Startade i grupp 2, tyckte att det var jäkligt trångt till en början och hade svårt att komma upp i farten som jag hade planerat att hålla. Men jag kom in i det och efter 2 km började jag få flyt och det rullade på fint och behagligt! I Majorna dök självaste Fredrik upp och gav lite pepp och såg till att jag tog det piano på Älvsborgsbron vilket var JÄKLIGT bra. Och nedförsbacken efter den bron….. MMMMMM vad den är go’! Det kändes fortsatt bra ute på Hisingen, var pepp och glad och tänkte ”det här har jag”. Men, sen hände det, rullgardinen började sakta men säkert att dras ner efter kilometer 12. Att komma upp för Hisingsbron var tufft. Men väl uppe drog jag en djup suck och lät benen pinna på neråt för att kamma hem lite tid. Precis som föregående år så närmade jag mig väggen på Avenyn och jag fick sänka farten. Mina splittar på 5, 10 och 15 var närmast identiska men sedan tappade jag en del, i snitt 8 sek/km under km 15-20. Jag hade helt gett upp drömmen om att komma under 90 - något som jag ångrar nu. Sanningen var den att jag var väldigt bra i fas, något jag upptäckte först när det var lite för sent - på UPPLOPPET. När jag började se målområdet hade jag 1:29:30 på klockan. Jag tryckte på och tänkte ”det vore väl själva fan om jag skulle missa det här nu”. 15 sekunder senare så såg jag målet och tryckte än mer. Rullar in på sjuka 1:30:00. Förargligt men kul. Var rätt matt när jag kom in och blev fångad av en snäll funktionär som kollade läget med mig. Vaggade fram till Runner’s Zone och njöt av hur jäkla bra det gick och att jag vågade!
Snabbfakta
- Lopp: Göteborgsvarvet
- Plats: Göteborg
- Datum: 2025-05-17
- Distans: Halvmaraton
- Löpare: Lisen
- Personbästa: Ja
Träningen inför loppet
Har tragglat på riktigt bra de senaste veckorna med både pass och träningstävling för att checka min status. Har kört specifik HM-träning i lite drygt en månad.
Innan loppet
Hade en rätt kass natt och kände mig inte så pigg och på hugget som jag hade önskat, men jag tog mig i kragen och taggade till tillsammans med min man som skulle debutera på HM-distansen. Vaknade till liv och fick upp peppen.
Under loppet
Startade i grupp 2, tyckte att det var jäkligt trångt till en början och hade svårt att komma upp i farten som jag hade planerat att hålla. Men jag kom in i det och efter 2 km började jag få flyt och det rullade på fint och behagligt! I Majorna dök självaste Fredrik upp och gav lite pepp och såg till att jag tog det piano på Älvsborgsbron vilket var JÄKLIGT bra. Och nedförsbacken efter den bron….. MMMMMM vad den är go’! Det kändes fortsatt bra ute på Hisingen, var pepp och glad och tänkte ”det här har jag”. Men, sen hände det, rullgardinen började sakta men säkert att dras ner efter kilometer 12. Att komma upp för Hisingsbron var tufft. Men väl uppe drog jag en djup suck och lät benen pinna på neråt för att kamma hem lite tid. Precis som föregående år så närmade jag mig väggen på Avenyn och jag fick sänka farten. Mina splittar på 5, 10 och 15 var närmast identiska men sedan tappade jag en del, i snitt 8 sek/km under km 15-20. Jag hade helt gett upp drömmen om att komma under 90 - något som jag ångrar nu. Sanningen var den att jag var väldigt bra i fas, något jag upptäckte först när det var lite för sent - på UPPLOPPET. När jag började se målområdet hade jag 1:29:30 på klockan. Jag tryckte på och tänkte ”det vore väl själva fan om jag skulle missa det här nu”. 15 sekunder senare så såg jag målet och tryckte än mer. Rullar in på sjuka 1:30:00. Förargligt men kul. Var rätt matt när jag kom in och blev fångad av en snäll funktionär som kollade läget med mig. Vaggade fram till Runner’s Zone och njöt av hur jäkla bra det gick och att jag vågade!
Efter loppet
Tog igen mig en stund på gräsmattan, snicksnackade med folk som jag både kände och aldrig hade träffat för, det är allt fint med jippon som dessa - man känner sig aldrig ensam. Sedan packade jag ihop, drog till Handels och letade upp min moster och kusin som stod och hejade och inväntade att min man skulle springa förbi. Så kul att stå på den sidan lite också!
"Det vore väl själva fan om jag skulle missa det här nu." - Lisen