Starten gick. Att försöka hitta in i ett lagom tempo var lönlöst. Hakade på flödet. Väldigt ryckigt vilket gjorde att andningen blev ansträngd. Efter 5km viste jag att det skulle bli ett riktigt slitigt lopp. 2km senare ramlar jag i en nedförsbacke. Oklart vad som hände men det var trångt. Hade tur och blev inte nedtrampad. Tog mig upp snabbt och körde på. Några vänliga själar frågade hur det gick. Jag skämdes och sa att det gick bra. Sen var det bara att hålla ihop. Har inga problem med smärta, men chocken som jag får när jag ramlar (händer emellanåt) är inte roligt. Min redan ansträngda andning blev värre och efter ytterligare några km hade jag inte mycket att välja på - hoppa av eller gå i uppförsbackarna. Så det blev gå uppför och jogga/spring resten. När kroppen inte samarbetar brukar jag intala mig att detta är ett jättebra pass för huvudet. Och detta lopp var nog ett av de bästa träningspassen mitt huvud fått! Men resten av loppet fortsatte vara trångt och ryckigt. Var nära att ”skita i det” och gå resten av vägen. Höll i. Det är jag glad för efteråt. Tiden bryr jag mig inte om. Jag tog mig runt, sprang när det gick och anpassade loppet efter (mina) förväntningar.
Snabbfakta
- Lopp: Lidingöloppet
- Plats: Stockholm, Sverige
- Datum: 2026-09-26
- Distans: 30.00 km
- Löpare: Cornelia Kesti
- Personbästa: Ja
Träningen inför loppet
Varierad träning med distanspass en del längre pass och några tempo och tröskelpass.
Innan loppet
Helt okej känsla, men lite sega ben och lite ansträngd andning.
Under loppet
Starten gick. Att försöka hitta in i ett lagom tempo var lönlöst. Hakade på flödet. Väldigt ryckigt vilket gjorde att andningen blev ansträngd. Efter 5km viste jag att det skulle bli ett riktigt slitigt lopp. 2km senare ramlar jag i en nedförsbacke. Oklart vad som hände men det var trångt. Hade tur och blev inte nedtrampad. Tog mig upp snabbt och körde på. Några vänliga själar frågade hur det gick. Jag skämdes och sa att det gick bra.
Sen var det bara att hålla ihop. Har inga problem med smärta, men chocken som jag får när jag ramlar (händer emellanåt) är inte roligt. Min redan ansträngda andning blev värre och efter ytterligare några km hade jag inte mycket att välja på - hoppa av eller gå i uppförsbackarna. Så det blev gå uppför och jogga/spring resten.
När kroppen inte samarbetar brukar jag intala mig att detta är ett jättebra pass för huvudet. Och detta lopp var nog ett av de bästa träningspassen mitt huvud fått!
Men resten av loppet fortsatte vara trångt och ryckigt. Var nära att ”skita i det” och gå resten av vägen. Höll i. Det är jag glad för efteråt. Tiden bryr jag mig inte om. Jag tog mig runt, sprang när det gick och anpassade loppet efter (mina) förväntningar.
Efter loppet
Vidrigt. Arg och irriterad. Aldrig igen. Sen släppte checken efter fallet. Då kom tårarna. Resten av helgen var jag trött och tagen.
Helhetsbetyg
Organisation: 4/5 · Bana: 2/5 · Stämning: 3/5 · Prisvärt: 2/5
Det var ett h-vete från start till mål