Race report: Halvmara i Borsthusen
En av hostarna springer personbästa på 1.22.34 trots grusunderlag och vindiga förhållanden. Teamet diskuterar taktik, hur det kändes att trycka till vid milen och överraskningen över att tolv kilometer var på grus.
Från soffa till 130 km! Lotta Sjöberg delar sin resa från nybörjare till ultralöpare, SM-silver på 100 km och viljan att springa långt i bergen.
Från att knappt klara två kilometer till att springa 130 kilometer i bergen. I det här avsnittet möter vi Lotta Sjöberg, löpcoach, ultralöpare och äventyrare som älskar det som många hatar: att springa länge och långsamt på obanad terräng. Vi pratar om hur man går från soffa till ultra, varför berget lockar och vad som händer när axeln hoppar ur led vid målgången på SM 100 km. Plus en race report från helgens halvmara i Borsthusen där grusfältet överraskade, och en beermosa som faktiskt får tummen upp. Lotta delar också sina bästa tips för den som vill testa ultra, varför man aldrig ska ha en gameplan och vad man hittar på Biltema när man ska packa för 400 km i fjällen (spoiler: nästan allt).
Avsnittet presenteras i samarbete med Biltema.
Guide
Veckans drink och välkomna Lotta
En beermosa med kava, vitöl och grapefruktjuice serveras. Lotta Sjöberg introduceras som gäst och berättar kort om sin bakgrund som löpare, coach och ultralöpare.
Från soffa till Stockholm Marathon
Lotta berättar hur hon började springa vid 32 års ålder utan tidigare träningsbakgrund. Första utmaningen: Stockholm Marathon på 4.49 efter bara fem kilometers träning.
Full Moon Race och första ultra
Berättelsen om Lottas första ultralopp: 80 kilometer på natten längs Skåneleden från Haväng till Ystad. Strategin var enkel: börja lugnt och hoppas att det håller hela vägen.
SM-silver och axeln ur led
Dramatisk målgång på SM 100 km där Lotta tar silver efter att ha sprungit jämnt på 5.37-tempo i 20 varv. Axeln hoppade ur led vid kilometer 70 men hon sprang i mål ändå.
Ultrafilosofi och tankesätt
Diskussion om hur man hanterar smärta och trötthet på ultradistans. Lotta förklarar att det sällan är musklerna som ger upp, utan trampdynor och knän. Hemliga vapen: godis och nötter istället för gels.
Bergets lockelse
Varför springer Lotta helst i berg? Det handlar om känslan av litenhet, om att naturen bestämmer och om den religiösa dimensionen som fjällen ger. Plus historien om Kiruna Extreme och mordor-upplevelsen.
Ecotrail-vinster och Biltema-packlistan
Lotta vann Ecotrail Madeira efter 15 timmar i bergen med 5700 höjdmeter. Avsnittet avslutas med en rolig gissningslek om vad man kan hitta på Biltema till packlistan för 400 km Kungsleden.
Vanliga frågor
- Hur börjar man springa ultra när man är nybörjare?
- Börja med att vara ute länge, inte springa fort. Om du vill springa ett lopp på fem timmar, var ute i fem timmar på träningen, även om du måste gå delar av sträckan. Kroppen måste lära sig att vara igång under lång tid. Tänk bekvämt tempo från start, aldrig för fort. Det viktigaste är att få in timmarna på benen.
- Vad ska man äta under ett ultralopp?
- Det är individuellt, men många ultralöpare skippar komplicerade fuelplaner. Godis och nötter fungerar utmärkt, kombinerat med vätska och eventuellt sportdryck. Viktigt är att testa vad som funkar för just dig under träningen. Kroppen klarar mer än man tror utan konstant energitillförsel.
- Hur håller man tempot jämnt på 100 kilometer?
- Börja lugnare än du tror att du behöver. På en 100 km-bana kan man försöka hålla jämnt tempo hela vägen, till exempel 5.37 per kilometer som ett riktmärke. Men i kuperad terräng funkar det inte med fix fart, då måste man lyssna på känsla och anpassa efter stigningarna. Tänk alltid: bekvämt i början.
- Varför springer man i fjällen och berg?
- Bergen ger en känsla av litenhet och ödmjukhet som är svår att hitta på andra ställen. Man får grått (berg), grönt (skog) och blått (vatten) på samma plats. Naturen bestämmer villkoren, inte du. Det är nästan religiöst, att stå vid världens ände och inse att berget ger och berget tar.
- Hur tränar man inför ett ultramaraton?
- Fokusera på tid ute, inte hastighet. Gå ut på långa pass där du blandar löpning och gång om det behövs. Testa din utrustning och mat under träningen så du vet vad som funkar. Du behöver inte springa hela distansen på träning, men kroppen måste vara van vid att vara aktiv i många timmar.
- Vad gör man när kroppen vill ge upp under ett lopp?
- Koppla bort kroppen och räkna ner. Precis som man räknar ner varv på banan räknar man ner mil eller timmar. Oftast är det inte musklerna som ger upp först, utan snarare trampdynor, skav eller knän. Hitta ett sätt att distrahera hjärnan och kom ihåg: du måste ta dig till punkt B ändå.
- Hur blir man en bra farthållare på maraton?
- Ha stenkoll på tiden och kommunicera med löparna. Prata med dem, peppa dem, förklara att de kan prata så de förstår att de har energi kvar. På slutet efter Sofiero kan man dela upp sig och dra in olika löpare individuellt för att få så många som möjligt i mål inom tiden. Det viktigaste är att ge energi och vara peppig.