127. Semesterspecial – så maxar du löpningen sommaren 2023!

Solen! Löparens bästa vän och värsta fiende… Och med sommarsolen är det ju också semester på ingång vilket landar i vår semesterspecial!

Vi snackar om hur du maxar din semester med löpning, sätter ihop ett eget träningsläger på hemmaplan och hur du bäst rustar dig för löpning i värme (varför är det bra och när ska man undvika det?).

Vi går också igenom hur du jobbar med en bra energiplan under träning inför långlopp och hur du kan använda det på specifika pass. Vi har teamet upp oss med Löplabbet som såklart har allt vi behöver för att bli redo för maraton om tio veckor (tiden går snabbt, men vi är inte alls stressade!!).

Vi snackar såklart också om Malmöloppet, årets hittills varmast 10k (There is still time…), och varför Simon upplevde Fredriks lopp från 20 meters avstånd….

Avsnittet presenteras tillsammans med våra vänner på Löplabbet!

Avsnitt 127: Semesterspecial – så maxar du löpningen sommaren 2023!

Välkommen till avsnitt 127 av Löpning & Livet! I detta avsnitt kommer vi att prata om hur du kan maxa din löpning under sommaren och semestern. Vi kommer att ge dig tips om hur du kan sätta ihop ditt eget träningsläger på hemmaplan, hur du kan rusta dig för löpning i värme, och hur du kan jobba med en bra energiplan inför långlopp. Vi har även teamat upp med Löplabbet för att ge dig ännu mer expertis och hjälp inför dina träningspass inför maratonet om tio veckor.

Först och främst, låt oss prata om Malmöloppet. Det var årets hittills varmaste 10k-lopp, och vi kommer att dela med oss av våra upplevelser och erfarenheter från loppet. Vi kommer även att prata om vinnaren av HBG Marathon-tävlingen.

När det kommer till träning under semestern, så är det en perfekt tid att öka volymen i din träning. Vi kommer att ge dig tips om hur du kan planera din träning så att den inte tar över hela semestern. Vi kommer även att prata om fördelarna med tidiga morgonpass, särskilt om du är på semester i varma länder. Att kombinera löpning med familjeaktiviteter kan också göra träningen mer njutbar och mindre störande för andra. Vi kommer att ge dig tips om hur du kan göra det på bästa sätt.

För att hjälpa dig att få ut så mycket som möjligt av din löpning under sommaren, har vi sammanställt 10 tips för löpning under sommaren. Bland annat rekommenderar vi att du börjar dagen tidigt för att undvika värmen, att du håller dig vätskebalanserad genom att dricka vatten hela dagen, och att du klär dig rätt för att hålla dig sval. Vi kommer även att prata om vikten av att träna smart och att lyssna på din kropp när det är för varmt.

När det kommer till energiplan och energiintag, så är det viktigt att du funderar över ditt energiintag och att du är noga med att fylla på med tillräckligt med vätska och näring under längre pass, särskilt i värme. Vi rekommenderar att du konsulterar en expert, som en näringsfysiolog eller idrottsdietist, för att få hjälp med att sätta upp en energiplan. Vi kommer även att prata om testade produkter och hur du kan använda dem för att maximera din träning.

10 tips för löpning under sommaren

• Börja dagen tidigt: Löp på morgonen när det är svalt.
• Hydrering: Drick vatten hela dagen för att hålla dig vätskebalanserad.
• Använd solskydd: Skydda din hud mot solens starka strålar.
• Klä dig rätt: Lätt, lös och ljusfärgad klädsel reflekterar värmen och hjälper dig att hålla dig sval.
• Använd en keps och/eller solglasögon: De skyddar ditt huvud och ögon från solens starka strålar.
• Träna smart: Om det är för varmt, gör ett kortare eller lättare pass. Lyssna på din kropp.
• Planera din rutt: Försök att springa i skuggiga områden och vid vattendrag.
• Skifta fokus: Om det är för varmt för att springa snabbt, koncentrera dig på att öka distansen eller arbeta på din teknik.
• Återhämtning: Bada i havet eller poolen efter löpningen, det hjälper till att svalka ner kroppen och är även en bra form av återhämtning.
• Njut: Ta en stund att njuta av sommaren och landskapet omkring dig.

För att få ännu mer information om kost och energiintag, kan du använda Umara’s energikalkylator. Vi rekommenderar också att du testar din energiplan under träning innan tävlingsdagen och att du är beredd att justera din plan beroende på vädret och hur du känner dig under loppet.

Vi hoppas att dessa tips kommer att hjälpa dig att maxa din löpning under sommaren 2023! Kom ihåg att du kan lyssna på avsnittet på Apple Podcast genom att klicka här: https://podcasts.apple.com/se/podcast/127-semesterspecial-s%C3%A5-maxar-du-l%C3%B6pningen-sommaren-2023/id1539039755?i=1000618596411&l=en

Tack för att du lyssnar och följer med oss på Löpning & Livet! Vi ses nästa gång!

Taggar: #Milen #Sommar #Tävling

Följ Löpning & Livet med Fredrik Stoltz och Simon Wikstrand på andra plattformar:⁠⁠

Hemsida: ⁠⁠Här är vår hemsida fulladdad med allt du behöver veta som löpare eller drinkälskare!⁠⁠⁠⁠

Youtube (där alla våra sändningar finns live)⁠⁠: ⁠⁠Följ vår youtubekanal med livesändningar ifrån alla avsnitten här!⁠⁠⁠⁠

Instagram⁠⁠: ⁠⁠Följ oss på instagram och få tips på pass, roliga reels, kommande avsnitt, tävlingar och mycket mycket mer!⁠

⁠⁠⁠⁠⁠Facebook⁠⁠: ⁠⁠Följ oss på Facebook där vi lägger ut events, livesänder och mycket mer!⁠⁠

TikTok: ⁠⁠Vi finns även på TikTok, välkommen!⁠⁠⁠⁠

Strava: ⁠⁠Här hittar du oss på strava, följ vår och våra följares träning för inspiration och tips!

Här är hela avsnittet textat:

Avsnitt 127 och solen steker gott i sommarvärmen.
Äntligen har sommarlöpningen dratt igång och semestern vankas för många.
Då pratar såklart jag och Fredrik om hur man maxar semesterlöpningen på andra bättre sätt.
Vi pratar om hur man får ihop ett bra träningsläge på hemmaplan,
om hur man laddar upp med energi när det är varmt
och kanske någonting om hur det gick i Malmö-loppet också.
Ska inte spoila, men en av oss var tre sekunder före den andra.
Detta och mycket mer i det bästa avsnittet hittills! Nu kör vi!
[Musik]
Det var det tisdag Simon och vi har landat i våra poddstolar.
Gillar du poddstolen?
Jag skulle säga så här Fredrik, så ger jag den 7,2 av 7,2 i en björnebryd.
0 till 7,2, nej men den är ju fan starkare än det är.
Björnebryd, den var sån 10,2 kanske.
Men det är arbågar, man får veta ju alla de har sånt.
Det är ju starkare ju…
Ja, ja, ja.
Om det är 2023 så är det 23 procent.
Men jag har slit att göra det.
Det finns någon Karlsberg som är 15.
Jag tycker de är jättesköna.
Det är det jag ville komma till. Vi ska inte glida längre ifrån här.
Men Björn och Brygge
har vi haft någon gång.
Du får nöja dig med en peroni.
Men ja, för att svara på din fråga.
Det är lika gött att komma hit varje tisdag.
Man bara lutar sig tillbaka
och bara snackar.
Och sen åker tåget.
När tåget har åkt, Fredrik, finns det ingen återvändo.
Ni som har börjat lyssna, I’m sorry. Vi har lämnat perrongen. Ni är med helt enkelt.
Ska du ta med lyssnarna på en resa genom din vecka?
Fredrik, jag trodde aldrig att du skulle fråga.
-Vart är vi på väg? -Vi är på väg söderut.
Vi sitter i bilen på väg på motorvägen.
Vi lyssnar såklart på dansband.
Det är väldigt mycket dansband i bilen.
Det är så mycket dansband att man inte riktigt tror.
Jag hårde lite dåligt faktiskt av så mycket dansband.
Det är lite roligt när man sätter sig i bilen.
Sen vid tredje låten så inser man bara att där finns folk som inte är som jag.
Och de gillar den här musiken.
Hon hade ändå tonat ner det. Anna Bjurman som vi pratade om.
Väldigt mycket. Det var vänligt tyckte jag.
Hon försökte hitta en lista som hon trodde att vi tyckte om.
Men det blev ändå liksom…
Det blev faktiskt helt okej.
Det var typ lite mello.
Och då är man ju ändå lite så…
Där hänger man med lite.
Ja, men det gör man så. Man har ju lyssnat jättemycket, t.ex. om barnen och sånt.
Men det var roligt. Du och jag och Arne Björman satt och sin bil på väg ner mot Malmö.
Och jag hade ju haft lite uppladdning. Jag hade hela mitt marknadsteam hemma hos mig på lite sommaravslutning.
Och hade liksom… Vi checkade ut vid 12. Eller det är mer så här.
Man checkar ut vid 12 för The Record så kan man få bjuda på något i glasen om man vill.
Så jag hade gjort det, fixat jättefint, men hade ju dubbelbokat mig på det.
Du hade väl trippelbokat dig?
Jag hade trippelbokat mig, så jävla pinsamt.
Jag har faktiskt gjort någonting åt det, kan jag berätta sen.
Har du det?
Jag ska sluta trippelboka.
Har du en kalendrok?
Ja, precis. Den heter Google Calendar.
Fan, har du upptäckt det ännu?
Det var tramsigt dåligt av mig.
Lisa hade bokat ett jobb på kvällen på onsdagen.
Det hade jag inte kollat upp.
Jag hade bokat in Malmö-loppet, det hade jag inte berättat för Lisa.
Samtidigt hade jag bokat in mitt marknadsteam som skulle komma hem till mig på sommaravslutning.
Så det fanns en trippelbokning.
Lisas jobb löste sig för det skulle bli dåligt väder.
Så de sköt upp den.
Det hade du räknat med?
Jag hade hoppats på det om jag ska vara ärlig.
Men ja, så jag hade lite flyt med vädret.
Sen fick jag kortare och längre härom året träff.
Så jag sa ”Ja men ni är varmt välkomna hem till mig klockan ett”.
Så det var ju tidigt liksom.
Man enda ska knäcka något.
Så jag bara ”Ja men det blir superbra”.
så kommer alla hem i tid till vad ni än vill göra.
Så kan jag springa lopp i Malmö.
Så att det var gött.
Men jag var lite småstressad när jag satte mig i bilen.
Kände att ”oh, nu fick jag stänga det” och så hoppa in där.
Var det nästan så att du fick slänga hem dem?
Ja, men det var ju lite synd, för vi hade ju väldigt trevligt.
För att dra i jäsp? Fake jäsp?
Men det roliga var ju bara så att alla visste ju om att jag skulle dra iväg då.
Ja, men det var trevligt. Man vill ju inte avbryta när folk har trevligt.
Så jag började ju så här, kommer ut med min väska packad.
”Skaka sportdrycken” och sånt.
”Hehe, okej, nu vet jag vad du ska göra”
”men om fem minuter kommer någon bil och hämtar med er”
”Och då är de bara ”Jajaj, det är klart vi ska dra”
”Kommer Lisa” ”Alltså, ni får ju sitta kvar här”
Och det var det ena som bara
”Ska vi sitta kvar?”
Och det enda som, ja det hade ju varit kul
Du åker iväg och de sitter kvar?
På min alltal!
Och då var det någon som ”Nej, det känns lite konstigt”
Men de har nog allting som tar dem hemma också
Ja, de var hemma också
De badade i poolen och sånt
Men i alla fall, när vi hoppade in i bilen så var det, jag kände mig inte riktigt mentalt där.
Men när jag hoppade in och dansbandsmusiken var på och du och Anna var med och vi började åka så kändes det ganska, då kändes det som att man tyckte att det skulle bli roligt.
För att man kanske inte hade så mycket förväntningar för att det var ju svinvarmt.
Men man var inte riktigt mentalt att Onus ska maxa ett lopp och det kunde jag tycka var ganska gött faktiskt.
Vad tyckte du Fredrik?
Jag var inte alls motiverad.
Jag satt i bilen och bara tänkte ”det här kommer inte att bli bra”.
Jag hade den inställningen och då vet man ju att du inte gör din bästa mil.
Jag kände att både det med värmen och att det bara klaffar inte med tävling den dagen.
Men sen var det ju sjukt trevligt att åka med er och komma ner där och snacka med alla poddlyssnare som kommer fram och snackar.
Det är alltid kul Fredrik.
Det är alltid roligt.
Som du sa, det släppte lite på vägen ner att man bör tänka lite positivt med loppet.
Vi snackade ihop oss lite grann om gameplaner så jag tycker att vi med facit i hand höll den.
Jag tror att både du och jag blev ganska ärrade efter Anders tråk som ni sprang när det var.
Så varmt man öppnade förhållandevis snabbt första och lite in på andra.
Och sen så typ mådde man illa på sjunde.
Och bara kände att ”herre jag ska aldrig försöka gå ut snabbt igen på ett varmt medelåp”.
Så jag tror ändå att det var lite, vi hade ju ändå lite sån klok tankemäst när vi ställdes för start.
Ja precis, jag satt väl i tankarna också av att ”ja men det släpper sig när vi värmer upp” och ”nu har vi liksom joggat iväg”.
Du hade en sån dålig känsla!
Du blev ännu värre!
Du brukar ändå kunna hitta något lite positivt i dig,
men du kändes så jävla sänkt!
Jag var så jäkla sänkt, jag vet inte vad det var.
Jag vet inte om det var en kombination av
pollen, värmen och
inre stress på något sätt.
Och att löpningen är för jävligt att hålla på med.
Att det är generellt tråkigt.
Det är inte någonting man vill syssla med.
Jag ville nästan därifrån, kände jag.
Ni var ju väldigt glada och positiva.
Ja, men jag tyckte att vi var sådär.
Du och jag och Anna mötte ju upp Andreas Wahlbein och Andreas Klingenbrandt också.
Så det är ju lite kompisar till oss.
Vi hade ju en trevlig…
Vi hade trevligt snack på uppvärmningen, men du var lite mer lågmeld.
Då märkte man att du inte riktigt hade den här ”woooh” feelingen när vi gick till starten.
Nej, det var verkligen så.
Men sen kände jag liksom när vi hade bytt om, tappat på oss snabbeskådorna.
Det känns lite bättre faktiskt.
Och med stundtals så kände man bara fy fan vad detta kommer att vara jobbigt.
Ja det var varmt.
Fruktansvärt varmt. När vinden inte stod på eller så.
Mellan vindböjarna var det ju extremt varmt.
Jag tycker det är så svårt när det är varmt.
För då vill man ju att det blåser.
Men här blåste det så mycket att du fick välja på medvind och en känsla av att du brinner upp.
Eller jättemycket motvind och ändå ganska varmt.
Jag vill inte ha något av de två alternativen.
Men sen kan jag bjuda på…
När vi varmde upp, jag hade ju varit på toa och allt sånt där.
Nu blir det bonusmaterial för alla er.
Det här är liksom löpning av livet.
Det är inte så småhektiskt, men jag har inte riktigt hunnit förbereda.
Det är någonting med kroppen som bara vill jävlas med en.
”Åh, nu märker jag att du börjar ladda in för tävling, men jag märker också att det är varmt och du har inte hunnit gå på toa.”
Så är det någonting i kroppen som bara ”Nu ska du få din jävel.”
Så när det är typ 20 minuter kvar från att du inte har känt någonting så är det bara ”Åh, nu måste jag verkligen gå på toa.”
Alltså jättemycket.
”Du kan bara gå ut i skogen.”
Jag såg på det.
Det är inget alternativ.
”Du kan gå bakom den busken då.”
”Det krävs en större buske.”
Det är inte en skia jag behöver få ut.
Det är en tvåa. Jag måste hitta nånting nu.
Och överallt när man tittar känner jag att det här är en fin park.
Och det är inte tätt.
Jag kan inte bara gå in och…
Det är också skönt på tävlingar.
De har ju toaletter som de har ställt dit.
Då tänker man att det är 20 minuter kvar, inga problem.
Så går man bort och tittar kul.
Då fick jag lite panik.
Ibland kan man känna att det går inte att springa med.
Det går absolut inte att springa med.
Det är en hemsk känsla.
Jag tror att värmen påtvingar lite grann.
Det är preskriberat vid det här laget.
Det är ju sex dagar sen, så nu kan jag berätta det.
Så kände jag mig lite stressad.
Då var vi nere och sa att det är typ 18 minuter kvar.
Då vet man att det är fan inte mycket om du pöger på toa.
Så jag bara, där fanns toaletter vid starten.
Så vi joggar dit.
Jag börjar få lite bråttom nu. Jag går bort och ser toaletterna.
Sen ser jag köerna.
Och jag bara, det jag kommer missa är starten.
Tänkte du det?
Ja det tänkte jag direkt.
Så blev han sån, det är okej det är chiptidtagning.
Då får jag springa själv, någonstans i tempo längre bak.
Nej det går inte.
Så jag började jogga runt och bara springa in i buskar.
Då är det precis som att alla världens glesaste buskar bara ”här är vi!”
Ingenting annat. Det är bara där det är stor väg och en massa löpare på stigen.
Men sen till slut så ser jag bara…

