Avsnitt 50, Podden & Ni (Jubileumsavsnitt!)

Jubileumsavsnitt!

Vi firar ETT ÅR och 50 avsnitt 🥳! Och vilket galet år det har varit! Det firar vi med en kavalkad av gäster i dagens program med allt från marknadschefen på Biltema till grannen som köpt alla löparprylar som vi pratat om. Kasta in fem drinkar, tillbakablickar, bästa ögonblicken och lite tankar framåt så får ni det mest skruvade och längsta avsnitt hittills 💪🏻. Skål vänner för 50 gjorda, vi ser fram emot 50 till 😍!

Avsnittet presenteras av våra sponsorer Biltema 🤩

Löpning & Rehab – Jubileumsavsnitt med gäst Robin Ekwurtzel

Välkommen till vår landningssida för podden Löpning & Livet! I vårt 50:e avsnitt, ”Löpning & Rehab (Gäst Robin Ekwurtzel)”, firar vi detta stora jubileum och blickar tillbaka på våra tidigare avsnitt. Vi diskuterar löpning, rehabilitering och hur man kan hålla motivationen uppe som motionär, samt delar med oss av våra bästa tips och erfarenheter från vårt löparliv.

I detta avsnitt firar vi att vi nått hela 75 timmar klippt material och över 61 000 lyssningar! Vi är stolta över vårt engagemang för löpning och livet och alla de ämnen vi har behandlat under vår tid som podd. Genom att föra samman både humor och allvar, har vi kunnat skapa en unik plattform för att inspirera och stötta löpare på alla nivåer.

Under vårt 50:e avsnitt reflekterar vi över våra tidigare avsnitt och hur långt vi har kommit. Vi diskuterar även vårt fokus på att vara ärliga och autentiska, och hur vi har lyckats skapa en podd som verkligen pratar om de verkliga utmaningarna och glädjeämnen som löpare möter i vardagen.

För att få ut det mesta av vårt jubileumsavsnitt, rekommenderar vi att ni följer oss på våra sociala medier för att hålla er uppdaterade om framtida avsnitt och diskussioner. Vi finns på följande plattformar:

Här är avsnittet i text:

[Musik]

50 poddavsnitt Simon.

Sjukt är det.

Hur många timmar har vi spelat in? Kan du gissa?

Jag har inte koll på det.

Det kan jag. 50 gånger en och en halv.

[Skratt]

Jag skulle faktiskt säga att det är 75 timmar klippt material.

Tänk att vi har pratat i 75 timmar om det.

Det är helt sjukt. Vem har orkat lyssna?

Ja, det är faktiskt några stycken.

Vet du hur många gånger någon har lyssnat på oss?

Så här, man har gått in och gått ut och lite sådär.

Ja, ”listeners”, alltså bara så här.

Ja.

Jag tror 60 000.

Odinar, 61 100.

Det är rätt sjukt.

Det är bra.

Det är en beskedlig siffra.

Vår ambition från början, Fredrik,

hur många människor hoppades vi skulle lyssna på…

Nu blev det här en quiz.

Hur många människor trodde du skulle lyssna på oss?

Får vi detta så kommer vi att köra igång.

Jag tror vi sa så här att om det är

upp mot 100 eller något sånt, så är vi ganska nöjda.

Då vill du veta svaret förstår jag.

Eller var det 50 kanske? Eller 200 kanske?

Jag kommer inte ihåg.

Nej, det är faktiskt helt okej att du inte kommer ihåg Fredrik.

För vet du vad? Jag har nämligen svaret.

Och svaret är så här, jag läser ett inlägg från den första november 2020.

Där är jag så 366 dagar sedan.

Vi startar en löparpodd, eller nja, vi har inte riktigt bestämt oss än om vi ska vara sist på bollen i norra Europa

men vi startar ännu en podd om löpning.

Håll i hatten nu för dig Karl.

Vi tänker oss en kortare, mer tillgängligt format på runt 30 minuter.

Den… – Den här skedde vi lite.

• Ja, tror tredje avsnitt var vi på 1,5 timme. Sen har vi inte varit under det sen dess.

Med fokus på löpning och livet och alla jävla underligheter som vi motionärer ägnar oss i detta.

Ingen av oss är kändisar, ingen av oss är elitlöpare, men den första ospen kommer här Fredrik.

Vi är från Skåne. Där har vi en unikitet i upplägget.

Så ganska snabbt inser vi att den skånska banan, det är en av våra specialiteter.

Bara där är det en unikitet.

Gästinspel med totalt okända vardagsmän får vi något att berätta.

• Prickar vi in ikväll? – Det har vi ändå hållit.
• Har vi hållit och vi prickar in det ikväll dessutom.

”Humorinslag om rimligheten med att lägga 3 000 spänn på ett par skor eller kissa på sig på uppdraget under köp av den här maraton.”

Ja, vi tycker att vi har lyckats frikida när vi har hållit den linjen.

”Smugträning om man inte vill lägga ut på Instagram, urfasen det känns som att springa tävlingar när man är gravid.”

Sen ska vi se, oroa inte, vi tar in en gäst på den sista punkten.

Så vi har hållit alla de linjerna egentligen, hur Fredrik?

Ja, det tycker jag.

Det här var en lång utläggning för att svara på din fråga.

Här var en mer intressant, den har vi inte gjort.

Kanske har vi en totalt ofarmiga ”Hemma hos”-inslag

från verkligheten med tre barn som gråter och skriker

när pappa ska ut på långpass.

Den har vi inte gjort.

Den hinner vi med nu när vi ska galoppera med 100 avsnitt.

Så är det.

Så planen var att göra fem pilotavsnitt.

Är det helt åt helvete eller för sent?

Får vi ihop 50 till 100 personer?

Ja, här hade jag ju rätt.

Du hade rätt. Då kör vi.

och sen förslag på namnet på podden.

Så det var ändå grymt, det var bra gissningar.

Ja, faktiskt, jag tycker ändå att vi har hållit oss till vad vi tänkte från början.

Sen hade vi kanske inte tänkt att det skulle gå så fort

och få så många att lyssna på oss.

Nej.

Och efter det måste ju ändå tyda på att det inte finns så många andra att löpa på.

Hahaha!

Spring snyggt, och det är podden, och sen är det vi.

Ja, precis. Vi såg en lucka på marknaden.

En ”Blue Ocean Strategy” hade vi. Vi skåningar, vi dricker och dricker alkohol.

Det känns som att vi är ganska taggade idag för att kalla in det här jubileumavsnittet.

Det ska bli grymt kul. Båda två har ju panikköpt alkohol idag.

Och smoking.

Du i Danmark och jag på Systembolaget på Drottninggatan.

Kommer man in lite småsvettig och med en stirrig blick, då kan man tänka sig att man kanske är på väg någonstans.

Det var jag.

Det känns nästan som nyår.

Jag har köpt lite raketer som vi ska ut och skjuta av sen.

Jag tyckte det kändes konstigt att gå till dig i finklädd och hade de bara vetat att jag skulle ner i en källar och dricka skärg.

Ja, det är härligt.

Men nu ska vi bryta trenden helt och göra något helt nytt nu.

Och prata om ”Veckan som gått”.

Åh shit, det har jag längtat efter att föra.

Äntligen något nytt. Vi kör ett nytt inslag.

”Veckan som har gått” mina vänner.

Vi kommer så.

Ska jag börja Simon?

Ja, ska vi förklara vad vi gör under ”Veckan som gått”?

Nej, skoja.

Hur har din vecka varit för dig?

Ja, men min vecka har varit bra tycker jag.

Alltså det är lite sån här kicka tillbaka till motivationen.

Jag blickar framåt mot Helsingör.

Tänk att du blickar mot Helsingör.

Jag trodde inte jag skulle känna så som jag gör nu.

Men det handlar lite om att jag har fått lite kvitto här i veckan.

Ja, det har du.

Med bra pass.

Vi hade i onsdags, så sprang jag 4+4+4.

Med ett bra resultat.

Sprang med Micke och Anna.

Och fick till ett riktigt bra pass.

Sen har jag kört lite distans däremellan.

Kan du inte gå igenom dina distanspass, Fredrik?

Löpand har jag här ute som jag har sprungit på.

Det är inte så kul, men ibland.

Har du använt löpand? Är det höstpremiär för denna?

Ja, det är det faktiskt.

Vad var anledningen till att du ställde dig på löpand?

Massa barn hemma och lite så här.

Jag hade inte så mycket tid.

Nej, det fattar jag.

och sen kände jag att jag ville titta på en dokumentär på TV.

Jag köper alla respekt.

Det var av rent praktiska skäl.

Sen regnade och blåste det ganska mycket.

Men det är ju ingen bilsäkt.

Nej, det är inte den huvudanledningen.

Det kan vara praktiskt ibland.

Särskilt när du ska titta på TV.

Det är svårt att göra när du springer en vanlig distans.

Ja, testa det.

Har du kollat på mobiler samtidigt?

Det är ingen bra idé.

Särskilt om man cyklar.

Nej, det ska man absolut inte göra.

För då bryter man arman.

Det kan man göra.

En eller kanske flera gånger också.

På väldigt kort tid.

Så det avråder vi från.

Men löpande är kanon.

Och jag tror faktiskt att vi kommer att ha nytta av det nu i vinter också.

Det blir ett riktigt tråkigt underlag att springa på.

Det kan vara en risk för att skada sig också.

Om det är isigt och gränser.

Det ska ju inte hänga ut någon.

Jeanette, jag tror inte vi har pratat om det.

Kan vi ha gjort?

Jo, det kan man.

På kläder och väder gjorde vi säkert det.

Vi har ju spelat in 75 timmar.

Som sagt, nu har man verkligen kommit till gränsen

för att man börjar bli en sån gamla maritorpoddare.

Där man börjar prata om det man pratade om förr.

”Oh, jag minns när vi pratade om det.”

Hur många avsnitt går att minnas egentligen?

Det är fyra.

Tio, tio kan det vara.

Det var du, jag och Jeanette. Någon mer?

Det här spelade ingen roll vilka som var med.

Det här är också ett tecken på att man behöver bli gammal.

”Vilka var det nu som var med? Vilken dag var det?”

Det är fullkomligt skitsamma.

Det var inte roligt direkt.

Nu kanske man kan skratta lite grann åt det.

Men det var inte så roligt egentligen.

Men det såg roligt ut.

Vi var ute och sprang och så joggade egentligen.

Jag kommer ihåg precis var det var där.

runt arenavarvet.

Man kom ut där och helt plötsligt så

Jeanette bara ”dädädädä”

och sen bara helt plötsligt som en

du tänker dig när man bovlar, en kägla

som bara såhär ”dunk” och trillar

rakt ner och bara försvann.

Med händerna vid sidorna.

Det var inte så att hon hade dem i fickorna, hon bara höll dem vid sidorna.

Det var ju inte fallet förutom med hakan då.

Nej.

Om man hade, om 90,

100 personer hade upplevt samma sak.

99 personer hade försökt ta dem ut med händerna.

Jeanette satte dem vid sidorna och lät sig falla som en fura.

Det såg lite roligt ut, men sen blev det såhär

”Oj, det blöder ganska mycket från hakan”

och det var inte kul längre.

Det som jag tyckte var lite kul efter att det gick bra

var att det första hon gjorde när hon kom upp

och det bara sprutade blod från hakan

var att hon stängde av sin klocka

och bara ”Oh nej, nu blev det fel tempo här”

”Du ska nog inte akut”

Jag tror hon bad mig stoppa klockan.

Otroligt humoristiskt.

Alla vänner bara ”Oj, oj” och så hänger det en liten slamsa.

Det där kanske man ska göra nåt åt, men det första fokuset var klockan.

Det är inte bara på memes man ser det, utan det har hänt i verkligheten också.

Klockan är det första viktiga.

Hur vi kom in på det…

Vi pratade om löpand.

Det är säkrare att springa med när det är blött och dantigt.

Men annars har det varit…

Lördags körde vi…

Du körde…

Ja, det kommer du in på sen.

Du får berätta sen, för det är jättekonstigt.

Det är jättekonstigt, ja.

Men jag sprang en timmes löpning själv på morgonen.

Du kan hatta på morgonen.

Vi har ju en Göta Grand Prix.

Alltså vår klubb-tävling kan man säga.

Eller klubb-mästerskap.

Låter inte alls seriöst.

Göta Grand Prix.

Det skulle vara 10 000 meter på bana och en timmes löpning.

Man slår ihop det så att man kan springa 10 000 och fortsätta.

Men då sprang man över en timme på 10 000. Vad hände med dem?

• Bra fråga. Då delte man nog bara en timme.

Om man inte vill fortsätta får man först en tid på en timme.

• Det funkar ju faktiskt.

Men det var lite nördigt.

Jag körde själv, jag hade 3.59 i snitt, började i 4.15, 4.20 och sen blev det mycket snabbare.

Jag sprang inte att kolla på klockan så mycket utan jag sprang utifrån känsla.

Det var precis det jag tänkte säga, det vi alla undrar. Hur var känslan?

Känslan var jättebra och det var lite det jag var inne på när jag inledde här med att prata om veckan.

Det känns som att det finns en chans att klara sub 3 fortfarande i år.

Det tror jag absolut.

Det är skönt att du kickar tillbaka så snabbt.

Och dessutom ser fram emot att springa Holger Danske.

Människans sista utväg.

Springa till Gilleleje och tillbaka.

Var fan det är längs kusten.

Du säljer in det som om…

Som sagt, öppnar det sig en position på marknadsfördelningen på Helsingors kommun.

Jag trodde du skulle säga ”öppnade det sig en plats”

så kommer jag att anmäla mig.

Nej, det är nog…

Det kommer vi in på alldeles strax.

Efter det så sprang jag ett långt pass på 30 kilometer.

Jag har en efterratt på söndagen.

Vilket också kändes superbra.

Vilken boost!

Jag har haft en kanonbra vecka.

Löpmässigt.

Stressigt på jobb.

Men bra löpmässigt.

Fint.

Jag har gått och varit lite nervös inför denna inspelning av podden.

Varför det?

Det är någonting med att jag kan ha bjudit in

alldeles för många gäster för att kunna hantera det rent tekniskt.

Så jag får lite sådana här höganäs-flashbacks.

• Ja, jag förstår.
• Där.
• Du är rädd.
• Vi ska nog kunna klara det också.
• Det är roligt. Det är en massa…

Det är en massa…

Det är en massa folk som har bra koll på podden som ska vara med.

• Ja, det tror vi i alla fall.

Bara lyssna på ett avsnitt.

• Det var inte särskilt bra.
• Nej, precis. Nu har jag slut.

Sen bara hörde ni av er. Frågade om jag ville vara med.

• Och sen paniksprang jag fyra kilometer

precis innan vi drog igång.

Vi hade glömt att köpa grapefrukt.

Det var ändå, jag tänker så här, typ ett sånt klisché.

Men det är bättre än inget.

Men det är det faktiskt ju.

Jag kallar det ett avstressningspass.

Så här 4,30 fart, 4 km.

På gränsen till mellanmjölk.

Men inte så pass långt att det blir mellanmjölk.

Det blir bara så här, gött att du kom ut.

Så det var skönt att se han handla också.

Men nu vill jag veta Simon, hur var din veckodag?

Det har varit magnifikt.

Väldigt fina pass.

Förra tisdagen satt jag här och bara ”Jag tror fan det kan gå”

och det är så här detta, detta, detta.

Eller var det veckan innan dess?

Ja, skitsamma. Spelar ingen roll.

Men nej, det har varit lite sisådär med mindre öppning.

I tisdag kände jag att jag skiter i morgon.

Det kommer inte gå och det känns som ett bra beslut.

Sen tänkte jag att nu får jag väl jogga runt i två veckor.

Sen leder det redan till den andra som brukar säga så.

Jag tror jag joggade och körde nåt distanspass där.

Nej men just det, direkt efter podden på tisdagen.

Då skulle jag ut och springa.

Hade jag nästan glömt bort.

Du sa bara att du skulle springa i 25 minuter.

Det blev ju en mil.

Det blev ju längre.

När jag väl kom ut kände jag att jag har druckit tre drinkar.

Två i alla fall.

Det låter bättre.

Så stack jag ut och kände att det var ute.

Det är ingen som väntar på mig där hemma.

”När kommer hon hem?”

Det är inte riktigt så.

Jag blev glad när jag tänkte att det inte var någon som väntar på mig.

Eller du menar att det var sent?

Ja, det var sent. Det lät inte sorgligt.

Det var mer att det var sent.

