapat, en gång i månaden,
Jag jämför det också med service på bilen.
Ska jag träna så mycket som jag gör så vill jag se till att kroppen är i trim hela tiden.
Det är Robins uppfattning här också. Man ska nog vara jäkligt försiktig veckan efter.
Sen håller jag med också att när man väl kommer igång och börjar jogga sen
det är egentligen inte förrän efter de första passen då du egentligen får någon koll på
hur kroppen känns egentligen. Det är knepigt. - Ja, det är det.
- Robin, jag då. Jag ska göra exakt motsatt till Fredrik då.
Jag ska gå in och springa i en inomhushall ganska snart.
Jag har min historik med mina varningsblinkers och allt det där.
Om man ska få upp lite mer fart, är det någonting annorlunda?
Man ska tänka på när man springer maraton, om jag ska få upp lite speed i den gamla gubbkroppen.
Du behöver väl mer styrka då?
Det var inte det du ville höra.
Nej, jag vet.
Hade du på känn.
Men ju kortare distanser, ju mer anaerobt är det, ju mer styrka behövs.
Och också mer kraft som du ska bromsa med dina höfter och annat.
Det är väl det du behöver.
Om man ska vara krass så skulle du behöva mer än den där hälsningsövningen du fick.
Är det den här med bollen?
Ja, precis. Det roliga är att jag frågade Robin.
Han sa ”men kör du dina övningar för baksitner nu då?”
Som jag har sedan tiden.
Jag sa ”ja, ska jag komma igång nu igen?”
Då sa han ”ja, kanske bara det viktiga är att du kommer igång åtminstone”
Då frågade jag, så sa han ”men bättre tips är att börja med en övning så att du kommer igång”
Då frågade jag ”men din bästa, en bra övning helt enkelt för den”
Då tog du mig ut i gymmet.
Ja.
Drog fram en pilatesboll.
Kände du dig ledsen?
Ja, det kändes… Det är ändå bara en övning jag prövde börja med.
Men vad var det för övning du gav mig, Robin, då?
En typ av hamstring slider, heter det.
Det är väl egentligen att man ligger uppe i ett höftlift med vikten på hälarna
uppe på en pilatesboll.
Ja, just det.
Tvingar rumpan att stanna uppe hela tiden genom rörelsen
och så rullar man ut helt i raka ben och sen in igen.
Det är så skitjobbigt.
Det såg jättelätt ut när Robin gjorde det.
Jag testade och han bara ”Håll uppe rumpan, håll uppe rumpan”.
Sen gjorde jag det hemma och jag bara fy fan.
När man inte har gjort det på ett tag och ska komma igång så är det ju…
Men man känner ju också väldigt, väldigt att det ger en sjuk effekt för baksidan väldigt, väldigt snabbt.
För att de är ansträngda på ett bra sätt.
Så det är vad jag ska göra.
Det är bättre att göra en jobbig än att göra fem halvjobbiga.
Mycket bra.
Så min tanke, min plan är att jag ska börja med det och sen ska jag rampa upp lite grann.
Det kan jag minnas från tiden när jag var lite snabb på 5000.
Då körde jag ändå två pass på 30 minuter i veckan, styrka och ett lite kortare.
10-15 minuter bara.
Det höll mig skadefri väldigt länge.
Det höll dig skadefri?
Det höll mig skadefri.
Då kände du att det slutar vi med?
Ja, nu skiter jag i det här. Nu bara springer jag.
Vi har fått en massa frågor.
Ja, det är kul.
Vi ska försöka plocka ut några stycken av dem.
Här är lite gått i blandat.
Vi kan konstatera att skador engagerar många.
Det gör det.
På grund av att många skadar.
Tyvärr när man är löpare.
Löparknä har jag haft.
Fredrik har haft lite småstrul till och från.
Hopparknä har jag haft.
Du har haft hopparknä?
Jag har haft löparknä. Det är olika typer av knä.
Adam Nilsson frågar, ”Dessa ständiga problem med löparknä,
tips, mottagelse väldigt gärna.
Vad gör man för att jäkla löpa knä?
Löpa knä är ju väldigt ofta att man är svag utsida höft.
Man faller in med knäet och då belastas det väldigt mycket mer på utsidan.
Så man blir stark i höfterna och så kollar man på kadensen.