• En ensam träd ute. – Mitt på järnvägen bakom trädet.
• Ingen som ser mig. – Det var sjukt.
  En riktigt jävla ståtlig träd. Säkert en ek eller nåt.
  Jag var säkert tusen år gammal.
  Det var så tjockt så jag bara…
  ”Lalalala”
  Det kändes som att jag hoppade in i busken.
  ”Krrrkrrrkrrr”
  Och sen bara, du vet…
  15 sekunder senare var jag klar.
  Och ut igen, ”Lalalala”
  Det gick ju bra!
  Ja, alltså det är ju bara…
  Så det var min uppladdning.
  Men det kändes väldigt skönt.
  När man kommer till starten känner man sig såhär…
  ”Fy fan, nu känns det bra alltså.”
• Det var varmt när vi kom till loppet. Hur kändes det för dig?
• Jag tycker fortfarande att det är jävligt coolt att ställa sig längst fram.
• Ja.
• Man tittar bara och tänker ”ska jag stå här?”
• Först i ballongen bakom mig precis, ja men då stod jag ju rätt.
• Det tänkte jag också på.
• Det var en väldigt bra gång.
• Ja, det var en bra gång.
• Det var en bra gång.
• Det var en bra gång.
  Det tänkte jag också på.
  Det är alltid en självförtroende boost.
  Man är ändå topp 100 på de flesta tävlingar.
  All den tiden man plöjer ner i träningen, den har gjort att man står där framme.
  Det tycker jag är lite häftigt.
  Jag har faktiskt räknat på det här någon gång.
  Jag har gjort en 120% ovetenskaplig analys.
  Det brukar vara så när jag gör grejer, det vet ni om.
  Så att mitt skop när jag tittat när jag skulle säga att om du har bra form, vi springer på runt 37 eller till och med ner på 36 kan vi säga.
  Så har jag gjort spaningen så här att är det ett mer folkligt lopp, typ som Malmöloppet, ett millopp.
  Då brukar man hamna topp 5 procenten. Så står det 100 pers. Då är det 4 av dem som kommer snabbare än det.
  Så är det 1000 pers så är det 50 pers ungefär som kommer snabbare än det.
  Åker du till ett litet brödrosterlopp med bara föreningslöpare, då stämmer inte en siffra längre.
  Då kan du vara sist och ändå vara jättesnabb.
  Jag tänkte på Hillesborg och kollade och ”yeah, jag kommer vara topp tre”.
  Jag bara ”det är typ 14 plats”.
  Och några tjejer bara ”oj gud, vad många snabba bomullströja löpare har”.
  Alla är 80 också, snabbare än mig.
  Men jag brukar också tänka på det, Fredrik, att det är coolt.
  Nu spolar vi fram väldigt långt fram, men vet du vad vi blev?
  Nej, det vet jag faktiskt inte. Jag kollade inte det.
  Jag kollade upp det idag faktiskt.
  Det var 872 löpare.
  Vi blev 40 och 45 tror jag.
  Åh, men du, då stämmer det. 800 löpare.
  42 och 45. Och i veteranklassen, vet du vad vi blev då?
  40 och 43.
  Asså vad fan!
  Man bara ”Vaaaa?”
  Det kan inte vara rätt.
  Det kan inte vara rätt.
  Nu var det ju såhär.
  När det har gått några dagar så kan man ju titta tillbaka och tänka
  bra träningspass men
  det var kanske lite saker som man hade
  kvar att önska.
  Ja, det var några grejer att se om.
  Men det tar vi nog en annan gång, tänker jag.
  Man hade kunnat kommunicera ut att det var ett lopp
  över huvud taget.
  Man sprang in i centrala Malmö och man inser bara att det här är typ som att de gör.
  Om jag skulle springa ett hårt träningsplats själv, försöka springa in i en folklunga i en storstad. Så kändes det ungefär.
  Det var lite olustigt. Helt genomdrängt och svet.
  Helt genomdrängt och svet. Börjar den här krängande formen och är vi 8 km. Det var fan hemskt.
  För att summera själva loppet, Fredrik, du och jag hade lite liknande taktik.
  Jag sprang utan att titta på klockan.
  Jag slog över till kartvyn, för det var den enda vyn där det inte stod någon tid.
  Jag insåg att jag bryr mig för fan inte vad jag är, så jag kommer inte titta på den.
  Nästan nödvändigt på detta loppet, så man ska ju springa rätt.
  Jag tänker kolla på kartan.
  Det var ganska många oengagerade flaggvakter.
  Det var det. Vissa var inte så engagerade.
  Så kan man säga.
  De orkade inte ens peka.
  Nej, då orkade de inte.
  De…
  Man hade inga flaggor.
  Nej.
  Det var…
  Ja, gud. Det var faktiskt ganska roligt.
  Eller nu var det roligt.
  För att då var det inte så kul.
  Men…
  Ja, precis.
  Det var min tanke.
  Men du hade ju lite liknande tanke också.
  Att bara…
  Mer gå på känsla egentligen var ju tanken.
  Och du hade till och med tänkt redan från början.
  Du visste nog ungefär att…
  Ja, men tusan.
  Bra då.
  Då är jag nog 37,5.
  Så det borde innebära att jag borde lägga på typ 10 sekunder från början eller nånting.
  Du var ändå ganska logiskt av det och tänkte 3.5 kanske rimligt.
  Sa du typ redan innan vi stack iväg.
  Och då kände jag, det är nog inte…
  Också med bakgrund av Anderstorp.
  Ja, man har ändå lärt sig lite när man har sprungit de här åren.
  Och värme är ju fan en killer.
  Har jag insett.
  Yes!
  Inte bara om man nu tänker värme på 10k.
  Det är ganska okej.
  Men går du upp till halmar och maten.
  Det kommer andra aspekter, hur reagerar kroppen med energiintag och värmen i kombination?
  Den har man ju upplevt på Helsingborg mathon också.
  Där magen slår bakut.
  Jag tror att man är mycket känsligare, lite som du sa med toaletten,
  man är mycket känsligare med allting när värmen finns där.
  Så är det.
  Så det kändes som att 3,55 där, det var rätt bra gissat.
  Det var 3 sekunder per kilometer.
  Så det är väl tipset egentligen att är det varmt, är det riktigt varmt.
  Det var väl runt 25 grader kanske.
  Ja, 25 grader blåsol.
  Och sen det var en knixig bana också.
  Det visste vi om från början också att det kanske inte var någon pv-bana.
  Man kan få ligga på en bit.
  Lite grus, lite blandat, lite kullersten och lite tvärsvängar.
  Men ändå en trevlig bansträckning i sig.
  Så någonstans 1,5 minut får vi på på vår mail-tid.
• Ja, absolut. – Så 10 sekunder per kilometer.
• Ska jag berätta hur loppet utspelade sig, Fredrik?
• Ja, det kan du göra. – Ja, det får du mysa lite grann.
• För jag såg ju inte någonting av dig. – Nej, jag vet!
• Det är det jag tänkte, det är därför jag tänkte att jag kan berätta om ditt lopp, Fredrik.
• För jag såg varenda sekund av det. – Jag trodde att du skulle ha en GoPro med dig.
• Det var så roligt, för du och jag och Walberg visste om att Anna Björman skulle springa snabbare än vad vi skulle.
• Om hon inte kraschade, och hon gjorde det exemplariskt fint. – Mycket bra.
  Så att du och jag och Walberg hade ju lite grann så snackat ihop oss.
  Vi visste kanske om att han var lite bättre slag än oss.
  Men också lite så fram och tillbaka med lite känningar och skador och sådär.
  Så han var nog också lite inne på att vara lite försiktig vid starten.
  Av någon anledning hamnade jag längst fram när vi drog iväg på gräset.
  Så jag tänkte jag går på känsla bara.
  Men sen efter typ 5-700 meter så började ni rulla förbi mig.
  Då sa jag, jag tänkte inte ens, vi ses i mål killar.
• Sa du det? – Ja, jag sa det till er.
  Jag tänkte att nu drar ni och jag kommer bara få gå lite grann.
• Jag hade ju musik på så jag hörde ju inget.
• Nej, det hade jag inte.
• Hade du haft det hade jag slagit ur dina Airpods.
  ”Här hämtar de ni jävlar!”
  Någon jävla motta för det var.
  Usch, ja. Pff, fy.
  Men så rolig var det.
  Ni drog iväg så jag bara ”Vi ses imorgon”
  Men sen så här, Wahlberg, han leder aldrig ifrån.
  Du hamnade inte heller, du hamnade kanske 10 meter framför.
  Så helt plötsligt märkte jag efter första kilometer att nu kommer jag nog halka efter och ni kommer dra iväg.
  Men det blev en sån här konstig limbo känsla där Valberg låg precis framför mig.
  Han borde kunna tänkte jag vara en minut snabbare eller någonting.
  Men jag insåg sedan efter två kilometer att han bara höll igen i början.
  För sen drog han ju iväg.
  Så jag kom ut där och sprang och sen insåg att du ligger typ 15 meter framför mig.
  Det här är sånt jag reflekterar ofta.
  Jag märkte att det inte blev längre avstånd mellan oss.
  Och då tycker jag egentligen bara att det är dumt att ligga 15 meter bakom.
  Alltså det är lika bra att jag springer i kapp tänkte jag.
  Ja, och så tänkte jag fan det är ändå lite jobbigt.
  Värmen hade inte riktigt slagit till då.
  Det vet man ju också från tidigare.
  Nej, precis. Det är ganska okej i början.
  Exakt, alltså de första två, tre, då känner man ju knappt av värmen.
  Sen kommer det ju smygande alltså.
  Jag var ju lite oroad över hur skulle det vara.
  Och du sa ”Hämen du liksom, du bara hade sån lugn stil liksom”
  ”och låg där framme och där var någon till liksom”
  ”Ja men jag springer en kapp”
  Så det kom någon kurva där jag plockade in lite.
  Så när vi kom till 2,5
  var det en härligt gott
  grusparti som gick med en båge runt.
  Då sprang jag upp bredvid dig
  och jag bara ”Fan, vi kanske springer
  en halvloppet tillsammans”
  Jag fick en sån god känsla
  ”Fan, det här kan ju bli kul”
  ”Ja, så tar vi en pupploppet till”
  ”Fan vad gott”
  ”Han får ta vinden i hela loppet”
  ”Precis, följde honom”
  ”Fan, det blir bra det här!”
  Men det höll ju typ 500 meter.
  Sen så kom vi också till något parti där medvinden låg på.
  Och det var så störigt, för det bara flöt iväg.
  Samma sak där, 10 meter.
  Men jag bara kände ”Nej, jag kan inte riktigt ligga på här.”
  Och sen de här 10 meterna blev kanske 15, 15-20 meter.
  Det är inte så långt.
  Sen så från kilometer tre fram till kilometer åtta så låg du 20 meter framför.
  Jag orkade inte springa i kapp.
  Och varje gång jag tänkte ”Nu släpper jag på farten” så gjorde du samma.
  Men du hade ju ingen aning om var fan jag var någonstans.
  Det var som att du och jag sprang ett lopp tillsammans.
  Du låg 20 meter framför och drog en liten sån klunga.
  Så låg jag längst bak i den och jag bara ”Vad är detta?”
  Det var ändå inte jätterycket.
  Nej det var det inte.
  Jag tryckte i någon kurva och bara ”Han är säkert bakom mig, din jävel”
  Jag kollar aldrig bak, jag kollar inte bak en enda gång.
  Det tänkte jag faktiskt på. Jag minns att jag tänkte vid andra varvet, som heter 6 eller 7, när vi rundade.
  Jag hade 110% tittat bak och det gjorde inte det.
  Då tänkte jag ”Fan vad bra, nu springer du i ditt eget lopp”.
  Jag tänkte på det flera gånger, jag ska fan inte titta bak.
  Dels också ”Vad är det där för något?”
  Jag vill inte ha den rent mentalt.
  Till och med Valberg som kom in framför oss, han sa ”Jag tryckte den på på slutet, man vill inte ha den jäveln Simon.”
  ”Kommer han bakom mig på rubblor?”
  ”Det är skönt att man har blivit den.”
  ”Ooooh!”
  Men hur kände du Fred, när han slog värmen till för dig?
  Jag såg din ryggade vägen, det såg väldigt bra ut.
  Det är lite konstigt med värmen, det är också att du blir lite defensiv.
  Du vet ju inte riktigt hur mycket du kan pressa.
  Hade det varit svaret, eller jag hade kanske pressat mig lite hårdare.
  Men går man över den gränsen när det är varmt,
  Du kommer upp högt i puls och du börjar få lite mjölksyra.
  Det är så svårt med återhämtning.
  Det var många som kraschade också, ska vi tillägga.
  Och hoppade av i femman och lite sånt.
  Så jag ville verkligen inte göra det.
  Det viktigare för mig att genomföra loppet än att springa in på någon mediokert.
  Ja, precis. Man har ju inte fått en supertid i det årsintet.
  Så fokus låg på att…
  Jag kollade mycket puls.
  Kolla pulsen, jag låg mellan 162 och 165.
  Det är ett värde där du ligger bra.
  Då ligger du ju bra, lätt.
  Men då ligger du passande på 10.
  Obehagligt kontrollerat.
  Alla älskar den zonen.
  Man tänker att varför håller jag på med detta?
  Det är verkligen sådana tankar.
  Men man är inte i bryträden.
  Tillräckligt mycket för att man vet att det här ska jag kunna härda ut.
  Men 3-4-5 slag till, då kommer de negativa tankarna.
  Hade jag då tittat bak, haft den pulsen, sett dig där och ”Hej, här kommer jag!”
  ”Here’s Johnny!”
  Då hade det varit jättejättekul de sista fem.
  Jag är jättenöjd med hur jag resonerade och sprang det, rent taktiskt.
  Det tycker jag också.
  Sen sprang du det jävligt konstigt, tycker jag.
  Så 500 meter kvar och så bara ”Spring nu Fredrik!”
  ”Men spring själv!”
  (skratt)
  På min part var det så att jag…
  Det var faktiskt konstigt.
  Det kändes lite som att du gav mig det.
  Nej, men jag tror så här…
  Ja, okej, men så här…
  Efter fyra kilometer började jag känna värmen.
  Och då blev jag lite orolig och tänkte så här…
  ”Äh, vad fan, nu kan det gå hur dåligt som helst.”
  Så jag måste liksom, jag kan inte ligga på nu.
  Och då tyckte jag att jag sänkte farten.
  Men det gjorde nog hela klungan tror jag.
  För jag tror att alla lite grann hamnar i en sådan.
  Shit det är ändå långt kvar och det är varmt.
  Tanken sådär.
  Det var inte ryckigt.
  Utan bara så, jag tror alla sänkte farten.
  Så jag väntade lite grann på att ni skulle försvinna iväg.
  Men gjorde ni aldrig.
  Och sen så gick ju kilometerna.
  Fem och då tänkte jag, det här är så skönt att bara stanna här.
  Kilometer sex, jag bara, ja men dra iväg nu.
  Okej, bara dra så det här får det överstökigt.
  ”Jag är så trött, jag orkar inte längre, kom igen!”
  Ibland vill man ju inte ha möjligheten att komma ikapp.
  Man vill bara ge sig en chans.
  ”Ni kommer inte längre bort!”
  Och så var det någon som började släppa och då sa jag ”Jag får väl gå om den här jäkeln, trötte fan, kom igen!”
  Och sen hade vi kommit till kilometer åtta, så jag bara ”Men alltså, nio det är ju fan bara två kilometer kvar!”
  ”Nio är ju inte lönt att släppa!”
  Jag tror någonstans runt 8,5.
