Tekniskt kaos och seriepratet
Vi drar igång med lite tekniskt strul, pratar om långa tv-serier och konstaterar att det är avsnitt 272. Första gången vi gör en race report från Lidingöloppet trots att podden snart har fem år på nacken.
Race report från Lidingöloppet 30k med tips om matpackning, taktik för backarna och hur kroppen reagerar på terräng. Plus veckans träning och community boo...
Världens största terränglopp är avklarat och vi får en härlig pratstund om hur det var att ta sig an Lidingöloppet 30k för första gången. Hur packar man sin matpåse för tre mil i skogen? Hur delar man upp loppet mentalt? Och vad gör man när kroppen börjar stänga ner i de sista backarna?
Vi snackar om stoltheten som genomsyrar loppet, gemenskapen som löpning ger och känslan av att springa i Stockholms skogar med tusentals andra. Plus veckans träning där någon av oss äntligen kommit tillbaka till banan, och community boost till Jasmine som vuxit i sitt långsiktiga tänk kring löpning.
Avsnittet presenteras av oss själva och vår coachtjänst.
Vi drar igång med lite tekniskt strul, pratar om långa tv-serier och konstaterar att det är avsnitt 272. Första gången vi gör en race report från Lidingöloppet trots att podden snart har fem år på nacken.
Genomgång av hur man kan packa mat för ett längre terränglöp. Ris, fetost, skinka och choklad i plastpåsar i vätskebaltet. Taktiken är att se fram emot varje liten matpaus och hålla blodsockret jämnt.
Återhämtning efter Fyra Fjäll, första fartpassen på ett tag och ett spontant banpass med tre okända löpare från en Facebookgrupp i Helsingborg. Vikten av att våga ta kontakt och bara fråga om någon vill hänga på.
Hur man tänker när man ska springa distanspremiär utan klassisk träningsupplägg. Respekt för distansen, men också insikten att man känner sin kropp och kan anpassa taktiken därefter. Mentalt uppdelat i tre delar.
Över 30 000 löpare under helgen, otrolig organisation redan från Ropsten, mäktig start på Lidingö och känslan av att vara del av något stort. Tradition, historia och stoltheten över svensk löpkultur.
Taktiken var att hålla första milen som ren uppvärmning, springa lugnt trots trängsel, ta första vätskan efter 5k och sen njuta av första rispåsen och chokladbiten. Inget stress, bara ta sig igenom.
Transportlöpning genom skogen, mentalt tuffaste biten eftersom man inte riktigt är halvvägs. Kroppen börjar kännas vid 15k. Samma tempo som uppvärmningen men nu handlar det om att bara hålla i och inte tappa fokus.
Karinsbacken och Abborbacken slår till när man redan är slut i låren. Trampdynorna gör ont, låren spricker och kroppen börjar protestera. Här gäller det att gå i backarna, ta läsk och bara ta sig fram. Läsk i Abborbacken blev en höjdpunkt.
Mixen av skog, vatten, backar, skogsriv, gettfarm och folkfest gör loppet unikt. Både nybörjare och elitlöpare på samma stigar, barnrekord och människor som gör sitt enda lopp i livet. Vackert, omväxlande och något helt speciellt.
Community boost till Jasmine som vuxit i sitt långsiktiga tänk. Plus lite om vad som händer på jobbet framåt, nya program, företagssatsningar och vikten av att hålla i träningen även när säsongen är slut.