Det var mer att det var sent.

Så jag var ute och kände att det var rätt okej idag.

Jag körde på det och till och med såg jag, och direkt, jag är så jävla hycklare,

så sätter jag av sig och säger ”nu ska jag jogga runt i två veckor”.

Så börjar jag köra fartökningar på slutet.

Så det kändes ändå okej.

Men det bevisar lite min tes där med att, jag vet inte,

det har inte varit någon så större skillnad i känsla om jag har sprungit snabbare eller långsammare.

Utan nästan ibland när jag får upp farten lite grann,

så är det precis som att det släpper lite grann den här kassakänslan i benen.

Jag tänkte inte mer på det och så joggade jag runt lite grann där dagarna onsdag, torsdag och fredag.

Lite distans och så. Det kändes som vanligt, lite halvkast.

Sen så insåg jag där då, hade gjort tidigare på veckan,

att jag anmälte hela en timmeslötningen på barnen på lördag.

Jag bara, vad fan ska jag göra med den? Jag fattar att jag inte borde göra det.

Jag tänkte, jag kanske joggar runt en timme.

Men då slog det mig att jag hade sagt ja till att ge det på tid att farthålla.

Till Thomas Novin. Han skulle hålla 3,55 fart i en mil.

Och för er som är snabbtänkta kan tänka, vem fan vill ha farthållning på 39,10 som sluttid?

• Ja det är lite konstigt. – Ja det vill man inte ha.

Men nej då hade han som taktik att på slutet öka och springa under 39.

Så, jag vet inte riktigt. Han tänkte så i alla fall.

Så bara blev jag så här, vad fan gör jag med det?

Jag kände lite så, det var ingen annan som skulle springa på den tiden.

Så jag kände inte riktigt att jag ville hoppa ur.

Så jag tänkte att jag glider dit.

Kör med en liten stund och ser hur det känns helt enkelt.

Uppvärmningen känns skitkass.

Sen gjorde jag stretchövningar, gjorde mina rehabövningar.

Körde någon steg och kände att det var helt okej.

• Jaha, du hade den känslan på stegen?
• Ja, uppvärmningen var kass.

Men då fick jag på mig min Alfa Fly,

slitna som fan med den och kände att det var rätt bra.

Sen är det helt sjukt. Jag drar iväg

och ska hålla tempo till honom.

Från första steget kände jag att jag känner knappt någonting.

Alltså kände inget kastkänsla överhuvudtaget.

Inget smärta? Inget smärta? Ingenting, nej.

Här måste jag skryta då.

Jag är ju en notorious hare.

Vi ska hålla 355.

Vi hade 355,06. 600 delar av.

354,96. 400 delar av.

och 3.55.01.

Så jag sa, jag tyckte att jag var ganska nöjd.

• Det är nästan som att man börjar undra att du har tryckt av

bara några meter innan.

• Det är ingen jojo-löpning, det var sjukt jämnt.
• Perfekt, jag har hört talat.
• Jag kände ju det, jag bara ”fan, skulle du sagt så?”

En tusing, så bara slängt ur med det.

Men i alla fall, long story short, Thomas kändes som om han var med.

Sen helt plötsligt vid 6.000 han bara ”Pörlar inte, hoppa av snart”.

Jag bara ”Vad fan, jag är ju halvskadad, ska jag komma av?”

Jag bara ”Nej, ett varv till, ett varv till”.

Så tvingade jag mig med två varv till, men sen hoppade han av till sist.

Vid 6.600. Då tänkte jag ”Vad fan, jag prövar att öka farten lite”.

Så jag sprang lite progressivt in sista 3.000.

Jag hade 38,24 på 10 000, utan någon startkänning.

Det ser skit ut. När man sitter och uppdaterar Garmin där man vet att han kan knappt gå.

Och så bara, vänta nu, han sprang 10 000 på under 39 000.

38 000, va?

Det var konstigt.

Det var helt märkligt.

Du är en jordförbarnlöpning helt enkelt.

Jag blev så fan.

Det kändes som att jag är i en form för att springa på 37,5.

Kändes ändå rätt bra.

Sen hängde jag med en kort sväng på ett när jag körde långpass och sprang 12km.

Sen körde jag i går också på tal om mellanmjukslöpning.

Jag var också sent och bara måste komma ut en liten stund.

Så direkt insåg jag att jag sticker iväg i 4,20 fart.

Så kände jag att det här kommer bara bli skit.

Så jag körde också lite fartläck i 8km.

Körde några kilometer snabbt, några lite långsamt, 500 meter snabbt, långsamt.

Lade in 60 sekunder, 45 sekunder, 30 sekunder.

Det känns ändå rätt okej att köra det.

Jag känner nästan att det känns bättre att springa snabbt än långsamt.

Men i det läget du är i nu, kanske lite för tid för säsongsvila?

Ja, det tycker jag inte. Jag är inne på, jag är anmäld till halvmåren i Helsingör.

Så jag tänker att jag hänger med.

Jag tror det är problemet med mina skadekänningar.

När det blir för långa pass, det är då det börjar strula.

Så jag är inte helt säker på vad jag ska göra.

Men jag hänger med på ett eller annat sätt.

Det är ju tio och en halv också, du kan springa i Helsingör.

Ja just det!

Det är konstigt. Kom igen Danmark!

Halvmara, kvartsmara.

Stepa upp på den punkten.

Vem fan? Vad gör du på kvartsmaran?

Vad menar du? 10,5?

10,5? Nej det är korkat.

Det är du faktiskt rätt i. Det hade inte varit helt främmande att köra.

Jag har inte tänkt på det.

De har ju inte så många konor. Det kan vara det som är det.

De kan liksom inte ställa det 500 meter innan.

De har två konor. En till halvmorgon och en till imorgon.

De har inget till tio under halvan. Man ska runda det ändå tillbaka.

Min vecka har faktiskt varit rätt okej.

Jag tror jag fick fem mil förra veckan vilket jag är skitnöjd med.

Med tanke på att man har varit lite halvskadad.

Fartleken igår, jag var ändå nära 320-fort.

315 på de här korta snabba.

Det känns ändå helt okej.

Jag kommer inte kunna köra någon strukturerad kvalitetsträning.

Jag får ta varje dag som den kommer nu.

Gör mina rehabövningar.

Jag är lite optimistisk ändå.

Att man ändå kanske inte är helt sundrig.

Lite som du är klädd ikväll.

Och lite så här att man summerar året på nyår.

Så tänkte jag beda göra det.

Vänta lite då.

Ja, det tycker jag.

Jag är som en gammal hockeyspelare som vägrar lägga av.

Jag är inte där än.

Jag är som Peter Forsberg. Foten är helt söndrig.

Jag är inte riktigt färdig än.

Det är passionen som styr.

Jarmö Jago kanske är bättre.

Har vi sagt till dem som inte tittar att vi sitter här lite uppklädda idag?

Ja, det har vi inte sagt.

För att ni ser inte oss.

Simon har en väldigt… är det din student…

Precis, studentstyrelsen.

Jag har en navyblå kavaj och slips.

Och du kör en smoking med klassisk svart flyga.

Egenbunden flyga.

Är det?

Det är fan imponerande.

Jag gjorde det en gång sen så ligger den alltid klar.

Snyggt.

Men vi ska inte summera året utan vi firar ju 50 i avsnitt.

Och vi tänkte faktiskt innan vi får vår första gäst

och ska blanda, då tänkte vi inleda en veckans drink

med vår första gäst.

så ska vi hinna med att prata lite om podden.

Det ska bli kul.

Lite så här, vad har hänt?

Och kanske några favoriter som jag har.

Oh, gärna.

Så det kommer här nu.

Ja det.

Hej då.

Ja, skål!

Då ska vi prata om vår älskade podd

som har blivit med 50 avsnitt.

Kan man säga så?

Podden har blivit med 50 avsnitt.

Ja, det kan man ju säga.

Tänk vilket…

Tänk innan vi körde igång här, Fredrik.

Om vi skulle tänka oss fram.

Om ett år, då kommer vi sitta

och prata. Vi kommer sitta i en

egen podd och prata om vår

egen podd om hur bra vi är.

Vi bara ”Fy fan vilken vision!”

Och vi betalar gäster

för att vara med och säga någonting bra.

Precis, tusen var.

Det är ändå kult.

Lite hybris, men kult.

Absolut. Jag tänkte att vi skulle försöka att blicka tillbaka i detta avsnittet.

Det låter bra.

Vi gillar ju oftast att blicka framåt mot Holger Dansk och Maraton.

Och Växjö och att nästan skita på sig och skada sig.

Det är det roligaste vi vet egentligen.

Men i detta avsnittet ska vi titta tillbaka på vad vi har gjort och vad som varit kul.

Och höjdpunkter och kanske några lågvattenmärken.

Ja, det gör man. Första avsnittet kan ju ha varit ett sånt.

Jag har faktiskt inte lyssnat på det på länge än.

Det har jag tänkt på några gånger. De som börjar lyssna på vår podd börjar ju där.

Ja, då har jag börjat lyssna på sista avsnittet först.

Ja, men det är för att det är konstigt.

Nej, men det är inte så konstigt.

Nej, jag vet.

Om du tänker efter.

Jag håller med dig.

Det är lite som att se en väldigt gammal film av en regissör.

Det första han har gjort.

Alltså det är ju inte det man tittar på kanske. Eller idol. Om man har någon idol som ”ja när jag slog den igenom så lyssnade de på första låten och spelade in”.

Nej, det blir bättre och bättre förhoppningsvis.

Ja det hoppas man. Om det inte är Coldplay. Men det är en helt annan fema.

Men du har helt rätt Fredrik. Jag har lite grann omvärderat det där.

Att nu när jag tänker på det också på poddar och går in och ska lyssna så tänker jag

”Nej, fan man kan ju inte vilja lyssna på de första för då var det inte så bra”. Så jag håller med dig.

Man kan ju checka det sista avsnittet och se om man gillar det.

Så borde man ju gilla mycket av det som är inspelat från början kanske.

Helt rätt.

Jag undrar, kanske lyssnarna vet bättre än vi,

jag undrar hur stor skillnad det är på de här senaste avsnitten.

Förutom så här, ljudet är bättre.

Vi är kanske lite mer inkörda, det finns lite mer stående avsnitt.

Eller inslag i podden.

Men jag undrar hur vi var för ett år sen när vi satt här och uppspeltade i Greenroom.

Känner du att du har utvecklats som poddare?

Du var ju redan bra när du började.

Jag var ju redan fulländad.

Nu har jag snarare blivit sämre.

På att du omges av folk som inte är lika bra.

Folk som varvas till bättre fotbollsspelare

blir bättre fotbollsspelare.

Jag känner att jag går ner mig.

Så som jag har tänkt på det

så är det så att man har utvecklats

Jag tror man har blivit mer van vid att man inte lär sig prata i mun på varandra lika mycket.

Man lär sig att man ska hålla munnen nära mikrofonen.

Hur man ska te sig i en podd för att det ska låta bra.

Det är en del tänker jag.

Den andra delen är att man har lärt sig lite mer när man har gäster.

Alltså sådär, vilken typ av frågor funkar bättre för att komma igång med ett samtal?

Vad gör man om gästen gillar att prata jättemycket?

Eller jättelite?

Så det tycker jag man har lärt sig mycket om.

Sen tycker jag bara att man känner sig i allmänhet lite mer bekväm.

Och det tänker jag också kan stundtas lite grann av en…

Kan vara en nackdel ibland också.

Man är inte lika alert som man var från början.

Jag tror det.

Du och jag har börjat känna mig bekväm med tekniken mer.

Just det, ja precis.

Jag fick jobba första 20 avsnitten,

väldigt mycket ”har jag koll på det och det där”.

Nu har jag lite mer, där är jag mer trygg nu.

Det har jag ju helt massor.

Sen är det klart att när du kopplar upp som vi ska göra idag,

med varierande internet-lina, varierande headset, varierande allt.

Det är helt unikt för varje gäst.

Vi ska ha sex gäster.

• Det känns ju tryggt.
• Så kommer det nog skita sig någon gång.

Jag känner ändå att vi har hittat en grund som är ganska stabil tekniskt.

Och så har jag tryckt ner tiden från att redigera från fyra timmar,

som det tog i första avsnittet, till 20 minuter.

Det är en utveckling också, att du känner dig trygg i det.

Jag har tänkt på det mycket Fredrik, jag tycker att det är en jätteskillnad på dig.

Det sa du ju själv när vi började.

Du tror att jag var den första som började prata om det här med Rollof.

Du kanske är mer den som ska driva detta, jag kanske är mer den som ska göra det här.

Men du har ju verkligen, från att kanske inte ha varit så erfaren i detta mediet

så känns du ju supertrygg bakom en mick nu.

• Ja, det är ju kul att kunna sätta dig och prata om vad som helst.
• Inte riktigt där, men det har blivit bättre.

Men det är också en av anledningarna till att jag ville dra igång en podd.

Var att få den personliga utvecklingen.

Jag tror det är nyttigt att sitta så här och försöka prata fritt och underhålla det.

Där har ju du haft en förspänd bakgrund.

där det kommer till ditt yrke, marknadsföring, du har hållit mycket föredrag och så vidare.

Jag har inte den erfarenheten på samma sätt.

Så där kompletterar vi varandra jättebra.

Med tekniken och att du kan hålla i någon form av struktur när det kommer till samtal och så vidare.

Där känner jag mig väldigt trygg att du är med.

Men det är väl det som är skönt, att man har koll på varandra på något sätt.

Det gillar man.

Det här är 50 års avstängelse och vi har uppklädda det där skärreglaset.

Det är som upplagt för myskväll.

Det tycker jag är jättekul att många har kommenterat.

Det känns som att vi har väldigt bra kemi.

Vilket det går liksom inte att…

Du kan ju inte arbeta in det kanske.

Antingen har man det från början eller så har man inte det.

Eller fejkar man det.

Du är jävligt bra på det.

Jag tänker att vi är svin i vanliga fall.

• Jag tror att man kan dölja det så fint.

Det är faktiskt jätteroligt och det är kul också till avsnitt.

Vi ska ju lyssna på lite highlights. Kan man kalla det för det?

• Jag har en lista på highlights. Nu kommer det inte hinna alla.

För nu har vi åtta minuter kvar till vår gäst kommer.

Men vi kan väl plocka någon.

Ska du välja någon Simon som du känner så här

”Den där var rolig”

som kanske har fått in från en lyssnare som har skrivit in till oss.

Ja, absolut. Det är ju väldigt många som har sagt, när man har pratat om avsnitt som man tycker om och sådär

så är ju, alla gillar ju fortfarande skoavsnitt och tycker att det är sjukt kul.

Det har varit många, någon som har kommenterat sagt race reports, långa detaljerika

och de tycker jag är så roligt för jag är alltid så blandad till det här,

känner, vem fan tycker det är kul att lyssna på, vi pratar en och en halv timme om ett lopp.

Men de finns, Ferrik.

Ja, precis.

Den förvånar mig lite, den kommentaren faktiskt om race reports.

Att de ska vara längre och mer innehållsrika.

Ja, men det tyckte jag var roligt.

Även om vi fått in älskar, pest eller kolar frågor till varandra.

Alla, väljer du familjen eller skånen?

Det var ett tag sedan vi roastade varandra på det sättet.

Det kommer vi att ta upp igen.

Det kommer vi att ta upp igen, har vi pratat om också.

Veckans dring, tycker folk är härligt också att det blir en skön kombo.

Av det har vi också pratat om att vi på något sätt gillar liksom.

Nu ska vi inte prata framtid men där ska vi göra en liten förändring framåt.

Vi ska göra något roligare med drinkarna.

Tycker jag. Jag vet inte vad men någonting ska vi göra.

Någonting.

Fler drinkar.

Men annars Fredrik, om vi pratar om vilka avsnitt vi gillade.

Eller om man ska säga sådär.

Jag har ju liksom en lång lista men jag tyckte ju faktiskt att det var väldigt roligt när…

Jag har nog inte skrattat så hårt som när Andreas var här.

Vi pratade om den här västen.

Det är nog ett av mina favoritminnen.

När jag skulle förklara en på jobbet som brukar ha väst.

Det gick ju åt helvete.

Ska vi lyssna på den?

Ja, det får vi nästan göra.

Hur ska det här gå?

Alldeles för sällan har man väst på sig så man kan få den innanför.

Särskilt nu på sommaren.

Det är ju fem om vår t-shirt.

Jag har faktiskt en på mitt jobb som alltid har väst.

Alltid ha väst?