  Så då blir jag såhär, har jag 1,5 kilometer kvar, då slår ju någon annan grej in i mitt huvud.
  Ja, men nu får du fram och bli skittrött.
  Det är bara så det är.
  Men så sprang jag förbi min egen spegelbild i ett skyltfönster.
  Och bara, of, är vi redan vid det stadiet?
  Du vet när man ser den här sidokränkningen som jag har.
  Alltså var du inne i det?
  Ja, jag var riktigt trött.
  Så jag tittade och bara, det här blir såhär, helvete.
  Jag får bara, jag vet inte, jag har haft hållkänningar några kilometer, men det slog inte ut.
  Man vill inte se sig själv där. Man vill inte se bilder av tvärthet.
  Det var precis som att jag från kilometer fyra framåt bara hade väntat.
  ”Men kan jag inte bara få håll eller gruppen dra ifrån mig?”
  Jag hade inga ursäkter.
  Och då kände jag att jag hade gjort det här.
  Nej, okej, men då satsade jag på att försöka vara uppe i rygg vid nio.
  Med en kilometer kvar, för jag vet att jag är stark där.
  Och så kom jag upp, men fortfarande var det bara några meter.
  Jag kommer aldrig riktigt upp i rygg.
  Jag tror folk som har tävlat på en TIA och har den där tävlingstjänsten.
  Så kan jag säga såhär, jag bakar mig 5 meter bakom.
  Så säger någon annan, 5 meter är ingenting.
  Fast det är ändå det här lilla lilla.
  Det är ändå det som gör att man inte riktigt i rygg.
  Du har hela tiden den här chansen.
  Det är det som många, jag vet att vi pratar om det sen också.
  Många är så här, när de kommenterar i skidor eller i löpning, eliten då, kommentatorerna säger oftast ”hoppas han går upp i rygg nu”.
  För det är så viktigt att komma rätt, både mentalt.
  Ibland är det så här två, tre meter och det känns bara som ”kom igen”.
  Hur svårt ska det vara?
  Det är så svårt.
  Du måste verkligen ladda mentalt på det sista lilla klivet.
  Och jag tycker precis som du säger, det har egentligen inte så mycket att göra med.
  Man tänker att alla har allting spurt.
  Det är bara det att du kan lägga en uns av den maskin när du har en kilometer kvar.
  För att plocka de fem meterna.
  Men det är så mycket i huvudet.
  Du slutar inte där ju.
  Nej för du slutar inte där.
  Du är bara i kapp.
  Då måste du i kapp.
  Och sen måste du ladda om ett steg till mentalt för att sen våga gå.
  Så jag lyckades inte riktigt övervinna det här med att komma i kapp.
  Så jag låg fem meter bakom.
  Men då insåg jag, då kom vi.
  För vi sprang ändå förhållandevis.
  Jag hade ökat farten lite grann, men jag kände att det finns en växel till.
  Och när vi kom till 600 meter kvar, då fick jag en konstig känsla.
  Där och då, när det var 600 meter kvar, jag hade ju tittat på den i 8 km.
  Jag såg hur du sprang, och jag visste att du har mer krafter kvar än vad jag har.
  Men jag ville inte heller att det blir så att du inte plockar ut dem.
  Och så plockar jag dig på sista 100 för att du inte vet att jag kommer i någon jävla kalasspurt.
  Sen kommer du att känna ”Åh, va fan”.
  Så jag tänkte att jag bara säger någonting så att du vet att jag är här bak.
  För då vet jag att du kommer plocka ut den sista.
  Så jag bara sade så här ”Kör nu Fredrik, kör nu”.
  Då gick du till 500 meter och så bara ”VRWRWRWRWRWR”
  Så jag kan säga så här, du slog mig fair and square.
  Jag hade absolut inte mer krafter på upploppet, men jag kände bara…
  ”Nu får jag pusha dig över kanten så att du tar ut det åtminstone.”
  För det hade varit trist att spöa dig på upploppet av att du inte hade fått ut allt.
  Utan så, du vet.
  Jag vet hur störig jag kan vara när det är fan…
  Här kommer jag!
  Ja, men lite sämre än att ge Oliver Malmqvist på 5000.
  Det var också sån…
  Aldrig sprungit 100 meter så fort någonsin.
  Han bara ”Var fan kom han ifrån?”
  Alltså, vet du så?
  Det är så orättvist.
  Ofta är det någon yngre som aldrig har sprungit distansen innan.
  Det var en gammal föredötting.
  En gammal föredötting, bara dra förbi.
  Men vi sprang också för långt.
  ”Don’t get me started.”
  Jag spurtade allt jag hade.
  Jag kände att nu kommer han snart.
  Så tänkte jag att nu kommer han inte i kapp.
  Då kanske han är i, jag vet inte, 3,30.
  Du sprang snabbt.
  Men man sprang blandat.
  De som sprang 5 km.
  Jag var jättetrång så att man spang som i en slalombacke.
  Och sen så stod där, det var så jävla konstigt,
  det var en målbåg och jag tänkte ”ja, fan vad gött, snart är det mål”.
  Spang man där i allt vad man hade, var jättetrött och irriterad.
  Man har sprungit så här, zicza.
  Och så står där en kille med en skylt,
  så där står ”mål” som pil till höger.
  Jag bara ”ja, men vadå, mål?”
  Han stod liksom fel på något sätt, jag vet inte.
  Så jag drog ju höger där, tänkte jag.
  Då är målet längre fram. Vad konstigt att de har målbågen här.
  Jag springer rakt in i energibordet där det står ”dricka” och ”valbar” och sådär.
  Jag skriker på honom ”Akta dig!”
  Han bara ”Nej, nej, du är mål!”
  ”Simone Bollkomm, akta dig!”
  Jag jagar!
  Det var så kul, för det är jättemånga som gjorde samma sak.
  Folk som lyssnar tänker ”ja men om du ser en målbåg”
  Men det var inte så jävla tydligt.
  Det var så mycket folk.
  Nej, det var jättekonstigt.
  Jättekonstigt.
  Och så blev det en lite så här pinsam situation.
  Man var ju skitirriterad över det.
  Man spang rakt in i drickorna där.
  Där folk stod och pratade med medaljer.
  Kommer vi på blodigt allvar på något jävla upplovsduell.
  Sen har Funrunners på femman som har gått runt ungefär på samma tid.
  Det var en väldigt konstig mix.
  Det var skönt att det var i mål.
  Vi sprang och du sprang superfint Fredrik.
  Jag fick dubbel utsvikelse. Det enda jag gjorde var att jag förlorade mot dig.
  Men det tyckte jag var rättvist.
  3 sekunder ändå.
  Det kändes ändå bra, tyckte jag.
  För att det var en fair fight.
  Men det som störde mig var att jag sprang utan att kolla på klockan.
  Och han är så varmt. Det är så svårt att uppskatta.
  Jag kände ”Fan, det går ändå fort det där”.
  Jag var riktigt nära slöver klockan vid 28, jag bara ”jag måste veta hur snabbt vi springer”.
  Men så bara ”nej, jag ska inte göra det”.
  Så stoppade jag klockan när vi sprang åt mållinjen.
  Det här kommer att låta skittramsigt.
  Folk kommer att bara ”men gud, jag hade kapat min arm för att springa på den tiden”.
  Men det hade inte jag, för jag kan bättre.
  Men så stoppade jag och bara ”fan, jag måste ha sprungit minst 350-fart”.
  Jag tror 38,5 eller nåt.
  39,14.
  Det var en minut av min mentala state.
  Så jag bara, okej så Fredrik spöar mig.
  Jag hittar knappt på loppet.
  Och jag är en minut långsammare än vi hade tänkt mig.
  Ja men det här är skitinspirerande.
  Jag skippade drinkarna innan idag.
  -Tur du gjorde det.
  -Men det säger någonting också om hur mycket…
  Och inte minst…
  Vi ska göra så Fredrik att vi kan nästan…
  Vi pratar om vallendoppet.
  Vi kan väl ta en drink och prata lite grann om de andra passen vi körde i veckan.
  Framförallt ett spännande bort.
  Det gör vi.
  Använd en momentnyckel. Dra åt den till 120 Nm vridmoment.
  Använd en spärrnyckel.
  Använd en trycknyckel.
  Använd en spärrnyckel.
  Använd en momentnyckel. Dra åt den till 120 Nm vridmoment.
  Så, vi hade ett gott skratt åt drinken kan man säga.
  Jag har inte ens lagt i mig apelsinklyftorna.
  Det såg ju för fan konstigt ut.
  Du har ingen kniv här?
  Nej, skit i det.
  Vi sitter alltså med, det skulle vara en tequila sunrise.
  Det är inte så mycket sunrise i den här tequila drinken.
  Nej, det ser ut som att du har skurit dig på någonting.
  Jag har sipprat hem blod i vatten.
  Skitsamma.
  Samverkan ändå.
  Det roliga var när jag kom hit innan så var jag jätteuppspält.
  Jag provblandade en halv hemma bara för att få se bollet.
  Mitt minne av Tequila Sunrise är verkligen från ungdomens dag.
  Där de bara kändes starka och äckliga.
  Så smakade jag nu det och innan bara ”shit den är skittrevlig”.
  Hela huvudgränsen är ju apelsinjuice.
  Och så grenadin gör en sån här fantastisk solnedgångseffekt.
  Kommer hit, larmar upp dom här och har köpt en hel flaska tequila bara för detta.
  Är ju supertaggad.
  Och inser ju väldigt, väldigt snabbt att där är ju ingen apelsinjuice i väskan.
  Nej.
  Så först var jag så här, ja men jag springer hem så kollar vi på klockan.
  Så jag bara, nej men vi kör en klassisk.
  Stoltsare än Substitute.
  Och du drar fram flädersaften.
  Ja det var det jag hade. Jag hade lingonsaft också.
  Alltså jag är helt med. Den här kan ju vara en höjdare.
  Men den ser inte ut som en solningon, Fredrik.
  Nej, det får man väl säga.
  Det gör den inte.
  Det ser lite annorlunda ut.
  Men det är väl lite så som vi fungerar också.
  Det här ska bli intressant att testa, Simon.
  Jag tycker att vi provar den.
  Ska vi göra det? Vågar du?
  Tequila och flädersaft och gräna din.
  Det luktar speciellt.
  Ja, men det är…
  Det är som att de slåss om smakerna lite grann.
  Smakade flädersaft eller smakade tequila?
  Det här blir inte roligt.
  Den ska ta slut Fredrik.
  Det är det viktiga.
  När man dricker den nu så känner man så här att man saknar apelsin i jussmats.
  Utankligen.
  De flesta drinkar du byter ut.
  Vi kan pressa lite apelsin i.
  Om man gillar tequilasmak så kommer man att gilla den här.
  Om man inte gör det, eller alla andra, men nu blandade jag godafrik för nu tryckte du i apelsin.
  Den heter egentligen tequila sunrise. Vi döpte dem till tequila flatter sunrise, men efter att du blandade den så döpte vi dem till morden i midsommar.
  Det känns som att någon har dött i ett glas.
  Men Fredrik, på tal om att dö i ett glas tänkte jag säga.
  Efter Malmö kändes det lite så, men vi har kört lite gott och blandat distans däremellan.
  Det är det vanliga skiten, man tycker inte att det är så kul att prata.
  Visst är det smakfullt Fredrik?
  Det är lite trevligt, mycket trevlig drink.
  Men vi fick en liten revansch, får ändå sägas, till helgen.
  Då vi faktiskt ända i Spanien var, så ett riktigt gott pass.
  Jag tänker att vi kan väl ta det lite grann här innan vi berättar vad som är i den här drinken.
  för det är ingen som vill blanda den ändå.
  Precis.
  Nej men det var väl lite så att vi kände oss lite nerslagna
  och lite bittra över att det blev som det blev.
  Man njuter nog.
  Ja, njuter de, de är jättegoda.
  Nej men det är då man vill plocka upp de här passen
  och verkligen studsa upp och hoppa upp på hästen igen.
  Och det tycker jag ändå vi har gjort, både du och jag Simon.
  Du hade ett jävla gott pass.
  Vi firade i midsommar på fredag, där jag lovade på slutet av kvällen att jag hänger på ditt pass.
  Det var jävligt intressant, för det gick från att du kanske kör en sju eller två och sen bara ”jag kör, jag hänger med, det är klart att jag ska med”
  Och sen blev det inte så.
  Sen blev det inte mig, det känns ju jättebra.
  Jag hade inte räknat med det.
  Nej, det förstår jag nästan.
  Jag hade 3×7 med en kilometer joggvila.
  Och joggvilan skulle gå i 4,30.
  Och det är ju snabbt.
  Jag vaknade upp där.
  Vi träffades i typ 11 timmar på midsommar.
  Det började med nubbe.
  Vi drack åt och vi återdrack.
  Man kan ju säga så att det var ju inget fylleslag men det var ju absolut lite slirigt på slutet när man hade quiz på Pergolan.
  Så tanken av att gå upp några timmar senare och springa pass var ju jättebra då.
  Men hur kände du när du vaknade?
  Det här känns lätt.
  Jag kände väl att det här blir en utmaning.
  Jag gillar utmaningar generellt.
  Jag antog den och snörade på mig skorna.
  Tänkte först, ska jag ta en huvudvaktstablett?
  Nej, skit i det. Det känns jävla smutsigt.
  Jag springer bort det.
  Så jag värmde upp och tänkte, det är väl bara att koppla bort alla tankar på hur jobbigt det är.
  Om man summerar det här passet, för min del så blev det en timme och 35 minuter.
  23 kilometer.
  23 kilometer och landade om i 4.09.
  Så det är liksom ett tufft, det är ett hårt pass.
  Kanonpass.
  Men jag kände liksom att, ja, jag ska igenom detta.
  Jag vet om att, alltså bara för att man har varit på fest
  så kan man ju liksom inte hoppa över träningspass.
  Där tror jag att vi är lite lika.
  Det är liksom, den fasen är man förbi.
  Det är liksom inte en ursäkt att skipa löpningen den nästa dag.
  Nej.
  Det är ändå genomfas.
  Kan man dricka upp så kan man kliva upp, som en gammal chef har sagt.
  Och det tycker jag att det ligger mycket i det.
  Annars får man ju fan hålla igen på kvällen.
  Men jag gjorde lite justeringar.
  Justeringar på något på tempot och lite längre joggvila.
  Det var viktigare för mig att genomföra passet.
  Jag fick ett jättebra marapass, kan man säga.
  Runt marafart och 23 km. – Du hade gått sällskap också.
• Av ingen. Anna kom faktiskt, hon skulle också springa det här passet.
  Men då lite snabbare. Men hon avbröt det efter 5 km.
  Hon var bakis. Nej, hon dricker ingenting.
  Då kom hon och jagade bort och tog någon bild och peppade lite.
  Men du sa något intressant till mig när vi var ute och sprang i Hamnbragen.
  3×7 är ju långt, det är ju tufft pass.
  Det är det ju framförallt kanske, mentalt, för vi kliver ju ändå in i MARA-träningen.
  Så den kommer ju ganska tidigt ändå i MARA-träningen.
  Men du sa att du efter första sjuan, för det kunde man ju ändå säga från början.
  Första sjuan vet vi om att du kommer fixa, sen är det ju två till.
  Sen hade du ju två år till, men du sa att du bara bestämde dig.