Ju högre kadens du har, desto mindre starkt behöver du vara i höften.
Om du gör det både och samtidigt så får du dubbel effekt.
Ja, okej.
Sedan handlar det om att som med alla skador
hantera belastningen rätt.
Har man väljat löparknä så kan man låta bli att inte slita springa helt.
Utan att det gör ont så är det det bästa.
Men du ska inte upp och trigga smärtan.
Nej, just det. Så att Adam triggar inte smärtan.
Det kan vara tips till de flesta med alla skador.
Det är väldigt många som har ont nu och skadar mig.
Vilar helt två veckor och sedan börjar de springa precis som vanligt.
Det är standard. Men det är rätt så dumt. Det är egentligen bättre att ta någon enstaka dag och vila.
Prova en kvart, går det bra. Gör vad det är någon gång till. Ökar successivt istället för att kroppen kan anpassa sig till belastningen om man ger den det.
Bra tips.
Du återkommer ganska mycket till höften.
Det är det vanligaste i löpning. Det är inte bara där.
Att det sitter mycket i knä.
Jag har faktiskt en fråga från Malin.
Vad är de vanligaste löparskadorna och hur förebygger vi skador bäst?
Det är just det här vi pratar mycket om med starka upphöfter och baksidor.
Ja och sedan handlar det mycket om att lyssna på kroppen.
Ja, det tror jag faktiskt.
Ja, det är lite svårt att lära sig skillnaden mellan en känning och en
Någonting man ska lyssna på på riktigt.
Det är ju inte alltid skönt att springa.
Då har jag och Fredrik pratat en hel del över åren.
Tänk dig överhuvudtaget, inte minst när man maratontränar,
så är du hela tiden lite mör och lite seg.
Men just när det går över till att man känner sig sliten,
då börjar skaderisken öka.
Jag har redan mött den här känslan efter att ha sprungit 32 kilometer
i lugnt långpass. Då känner man sig på eftermiddagen
som om man har resat sig. Då blir man såhär
”Fan vad gött, jag har sprungit långpass idag”.
Riktigt i vardagen.
Det känns. Men när man har den här känslan
”ah, ah” när man börjar bli så, då vet man att
”nu måste jag ta det lite lugnt”.
Jag hade dålig koll på den skillnad
när jag sprang sönder min fot i Lund.
Det är nog bara en käddning.
Det är nästan som att man
Man har haft en tuff jobbdag, man är trött mentalt eller man börjar bli sjuk.
Lite samma sak där man börjar känna att det är något fel på kroppen.
Det är också det här med att man känner att man är sliten i musklerna.
Att det är inte bara trötthet, utan man känner i muskeln att det är något annat som är fel.
Då kanske man ska tänka till lite grann.
Det är väldigt generellt bra tipsning. Är man osäker på den skillnaden så borde man gå till sina papper.
Har man haft problem mer än en vecka och det inte gör med sig, då brukar man oftast behöva göra någonting.
Mycket bra tips. Vi har också här, vi ska se här, det här tycker jag är bra från Victor.
”Kan man som stel gå till en apropat utan att få så jävla ont? Måste det göra ont?”
Det beror på vad målet med behandlingen är.
Det är väl tyvärr en del av behandlingen ofta.
Är man stel i muskler så kommer det inte vara skönt tyvärr.
Och det är mörkt efteråt och så vidare.
Det går tyvärr inte att trolla bort den bieffekten.
Så det beror på vad man har för problem. - Får man komma dit efter man har druckit några…
Det får man faktiskt inte. Det ska man inte skämta om.
Det kan nog ha hänt.
Jag släpper den frågan.
Jag tyckte på tal om den frågan, vi pratade om honom så jävla ont,
jag tyckte ändå att det fanns ett visst leende hos Robin.
Han sa ”Åh här var du stel”.
Är det skönt att hitta någon sån punkt?
Napprapat är en blandning mellan att vara godhjärtad och vilja hjälpa folk och att vara sadist.
Det är en perfekt symbios av det.
Jag brukar likställa napprapati med det som detektiver.
Det verkar som att när du hittar en punkt som har ”här var nånting”
så känns det upprymd och det känns som att alla man har gått till som jobbar med kroppen
blir glada när de hittar ”här kan det nog vara”.