Ja, men nästan på.

Alltså inte en svajväst?

Nej, alltså…

Eller en skinnväst?

Nej, nej…

Nej, inte sån där Stefan’s.

Utan så här bara…

Och inte heller kostymväst.

För vissa har ju kostymväst.

Alltså skjorta och kostymväst.

Kan sängas.

Det här är nog…

Nej, ja.

Det är en sån MC-väst med en sån prospectstål på ryggen.

Nej, men så här…

Jag vet inte hur jag ska beskriva det.

Det är så här…

Inte ”ullväst” men liksom…

[skratt]

Det passar honom, men jag hade ju sett för jävla dum ut i det.

Jag hade aldrig kunnat bära upp det.

”Ullväst”?

Jag vet inte hur jag ska beskriva det.

Jag har kunnat ha sett nåt sådant här typ.

Sådant få!

Sådant få!

Jag bara ”har du kvar dig fåra kläder nu igen?”

Så jävla dumt.

Men du vet, lite tjockare liksom.

Men inte… Kostymväst.

-Silke eller ett slick. -Kan vi bestämma det som en får?

-Man får googla skit. -Detta är bra poddmaterial.

Tre snubbar pratar om en tyg.

-Tyckte jag var roligt. -Nu är vi tillbaka i podden.

När jag började googla de här ”ulvväst” fick jag bara upp för får.

Det var ingen ”ulvväst” i USA.

Det var jätteroligt.

Det var ett avsnitt där vi hade med Andreas Gartmo.

Han gillar ju drinkar.

Det var det första han sa.

”Blir det bara den drinken eller blir det fler?”

Du försäkrar honom att det blir fler.

Vi har ju haft många sådana kvällar.

Men Andreas ska vi ha tillbaka igen har vi sagt.

Det är nästan lite grann så att vi klurar på.

För det roliga, man kan ha tillbaka Andreas hur som helst.

Du kan bara komma hit så dricker vi, dricker och snackar.

Men om man skulle ha haft ett tema så har vi pratat lite grann.

Det hade varit kul att prata om, nu har du också fått uppleva löparar.

Du är inne i löpararrangörssvängen efter din…

Att faktiskt prata om hur det är att arrangera lopp.

Det hade varit kul att ha haft Andreas och ta lite gamla riktiga stressminnen

som man kan skratta åt nu men man bara mådde jättedåligt över det.

Så det hade varit kul att höra lite av Andreas take på hur det är att arrangera löper.

• Något som jag tyckte också var kul från det avsnittet, det var när ni berättade om buren.

Jag hade aldrig förstått att ni bodde i den här jäkla buren i sju dagar.

I en hel jäkla vecka. – Det är länge.

Det var för mig en stor överraskning.

Jag kommer ihåg att jag frågade om det var toalett.

(skratt)

Och ni bara…

Jag visste inte riktigt om ni skulle gå in på detaljerna kring hur ni löste det här.

Men det kom upp lite om någon pettflaska och lite så.

Jag har fortfarande inte riktigt förstått hur ni fick ihop det.

Men det tyckte jag var ett roligt inslag från det avsnittet.

Ja, det var kul. Jag minns också att jag när jag tittade kände såhär…

Hur ska vi outa den här nu? Är det preskriberat i det här laget eller ska vi plocka upp den?

Nej, och som sagt kommer jag aldrig glömma när vi hade glömt att ställa undan den här flaskan en kväll som stod nere i dörren.

Så började folk komma in och bara…

”Flaskan, det ser ut som apelsinjuice men vi kan väl älska…”

Vem har vit i affärsdelen?

Idag vid matbordet så kommer man helt plötsligt från ingenstans och bara…

”Åh, Gud ja!”

När Sami sprang emot på Stockholm Marathon bara ”Bleeeh!”

Och Lebo, jag och han som vann bara ”Bleeeh!”

(skratt)

Det är indoktrinerat där hemma nu.

Springer man Stockholm Marathon och dricker en och vit så kräks man orange.

Det var kul.

Du då Fredrik, vad tycker du? Hinner vi med en?

Ja, men vi hinner med en till.

Jag gillar ju det här…

när vi hade Micke Andersson här.

Och Micke ställer frågan,

räknar ni också när ni springer?

Det var jäkligt trevligt.

Vi ska se om vi kan få in det här i sändningen också.

Så kör vi den.

• Springer du också och räknar när ni springer?
• Jag gör det.
• Jag också, det är rätt skönt.
• Hur räknar du?
• Tempo, vad du har sprungit, hur mycket du har kvar,

procentuellt, bla bla bla, allt.

• Alltså bara för att aktivera hjärnan och inte bli trött.

I Fredrikshjärnan så är det en sån röst som bara…

”La la la la la la la hej”

”La la la la la la la hej”

Tomlick!

Tomlick!

Tomlick!

Micke bara…

”79 + 12 = 12”

”12/12”

”1912”

Det skulle vara en sån där prout-bubbla eller en sån där tänk-bubbla.

Fredrikshjärnan bara…

”Mja mja mja mja mja mja mja mja mja mja mja”

”Vad tänker du på Fredrik?”

”Inget”

• Jag räknar.
• Så är det högt.

Så är vi tillbaka igen.

• Det var kul så länge det var Ardena på den.
• Ja, precis.

Det var rätt kul, för jag

var ganska inställd på ”jag räknar också”.

Men jag hade inte riktigt fattat vad han skulle prata om.

Så jag bara ”räknar vadå?”

Så det blev väldigt så här…

Och du var helt införstådd med varandra.

• Ja, jag var 100% med.

Det var det enda jag tänkt på när vi sen sprang Växjö.

Det var räknade kilometer, sekunder, tider, träd, allt möjligt.

Jag tänkte på det nu när man tittar tillbaka.

Nu kommer ju vår första gäst, David Allestraxam.

Du skickade till mig också, när vi pratade om listan,

”Hade glömt att du hade den här på din lista?”

Just det, på bäst och sämst.

Vi hade ett avsnitt på bäst och sämst.

Vi tittade på bästa med löpning och det sämsta med löpning.

Då skrev du ”Hade glömt att du hade denna på din lista?”

Det är en påminnelse om att kroppen sakta dör.

Det har jag helt glömt att prata om, det är ju faktiskt jävligt roligt.

Men det är sånt, jag känner sig bara ”fan, jag var nog bättre förr”.

Jag är bland annat sämre för vad jag har skrivit.

Vi kör den också, för jag har den uppe här.

Har du den? Ja, då måste vi köra den.

Så, drev.

Här var det, ”det var bättre förr” heter det inslaget.

Det är en som är även inifrån en lyssnare.

Jag har skrivit på listan varför det är sämst det är.

Varför lötningen är sämst.

Det är en påminnelse om att kroppen sakta dör.

Så har jag känt det senaste i en total stora.

Visar under ut så är jag bara ”ja, jag håller på att förtvina”.

Min kropp håller på att bara blösa.

Tänker du så?

Ja, lite.

Du håller på att gå sönder?

Ja, det är en påminnelse om att ”så här kände jag inte för tio år sedan”.

Det är sånt, Nature has its course. Jag håller på att dö.

Alltså, ja, det är inte så illa.

Du är 35.

Då säger ofta folk ”Amen Gud, så kan du tänka dig”.

Kul att sitta och skratta hos en själv på något sätt här.

Ja, men det är det. Det är skönt att man har ett forum där man kan hylla sig själv.

Vi gör vad vi vill.

Vad pratar de om i podden?

Nej, de bara pratar om vad jävla bra de är.

Okej, vi fick ju lite andra kommentarer på Instagram.

Eller har vi gäst på gång nu?

Ja, vi har gäst på gång nu.

Vi kommer säkert flika in lite andra höjdpunkter.

Lite nyårskarameller här.

Det kommer vi.

Vi tar in vår gäst.

Och kör en beckans.

(Musik)

Just det, nu måste vi hålla koll på tiden och sånt också.

Ja, vi ligger lite efter schemat.

As always.

Men vi har dratt igång nu Simon.

Och för en gångs skull så är det inte jag som har valt drink idag.

Vi har ju en gäst som kom med ett eminemt förslag, tyckte jag.

Han har också googlat lite bättre, kanske, och hittat en väldigt bra drink kopplat till temat idag, som är vårt jubileum.

David, du får berätta, hur hittade du den här drinken? Satt du flera timmar och letade och analyserade?

Ja, verkligen. Det var nog det första eller andra. Jag sökte nog på ”anniversary” först, men det kom bara ut en massa romantiska drinkar.

Det känns lite konstigt.

• Det är ju med jubileum på något sätt.

Jag söker på engelska så är det bättre att träffa.

Jubilee blir det.

• Fan vad klocknäppt.
• Så det heter ju ”The Jubilee Cocktail”.
• Det är mycket mindre långsökt än vad dina drinkare är för.
• Ja, precis.

Jag tänker att vi kanske behöver en bartender.

Som kommer hit med drinkar.

För det börjar bli dyrt nu, Simon.

• Ja.
• Vad är din insats i podden?

All sprit, all teknik.

Vad är Simon?

• Varje simons, han kommer hit och snackar skit.
• Han kommer hit varje tisdag, vi är glada för han säger så.

Det är svinkul att ha dig här David.

Jag tänkte på dig när jag läste ditt inlägg som du skrev till oss

om hur mycket det har kostat dig att vidre i gången en podd.

Du får berätta lite.

Alltifrån alla våra sponsorer egentligen och allting vi har pratat om har du anammat.

• Även rehabben.
• Jättetvärt.
• Precis, sorry för det.
• En kort bakgrund om dig själv och sen glid gärna in på det här som du skrev till oss.

Jag tyckte det var väldigt roligt.

• Ja, men David Bengtsson, tvåbarns far, har hållit på med diverse sporter

men har väl inte varit så jätteduktig på att träna i vuxenålder så att säga.

Har försökt några gånger med löpning och jag är nog likt er lite så, Arlin,

Varnat lite för Arlin direkt.

Så det har liksom rätt in i väggen och så har det varit några skador.

Sen har det bara runnit ut i sanden.

Och så ny i somras så kände jag, i alla fall,

försöka en gång till. Det kändes annorlunda.

Så då körde jag igång försiktigt denna gången.

Liksom bara en gång i veckan, inte så långt.

Och liksom trappa upp det väldigt successivt för att inte skada mig.

Och sen följer jag ju dig på Instagram.

Vi har ju liksom…

Känner man? Känner ni enligt?

• Det tycker jag.

David har ju spelat korpenfotboll

under typ två års tid.

Hur länge sedan är detta?

• Du sa någonting om tolv år. Det är sjukt att det är så länge sedan.
• Ja, det är ju tolv år sedan.
• Nej, men så…

Tänkte jag det…

Jag lyssnar inte jättemycket på poddar egentligen.

Har väl någon annan så.

Sen så sitter vi…

Jobbar som arkitekt, sitter vid dator mycket.

Det finns möjlighet att lyssna samtidigt som man sitter och ritar.

Så jag tänkte börja med löpningarna och kan vara bra att ha lite extra inspiration.

Och det blir ju Arlin på det också.

Man kan inte börja mitt i, så jag lyssnar i kapp.

• Det här gillar jag. Du har ju rest långa vägar för att komma ner riktigt i poddgården.
• Ja, det också.
• Det är kul, jag försöker ändå. På helgensom eller lunchpassen.
• Du bor ju typ mellan mig och Fredrik.

Du har 200 meter… Nej, jag vet vad.

Jag tror jag har prick 176 meter till dig ungefär.

Jag har inte fattat hur man prövar att mäta.

Du bor mitt mellan oss. Jag minns att jag stötte på dig.

Det var nog typ i sommar sen, när du kom med en löpvagn.

• Ja, grannen har en.
• Skysst!
• Nej, så det…

Det känns bra, även om det inte springer så mycket just nu.

Men det kommer tillbaka.

Nej, och sen då…

Eftersom jag inte har sprungit så mycket så har jag inte haft så jättemycket kläder.

Jag har använt stravar.

Jag tyckte det var intressant.

Inte för att det är så många följare nu.

Men liksom…

Jag har kunnat koppla upp det och det är lättare att se statistiken.

Det kan ändå vara intressant.

Jag hade en gammal löparklocka, men den ville inte riktigt.

Den samarbetade inte riktigt.

Så då frågade jag dig om jag kunde tänka här.

Tips på någon bra och billig klocka.

Och så skulle jag ha skor.

För det har ni pratat om.

Det var ju sant, för det behövde jag.

De var rätt gamla.

Jag har krockat ut dem och sprang i dem.

De var från 2015.

Jag förstår inte själv hur det är.

Så jag gick in till löplabbet och snackade med dem där.

Jag tänkte ju inte köpa någonting.

Men det blev både en ny klocka på nya temposko.

Hur förklarar du det när du kommer hem?

Jag skulle kunna kolla en sväng.

• Ja, nej men det fick jag ju ta från mina egna skotteljare.

Lite mer än det.

• Det var skönt.
• Nej, och sen, bilten var väl bra? Det var ju lite mer budget.
• Snyggt!
• Och liksom lite mer ombyte. Flera…

Så, så det är…

• En bra mix, liksom.
• Ja, precis. Det svedde lite mer om jag gör mer.
• Ja.
• Men där, jag var inne och kollade efter när jag hade varit i Köpenhamn.

och då kände jag ”oh, det här var dyrt” men sen har han varit där och dessutom läst lite

men så tyckte jag det var kul med att det är gjort i Sverige och den biten.

• Ja men du verkar, även vi pratade i pausen innan om din ölsmak sådär,

du verkar tycka att det är lite viktig faktor där också med lite närproducerat och tankar där.

• Jo men det är kul med, framförallt om vi kopplar till ölen så tycker jag det är kul med de små producenterna

Det blev det lite samma i och med nu.

Men jag har sett att det supportar lite mindre företag.

• Snyggt!
• Du får vara med i mellansnacket och vi kommer att prata mer om dig

och hur det är att lyssna på vår podd.

(skratt)

• Fan vad ödmjukt!

Vi får skita en massa människor som pratar om vår podd.

• Exakt! Vi får betala dem för att komma hit.

Men vi har ju biltimmar med oss.

Det är ju precis det!

Ni kan nog titta på själva.

Vi ska se om vi kan få in Johan med ljud och bild här alldeles strax.

Jag har aldrig gått ifrån ett sponssmöte med en korvhatt.

Det gjorde jag då.

Ja, det är bra.

Den sitter ju som en smäck.

Ja, det gör den.

Då lägger vi in dig där.

Där är korvhatten också!

Tjena Johan!

• Tjena, tjena! – Tjena!
• Grattulerar till 50 avsnitt!
• Tack så hemskt mycket!
• Det tänkte jag säga är tack vare er, som vi har 50 avsnitt.

Så det är en skål på den, tänker jag.

• Ja, skål på bildhemman. Det känns otroligt kul.
• Skål!
• Va? Har du inte förberett det?

Det kunde vi ju sagt, Simon.

• Jag vet, skulle skickat ut till alla som skulle vara här.
• Ni ska ha smoking och ni ska ha förberett det.
• Det var dåligt förberett, tycker jag.

Vi får tänka på det. Det är 100-avsnittsjubileet.

Kul att ha dig här, Johan.

Johan, du förstod ju ganska fort att vi behövde hjälp.

Eller hur var det?

Det var väl mer att vi var ute och skulle släppa vårt sub-brand som heter just nu.

Det är bara ett bildtema.

Man kan ju kolla och gå på jättestora influenser och sånt.

Jag har ju känt till Simon lite sen tidigare.

Och sen såg jag han, när han postade någon bild sen, ett mäthjul som han höll på med.

Och skulle liksom mäta upp något vid någon banan och sådär.

Och jag tänkte, vafan.

Och han ska släppa poblöpning på vårt brand.

Fan, vi måste satsa. Jag kan ju prata med dem i alla fall.

Det är vi evigt tacksamma för, för vi har ju faktiskt lyckats utveckla den här lilla studion som vi sitter i.

Du måste komma hit någon gång och besöka oss och få något gott att dricka och snacka lite skit.

Men just nu så känns det som att det är lite varmt här.

Vi ser att det är lite svettigt allihop.

Så vi får öppna ett fönster och sånt sen.

Men ni har ju bidragit till att vi har lyckats få ihop det här och ta det vidare

och ge våra lyssnare lite bättre ljud och så vidare.

Så det är vi evigt tacksamma för.

Har vi någonting tillbaka till er?

Absolut, det kan man faktiskt mäta.

