Välkommen till Lars "MaraLars" Andersson
Vi introducerar veckans gäst Lars Andersson, som har sprungit brödrostelopp sedan urminnens tider och har en imponerande karriär med tider från hela Skånes löparscen.
Lars Andersson debuterade på maraton med 2:27 utan maraträning. Nu om 90-talets löparkultur, hälseneskador och att bli äldre och sämre.
Året var 1998. Springtime i Helsingborg. Lars Andersson klockade 31:26 på 10km och var en av de riktigt duktiga. I det här avsnittet får vi träffa Lars som debuterade på maraton med fantastiska 2:27 – helt utan maraträning – och dagen efter körde dubbelpass. Vi dyker ner i 90-talets löparkultur när man faxade anmälningar till brödrostelopp i Köpenhamn, sprang barnlopp varje vecka och hade coacher som jagade en med sin Golf på Kullagatan. Vi pratar om hur det är att ha gjort sina bästa tider, att operera båda hälsenorna efter för många pass i spikskor, och om vägen från elitlöpare till funktionärsansvarig för Helsingborgs Marathon. Plus: en vårlöksdirekt som får alla att ifrågasätta sina livval.
Vi introducerar veckans gäst Lars Andersson, som har sprungit brödrostelopp sedan urminnens tider och har en imponerande karriär med tider från hela Skånes löparscen.
Ett progressivt barnpass på 20x400m diskuteras, där farten ökar med 10 sekunder per kilometer från 5:00-fart ner till 3:50-fart. Ett roligt men tufft pass där joggvilan på 30 sekunder går obehagligt fort.
Hur det var att börja springa på 90-talet: tydliga säsonger, terräng på våren, inomhus på vintern, barnlopp på sommaren. Man faxade in anmälningar och sprang lopp varje vecka i Danmark.
En kontroversiell drink med vårlöksinfuserad vodka och två olika vermutter serveras. Inte direkt en kioskvältare, men perfekt för ovälkomna gäster.
Lars sprang Springtime-loppet med treåriga Agnes i vagnen och körde 36:12 – snabbare än många gör utan vagn. Ett inofficiellt svenskt rekord på distansen.
Historien om hur Lars fick följa med Anders Szalkai till ett maraton i Italien, helt utan maraträning eller meriter på distansen. Arrangören fick faxade påhittade tider från icke-existerande lopp.
Ett legendariskt pass där 15 planerade 400-metare blev 25, progressivt från 68 till 62 sekunder. Känslan var så bra att intervallerna bara fortsatte.
Efter 2:27 i Vigarano kördes ett dubbelpass dagen efter: 32 minuters morgonjogg och 39 minuters kvällsjogg. Inte den vanligaste återhämtningsstrategin.
Båda hälsenorna opererades 2014-2015 efter för många pass i spikskor. Sedan dess har formen inte kommit tillbaka på samma sätt, men höstens mål är sub-3 på maraton.
Hur passionen för löpning förändrats från prestationsjakt till att coacha andra och engagera sig i Helsingborgs Marathon. Relationen till löpning handlar nu mer om att må bra än att prestera.