Är det så att man letar efter vad det är?
Ja, men lite så är det.
Det är en väldigt stor kontrast när jag lägger upp benet mot din mage
och du ska trycka ner den mot min bröstkoj
och det spänner i sätet som det aldrig gjort förr.
Då blir du jätteglad för att ”Åh, här är spänningar vi kan få ut”.
Och jag blir bara besviken på mig själv att jag inte är mer överordnad.
Men du är där för att få hjälp och då tänker jag att
Ju mer jag hjälper dig, desto nöjdare och bättre blir det.
(skratt)
Absolut, men det är någon form av kontrast där.
Det är kanske svårt att möta en patient som bara ligger där och känner sig så dålig
och du bara ”yes, nu sitter du”.
(skratt)
Här har jag hittat det.
Äntligen!
Fan vad dålig.
Gött!
Lite fler frågor Robin.
Bästa tipsen till en före detta löpare med knäartros?
Artros är lite knepigt. Hur gör man det?
Det tråkiga svaret är att belasta mycket för att det försvinner efter ett tag smärtan.
Men det är inte så kul att höra när man har gett ont.
Nej, såklart.
Sen kanske springa inte är det bästa.
Men det är styrkaträning och starka uppkringledarna men även belasta leden i sig.
Tyvärr blir det inte en led bättre av att vila. Tvärtom.
Det finns tider på att folk som springer har mindre risk för att rosa i knäna till exempel.
För att det blir kompression i leden.
Någonting gör det rätt.
Många tror att det är tvärtom, att man har förslitningskraven för att man har sprungit.
Ja, precis. Så var min…
Ska jag inte outa någon med en svärm i år?
Ja, jag frågar till från Anton.
Hur hanterar man skador på soleus och vader i allmänhet?
Soleus?
Soleus, ja.
Är det inte en druva som man har fin på?
Man har ju många vadmuskler, men det är två stora och soleus är den ena.
Och det är den som man jobbar mest med i byt.
Men knäet är byt för den går inte över knäleden.
Den är djupa.
Den stora av vadmusklerna.
Det var väldigt länge sedan Fredrik hade problem med våra vador.
Fredrik var nära att snudda vid det här om vi kan.
Men vad gör man då?
Vad är det för problem?
Är det som helst svåra?
Det är ingen lätt fråga att svara på det där.
För det finns ett rätt stort spann på vadproblem.
Jag fick en återblick till mitt besök hos dig.
Jag la mig ner och ”du har en kligga på mage”
och så började jag ta på mina varder och så sa du
”Oj, de här har sprungit långt”
(skratt)
Tyckte jag var lite roligt
Hur känns det? Är det liksom att de inte är stela?
Men hur är de mer liksom…
Tänkte jag skillnaden mellan en
al dente
Spaghetti
och en som är liksom sönderkockt
Det ska kännas dåligt överkockt liksom
Det ska inte kännas al dente
Nej, okej.
Jag har aldeltevalen.
Ska du vara nöjd med det?
Nej, de skarvar sönderkort.
De är knappt kokade dinovalen.
Är det samma med baksidor?
All muskulatur är ungefär samma.
Om man ska beskriva känslan av en spänd eller avslappnad muskel.
Fan vad roligt.
Jag känner inte att jag gav något bra svar på frågan.
Det är individuellt.
Det är svårt att svara på.
Här är en som är lite knepigare.
Bruten svanskota efter åtta månader, fortfarande öm, får ont i muskelfästen, ischias vid löpning.
Vad kan man göra åt det?
Det låter som att hon behöver ha någon som tittar på när hon springer.
Och tar det därifrån.
Så man kan se vad det är för svagheter som finns.
Och sen bygger upp.
Mycket bra.
I och med att Svanskavutan sitter kring högtpartiet så är det troligen där man får börja jobba.
Men det är samma sak med kadensen. Får du upp kadensen så om det går att förbättra den så kommer det ge mindre stötar till det området.
Det är det som går att säga om det. Hur illa Svanskavutan är det kan inte jag veta.
Vi har en sista fråga, en lite längre utläggning från Mattias.
Han har skrivit ”Hej, det verkar som att min fråga till nappopaten blir för lång”
så jag skickar här istället, så han skickar med e-mailen på det.
Jag vill väldigt gärna ställa denna fråga.