Jag tänkte så här innan, få lite tension, de har några hundra lyssnare, vi kan göra något roligt.

Men när ni pratar om mäthjul så klickar det till direkt i kassorna.

Det är så kul!

I södra Sverige så, skjuts!

Då kan du sälja lite mer extra mäthjul.

”Johan, nu får du rätta mig om jag har fel.”

Men jag ser det lite grann så här.

Det kommer någon som bara springer och sparkar in en dörr och bara

”Stopp, stopp! Vi har de sällsa försäljningsrapporterna, det är helt sjukt i södra Sverige,

mäthuden går som varma!”

Det är lite grann, nu har jag fått återberättat detta från någon som jobbar djupt inne i organisationen.

-Huggt upp i ledningen. -Huggt upp i ledningen, precis som sa det.

”Vad fan har hänt här?”

”Johan, det var jag.”

Ni får vara lite försiktiga med vad vi hjälper ut, Johan.

Det är det som har varit det roliga med er också. Vi har testat massa olika samarbeten, med massa andra olika typer av poddar och influencers och sådär.

Det här var första gången vi sa såhär ”Ja men, de får göra vad de vill”.

Ja det kan jag säga. Jag vet att jag och Fredrik väljer liksom såhär, tänkte att vi måste liksom såhär, massa pitcha och grejer och sånt.

Bara så hade du bara ”Gör vad ni vill”.

Man bara ”Va? Här, shit!”

Men jag kan säga att det har varit otroligt roligt att få jobba med er.

Vi hade ju dessutom när ni var nere i Helsingborg också,

så satt vi på en liten utomhus-area.

Där uppe vid Skandik.

Och satt och snackade om kurvor, löparkläder och solbrillor.

Och man bara kände att det var en match på något sätt.

Vi tänkte ju sådär med glasögon nu att Mustafa Mohammed springer i sina vita fina glasögon varje gång.

Varför nu måste jag också ha några smygga glasögon springare liksom?

Ja men jag sa det tog ju inte mer än, alltså jag skojar inte.

Det tog först en minut så var mina borta.

Jag bara ”Var fan har de tagit iväg någonstans?”

Och helt plötsligt kommer älgat med dem på sig ut i trädgården.

Jag bara ”ah men slitade” så fick jag ta tillbaka dem.

Senare slutade jag springa.

Senare på kvällen, helt plötsligt, du vet de här

man ska märka barnens kläder på förskolan och sånt.

Då sitter de sådant. Leo Wikström.

Sådant klister man på insidan på brillorna.

Jag fick inte ha dem i fred i en halvdag.

Innan de hade snuckat.

Han har claimat dem.

Det var ett gott betyg tänker jag.

Vi är i alla fall jättenöjda med samarbetet.

Vi hoppas att vi kan hitta ett brat samarbete

med 50 program framåt också.

Det låter helt fantastiskt. Vi är ledsna för att vi bara åkte rakt hem från Växjö och inte körde någon korvfest på biltema där som vi utlovade.

Men det kommer vi göra i Helsingör tänkte jag säga, men där finns det inte. Men vi kan åka tillbaka till Helsingborg och köra det där istället.

Ni får tura över så kommer ni lagomformade till varuhuset och ta det korv där.

Absolut.

Exakt.

Johan, det var supertrevligt att ha med dig här en liten stund.

Och som jag sa innan, vi har bjudit in dig hit.

Så när du kan så hör du av dig.

Helt klart.

Så ska du få komma hit och vara med under en längre tid också.

In real life.

Då får vi prata orientering också.

Bra förslag!

Skitbra, det gör vi.

Det gör vi, Johan.

Det blir avsnitt 72, säger jag.

• Ja, det är boka. Härligt, ha en trevlig kväll Johan och tack för allt.
• Tack samman, ha det bra, lycka till. – Hej, hej.
• Så. – Ouff, alltså bara tänk dig David, här har vi varit tisdag.
• Det kommer knacka nästa tisdag på dörren, nu kommer man uppklädd igen.

Vad blir det för drink idag? – Nej, det är fan grymt.

• Strax pratar vi lite mer med David, så häng kvar.

[Musik]

Då har vi haft med Johan från Bildtema och en som har investerat hårt i Bildtema, det är vår gäst.

Vi gick precis igenom här i emellansnacket litegrann vad han hade på sig när han sprang en åt pass.

Han hade allting på sig, sa du, som du har blivit inspirerad av från vår podd.

Ja, precis. Det var t-shirts från Viltema, det var windbreaker och shorts från Ymär.

Det var ny löparklocka och nya snabbeskor.

Då har vi ju ändå en nyfiken. Vad blev det för dojor?

De snabbare blev det Brooks Iperion Tempo.

Ja, ja, ja, absolut.

Är det inte de du testar?

Jag har Elite 2, men jag vet vilka det är.

Absolut.

Jag gillar ju verkligen…

Av alla skorna vi testade så var det nog den största överraskningen för mig.

Brooks hade inte varit på min radar.

Och jag trivs superbra i dem.

Iperion Elite tycker jag är grymma.

Har du plockat någonting från samarbetet med löblabbet?

Alla de skotesterna som gjorde?

Ja, eller…

Det är inte något av de paren.

Jag kände att jag ville ha ett par andra distansskor.

Så jag har köpt ett par skor till.

(skratt)

Hur många ska du ha nu då?

Jag har två, eller jag har tre men jag använder två.

Så jag har ett i distans och längre.

Det har ju sedan inte blivit något långpass än.

Men… Och så ett i intervall.

Det tänker jag är bra. Du är ju lite grann en förebild för alla som ska börja springa.

Jag tycker också att vi har snackat om skit mycket. Vi ska inte gå in på det.

Det är ett avsnitt till om skor senare.

Får vi nästan ha. Jens på Lapplappet.

Men just det där med att ha ett par skor för distans och ett par för lite tempo.

Det tycker jag är guld.

Vi har snackat om det i så många avsnitt tidigare.

Men jag tycker det är värt investeringen i två par bra skor.

Ett par för att känna på att om man tycker att en rattning är roligt, då ska man ha två par.

Distans, tempo.

Jag vet inte om ni var inne på det också, men jag kom ihåg en som pratade med mig på löplabbet.

Jag sa att de var skitsköna, varför ska jag inte springa dem alltid?

Nej, men det kan vara bra att se fram emot att ha de skorna till intervallarna.

Det var nice att tänka så.

Nu ska jag springa snabbt, men jag får också ha de andra skorna.

Jag tror det. Det är vettigt att växla mellan två till tre par.

Man springer inte i samma typ av…

• Sju?
• Ja, sju par.
• Eller två.
• Utifrån skador också.

Att man kanske drar på sig någonting som inte…

Där inte steget blir exakt likadant varje gång.

Utan man har en liten version i hur skorna sitter på foten och så vidare.

Eller springa utan skor som vi försöker få dig att göra.

• Jag tycker mycket om skador och pastik.

Jag gillar Davids tejkar, för jag vet ju också om när man ska köra vissa pass.

Åh, jag kommer aldrig glömma, det var min svågre Johan i Stockholm.

Jag minns första gången då, precis när han hade börjat springa, när han så här visade sina skor.

Det var som en sån, en elder som visar The Apprentice.

Som bara så här, här är mina skor.

Man bara, wow, han har fem par.

Men så gick jag igenom, så sa han så här, de har jag bara på tävling.

Och jag bara, varför har du dem bara på tävling?

Det är en nyfattare, för när man ska springa lite snabbare,

det är ändå något som man säger ”alltså det är gött”

man vet att ”ah fan, nu kommer det gå undan”

och så drar man fram de här garderoberna

och bara ”nu jäklar i det ska det köttas”

Ja det är mycket psykologiskt

Sen springer man och skadar sig

Exakt

Men så är det, det är löpning

Löpning i livet, som sagt, så tycker jag

Kommer du fortsätta lyssna på podden?

Eller hur du lägger av nu när du har börjat med det?

Nej, precis

Det här var Dovids bucket list

Nej, men det får man göra.

Du kan nästan stå här utanför och lyssna på den när vi spelar in den.

Som sagt, jag ser nästan. Jag ser inte detta rummet, men jag ser ju ditt hus hemifrån.

Det känns lite läskigt.

Jag ser inte detta rummet, men alla andra rum har jag.

Spännande.

Men vad tänker du med din löpning nu då, David?

Alltså, för nu är du lite skadad.

• Ja, det enda jag haft som mål var…

Eller jag springer springtävling nästa år.

Längre så.

Då har jag satt 50, sub-50.

Men jag tror att om jag fortsätter så tror jag inte det är några konstigheter.

Så det…

Jag vill inte sätta för orimligt mål heller.

Men det kanske kan justeras i barnedgång.

Jag har inget mer långsiktigt än så, men det är kul hela tiden att bli snabbare.

Det är en stor drivkraft i det.

Det är ju bara fräckt att springa en timme och känna att där är kraft och kvar.

• Det är fantastiskt.
• Så det är bara att fortsätta.
• Springer du själv?
• Det är kul, jag har en kompis, vi snackade om det på midsommar.

Han hade varit inne på att han skulle börja springa.

Jag hade funderat lite på det också, så jag sa ”ja men fan gud, kan vi börja tillsammans?”

Han har inte riktigt kommit klart sen, jag har försökt ta på honom.

Det är struligt att ha en dotter som skolades in i augusti, förskolan.

Han skulle börja plugga och vi sa det, vi snackade om det, nu känns det nästan som att vi är inne i RS4

och sånt, det är en ny baktag.

• Ja, såklart.
• Och ligger back med allting redan.

Han sa att han får hinna ner till löplövet en vecka.

Han måste ju ändå ha haft bra skor.

Han var en minneperson.

Vi kollade ordentligt.

Han hinner med det en vecka,

sen nästa vecka hinner vi kanske springa.

Det är lite så det känns.

Du har ju två kids, David.

Hyggligt små.

Ja, två och ett halvt och ett snart.

Det räknar vi som spelare.

Ja, verkligen.

Hur får ni ihop på något bra sätt?

Får du ihop att träna och springa litegrann?

När du är skadefri.

• Just nu försöker jag lägga passen så att det påverkar familjelivets lite som möjligt.

Springa på lunchen och sen har det blivit ett pass på helgen.

Det har jag ändå sagt så att om det passar sig så kör jag med löpvagn.

så har jag ändå hand om någon i den tiden med.

För att inte bli för orättvist i egen tiden.

• Absolut.
• Jag tycker också att vi är så jämlikt,

vi jobbar med varandra och för varandra hemma.

Men det är klart att man ändå har den där ”man vill ju ändå”

jag ska inte säga ”kallade för tjäna in poäng”

det låter så jävla dumt.

Men du uttryckte det mycket bättre med år, David.

Att man försöker med egen tiden fördela den på ett schysst sätt.

Ja, men vi är ju lika mycket barnsföräldrar.

Det är inte så att en ska behöva behöva eller bara ha den.

Man behöver ju kunna ha sin egen tid också.

Ja, men det gäller att hitta en bra balans där.

Vi har en ny sponsor nu, Thule, så du får ju köpa den.

Nej, jag ska inte.

För att de satt ju Volvo.

Har du redan en Thule?

Nej, inte i Löfven.

Jag vet inte om alla springer. Det är en cykelvagn. Du väljer.

Ja, det är lite väl det.

Båda.

Du kommer bara eskalera sponsorerna i kostnader.

Det är det jag menar. Ni får sluta nu.

Nu kommer vi snart släppa in vår nästa gäst.

David, du får jättegärna sitta kvar.

Du kan agera lite bartender om du vill.

David Special eller?

• En grogg!
• Det var supertrevligt att ha dig här.

Vi stöttar dig gärna på pass om du vill ha oss i hälskap.

• Det är jävligt kul.
• Det var att dyka upp.

Syr vi ihop någonting?

• Det låter utmärkt.
• Härligt, spring runt äppelodlingarna.
• Det har jag gjort.
• Har du det?
• Jag vet inte riktigt varför.
• Det var den runda när jag mätte när Johan pratade om mäthjulet.

Så var det äppelodlingarna.

• Härligt.

Nu börjar vi få in kommentarer. Kan vara från din fru.

Heter hon Svensson efteråt?

Ja.

Hon börjar kommentera, så vi måste nu avbryta.

Hon bara ”det har vi inga fler inköp, David. Nu stänger vi ner detta.”

”Ja, nu stänger vi ner det.”

Härligt.

Skitbra.

Tack för att du kom.

Tack.

Då är det dags för att ta in nästa gäst i vår lilla podd här

som har jubileum idag.

Och vi gör väl så, Simon. Är du redo för att ta in nästa gäst?

Jag är så sjukt taggad. Lite övertaggad.

Är du lite övertaggad? Det är skithärligt.

Jag ska bara fixa lite här så.

Anna, är du med oss?

Hallå!

Hej!

Tjena!

Hur är läget?

Hej!

Jo, men det är fint.

Jag blir så lycklig att jag ser att ni också har såna här headset med snöfart.

Ja, jag tror det.

Vi är de enda tre stycken i svenska befolkningen som äger sådana bostadsvarande.

Det funkar alltid bäst, ska jag säga.

Bluetooth är en fantastisk uppfinning, men det är inte så säkert.

För ibland kopplar det upp mot andra enheter där man inte riktigt vill ha ljudet.

Jag har stått och pratat utifrån en bil en gång,

”Vad fan vad lågt det låter!”

Så ljudet har varit i bilen, så jag har varit utanför.

Äntligen blir det kul.

Den har alla gjort.

Därför var rekommendationen att tråda ett headset är skitbra.

Vi ser och hör dig väldigt bra.

Jag håller med.

Det är skitkul att få ha dig här, Anna.

Ja, men det är jättekul att få fråga och vara med.

Vad har du blandat för drink?

Ska jag vara helt ärlig så har jag drickit lite saft.

Jag har precis varit ute och sprungit i skogen.

Min första grej var bara in och äta och ta lite saft.

Det är det du berättade om, för du skrev någonting ”dark trail”.

Alltså springer du utan pannlampa ut i skogen?

Nej, så hardcore är det inte.

Jag har pannlampa, men det är i skogen.

Det sjuka var att jag först tänkte ”är det en drink?”

”Dark trail”

Det kanske kan bli nästa.

Ja, precis.

Jag är glad att höra att du inte springer utan pannlampa när det är mörkt i skogen.

Det har man provat, och det är ingen bra idé.

Nej, det är jag inte.

Jag tyckte det var så kul när du skrev, Anna, att du blev tipsad om vår podd.

Och att det går inte ett avsnitt utan skratt.

Är det verkligen så roligt?

Ja, men det är det.

Jag vet inte, är det jag som har dålig humor eller är ni fuktroliga?

Jag vet inte heller, vad säger du, Simo?

Jag har egentligen ingen kommentar, men jag är nyfiken på en sak.

Jag hör ju att du har en annan dialekt än vad vi har.

Och det är så här, förstår man vad vi säger?

Ja, ibland.

Ja, det var min teori.

Det kan ju vara att folk tror att vi säger något annat än vad vi säger.

Därför tänker man, det är kul.

Och så bara, nej, det var inte alls det.

Nej, men det går bra.

Det finns ju goda uttryck.

Ska vi göra det lite enklare? Prata lite mer rikssvenska?

Nej, jag tycker inte ni behöver det.

Det kanske är antalet drinkar som gör att vi inte riktigt hör oss på slutet.

Saften är jag nyfiken på. Är det en sån här grej?

Nej, det var det som stod framme när jag kom hem.

Ja, det känner jag igen. När man kommer hem så är det så. Det spelar inte så stor roll.

Är det någonting framme, någonting som barnen har lämnat, man tar det.

Exakt. Man kan inte klaga på det. Middagen står dukad, man har fått vara ute och träna.

Saften står där, alla är borta. Då är det bara att njuta.

Skulle du vilja berätta lite om dig själv och löpningen?

För det är ju faktiskt en löpapodd och inte en cocktailpodd som man kanske kan tänka sig.

Jag trodde vi skulle prata drinkar i det där.

Vad vill ni veta egentligen?

Vilken ända ska jag börja?

Hur kom du i kontakt med löpning och hur ser en vecka ut när du tränar och springer?

Jag håller på med lite blandade aktiviteter, så det är inte bara löpning.

Jag började väl springa för några år sedan.

Det har gått i lite perioder genom sin äldre tid, senaste 15 åren kanske.

Men det var väl först för, ska man räkna baklänges,

Men seriöst, fem år sen, kanske, sex år sen.

Jag hållde på mycket med styrkiträning och sånt innan.

