Stockholm Marathon - Cecilia Boisen | Race Report | Löpning & Livet

Första fem gick galant. Sprang på drygt 25 minuter. Sen var det som att jag gick in i en vägg. Det var varmt och jag blev illamående. Fick kramp i magen. Y...

Snabbfakta

Träningen inför loppet

Jag har tränat så dedikerat. Gjort läxan grundligt och arbetat ut en tydlig energiplan. Sprungit snabbare än någonsin på intervallerna och känt mig så otroligt stark.

Innan loppet

Pirrigt men peppad!

Under loppet

Första fem gick galant. Sprang på drygt 25 minuter. Sen var det som att jag gick in i en vägg. Det var varmt och jag blev illamående. Fick kramp i magen. Yrsel kom och gick. Jag försökte ta energi men det blev svårare och svårare. Vid 10 km sänkte jag farten. Låg då på 52 minuter och det var där jag skulle vara för att klara 3:40 som var mitt mål. Kändes inte jobbigt att tänka om. Det som var jobbigt var att jag inte mådde bra. Hela Djurgården var en plåga och sen kom hettan på Strandvägen och sen Katarinavägen. Utan min familj längs banan vette tusan alltså. Jag hade redan använt mina fyra mantran vid 22 km när jag var på Söder. Att tänka att jag har fött tre barn och klarade detta hjälpte föga. Jag fick gå en bit. Visste att två vänner stod vid Lundagatan och började jobba igen. Tog rygg på en tjej som jag småpratade lite med. Tänkte: nu vänder det, nu blir jag starkare. Sen gick jag in i väggen igen. Mina vänner promenerade med mig uppför Lundagatan och jag drack lite cola. Den bestämde jag mig: nu springer jag hela Västerbron. Och det gjorde jag. Det gick inte lätt som jag trodde men jag gjorde det. Vid 31 träffade jag min man och dotter. Då var jag gråtfärdig. Det var 11 km kvar då. Tänkte att det aldrig skulle gå. Jag släpade mig i mål. Sista två km kom min man på cykeln och ropade "mata på, mata på". Orkade inte ens skratta. 😂 Karlavägen var den längsta gatan jag mött. Och sen när jag såg stadion. 🏟️ var inte ens glad. Bara tacksam att jag övervunnit min smärta och plåga. Jag skulle få medaljen! Sluttiden på 4:12 är bara en tid. 30 minuter över min måltid. Men måltiden var ju satt utifrån en bra dag. Det här var en skitdag. Konstigt nog är jag inte missnöjd utan stolt över att jag gjorde. Jag gav aldrig upp.

Efter loppet

Ganska tuffa. Låg med magkramp på gräset och behövde sen ta mig till en T-banestation längre bort för att den vid stadion var avstängd. Tyckte så synd om mig själv. Släpade benen efter mig i badtofflor på Stureplan. En sån jvla syn.

Helhetsbetyg

Organisation: 5/5 · Bana: 3/5 · Stämning: 5/5 · Prisvärt: 5/5

Det var det tuffaste jag varit med om.

Mer från Löpning & Livet

Besök sidan