  Att du lite så och så, nu får jag bara göra detta.
  Jag var inne i, efter första sjuan kände jag att det här är ju nästan orimligt jobbigt.
  Det kommer bli orimligt jobbigt.
  Men då blev det som en liten spår, fan, klarar jag detta nu så klarar jag det mesta.
  Ja, det är viktigt.
  Så jag någonstans hittade det rätta mindsetet att tänka att det här blev ju lika mycket en övning mentalt.
  Så låt mig nu ta tillfället i akt och klara detta på egen hand.
  Så det var ju verkligen det jag landade i att jag ska fan om jag fixar detta passet.
  Om jag så ska stupa upp slutet.
  Men sen tänkte jag så här, du ska försöka göra det så lätt för mig som möjligt utan att ta ståvilar och sånt.
  Det var ju ändå förhållandevis varmt fortfarande.
  Ja, men det var ganska varmt.
  Så värmen var också påtaglig.
  Jag hade ingen energi, jag hade en gel med mig.
  Den tog jag efter första sjuran.
  Och den hjälpte mig säkert lite.
  Men sen tänkte jag att sista sjuan springer ner till havet.
  Här uppe ifrån Husensjö.
  Så det är ganska lätt utförstöpning.
  Så jag tyckte det är lite sådana fusk inom situationstecken.
• Och det ska man få göra tycker jag.
  När man känner att nu måste jag fixa detta.
  För det är lika mycket för självförtroende som det är för konstnärer.
• Ja men det är precis det jag landar i.
  Det spelar inte så stor roll att jag tar lite långsam jogg.
  Och att jag fuskar lite med att springa utför på sista sjuan.
  Det är det mentala biten jag måste öva här.
  Jag måste klara passet, jag måste ta igenom.
  Jag hade lätt kunnat bara springa, ”jag springer 7+5”
  Det är så kort det man drar.
  Just den där ”det är ändå bra”
  Det är liksom…
  Det är…
  Det är precis som du säger, något pass då och då kan man känna så för att man inte orkar.
  Men problemet är som du säger, det är lite mer bara mentalt.
  Då får man hitta ett sätt att resa sig igenom det.
  Jag tyckte det var klokt.
  Det var så roligt för jag fick en kommentar från en äldre par på en bänk.
  Kommer du där?
  Vi vet, vi är i Vattentornet.
  Där bakom är en lekplats och sedan bänk.
  Han hade köpt tidningen.
  Hon satte damen där upp sina fötter på hans knä.
  Satt där och mös, läste tidningen och satt i solen.
  Så kommer du efter varv.
  Det blir rätt många varv.
  Precis.
  2,2 kilometer.
  Så det blir rätt många varv.
  Det är ju fan…
  När man kommer tredje gången.
  För första gången är det inga konstigheter.
  Andra gången tänker man ”Kommer han nu igen?”
  Men tredje så här ”Vad fan sysslar han med?”
  Efter fyra eller fem varv så sa han ”Du börjar prata med en”
  ”Men hur många varv? Hur länge ska du springa här?”
  Jag bara svarade ”Haha, tummen upp!”
  Det är en kurva som säger ”Första kommer och löper”
  ”Andra kommer igen, tredje en dum i huvudet”
  ”Fjärde, femte, bra, bra, då börjar de prata med en”
• Ja, men de fattar inte att jag gjorde något speciellt.
• Ja, exakt.
• Nej, men också det här med att springa på samma ställe.
  Ibland så känner jag att det hjälper en att bara säga ”Nu ska jag bara vara här”.
  ”Nu ska jag bara springa runt här”.
• Det blir en bubbla.
• Ja, ibland är det helt mentalt knäckande att bara springa.
  Så jag gjorde en kombination.
  Sprang till jag hade sista fryan.
  Sprang förbi det äldre paret igen.
  Tackade dem. ”Ha det gött, nu ska jag bara avsluta det här jävla skitet.”
  Jag drog höger vid vattentornet, rakt ner mot havet.
  Nu ska jag avsluta passet.
  Så inser jag att, fan vad långt jag kommer att komma.
  Det är 3 km ner.
  Så jag fick ta lite omvägar ner och landade i hamnen.
  Det är faktiskt ett bra tips.
  Det finns ett bra tips överhuvudtaget om man ska köra lite längre passen som går i längre intervaller.
  Jag brukar göra samma sak också, tar man 3 eller 4 eller någon.
  Vi har haft någon som har kört 60 minuter så är det progressivt.
  Så man ökar farten i femtonde minut eller någonting.
  Så just när man kommer till den sista så vill man att någonting ska hända.
  Alltså bara då att byta riktning.
  ”Okej, sista, då springer vi inte runt när vi har kört äppeloljorna.”
  ”Den sista springer vi inte runt, då börjar vi springa ner mot vattentornet.”
  ”Om vi går ner mot någon annanstans, mentalt så väcker det någonting.”
  ”Så vet man att nu kliver vi in på sista.”
  Och det kan också vara en fördel att du inte vet hur långt det är kvar riktigt.
  Nej, precis. Lurar huvudet lite.
  Ja, det kanske bara ner till vattnet.
  Ja, säg det inte.
  Det är alltid längre.
  Men man lurar åtminstone hjärnan så länge det bara går.
  Jag fick ju förlänga det här i Oceanhamnen.
  Men…
  Nu är jag klar…
  Nej, fan. Jag har 1,2 kvar.
  Det kan vara gris och så här.
  Men du gjorde det, Fredrik.
  Jag gjorde det, och jag var sjukt nöjd.
  Och stannade, och sen ringde jag hem och sa att nu är jag inte hemma.
  Jag är färdig med passet, men jag är inte hemma.
  Vill ni komma ner och hämta mig?
  Jag älskar det.
  Så gick vi runda där nere i Pixlapiren.
  Jag älskar det frikvartet.
  Det är någon gång då och då man bara såhär
  ”Jag kommer inte komma hem, de måste höra av mig”.
  Ja precis, exakt.
  Jag tror vi alla har gjort det.
  Så värt det då, att bara ge sig ner.
  Jag kommer ihåg Andreas, min såg.
  Han gjorde det någon gång när vi tränade inför Hamburg.
  Vi hade det här sista passet, vi brukar köra 25 km i marafart.
  Och då körde de den längs, typ längs.
  De startade in i hälsan med en matombrand.
  Så de stod där och såg.
  Så de slutar typ uppe på, du vet efter en sån här, jag vet inte hur de planerade det.
  Sista kilometer var en sån här stegring, en kilometer lång stegring upp på Ättekulla.
  Som är typ, kan vara sju kilometer hemifrån.
  Han sa det, där var de färdiga.
  Han bara las ner i gräset, bara helt slitsör, låg där fem minuter.
  Sen skulle han resa sig och inse, jag kommer inte kunna resa.
  Men han bara fick ringa till Svärmål, jag kommer inte.
  Jag ligger i gräset på Ättekulla, jag kommer inte.
  Va?
  Då är man trött.
  Det var roligt.
  Men det är också fullkomlig ikeplanering.
  Det här är nog 7 km hem.
  Men bara kör färdigt.
  Man tänker inte riktigt klart där hemma.
  Nej, det gör man inte.
  Men det är fruktansvärt roligt.
  På tal om att tänka klart, Fredrik.
  Jag körde också ett pass.
  Åh gud, jag är sån jävla byfån ibland.
  Jag hade inte riktigt bestämt mig.
  Jag tänkte att jag skulle springa med dig.
  Sen vaknade jag på morgonen.
  Åh my lord, min kropp var så mörbult.
  Det fanns ingen anledning till det.
  Den var bara slit.
  Så jag fick bara krypa till korset.
  Det går inte, jag får springa i eftermiddag.
  Jag hade inte riktigt tänkt på tiden.
  Jag borde gått upp i tid.
  Jag slarvade helt enkelt.
  Slarvade med dig och slarvade med allt.
  Så jag kände sig schysst att lämna dig.
  ”Jag är på!”
  ”Jag springer i eftermiddag.”
  ”Fyr du själv, du jävel!”
  Innan jag hoppade av ditt tåg kände jag att jag inte skulle köra tre gånger sju själv.
  Jag är inte dum i huvudet.
  Då orkar inte jag.
  ”Kommer jag på?”
  ”Vad fan gör jag nu då?”
  Jag sa ju det också.
  Jag tror att jag skulle ha frågat ”ska han köra det passet sen?”
  Jag tror inte han gör det.
  Jag tror inte han kör det.
  Max har ju kört 15-16 kilometer.
  Ja, exakt. Det hade jag ändå sagt till dig. Jag tror inte riktigt att jag är där och orkar så långt.
  Det hade jag ändå lite självbevarelsedrift. Sen när jag kom till Luschen tänkte jag att jag inte kan springa så långt.
  Jag ville springa långpass dagen efteråt. Sen sa jag att det vet jag inte om det är bra.
  Det var bara en jävla surga. Jag hade missat ditt pass. Man var lite bakis om viss sommar.
  ”Ska jag springa långpass imorgon, ska jag skjuta på det i måndag?”
  ”Men skjuter jag på det i måndag vet jag att det är ett helvete”
  För då bara går man och drar ut på ångesten.
  ”Här vad ska jag köra för pass? Jag har inte ens bestämt det”
  Och så gick allt det där.
  Sen så kom jag till eftermiddagen på lördagen och tänkte ”Ja men fan”
  ”Okej, nu får jag liksom skärpa mig sådant”
  Står man själv på kinderna och bara ”Vad fan gör jag?”
  ”Vad är planen liksom?”
  Då tänkte jag ”Ja men, inget renodlat marapass”
  ”Det blir för långt”
  ”Men någonting där kan man få upp lite fart”
  Men att intervallerna på högerhänderna började bli lite längre.
  Jag kan inte köra tusingar, jag måste upp på i alla fall 2-3 tusingar tänkte jag.
  Och så bara kom jag på tal om att springa och värma.
  Det var varmt ute och jag ville ha något som inte var så varmt hemma.
  Det var en förarmad dag för mig.
  Ja det var det. Det var faktiskt mer helt okej än vad jag trodde.
  Men ja det var fan varmt.
  Så bara slog det mig. Jag kommer ihåg ett pass vi hade kört med Anders Salke.
  Det var ju ett pass från Christian Mundt, men han hade vart nere så vi körde den ihop.
  Och det var, där finns en slinga bort mot Fredriksdal, ett fint område här omkring.
  Så med typ en cykelväg, lite grus, och så är den nästan prick 4 km lång.
  Då tänkte jag, fan jag kan köra 3 km trösklar, och så en kilometer lite snabbare återhämtning.
  För då blev jag lite inspirerad av ditt, som du hade på LG-schemat då.
  Jag räknade på hur många jag skulle köra, jag ville ha ungefär 15 km.
  För över det så insåg jag att musklerna inte var där.
  Under det så fick jag nog få ihop lite.
  Så jag landade och körde 4×3 km.
  Så tanken var 4×3 km med en lite snabbare återhämtningskilometer mellan.
  Så jag hade en tanke också runt 4 fart på de här 3 km.
  Och sen så typ 4,30 på de här återhämtningarna.
  Så vänder man kroppen vid lite högre fart på återhämtningen.
  Så jag joggade bort, körde mina gubbeövningar, ställde mig där och tänkte ”ja, vad fan, fuck it, nu kör vi”.
  Så jag drog iväg och det kändes rätt bra.
  Sen lite som du hade sagt, efter första kände jag att ”nu måste jag bara bestämma mig”.
  ”Vill jag göra detta eller inte? Jag kan liksom inte vela så mycket mer”.
  Jag kommer ju till det läget nu när det gäller träningspasset.
  Man måste liksom mentalt gå in i passen också.
  Jag var inte bara där och undrade.
  10 veckor kvar till maren.
  Nu får man ändå säga, vill jag satsa på det eller inte?
  Nej men jag gör det.
  Och lite så är det revanschfugan efter Malmö också.
  Kände jag, vill bara visa att jag kan detta.
  Så det blev det.
  Jag faktiskt sprang dem progressivt, de här treorna.
  Jag sprang 4 fart på första och det kändes rätt bra.
  Snabb återhämtning, strax under 4,30 fart.
  Tillbaka till starten, på det igen.
  Andra varvet lite snabbare.
  Tredje lite snabbare.
  Jag bara, shit nu.
  Vi hade kicken, tog el där mellan tredje och fjärde.
  Kände att vi började vänja mig och vi tar energi och allt det där.
  Men det är ju någonting roligt som händer då vi är efter tredje.
  För då känner jag såhär ”oh supertaggad, fan nu trycker jag till på sista” tänker jag.
  Och det är ganska många som tittar på mig.
  När jag kommer och springer. Jag springer där, folk tittar.
  Jag tänker ”fan, nu måste jag se jävligt snabb ut”.
  Jag har nästan bara söp in, ”kolla på mig, kolla, sätter mitt pass va, kolla här nu”.
  Jag springer och springer och springer.
  Och sen så jättemånga som tittar.
  Det är nästan så jag känner att ”så kände jag inte”.
  [Skratt]
  Och då känner jag lite grann så här ”fan”.
  Jag har ju liksom blockat allting annat.
  Jag har varit så fokad på plats.
  Då känner jag att det svider lite grann.
  Och då tittar jag ner. Då har jag mitt vita i en marlinne.
  Och det är ju två
  blodröda solar på mina bröstfarton.
  Du har spillt två stycken
  murder in midsummer.
  De är så blodiga bröstfarton.
  Jag brinner blod ner från dem och ser bara ”Tequila Sunrise”.
  ”Nu vet jag hur vi ska få drink på tisdag morgon i midsommar”.
  Jag tittade och nu hade jag en kilometer kvar på sista träningen.
  Jag bara ”Nu gör jag ingenting åt det”.
  Men det var en passagerare som kör bokstavstid.
  ”Nu måste jag ju dölja det här på natten”.
  Jag tog inte av det.
  Nej men jag hade ju en kilometer kvar. Jag var ju trött då också.
  Jag pallade inte började jag. Jag hade kepsen bakom och solglasögon.
  Jag tänkte att jag kommer att bli dimmig.
  Nej jag tog en bild på det sen. Fyfan!
  Det var blodigt.
  Duschen var riktigt härlig.
  Efteråt var det bara brann.
  ”Aaaaaah!”
  ”Hur går det där nere?”
  ”Bara mina brodssvatt”
  Det är så ensamhemma när du inte hör det på det där ratsnattet liksom.
  Nej det var fan hemskt.
  Men passet var jag jättenöjd med i alla fall.
  Så det blev femton kilometer och jag känner att jag är lite urvand.
  ”Stygg jordvila” tycker jag är ett väldigt bra uttryck.
  Det var ju som sagt när Running Fripp pratade om Styg i Ågvila så fick jag en kicker.
  ”Jaha, I like it. Jag gillar uttrycket. Styg i Ågvila.”
  Så det blev ett bra pass. Jag klarade långpasset dagen efteråt.
  Också lite sägt sista kilometerna. Så jag fick skapa en bra vecka.
  Mycket, mycket nöjd.
  Runt 75 någonstans landade vi på.
  Yes, yes.
  Så det var ändå väldigt nöjd.
  Det är upp med volymer nu som gäller.
  Det är ju det som gäller. Nu slår vi över helt enkelt.
  Fredrik, nu har vi pratat om en lång vecka här.
  Det har vi verkligen gjort.
  Vi ska gå vidare lite grann och lite paketerat och snyggt
  snacka lite grann om det här med semesterträning och hur man maxar den
  och hur man ska tänka kring energin också.
  Det ska bli kul att lyssna på när du pratar om det.
  Nu kör vi!
  Ja, det gör vi.