Sen ville jag göra något nytt och jag var lite rädd för diverse saker, men framförallt simning faktiskt.

Då började jag faktiskt bestämma att jag skulle lära mig att simma och då behövde jag ett mål.

Då började jag springa, så blev det cykel, triathlon och mest löpning.

Nu har jag ställt undan cykeln.

Jag älskar det här, det är så typiskt.

Vi som springer mycket känner gärna det här från det ena leder till det andra.

Men när du beskriver så säger jag ”Blir det simning, löpning, cykel?”

Vi känner så här ”hmmm”, sitter och nickar och leder.

Man vet hur det funkar.

Men för någon annan tror jag liksom bara så här, men vadå?

Bara, ja men jag simmar, sen blev det löpning, sen blev det cykel.

Men är det löpning du helst anammar eller så har du ställt undan cykeln?

Ja, alltså just nu så har jag ställt undan cykeln.

Jag har inte sagt hej då till cykeln men jag har ställt undan den lite.

Jag tycker egentligen inte att det är jättekul att cykla.

Nej, det är, amen.

Men det tar lite för mycket tid.

Nu kanske jag blir halssuggen här.

Men det är så det ser ut just nu.

Det är okej. Vi är helt okej med hårta cykel. Eller hårta cykel.

Men vi ogillar den starkt kan vi säga. Så det är helt okej.

Den är på paus i alla fall hos mig.

Men sen så är det betydligt mer löpning och framförallt mer i skogen.

Och lite längre distanser.

Men sen så är jag lite rädd för vattnen så jag håller på att lära mig simma och hela den här biten.

Och komma över den rädslan. Så jag har faktiskt kört lite swimrun också.

Shit vad kul!

Det ägnar jag ganska mycket tid just nu åt.

Ja, men det är väl härligt.

Ska du använda den till någon tävling eller är det bara i startgruppen?

Ja, men jag kör lite tävlingar också.

Ja, du gör det?

Jag kör lite tävlingar.

Ja, men shit vad kul.

Det är lite på nybörjarsstadiet kan man säga.

Ja, men då har du lyssnat på… Vi har ett avsnitt om Swimrun ju.

där jag och Simon har bjudit in två.

Maria och Sara som har varit med i VM och så vidare.

De försöker få in oss på Swimrun.

Särskilt Simon som är väldigt…

De märkte att jag har duckat Fredrik.

Ja, precis.

Du kommer inte undan nu.

Jag vet. Jag har duckat ganska hårt

och skylt för att jag har haft mycket att göra på jobbet.

Sen så har jag tagit av mig.

Jag har sett att det har varit en tråd

som har återupplivats och gått varm.

Där jag har känt att jag hör om mig snart.

Jag ska bara gömma mig i ett hål.

Men vad är det du tycker är så roligt med kombon av simning och löpning?

Alltså det är ju när man är jättetrött i benen.

Så får man äntligen simma och svalka sig.

Jag gillar ju inte att bli varm och jag gillar ju inte att bli trött egentligen.

Så då blir det en ganska bra kombo.

Sen så är det ju naturupplevelsen.

Du kommer ju så nära naturen.

Så det är jätte, jättehäftigt.

Men det är ju superhärligt att bara vara ute och springa också.

Långt och länge, tycker jag.

Det låter som att du har förälskat dig i trail och skogen.

Det är lite det som är lite nytt för oss, Simon.

Ni behöver få in det lite i er marathon-träningar.

Jag har testat skogen i tolv år, men en dag så kommer det att…

Nej, skogen är bra.

Jag tycker skogen är härlig men jag är fortfarande ärrad efter när man har sprungit och testat att köra kullamannen.

När man ser alla de här som bara visar sig vara födda i skogen.

Jag är inte det. Jag är född på asfalt.

Men det är just därför man ska göra det. Man ska utmana sig lite mer.

Jag vet, jag vet.

Men det är väldigt skönt att springa platt och man ska inte behöva se vart man sätter fötterna.

Det är jätteskönt.

Det är gött att få lite bekräftelse.

Ja, det håller jag med om.

En dag ska jag våga testa.

Anna, det var supertrevligt att ha med dig en liten stund här.

Tack för att du lyssnade på oss och att du ville koppla upp dig ikväll.

Tack själv. Jag ser fram emot att se er ute på Swimlandbanan.

Ja, ni kommer i alla fall se mig.

Det upplägget inför något härligt lopp ni ska köra.

Vi kör en stafett så Fredrik simmar och jag springer.

Ha en trevlig kväll nu.

• Ja, men tack tillsammans. – Hej!
• Ja, vad härligt. – Jag har dukat den lite grann.

Jag sätter några notiser och sen har jag…

• Ja. Vi har faktiskt vår nästa gäst med redan nu.

Vi tar en liten paus och pratar ihop oss gällande tekniken.

Så vi får in henne i sändning.

• Så återkommer vi strax. – Det gör vi.

[Musik]

Men Måha, det känns ju skitkul att ha med dig för att du är ju

någon form av…

Du lyssnar på mycket löpapoddar.

Så kan man väl säga.

Ja, det gör jag.

Jag lyssnar nog på allt.

Jag lyssnar på den här norska i det länge löp.

Jag har fått för mig att jag inte kommer att palla med norskan.

För den har jag inte gått på än.

Men skånsken?

Ja, precis. Det är på gränsen.

Det är nödalternativet.

Det här fem i tre.

Okej, jag tar den skånske.

Men er podd ligger på topplistan nu.

Det är favoriten.

Jag får en känsla av att Fredrik bara

”Jag vet att hon tycker att vi är bland de topp”

Om hon är med här i jubileumspodden.

Ja, eller Swish 200 spänn.

Då tippar hon över.

Men Mioja, du är ju en jäkligt duktig löpare.

Du får ju berätta lite om din löpning också.

Nej, men Gud, allt är relativt.

Min löpning, jag vet inte. Jag är ju liksom…

Jag pusslar ju med det där småbarnslivet och jobb.

Så jag är väl sådär.

Jag lägger orimligt mycket tanketid på löpning.

Ni vet ju hur det är.

Absolut.

Inte alls i paritet med hur mycket jag springer eller hur bra jag är.

Men det är mycket tankeverksamhet som går till löpning i perioder.

Jag har sprungit i många år och jag vill fortfarande tro att jag kan persa.

Trots att jag har fyllt 40 nu. Jag vill tro att jag är på väg uppåt på min formkurva.

Ja men fylla 40, jag tror att det är då det händer faktiskt.

Ja, eller hur? Det är ju så.

Ja, absolut.

Man får springa lite längre bara.

Alltså, med halmåra och marathon så löser det sig.

Men det är ju det som är grejen nu.

Jag är ju besatt av en snabb mil just nu.

Och det är ju för att den där…

Den klockan, löparklockan tickar liksom.

Jag tänker att de där längre distanserna,

de får jag gå på sen.

Det är sant, det är sant.

Vad smart resonerat.

lite i de här kortare nu för att det kanske blir för sent sen.

Ja, det är smart.

Simon är expert på det här med milen tror jag.

För att det är ju den som har jäckat dig mest av allt, är det inte det?

Ja men det är det nog.

Jag börjar känna nu, då jag inte…

Jag har ju fem år kvar till 40 men jag börjar redan känna att

”Oooh, jag får nog sätta igång med den där milen nu”

”jag tror jag sparar maten lite till.”

Nej men jag tycker det är fantastiskt kul att ha fått…

Vad ska man säga?

Vi har haft koll på dig, men därför känns det roligt att få se och höra dig nu.

Jag är nyfiken på en sak.

Du lyssnar på otroligt mycket om löpepoddar, framförallt säger du att löpning upptar mycket av din mentala tid.

Det känner både jag och Fredrik.

David nickade väldigt instämmande här i studion också när du sa det.

Vad är det du tänker mest på när du tänker på löpning?

Är det milen eller pass?

I perioder är det jättemycket tid.

När man är i bra form, när det är ett lopp, då läser man resultatlister av sig.

Är det någon slags formtoppningsperiod så är det ju intervallpass, bästa passet för milen.

Tusingar och vad ska man ha.

Jag är ju också nörd så jag har ju varenda träningspass registrerat i träningsdagbok från 2009.

Alla mina pass från 2009.

Jag kan gå tillbaka och läsa hur formen var inför Göteborgsvärvet 2017 och vad jag sprang för pass då.

Simon körde inte alls igen så här.

Jag kände så här att jag är lyckligt gift så det är inte på det planet.

Det är bara det att jag känner att jag kan ha träffat min själsvänder.

Det är lite grann bara så. Jag kände lite grann när du där pratade om det här med mig.

Och jag bara ”Åh, ljuv musik!”

”Är du i Skåne eller Helsingborg?”

Du hade en syster härifrån, var den inte så?

Ja, jag är ju i Helsingborg då och då.

Det var det jag tyckte var kul också.

Jag springer ju ibland i Polsjö skog.

Så det var roligt med en podd som springer i de trakten

och inte bara i Stockholm som det är mycket.

Har du sprungit runt i äppelodlingarna någon gång?

Nej, jag är så nyfiken på de där äppelodlingarna.

Jag vet inte vad det är.

Vi kan presentera dem för dig.

När du är här nästa gång så är det bara att springa till oss

så kan vi ta med dig på ett litet distanspass runt äppelodlingarna.

3,6 mm är det va?

Jag jobbar ju som marknadschef i Helsingborg.

Vi tittade på en sån här första utkast på en ny film

som ska marknadsföra Helsingborg.

Jag bara, mm, så har det bra ut.

Men var är äppelodlingarna?

Mm, ja.

Det är det jag ser som största attraktionen om du kommer hit.

Det är epedodningarna.

Jag föreställer mig att det är helt perfekt.

Att det är platt, bra underlag, att det är vackert.

Det är höga förväntningar.

Vi prickar in en av de fyra.

Men den är snabb.

Och det har inte så mycket bilar.

Det ligger nära hemifrån.

Det är vad vi nöjer oss med.

Men har du någon favoritdistans där du bor?

Som du brukar springa en runda som du brukar ta?

Nej, det har jag inte. Inte precis här i Krokarna faktiskt.

Men jag bor ju hyfsat nära Skatås och Delsjön om ni känner till det.

Det är liksom stor. Den legendariska grusåttan och Skatåsmilen.

Men det är ju mitt favoritområde.

Men det är ju kopierat, tyvsat.

Men det är väldigt vackert där.

Den är faktiskt…

Där har jag sprungit en gång.

Nu ska jag inte säga för mycket.

Men jag minns att

det var mitt sista kvalitetspass inför London Marathon.

Då hörde jag av mig till…

Det var på den tiden jag höll på med New Balance.

Jag hörde av mig till Suldan Hassan.

Som är en duktig svensk löpare.

Han sa ”Häng på, jag ska ut och springa en sväng. Häng på mig.”

Så jag hängde med.

Då är det Uffe Fribergs träningsgrupp.

Samvarit som nyligen vunnit SM-medaljer, det var Suldan.

Här känner jag mig inte som att min nivå är rätt.

Då körde vi den runden. Jag gjorde inte hela passet.

Jag körde slutnaden själv ganska tidigt.

Men det är en fantastiskt vacker runda.

Skitbra löpning.

Nu kommer jag ställa en fråga som inte direkt har ett svar.

Men har du plockat någonting från podden som du har tagit med dig i din träning?

Eller har du fått ut någonting? Du är ju en nörd.

Vi är ju ingen nördpodd på det sättet.

Det finns ju andra poddar som kanske är bättre på det.

Du får gärna säga någonting som du har tagit med dig från podden.

Som du har anammat.

Alltså…

Vad jag tar med mig… Jag tycker det är liksom…

Jag älskar… Det är ju ni också inne på det här.

Att det är liksom orimligt mycket…

Alltså, vad står det i beskrivningen?

Det är så orimligt nördigt eller nåt sånt där i förhållande till…

Fattar ni vad jag sa?

Det är nåt roligt när jag skriver det här.

Vad är det du har skrivit, Simon?

Och sen så gill…

Jag känner igen det där, Moa.

Orimligt ambitiösa för var vi är.

Ja, precis.

När folk frågar på jobbet ”Springer du?”

så bara känner man ”Åh, nu öppnar du Pandoras ask här”.

Det är den här orimligt överambitiösa löpningen, trots att man har ett fullt normalt liv och man kommer aldrig bli elite löpare.

Men det är så förbannat jävla roligt. Så är det.

Men det jag inspireras av ändå, det känns ju när ni pratar om de här löpagrupperna, för jag springer ju mycket själv.

Jag har ju löparkompisar, men det kräver lite planering att springa med andra.

Jag blir väldigt inspirerad och söker mig till en grupp och kör mer ihop.

För det låter väldigt kul så som ni kör tillsammans.

Så det är väldigt inspirerande.

Ja, det är fassen. Det får du göra.

För då får man uppleva den här diamanten.

När man är fyra stycken och får ligga och mysa längst bak i en sån klunga.

Då mår man bra. Man behöver inte vara uppe och dra.

Det är ju det. Fassen.

Uppleva när någon släpper sig.

Och så.

Ja, det var Fredrik på marknadsfot.

Men Moa, jag tänker så här att när du är i Helsingborg nästa gång så ska du få lite sällskap och inte behöva springa själv.

Då ska vi visa äppelodlingarna och det fina varvet där runt.

Det blir hur kul som helst.

Absolut det gör jag.

Ett tröskelpass där och sen mår man alltså.

Ja, det gör vi.

Fan vad fint.

Tack för att du ville vara med ikväll.

Tack själva.

Hoppas du lyssnar vidare upp till hundra avsnitt minst.

Det gör jag, jag lovar mig.

Inga kommentarer.

Vi får se.

Härligt, Leva. Ha det gott.

Ha det gott, hörs vi.

Hej då.

Äppeloljan.

Jag misstänker, det har ju sålts in ganska bra.

Alla bara, jag ser den här solen som grupper,

så bara ser man den här äppelträden.

Det är ju inte riktigt i äppelträden, det är ju såhär inne i…

Att man bara ”ja, jag vet inte…”

Men jag tycker faktiskt att det är…

Okej, ingen jätterolig rundsvagn, men när solen är på väg upp eller på väg ner

och man ser där vattentornet, framförallt när solen är på väg upp kanske,

då tycker jag att det kan vara väldigt fint.

Och annars är det ju bara en asfaltslängning.

Men alltså, ja…

Vad sa du?

Vattentornet, ja.

Men du som ändå har lite känsla för arkitektur och design på det sättet,

jag tycker den känns cool när man ser den.

Jag gillar det.

Och sen det är ju Hjärtvingård som oftast blir lite så.

Det är kontoret i alla fall.

Det brukar oftast vara ganska delad meningar.

Men jag gillar det.

Jag tycker det är så friktigt att man ser det inifrån stan, så långt ifrån på Silvordnavägen.

Det är pumpigt, det är lite futuristiskt men också påminner om gamla akvedukter.

• Pratar vi om en vattentornt nu?
• Jag tror det var Epel-Julian.
• Nej det är träd.

Man ser det hela vägen ner.

• Ni får kära en sådan. Jag var på väg att anmäla mig till det här terrängloppet.

Det var inte så länge sedan.

Jag tänkte att jag kanske ska springa till lopp men sen så kollade jag lite.

Det var inte så många, det var nog tur i efterhand att jag inte använde mig till det.

Det var lite för…

Jag fattar vad smalt sättiskt var det med.

Men det där var ju en film på hela.

Den tittar jag på för att jag ville se hur banan var.

Det får ni ju uppcykla runt och samspela den.

Ja just det, vi får ju…

Det är ju faktiskt en skitbar idé.

Det är det logiska, det är det epografiska.

Jag bara så här, är det bra eller dåligt för marknadsföringarna?

Det kan vara bra om det inte är så.

Men det kan jag säga faktiskt, på Helsingborg Marathon gjorde vi det.

Vi cyklar hela banan och filmar hela banan.

Alltså det är massivt med visningar på den.

Alla är ju nyfikna på när man ska springa och sådana grejer.

Hur fan ser banan ut?

Det är klart att man vill ju ändå mentalt ställa in sig på det.

Man skulle ha skerat ett marathon här om Tepelunion.

Här är varv ett, sen kan du se varv två och varv tre.

• Det är samma film. – Jag fattar vad du menar.

Nu ska vi snart till nästa gäst. Vi tar en liten break och är alldeles strax tillbaka.

Då är vi tillbaka i podden igen och nu så har vi med oss Nelly alldeles strax här.

Hej Nelly!

Hör du oss? – Hallå, hej!

