Jag bestämde mig för att haka på 3:45-gruppen och se hur länge jag skulle orka hålla i. Har inte sprungit med en farthållningsgrupp tidigare, bra övning. Och två fantastiska farthållare- de räddade mina första 15-20km. Km 1-7 var tunga, oklar känsla, rädd att jag gick ut för hårt. Flåsig/lätt flåsig, småsega ben, inte alls läge att prata. Km 8-14 lite lättare, benen kändes bättre och flåset hade inte stuckit. Rätt skönt med lite backar. De var inte jobbiga, snarare vila för att tempot gick ner. Km 15-21 fortfarande kontrollerad känsla. Andningen var flåsig men stabil, benen kändes bra, inte alls särskilt tunga. Km 21-32 lämnade 3:45 gruppen då det kändes som att de höll ett lite för långt tempo. Km 33-38 kollade klockan för första gången och såg att om jag drar på lite kan jag närma mig sluttid 3:40. Andning- flåsig men stabil, får dock påminna mig om att ta djupa andetag. Benen känns bra, ingen fara. Jämför känsla med att springa 10km (10km var mycket jobbigare). Km 39-42 här skulle man dra på så gör det. Håller koll på klockan för att inte missa 3:40. De två sista km var fruktansvärda. Jättejobbig andning men benen kändes bra. Andningen begränsade. Mål - trött men återhämtade mig rätt snabbt.
Snabbfakta
- Lopp: Helsingborg Marathon
- Plats: Helsingborg, Sverige
- Datum: 2026-09-05
- Distans: Maraton
- Löpare: Cornelia Kesti
- Personbästa: Ja
Träningen inför loppet
Kaos, men kontinuerlig. Mycket volymträning under juli. Passen innehöll många höjdmeter (jogg i Sälen och längre leder i fjällen). Sen betydligt mindre träning i början av augusti (ca 2km/dag). Slutligen “toppning” med två veckor med mer volym och testa på tröskelpass. Genomgående- hålla igång min run streak (2km/dag). Ja och ett par maraton (skog/grus).
Innan loppet
Inte bra. Tunga ben, lite orolig över ena vaden. Sen orolig för ett knä. Hade ingen aning om vilket tempo jag skull hålla/klara av att hålla.
Under loppet
Jag bestämde mig för att haka på 3:45-gruppen och se hur länge jag skulle orka hålla i. Har inte sprungit med en farthållningsgrupp tidigare, bra övning. Och två fantastiska farthållare- de räddade mina första 15-20km. Km 1-7 var tunga, oklar känsla, rädd att jag gick ut för hårt. Flåsig/lätt flåsig, småsega ben, inte alls läge att prata. Km 8-14 lite lättare, benen kändes bättre och flåset hade inte stuckit. Rätt skönt med lite backar. De var inte jobbiga, snarare vila för att tempot gick ner. Km 15-21 fortfarande kontrollerad känsla. Andningen var flåsig men stabil, benen kändes bra, inte alls särskilt tunga. Km 21-32 lämnade 3:45 gruppen då det kändes som att de höll ett lite för långt tempo. Km 33-38 kollade klockan för första gången och såg att om jag drar på lite kan jag närma mig sluttid 3:40. Andning- flåsig men stabil, får dock påminna mig om att ta djupa andetag. Benen känns bra, ingen fara. Jämför känsla med att springa 10km (10km var mycket jobbigare). Km 39-42 här skulle man dra på så gör det. Håller koll på klockan för att inte missa 3:40. De två sista km var fruktansvärda. Jättejobbig andning men benen kändes bra. Andningen begränsade. Mål - trött men återhämtade mig rätt snabbt.
Efter loppet
Helt okej, inte så trött. Lite stela ben men kunde gå som vanligt. Kändes dock när man suttit still.
Helhetsbetyg
Organisation: 5/5 · Bana: 4/5 · Stämning: 5/5 · Prisvärt: 5/5
Mitt första progressiva maraton!