Regnet vräkte ner på morgonen, vi var förberedda på en heldag med regn enl prognosen. Spagetti och köttfärssås till frukost, jag var så rädd för att ha för lite energi men detta kändes som en bra start. Men regnponcho på gick vi till området, Nu pirrade det i magen, nationalsången sjöngs inför varje start samt lokala kulningen, påminner om jojk och det var så vackert. Kl 10:06 gick starten för oss glada motionärer, de första 7,5km var lättsprunget, lite skogsstigar och grusväg. O i vyn såg vi Städjan dit vi skulle, mäktig känsla. Första energistationen vid 7,5 och därefter började stigningen. Smal stig uppför i tät blåbärsskog, så otroligt vackert och inte alls vad vi skåningar är vana vid. Svårt att springa, pulsen steg snabbt, lite halt och kletigt av allt regn. Plötsligt hör vi renbjällror, o där står en fäbod mitt i skogen och glada människor hejar oss framåt och uppåt. Efter ett tag kommer vi ut från skogen och rakt upp på kalfjället, verkligen kalt och vinden känns. Först ut på vägen, uppför sen en slinga ut på fjället, smalt stenigt men det går ändå att jogga. Nu kommer vi till andra energistationen runt 13,5km, Välkommen till Nipfjället! Blåser rejält, vindjackor på! Ljummen blåbärssoppa och gifflar smakar så gott! Nu tar vi oss vidare mot Städjan, vi har hört att det är otroligt mycket sten o vi kan inte annat än hålla med. Här blir det mestadels att gå, rädd för att trampa fel. Ser renar som går längst med banan, tagen av vår natur och vad vi upplever! Så tacksam och tar mycket bilder! Hagelskurar kommer flertalet och vi är glada över att ha tagit på oss jackorna redan. Den smala stigen går lite uppför hela tiden, ljungen växer längst med och utsikten är vidunderlig. Vi kommer fram till den högsta stigningen, rakt uppför mot banans högsta punkt ca 1000möh. Får nästan svindel när jag stannar upp för att hämta andan. Men har man tagit sig uppför så ska man också nedför! Lite otäckt men skylten ”älska sen” fick oss att skratta! Att springa på sten är inte...
Snabbfakta
- Lopp: Idré Fjällmaraton 28k
- Plats: Idre, Sverige
- Datum: 2026-08-22
- Distans: trail
- Löpare: Gabriella Hallbeck
- Debut på distansen: Ja
Träningen inför loppet
Önskar att jag tränat mer backar än jag gjort för jag har vetat om detta lopp väldigt länge. Men styrketräningen 1-2 pass i veckan är jag tacksam över. Likaså prehab för knäna.
Innan loppet
Med all packning och resan upp tillsammans med två vänner så kändes det ändå inte så nervöst. Detta skulle bli en upplevelse och inte en jakt på snabb tid. Väl uppe i den magiska naturen kom fjärilarna i magen.
Under loppet
Regnet vräkte ner på morgonen, vi var förberedda på en heldag med regn enl prognosen. Spagetti och köttfärssås till frukost, jag var så rädd för att ha för lite energi men detta kändes som en bra start. Men regnponcho på gick vi till området, Nu pirrade det i magen, nationalsången sjöngs inför varje start samt lokala kulningen, påminner om jojk och det var så vackert. Kl 10:06 gick starten för oss glada motionärer, de första 7,5km var lättsprunget, lite skogsstigar och grusväg. O i vyn såg vi Städjan dit vi skulle, mäktig känsla. Första energistationen vid 7,5 och därefter började stigningen. Smal stig uppför i tät blåbärsskog, så otroligt vackert och inte alls vad vi skåningar är vana vid. Svårt att springa, pulsen steg snabbt, lite halt och kletigt av allt regn. Plötsligt hör vi renbjällror, o där står en fäbod mitt i skogen och glada människor hejar oss framåt och uppåt. Efter ett tag kommer vi ut från skogen och rakt upp på kalfjället, verkligen kalt och vinden känns. Först ut på vägen, uppför sen en slinga ut på fjället, smalt stenigt men det går ändå att jogga. Nu kommer vi till andra energistationen runt 13,5km, Välkommen till Nipfjället! Blåser rejält, vindjackor på! Ljummen blåbärssoppa och gifflar smakar så gott! Nu tar vi oss vidare mot Städjan, vi har hört att det är otroligt mycket sten o vi kan inte annat än hålla med. Här blir det mestadels att gå, rädd för att trampa fel. Ser renar som går längst med banan, tagen av vår natur och vad vi upplever! Så tacksam och tar mycket bilder! Hagelskurar kommer flertalet och vi är glada över att ha tagit på oss jackorna redan. Den smala stigen går lite uppför hela tiden, ljungen växer längst med och utsikten är vidunderlig. Vi kommer fram till den högsta stigningen, rakt uppför mot banans högsta punkt ca 1000möh. Får nästan svindel när jag stannar upp för att hämta andan. Men har man tagit sig uppför så ska man också nedför! Lite otäckt men skylten ”älska sen” fick oss att skratta! Att springa på sten är inte något jag tränat på och det är bara att erkänna sig besegrad och ta det lugnt. För det blev så mycket mer sten, rakt nerför. Kallar den stenforsen, för det såg så ut, en fors utan vatten men med all sten kvar! Fruktansvärt att ta sig nerför i flera kilometer. Väl ute på en grusväg var det som en fröjd för benen och att äntligen kunna springa igen. Sista energistationen vid 22,5km, otroligt trevliga funktionärer. En kopp kaffe och cola var otroligt gott! Fyllde på vatten en sista gång för nu skulle vi ju ”bara” ta oss i mål. Sista backen stod det, rakt uppför i en jäkla skidbacke. Och som skidbackar är, de har sina etapper, när man väl är uppe så fortsätter den i flera etapper till. Här var det verkligen att ta fram pannbenet. Sista biten var otroligt blöt och skorna vattenfylldes, humöret sjönk. En sista bit upp till liftstationen på toppen, sen blev det 2km rull nerför. Nu hör vi musiken, och en sista rejäl hagelskur med stark vind blir vår sista utmaning innan målgång. Att springa i mål med sin vän hand i hand, med ett leende på läpparna, där kom också tårarna. Vilken fantastisk upplevelse!
Efter loppet
Hade sett fram emot målgångsölen men den var slut???!!! Ett rejält ösregn kom in så vi valde att ta oss till stugan. Väl där blev det bubbel och njutning av vad vi genomfört.
Helhetsbetyg
Organisation: 5/5 · Bana: 4/5 · Stämning: 5/5 · Prisvärt: 4/5
Magisk upplevelse