Grattis, det får jag inte göra.

Har du en sån jubileumhatt på dig? – Absolut!

Så snyggt alltså!

Passa vad grymt!

Det är lite bling-bling på den, men det ser man inte riktigt.

Har du något annat än saft i glaset? Vår förra gäst hade saft.

Ja, jag dricker faktiskt en…

Eller jag dricker inte längre, den är slut. Jag dricker en öl.

Snyggt!

Ja, de är ju till för att dricka surf.

Jävla härligt!

Jag blev så glad när du skrev till oss på Instagram

om att du hade lyssnat på oss när du spang ”Halmaren” i Köpenhamn.

Ja, alltså nu återvänder jag att skratta.

Jag återhör hur galet det låter.

Nej, jag tycker att det låter helt normalt.

Men jag undrar, vilket avsnitt var det du lyssnade på?

Jag har försökt, när du skrev, att komma på vilket avsnitt det var, men jag kommer inte på vilket det var.

Men jag vet att jag låg väldigt mycket under tiden.

Men det började egentligen med att när jag skulle börja löpträna till halvmorgon

så behövde jag ha någonting att lyssna på.

Så kollade jag runt på en massa poddar, så hittade jag er podd.

Och så insåg jag att de här långpassen, jag gillar inte att lyssna på musik,

och de här långpassen på 70-90 minuter, jag behövde ju någonting att lyssna på länge.

Och era poddar är ju många!

Bra, det var bra för vi blickade tillbaka i början av den här sändningen och sa att

vår första tanke var ”vi ska ha ett format på 30 minuter”

och det sprängde vi ju vid tredje avsnittet och det blev en och en halv timme.

Nej men det är skitkul.

Det var perfekt alltså, ja.

Jag är supernyfiken att höra.

Jag och Fredrik sprang också Köpenhamn.

Tycker det var fantastiskt.

Hur var din upplevelse av Köpenhamn på halvmåren?

Alltså, overall jättehärligt.

Alltså verkligen.

Det blev så himla stressigt där i början.

Med att lämna in grejer.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle klä mig.

Alltså, uppvärmningen blev ju noll.

Låtengången blev ju noll.

Så jag drog av.

Men alltså, det var riktigt härligt lopp.

Och jag lyssnade som sagt där hela tiden.

Så när den en och en halv timme var slut så fick jag gå över till musik.

Men jag låg flertalet gånger under loppet.

Jag tycker det är så fint.

För att grejen med löpning,

och vi har pratat om det tidigare,

att man kommer i kontakt med så mycket människor

som man aldrig hade kommit i kontakt med annars.

Vi alla delar, oavsett var man kommer ifrån,

vad man jobbar med, så har man något annat

gemensamt intresse.

Det tycker jag är så coolt att du är så här

”Jag tar sällskap av Simon och Fredrik”

”under tiden jag springer en halvmara”

”och sen nu tänker vi”

”vi tar sällskap av Nelly”

”för att prata om löpning”

Jag tycker det är så jävla fint på något sätt

hur löpning förenar på det sättet.

• Hur länge har du sprungit Nelly?

Gjorde du premiären där i Köpenhamn? Har du sprungit många lopp innan?

• När jag var yngre sprang jag bara i skolan för att man var tvungen.

200 meter och sen bara gå. Det här är ingenting för mig.

Min syrra som har hållit på med frigidrott jättemycket har sprungit med Simon i Runners Club.

• Vad kul!

Hon var alltid den som sprang och jag var alltid den som höll på mycket med dams.

Sen så spelade jag lite handboll men då så skade jag mitt knä.

Under den rehabiliteringsprocessen så tänkte jag att när jag blir klar med den här rehabiliteringen,

om jag kan springa igen så ska jag det.

Så då blev det liksom motivationen.

Då blev det bara korta distanser, fem kilometer och något millopp.

Sen satte jag upp Göteborg som halvmara.

Så det är en halvmara när du har sprungit?

Några gånger? Du har sprungit en gång?

Jag har sprungit en två gånger och Köpenhamn en gång.

Jag har ju en gång i tiden, jag har ju både gammal maritöröpare och gammal storyteller

som bara berättar om gamla saker. Jag har inget nytt att berätta om.

Jag har faktiskt gjort ett reportage om Göteborgsvarvet till Studio Magasin en gång i tiden.

Där fick jag träffa en av dem som hade sprungit alla årgångar på Göteborgsvarvet.

Från det första till det sista. Och en som sprang det första gången sprang Göteborgsvarvet.

Det tycker jag är häftigt med just varvet.

Att det är ju sådana här löperupplevelser som alla kan dela.

Allt går skithäftigt.

Men jag kan ändå bli sådär slående.

Det här är en nyfiken på hur du tänker, Nelly.

För att när man har sprungit ett mil upp.

Bara så här att springa en mil tycker jag egentligen är skitcoolt.

Men sen tänker man, varvet säljer in sig.

Det är så jävla bra för det är så folkligt och så coolt.

Men ändå någonstans är det så här.

Alltså det är ju ganska ett stort steg.

Mellan att springa en mil och springa en halvmara.

Så jag har alltid lite så, ”Ohh, jaha, hur kändes det?”

Vad tycker du om halvmaradistansen?

Jag har sagt att jag kommer aldrig att springa ett maraton.

Det säger vi många kan jag säga.

Ge det en liten stund nu.

Det kommer.

Det sjuka var att jag tränade nu till Köpenhamn.

Och så var jag inne på de sista veckorna och tänkte, nu känns det ändå bra.

Jag skulle kunna kanske någon gång träna till ett maraton.

Och så kommer jag där runt 14-15 på halvmåren i Köpenhamn och bara ”aldrig i livet”.

Jag har aldrig dörrat någon.

Det är inte då du ska ta de besluten.

Vid 14-15 kände jag att jag aldrig skulle springa igen tror jag.

Men hur känner du nu? Nu har det ändå gått några veckor sedan Köpenhamn och sådär.

Hade du varit sugen att springa en halvmår igen eller har du helt stängt ut tanken om att springa ett maraton?

Jag tänker nog kanske att Berlin.

Den går till våren, inte den? Mars-april tror jag den går.

Jag vet inte exakt den, men kanske det.

Men vi får se.

Och sen Helsingborg-gatan efter det.

Och äppeljodlingarna vid nyår.

Ja, just det.

Vi har ett införsäljningsteam här på gång, så innan kvällen är slut så har du anmält dig till Hamburg Marathon och det är äppelvarvet runt nio år.

Då måste ni podda längre avsnitt så jag kan lyssna och träna.

Det känns som att detta avsnitt kan bli rekord utifrån alla gäster vi har och alla intressanta samtalsämnen vi hittar.

Det är nästan för kort tid på varje gäst.

Det känns verkligen så med dig också Nelly.

Vi skulle vilja prata med dig hur länge som helst.

Men Simon har nog en avslutande fråga. Har du inte det Simon?

Jag vill ju inte stänga dörren. Jag har ju själv varit i din sits där och tänkt att manratorn ska jag aldrig någonsin springa.

Mitt första motionslopp var ju en halmaratorn. Jag fattar inte hur långt det var.

Folk bara frågade om jag skulle springa broloppet och tyckte det lät skithäftigt.

Sen så insåg jag att det är inte bara över Sundet.

Det är jättelångt. Det är ett halvmaraton.

Då tänkte jag att jag aldrig ska springa ett maraton.

Någonstans hör man talas om att det var en som sprang 20 km på träning.

Så börjar man säga att det är dum i huvudet.

Sen springer man 20 km på träning och så tänker man att man kan väl springa 25 km.

Jag är ändå nyfiken. Är det inte lite bara Dörren på Glent?

Ett maraton i Helsingborg. Är det inte så?

Lite.

• Jag vet inte! – Ja, det är jag. Det var det enda jag ville höra.

Det är gött. Vi springer mat om ni hälsar i morgon nästa år.

• Vi kan samla in pengar till en startplats.
• Jag betalar gärna.
• Jag vill stressa alla gästerna att anmäla sig till något lopp i kväll.

Det är mitt mål, tänker jag. – Precis. Härligt.

Det var underbart att få prata lite med dig.

När du har vägarna förbi Helsingborg,

Du kan väl bo i Helsingborg? Jag har ingen aning.

Malmö.

När du är här så hör av dig.

Så tar vi ett varv runt Epeliv.

Ja, absolut det gör jag.

Tack för att jag fick vara med.

Tack så mycket.

Hej då.

Jag kommer få sälja in till staden.

Vi kommer att börja starta såna här rundvandringar, löptur runt Eppelolion.

Det är så jävla tryck här nu.

Jag trodde du skulle säga att bjuda in gäster, såna här random gäster från staden som man bara vill prata med.

Men du!

Det är rätt kul.

Du, nej men vet du vad som faktiskt är roligt?

In.

Var det det jag sa var inte kul?

Nej det var inte.

Men alltså, jag bara, ja ja, bra idé.

Men jag har en bättre idé efteråt.

Alltså den är som din idé fast om vi slänger den och så bara tar vi min idé istället.

Gör det.

Kommer ni ihåg Sofie Thorsson som vi pratade om förr,

som vi hade i veckans Peppet-gängavsnitt

som spang ett maraton på träning.

Hon jobbar ju Helsingborg stad.

Jag är inne i ett projekt som pratar om Österramlösa,

den nya stadsdelen som ska byggas förbi Gustavslund.

För er som har koll på det.

Det är som äppeloljan fast på annars är den 111 och sen lite åt andra hållet.

Ungefär så.

Ja, i alla fall.

Så är det.

Men hon är typ biträdande projektledare för det här projektet.

Så jag ska träffa henne i ett antal sammanhang nu.

För att jag hjälper till med paketeringen i identiteten för området.

Så jag ska träffa henne i ett gäng så.

Hon tycker jag hade varit kul att prata med.

Kopplat till det här.

Ja, absolut.

Att hon sprang ett maraton på träningen.

Jag hörde av sig litegrann så jag bara i en sån löpartråd.

Hej, jag ska springa marathon själv för att det inte blev av för att det var corona.

Är det någon som kan hjälpa mig med fartålning?

Så det dröjt ut typ 40 personer.

Ja, vi hjälper till. Skitkul.

Hörde ni att det ringde?

Jag tycker signalen kan vara lite högre.

För jag är död nämligen.

Det är Marcus vi har med oss.

Vi ska se om vi kan få in honom här.

Han verkar ha en drink med sig.

Marcus, är det så att du har en drink?

Absolut, vänta jag ska bara stänga av redan.

Du tittar på oss live också samtidigt som du metar, metar liksom.

Jag försöker förbereda mig så mycket jag kan.

Skymtar jag en drink där i handen?

Ja, jag har en bourbon flip.

Bourbon flip, det har jag ingen aning om vad det är men det lät gott.

Bourbon, helt ägg och socker. Socklag.

Oh shit!

Fan det där låter som att du har lite mer på el än vad jag har nästan.

Det är det där trevliga tyckte jag.

Ska man fira så?

Det är ju lite så här, ja fira ska vi ju.

Det är ju jubileum och allt så här.

Vi har fått in lite kommentarer och vi känner ju inte dig Marcus.

Men vi vet ju vem din, är det Sambu?

Nej, inte så långt skulle jag inte ta det, men flickvän får man väl se.

Gud, hon har skrivit lite till oss om att vi har skapat ett monster.

Det tycker jag var lite kul.

Och det hon förklarade som är att du står och tittar på livesändningen och lagar mat

och att du har lyssnat på alla avsnitt på tre veckor. Är det sant?

Det kan mycket väl ligga något i det, ja.

Hur kan det vara möjligt att förklara? Det känns lite overkligt för oss.

Jag nörde in mig ganska hårt i nya intressen.

Jag började springa lite för ungefär ett år sedan.

Och framåt i höst, eller i slutet av sommaren nu, så började jag lite mer.

Tänkte att nu ska jag väl försöka prestera någonting på det här.

Och då omger jag mig i alla sociala medier.

Då är det löparelaterat, jag läser på väldigt mycket.

och hittar exempelvis poddar som jag fastnade lite i.

Så när man helt plötsligt märker att man går på SM i terräng i Höganäs

och stannar upp och hör en röst man känner igen.

Och då tänker man bara ”Aha!”

• Där sitter han i panik.
• Jag kommer på att era röster är de jag har lyssnat mest på den senaste månaden.
• Jag är ändå nyfiken så här, för din tjej Anneli är ju en sjukt duktig löpare.

Hon har ju alltid varit duktig, men hon har tagit grymma utvecklingskliv nu senaste tiden.

Är det din målsättning att försöka spöa henne?

Ja, helt klart.

Men hur fan ska du lyckas med det, tänker jag?

Ja, det är skitjobbigt.

Det är långa förspackar, helt klart. Jag hoppas på att skada nästan.

• Nej, det säger han inte.
• Äntligen! Han säger det jag tänker ibland.

När jag säger ”Den jäveln hade varit gött till att man skadat sig”

för då kommer jag äntligen förbi.

• Ja, underbart.

Men var står du idag i löpningen om du vill utlämna dig själv lite grann?

• Jag började springa förra året i början på december.

Lyckades, som alla andra gamla fotbollskillar, in och kör stenhårda 5km.

Det tycker jag längre än så är möjligt.

Jag drog till följd av det en skada i våras.

Så jag började väl äntligen lite om i början av augusti.

Nu är tanken att jag på höstmilen, fast 5 km om två veckor i Malmö, ska slå sub 20 på 5 km.

Snyggt! Det är ändå en drömgräns.

Det är ändå någonting att komma under den här fyra minutersfarten.

Hur känns formen? Känner du dig att det är görbart?

Jag gjorde 2020 för några veckor sedan.

Det ska nog…

Fan, det kommer gå hur bra som helst.

På träning då alltså, 2020?

Ja, strandpromenaden fram och tillbaka.

Åh, en klassisk slinga. Den är nästan lika attraktiv som äppelodlingarna.

För er som inte kommer från Helsingborg.

Strandpromenaden fram och tillbaka är en som vi Helsingborgare springer.

Vi känner igen den här väl.

Man springer åt ena hållet längs havet, sen vänder man och springer tillbaka igen.

Men det är fantastiskt vackert.

Oftast är det ganska lätt på ena hållet och ganska hårt på andra hållet från vinden.

Härligt.

Men hur är det att laga mat till en podd?

Jag undrar, blir det liksom smakar det bättre sen?

Får du loss din kreativitet i matlagningen?

Ja, helt klart.

Jag tänker att det är lite som när jag äter mjökte med lite mer stimulik.

Ja precis, vad härligt. Hur ser en vanlig träningsvecka ut för dig Marcus?

Om du får förklara lite hur du tränar.

Ja, jag springer. Jag har som många andra kanske googlat fram något lämpligt träningsprogram utifrån målsättning.

Så att jag kör väl just nu är det ett snabbare intervallpass, eller karta intervaller.

Ett tempopass och ett längre pass helt enkelt.

Inga superdistanser men kanske 14 kilometer.

Sen försöker jag pilla in något extra men jag måste hålla igen mig för min kropp klarar inte riktigt ner.

Det är nästan det svåraste, jag struntar i vissa dagar.

Jag känner igen det där.

Jag tänkte säga, det är lite grann det vi pratade med David om här innan vår gäst tidigare också.

Det känns som nästan, det är härligt när man kommer till gränsen att det absolut svåraste med löpningen

det är att försöka hålla igen.

Man vill göra den här truskeln att man tycker det är så kul som vi gör att faktiskt få komma ut och flåsa som hundar.

En rolig detalj i detta tyckte jag att du behöver googla då när du har Anneli hemma.

Jag vill inte kommentera det.

Som har ganska bra koll på hur man ska träna.

Men vill man bli bättre än då, en analyser, kanske man inte ska träna likadant.

Det är ganska smart.

Jag tänkte säga att risken och frågan är att hon ger honom helt fel tips.

För att hon inte vill att han ska bli snabbare. Det är bara vad jag tror.

En avslutande fråga Simon. Har du någonting som du vill fråga till Marcus?

Ja, men det tänker jag ändå så här. Jag noterar att du kanske är utbörlig.

Ja, det kan stämma. Strax är de i Stockholm, men från Stockholmsstrakten.

Men varför är du då här?

Det är jag också undrad.

Jag var rätt trött på mitt liv i Stockholm.

Det var stressigt, jag hade dålig balans.

Jag kände att någon annan stad vore kul.

Jag kom på att för åtta år sedan i Pombari, Kambodja

träffade jag en Helsingborgare som jag hållit kontakt med sen dess.

