Jag heter Angelica och är småbarnsmamma till två tjejer på 2 och 4 år. Jag bor i Eslöv i Skåne tillsammans med familj och hund, jobbar heltid och försöker – som så många andra – få ihop vardagspusslet. Mitt i allt detta finns också träningen. Eller ja… ambitionen om att träningen ska vara en naturlig del av livet. Något som bara finns där, även när livet är lite kaosigt. När jag tittar i backspegeln kan jag knappt förstå det själv: de senaste 1,5 åren har jag lyckats skapa kontinuitet (jag?!) i min träning. Det har blivit en Vasaloppstrippel, två halvmaror, en Tjejklassiker – och förstås en hel del träningspass däremellan. Och nyligen fick jag ju den otroligt fina utmärkelsen Årets raket – något som verkligen betyder mycket för mig. Men resan hit har varit långt ifrån självklar. Graviditeterna var olika, men gemensamt var att jag började tro – och acceptera – att ett aktivt liv inte längre skulle vara möjligt. Jag kände inte igen min kropp och den energi som fanns gick helt till barn och familj. Men av en slump trillade jag över en vlogg med Anna Haag och Emil Jönsson – två nyblivna, aktiva föräldrar. Och någonstans där väcktes en tanke: livet kanske inte är ”över” bara för att man blir förälder? Kanske kan jag också röra på mig. Kanske kan jag vara en aktiv mamma? Efter två graviditeter är förutsättningarna nya. Nya buggar, nya features. Och det är inte bara mammakroppen som ska ställa upp – utan även familjelogistiken, sömnbristen och vardagen i stort. Allt ska funka. Jag delar min resa på Instagram (EnMammaKlassiker) för att visa just det: att det inte behöver vara perfekt, inte elit, inte ”allt eller inget”. Men att våga testa, våga börja och våga bryta sina egna barriärer kan vara helt otroligt. Och där är vi nu. Med nya mål i form av Halvklassikern och Helsingborg Halvmaraton – inte minst för att få revansch på den sista delen av banan (som skulle vara lätt? Eller?). För att lyckas med målen krävs flera delar, men löpningen är sannerligen en av dem. För mig...
Besök sidan