1. Ta bort fästningarna för bränslefiltret. Använd en kofot. Använd en kofot.
   Använd en momentnyckel. Dra åt den till 120 Nm vridmoment.
   Använd en spärrnyckel.
   Använd en trycknyckel.
   Använd en spärrnyckel.
   Använd en momentnyckel. Dra åt den till 120 Nm vridmoment.
   [Musik]
   Paketerat och snyggt Fredrik. Så är semestern, eller hur?
   Ja, precis.
   Och kort. Och kort är den.
   Men du, vi har ju alltid älskat att träna på sommar och semestern.
   Och vi har varit väldigt tydliga och utförliga i både den tidigare
   Jag tror att det finns två typer av människor Fredrik.
   Vi är båda en typ.
   Sen finns det andra typer.
   Den andra typen tror jag ser semestern som ett tillfälle att
   kanske inte träna så mycket.
   Vad med familjen?
   De gillar vi inte heller, de kommer aldrig få vara med på den Fredrik.
   Vi kommer inte representera den typen av.
   Så det finns en typ som är såhär
   ”Nu kan jag koppla bort från träningen”
   ”Lägga mig i en solstol, umgås med mina barn”
   ”Är en fantastisk partner”
   Sen finns det vi, Fredrik, som tänker tvärtom.
   ”Nu ska jag komma ifrån min familj ännu mer, jag ska ta det stert.”
   ”Nu ska jag börja jobba på riktigt.”
   ”Nu ska pappan till sitt riktiga jobb, jag ska bli utlöpande.”
   ”Pappa, det är 28 grader varmt i mitt boulos.”
   ”Det hörde jag, min son. Häng med på cykeln, 28 kilometer.”
   Vad är det du gillar med att träna på semester, Fredrik?
   Varför ser du inte det som en tid för avkoppling?
   Om vi inte skulle haft en mara i slutet på säsommaren.
   Varför tycker du det är så jävla gött med sommar och semester att springa?
   Sommar och semester då vill man göra det som man helst vill göra.
   Och det jag helst vill göra är att träna och springa.
   Så att det är liksom den tiden man får över när man inte jobbar.
   Då kan du växla ut den mot saker som du tycker om.
   Och jag tycker om att springa.
   Och jag tycker om att bada i havet.
   Du är en jäkla livsnjutare!
   Du har till och med fått med mig också.
   Du blev lite överraskad över att det var så skönt.
   Och Anna också faktiskt. Hon hade inte badat på fyra år.
   Hon var väldigt glad att hon hade duschat.
   Men inte badat på fyra år.
   Det är liksom kombinationen där att du kan…
   Det är härligt att ta sig ut mitt på dagen.
   Kanske ta det lite längre runda än vad du brukar.
   Du kan gå en långpass mitt i veckan när det är som varmast och bada.
   Det är underbart. Jag gillar löpning och jag växlar över min fria tid till att springa.
   Vi fick en fråga från David och även från flera stycken som har hört av sig kring hur man ska tänka gällande solen.
   Solen framförallt. Det är en varm sommar, åtminstone i Skåne.
   Det har varit en varm sommar hittills.
   Det finns ju två läger där också.
   Det finns ju läger tror jag som tänker att
   nej, fy för katten.
   Jag springer antingen på löpan
   eller jätte tidigt på morgonen eller jätte sent på kvällen
   för att undvika varmen.
   Och det har vi kanske också gjort vid någon tidigfälle.
   Men vi tänker resonera nu lite annorlunda tror jag.
   Kanske för att vi har ett
   lopp som väntar.
   Också i stud på sommaren.
   Det är lite olika aspekter i detta tycker jag.
   Man tänker att jag ska springa i värme för att det är bra träning.
   Ja, det kan man göra.
   Men det kan man inte alltid göra.
   För att de passen sliter mer.
   Märker man.
   Som du har träningsschema som jag har.
   Så LG tar inte riktigt hänsyn till väder och vind.
   Nej, där finns ju en tanke.
   Det finns en tanke, men det är ingen tanke av att det är yttre förutsättningar som påverkar.
   Så det man måste tänka på där är att man tar hänsyn till det.
   Om du ska springa ett långpass och det är jättevarmt ute, ja då får du kanske kompensera lite med farten.
   Eller att du går i backarna, säger hon.
   Det kan jag säga utan att skämma, så det gjorde jag faktiskt i söndags.
   Jag tror det här har med erfarenhet och ålder att göra.
   Du är en klok gubbe.
   Jag är så klok gubbe nu.
   Vi snackade om det i en av mellansnackarna innan.
   Jag tror skillnaden från oss förr, så tror jag vi nästan lite nitiskt tittar på tempot och tänker
   här är vad vi ska hålla och det ska vi göra helt enkelt.
   Och så max lägger man på någon sekund eller två för att det är varmt.
   Jag tror framförallt aspekten som du säger, det är en sak att man kan kraftfulla på passet.
   Det andra är att det sliter så jävla mycket mer i återhämtningstiden.
   Det blir så mycket längre om du sliter i varmen på det sättet.
   Så är det verkligen. Lite förr så var det så här hårt och bra.
   Men det kan jag hålla med om.
   Vi ska springa ett jättehårt pass imorgon till exempel.
   Det ska bli jätteroligt.
   Men då gör man det då och sen får man kompensera och titta på hur resten av veckan ser ut.
   Du kan inte göra så här att du springer i 26 grader distans 75 minuter på måndag.
   Så gör du det likadant på tisdagen och på onsdagen har du ditt kvalitetspass i värmen.
   Det går inte, du måste väga in värmen.
   Och även tänka, hur planerar jag mitt pass?
   Ska jag springa på asfalt ute i sol?
   Ja, det kanske du ska göra om du gillar att bli överhettad.
   Eller så kanske du tänker att jag springer in i en skog och hittar skuldkvartier.
   De var kanske nära där de har vatten så du kan dricka efter 5-7 km.
   Och gärna hoppa i och bada i en sjö eller ett hav.
   Beroende på om du bor i Brås eller Helsingborg.
   Ja, precis. Eskilstuna tyvärr. Kan inte ta det tipset alls.
   Jag tycker du har rätt. Jag hade ju något pass för några veckor sedan.
   Det var början av värmedelen av året.
   Det är ganska kortare i Sverige.
   Jag hade inget planerat ändå. Jag skulle springa hårt.
   Men jag sprang in i skogen och körde 10×800 på skogslingan.
   Bara för att slippa värmen.
   Och sen tror jag att när vi är på gommamaratonträningen.
   Som i ditt fall körde 3×700 ute.
   Det tror jag är bra.
   Man måste vänja sig.
   Men det som är en avvägning är att du inte kan köra allin en pass.
   Mitt på lunchen och stenhåll.
   Hårt när det är hårt.
   Och lätt när det är lätt.
   Absolut, helt rätt.
   Alltså 80% av passen ska ju inte vara hårda.
   Helt rätt.
   Det ska vara lugnt.
   Och då måste du anpassa.
   Om det är så att du, till exempel om du har ett långt tröskelpass, alltså 3×7, och det är 27 grader.
   Ja, men då kanske du ska välja ett annat pass den dagen.
   Kanske lite kortare intervaller, där du har möjlighet att dricka, kanske stå och vila.
   Att träna lite smart, inte bara gå så här nitiskt på, så här ser mitt träningsschema ut.
   Och det är faktiskt jävligt intressant, det har jag tänkt på.
   Eller två grejer, kopplat till sommar, och kopplat till sommarträning.
   Och att liksom, konkret tips för att boosta, om man vill komma i form under semestern.
   Det är både din och min tanke här.
   Vi kommer ju gå in i maraträningen nu.
   Fan vad roligt du skriver på.
   Men vi ser en jättemöjlighet med, just att där är semester.
   Där är det mer flexibilitet.
   Framförallt med de här nyckelpasser man vill åt.
   Eller man vill få till lite volym.
   Så det är lite enklare att få till när man inte har det här jäkla jobbet att förhålla sig till.
   Så är det ändå, tycker jag.
   Du sa en grej här kopplat till planering.
   Det är klart att vissa är jätteduktiga.
   När man jobbar, då planerar man sina stenhårt.
   För man måste ju pricka in dem exakt.
   Jag måste springa den här morgonen, så jag kan inte springa på förmiddagen och eftermiddagen.
   På semestern har man lite mer flexibilitet i det.
   Men jag kan uppleva ibland också att det blir lite vilda västerna av det.
   Så jag skulle säga att man ska nog till och med göra så att när du går in i din semesterperiod
   ska man fundera över hur mycket vilja att springa, vilka pass är viktiga.
   Och nästan planera dem. Sen kan man ju fan ta en jogg när det passar och sånt.
   Men jag tror de här nyckelpassen som du är inne på, de ska man planera.
   Man ska planera dem med energi, man ska planera dem med när man ska springa dem.
   Ska man anpassa eller inte.
   Och se till att de blir ordna. För de kan ofta under jobbperioder vara mer stressiga.
   Jag har bara en liten yta att få till dem. Om man har stress från jobbet med sig eller om man behöver trycka in en vabb.
   Då har du lite mer flexibilitet. Men ju bättre du planerar dem. Och om det klaffar så du…
   Gud, vilken känsla att dra ut på de passen då.
   ”Jag är tillbaka om tre timmar, jag drar ut!”
   Att samla familjen också och prata om din träning.
   Prata med din partner om att du har tänkt träna så här mycket.
   Vad tycker du om det?
   Jag hatar det.
   Det här är faktiskt en bra fråga, det finns en fråga på detta.
   Från Running Lotta som frågar just det här.
   Vad gör man åt en partner som småsurar för att man alltid springer?
   Det vill jag säga.
   Man lämnar dem Lotta!
   Kom igen nu Lotta!
   Jag tycker faktiskt att det här tipset du gav Fredrik här nu…
   Att skilja sig?
   Jag tänkte få visa på det första.
   Jag tror mycket det här, jag fick faktiskt erfara det lite grann redan nu också.
   Jag och Lisehjälp försöker planera upp sommaren och veckor och sånt.
   Så sa hon väldigt försiktigt för att hon vet hur jag är.
   Det vore kanske bra om jag vet bara när du ska ut på dina långa pass.
   Så att vi kan planera när jag kan jobba, när vi ska åka med barnen.
   Det hade varit kanon tycker jag.
   Du har uppfattat en grej som heter Google Calendar.
   Vi har en familjekalender som vi har haft i flera år men vi har inte använt den bara.