Så det blev Helsingborg.

Det låter nästan som att jag hade koll på detta.

Det här inslaget sponsras av Helsingborg stad.

Vi tackar Marcus för det.

Alla som vill ha kul flyttar till Helsingborg.

Kanborgas ambassad.

Kanborgas ambassad är delfinansiärer i det här inslaget.

Så det tackar vi så mycket för.

Skitkul att ha dig med dig Marcus.

Marcus, vi hoppas att vi stöter på varandra runt epilovligan någon kväll.

När du kämpar mot att komma i den formen som du kan slå Anneli.

För det tror jag verkligen du kan när hon är skadad.

Lycka till med det och tack för att du var med ikväll.

Tack så mycket.

Ha det gott.

Hej då.

Använd en momentnyckel. Dra åt den till 120 Nm vridmoment.

Använd en spärrnyckel.

Använd en trycknyckel.

Använd en spärrnyckel.

Använd en momentnyckel. Dra åt den till 120 Nm vridmoment.

(Musik)

Jag försöker säga att ni…

Jag sa precis, nu har jag dragit igång podden här igen.

Vi sitter i mellansnacket. Det smälter ihop här idag tycker jag.

Mellansnack och podd. Vilket jag tycker är kul.

Högt tempo.

Ja, högt tempo. Du har tagit av dig kavajen och dragit upp armarna.

Det är en jävla tur kan jag säga.

Svettig är du.

Men vi har med oss en gäst. Vi ska se om vi får in honom här i sändningen.

Hallå Sebastian, hör du oss?

Hallå ja, hör ni mig?

Ja vi hör dig, absolut.

Jag hör dig i alla fall.

Det är superbra.

Underbart.

Vi hörde som om det vore en ljuv stämma utifrån ett fönster i Venedig en varm junimorgon.

Sebastian bara ”ja okej men jag checkar ut nu, det var kul att vara med en stund”.

Riktigt poet.

Ja men härligt.

Du har ju

lik David här tagit lite

inspiration och tips från podden.

Och jag tyckte det var lite kul att du skrev till oss

främst en

klocka från Garmin som vi har pratat om

som du investerade i. Eller?

Ja, det blev inte det.

Det blev en Apple Watch.

Det blev en Apple Watch istället. Jag känner att det blev lite mer användbart

även i varan.

Förstår inte det. Förstår inte det.

Nej, jag inser att en sån Garmin Fenix kanske är lite overkill för mig.

Jag kör på min Apple Watch, sen harvarerar den och bryter ut den mot en Garmin.

Det låter klokt. Hur ser din löpning ut Sebastian?

Vi vet ju att du lyssnar på podden, men hur springer du i veckorna?

Ja, om man ska göra en lång historia kort så började jag springa i tidiga 20-årsåldern.

Jag är 32 år idag, så det var 12 år sedan.

Då började jag springa mest för att man drack för mycket alkohol, käkade för mycket chips och pizza.

Så jag körde ut på Intersport och köpte ett par dojor.

Sen har man hittat det och harkostade 1300 kr och kostade nu 400 spänn.

Och så begav man sig ut och det gjorde ont i varenda del av kroppen efter 400-500 meter.

Men sen började jag lupa 5-6 dagar i veckan och då var det egentligen bara 3-5 km runder.

Sen fick jag ett pajat knä som jag var tvungen att operera.

Sen fick jag börja träna annat.

Men så nu här efter sommaren så fick vi en son tidigare i år.

Så för att få ihop det här berömda vardagspusselet så skulle jag börja träna tidigt på morgonen.

Så jag började träna på aktiverum 0630 så träffade jag en man, Darren Parker.

Direkt importerad från London.

Som är löpare och är även min frisör sedan 16 år tillbaka.

Så frågade han mig, ”Ska du med på ett löppass någon gång?”

Detta var i augusti, så det kan jag väl göra.

Jag har aldrig gjort ett riktigt pass, utan jag har bara begätt mig ut och löt.

Jag rundar runt kvarteret.

Så var jag med på ett pass och då körde vi ett 90-90-90 pass.

Basfart ökar lite, ökar lite, sen tillbaka.

Sen fortsätter man så.

Och sen fastnade jag. Så jag kör två pass med honom tisdag, fredag, morgon 06.10 ungefär på morgonen.

-Fy fan vad tidigt det är. -Ja det är tidigt. Det är jävligt tidigt ska jag säga.

När man rullar ut på sängen 05.30. Men det är löpande upp.

-Men kör ni, Sebastian är nyfiken, kör ni de morgonpasserna? Är det de tuffa passerna ni kör då?

Eller är det bara så vi joggar runt? -Nej det är de tuffa passerna.

På morgonen, fy fan!

Ja.

Så har man tagit två skedar yoghurt och sen så cyklar jag bort till aktiveringsrum och står där på löpandet.

Så jag är jävligt glad att han fick in mig på det.

Och det var han som tipsade om att jag podd också, för han skickade två stycken alternativ på poddar.

Den ena podden som jag…

Han fick skicka två alternativ.

Det första alternativet började jag lyssna på.

Jag vet inte vad den heter.

Det kändes dumt att säga. Jag tyckte den var rätt så…

…tradig.

[Skratt]

Jag går över till nästa.

Det som jag skrev till er.

Jag trodde aldrig att jag skulle lyssna på en podd om löpning.

[Skratt]

Jag lyssnade på er då.

Ni var från Helsingborg.

Östra Gölinge.

Det var inte så skitigt, om jag ska säga så.

Det tycker jag är fint.

Ja, ni förstår vad jag menar.

Absolut.

Så de två passen kör jag i alla fall med Devin.

Och sen försöker jag då ett distanspass i veckan.

Som ja, blir av oftast, men jag missade i helgen till exempel.

Jag håller på med lite tennis och sånt också.

Det är inte padel i alla fall.

Nej, det är det inte.

Det kommer fram nu, Fredrik hatar padel, precis som jag hatar cykling.

Men det är ett helt annat avsnitt.

Jag kan inte riktigt släppa Sebastian här.

Jag har ju kört några sådana tuffa pass som… Du och jag verkar ha samma frukostrutiner för övrigt.

Det är två skedar av någonting och sen är man igång.

Men har du något knep för att köra några tuffa pass som Malin?

Det är för att Davin är en jävla militär nästan.

Han vill ju ändå att jag ska hänga på låset 06-00 så man får nästan en utskedjning varje gång man kommer hit 06-10.

Det är rädslan som gör att jag kommer upp på morgonen.

Mer än att jag ska genomföra passet.

Där har vi ett citat som jag kommer an.

Fantastiskt!

Det är rädslan som gör att jag kommer upp på morgonen.

Jag hör vad du säger.

Det är lite grann jag och Fredrik har skojat om.

Inte om morgonpasset men jag tror att

Har man någon som gör att man kommer ut så tränar man säkert 100% mer än man hade gjort annars.

Ja, lätt, lätt.

Men det är rätt kul, för han pushar ju mig.

För varenda morgon som vi körde i Morse då så är han på mig hela tiden ”öka lite, öka lite”

Och så bara öka lite.

”Håll nu käften!”

”Vad fan jag har jag ökat? Jag är långt över vad jag brukar springa!”

”Det räcker väl inte nu?”

”En till, en till!”

Och så då på halvknack i svensk-engelska.

Det är ju fantastiskt.

Jag är ju nyfiken Sebastian.

Har du…

Jag fattar varför du springer för att det är gött.

Men har du några mål?

Har du tänkt så långt?

Ja…

Jag har bara ett mål för detta året och två mål för nästa år.

Jag tänkte detta året så vill jag, jag har inte klockat mig på milen.

Jag vill springa ett lopp av något slag.

Jag funderade på, det är uppe vid Fibrorna som ni är väl med på på någon tur.

Man springer efter en ballong.

Vid nio år Sebastian, då är det tre varvor till epilogen som gäller. Där har du ditt parslopp.

Absolut.

Där är mitt mål, det är 45 på milen. Under det.

Jag tror att jag klarar det. Jag vet att jag klarar lätt 50 i alla fall.

Jag är nere till 45.

Nästa år springtime som jag aldrig gjort trots att det är i ens hemstad.

Och sen vill jag ha Halmara också.

Fundera på Köpenhamn.

Men då sa jag ju då och då att det är för fan slutet av säsongen.

Då måste vi hinna med något innan dess.

Men han är klok. Han är en klok man, känner jag.

Han låter hård alltså.

Ja okej, jag får nog han och framstår som hårdare än vad han är.

Men det är målen i alla fall.

Men då har vi egentligen det jag hör är att vi har bestämt en mil på nyår.

Vi har bestämt en halvmar till våren och en Helsingborg-marathon till hösten.

Det är bra tycker jag.

Ja Helsingborg, jag har varit anmält till den en gång också.

Har du?

Ja till marathon.

Vad slänger du för slutet?

Ja till först utlagande år 2014.

Ja visst, absolut.

Första så var det då jag tränade crossfit på den tiden.

Och så frågade de om jag skulle med och springa.

Så ja, kan jag väl göra?

Så här i februari.

Betalar in då 900 spänn under crossfiten.

Och sen när vi närmar oss då, för det var under tiden som jag pluggade.

Så närmar vi oss och jag tänkte ju så här, jag börjar träna sen.

Och sen då var kanske en vecka kvar.

”Jag kör på feeling, hur svårt kan det vara?”

Så var det då fredagkväll, eller fredag, jag var i skolan.

Någon klass kom och frågade ”ska du med mig ut ikväll?”

”Jag kan hänga med ut på ena för att jag slutar springa maraton i morgon.”

Alltså den ursäkten!

Okej, en då. Jag har en morgon i morgon, jag har inte tränat.

Ja, sen slutar man att vakna två timmar efter att morgonen började hålla på.

Relativt bakfull.

Det var i alla fall Almel på första.

Jag skulle vilja tacka dig för bidraget med de 900 kronorna.

Det tackar vi hemskt hemskt mycket för.

Och vi är även glada att du inte kom till startlinjen för det är osäkert om hur det hade mått.

Ja, fy fan.

Ja, det är nog djupt.

Skitkul, Sebastian, att få snacka med dig.

Jag tror det är många som känner igen sig i den här, även med Marathon-beskrivningen.

Ja, absolut.

Det känns ju verkligen som att vi kommer följa dig nu ganska nitiskt och se att du verkligen levererar framåt här.

Är ni där på nyår så kommer ni se mig i alla fall.

Ja, absolut.

Jag springer efter 40-ballongen och sen kommer jag väl tappa med lite fart hela tiden.

44-59 mål sen.

Ja, exakt.

Ja, precis.

Pusterställning efter målgång.

Det är det vi hoppas på.

Och en hennervit spia.

Det är bara den gula spian direkt efter.

De vet man att man, de mår man brukar jag säga.

Vet du vad Sebastian? Tusen tack för att du var med ikväll.

Vi fick ett jäkligt gott skratt här.

Underbart att höra om dina historier.

Och vi önskar dig all lycka till framöver.

Med löpningen.

Tusen tack själva.

Och tack för en jävligt bra podd.

• Ja, roligt. Ha det gott. – Tack så mycket.
• Fick du swishen innan eller?
• Hahaha.
• Ja, precis.
• Ha det fint. Vi hörs.
• Hej då. – Det gör vi. Hej.
• Nej, fy fan vad roligt.
• Kommer snart medändret. Vilken swish.
• Ja, exakt. – Kan du få…
• Nej, fy fan vad roligt.
• Nej, det roliga, jag ser…

Ja, som sagt, vi ska hitta Andreas nån gång och prata om första årets upplag.

• Ja. – Precis, det han beskriver är…

Där var ju folk som inte var så smarta som han var och hoppade av dagen innan.

Det var ganska många, kommer jag ihåg, när man stod vid målet.

En små kvinna kom in och sa ”Det är ju dem jag har träffat på tio år!”

Helt likblöka ansikts.

Det är ju folk som har gjort precis det som han har gjort.

”Kul att springa ett mar åt en allmänna scen.”

Och sen direkt när hon kom in bara ”Borde aldrig ha sprungit detta!”

Jag minns säkert fyra, fem stycken som jag inte träffat på femtio år.

Som är gamla kompisar och bekant som har anmält sig för att

”shit vad coolt, maten i hemstaden, jag fyller 40 och jag känner någon som har arrangerat en trätt någonting”.

Men jag kan säga att de var nog scarred for life.

Jag kommer ihåg två stycken som kom in och var helt…

Det var bara död i blicken.

Ingenting. De kommer aldrig att springa igen.

Jag hade lite samma känsla 2015.

Jag hade ändå tränat löpning innan, men det var inte så att jag sprungit jättemycket långpass.

Det var hemskt.

Jag tyckte jag var en angustig tjej.

Det är jättemycket långpass.

Nej, kan man väl säga.

Jag sa att detta var sista gästen, men vi har en till.

Det är en stor affär.

Det är Henrik som lyfter 100 kilo som vi inte berättade innan.

Han lyfter faktiskt.

Det var 100 kilo då, du hade rätt.

Han kommer alldeles strax.

Spelar ingen roll vem som hade rätt, Fredrik.

• Men jag har rätt. – Du fick den.
• Nu kommer han! – Kan vi höja volymen på signalen?
• Ska vi plocka in honom direkt? – Ja, för tusan.
• Då ska vi se… – Nu behöver man ju komma igång här.
• Ja! Hör du oss Henrik?
• Hallå? – Hallå! Hur är läget?
• Det är bara fint. Hörs jag bra? – Ja, du hörs bra.
• Du ringer uppifrån riksgränsen eller?
• Jag har sökt mig lite längre söderut bara för att jag ska vara säker på uppkopplingen.

Så jag är lite mer mitten på landet just nu.

• Jag åkte ner från fjällen och bara ”Näe jag har ju för hittat en stuge här där vi kan sända ifrån”.
• Men det är Umeå va? Om jag är rätt informerad.

Jag bor där jag bor, men jag är hemma hos min mor nu.

Så jag är i Ångemanland.

Som ni vet.

Gud, du är ju nästan Tredjeborg.

Det är ju roligt att ha dig här, Henrik.

Vi har haft så mycket konversation och dialog.

Det känns som löpande här.

Du känns ju som lite grann Cherry on Top när det gäller drinken.

Det känns skitkul att ha dig in här som en encore i den här sändningen.

Så skitkul att ha dig här.

Ja, det känns som att jag är lite dialektalt på the left side, så att säga.

Med tanke på hur det brukar låta på den här podden.

Hahaha, ja precis.

Helt rätt.

Och det är därför du är med också, vi sa det.

Vi måste ha mer dialekter.

Diversify.

Exakt.

Du får representera norra delarna av Sverige helt enkelt.

Hoppas du gör det bra.

Den lilla ytan där är Stockholm uppåt.

Det är en åland därifrån.

Svegubbe.

Var tvungen att ta en. Ja precis.

Fato Margarma.

Fantastiskt bra.

Underbart. Den är ju

grym den ölen helt enkelt.

Fantastiskt bra.

Men du lyfter alltså 100 kilo i marklyft.

Ser man det? Marklyft?

Ja, precis. Marklyft.

På den bilden gjorde jag det, men det var mest nog bara för att

det var dom. Vi tog en rolig bild

för jag röker cigarro också.

Så då har jag en cigarro och 100 kilo där för att emulera min inre Arnold Schwarzenegger.

Och det där var en bild jag tog när jag inte strang så mycket heller.

Men jag tror att det är 200 kilo som är vad jag brukar säga att jag gör.

Sådär gamla Meriter-lyftare.

Det känns så skönt att få lite medhåll i att det faktiskt är helt okej att vara där.

Men om vi snabbspolar framåt till ny Henrik.

Träningsmässigt, löpmässigt, var är du någonstans?

Just nu ligger jag på att jag försöker vara rollad mellan 6-7 mil i veckan.

Ja, så är det på var?

Ja, jag är en ambitiös tränare. Jag har sprungit ett lopp i mitt liv, det var Stockholmsmarathon 2011.

Där var det någon som sa ”Du skulle aldrig kunna springa i ett marathon”.

Jag bara ”Ja, tjena”.

Löpningen är mycket det där att jag försöker kombinera löpningen med mindre styrketräning nu de senaste två, två och ett halvt, tre åren ska jag väl säga.

Och mer löpning.

Jag är ändå nyfiken på det här. Jag är ju en sån där som inte kallar mig maratonlöpare trots att man har sprungit några stycken ändå.

Men jag tänker att du sprang…

Åh nej, han försvann.

