Ok, låt oss måla upp bilden nu då ihop med siffrorna. Känslan innan loppet: kände mig oväntat lugn och samlad. inga varningar från klockan att pulsen var f...
Snabbfakta
- Lopp: Stockholm Marathon
- Plats: Stockholm, Sverige
- Datum: 2026-05-30
- Distans: Maraton
- Löpare: Isabelle Hedlund
- Personbästa: Ja
- Debut på distansen: Ja
Träningen inför loppet
Följt programmet i princip helt bortsett från enstaka vecka pga sjukdom i familjen. Haft någon smålänning i höften sista veckorna så varit lite orolig över det. Mycket tankar kring distansen.
Innan loppet
Spännande, nervöst, väldigt mycket tankar. Själva loppdagen lugnt och peppad.
Under loppet
Ok, låt oss måla upp bilden nu då ihop med siffrorna. Känslan innan loppet: kände mig oväntat lugn och samlad. inga varningar från klockan att pulsen var för hög som jag brukar få inför lopp. Tog tåget in, blev akut kissnödig på roslagsbanan och fick tjata mig in på stadions pressingång för att kissa annars hade det gått illa. mötte upp kollegor och en vän inne på IP. Inga panik-nerver, vet inte om det är bra eller dåligt brukar bli väldigt nervös. Borde ha haft en vattenflaska att sippa på.
KM 1-5: väldigt mkt folk, trångt i löparfåran svårt att hitta sitt tempo. kände direkt av värmen, hade stått länge i toalettkö i stekande sol. Letade efter mina föräldrar samt min syster i publiken. såg min syster i alla fall. Dennis och barnen stod vid km 5 men jag missade dem helt.
KM 6-10: minns typ ingenting härifrån :D. Minns att det var mycket peppig publik och att jag tänkte att jaha här är strandvägen passering nr 1 av 3. Vid Karlaplan stod min kära vän Kelly som jag inte ens visste skulle heja. Blev väldigt glad!
KM 10-15: Fortfarande mycket folk, tror jag tappade farthållarna någonstans på den här streckan vid en vätskestation. Det var så galet mkt folk vid vätskan och det kändes som de var stressade att komma vidare. Laddade för Djurgårn som jag trodde skulle bli tuff men minns det inte som att det sedan var det. Kanske någon enstaka tanke kom på att det var långt kvar. skrattade åt att män stod överallt och kissade, naturens pissoar. Runt km 11-13 stod Lina och hela familjen första ggn och hejade höll på att missa dem.
KM 15-20: forfarande på Djurgårn. Tror det var här Seppi halkade ner efter mig, hon hade det kämpigt med stela ben. Hade öppnat för hårt precis som jag visste att hon skulle. Lina med familj dök upp en andra gång. SÅ glad! Framåt km 20 började jag ladda för att se dennis och barnen.
KM 20-25: Johans mamma hejade i gamla stan, vid halvmaran på guldbron stod Dennis med barnen, svärmor och svåger med familj. SÅN boost. Här kände jag av värmen tydligt men kroppen kändes stark. Sedan ut på Söder, här letade jag efter kollegor i publiken men hittade inte. Söder tycker jag var kämpigt, oväntat lite publik och många som gick. Här någonstand stod Dante och Maria med familj med plakat, stannade och gjorde high five med hela ligan, det levde jag sedan på flera km.
KM 25-30: här var det kämpigt. 38km är den fruktade västerbron om jag minns rätt så inte konstigt att jag tappade där. höll mig dock joggandes hela vägen gick inte ett enda steg fast det såg lockande ut när många andra gjorde det. Har för mig att jag kände mig lite yr vid något tillfälle här och oroade mig för att det skulle bli värre. Var VÄLDIGT noga med att dricka, både sportdryck och vatten på varje station. Ibland klunkade jag girigt i mig en hel mugg. Norrmälarstrand kämpade jag för att fortsätta LE, lyfta blicken och se på publiken.
KM 30-35: här var det också lite mentalt kämpigt men efter 32 km började jag tänka att varje steg var ett personligt rekord det piggade upp. Jobbade mycket med det mentala, såklart att kroppen började säga ifrån och jag mådde smått illa men fick i mig koffein vid 30km. Vid 35km kom en bro på Vasagatan med bra musik och då fick jag en redig boost.
KM35-40: boosten från musiken och sedan Dennis och barnen och svärmor vid 36km och där visste jag att även om tiden var körd så skulle jag komma i mål. Det bara visste jag, jag hade 7km kvar i mig. Efter 35km vände det och jag började må bättre mentalt igen. publiken hade märkbart tunnats ut och väldigt många gick, skulle säga att jag plockade ryggar en masse här. Narvavägen upp hade jag hört skulle kännas evighetslång och det var ju inte en lögn men jag matade på, långsamt är också en hastighet och jag joggade på. Vid karlaplan stod Lina en ytterligare gång det gav en boost. Såg knappt km-skyltarna längre.
KM 40-42: km-markeringarna såg jag ingen skymt av sista biten men nu visste jag att jag snart var klar. Sista km stod en kollega och skrek ISABELLE, det gav en sista skjuts. Valhallavägen började känslorna komma ikapp jag hade klarat det. Precis innan man sprang in på Stadion stod Kelly och sedan in på arenan, så stolt och glad att ha klarat det. Filmade mitt varv men försökte också ta in situationen att få göra sitt varv där inne. Poserade för kameran i mål, ser förjävlig ut. knallröd som ett stoppljus. Tårar, eufori men med en liten hint av besvikelse.
Efter loppet
En salig blandning av eufori, glädje och besvikelse. Samt ONT i tårna!
Helhetsbetyg
Organisation: 4/5 · Bana: 5/5 · Stämning: 5/5 · Prisvärt: 4/5