   Jag gjorde det faktiskt här i morse, för jag vaknade skittidigt.
   Så jag dunkade in alla HF-matcherna.
   Det har vi inte lagt in heller.
   Det är match i morgon, det är fritslarvigt.
   Jag la faktiskt in i vår familjekalender alla passen.
   Och så skrev jag så, här är ungefär hur långt du ska springa.
   Spelar ingen roll på dagen, men här är de i alla fall.
   Private, pappa private.
   Pappatid, det är bara så.
   Men jag tycker faktiskt att det är en poäng. Har man en partner som inte är superflexigt i vardagen.
   Kanske har man inte en partner som springer. För de brukar ha lite större förståelse för det.
   Man har kanske ett annat så. Du springer då och jag springer då.
   Så tycker jag faktiskt inte att det är en dum idé att prata om.
   Nu kommer vi in i semestertider. Jag hade tyckt det var skitgött att springa lite mer.
   Och så får man se hur reaktionen blir.
   Och låt det annars bara skilja dig.
   Du kan också easy out.
   Har du provat de här stegen med Google Calendar och familjekalender?
   Skiljer det dig?
   Då är det inga andra lagar.
   Du förstår inte min satsning.
   Nej, fast du springer ju med dig på femte liksom.
   Ja, men jag ska ju till Kenya i fyra månader nu.
   Lämna dig.
   Nej, vi släpper den.
   Men jag tror att det är faktiskt ett bra steg att prata lite grann om hur mycket man får ut.
   Varför man mår så bra med träning och sånt.
   Ska man ha en diskussion kring det.
   Men Fredrik, det var bara lite grann kring hur vi ser på semestern.
   Att man faktiskt kanske ska struktura upp den.
   Tänka sig var man filler min passen.
   Annat kul är ju att försöka hitta någon tävling under sommaren.
   Ja, absolut.
   Har du spanat någonting här?
   Ja, men det har jag.
   Falkenberg tänkte jag springa.
   Det frågar man inte om datum och sånt nu, men det är någonstans i sommaren.
   Juli säkert.
   Ja, juli.
   Det är slutet på juli.
   Sen är det även borstadshusen och halvmaraton.
   Så jag tänkte in en tia till och skämmas lite.
   Och sen en halvmaraton och kanske överraska mig själv.
   Att jag kan springa på gris också.
   Oh yeah, Puma grip.
   Det tror jag absolut.
   Vi fick en fråga från Skelltrowill om några tävlingar Skåne rekommenderar i sommar.
   Jag skulle vilja säga att Halvmanar är distriktsmästerskap och veteran-DM.
   Det är ett ganska kul lopp och den ligger där.
   Den hamnar på pallen också.
   Absolut, den ligger och slutar på augusti.
   Annars är det här lokalt också i Sköta som vi är med i.
   De har en del tävlingar på banan, som om vi springer 5000-3000.
   Sen ska vi försöka klämma in en beer-mail också.
   Den ska in någonstans, jag har ju verkligen supergoda minnen från förra året.
   Du försöker ducka den.
   Han som kräktes. Jag är även känd som i orienteringskretsar bland ungdomsgrupperna.
   Det känns ju bra faktiskt.
   Men det är faktiskt ett kul sätt att maxa semestern på och hitta de här.
   Och till och med, det brukar jag tänka på, vi ska iväg envända till Småland i skogen.
   Vi ska iväg envända till Sjagorn i Bohuslän.
   Då är det klart att jag tittar, går det några lottbinarier?
   Ja, precis.
   Om man går lite längre så kan man låta det styra var man åker.
   Men inte för dig Lotta, för du har en part som småsurar.
   Det går inte.
   Jag blir här riktigt sur.
   Vi ska åka till Hamburg i april.
   Där det regnar med…
   Jag ska springa på maten!
   Exakt.
   Men, ett sista tips Fredrik kan också prata om hur man skulle kunna maxa semestern.
   Det är faktiskt en skitrolig grej som vi har pratat om tidigare.
   Och det är om man inte vill, om man känner så här att man inte kan ha möjlighet eller vill springa över hela semestern, flera veckor, massa löpning, utan man vill hellre så.
   Hade det varit kul att bara fokusera det på en vecka, eller tre dagar, eller tio dagar, eller två veckor.
   Så kan man göra ett litet eget träningsläger på hemmaplan.
   En värmeläger som vi kallar det.
   Det har ju varit några år som det har varit hemskt.
   Men det är faktiskt en jäkla kul grej vi brukar göra.
   Jag tror vi ska försöka satsa på det nu.
   Vi har slarvat lite med planeringen för egen del.
   Vi har testat det här tidigare.
   Vi har gjort det på sju dagar.
   Vi har gjort det på tio dagar.
   Vi har gjort det på två veckor.
   Två veckor var lite mastigt.
   Då kan man få lite sura minnen från familjen när man ska springa hela tiden i två veckor.
   Men i princip vad det innebär är att man kan fokusera på, beroende på var man är i sin träning, tre dagar fullspäckat med träning eller en vecka, tio dagar, två veckor.
   Jag tror vi har en tanke av att luta ut mellan en vecka och tio dagar.
   Så börjar man på en fredag när man går in i helgen, för helgen kanske många springer på ändå.
   Så kör man fredag, lördag och söndag och sen kör man hela nästa vecka.
   Då får man tio dagar, vilket är skitroligt.
   Man behöver kanske någon vilodöda också, men att man tänker sig att om jag springer på förmiddagen så kanske jag kör lite styrka i triggern på eftermiddagen.
   Eller i vårt fall kanske man slår sprung två gånger någon dag.
   Så får man nu få limmen lite grann med den tiden.
   Och ofta tycker jag att om man slägger sig försiktigt, inte kör för mycket hårt utan väldigt mycket lugnt och jogg och sånt där.
   Så får man en sådan boost två veckor efter när man är färdig med det.
   Man är lite trött på slutet, tar en lite lugnare vecka och sen så får man den där kicken.
   Jag tror det är helt rätt att göra detta under lediga dagar.
   Då har du möjlighet att få råd rätt, du kan äta rätt, du kan kanske få till en liten vila på soffan när barnen spelar Ipad.
   Så gött!
   Eller att du leker att de ska måla av dig när du sover.
   Jag vet inte om man har kört med barn och sånt.
   Vi kan leka kafé, om jag ligger och sover så kan du hämta kaffe till mig.
   ”Pappa, kom och gå!”
   ”Du glömde kakan.”
   Kakan är där uppe på hovavaningen.
   Det var Lise som min favoritläkare med Helgert när han var liten.
   Man låg i sängen så vi kan nog hämta grejer till en.
   Man har varit bak sist en gång också.
   ”Jag ska bara vila ögonen en liten stund.”
   Men Fredrik, om man nu vill sätta ihop ett eget träningsläge på hemmaplan
   Så kommer vi att dela med oss av en liten mall för det.
   Ja, kul!
   Jag har slängt ihop en liten kort riktlinjer.
   Där står egentligen 7-8 punkter på vad man ska tänka på.
   Man aldrig ska köra kvalitetspass två dagar i rad.
   Det är en sån miss som folk fortfarande gör ibland.
   ”Jag hinner inte få ihop den dagen emellan så då kör jag först en tuff pass och sen en tuff pass dagen efter.”
   Nej, nej. Aldrig ska du göra det.
   Det får du inte lov att göra egentligen.
   Även så att man fyller upp med mycket av det lugna, hittar en tävling och kastar in.
   Får man känningar av sliten ska man vila.
   Och inte öka upp volymen för hårt.
   Det finns lite sådana riktlinjer.
   Sen är det lite sådant supersuperenkelt, nästan som en notesmall.
   Där man bara så, fredag, förmiddag, eftermiddag, lördag.
   Man ska alltid tänka på trevliga saker, förmiddag, eftermiddag.
   Om det så är, det måste inte vara två träningspass.
   Men det kan vara så, förmiddag löpning, eftermiddag Hallux-Valgus-övningar.
   Jag vet att de kommer vara slitna som f*n.
   Jag tänker, kan det vara lördag, lördagspass på förmiddagen och kanske yoga på eftermiddagen.
   För de som tycker sånt är kul. Det gör inte du och jag, men det skiter vi i.
   På söndagen kanske man har kört långpass. Vad gör man på eftermiddagen?
   Ja då kanske det bara är sånt.
   Simma.
   Simma, fan. Why not liksom?
   Så kan man fylla i den här. Så det är en rolig grej.
   För er som inte har testat träningsläger på hemmaplanen.
   Man kan också köra sånt där komprimerat en fredag, lördag och söndag.
   Det är skitroligt. Så vi vill varmt rekommendera den skulle jag säga.
   Härligt! Det ska vi absolut lägga ut på något sätt.
   Jag har ju faktiskt en liten grej som jag inte har pratat med dig om.
   Som jag tänkte att vi skulle testa.
   Och det är nyhetsbrev.
   Ja, det ska vi!
   Och detta är typiskt sån sak som man kanske lägger i ett nyhetsbrev.
   Så ni redan nu känner såhär ”fan, ett nyhetsbrev för de här två semi-alkoholisterna”.
   Alltså vem vill inte ha det?
   Det hade varit…
   Fatta tipsen!
   Gå ner på löpninggodrivet.se
   Och sen går ni in om oss, och under där kan ni anmäla ett nyhetsbrev.
   Jag tänkte att vi skulle få ihop ett nyhetsbrev i juni.
   Vi har haft väldigt intressanta gäster.
   Vi har pratat ganska mycket om ett ämne som många frågar om.
   Det är maratonträning.
   Vi har skotest på gång, och vi har energi med Umara och löplabbet.
   Så jag tänkte att vi skulle få ihop något nyhetsbrev Simon.
   Du behöver inte få panik nu, jag har redan gjort grunden.
   Jag är ju så ledig, så lugnt.
   Så innan han mälter där, vi kommer att lägga ut lite om detta på vår Instagram också.
   Så att vi får flera tusentals prenumeranter.
   Alltså det är, om ni tänker ”jag gillar inte nyhetsbrev så det här har ni inte sett”
   Det är typ det bästa.
   Pass, huvudrekommenderade pass, smart träning, vad vi kör för träning, hur vi resonerar framåt och så vidare.
   Det kommer bli skitbra.
   Det kommer bli riktigt, riktigt grymt.
   Ni som fortfarande lyssnar på detta avsnittet, där är en sista liten kicker som vi ska ta nu efter pausen.
   Det är faktiskt hur man laddar med energi nu under sommaren och framförallt inför den här goa tävlingssäsongen som väntar i sensommar och även i höst, Fredrik.
   Det ska vi snacka om.
   Så häng kvar, vi är strax tillbaka.
   (skratt)