Ja, det är så.

Vi tar den frågan alldeles strax.

Han ringer nu in igen.

Det gissar jag också.

Han kommer nu.

Henrik, ni har aldrig tippat på avspråket 1.

Nu är ni med. Nu är Fjällstugan tillbaka.

Jag hade sett ett larm förrän jag skulle hoppa in.

Och det var den från Brötsälv.

Nej!

Det är en omgicknadskirapp.

Men Henrik, jag är ändå nyfiken.

Du nämnde Stockholm-Marathon.

Och det var 2010.

Jag är dels nyfiken på så här, jag hade bara instinktivt gissat eftersom du är ändå såpass engagerad och lyssnar mycket på podden.

Jag hade nog bara gissat att du sprang med i tävlingar, men är det inte?

Nej jag vet inte riktigt, jag är ju skolad, konditionsmässigt är jag skolad lite från fotbollen.

Men jag spelar ju också bandy, vilket är ett väldigt noga begrepp för er, den på is.

• Inte inomhus, utan jag är med.
• Precis, och då var det den här psykologiska spektrumen av konditionsträning.

Då hade vi en bandyplan, lika stor som en fotbollsplan.

Då var det en och en halv timmes träning springandes runt den innan isen kom.

Det var ju konditionsträning.

Så det har ju alltid varit träning som har varit grejen.

Sen är det väl delvis varför jag inte springer i tävlingar och sånt.

Det är väl kanske också för att det finns ju lopp och sånt i Umeå.

Jag brukar försöka tasla till mig så lite som möjligt med familjelivet.

Det tar ju ändå lite tid när man ska preppa.

Då är det enklare att knyta på sig skorna och dra ut och springa.

Det håller jag 100% med dig om.

Det mest fantastiska med löpningen är att det går så snabbt, liksom i övergångsspel.

Vi måste ändå hoppa tillbaka till det här.

Du snabbspolar förbi Stockholm Marathon.

Jag tar en gissning, hur förberedde du dig för att springa ditt första och enda maton?

Ja, precis. För det här var sen sommaren, året innan.

Så det var ändå lite förberedelse tidigt.

Jag tänkte, ja men jag ska ju förbereda mig.

Jag har ju en grundkondition tänkte jag.

Då höll jag ju på fortfarande med bandy.

Men jag behöver springa lite.

Halvår uppåt kanske.

Tre gånger i veckan.

tills det var typ tre månader kvar.

Det är inte superkul att springa alltså.

Jag tror de sista två månaderna,

det längsta jag sprang innan var en gånger 20 kilometer.

Ingen upplägg, ingen strategi, inga trösklar.

På den tiden visste man inte vad trösklar var

mer än vad man skulle gå in genom en dörr.

Exakt.

Men jag har väl alltid haft någon form av psykisk pannben.

Lex springer runt en bandyplan i någon halvtimme.

Så då åkte vi ner.

Då hade vi fått vår första son också.

Så då var vi väl tajmat och bra.

Väl utsövd som man är då.

Det strangits.

Och då var det ju på den tiden då det inte fanns de här fantastiska skorna.

utan det var några halvslitna ASICs som jag sprang i.

Så det var ju förberedelserna var ju klockrena,

och så så här det här med energiplan och det så här.

”Åh, kolla, saltkörka! Mm, det var gott!”

Och så säger jag ”Åh, här har de nåt!”

”Vad fan, var det buljong? Det är säkert skitbra det också!”

Så jag hivade i mig allt jag kunde, och magen rasa inte.

Så det var ju en jävla chock, och ingen kramp.

• Nä, snyggt.
• Men det är ju någon bro där, är det Västerbro de snackar om?

snack om. Den var ju, då var man ju inte superpigg. Det var man ju inte. Jag kollade

på snitttiderna och jag tror snittet var 5.24 på totalen då. Men de sista kilometerna

innan stadion var ju bra bit över sex minuter. Det var ner snabb gången och annat.

Men jag är ändå imponerad. Fastän det är ändå ganska bra att jobba tycker jag.

Ja, det var just det där med att man hade den här kompisen som så jävla barnslamman är också.

Du skulle aldrig klara det. Du tog det och det skulle jag vissa.

Så det var bara ett funger. Men jag tror att det blev 3.48 eller någonting.

Och jag menar, dagen efter var jag inte förstörd. Så det är positivt.

Det är bättre än min tid på London-maten.

Då hade jag precis gjort 34,27 på 10 kilometer.

Jag är sjukt imponerad Henrik.

Men är du inte lite sugen på att springa något lopp?

Jo, det är jag.

Jag hörde det tidigare att du försöker locka med så många som helst.

Nu är jag inne i marknadsföringsmådan.

Men en trip till Helsingborg är väl ny och vad säger ni om det familjen?

Va?

Ja, precis, precis.

Jo, men frun har ju faktiskt sagt såhär

”Ja men i New York, där finns det väl ett marathon, ska vi inte åka dit för hon är med och joggar lite och så?”

Men då kan ju du springa så kan jag ju göra någonting annat så att

någonting kommer det säkert att bli också.

Men jag vill först komma under 40 minuter på milen på ett träningspass.

Och då kan jag bara som säger

nå om efter någon tävling för att få en ratifierad dag.

För det är ju så många av poddarna som har också sagt ”Nej, men man har ju inte sprungit någonting om man inte gjort något på ett lopp”

”Då är det inget personbäst utan popopop”

Nej, det är bara trams.

Men som sagt, det jag hör är att det är Milan på Nyår vid Eppel i Oléna och Helsingborg Marathon som de har sugna på.

Det var vad jag hörde.

Det anmäler vi dig på Nyår, ska vi se.

Så, du är med.

Jag tar tåget så det är väl Nyår nästa år tänker jag.

Ja, precis.

Nej, det är underbart.

Det känns ju fantastiskt att du alltid är med.

Jag tror du bad om ursäkt någon gång att du inte kunde se livesändningen.

Det känns ju som att du är en hängiven fan till podden.

Det känns ju fantastiskt kul att få ha med dig ikväll här och prata.

Och få ett ansikt och få en röst och allting på vem du är och så vidare.

Jag hoppas att du kan ge oss tips framöver på hur vi kan utveckla podden.

För det känns som att du har bra koll på den.

Ja, men jag lyssnar ju på många av poddarna, många av de populära poddarna.

Och det är väl just det som är charmen med det också.

Dels är det här att ni har det här Youtube-formatet som ingen annan är med på överhuvudtaget, känns det som.

Men just det där att många av de andra blir ju så jävla bajsnödiga i att det ska vara så laktat hit och laktat dit också.

Och ni har ju den här nivån på att det är seriöst men med så mycket humor.

Ja, gott.

För att det blir den där klockrena blandningen.

Det här är ett tema. Trots att Fredrik nästan skett på sig i Växjö så känner jag att temat är icke bajsnördigt.

Det känns bra att Fredrik ska fundera på hur han ska anamma det på sina nästkommande mål här i Helsingör.

Det tycker jag låter bra. Henrik, du är varmt välkommen till både Milen på Nyår och Helsingborg Marathon.

Helsingborg är Sveriges New York brukar jag säga.

Precis, exakt.

Nej, underbart.

Och jag känner så här, jag anammar ju lite det här med hur du sa att du drygde i saltgurka och buljong och allt möjligt med en magenhund.

Jag måste ju höra mer om det, för att det där känner jag inte igen riktigt.

Ni har en hel kväll, du och Fredrik. Bokad kan jag säga. Vi behöver snacka ihop er.

Vi fixar det.

Tusen tack för att du alltid är med och kommenterar och följer oss, Henrik.

Så hörs vi av framöver, helt enkelt.

-Var är du i Helsingborg? -Äppeloljorna.

Då lovar jag att höra av mig. Tusen tack för podden här nere.

-Tack själv. Ha det gott. -Skål på er.

Hej!

Äppeloljorna. Jag måste snacka med nån på Stadsbyggnaden.

Vi måste börja märka upp den. Det kommer att vara folkströmningar deluxevit.

Folk kommer att fråga var är äppeloljorna.

Det kommer att komma japanska turister. ”Äppeloljorna.”

Nu ska vi summera upp det här avsnittet alldeles strax.

Så vi tar en liten break.

[Musik]

Ouuu, två timmar sju minuter har vi spelat in Simon.

Och det är timmen kvar.

David är också kvar i studion även om hans fru har skrivit flera gånger.

Kom hem.

Du fick bara vara ute till tio.

Exakt.

David hur skulle du beskriva, vi har så andra veckans Ring Fredrik nu.

På slutet av avsnittet.

Jättelångt avsnitt.

• Hur skulle du beskriva den här drinken, David?
• Det ser ut som ett tuba-buba-tum.
• Det här är Rickard Wimblad som lyssnar mycket på podden,

kommenterar mycket på Instagram och är generellt aktiv

när det kommer till podden. Han skickade den här,

”den här ska ni inte blanda”

Sen hade han inte mer kommentar än så.

Jag tänkte, ”ja, absolut, gör det!”

• Det är skönt att du bara agerar på vad han säger.

”Gör detta!” Du bara ”ja!”

”Panther”

Jag tror att jag tog den på namnet.

Jävligt kult.

I den har vi den här

”Liquor 43”

”Liquor 43”

Känner jag igen.

Bra översatt det där.

Vad bra, för annars hade folk inte fattat.

Och den röda färgen får man utifrån

när man blandar i

man mixar

Melon.

Din favoritsockerlag.

Åh, det är en jäggnadin!

Såklart det är en jäggnadin!

Sen är det mjölk.

Alltså jag undrar vad det var.

Jag bara ”Vad fan känner jag doftar ifrån?”

Det är bara just det, varje morgon när barnen vaknar.

Sen ska det vara is i den också, så att ni får ta varsin isbit här när jag skickar runt.

För det här har jag glömt.

Jag tror att den ska vara kall, det är för att det är mjölk.

Jag vänder såklart.

Men säger du något intressant så länge Simo, så blandar vi i hand.

Skulle jag klassa den här drinken, så är det så här att du har väldigt fina glas, Fredrik.

Vi ska ju summera de första 50 avsnittet nu i en drink.

Och då är det Rosa Panton.

Det var en cool inutskrivning, kom igen.

Jag måste säga snabbt som fan, för att skita ur mig någonting här.

Men vi konstaterar lite grann att vi inte var så bajsnödiga.

Om man statistiskt sett tittar, hur beskriver folk vår podd?

Så är det inte så bajsnödig, förutom Fredrik på Vekomoratorn.

Det tycker jag är en bra beskrivning. Det ska vara vårt mer positionering på poddhimlen.

Inte så bajsnödig förutom om man springer upp veckormaraton.

• Ja, exakt. Jag tycker det är jättebra butik faktiskt.

Att vi inte känns så bajsnödiga. Och det ska vi försöka bibehålla.

Jag tror vi kommer förändras på tiden. För det har vi nog gjort från första avsnittet till sista.

Jag vet inte David, har du någon kommentar på det? Du som lyssnar.

• Ja, det tror jag nog. Nu har jag lyssnat på alla under ganska kort tid så det är svårt att särskilja dem på något sätt.

Men ni känns väl mer bekväma i det på något sätt? Nu har jag den senaste tiden bara tittat live för att det är lite kul med mellansnacket och så.

Jag har tid med det när jag jobbar.

Så nu vet jag inte riktigt hur podden, klippt version, låter.

• Okej, kivigt!
• Jag har lyssnat på på Youtube.
• Det har jag funderat på också, Simon, förlåt att jag avbryter dig.

Det plockar lite från statistiken som alla mäter på.

Men å andra sidan är det ett nytt sätt att podda på.

Du gillar inte siffror, konstaterar vi. Du tänker inte så mycket på räknen. Din hjärna är bara glad hela tiden.

Lalalalalala.

Det roliga var att eftersom du bjöd in en miljard gäster i detta avsnitt så konstaterar vi så här.

Vet du vad vi gör så här? Detta avsnitt har vi fått lite så här. Det har varit kul att få mer än bara titta på siffror och statistik.

Vi tittade också lite så här, vem är det som lyssnar?

Och man inser att vi har sjukt mycket intressanta personer.

Alla har en story, alla har olika relationer till löpningen, varför man springer och hur man springer.

Och vi sa att nästa avsnitt, och vi gör lite avstamp i,

vad kommer de nästa 50 avsnitten att handla om?

Och det är ju faktiskt äppelodlingarna.

Det kommer att vara temat varje gång man har bestämt förhållanden.

Det känns som att det har varit ett återkommande tema.

Vi vill sälja in epelodlingarna riktigt hårt.

Alla som besöker Helsingborg, de börjar med kärnan, knutpunkten kanske.

Helsingborg C.

Det är inte viktigt, men det är Helsingborg C.

Det kommer alltid vara knutpunkter för mig.

Sen är det epelodlingarna.

Vi har ett samarbete med Ving nu, där det är fulla flyg med japanska turister som kommer till Epelol.

Var är starten? Det är det första frågan om.

Något som jag har insett efter att vi har spelat in det här avsnittet är att vi kommer aldrig komma ur

det här med att anordna ett lopp på nyår.

Nej, det är nog kört nu tror jag.

Det är ganska kört när de pratar om ballonger och grejer.

Jag blev lite stressad när han sa det.

Jag tror att han tänker på nyårsmilen att den fortfarande är igång.

Jag tror också att han syftade på Sylvesterloppet.

Vi har nog helt enkelt bara tatt den.

Men vi har ju trots allt bestämt att det är den 2 november idag.

Så vi har ju gått om tid att skaffa en shitmanager.

Så vi kommer ju ha någon form av löpning på nyår.

Har vi redan lovat innan.

Har vi någon här i nätet som bor nära?

Som är intresserad av podden?

Vi ska se om vi hittar någon.

Gärna någon som kanske är lite skadad.

Som kan tänka sig att ta lite administrativa uppgifter.

Det kommer bli grymt. Vi kör en nyårsmil.

Det kommer vi göra.

Jag säger att vi blir 100 pass.

Det blir vi lätt.

Jag tror det också.

Vi kör fem pilotlopp.

Vad har ni för marknadsplan?

Vi bara pratar om det varje gång i podden.

Exakt.

I nästa avsnitt kommer vi även

utannocera vinnarna

från de som gissade närmast på Guinness-loppet.

Så det är bara spännande.

Så det är bara spännande att stanna kvar till nästa avsnitt.

Jag har ett klipp här från förra avsnittet där du säger något annat Simon.

Vi ska se om… Nej.

Det är upp till 16 veckor att ta det och få svar från mig eller Guinness.

Det kommer bli grymt.

Vi har också en ny sponsor, det vet inte du om Simon ens.

Men det kommer vi presentera nästa vecka.

Men den som har sponsrat detta avsnittet och varit med från början

och till och med varit med i podden idag är ju Biltema.

Dem vill vi tacka skitmycket.

Fantastiskt Mikko.

Jag har tänkt mycket på det här med mäthjulen.

Vi ska pinpointa.

Det är mäthjulet som har mätt den här rundan på Eppelolja när vi har svungit under alla år.

Det ska bli spännande att se när vi får hit Parmons som förbundsbandmätare.

Hur nära mäter ett biltemabäthjul?

Jag kan redan nu säga att det är jävligt nära.

Det blir roligt.

Ett stort tack till Biltema som har sponsrat oss sen start.

Två timmar och femton minuter får faktiskt vara den tiden som är rekordet just nu

av de här femtio avsnitten som vi har spelat in.

Och tog för lite.

19 personer kvar på Youtube.

Klockan är tio över tio på kvällen.

Och vi sitter här och blajar och dricker en pink panther.

Men de är fortfarande kvar.

Och David är kvar även om hans fru vill ha hem honom.

Så det känns som att vi har lyckats med kvällen.

Får jag avsnitta avslutet?

Avsluta avsnittet!

Pink Panther. Jag har en gamla mariterlöpareberättelse.

Leading och doppel, tror jag sprungit en gång och har nått dem tidigare.

Jag drack ju sex barsk kvällen innan, det var inte så jävla genomtänkt.

Det finns ju en välgördlighetslöpare som kallar sig för Rosa Panton.

En äldre herre som springer i tangastring.

En liten kjol och en liten rosa panton på huvudet.

Han sprang om mig på ledningen.

Och för honom säger vi skål.

Och tack för ikväll.

Skål till honom.

Tack för alla som varit med.

Alla gäster och alla som har kollat på YouTube.

Bara så att jag tog honom på upploppet.

Vi är tillbaka nästa vecka.

Puss och kram. Hej då.

Hej då!