48 år är löpare som nyss fått domen ”Måttlig höftledsartros via slätröntgen”.
Har aldrig varit skadad tidigare, har ont i höften sedan december.
Bättre ibland, sämre ibland. Vad jag förstår går sjukdomen i skov.
Jag kommer att gå lite grann.
Det ska du ju inte.
Just det, jag fick upp sitt komponens.
Just nu ganska bra men alltid en del känningar efter träning.
Kan just nu springa en mil utan alldeles för stora smärtor efteråt.
Cirka två på en tiogradig skala.
Har aldrig ont under pass endast efteråt.
Har jättesvårt att klara mig utan löpning och undrar hur jag förstör höften mer när jag tränar löpning.
Kommer jag någonsin kunna springa en halvmar igen eller riktigt korkat och träna dessa distanser?
Vad kan jag göra för att göra min skada?
Bättre har du några tips.
Tacksam försvar och löpning är verkligen en viktig del i mitt liv.
Innan du svarar, Robin, dels kan vi säga att det är många individuella faktorer i detta också.
Men vi kan ju konstatera att många är otroligt beroende av sin löpning för att må bra.
Men kopplat till det här, Robin, vad är dina spontana tankar om det här?
Men de spontana tankarna är att måttliga artros på släderönkande,
det har nog nästan varenda 48-åring i Sverige.
Och sen är det ju som sagt, det är också lite bredt spann vad man menar med måttliga artros.
Men det är nästan så att skulle vi lägga er i en rönkväs så kanske ni skulle ha det på någon av våra team.
(skratt)
Men om vi ska utgå från att det är artros som är ens problem,
Det låter ändå som att det är det.
Men smarta efterbelastning.
För det är väl så att det brukar börja.
Då får man egentligen försöka backa ett steg.
Jag tycker inte att man ska slita springa.
Men man får, som jag var inne på innan,
jag vet inte om det var mellansnacket eller om det var…
Minska distansen.
Se hur det känns dagen efter det.
Går det bättre?
Samtidigt, titta på vad man kan göra runt omkring leden.
Kan man bli starkare i muskulaturen så kommer det att avlasta leden.
Just det.
slita och löpa helt tror jag faktiskt inte kommer hjälpa honom heller.
Men jag får svara på det där specifika om halmåren, kanske dumt om du inte blir bättre.
Men man måste ju förändra någonting i sitt liv för att det ska kunna ha en chans att förbättras.
Man kan inte bara fortsätta träna på samma sätt och tro att det ska hända någonting.
Man får göra någon slags intervention med den där höften för att det ska hända någonting.
Då börjar man gå åt igen en apropat eller fysioterapeut eller något annat.
Det finns ju några bra på Nordic Refit.
Det är ett jättebra svar Robin.
Jag tänkte just på det vi nämnde kort här innan också.
Uppenbart att Mattias behöver löpning i sitt liv.
Men också behöva göra någonting åt den eller anpassa någon.
När jag var hos dig frågade jag hur läget var och jag sa att jag har jättemycket på jobbet.
Jag märker hur det sätter sig i kroppen.
Att det är mer aspekter än bara det passet du har framför dig
eller halvmånader du ska springa ut. Du måste ta beaktning av hela livssituationen.
Absolut.
Hur påverkar det kroppen?
Svårt att säga till någon procentsats, men mer än vad man tror.
Smarta är väldigt komplicerat.
Det är inte bara en signal som går till hjärnan och så är det ont.
Det är så himla många faktorer som spelar in.
Jag satt utanför receptionen på aktiveringen och skickade mejl in i sista sekund.
”Hej Fredrik, jag kände hur mycket stress jag hade i kroppen.”
Jag sa det tidigare också.
Jag tror att du kommer känna det på mig nu att jag är väldigt stressad.
Det var skönt att få den timmen där.
Att bara springa lite på bandet, få en analys, bara komma ner i varv
och landa i att bara stänga av jobbet för en stund.
Det var en mental resa för mig också. Bara komma ifrån lite.
Men precis som du säger, jag tror att det sätter sig i kroppen på ställen som du kan.
Mycket nacke tror jag.
Tjäkar nacke så att det går runt i spännarna.
Det är en vanlig stressproblematik, absolut.
