Började stark tillsammans med maken och bästa vännen i ett 5.45 tempo, visste redan där att det nog inte skulle hålla men var dum som vanligt och gled med. Tempot höll sig där och på måltempot 6.00 fram till 21km där kroppen började protestera och känslan av illamående och yrsel satte in. En höft som strulade blev strösslet ovan på och jag bestämde mig snabbt för att sänka tempo och satsa på att slutföra. Detta var väntat med bakgrunden med mina kärnvärden och jag kände mig stolt som kunde ta det beslutet då. Efter några km till började allt flyta på igen och den onda höften gjorde sig påmind men den funkade. Jag fortsatte och kände mig glad och stark fram till ca 33km där började hjärnspökena men lite dricka vid stationerna och snacks så vände det igen och jag sprang återigen ner mot mitt måltempo. Sista kilometrarna kände jag att jag hade krafter kvar, jag kände mig glad och nöjd med att jag klarat det och allt rullade på. När det börjar rulla ner från Sofiero kommer jag ifatt pacer på 4.30 och hänger med honom. Fantastiska Pacers hela vägen ska ha stort beröm för den energi och pepp de sprider. Vid 2 km kvar frågar han om min måltid och jag säger då att jag gärna gör under 4.30. Han svarar då att om jag bara springer några meter före honom klarar jag det. ”Det klarar jag” sa jag smått förvånad över mig själv och okar sedan rejält in mot mål och springer in 30 sek tillgodo 😃
Snabbfakta
- Lopp: Helsingborg Marathon
- Plats: Helsingborg, Sverige
- Datum: 2026-09-05
- Distans: Maraton
- Löpare: Cecilia Fredriksson
Träningen inför loppet
Jag har tränat enligt program mot mara först och sedan mot halvmara då jag har mål till Malmö halvmara. Kombinerat maraton långpassen med ett halvmaraprogram. Träningen har flutit på bra innan men har kantats av problem med järnvärden.
Innan loppet
Dagarna innan var jag inte alls nervös och väldigt taggad. Jag visste vad jag gav mig in på och var nyfiken på hur kroppen skulle svara
Under loppet
Började stark tillsammans med maken och bästa vännen i ett 5.45 tempo, visste redan där att det nog inte skulle hålla men var dum som vanligt och gled med. Tempot höll sig där och på måltempot 6.00 fram till 21km där kroppen började protestera och känslan av illamående och yrsel satte in. En höft som strulade blev strösslet ovan på och jag bestämde mig snabbt för att sänka tempo och satsa på att slutföra. Detta var väntat med bakgrunden med mina kärnvärden och jag kände mig stolt som kunde ta det beslutet då. Efter några km till började allt flyta på igen och den onda höften gjorde sig påmind men den funkade. Jag fortsatte och kände mig glad och stark fram till ca 33km där började hjärnspökena men lite dricka vid stationerna och snacks så vände det igen och jag sprang återigen ner mot mitt måltempo. Sista kilometrarna kände jag att jag hade krafter kvar, jag kände mig glad och nöjd med att jag klarat det och allt rullade på. När det börjar rulla ner från Sofiero kommer jag ifatt pacer på 4.30 och hänger med honom. Fantastiska Pacers hela vägen ska ha stort beröm för den energi och pepp de sprider. Vid 2 km kvar frågar han om min måltid och jag säger då att jag gärna gör under 4.30. Han svarar då att om jag bara springer några meter före honom klarar jag det. ”Det klarar jag” sa jag smått förvånad över mig själv och okar sedan rejält in mot mål och springer in 30 sek tillgodo 😃
Efter loppet
Fantastisk känsla och väldigt taggad på mer. Att jag klarar en mara efter ett år med motgångar kändes stort och att ha gemenskapen med maken och nästa vännen var fantastiskt. Benen kändes men mentalt var jag stark.
Helhetsbetyg
Organisation: 5/5 · Bana: 5/5 · Stämning: 5/5 · Prisvärt: 5/5
”Jobbigt, Vidrigt och alldeles UNDERBART”