• Det är ju så konstigt att det är så lätt att ta.
  [Musik]
  [Musik]
  [Musik]
  [Musik]
  (Musik)
  [Musik]
  [Musik]
  Nu då Fredrik, där är ju en liten gottepåse här nu.
  Det är två små gottepåser på gång.
  En har anlänt från löplabbet och en till är på väg från löplabbet kan man säga.
  Den första lilla gottepåsen som vi ska testa tillsammans med löplabbet är ju energi.
  Vi insåg att vi ska träna inför ett maraton.
  Det kom vi på.
  Just det, vi ska springa Helsingborg Maraton.
  Det är ju jättelångt.
  Eftersom du och jag är ganska träningsskygga så känner vi att vi behöver maxa alla procenten.
  För vi orkar ju inte lägga in mer träning utan vi får ju maxa allt det andra.
  Så vi inser att det här med energi det är något vi verkligen behöver.
  Så vi snackade ihop oss med löplabbet och de sponsrar ju nu oss med Umara.
  Som ju också är officiellt sponsrat till Helsingborg Marathon.
  Så det passar ju bra, vi vet ju om det kommer serveras under loppet.
  Förutom den kanske lagning som vi säkert kommer att fixa.
  Det är ett ganska bra tips också att när vi springer Valencia till exempel.
  Så kollar vi upp vilken energidrygare eller sportvikt det var där.
  För att kanske testa innan på några pass.
  Ja, viktigt.
  Här är det jättebra att vi får samma fabrikat som vi kommer att serveras där.
  Instämmer.
  Så att i princip, du och jag som inte…
  Vi har ju kört en hel del med energin, på nästan alla marathon-loppen vi har kört och halv-marathon också.
  Och för den delen så är vi inte blyga att få klämma en gel innan en tia heller.
  Nej, precis.
  Men nu kan vi säga att det är egentligen första gången vi kanske lite mer strukturerat använder det över en lite längre tid i marathon-träningen egentligen.
  Och då är det så här att Umara, måste jag säga, de har på, om man går in på deras hemsida,
  Vi sponsrar inte Löp-labbet, men Jens på Löp-labbet Helsingborg har hjälpt oss att plocka fram ett kit för vad det är vi behöver.
  I grund och botten är det fyra produkter som vi har testat.
  Det är tre stycken som vi har testat, en som jag kanske bara testar.
  Det är lite beroende på att vi inte vill pusha ditt hjärta.
  Vi kom till koffinet så jag kanske hågar en del av den.
  Så det är två olika typer av gels som vi ofta använder och sedan är det sporttryck.
  Och sen har vi även den här U-Intend, den som får sticker överallt i fingrarna.
  Men i grund och botten är det det som är det viktiga.
  Gels och sporttryck så kom man ju väldigt långt.
  Och det var ju, Musse var ju här från avsnittet sen när det var Stockholm Marathons special.
  Och så är det ju en av nycklarna är ju att faktiskt vänja sig.
  Vi bör träna med det om man har tänkt att man ska ha energi under själva långloppet man ska köra sen.
  Också en kommentar här är att träna med energi när det är riktigt varmt.
  För att kroppen är extra känslig då.
  Så att vänja kroppen både vid varmen och att ta till sig energin.
  För att kroppen är inte lika bra på att ta till sig energi när det är varmt.
  Nej, den är ju inte det. Jag tycker man lär sig ganska mycket om hur det är.
  Umara har på sin hemsida en kanonbra energikalkylator.
  Man slår in lite i var man ska springa, hur mycket man väger, hur lång man är och allt det där.
  Så ge henne lite tips, den har också jättebra snarare, man kan lära sig mer om kost och energi och sådär.
  Men det är ju lite mer generellt ändå, utan det är ju väldigt individuellt också tycker jag.
  I vissa delar är det rent fysiologiskt.
  Du kommer att tappa energin under ett mar att de får det, det vet vi om.
  Vi vet att vi behöver fri oss kontinuerligt.
  Men det är en del som är lika mycket fan, det vet du hur jag är.
  Vi har sprungit tillräckligt mycket lopp, du och jag tillsammans.
  Det är en kicker att få i sig någonting som man känner, man vet om.
  Hjärnan vet om att det här är bra för dig.
  Och det gör mycket för hela mindsettet tycker jag.
  Åh, nu är det bara en kilometer kvar, sen får jag bara…
  skratt
  Få i mig någonting.
  Det är två aspekter med det faktiskt. Det ena är ju rent placebo nästan.
  Kroppen får en liten smakkick på att här finns energi.
  Och det signalerar ju till hjärnan att det är lugnt. Vi har energi kvar.
  Det räcker faktiskt. Det har gjorts forskning på det också.
  De har jämfört med att dricka sportdrycken och bara trinna in i munnen, skölja runt den och spotta ut den.
  Då har du typ samma resultat.
  Sen är det en annan sak med maten när du behöver verkligen få i dig det på rätt sätt.
  Men kicken får du redan när du bara tar lite lite gel eller sportdryck i munnen.
  Jag tänker Fredrik, för lite grann någon som lyssnar.
  Det är säkert en del som lyssnar som är supervana.
  Vi har ju att ta mycket energi och ha koll på det.
  Men jag tänker, även för de som är lite nybörjare på energidelen.
  Så är det ju, men det är klart att det är ju en jävla djungel.
  Vi försöker ofta hålla oss till ganska basic grejer.
  Alltså, en sportdryck.
  Jag tror både du och jag dricker ofta, kanske innan ett pass.
  Om man ska köra ett tufft pass eller långt pass.
  Man laddar upp med det några timmar innan.
  Upp till tre timmar innan tycker jag är kanonbra att köra.
  Som du sa här innan också när man kör långpass att man planerar det lite grann.
  Jag hade nu när jag körde sönder så blandade jag en sportdryck.
  Så jag hade druckit hem några timmar innan.
  Eller under tre timmar innan.
  Sen blandade jag en och ställde ute på min soptunga.
  Så visste jag om att
  ”If the shit hits the fan” det hade man med Jels också.
  ”If the shit hits the fan” då kortar jag min runda.
  Och så springer jag in om hemmet.
  Dricker och sen springer jag vidare.
  Så jag vet att det finns energi liksom.
  Ja men det är smart.
  Det är lite som att planera med att springa i skugga.
  att man planerar att frysa i vätska och det kan vara avgörande på vissa passnader i varmt och långt.
  Det är väldigt smart och då gäller det att ha en god, alltså det är också så här man vill ha en dryck som man tycker smakar bra och sen att den är snäll mot magen.
  Det får man nästan testa sig fram.
  UMA tycker jag är super.
  Jag trivs jättebra med den.
  Faktiskt den bästa jag har testat.
  Helt utan att, nu är jag apatisk, utan att ta partiet.
  Så känner jag att den här är riktigt bra.
  Jag tycker nog, jag tror jag talar för oss bägge.
  De två som vi har kört mycket av eller gillat så är det UMA och det är Mårten.
  Alltså det är de två vi har kört mycket av.
  Jag tycker skillnaden där är att mårten smakar inte så mycket.
  Vilket kan vara gött ibland.
  Ibland vill du ha lite.
  Ibland kan jag känna att det är precis som när barnen bara låg på en skis för att få en vittring av socker.
  Det är exakt den effekten man vill ha.
  Jag tycker det är en perfekt, för vi har också testat från andra märken där det varit alldeles för sliskigt.
  Om det är varmt, trött och du suger ur dig lite grann och dricker en sportdryck som är för söt.
  Det klibbar sig i munnen, det babblerar.
  Du får helt motsatt effekt och magen blir superrolig för att den ska hantera.
  Så balansen i de här är faktiskt jäkligt schyssta.
  Det är väl också därför vi efterfrågade att vi kunde köra om detta marknad.
  Sen Fredrik, du är också en fan av det här.
  Vi har ju sportdrycken, den här U-Sport.
  Du har apelsin, orange, och jag har fläder.
  Jag måste med en.
  Fan, nu skulle vi ha tagit den i drinken ju.
  Hahaha!
  Alltså, du…
  Tequila-sandwich.
  Den där med bergsröd.
  Det är ju fan sjukt.
  400 kalorier är den nu.
  Hahaha!
  Sen har vi två olika typer av gels.
  Vi kör också.
  Där är de med lite mercofini.
  Som är samma liten… Du är fan skitbra.
  Det är liksom skrivkork på den här jäkeln.
  Det älskar jag.
  Sen finns det de mer klassiska gel som man känner. Här är en med kolasmak.
  Den är lite mer sån att man river av den och så suger man i sig den och sen är man färdig.
  Och både du och jag är ju lite så fans.
  Jag tycker folk ibland, som kan vara lite vana i detta, så ser de ibland man så här.
  River en sån här surprise, en tio minuter innan en tio-kilometers-lopp.
  ”Vad fan sysslar de med?”
  Men det är samma sak. Dels så ger det ju lite energi såklart under loppet.
  Men under de tio kan man inte behöva så mycket energi.
  Men du får ju den här kicken upp i huvudet någonstans.
  Av dem liksom.
  Sen skruvkorken, alltså…
  Oh my god, för att det är inte alltid heller, om du kör en längre pass.
  Så det är någonting som du också har känt som tar emot att ta i sig alldeles för mycket.
  Man bara ”Åh jag behöver bara lite grann, men jag kan inte ta en hel gel”.
  Att kunna stänga den och lägga undan den, det är smidigt.
  Skitbra, så den här med skruvkork.
  Jag tog när jag körde mitt pass, 4x3km i lördags.
  Då tog jag bara halva.
  Jag kände bara att jag behövde få i mig någonting.
  Men egentligen kanske inte så mycket för energin utan mer för att känna att jag får någon form av kick.
  Och det var koffein i den också?
  Yes, lite mer koffein i den här. Det är 32 mg koffein.
  Det är där man är lite nördig liksom.
  I de vanliga är det 21 mg.
  Men just därmed, de har ju både mycket koldioxidater i dem.
  Men just den här, men skriv den lite större.
  Lite mer koffein.
  Jag brukar också dela upp det, hur mycket kick behöver jag?
  Och hur mycket ren energi behöver jag?
  Så då med mycket koffein kanske man inte tar hela tiden.
  Men man behöver en kicker då och då.
  Ett tips när man tänker på marathon och tar energi,
  om man nu springer med flipbelt,
  ett bälte som du kan ladda med gel.
  När du ser den här skylten, att snart är det vatten.
  Då ska du trycka din gel.
  Då kan du skölja ner med vatten sen, för det är rätt skönt.
  Den är ändå lite klibbig och kan vara lite obehaglig att ha i munnen under längre tid.
  Så få vattenstationen därefter när du har tatt hjälen är jättebra.
  Du behöver också neutralisera lite med vattnet så att magen klarar sig.
  Så att du inte bara kör sporttryck och hjäl.
  Utan vattnet blir också viktigt.
  Jag har kört helt fel någon gång.
  Jag har först kommit till en vätskestation, brukt lite vatten och då kommit på att jag behöver en hjäl.
  Så har man 5 km till nästa vätskestopp.
  Så det blir lite…
  Ja, man känner det.
  Så du springer inte runt och har vatten på dig?
  Nej, det hoppas jag inte.
  Eller det beror på var man ska springa på tid.
  Men i alla fall, så de här har vi kört nu.
  Och börjat testa.
  Tycker det är skitgött.
  Som sagt, jag tycker faktiskt U-Morgons hemsida är kanon.
  Om man vill fördjupas lite i det.
  Annars måste jag faktiskt tipsa också att säga dem att