Så när du tryckte på nacken där, när jag la mig och tittade in i väggen
och åt vänster så kände jag att jag har ganska mycket öma pumparna.
Punktar där.
Jag har tänkt på samma anpassningsbarhet.
Det är en sak jag, om det är någonting jag har lärt mig över åren,
äntligen, det tog fram till detta år tror jag.
Det här är min första år, det beror på om jag har skadat mycket.
Nu har jag en period med mycket jobb.
Förr kunde jag försöka få ut det genom att springa tuffare pass sent på kvällen.
Och nu bara så här, jag är kanske helt okej.
Man har inte springit några extra mil den här veckan utan bara jogga.
Och kanske bila.
Du har blivit så klok Simon.
Jag är klok som en jävla uggla.
Man behöver ju göra den där övningen.
Man behöver ju ofta den löpningen.
Det är så fara gjorde det i livet.
Men kanske inte
de typaste då.
På de dagarna.
Kanske inte 30 minuter progressivt
klockan kvart tio på kvällarna.
Det har jag verkligen märkt.
Distanser funkar under hög stress.
Vara så här, kom hit och
springa ganska lugnt.
Men att springa tuffa
kvalitetspassar krävs ändå en
mental styrka. Att vara där
i träning, att inte vara kvar på jobbet på något sätt.
Det tycker jag är svårt.
Jättesvårt.
Att kunna bemästra det.
När du har ESHOS-pass stressad.
Ja, men det lär väl, nu är inte jag hormonexpert,
men det lär jag ha med kortisol och stressnivåer i kroppen.
Som du har högre när du är stressad.
Och det använder du också när du är på de typerna av pass.
Det kanske inte är det du behöver.
Du kan väl komma ner lite.
Ja, spontant och rätt rimligt.
Men är det så att du jobbar
Utanför ramen lite grann. Nu tänker jag med inte mentala bitar men kostrådgivning.
Det hänger ju ihop med ganska mycket hur du lever också.
Absolut. Man kan ge generella råd. Jag är ju ingen kostrådgivare.
Men det är klart att äter du hur dåligt som helst då har du lättare att få inflammation
i kroppen och dra på dig andra grejer.
Så har man absolut någon patient som har envisa problem
och kommer dit och får nya saker hela tiden
så försöker man väl ta ett snack på
om det finns några andra bitar i livet
som kanske kan förändras.
Jag ska fundera på det, tack.
Vi får se här i finalen, 126.
Robin, det har varit skitkul att få ha det här.
Vi kommer att göra så att vi kommer lite löpande nu också.
(skratt)
(djup)
Poden har även flyttat sitt säte till Göteborg.
Men vi kommer att sända utanför…
(skratt)
(skratt)
Spökhuset.
Det har varit skitkul att ha det här Robin. Jätteroligt.
Det är en fråga som engagerar många.
Vi ses imorgon.
Jag och Fredrik kommer att gå på löpande behandlingar nu.
Vi ska även hålla våra övningar däremellan.
Det är en del av ”dealen”.
Vi måste se till att vilja bli helt skadefria bättre.
Vi kommer att ha dig tillbaka här också.
Vi tillfäller lite längre fram.
Det ska bli kul att få påbörja den här resan nu på något sätt.
Mot att bli mer skadefria och starkare någonsin.
Jag ser fram emot att släcka vanlig splinka sen.
Vad sa du om mitt löbsteg innan?
Jag har glömt lite.
Perfektion.
Tack så mycket.
Det får avsluta den här intervjun.
Jättekul avsnitt, verkligen.
Grattis Fredrik, du är bäst.
Stort tack för att du kom hit.
Tusen tack för att du kom.
Vi summerar lite kort Simon.
Vi är tillbaka alldeles snart.
Jojje onder du som begriper.
Vad är det som är tåskigt i detta?
Det är skyltar.
Jag har� playground här.
Jag har försökt att köra träfärden över.
Men också det här efternätet.
Kan du avsnitt och berätta lite om det.
Jagそ entered my team app.
Inminute.
Vi sitter vi tittar tidligt.
Jag har försökt tänka lite grann.
För det här är det vänner som har semlade ingenting till.
Upptäckter vi någonting officials深50?
Full장님?
[Musik]
[Musik]
Då har vi släppt iväg hokus pokus-mannen.
