Varför Josefine startade sitt konto
Bakgrunden till varför sociala medier behövde fler som visar den tuffa delen av löpningen, inte bara snygga bilder och fina tider.
Josefine Liljestrand om att äga sin löpning, glittret i huvudet efter ett pass och varför trail är bättre än maraton. Plus race report från Ultravasan 45.
För ett par år sedan letade Josefine Liljestrand efter löpare att följa på sociala medier. Men allt handlade om fina tider, snygga bilder och inte så mycket om dagarna när det var tungt. Så hon bestämde sig för att visa den andra delen själv. I det här avsnittet får vi ett energiskt samtal med en av Sveriges mest uppskattade löpare just nu. Vi pratar om när topplocket går, om att springa längre och längre, om att bli känd över ett år och framförallt om att äga sin egen löpning. Josefine delar sitt "varför", berättar om glittret i huvudet efter långa pass och ger en race report från Ultravasan 45 som får en att vilja byta ut asfalt mot skogsvägar direkt. Ett samtal med många goa skratt om pannben, styrketräning (eller avsaknaden av den) och varför trail-communityn är något alldeles extra.
Guide
Från lagidrott till löparglädje
Handboll, fotboll och relationen till löpning under uppväxten. Blodsmak i munnen kontra glittret i huvudet idag.
Graviditet och att hitta tillbaka
Hur mötet med ångest och förlossning blev vändpunkten. CrossFit, tyngdlyftning och att inse att man duger som man är.
Att ta plats och krossa fördomar
Om kraftig benstomme, att lyfta tyngre än killarna på gymmet och filosofin att använda sin fulla mun.
När topplocket går
Frustrationen över majskakor och chiafrön, 40-minutersmil och att ta ansvar för att visa löpning på riktigt.
Communityn och samarbeten
Om att få 45 000 följare på nio månader, vikten av att vara genuin och hur man tänker kring samarbeten.
Stockholm Marathon och svarta luckor
Race report från första maratonet. Fyra mil asfalt, kryssfas-känsla och att stå och skrika vid staketet efteråt.
Ultravasan 45 och trail-frälsning
Varför trail är helt annorlunda än asfalt. Lugn start, uppförsbackar man går, och en gemenskap där alla tar hand om varandra.
Kommande lopp och 92-frågan
Möndagsloppet, Förbifartspremären och Bohusläns bästa på schemat. Plus marinering kring Ultravasan 90.
Vanliga frågor
- Hur hittar man glädjen i löpning när man har negativa minnen från lagidrott?
- Nyckeln är att äga sin egen löpning och göra det på sitt sätt. Istället för intervaller med blodsmak kan löpning bli en tacksamhetsgrej där man springer i sitt eget tempo utan krav. Det handlar om att släppa jämförelser och hitta det som får just dig att må bra, inte vad andra säger att löpning ska vara.
- Behöver man styrketräna när man springer mycket?
- Teoretiskt ja, praktiskt kanske inte alltid. Envensövningar och bålstyrka är bra, men många springer skadefritt utan att lyfta tungt. Det viktiga är att lyssna på kroppen, få kvalitativ återhämtning och inte sitta still för mycket. Kombinationen av att vara lagom aktiv i vardagen och springa regelbundet kan räcka långt.
- Vad tänker man på när det är som tuffast under ett lopp?
- Mantrat är: ju smutsigare det är, desto skönare är det efteråt. Fokusera på valutan som väntar när man har kämpat klart. Och om det blir för jobbigt, dra ner på tempot. Det är inte svårare än så. Man äger sitt eget lopp, ingen annans.
- Är trail lättare än maraton på asfalt?
- Trail är annorlunda, inte nödvändigtvis lättare, men kroppen mår ofta bättre. Man går uppförsbackar, tar det lugnare i starten, och communityn är mer om att ta sig i mål tillsammans. Fyra mil asfalt kan kännas tuffare än 45 km trail för att variationen och gemenskapen gör det mer hållbart mentalt.
- Hur tränar man inför sitt första maraton?
- Fokusera på ett långpass i veckan och bygg volym stadigt. Det behöver inte vara mer komplicerat än så. Maratonträning är dränerande i slutet, men de där långa passen där man försvinner i tid och rum, de är guld värda. Sen gäller det att ha is i magen och veta att de sista milen blir tuffa, men att känslan efteråt är värd allt.
- Kan man springa långt utan att se ut som en stereotyp löpare?
- Absolut. Kroppen behöver inte se ut på ett visst sätt för att prestera. Man kan vara vältränad utan att se vältränad ut, och man kan springa ultradistanser oavsett kroppstyp. Det handlar om pannben, att fortsätta sätta en fot framför den andra, inte om hur man ser ut i löpkläder.
- Varför känns löpning bättre i huvudet än styrketräning?
- Både styrka och löpning ger ett lugn i kroppen, men efter löpning glittrar det mer i huvudet. Det är en svår känsla att beskriva, men det är den skillnaden som gör att många fortsätter springa. Det är som att hjärnan får en extra dimension av välmående som går utöver det fysiska.