  Mårtens hemsida har en jäkligt bra kalkylator för.
  Du kan trycka in i vilken typ av långlopp du ska springa.
  Halvmaraton, mil eller maraton.
  Även så finns det en för elitprogram och en för lite mer.
  Och då står det en rekommendation.
  Vilket jag också tycker är intressant.
  Det är en sån fråga.
  Umar har ju själv en podd som de kan prata mer om.
  Man kan lyssna på det.
  Men där tycker jag om man tittar på
  Det var till och med så att de pushade så att de efterfrågade varannan kilometer.
  De brukar ansåga att det kan vara var tredje, fjärde eller femte.
  Men då tar de otroligt små sippar.
  Man ska tänka att de springer ju bara två timmar.
  Många av oss andra är ju ute minst tre timmar i alla fall.
  Och ännu längre.
  Där man kanske behöver frysa var femte, var sjätte kilometer.
  Så jag tror det är lite så du och jag resonerar.
  I början på maträning så klämmer man kanske inte så mycket.
  Utan mer då bara kommer man igång.
  Men absolut, på våra längre pass så kommer vi börja tänka att man kommer ha några pass som man kommer träna med.
  Var femte kilometer vill man försöka träna på kroppen att få i sig någonting.
  Jag tycker också att det är en möjliggörare för att ge sig ut tidigt på morgonen också att ha spårfruk.
  Det går ju inte. Du kan ta en banan på sin höjd. Du vill inte äta en stor frukost och sen ge dig ut på 30 km.
  En spårtryckt morgonen och ha med sig en GL ut och sen ha någon station där du fyller på.
  Det är ju en grym kombo för att slippa värmen och komma ut tidigt också.
  Det är frukost och sen får du vänta kanske tre timmar innan du kan springa.
  Så det gör jag ofta. Går upp och blandar en sportdryck och sen ger sig ut på tidig morgon på lång pass.
  Jag vet inte hur många tuffa passer jag kommit i hallen. Jag har käkat en halv banan och druggit en sportdryck.
  Men det är redningen ofta.
  Fredrik, ett litet sista tips då för dem som inte har kört det här så mycket.
  Man hamnar i ekonomisk kris om man ska dricka det här på varenda pass man ska köra.
  Vilka pass kan man dra nytta av på träningen? Man kan inte göra det på alla sex passen.
  Alla de här Marapassen vi ska köra sen, som är långa trösklar, där du har möjlighet med en snäll joggvila.
  Har du möjlighet att ha en station och ta det här på ett smidigt sätt.
  Jag tycker att långpassen ska man börja redan nu.
  Vi börjar ju maten nu när man kommer upp mot över 20 km.
  Så för vår del så behöver vi någon form av energi då.
  Så det är väl en liten regel där att allt under 20, det klarar vi ganska bra.
  Men nu har vi också vant våra kroppar över det.
  Är man helt ny på maten så tycker jag att man kan börja ta detta redan vid lite längre distanspass och långpassen.
  Alltså upp mot 15 km absolut.
  Kanske ta en hjälp vid 7 km eller tidigare, kanske 6 km tar man en.
  Så ser man lite hur kroppen reagerar och ser hur rolig det är att springa med det.
  Och sen att verkligen köra de här riktiga energiintagspassen.
  Det tycker jag är viktigt att man nu ska springa ett jättelångt pass.
  Vilket jag rekommenderar att man gör innan ett marathon.
  Man kan springa upp mot kanske till och med 35 km.
  Det beror lite på var du är och vad din målsättning är med att springa maten.
  Ska du bara ta det runt, ja då kanske du inte behöver ett så långt pass.
  Men har du någon tid, då kanske du ska pressa under fyra timmar och så vidare.
  Då kanske du behöver upp däremot i alla fall 32-35.
  Då tycker jag du ska köra den här energiplanen som du har tänkt på loppet.
  Det är ju ett kalorium.
  Så räkna fram det, hur mycket man behöver.
  Det är ganska mycket.
  Och fundera också kring hur du ska bära med dig det.
  Eller om du ska ha hjälp med lagning.
  Då märker du att du ska ha 8 gels.
  Okej, fan.
  Blött ryggsäck.
  Så det är lite så.
  Man får planera lite.
  Och kanske lägga till lite salt.
  Och ha med sig lite sådana saker också.
  Om man har lite…
  Magnesium.
  Jag satte det där.
  Det var faktiskt så att du har precis börjat.
  Så det kan vara vettigt att börja testa det.
  Jag tycker framförallt som du sa att man ska tänka sen då så här, för i vissa grejer kan man tänka ”Åh jag sparar det till race day” och då blir det speciellt.
  Energin? Nej, nej.
  Och jag tycker också mycket när vi har kört vissa sådana här längre marapass, jag kommer ihåg ett pass vi körde inför Växjö tror jag, vi var en hel grupp som körde.
  Då körde vi 8, 6, 4, 2 kilometer i marafart.
  Och så en kilometer däremellan liksom, jogg.
  Och så en kilometer däremellan, liksom jogg.
  Då hade vi ställt ut energi och vi hade ställt ut sportdrycksflaskor.
  Vi påminns i optunna, det var klössonstation.
  Så sprang vi upp äppelodlingar, rundade runt där, kom runt där typ tre gånger eller någonting och tog sportdryck på dem.
  Och det är jäkligt schysst att få simulera tävlingskänslan.
  Så man verkligen kommer in i det där fokus-modet på någon sätt.
  Men också som du säger ska man ut på de där riktigt långa passen.
  Inte minst om det är varmt nu.
  Att det är dags lägre att börja träna faktiskt.
  Tuffa pass eller lite längre pass.
  Utan tvekan bara testa.
  Ja och sen tävlingar.
  Då kan man även testa att ta en GL bara på en kick vid starten.
  Även om du ska springa kort 5000 eller något sånt.
  Vi brukar ta 10 minuter innan eller någonting.
  Och det är också att vänja kroppen vid att
  klara av att ta det här.
  Så att ja, jag tycker det är bra att börja i tid.
  Man får börja i tid och testa och utvärdera.
  Sen får man göra om.
  Är det så att man märker att U-mara inte funkar för kroppen,
  då får man testa något annat.
  Helt klart.
  Det jag tror är att det är skonsamma produkter för magen.
  Man verkar ha hittat rätt där.
  Jag har testat några andra fabrikat som inte har känt lika bra.
  Ja, det har man gjort.
  Jag tänker mer och mer på det just nu eftersom man haft några bomade maralopp.
  Man vet aldrig hur det blev på dagen.
  Men du vill ju ge dig själv så bra förutsättningar som möjligt.
  Och det tänker jag mer och mer på.
  Ju äldre man blir så tänker man mer och mer på det.
  Ju mer jag kan göra, inte bara på dagen, utan i hela träningen och den här träningsperioden.
  Det är klart som fan jag vill göra det.
  Så då gör jag det helt enkelt.
  Härligt! Så det är grymt.
  Så vi tackar löplabbet för det också.
  Vi lägger ut lite länkar till de här produkterna.
  Efterhand kommer man följa vår energiplan.
  Då ska vi ta en liten break och sen ska vi summera lite.
  Sen är vi strax tillbaka.
  [Musik]
  Så du börjar lida mot sitt slut i det här avsnittet. 127 så har vi det.
• Det var 26 där. – När ska de sluta?
• När ska de sluta tänker alla? – Ja, precis.
  Inte riktigt alla, det är åtta kvar här som kollar.
  Nej.
  Det är fortfarande några som kommer fram på loppen och säger ”Ni är fan bra”.
• Finns ju inte så många andra på det. – Menar ni de andra eller?
  Ja, precis.
• Vi är inte slutsnitt. – Den ständiga.
• Menar ni de andra? – Ja, det var du.
• Ja, det var de andra. – Manne, Manne!
  Nej, jag äter inte manne.
  Hahaha.
  Hahaha.
  Kul, kul, kul.
  Men Fredrik, det här är massa roligt skit.
  Vi ska snacka om framåt också.
  Ja, men det är väl avsnitt på gång?
  Precis. Nästa avsnitt har vi med oss
  Race ID.
  Vad det kommer att handla om?
  Ja, det kommer att handla om massa lopp förmodligen.
  Vad Race ID gör och hur viktigt det är
  att man delar med sig av att man springer.
  Men vilken jävla dröm det är.
  Det är inte så att vi är blyga för att prata om varken tävling eller delar med oss.
  Exakt.
  Det kommer bli skitroligt.
  Följ mig här, här är länken.
  Det kommer bli skitgött.
  Och sen tänkte vi att vi kommer klämma in skoavsnitt och prata lite mer specifikt om hur vi tränar, hur vi delar upp träningen i olika faser.
  Och sen hur vi kanske resonerar kring vad vi använder för typ av skor på passen också.
  Det kommer bli jäkla gutt.
  Tränar vi bara med karbon eller tränar vi med vanliga skor?
  Osberg skrev just det, skor.
  Jag tänkte på det, det var det faktiskt ganska länge sedan.
  Fick även en fråga från David nu precis här på Youtube.
  Vilket man kan följa när vi sänder live.
  Like and subscribe.
  Vilka favoritlöparskor vi har.
  Det kommer vi besvara nu framåt i de avsnitt som kommer.
  Jag har en liten avslutning. Vet du vad jag gjorde då?
  Du slängde skor.
  Jag rensade min skohylla.
  Först tittade jag och bara ”Det är knappt några kvar!”
  Och sen bara ”1, 2, 3, okej det är 8 par kvar”.
  Ja, okej, allting är relativt.
  Det ska bli skitkul. Vi ska testa skor från New Balance.
  Vi ska testa skor från Puma.
  Och sen även från Hokeh.
  Som också är sponsor av Hälsomymraton.
  Så allt det här gör vi tillsammans med löplabbet.
  Helsingborg Marathon, New Balance och Puma.
  Så det ska bli väldigt roligt att få testa.
  Vi har ju redan provkört alla tre marken sedan tidigare.
  Hoka testade vi under världsekollförsöken.
  Försöken? Fan jag glömde det!
  Det kom på Fredrik, för jag glömde det idag.
  Vi pratade golf i helgen.
  Jag har ju en holding one-skild.
  Den måste du ta.
  Men anyways, vi vet att vi gillar dem.
  Och Puma och New Balance har vi ju kört här lite grann nu under våren.
  under våren och trivs ju väldigt bra i.
  Det ska bli kul att få snacka litegrann om dem.
  Det är en rolig jäkla sommar på gång här Fredrik.
  Mycket rolig.
  Det ska bli, jag älskar att jag ska gå.
  Jag också, på något sätt.
  Det är, folk tycker, vissa tycker man är sjuk i huvudet
  och andra bara så här, nej, filf.
  Alltså det ska bli så roligt.
  Jag får hem en makartong och sen ska man bara öppna
  och ta bort det lilla pappret.
  Och stoppa ner huvudet i.
  Ja, det är enda gången man gör så.
  Jag gjorde det dagen innan jag skulle gå hit igen.
  ”Åh fy fan, det måste ha varit en ny öskeljåg.”
  Ja, det måste ha varit en ny öskeljåg.
  Efter tredje passet slängde jag över. ”Nej, det luktar nåt skit igen.”
  Slängde jag över.
  Nej, det ska bli riktigt, riktigt roligt.
  Och det ska bli kul också att se var vi landar i.
  Förstår att vi ska springa…
  Ja, det gör vi också.
  Jag har inte tänkt så mycket på det.
  Det ska bli jäkligt roligt.
  Det är roligt att ha oss framåt.
  Ska jag springa in?
  Den tunna jäkeln.
  Den hade varit kul att få testa igen.
  Fast inte.
  In och prenumerera på vårt nyhetsbrev som kanske blir…
  Sveriges största.
  …nu nått.
  Sveriges största.
  Ja, okej.
  Det kan vi inte.
  Det tror jag är i Danmark i alla fall.
  Ja.
  Sveriges största i Danmark.
  Det kommer bli grymt.
  Tack för att ni har lyssnat.
  Vi är tillbaka nästa vecka.
  Det är vi.
  Ha det gott allihopa.
  Hej då.
  Hej då.