Nej, förlåt.
Jag får prata till Robin.
Han är ändå skön.
Han är lite hokus pokus.
Han är skön för han kan ändå säga ibland så här bara
”Okej, nu är det lite hokus pokus”
och då har han med på vad han vill utforska.
Men det brukar alltid leda till något jäkligt bra när man gör det.
Justerar han din nacke?
Eller manipulerar, eller vad man säger.
Ja, det gjorde han.
Rätt roligt är det.
Och det var jättehärligt.
Det var obehagligt.
Ja, men det var härligt efteråt.
Ja, det var det faktiskt.
Men det är ju alltid liksom…
Där känner jag att det är en grad av tillit.
Man känner Robin tillräckligt bra för att man ska…
”Är det okej om jag justerar din nacke?”
Det är alltid bra när nån knäcker.
När det knäcker i ens nacke blir man lite oroad.
Man behöver ha den hel.
Alltså för att fungera.
Det minns jag att vi pratade om förra gången han var här.
”Är man alldeles orolig att man bara ska…”
Hoppsan!
Han blev inte bra förresten.
Jag ställde frågan också då.
”Har det gått fel någon gång?”
Han bara ”kan vi klippa här?”
Fredrik, vi pratar lite grann om vad vi har framför oss.
Du har två och en halv veckas träning kvar till Valencia.
Så om två veckor ifrån idag, då kommer vi prata om ditt livsmathållopp.
Ja det hoppas vi verkligen.
Hur känns det?
Det känns bra. Jag har en förhoppning om att jag sitter här och bara…
Med medaljen runt halsen och…
Du har inte bytt om.
Jag sitter i mina tävlingskläder.
Nej, men det ska nog gå bra.
Jag hoppas det.
Vi bjuder in någon som det har gått bra för.
Så har vi kontrasten.
Vi tar någon i träningsgruppen.
Du får komma.
Micke, Anna eller Emil.
Det är ändå 30 löpar från Göta som kommer springa.
Vi kommer vilja ha en som klarar det.
Vi kan bara fundera på det.
Känns positivt.
Det blir ändå en bra story.
Det är om tre veckor.
Det är tisdagen efter. Loppet går på söndagen.
Det kommer att vara väldigt farska minnen även så.
Det hoppas vi.
Jag minns ingenting om loppet.
Jag var blandad. Jag var i sjuktältet där vid kilometer 36.
Tropp! Trea fick också.
Nej, för hej.
Det ska vi prata om om tre veckor.
Om två veckor har vi hundra jubileumavsnittet.
Vilket vi har mycket idéer om.
Vi har en agenda som ska avhandlas i helgen.
Vi får ta en löptur i helgen och planera.
39 kilometer.
Jag hänger med 15 av dem.
Så kan du göra vad du vill.
Det kommer att bli bra.
Men det är inte riktigt färdigt.
Men det kommer att bli coolt.
Nästa vecka har vi ingenting planerat.
Men vi kommer faktiskt att sända det också.
Det kommer vi att göra.
Titta på något roligt att prata om. Det har vi gjort i de andra avsnittet.
Jag vet inte, kommer hela det avsnittet gå ut att vi pratar om avsnitt 100?
Vad vi ska göra helt enkelt.
Absolut. Jag tar min frågestund. Vi får se vad vi slänger in.
Det kommer bli jättebra.
Men det blir spännande veckor framöver oavsett.
Så vi stänger väl igen den här kvällen?
Det gör vi. Du har en inledning och spär in.
Det har blivit lite veckans höjdpunkt faktiskt.
Det som du har känt dig så självsäker på.
Du har ju nästan kunnat sitta med ögonbindel, men det är kanske inte någon större utmaning.
Oftast inte.
Men nu blev det lite roligt, för det blev lite roligare klipp.
Du ser det här som content.
Nu ska vi spela in content.
Jag känner varje gång att det kommer gå åt helvete igen.
Och så kommer det här gå ut som en reel någonstans.
Spara på order nu, Simon. Nu måste du ladda lite här inför inledningen.
Ni som hör detta, ni har redan hört en riktigt jävla bra inledning.
Och det spelade jag in efter det här.
Det är konstigt.
Kom igen.
Tack för att ni har lyssnat. Vi hörs nästa vecka.
Hej då!