Startade tyvärr i ett för högt tempo, vilket jag förstått efteråt. Inte blev det bättre av att jag tappade min ena gel i en nedförsbacke, vände tillbaka och stod och tvekade men lyckades få upp den utan att orsaka en olycka. Jag tror att jag omedvetet, dumt nog, försökte ta igen den tiden så vid 5km kände jag mig redan trött och fick negativa tankar. Min sambo stod vid ca 8km och fick höra ”Det är JÄTTEJOBBIGT!”. Då jag endast såg förfluten tid på klockan men minns att förra året var jag pigg och glad i af fram till 20 så insåg jag att jag måste sänka tempot. Efter ha sänkt tempot, tryckt i mig gel, salttablett och fått i mig vatten så kändes det lättare mellan 10-17km. Sen pendlade det lite upp och ner med orken. Jag låg bakom en kille som jag tyckte höll bra tempo för mig, vilket var en bra hjälp. Strax före Grönsta gärde och 20km stod min sambo igen, fick en gel och klapp på ryggen vilket gav lite energi att ta sig uppför Grönsta backe som är riktigt jobbig enligt mig. Före backen dök ”min rygg” upp igen och jag blev så glad, klappade killen på ryggrn och utbrast ”Ja här är ju min rygg!” Tyvärr försvann han längre bak i Grönsta backe och jag såg honom inte igen. Mellan 20-23km flöt det på helt okej men sen började jag känna av magen och fick sänka farten. Före den beryktade Abborrbacken bjöd en privatperson på vatten, hur gulligt? Tyvärr lyckades jag få en kallsup och hostade och fick lock i vänster öra resten av loppet 😳 När det var 1km kvar såg jag att klockan stod på lite drygt 2:40, i fjol var min sluttid 2:45:30 och det hade jag hoppats slå. Tänkte att det var kört men tryckte på vad jag orkade och tydligen fanns det lite krafter kvar och med en lättsprungen sista km kom jag in på 2:45:12.
Snabbfakta
- Lopp: Lidingöloppet
- Plats: Lidingö, Stockholm
- Datum: 2025-09-27
- Distans: 30K
- Löpare: Anne Nyström
- Personbästa: Ja
- Rekommendation: båda
Träningen inför loppet
Följde Lidingöloppsprogrammet med 4 pass i vecka och legat kring 40-50km i veckan, kom som mest upp i ca 65km en vecka. Jag valde att springa de flesta passen, även de snabbare, i kuperat elljusspår för att förhoppningsvis ha nytta av det under loppet. En utmaning med det var att inte kolla på tiden utan mer gå på ansträngning. Lite frustrerande också att se att VO2 inte ökade utan snarare sänktes allt eftersom, gissar pga hög ansträngning i lägre farter pga backar.
Innan loppet
Veckan innan lopp och även på morgonen loppdagen var jag mer nervös än jag brukar vara. Jag steg upp i god tid och åt hotellfrukost men inga utsvävningar utan fick bli några mackor, te, juice och kaffe för att få igång magen. Just det brukar vara mitt stora problem innan lopp när man dessutom inte är hemma. Denna gång blev det nästan tvärtom, den kom igång nästan väl mycket 🙈 Träffade några från L&L community före, kul!
Under loppet
Startade tyvärr i ett för högt tempo, vilket jag förstått efteråt. Inte blev det bättre av att jag tappade min ena gel i en nedförsbacke, vände tillbaka och stod och tvekade men lyckades få upp den utan att orsaka en olycka. Jag tror att jag omedvetet, dumt nog, försökte ta igen den tiden så vid 5km kände jag mig redan trött och fick negativa tankar. Min sambo stod vid ca 8km och fick höra ”Det är JÄTTEJOBBIGT!”.
Då jag endast såg förfluten tid på klockan men minns att förra året var jag pigg och glad i af fram till 20 så insåg jag att jag måste sänka tempot. Efter ha sänkt tempot, tryckt i mig gel, salttablett och fått i mig vatten så kändes det lättare mellan 10-17km.
Sen pendlade det lite upp och ner med orken. Jag låg bakom en kille som jag tyckte höll bra tempo för mig, vilket var en bra hjälp. Strax före Grönsta gärde och 20km stod min sambo igen, fick en gel och klapp på ryggen vilket gav lite energi att ta sig uppför Grönsta backe som är riktigt jobbig enligt mig. Före backen dök ”min rygg” upp igen och jag blev så glad, klappade killen på ryggrn och utbrast ”Ja här är ju min rygg!” Tyvärr försvann han längre bak i Grönsta backe och jag såg honom inte igen.
Mellan 20-23km flöt det på helt okej men sen började jag känna av magen och fick sänka farten. Före den beryktade Abborrbacken bjöd en privatperson på vatten, hur gulligt? Tyvärr lyckades jag få en kallsup och hostade och fick lock i vänster öra resten av loppet 😳
När det var 1km kvar såg jag att klockan stod på lite drygt 2:40, i fjol var min sluttid 2:45:30 och det hade jag hoppats slå. Tänkte att det var kört men tryckte på vad jag orkade och tydligen fanns det lite krafter kvar och med en lättsprungen sista km kom jag in på 2:45:12.
Efter loppet
Helt slut efter målgång och fick hänga lite över staketet för att mota bort illamående. Min känsla var ”Aldrig mer!” Kände mig konstigt nog inte nöjd och glad men insåg senare att det berodde på att jag gått ut för hårt och inte kände den vanliga glädjen och upplevelsen jag brukar ha på lopp. Nu när det gått någon dag kan jag absolut tänka mig att springa Lidingöloppet igen men lägga upp det på annat sätt, lesson learned! Det jag framförallt minns nu är det fina mötena man trots allt hade med en del medlöpare!
Helhetsbetyg
Organisation: 5/5 · Bana: 5/5 · Stämning: 5/5 · Prisvärt: 5/5
Jag får inte gå ut för hårt!